MUSIKTERAPI - SMoK - Sveriges Musik

MUSIKTERAPI 

Internationell forskning och praktisk tillämpning i 

Västra Götaland 

Gunnar Petersson

Förord 

Fenomenet musikterapi tycks ha olika innebörd beroende på vem man frågar. I den här rapporten, 

som har finansierats av Stiftelsen Framtidens Kultur, presenteras en översikt av olika 

metoder, målgrupper, utbildningar och bakomliggande kunskapsområden. 

Bakgrunden till mitt intresse för musikterapi är lång yrkeserfarenhet som musiker samt 

studier i pedagogik och musikpedagogik. Jag har funderat mycket över sambandet mellan 

musik och hälsa, musikens förmåga att väcka känslor och minnen, och hur mycket lättare det 

är att röra på sig till tonerna av musik. Hittills är dock kunskapen om musikens möjligheter att 

stimulera hjärnans förmåga till bearbetning och inlärning ytterst preliminär. 

Mina funderingar gjorde att jag tog kontakt med institutionen för vårdvetenskap vid 

Högskolan i Borås med förslag till kurser i vårdvetenskap med inriktning mot musikterapi. 

Tillsammans med Maria Nyström, professor i vårdvetenskap, fick jag möjlighet att utveckla 

de tre delkurser som beskrivs i den här rapporten på sidan 49. Merparten av de kursdeltagare 

som deltog i samtliga delkurser kom att utgöras av professionella musiker. Detta innebar att 

musikens potential fick en mera framskjuten plats än i andra liknande utbildningar. 

Jag vill framföra ett varmt tack till Stiftelsen Framtidens Kultur, framför allt Nicklas 

Rydén, för det positiva intresset inför mina ambitioner att försöka förstå fenomenet musikterapi 

ur ett neutralt och övergripande perspektiv. När jag började skriva den här rapporten 

trodde jag att det skulle finnas många referenser och tips att gå igenom, men jag kunde inte 

ana hur många. Mängder av ”träffar” på databaser och tips från utövare har undersökts och 

kategoriserats, och jag blev så småningom tvungen att teckna med lite grövre penseldrag än 

jag från början avsåg. Jag hoppas dock att helikopterperspektivet kompenseras av det sista 

avsnittet där tjugo livs levande musikterapeuter ges utrymme att berätta personligt om sina 

musikterapeutiska erfarenheter. 

Borås i december 2009 

Gunnar Petersson 

2

Sammanfattning 

Föreliggande rapport är en kartläggning och granskning av fenomenet musikterapi inom internationell 

forskning och som praktisk verksamhet i Västra Götaland. Delar av rapporten 

följer principer för vetenskaplig rapportering, andra är populärvetenskapligt uppbyggda. 

I de vetenskapliga litteraturöversikterna kartläggs studier på internationella forskningsdatabaser. 

Fyra underliggande kunskapsområden identifieras. Olika metoder, målgrupper och 

dokumenterade effekter beskrivs. Musikterapeuternas formella och informella kompetens, så 

som den framträder i vetenskapliga studier, analyseras med hjälp av en teoretisk modell för 

yrkeskunnande. 

I de populärvetenskapliga delarna av rapporten presenteras en bild av olika sätt att arbeta 

med musikterapi, målgrupper, och terapeututbildningar, samtliga med relevans för verksamheten 

i Västra Götaland. I sista avsnittet berättar musikterapeuter i regionen om sina egna 

arbetssätt, förväntade objektiva och subjektiva effekter, interaktionen mellan dem själva och 

målgruppen samt hur de ser på sina arbetsvillkor och ekonomiska förutsättningar att bedriva 

musikterapi. 

Rapporten avslutas med reflektioner kring musikterapins praktik i relation till den 

forskning som finns inom området. I samband med detta problematiseras och diskuteras diversifieringen 

av metoder, och förutsättningar för att yrket musikterapeut ska bli en självständig 

profession med en egen kunskapsbas, egna begrepp och en egen etisk kod. 

3

Innehåll 

Avsnitt 1 

Musikterapi – ett brett kunskapsområde 5 

Musikterapi på Internet 5 

Utbildningar i musikterapi 6 

Svensk litteratur om musikterapi 7 

Musikterapi inom svenska media 7 

Svensk forskning om musikterapi 8 

Musikterapeutens professionella arena 8 

Avsnitt 2 

Internationell forskning 10 

Den musikterapeutiska forskningsfronten 10 

Tillvägagångssätt – en litteraturstudie 11 

Sökord 11 

Inklusionskriterier 11 

Analys 12 

Pedagogisk musikterapi 12 

Rehabiliterande musikterapi 14 

Psykoterapeutisk musikterapi 17 

Omvårdande musikterapi 19 

Avsnitt 3 

Musikterapeutens yrkeskompetens 22 

En teoretisk modell för analyser av yrkeskunnande 22 

Formell kompetens 23 

Faktisk kompetens 24 

Efterfrågad kompetens 25 

Kompetens som arbetet kräver 25 

Avsnitt 4 

Musikterapi och musikanvändning i Västra Götaland 27 

Statlig nivå – 27 

Landstingsnivå- hälso- och sjukvård 27 

Kommunal nivå – pedagogisk verksamhet 31 

Avsnitt 5 

Musikterapeuter berättar 37 

Funktionsinriktad musikterapi-FMT 37 

Teckensång 46 

Ronnie Gardiners Rytm and Music Method –RGRM 48 

Individuella musikterapeutiska arbetssätt 54 

Guided Imagery Music –GIM 59 

Avsnitt 6 

Analys och reflektioner 61 

Referenslista 65 

4

Avsnitt 1 

Musikterapi 

Ett brett kunskapsområde 

I det första avsnittet ges en allmän bild av fenomenet musikterapi. Det handlar om ett relativt 

stort kunskapsområde i Danmark och Norge, och intresset tycks öka även i Sverige och Finland. 

Därtill växer en bild fram av ett relativt omfattande internationellt intresse för musikterapi 

i övriga Europa, liksom i Nordamerika, Australien och Östra Asien. 1 

Musikterapi på Internet 

Vid en genomgång av Google ger sökordet ”musikterapi” många träffar. Det fanns 480 länkar 

till fenomenet musikterapi i Norden, sommaren 2009. Det visade sig dock att samma referenser 

återkom många gånger. Därför är det mer meningsfullt att bilda kategorier av innehåll än 

att ange antal träffar för vissa sökord. Sammanfattningsvis förekom följande kategorier 2009: 

• Musikterapeutiska metoder presenteras 

• Enskilda musikterapeuter berättar om hur de arbetar 

• Beskrivning och markandsföring av utbildningar i musikterapi 

• Musikterapeutisk verksamhet inom kommuner och landsting presenteras 

• Debatter kring nedläggningar av musikterapi i samband med sparbeting 

• Akademiska uppsatser om musikterapi (på kandidat- och magisternivå) läggs ut på ”nätet” 

• Musikterapin kopplas till akademiska ämnen, t.ex. musikvetenskap, musikpedagogik, 

specialpedagogik och vårdvetenskap 

• Musikterapin relateras till olika målgrupper. Som exempel kan nämnas personer som är 

föremål för psykoterapi, specialpedagogik, psykiatrisk vård, rehabilitering vid medfödd 

eller förvärvad skada på hjärna och nervsystem, smärtlindring, cancervård, intensivvård, 

tandvård, barnsjukvård, demensvård, etc. Som målgrupper ingår även kunder 

inom friskvård, babyrytmik etc. 

Den gemensamma nämnaren för de olika kategorierna är att musik används i syfte att påverka/förbättra. 

Målgrupperna har ofta någon form av funktionshinder pga. medfödd eller förvärvad 

skada eller sjukdom. Vanligast förekommande metod på Internet är FMT, Funktionsinriktad 

musikterapi, som introducerades i Sverige för tjugo år sedan (www.synaps.info). FMT 

presenteras på sidorna 12 och 37-45. RGRM (Ronnie Gardiner Rythm and Music Method) är 

ytterligare ett svenskt exempel, och metoden används vid rehabilitering av funktionshinder 

efter hjärnskada (http://rgrm.se/metoden/index.html). Metoden presenteras på sidorna 48-53. 

En vanligt förekommande metod i internationella sammanhang, är Guided Imagery and Music 

(GIM). GIM syftar till att utforska och utveckla sin kreativitet med hjälp av musik 

(www.musikterapi.se/pdf/GIMinfo.html-7k). Metoden presenteras på sidan 18 och 59-60. 

