MUSIKTERAPI - SMoK - Sveriges Musik

More documents

Recommendations

Info

Specialpedagogik som kunskapsområde Musikterapi kan alltså utgöra en metod som kompletterar andra specialpedagogiska metoder. Begreppet specialpedagogik beskrivs av Rosenquist (2007) som ett tvärvetenskapligt område, som är knutet till skolan för att sättas in där den vanliga pedagogiken inte räcker till. Kunskapsområdet specialpedagogik har utvecklats ur pedagogikämnet. Dess utveckling i början av 1900-talet innebar ett ökat intresse för hur uppfostran, tillsammans med biologiska, historiska och sociala betingelser, bestämmer barnets utveckling. Mycket av den pedagogiska diskussionen kom därefter att handla om samspelet mellan arv och miljö. Historiskt beskrivs specialpedagogiska problem och forskningsmetoder också som ett brett och tvärvetenskapligt forskningsfält (Fischbein, 2007). Enligt Björk-Åkesson och Nilholm (2007) har det specialpedagogiska kunskapsområdet vuxit fram ur olika ämnen. Från psykologin har man hämtat kunskap om barns olika förutsättningar för att få möjlighet till en god start i livet. Från utbildningssociologin har man bl.a. hämtat kunskap om sociala faktorers betydelse för lärandets villkor för utsatta barn. Andra ämnen som fått betydelse för specialpedagogiken är biologi, sociologi och fysiologi-biologi. Forskningsfrågorna inom specialpedagogik har periodvis riktat intresset mot individens förutsättningar och erfarenheter. Vid andra tillfällen har samhälleliga och organisatoriska förhållningssätt för utbildningsverksamhet varit i fokus för forskningen (Rosenquist, 2007). När musikterapi blir en del av specialpedagogiken ligger fokus på lärande under speciella villkor. I den ovan nämnda forskningen inom området relateras de olika villkoren och målgrupperna till barn med speciella beteende- och/eller inlärningsproblem som beror på ett medfödda eller tidigt förvärvade funktionshinder. Ibland omnämns detta kunskapsområde även som habilitering. Rehabiliterande musikterapi Musikterapi används även som metod för rehabilitering, och då sker den inom ett medicinskt präglat kunskapsområde. Den här riktningen syftar till att träna och stimulera hjärna och nervsystem efter skada eller sjukdom som uppstått senare i livet än de funktionshinder som behandlas under området specialpedagogik. Ytterligare ett musikterapeutiskt rehabiliteringsområde finns inom psykiatrin. Inom det medicinska området kan musik även användas inom barnsjukvård, eller som stressreducerande metod t.ex. efter operationer eller vid andra oroseller smärttillstånd. Metoder för rehabiliterande musikterapi Det finns relativt många aktiva strukturerade musikterapeutiska metoder som syftar till att stimulera hjärna och nervsystem. Målgrupperna är personer som drabbats av trafikolyckor och stroke etc., eller neurologiska sjukdomar som MS eller Parkinssons sjukdom. Som exempel kan nämnas ett åtta veckors musikterapeutiskt program som bygger på en teori benämnd Rythmic auditory stimulation (RAS). Teorin är utvecklad i rehabiliteringssyfte av en grupp neurologer (Thaut, mfl.1999). Den går förenklat ut på att rytm är ett viktigt redskap för utveckling av fysisk rörelseförmåga. Musikterapeutiska metoder som bygger på RAS beskrivs som teoridrivna rörelseprogram för strokepatienter i ett samhälleligt sammanhang (Seonghee & Miyong, 2007). I det musikterapeutiska arbete som tar sin utgångspunkt i RAS drar man nytta av rytmikens neurologiska påverkan. Under rehabiliteringen tränas först olika rytmer. Under processens gång går utvecklingen mot att använda sig av en rytm. Målet är att rytmen ska fungera som utlösare av reflexartade handlingar (Thaut mfl. 1999). I det exempel som beskrivs av Seonghee och Miyong (2007) associeras rytmen med det s.k. muskelminnet. Målet är att detta ska resultera i en förbättring i rörelseförmågan. Ett annat sätt att använda musikens och rytmens stimulerande förmåga är att ge feed-back på rörelser. Sådan feedback kallas Musical Motor Feedback (MMF). Metoderna har t.ex. an- 14
vänts vid gångträning där musiken initieras takt för takt av patientens hältryck (Schauer & Mauritz, 2003). Melodic Intonation Therapy (MIT) har utvecklats för att stödja den kommunikativa förmågan hos personer med förvärvad hjärnskada. Med melodins hjälp avser man att ”öppna vägen till den friska högra hjärnhalvan” genom att träna upp en ”omväg” i hjärnan, så att den skadades språk återvinns med hjälp av andra nervbanor än de ursprungliga. Metoden drar alltså nytta av det faktum att musiken tycks aktivera andra delar av hjärnan än de som behövs för det talade språket. En vanlig målgrupp är personer som drabbats av skador på sin språkförmåga, dvs. afasi. I terapin utgår man från kända melodier som terapeuten sjunger frågor till. Patienten svarar genom att sjunga, och nu finns ofta orden där direkt, även när det finns stora svårigheter att tala. Målet med den här musikterapeutiska metoden är att successivt frigöra språket från musiken så att det åter kan talas och förstås utan melodi (Rychener Hobson, 2006). Inom