Därtill finns det många exempel på att begreppet ”musikterapi” används i stressreducerande 

och avslappande syfte. Då handlar det vanligtvis om att lyssna på musik. Målgrupperna 

kan t.ex. vara patienter med smärta och oro inom hälso- och sjukvården. På Internet presente- 

1 Internationella aspekter på musikterapi presenteras först i nästa avsnitt. 

5

ar sjuksköterskan och docenten i vårdvetenskap 2 Ulrika Nilsson (2008; 2009) en studie där 

hon försökt minska stressnivåer i kroppen med hjälp av musik i hörlurar efter stora hjärtoperationer. 

Hon mätte hormonet oxytocin, eftersom det ökar när man slappnar av, och kortisol, 

som ökar vid stress. Studien visade som förväntat att musiklyssnandet ökade halterna oxytocin 

och minskade halterna kortisol i blodet. Musiklyssnande i syfte att reducera stress, oro och 

smärta beskrivs ytterligare på sidan 19. 

För många musikterapeuter är det dock tveksamt om enbart musiklyssnande ska betraktas 

som musikterapi. En av pionjärerna inom området, norska Even Ruud (1980), poängterade 

redan för trettio år sedan att musikterapi är ett ”musikarbete planlagt utifrån en enskild individs 

behov av att öka och utveckla vissa funktioner, t.ex. perception, motorik, tal, identitet, 

och sociala färdigheter”. Vidare poängteras att musikterapi inte är ”detsamma som sysselsättning, 

hobbyverksamhet eller till intet förpliktande underhållning. Ruud lyfter också fram en 

viktig informell kompetensfråga: Spelar musiken alls någon roll? Är det månne människan 

bakom som betyder mest? 

Musikterapi handlar om flera praktiker och arbetssätt (Hallin i Ruud, 1980). I Norden bildades 

redan 1968 Nordisk forbund for pedagogisk musikterapi. Förbundet splittrades dock 

snart och omvandlades till olika nationella föreningar och förbund. I den förändringsprocessen 

började flera skolor och institutioner att använda musik som ett specialpedagogiskt verktyg. 

Vid sidan om ”pedagogisk musikterapi” utvecklades ”klinisk musikterapi” med psykoterapeutisk 

inriktning. 

Terapeutens yrkesbakgrund kan innebära att man är professionell musiker eller har andra 

professionella kunskaper och färdigheter inom musik. De som under 1970-talet först drev 

utbildningsfrågor, arrangerade kurser och föreläste, var dock, med få undantag, speciallärare 

eller musiklärare vid träningsskolor, särskolor, vårdinstitutioner, specialskolor för rörelsehindrade 

eller hörselskadade barn. Erfarenheter och idéer utbyttes vid kongresser och symposier, 

där varje terapeut beskrev sitt eget arbete. Principiella frågor som målsättningar, metoder och 

teorier beskrevs däremot sällan. 

Utbildningar i musikterapi 

Fenomenet musikterapi har sedan dess utvecklats inom flera olika kunskapsområden. När 

målgruppen finns inom ett lärandesammanhang handlar det underliggande kunskapsområdet 

om pedagogik eller specialpedagogik 3 . När målgruppen har någon form av psykisk problematik 

kan musikterapin hänföras till kunskapsområdena psykoterapi och psykiatri. 4 Har målgruppen 

drabbats av hjärnskada, som vid trauma eller stroke, handlar musikterapin om träning 

och rehabilitering inom ämnen som rehabiliteringsmedicin, sjukgymnastik eller arbetsterapi. 5 

Musikterapi som huvudsakligen syftar till att skapa avslappning, och lindrat lidande utgör en 

form av omvårdnad och studeras inom ämnet vårdvetenskap. 6 

I någon mån följdriktigt finns det många olika utbildningar i musikterapi. Trots den relativt 

stora mängden av både korta och långa utbildningar är det inte helt lätt att omedelbart få en 

samlad bild av de olika utbildningarna. Mängden och variationen antyder att frågan kan vara 

såväl komplex som otydlig, och det som nu följer är bara ett axplock. 

I Sverige finns flera utbildningar på högskolenivå, bl.a. som magisterprogram vid Musikhögskolorna 

i Stockholm (www.kmh.se) och Ingesund (ligger under Karlstad Universitet 

2 Ämnet Vårdvetenskap är synonymt med ämnet omvårdnadsvetenskap. I den här rapporten används begreppet 

vårdvetenskap som ämnesbeteckning och omvårdnad för vårdvetenskapens praktiska tillämpning. 

3 För beskrivning av kunskapsområdet specialpedagogik se t.ex. Björk-Åkesson & Nilholm, 2007; Fischbein, 

2007 och Rosenquist, 2007. 

4 För beskrivning av kunskapsområdet psykiatri se t.ex. Cullberg, (2000). 

5 För beskrivning av musikterapi inom kunskapsområdet rehabiliteringsmedicin se t.ex. Neugebauer, Serghiou, 

Herndon & Suman, (2008) eller Rychener Hobson (2006). 

6 För beskrivning av ämnet vårdvetenskap se t.ex. Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg (2003). 

6

www.kau.se), Örebro Universitet (www.oru.se) samt Högskolan i Borås (www.hb.se). Vid 

Musikterapiinstitutet i Uppsala har man tidigare gett utbildningar i FMT sedan mitten av åttitalet. 

Tillsammans med utbildningen i Ingesund har över 200 svenska terapeuter utbildats 

(www.synaps.info). I början av 1990-talet gavs de första svenska utbildningarna i GIM av 

Fran Goldberg and Margareta Wärja vid ”Expressive Arts” i Stockholm. Det förekommer 

även korta utbildningar i specifika metoder och tekniker som ges i privat regi. Ronnie Gardiner 

Rythm Institute ger tre delkurser i RGRM, vanligtvis på uppdrag av kommunala vårdgivare 

inom äldreomsorg och rehabilitering. I samarbete med Folkuniversitetet anordnas även 

kurser i RGRM avdu.gbg@folkuniversitetet.se. 

I övriga Norden ges bland annat en utbildning vid universitetet i Bergen, med en 60- 

poängskurs som förbereder för ett masterprogram med yrkeskompetens som musikterapeut 

(www.hf.uib.no/grieg/). Vid Ålborgs universitet ges en femårig musikterapeututbildning med 

kandidatexamen (www.musik.aau.dk). I Finland ges en masterutbildning i musikterapi vid 

universitet i Jyväskylä (Toivanen, Erkkilä, Eorola, Luck & Lartillot, 2007). 

Svensk litteratur om musikterapi 

Det finns relativt gott om litteratur inom området musikterapi. I tidskriften Nordic Journal of 

Music Therapy fanns det 93 recensioner av nyutgivna engelskspråkiga böcker om musikterapi 

under det första decenniet av 2000-talet. På svenska kommer det regelbundet ut nya böcker 

som direkt eller indirekt anknyter till musikterapi. Dessa kan antingen kategoriseras som läroböcker 

eller populärvetenskapliga böcker. I tabellen nedan ges exempel på svenskspråkig litteratur 

inom området under åren 1975-2009. 

Tabell 1. Exempel på svensk litteratur med anknytning till musikterapi. 

År Författare Boktitel 

1975 Erling Dyreborg Musikterapi 

1982 Even Ruud Vad är musikterapi? 

1982 Mona Hallin Musik är utveckling 

1992 Roland Forsberg Musikterapi i teori och praktik 

1995 Lasse Franck Musikterapi för barn med autism 

1996 Moon-Hye Kim, Mats Klockljung 

En klingande bro – Musikterapins möjligheter 

1998 Don Campbell Mozarteffekten 

2000 Birgitta Andersson, Inga- Den spröda tonen 

Britta Jungeström 

2002 Even Ruud Varma ögonblick: om musik, hälsa och livskvalitet 

2005 Lasse Hjelm Med musik som medel: FMT-metoden, som den blev 

till 

2007 Lars Ulfensjö Resan till nya sånger: en bok om musik, självreflektion 

och positiv förändring 

2009 Töres Theorell Noter om musik och hälsa 

Musikterapi i svenska media 

Inom svenska media behandlas fenomenet musikterapi huvudsakligen i facktidskrifter. Några 

undantag kan dock nämnas. ICA-kuriren berättade 2007 om den så kallade Mozarteffekten. I 

december 2008 skrev Göteborgsposten om ”Minnenas musik”. I artikeln beskrevs hur rytm 

och rörelser hjälpt en kvinna med rörelsehinder. I mars 2009 publicerades en artikel i Dagens 

Nyheter med rubriken: ”Musik påverkar mer än vi kan förklara”. Sommaren 2009 rapportera- 

7

de Svenska Dagbladet att musikterapin för cancersjuka vid Radiumhemmet i Stockholm läggs 

ned av besparingsskäl. Dagens Medicin rapporterade senare om samma sak. 

Musikterapeuter i Sverige har egna facktidskrifter. Musikterapi i Sverige ges ut av Förbundet 

för Musikterapi i Sverige (FMS). Den är ett forum för debatter, reflektioner, recensioner 

och för informationsspridning. 

I andra facktidskrifter handlar musikterapi vanligtvis om enstaka artiklar inom andra 

professionella domäner. I tidskriften Revansch skrev Karin Lignell 2005 om ”Eurytmi”. Året 

därefter skrev Peter Gumbel i Time om Mozarteffekten. Samma år skrev Agneta Milde i Sökaren 

om ett ”Arv av toner och lek”. I Incitament skrev vårdforskaren Ulrika Nilsson att 

”Vården tar sig ton”. 7 Ett reportage av Åsa Larsson med rubriken ”Att låta det ta tid- centralt 

inom musikterapi” fanns samma år i Specialpedagogik, och i Fysioterapi skrev Åsa Fagerström 

om att ”Rätt musik har terapeutisk effekt”. Kiani Kian skrev 2007 om musik och rytm 

som goda redskap i Arbetsterapeuten 8 . Allt om hjälpmedel publicerade en artikel om ”Musik 

som hjälpmedel – en svängig och glad terapi för barn med problem” av Dodo Paprikas. Året 

därefter, 2008, skrev Ingrid Hammarlund i Tidningen Äldreomsorg om ”Livets rytm och den 

mänskliga musiken”. Petra Sundquist slog samma år ”Ett slag för trumterapi på schemat” i 

Aktiva, och 2009 publicerades en artikel av Janet Suslick om ”Musik mot rädsla” i Tandläkartidningen. 

Svensk forskning om musikterapi 

I Sverige finns flera empiriska studier med temat musikterapi. Flertalet av dem har emellertid 

genomförts på akademisk grundnivå i form av kandidat- och magisteruppsatser. Därför är de 

varken publicerade i vetenskapliga tidskrifter eller tillgängliga i forskningsdatabaser. 9 Dag 

Körlins forskning är dock publicerad internationellt (se utförligt på sidan 59). 

Några avhandlingsarbeten på svenska förekommer också. I licentiatuppsatsen Tre svenska 

utbildningar i musikterapi beskriver Anita Granberg (2000) typiska karaktäristika för musikterapin 

i Sverige. Vilka former av utbildningar och kurser erbjuds? Hur definieras "Musikterapi" 

liksom andra centrala begrepp som "Människosyn", "Hälsa och Sjukdom", "Terapi" och 

"Musik". Hur ser synen på arbetsfält och arbetsformer ut? Resultaten av undersökningen visar 

på tre separata riktningar som skiljer sig åt i definitionen av några centrala begrepp liksom i 

synen på arbetsfält och arbetsformer. Tre skilda inriktningar är belysta: den första med betoning 

på specialpedagogik, den andra med psykodynamisk inriktning och den tredje med inriktning 

mot funktionsutveckling. I doktorsavhandlingen Det måste få ta tid som lades fram 

vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 2004 ger Granberg en bild av hur musikterapi kan 

bidra med hjälp och stöd till elever liksom till utveckling av skolans och undervisningens bemötande 

av olika behov i "en skola för alla". 

I sin forskarutbildning studerar skriver Anci Sandell en avhandling med temat Musik för 

kropp och själ - musikens betydelse för hälsa och livskvalitet vid Nordiska Hälsohögskolan i 

Göteborg. Ann-Sofie Paulander genomför ett avhandlingsarbete på Kungliga Musikhögskolan 

i Stockholm med titeln Varande och samhörighet - meningsskapande i musikterapi. I avhandlingen 

genomför hon en undersökning av att ”vara” och ”vara tillsammans” under musikterapeutiska 

sessioner. Hon utgår från flera olika musikterapeutiska metoder och söker en helhetsförståelse 

av musikterapins innebörd/mening som går utöver respektive metod/teknik. 

Musikterapeutens professionella arena 

Musikterapeutens yrkeskunnande har således mer än en innebörd, och bristen på en samlad 

bild är uppenbar. Idag präglas yrkesområdet musikterapi av diversifiering och diskussioner 

7 Ulrika Nilssons forskning om musik i vården har tidigare nämnts på sidan 6. 

8 Kiani Kians arbetssätt beskrivs på sidan 54. 

9 Däremot finns många uppsatser tillgängliga på Google. 

8

om vad musikterapi är, vilka metoder som är bäst, vem som får kalla sig musikterapeut, och 

vilken formell och informell kompetens som krävs. Den del av kompetensfrågan som handlar 

om kurser eller utbildningsprogram kan ofta relateras till specifika målgrupper, och det kunskapsområde/ämne 

som metoden utvecklats inom. Förutom detta finns det specifika kunskapsområden 

och kompetensfaktorer som är knutna till speciella metoder. 

Det har tidigare funnits flera yrkesföreningar för musikterapeuter, som var och en utgick 

från en speciell inriktning. 10 Ett gemensamt förbund för musikterapi i Sverige (FMS) startades 

i mars 2000. Behovet av en samlande organisation för musikterapeuter var dock inte nytt, och 

FMS kan betraktas som en rekonstruktion av en tidigare nationell organisation. FMS betonar 

vikten av samarbete mellan olika musikterapeutiska riktningar och ”skolor”. Medlemsantalet 

varierar mellan 150-230 personer. 

Enligt Granberg (2007) växte den musikterapeutiska verksamheten fortfarande i Sverige år 

2007. Intresset och efterfrågan tycktes öka, liksom kraven på musikterapeutisk kompetens. 

Inom flera landsting, och kommunala utbildningssammanhang utgjorde musikterapi ett komplement 

till den ordinarie verksamheten. Grönlund m.fl. (citerad i Granberg, 2007) noterade 

för dryga tio år sedan, dvs. under 1990-talet, att projektanställningar och tillfälliga anställningar 

ofta förvandlades till fasta tjänster. Trots detta kunde det redan då vara svårt att hänvisa 

patienter eller elever till musikterapi. Andra terapiformer, som talterapi eller sjukgymnastik, 

var mer respekterade, enligt Granberg. Många uppfattade musikterapi som en musikalisk 

aktivitet bland andra, och talade främst om musik som underhållning. 

Finanskrisen hösten 2008 blev inledningen till en period med stora sparbeting för kommunerna. 

Förmodligen var det musikterapins lite diffusa position gentemot andra behandlingsformer 

som gjorde det lätt för beslutsfattare att skära ner i just den verksamheten. Så här beskriver 

en musikterapeut i Mellansverige situationen hösten 2009: 

’Behovet av och intresset för musikterapi är stort. Villkoren är dock hårda. Musikterapi ses ofta 

som grädde på moset och försvinner därför ofta först. Det finns ont om musikterapitjänster. Man 

kan lätt hamna i ohållbara ekonomiska situationer, t.ex. som studiecirkelledare, när det egentligen 

finns behov av en tjänst. Egen företagare är svårt att vara eftersom kostnaden för ett besök 

blir alldeles för dyr för klienterna om företaget ska gå ihop’. 

Musikterapeuternas yrkeskunnande behandlas mera utförligt i avsnitt tre, och arbetssituationen 

i Västra Götaland beskrivs i avsnitt fyra och fem. Innan dess redovisas forskning om musikterapi 

i nästa avsnitt. 

10 Som exempel på organisationer som tidigare var ”egna”, kan nämnas AOM (Analytical-Oriented Music Therapy) 

och FMT. 

9

Avsnitt två. 

Internationell forskning 

I det som nu följer presenteras en översikt av internationell forskning om musikterapi. Avsnittet 

är upplagt som en akademisk litteraturöversikt. 

Den musikterapeutiska forskningsfronten 

Inom den internationella forskningen står begreppet musikterapi för varierande metoder inom 

flera olika kunskapsområden. De undersökta terapiformerna har utvecklats inom skilda behandlings- 

vård- och lärandesammanhang. De vetenskapliga studierna inom området är följaktligen 

genomförda under olika förutsättningar och sammanhang där musik används i terapeutiskt 

och/eller pedagogiskt syfte. 