rehabiliteringsverksamhet vid kronisk ohälsa används ofta en blandning av olika musikterapeutiska metoder. Förinspelad musik kan t.ex. blandas med improviserande inslag. Ett exempel beskrivs av Magee (2007). Patienter med Multipel Scleros (MS) får individuell musikterapi veckovis under sex månader, 18 gånger varje månad. Varje session börjar med ett musikaliskt välkomnande, musikalisk improvisation och sånger med en personlig mening, som terapeut och patient väljer tillsammans, samt en musikalisk avslutning. Ett annat område där musikterapi kan ha en rehabiliterande effekt är den psykiatriska vården. Många olika metoder har prövats, och Cassity (2007) har låtit en panel skatta vilka metoder som kan öka i betydelse i USA under nästa årtionde. Panelen bestod av chefer inom psykiatrisk vård som valts ut av The American Music Therapy Assosiation (AMTA). Dessa ombads att ranka 101 musikterapeutiska inslag på en sju gradig skala. Resultatet av rankningen visade att det som panelen trodde skulle öka mest var enkla korta intervenerande terapisessioner där slagverk /percussion och trumcirklar skulle få stor betydelse. Vidare trodde man att musikterapeutiska inslag skulle bli viktiga vid rehabilitering efter tablettmissbruk och svårigheter att kontrollera aggressiva beteenden. Musikterapin ansågs här kunna bidra till bättre problemlösningsförmåga, och man förespråkade en behandling där aktivitet/rytmik varvades med avslappning till musik. Enligt Silverman och Marconetti (2004) kan även enstaka musikterapeutiska sessioner ge positiva effekter vid allvarlig psykisk ohälsa med bristande sjukdomsinsikt. Författarna har designat en form av musikterapi för grupp, där samma patienter inte behöver ingå under en längre period i gruppen. Varje tillfälle innehåller trumsessioner, låtskrivarsessioner, musikanalyser, och att spela själv. Allt äger rum inom loppet av 45 minuter. Patienterna är inte tvingade att deltaga, men i programmet ingår ett ekonomiskt belöningssystem för denna relativt svårmotiverade patientgrupp. Musikterapi kan också utgöra ett rehabiliteringsredskap för barn i fysiska träningsprogram. Neugebauer, Serghiou, Herndon och Suman (2008) ger exempel på hur musikterapi används när barn med svåra, smärtsamma brännskador tränar. Deras modell för musikterapi är aktiv och strukturerad. Den består bl.a. av att terapeuten och patienten spelar instrumentalmusik tillsammans. Terapeuten använder sig av specialdesignade sensorer som ger utslag för barnens rörelser. Terapeuten placerar dessutom instrumenten så att omfattningen av barnens rörelser optimeras i relation till skadan. När t.ex. trummor placeras lågt eller högt böjer barnen sina knän eller sträcker sina armar, utan att vara rädda för smärta. Barnets vårdare är med under terapin, och fyller en viktig roll i träningsprogrammet. Ett helt annat tillfälle där musikterapi kan betraktas som ett första steg i en rehabiliteringsprocess, är när patienter lyssnar till musik i hörlurar i syfte att reducera kroppens stressreaktioner i samband med stora trauman eller operationer. Sessionen är väl strukturerad, men patienten kan vanligtvis inte själv välja musik pga. sitt medicinska tillstånd. Därför väljs ofta klassisk musik, som Beethoven, Debussy, Bach, Vivaldi etc. Sådan musik har i flera empiris- 15
Page 1 and 2: MUSIKTERAPI Internationell forsknin
Page 3 and 4: Sammanfattning Föreliggande rappor
Page 5 and 6: Avsnitt 1 Musikterapi Ett brett kun
Page 7 and 8: www.kau.se), Örebro Universitet (w
Page 9 and 10: om vad musikterapi är, vilka metod
Page 11 and 12: Tillvägagångssätt - en litteratu
Page 13: att utveckla en icke musikalisk kun
Page 17 and 18: aggressivitet. Enligt Choi och Lee
Page 19 and 20: Skar (2002) refererar till några a
Page 21 and 22: Omvårdnad som kunskapsområde När
Page 23 and 24: Kompetens Kvalifikationer Figur 1.
Page 25 and 26: och inom den psykoterapeutiskt inri
Page 27 and 28: Avsnitt fyra Musikterapi och musika
Page 29 and 30: • Mariestads sjukhus. Här är av
Page 31 and 32: Musikanvändning och musikterapi in
Page 33 and 34: • Strömstad kommun rapporterar i
Page 35 and 36: • Orust kommun rapporterar ingen
Page 37 and 38: Metoden avser att skapa rum och utr
Page 39 and 40: en enstaka ton på pianot och gav a
Page 41 and 42: en cymbal. Lisbeth sjöng en rytmis
Page 43 and 44: ska gå ekonomiskt att driva firman
Page 45 and 46: Teckensång Musikerna och musikpeda
Page 47 and 48: Ronnie Gardiners Rythm and Music Me
Page 49 and 50: års yrkesverksamhet som profession
Page 51 and 52: första delkurserna i musikterapi v
Page 53 and 54: Individuella musikterapeutiska arbe
Page 55 and 56: Sedan våren 2009 arbetar hon bl.a.
Page 57 and 58: fungerande teatermusik. Samspelet m
Page 59 and 60: ative Arts Groups studerar han bl.a
Page 61 and 62: identifiera mätbara effekter. Där
Page 63 and 64: le kunna innebära en lösning. Då
Page 65 and 66:
Eriksson, H. (2001). Neuropsykologi
Page 67:
Rychener Hobson, M. (2006). The Col
show all

MUSIKTERAPI - SMoK - Sveriges Musik

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?