De konkreta musikterapeutiska arbetssätten är emellertid knapphändigt beskrivna. Det är 

däremot vanligt att enskilda musikterapeuter introducerar egna arbetssätt med specifika beteckningar. 

Således saknas tydliga linjer och skiljelinjer i metoderna, vilket har föranlett Gold, 

Wigram och Berger (2001) att beskriva kan den rika floran av musikterapeutiska metoder 

inom forskningen i en fyrfältstabell där den vertikala axeln utgörs av begreppen ”aktiv” kontra 

”receptiv” och den horisontella av begreppen ”improviserad” kontra ”strukturerad”. 

Figur 1. Till den här fyrfältstabellen kan olika metoder relateras så att 

dess grundelement och relation till andra metoder kan synliggöras. 

Forskningen kring musikterapi domineras av effektstudier. Enligt Magee (1999) brister emellertid 

många studier på grund av för små urval. Den traditionella vetenskapliga kontrollen är 

ofta svag. Det som är viktigt och meningsfullt tycks också kunna gå förlorat för att det inte 

ger mätbara resultat, menar Magee. 

Det gemensamma för de olika studierna tycks vara att musikterapi visserligen ger positiva 

resultat men att det krävs större studier för mer säkra uttalanden. I ett första steg behövs dock 

en kartläggning av den forskning som redan finns. Syftet med föreliggande avsnitt är därför 

att kartlägga olika musikterapeutiska metoder och dess effekter så som dessa beskrivs inom 

den internationella forskningen. De vetenskapliga studier som ligger till grund för kartläggningen 

relateras till det kunskapsområde som metoderna utvecklats ur. 

10

Tillvägagångssätt – en litteraturstudie 

En litteraturstudie innebär att man systematiskt söker, granskar och sammanställer den publicerade 

forskningen inom ett område. Befintlig forskning undersöks för att få en uppfattning 

om vad som studerats, vilka metoder eller vilka teoretiska utgångspunkter som använts. I resultatet 

presenteras en sammanställning av detta. I presentationen anges också informationskällor 

och de sökord som använts under sökprocessen. Författare och årtal för respektive publikation 

anges i ett traditionellt referenssystem. 11 I analysen av forskarnas resultat söks likheter 

respektive skillnader under rubriker som knyter an till följande frågeställning: 

• Hur beskrivs musikterapeutiska metoder och effekter inom olika kunskapsområden i 

den internationella forskningen? 

Litteratursökningen genomfördes i fyra forskningsdatabaser: ERIC, Medline, Psychlitt och 

Cinahl. Dessa databaser innehåller många empiriska studier. 12 Sökorden valdes för att hitta 

artiklar där den musikterapeutiska metoden är beskriven. De ovan nämnda begreppen ”aktiv” 

kontra ”receptiv” och ”strukturerad” kontra ”improviserad” (se figur ett) fick bli vägledande. 

Sökord 

• Music therapy and active and structured 

• Music therapy and active and improvised 

• Music therapy and receptive and structured 

• Music therapy and receptive and improvised 

Litteratursökningen gav 521 träffar. I nästa steg genomfördes en första kartläggning av de 

olika studiernas titlar och abstracts (sammanfattningar) för att undersöka vilka artiklar (dvs. 

studier) som bäst kunde ge svar på frågeställningen. Följande inklusionskriterier valdes. 

Inklusionskriterier 

• Studien ska vara genomförd under de senaste tio åren. 

• Artikeln ska vara peer-reviewed (granskad av forskare inom området) och skriven på 

engelska eller svenska. 

• Målgruppen ska vara beskriven så att det underliggande kunskapsområdet blir synligt. 

Sextioåtta artiklar svarade an mot inklusionskriterierna, och dessa skaffades i fulltextformat. 13 

Fjorton av artiklarna ligger till grund för beskrivningen av pedagogiskt inriktad musikterapi, 

15 för rehabiliteringsinriktad, 8 för psykoterapeutisk och 12 för vårdvetenskapligt inriktad 

musikterapi. 14 

11 I den här rapporten används det s.k. APA-systemet för referenser. Det innebär att författaren samt publikationens 

årtal anges i samband med den text som presenteras. På referenslistan i slutet av rapporten går det att få mer 

information om varje publikation. Detta innebär att man som läsare själv kan ta fram och kontrollera referensen. 

Författarnamnen står i bokstavsordning på referenslistan. 

12 En empirisk studie innebär att den utgår från olika typer av data som har med ”verkligheten” att göra, t.ex. 

observationer, enkäter, intervjuer eller dylikt. 

13 Det visade sig att det fanns ganska många artiklar som förekom på flera databaser. Därför redovisas inte hur 

många artiklar respektive dubbletter som svarade an mot inklusionskriterierna på respektive databas. 

14 För att få en tydlig bild av olika kunskapsområden behövdes vid några tillfällen även referenser som inte finns 

på forskningsdatabaserna. Två vanliga svenska musikterapeutiska metoder FMT, och RGRM, nämns inte alls 

inom den internationella forskningen. Därför har informationen gällande dessa metoder inhämtats från Internet. 

11

Analys 

Det samlade materialet undersöktes med avseende på likheter och skillnader gällande målgrupper 

och det sammanhang där musikterapi genomförs. Med den utgångspunkten kunde 

materialet delas in i de fyra kategorier som svarade an mot fyra kunskapsområden; pedagogik, 

rehabilitering, psykoterapi och vårdvetenskap. Därpå identifierades de metod/der som praktiserades 

inom respektive kunskapsområde, samt de effekter som dokumenterats. Resultatet 

delas in i fyra delar. I varje del beskrivs först musikterapeutiska arbetssätt och metoder samt 

dess effekter. Därefter preciseras det kunskapsområde som metoderna inom respektive område 

bygger på. 

Pedagogisk musikterapi 

Det finns relativt mycket forskning om kulturell aktivitet i samband med lärande. Enligt Trimis 

och Savva (2009) kan t.ex. kulturellt inriktade aktiviteter inom områden som dans, musik 

och bild stimulera rumsuppfattning och spatial utveckling hos barn. Den pedagogiskt inriktade 

forskningen om musik kan också handla om hur barn lär sig musik eller hur annan inlärning 

underlättas av musik. Som exempel kan nämnas att lärandet av att ett musikinstrument 

även stimulerar lärande i generell mening (Cheng & Durrant 2007). 

När musikterapi används i pedagogiska sammanhang handlar det emellertid sällan om allmän 

pedagogik. Betydligt vanligare är att musikterapi sker i anslutning till det specialpedagogiska 

kunskapsområdet. Målgrupper är barn med olika former av medfödda eller tidigt förvärvade 

funktionshinder. 

Metoder för musikterapi inom specialpedagogik 

Särskolan utgör således ett angeläget arbetsområde för många musikterapeuter. Med olika 

metoder och tekniker kan musik användas för att stödja och hjälpa elever med särskilda behov. 

En förutsättning för ett positivt utfall är dock, enligt Granberg (2000), en välfungerande 

samsyn och ett nära samarbete vid planering och genomförande av arbetet. Under sådana förutsättningar 

kan musikterapi bidra med hjälp och stöd till elever, liksom till utveckling av 

skolans och undervisningens bemötande av olika behov i "en skola för alla". 

Som redan nämnts är Funktionsinriktad musikterapi (FMT) vanlig inom det specialpedagogiska 

området i Sverige. Metoden syftar till att skapa strukturella minnesspår i hjärnan med 

hjälp av musik. Den förväntas åstadkomma en organisation av reaktioner och omedvetna 

handlingar, utan att gå vägen via ord. Terapin är individuell och byggs upp utan verbala instruktioner. 

Terapeuten spelar istället enkla melodislingor (koder) på piano och observerar 

barnets spontana beteende i trumspel. Med hjälp av instrumentens utplacering kan olika rörelsekombinationer 

stimuleras och ligga till grund för en funktionsanalys. Terapin utformas utifrån 

varje individs utvecklingsnivå och behov. FMT vänder sig till barn med CP-skador, 

muskelsjukdomar, hjärninfarkter, olycksskador, begåvningshandikapp, autism, läs- och skrivsvårigheter, 

dyslexi, koncentrationsproblem, DAMP, ADHD och Aspergers syndrom etc. 

Inom internationell forskning har Chester, Holmberg, Lawrence och Thurmond (1999) lagt 

upp ett större musikterapeutiskt program med specialpedagogisk verksamhet för barn med 

olika former av handikapp. Målgrupperna är t.ex. elever som ”inte fungerar” i en vanlig skolklass, 

elever med svåra handikapp och elever med inlärningsproblem. Stor vikt läggs vid den 

individuella elevens svårigheter och behov så som dessa inventerats vid klassrumsobservationer 

och under intervjuer med lärare. Programmen designas individuellt för varje elev, inför 

varje nytt läsår, tillsammans med barnets lärare. Musikterapin genomförs i små grupper varje 

vecka under cirka 30-45 minuter. Filosofin bakom programbaserad musikterapi är att använda 

musik för att ge individanpassad hjälp till elever med handikapp. Musikterapin syftar även till 

12

att utveckla en icke musikalisk kunskap, främst som medel för att utveckla språk- och kommunikation. 

Wigram och Gold (2006) menar att musikterapi är särskilt lämpligt för barn med svårigheter 

att uttrycka sig verbalt. I en fallbeskrivning använde Amir (2005) improviserad sång vid 

musikterapi med en mutistisk flicka. Boso, Enzo, Vera, Marta, och Peirluigi (2007) har utvecklat 

ett mera strukturerat musikterapeutiskt program med flera olika metoder för barn med 

svår autism. Varje session bygger på ett urval av musikaliska aktiviteter som t.ex. sång, pianospel 

och trumspel. I programmet stimuleras musikaliska färdigheter, som att sjunga, spela 

en skala på piano, ta till sig/absorbera musik, och upprepa rytmiska mönster. 

Vidare introducerar Geist, McCarty, Smith och Porter (2008) en musikterapimodell för 

att stimulera tal, språkinlärning och annan kommunikation hos barn som inte kan tala alls. När 

modellen praktiseras träffas först terapeuter och föräldrar för att kartlägga barnets behov. I 

behandlingen används ett specifikt musikterapeutiskt arbetssätt som består av en välkomstsång, 

ett aktivt lyssnande tillsammans med att terapeuten läser ur en bok med sångtexter, spelande 

på instrument och en avslutande sång. Musikterapeuten genomför sessionen med dessa 

fyra moment medan klassläraren och talpedagogen observerar. Tillsammans utvecklar de en 

lämplig teknik som gör det möjligt att använda just detta barns röstuttryck under musikupplevelsen 

även när det gäller annan kommunikation. Själva sessionen bygger alltså på ett samarbete 

mellan läraren, talpedagogen och musikterapeuten. Musikterapeuten använder element av 

musik som tex. tempo, rytm, melodi, harmoni och kommunikationsmöjligheter. 

Effekter av musikterapi inom specialpedagogik 

I lärandesammanhang har Bosso med flera 2007 funnit att aktiv strukturerad musikterapi kan 

vara till hjälp för unga vuxna med grav autism. Wigram och Gold (2006) har studerat effekter 

av både aktiv improviserad och receptiv musikterapi för barn med ASD (autistic spectrum 

disorder). De kunde identifiera såväl begränsningar och svagheter som styrkor och möjligheter. 

De positiva effekterna av improviserad musikterapi visade sig handla om bättre kommunikationsbeteende, 

språkutveckling, emotionell respons, koncentration och beteendekontroll. 

I det programbaserade tillvägagångssätt som beskrivs av Chester m.fl., (1999) fick varje 

enskild elev använda ett musikinstrument (t.ex. en synt) med en ”switch” för att byta ackord 

på instrumentet. Sessionen pågick i fem minuter med minimal hjälp av läraren. Enligt författarna 

ökade musiken motivationen att öva färdigheter, kontrollera beteende och att tänja på 

sitt rörelsemönster, även när detta var svårt för eleven. 

I studien av Boso m.fl. (2007) var syftet att undersöka om en interaktiv musikterapisession 

i veckan, under ett år, kunde förbättra autistiska ungdomars beteendemönster från att vara 

nästan fullständigt frånvarande till att bli mera närvarande. Varje session varade i en timma. 

Behandlingseffekterna bedömdes på en femgradig skala med olika närvarograder, och resultatet 

beskrevs som framgångsrikt. Dessutom ökade ungdomarnas musikaliska kunskap. Liknande 

effekter fann Wigram och Gold (2006) i en litteraturöversikt av musikterapi för barn med 

autism. Författarna rekommenderar improviserande former för att stimulera kommunikation 

och social interaktion hos barnen, eftersom det finns flera studier som visar att improvisation 

stimulerar språkutvecklingen. De menar dessutom att musikterapeutiska inslag underlättar 

bedömningen av barnets funktionshinder, och gör det lättare att få en bild av såväl begränsningar 

och svagheter som styrkor och potentialer. Författarna reserverar sig dock en aning 

eftersom samtliga empiriska studier i deras litteraturöversikt bygger på väldigt små undersökningsgrupper. 

13

Specialpedagogik som kunskapsområde 

Musikterapi kan alltså utgöra en metod som kompletterar andra specialpedagogiska metoder. 

Begreppet specialpedagogik beskrivs av Rosenquist (2007) som ett tvärvetenskapligt område, 

som är knutet till skolan för att sättas in där den vanliga pedagogiken inte räcker till. 

Kunskapsområdet specialpedagogik har utvecklats ur pedagogikämnet. Dess utveckling i 

början av 1900-talet innebar ett ökat intresse för hur uppfostran, tillsammans med biologiska, 

historiska och sociala betingelser, bestämmer barnets utveckling. Mycket av den pedagogiska 

diskussionen kom därefter att handla om samspelet mellan arv och miljö. 

Historiskt beskrivs specialpedagogiska problem och forskningsmetoder också som ett brett 

och tvärvetenskapligt forskningsfält (Fischbein, 2007). Enligt Björk-Åkesson och Nilholm 

(2007) har det specialpedagogiska kunskapsområdet vuxit fram ur olika ämnen. Från psykologin 

har man hämtat kunskap om barns olika förutsättningar för att få möjlighet till en god 

start i livet. Från utbildningssociologin har man bl.a. hämtat kunskap om sociala faktorers 

betydelse för lärandets villkor för utsatta barn. Andra ämnen som fått betydelse för specialpedagogiken 

är biologi, sociologi och fysiologi-biologi. Forskningsfrågorna inom specialpedagogik 

har periodvis riktat intresset mot individens förutsättningar och erfarenheter. Vid andra 

tillfällen har samhälleliga och organisatoriska förhållningssätt för utbildningsverksamhet varit 

i fokus för forskningen (Rosenquist, 2007). 

När musikterapi blir en del av specialpedagogiken ligger fokus på lärande under speciella 

villkor. I den ovan nämnda forskningen inom området relateras de olika villkoren och målgrupperna 

till barn med speciella beteende- och/eller inlärningsproblem som beror på ett medfödda 

eller tidigt förvärvade funktionshinder. Ibland omnämns detta kunskapsområde även 

som habilitering. 

Rehabiliterande musikterapi 

Musikterapi används även som metod för rehabilitering, och då sker den inom ett medicinskt 

präglat kunskapsområde. Den här riktningen syftar till att träna och stimulera hjärna och nervsystem 

efter skada eller sjukdom som uppstått senare i livet än de funktionshinder som behandlas 

under området specialpedagogik. Ytterligare ett musikterapeutiskt rehabiliteringsområde 

finns inom psykiatrin. Inom det medicinska området kan musik även användas inom 

barnsjukvård, eller som stressreducerande metod t.ex. efter operationer eller vid andra oroseller 

smärttillstånd. 

Metoder för rehabiliterande musikterapi 

Det finns relativt många aktiva strukturerade musikterapeutiska metoder som syftar till att 

stimulera hjärna och nervsystem. Målgrupperna är personer som drabbats av trafikolyckor och 

stroke etc., eller neurologiska sjukdomar som MS eller Parkinssons sjukdom. 

Som exempel kan nämnas ett åtta veckors musikterapeutiskt program som bygger på en teori 

benämnd Rythmic auditory stimulation (RAS). Teorin är utvecklad i rehabiliteringssyfte 

av en grupp neurologer (Thaut, mfl.1999). Den går förenklat ut på att rytm är ett viktigt redskap 

för utveckling av fysisk rörelseförmåga. Musikterapeutiska metoder som bygger på RAS 

beskrivs som teoridrivna rörelseprogram för strokepatienter i ett samhälleligt sammanhang 

(Seonghee & Miyong, 2007). I det musikterapeutiska arbete som tar sin utgångspunkt i RAS 

drar man nytta av rytmikens neurologiska påverkan. Under rehabiliteringen tränas först olika 

rytmer. Under processens gång går utvecklingen mot att använda sig av en rytm. Målet är att 

rytmen ska fungera som utlösare av reflexartade handlingar (Thaut mfl. 1999). I det exempel 

som beskrivs av Seonghee och Miyong (2007) associeras rytmen med det s.k. muskelminnet. 

Målet är att detta ska resultera i en förbättring i rörelseförmågan. 

Ett annat sätt att använda musikens och rytmens stimulerande förmåga är att ge feed-back 

på rörelser. Sådan feedback kallas Musical Motor Feedback (MMF). Metoderna har t.ex. an- 

14

vänts vid gångträning där musiken initieras takt för takt av patientens hältryck (Schauer & 

Mauritz, 2003). 

Melodic Intonation Therapy (MIT) har utvecklats för att stödja den kommunikativa förmågan 

hos personer med förvärvad hjärnskada. Med melodins hjälp avser man att ”öppna vägen 

till den friska högra hjärnhalvan” genom att träna upp en ”omväg” i hjärnan, så att den skadades 

språk återvinns med hjälp av andra nervbanor än de ursprungliga. Metoden drar alltså 

nytta av det faktum att musiken tycks aktivera andra delar av hjärnan än de som behövs för 

det talade språket. En vanlig målgrupp är personer som drabbats av skador på sin språkförmåga, 

dvs. afasi. I terapin utgår man från kända melodier som terapeuten sjunger frågor till. Patienten 

svarar genom att sjunga, och nu finns ofta orden där direkt, även när det finns stora svårigheter 

att tala. Målet med den här musikterapeutiska metoden är att successivt frigöra språket 

från musiken så att det åter kan talas och förstås utan melodi (Rychener Hobson, 2006). 

Inom rehabiliteringsverksamhet vid kronisk ohälsa används ofta en blandning av olika musikterapeutiska 

metoder. Förinspelad musik kan t.ex. blandas med improviserande inslag. Ett 

exempel beskrivs av Magee (2007). Patienter med Multipel Scleros (MS) får individuell musikterapi 

veckovis under sex månader, 18 gånger varje månad. Varje session börjar med ett 

musikaliskt välkomnande, musikalisk improvisation och sånger med en personlig mening, 

som terapeut och patient väljer tillsammans, samt en musikalisk avslutning. 

Ett annat område där musikterapi kan ha en rehabiliterande effekt är den psykiatriska vården. 

Många olika metoder har prövats, och Cassity (2007) har låtit en panel skatta vilka metoder 

som kan öka i betydelse i USA under nästa årtionde. Panelen bestod av chefer inom psykiatrisk 

vård som valts ut av The American Music Therapy Assosiation (AMTA). Dessa ombads 

att ranka 101 musikterapeutiska inslag på en sju gradig skala. Resultatet av rankningen 

visade att det som panelen trodde skulle öka mest var enkla korta intervenerande terapisessioner 

där slagverk /percussion och trumcirklar skulle få stor betydelse. Vidare trodde man att 

musikterapeutiska inslag skulle bli viktiga vid rehabilitering efter tablettmissbruk och svårigheter 

att kontrollera aggressiva beteenden. Musikterapin ansågs här kunna bidra till bättre 

problemlösningsförmåga, och man förespråkade en behandling där aktivitet/rytmik varvades 

med avslappning till musik. 

Enligt Silverman och Marconetti (2004) kan även enstaka musikterapeutiska sessioner 

ge positiva effekter vid allvarlig psykisk ohälsa med bristande sjukdomsinsikt. Författarna har 

designat en form av musikterapi för grupp, där samma patienter inte behöver ingå under en 

längre period i gruppen. Varje tillfälle innehåller trumsessioner, låtskrivarsessioner, musikanalyser, 

och att spela själv. Allt äger rum inom loppet av 45 minuter. Patienterna är inte 

tvingade att deltaga, men i programmet ingår ett ekonomiskt belöningssystem för denna relativt 

svårmotiverade patientgrupp. 

Musikterapi kan också utgöra ett rehabiliteringsredskap för barn i fysiska träningsprogram. 

Neugebauer, Serghiou, Herndon och Suman (2008) ger exempel på hur musikterapi används 

när barn med svåra, smärtsamma brännskador tränar. Deras modell för musikterapi är aktiv 

och strukturerad. Den består bl.a. av att terapeuten och patienten spelar instrumentalmusik 

tillsammans. Terapeuten använder sig av specialdesignade sensorer som ger utslag för barnens 

rörelser. Terapeuten placerar dessutom instrumenten så att omfattningen av barnens rörelser 

optimeras i relation till skadan. När t.ex. trummor placeras lågt eller högt böjer barnen 

sina knän eller sträcker sina armar, utan att vara rädda för smärta. Barnets vårdare är med under 

terapin, och fyller en viktig roll i träningsprogrammet. 

Ett helt annat tillfälle där musikterapi kan betraktas som ett första steg i en rehabiliteringsprocess, 

är när patienter lyssnar till musik i hörlurar i syfte att reducera kroppens stressreaktioner 

i samband med stora trauman eller operationer. Sessionen är väl strukturerad, men patienten 

kan vanligtvis inte själv välja musik pga. sitt medicinska tillstånd. Därför väljs ofta 

klassisk musik, som Beethoven, Debussy, Bach, Vivaldi etc. Sådan musik har i flera empiris- 

15

ka studier visat sig ha en avslappande effekt. Förutom själva musiken bygger terapisessionen, 

som bör vara i 30-45 minuter, på att andra stressmoment reduceras t.ex. genom att dämpa 

belysningen och ta bort störande moment, som provtagning, besök eller dylikt (Almerud & 

Petersson, 2003). 

Effekter av rehabiliterande musikterapi 

Forskningen kring rehabiliterande musikterapi visar nästan uteslutande positiva resultat. 

Många forskare påtalar dock att deras studier är begränsade, och att ytterligare forskning behövs. 

I det här avsnittet ges några exempel på den rika floran av effektstudier om rehabiliterande 

musikterapi. 

Samordning av rytmiska stimuli och motoriska aktiviteter har prövats framgångsrikt vid 

Parkinssons sjukdom och balansrubbningar (Thaut m.fl. 1999; Thaut, 2005). Kombinationen 

av rörelse, rytm och musik har också gett positiva effekter gällande stämningsläge, handens 

greppförmåga och koordination av rörelser i ena kroppshalvan (Wood & Eames, 1995; Rose 

& Johnsson, 1996). Musikterapi har även visat sig kunna leda till förbättrad funktionsnivå 

efter hjärnskada med afasi (Giles & Wilson, 1993; Myskja, 2004), samt förbättrat rörelsemönster 

och höjt stämningsläge efter stroke (Seonghee & Miyong, 2007). 

Rehabiliteringen av strokepatienter bör inledas direkt på akutmottagningen, och behandlingen 

bör fortsätta när patienten förflyttas till en vårdavdelning, menar Seonghee m.fl. 

(2007). Författarna har genomfört en pilotstudie som utgår från RAS gällande musikterapeutiska 

effekter i form av förbättrad psykosocial och fysisk funktionsnivå, stämningsläge och 

livskvalitet. I interventionen utnyttjades rytmens förmåga att stimulera nervsystemet. I tillvägagångssättet 

införlivades fysiska ”call and responds” med hjälp av sång och handklappning 

till rytmisk musik. Deltagarna i studien hade drabbats av stroke med muskelsvaghet och funktionsnedsättning 

på någon sida av kroppen. Vidare hade de inte deltagit i något rehabiliteringsprogram, 

men kunde kommunicera utan problem med undersökningsteamet. Via dator 

genomfördes ett slumpmässigt urval av patienter som fyllde dessa inklusionskriterier, och 18 

valdes för en experimentgrupp, medan lika många utgjorde kontrollgrupp. Experimentgruppen 

deltog i ett åtta veckors musikterapeutiskt program, medan kontrollgruppen bara fick allmän 

information gällande tillgänglig vård i den omgivande kommunen. Det visade sig att 

experimentgruppen efter musikterapeutisk behandling hade en större variation och flexibilitet 

i sina rörelser. 

Schauer och Mauritz (2003) undersökte om rytmisk feedback (MMF) kunde förbättra 

gångträningen hos strokepatienter. Även i denna studie var designen experimentell. En bandspelare 

fästes vid patientens bälte och tunna kablar fästes i skosulan. Experimentgruppen 

praktiserade gångterapi med hjälp av MMF fem dagar i veckan, 20 minuter varje dag vid totalt 

15 tillfällen. Kontrollgruppen deltog i en 20 minuters session varje dag, med uppvärmningsprogram 

och ”vanliga” övningar. Båda grupperna blev verbalt uppmuntrade av terapeuterna 

att gå i sin egen takt. MMF visade sig ha flera positiva effekter bl.a. genom att musiken 

väckte minnen, och att rytmiken stimulerade och förbättrade deras gång- och rörelseförmåga. 

Enligt Magee (2007a) bör även personer som lever med neurologiska sjukdomar aktivt delta 

i musikskapande musikterapi. För patienter med MS och andra rörelsehinder kan detta t.ex. 

vara en ny fysisk erfarenhet. I en annan studie visar Magee (2007b) att musik kan användas 

som redskap för att mäta sensitivitet hos allvarligt hjärnskadade personer, med låg medvetandegrad. 

Inom psykiatrisk rehabilitering har musikterapi visat sig kunnat bidra till bättre självkänsla 

och lindring av psykotiska symtom. I Silverman & Marcionettis undersökning (2004) gällande 

effekter av enstaka terapisessioner fick patienterna skatta sig själva både före och efter en 

terapisession. Förbättringar skattades bl.a. gällande stämningsläge, ”coping” och lägre grad av 

16

aggressivitet. Enligt Choi och Lee (2008) kan musikterapi även minska lidandet vid depression, 

oro, ångest och förbättra mellanmänskliga relationer för psykiskt sjuka. 

Almerud och Petersson (2003) ger exempel på goda resultat av receptiv och avslappande 

musikterapi efter hjärtoperationer, efter det att patienter vårdats i respirator inom intensivvård. 

Under försöket med klassisk musik i hörlurar minskade patienternas hjärtfrekvens, blodtryck 

och andning. Detta tolkades som att den totala stressnivån i kroppen sjönk med hjälp av musik. 

Rehabilitering som kunskapsområde 

Rehabiliterande musikterapi befinner sig i ett heterogent kunskapsområde. Behovet av kunskap 

om musik och musicerande varierar stort mellan de aktiva och receptiva former av musikterapi 

som förekommer inom den rehabiliterande sjukvården. Den neurologiskt inriktade 

musikterapin bygger på kunskap om hjärnan och nervsystemet (se t.ex. Eriksson, 2001), samt 

betydelsen av skador och musikens möjligheter att stimulera hjärnan (se t.ex. Thaut, 2005; 

Seonghee & Miyong 2007). Rörelseinriktad musikterapi bygger på kunskap om olika rörelsehinder 

samt hur musik kan utnyttjas för att stimulera och förstärka rörelser. 

Den psykiatriskt inriktade musikterapin bygger på kunskap om psykoser och andra svåra 

psykiska funktionshinder (se t.ex. Cullberg, 2000) samt en förståelse av musikens möjligheter 

att stimulera, motivera och kontrollera beteende etc. (se t.ex. Silverman & Marcionetti, 2004). 

Inom psykiatrisk rehabilitering är det förmodligen också viktigt att kunna individualisera musikterapin, 

och vara följsam med patientens sätt att lyssna på musik. Till skillnad från mer 

aktiva metoder kräver avslappnande musikterapi inte att den som genomför terapin har kunskap 

inom musik, framför allt inte om patienten kan välja musik själv. Ofta används den musik 

som tidigare visat sig ha stressreducerande effekt. 

Det gemensamma för den rehabiliteringsinriktade musikterapin tycks vara att kunskapsområdet 

består av medicinsk kunskap, åtminstone i tillräckligt hög grad för att terapin ska 

kunna anpassas till patienten eller patientgruppen och de rehabiliteringsbehov som föreligger. 

Denna kunskapsbas behöver byggas på med både aktiva och receptiva former av musikterapi. 

Psykoterapeutisk musikterapi 

Musikterapi används även som en del av, eller tillsammans med, psykoterapi. Vanligast är 

metoder som med musikens hjälp stimulerar omedvetna känslor, som kan lyftas fram, verbaliseras 

och bearbetas. Inom familjeterapi kan familjens sätt att samspela under en musikterapeutisk 

session även ses som en symbol för deras sätt att samspela även i andra sammanhang. 

Metoder för psykoterapeutisk musikterapi 

Skar (2002) reflekterar över musikens och musikterapins möjligheter att hjälpa en analysand i 

psykoanalytisk terapi 15 att komma i kontakt med sitt omedvetna. Musikaliska improvisationer 

med enkla percussioninstrument kan utgöra inledningen till en sådan process, menar Skar. En 

metod benämnd AMT, Analytic Music Therapy baseras på Sigmund Freuds, Carl Gustav 

Jungs och Melanie Kleins psykoanalytiska principer. AMT beskrivs av Skar som en metod för 

att med hjälp av musikens symbolik undersöka en persons inre själv, i syfte att främja personlig 

utveckling. 

En mer välkänd analytiskt inspirerad metod är Guided Imagery and Music, GIM. Metoden 

fokuserar de känslor och upplevelser som aktiveras av att analysanden lyssnar på utvald klassisk 

musik i ett avslappnat tillstånd. Avsikten med musiken är att skapa ett möte med inre 

bilder som i sin tur stimulerar känslor som återspeglar patienternas inre (det omedvetna). Där 

språket inte når fram kan mänskliga dilemman lyftas med hjälp av musik. För att känslorna 

15 Idag används ofta ordet ”psykodynamisk” när man talar om psykoterapi med en psykoanalytisk inriktning. 

17

ska bli mer hanterbara måste de emellertid också verbaliseras i samtal mellan terapeut och 

patient. Vanligtvis genomförs GIM i individuella sessioner om 30-40 minuter. 

Forskningen kring GIM visar dock att metoden ofta modifieras. Den har t.ex. använts i 

gruppsessioner. I ett musikterapeutiskt behandlingsprojekt med grupper av psykiskt sjuka i 

Danmark försökte Moe (2000; 2002) förbättra psykiskt sjuka personers funktionsnivå med 

GIM-inspirerade gruppsessioner. Den ursprungliga metoden förkortades till 10 minuter under 

en sammanlagd session av 1 ½ timme. Man lyssnade på klassisk musik i grupp, och varje patient 

fick sedan berätta om sina personliga upplevelser av musiken inför gruppen. 

Enligt Jacobsen och Wigram (2007) kan musikterapisessioner i familjer ge en bild av interaktion 

mellan föräldrar och barn samt mellan föräldrar, barn och terapeut. De kallar sin 

musikterapeutiska modell för Improvisation Assessment Profiles, IAP. I den musikterapeutiska 

metoden ingår fri improvisation, turn-taking, och att följa en (musikalisk) ledare. Metoden 

bygger på antagandet att en familjs musikaliska improvisation kan ses som en metafor för hur 

familjemedlemmarna fungerar (interagerar) i vardagen. Musikterapin kan därför användas för 

att ge en familjeterapeut en bild av kommunikation, maktstrukturer, allianser och roller i familjen. 

Val av musik och instrument har också intresserat forskare inom psykoterapeutiskt inriktad 

musikterapi. Ett vanligt instrument, som både terapeuter och patienter/klienter ofta föredrar, 

är gitarr. Gitarren attraherar och ökar motivationen för musikterapi, framför allt hos 

dem som vuxit upp med pop och rockmusik, menar Krout (2007). Därför har gitarren ökat 

mycket som huvudinstrument inom psykoterapiskt inriktad musikterapi under de senaste fyrtio 

åren. 

Effekter av psykoterapeutisk musikterapi 

Inom psykoterapi har Dingle, Genevieve, Gleadhill, Libby, Baker och Felicity (2008) använt 

musikterapi tillsammans med kognitiv beteendeterapi för drogmissbrukare. De fann att musikterapi 

kunde motivera deltagandet i terapiprogram mot drogmissbruk. Smeijsters och Cleven 

(2006) genomförde en studie inom rättspsykiatrin och fann att musikterapi, liksom andra psykoterapeutiska 

metoder med ursprung inom kultur (bild, drama osv.), kunde ha positiv inverkan 

på aggressivt beteende. 

Effekterna av Moes (2000) ovan nämnda undersökning med målgruppen psykossjukdom, 

visade positivt resultat gällande patienternas förmåga att uppfatta musikterapins strukturerade 

och emotionella form. Effekterna av Moes (2002) GIM-inspirerade metod i grupper av schizofrena 

patienter undersöktes med patientintervjuer och funktionsskattningsskalor. Det visade 

sig att musiken gjorde det möjligt att fokusera på de upplevelser som behövde bearbetas i verbal 

terapi. 

Jacobsen och Wigram (2007) undersökte föräldrars kompetens, när ett barn kunde beskrivas 

som ”försummat” och var i behov av vård. De använde IAP (Improvisation Asessment 

Profiles), och fann att musikalisk improvisation gav dem god information om interaktionen i 

dysfunktionella familjer. De kunde bl.a. se hur dåligt föräldrar till försummade barn svarade 

an mot barnets initiativ och behov. 

Psykoterapi som kunskapsområde 

Den psykoterapeutiskt inriktade musikterapin vilar på en psykologisk teorigrund. Det finns tre 

huvudlinjer inom psykologi; psykoanalys, behavorism och humanistisk psykologi (Egidius, 

1997). Dessa bildar grund för olika psykoterapeutiska skolor, där de flesta metoderna brukar 

vara enbart verbala. Några psykoterapeuter har emellertid börjat använda musik under sessionerna, 

men det verkar tveksamt om det rör sig om musikterapi. Inom forskningen kring den 

här formen av musikterapi används musiken huvudsakligen som komplement till verbala metoder. 

18

Skar (2002) refererar till några av psykoanalysens portalfigurer, Freud, Jung och Klein i 

sin artikel om musikens psykoterapeutiska kraft. Ett viktigt grundantagande inom Sigmund 

Freuds psykoanalys är att det finns en omedveten konflikt mellan behovs- och känslolivet å 

ena sidan, och intellekt och normer å andra sidan. Carl Gustav Jung hade samma grundsyn 

men utvecklade en mera holistisk teori med religiös anknytning. Melanie Klein vidareutvecklade 

psykoanalysen med en betoning av mellanmänskliga relationer (Egidius, 1997). Det psykoanalytiska 

sättet att se på musik handlar enligt Austin (1996) om att musik kan vara ett 

symboliskt språk som bygger en bro mellan medvetet och omedvetet. Musik är helt enkelt en 

pre-verbal ”röst” som kan kommunicera känslor. 

När musik används inom familjeterapi utgår den från ett systemteoretiskt inriktat kunskapsområde. 

Grundtanken inom systemteorin är att man vid undersökning av vissa fenomen, 

t.ex. problem hos en av medlemmarna i en familj, bör se dem som delar av ett system. Systemteoretiskt 

inriktad familjeterapi syftar ofta till att avtäcka dysfunktionella mönster i familjen 

(Egidius, 1997). 

När musikterapin blir en del av ett psykoterapeutiskt sammanhang ingår den således i 

olika, ibland konkurrerande, psykologiska teoribildningar. 

Omvårdande musikterapi 

All musikterapi inom hälso- och sjukvård syftar emellertid inte till behandling och rehabilitering 

i form av mätbara funktionsförbättringar. Forskare inom ämnet vårdvetenskap studerar 

musikterapins möjligheter att minska lidande, öka välbefinnandet och optimera upplevelsen 

av hälsa. I forskningen inom det här området kan även studier av vårdpersonal ingå. En del av 

studierna inom området bygger på kvalitativa forskningsfrågor kring lidande och välbefinnande, 

medan andra syftar till att kontrollera oro och smärta etc. med hjälp av musikterapi. 

Metoder för omvårdande musikterapi 

Brown, Götell och Ekman (2001) har introducerat begreppet MTC (Music-Terapeutic Caregiving) 

för att definiera musikterapi med en omvårdande funktion. Professionella vårdgivare 

kan t.ex. sjunga och utöva musikaliska aktiviteter tillsammans med patienter. Brown m.fl. 

menar att detta kan vara speciellt betydelsefullt vid omvårdnad av patienter med demenssjukdom. 

Författarna betonar vidare vikten av att patienten är delaktig när en musikalisk aktivitet 

används inom omvårdnad. 16 

Oro och smärta är två faktorer som nyopererade patienter upplever på postoperativa uppvakningsavdelningar 

(Lukas, 2008). Enligt Lukas kan musikterapi vara ett komplement till en 

farmakologisk behandling av oro och smärta, eftersom den kan skapa lugn och ro. Musikterapi 

är dessutom både kostnads- och smärteffektivt. Patienterna väljer själva ut musik tillsammans 

med musikterapeuten. Patienten får lyssna till musiken i hörlurar före, under och efter 

operationen. 

Musikterapi inom palliativ vård (vård i livets slutskede) kan t.ex. bestå av sång och improvisation 

(Magee, 2007). Enligt Kenny och Faunce (2004) kan sång i grupp även lindra kronisk 

smärta. De menar att aktivt deltagande i en sånggrupp har fördelar gentemot passivt lyssnande. 

Musikterapi med sång som huvudsakligt inslag bör enligt Kenny och Faunce inledas med 

uppvärmningsövningar. Därefter följer sånger med snabba tempon, synkoperande rytmer, 

tonhöjdsövning inom en oktav, med enkla strukturer och ord. Sångerna ackompanjeras med 

fördel av terapeuten på keyboard. För optimal effekt har även patientens andning och artikula- 

16 Musikalisk underhållning inom vård- och omsorgsverksamhet betecknas däremot inte som musikterapi, även 

om olika musikaliska aktiviteter kan vara väsentliga för en personligt upplevd hälsa. 

19

tion stor betydelse. Deltagarna i sånggruppen kan också öva genom att inledningsvis tala orden 

i sångtexten, för att få klarhet i talet. Varje sång sjungs först av terapeuten och sedan av 

gruppen. 

Musikterapi inom områden som hospice och barnhospice har bl.a. studerats av Dayton, 

Bunt och McClean (2006). Patienter med cancersjukdom kan t.ex. välja mellan att personligen 

delta i musikframträdanden, eller att enbart att lyssna på musik. Syftet med musikterapin är att 

svara an mot de psykologiska och fysiologiska behov som kan uppkomma t.ex. på grund av 

biverkningar av medicinsk behandling. Utgångspunkten för musikterapin är att en cancersjukdom 

inte enbart medför smärta för patienten. Den kan också innebära ett allvarligt hot mot 

självkänslan och identiteten. Flera olika musikaktiviteter bör erbjudas, men det behöver inte 

enbart vara musikterapeuter som genomför sessionerna. ”Vanliga” musiker och vårdpersonal 

kan också involveras. Good m.fl (2000) ifrågasätter emellertid sjuksköterskors val av musik 

när patienten får ”musikterapi” t.ex. som en hjälp till smärtlindring. Författarna betonar att det 

finns olika kulturella preferenser när det gäller val av musik, och menar vidare att dessa är 

kulturellt bundna. 

Dayton m. fl. (2006) anser att även bakgrundsmusik kan ha terapeutisk effekt under förutsättning 

att den gör det lättare att slappna av. I en kartläggning av förekomsten av musik och 

musikterapi inom åttio hospice och barnhospice i Storbritannien fann Dayton m.fl. en mängd 

olika sätt att arbeta med musik både individuellt och i grupp, med både egen aktivitet och 

lyssnande från patientens sida. Musik och musikterapi var ett vanligt inslag vid cirka en fjärdedel 

av de undersökta vårdenheterna, fler än hälften erbjöd sådana aktiviteter varje vecka. 

Musikterapin genomfördes både av musikterapeuter och vårdpersonal. 

Hospicevård av god kvalitet förutsätter också att det finns professionella vårdare som 

känner sig trygga med att arbeta i dödens närhet. Att vårda svårt sjuka i livets slutskede kan 

emellertid vara påfrestande även för vårdarna. Det finns en uppenbar risk för personal inom 

hospicevård drabbas av utbrändhet, framför allt vid ensamarbete där det saknas tillfällen att 

dela upplevelser och erfarenheter med kollegor. För många vårdare är t.ex. arbetsdagen fylld 

av hembesök. Hilliard (2006), som myntat begreppet ”medlidandeutbrändhet”, har kartlagt 

utbrändhet hos präster och vårdpersonal som vårdar människor i livets slutskede. Som metod 

användes musikterapi med avsikt att skapa team bestående av flera hospicevårdare. Två olika 

musikterapeutiska metoder prövades. I den ena fick deltagarna uppleva en fri form av livemusik. 

I den andra, som kallades ”didaktisk musikterapi”, fanns en tydlig struktur med aktivt 

lyssnande lett av en musikterapeut med guidad textanalys till musik och rörelse. 

Effekter av omvårdande musikterapi 

Kenny och Faunce (2004) har undersökt effekter av sång som metod för att lindra kronisk 

smärta. En jämförelse med enbart musiklyssnande visade att det blev lättare att hantera smärta. 

Enligt Krout (2001) ökar även förmågan till smärtkontroll, fysisk välbefinnande, och avslappning 

när människor i livets slutskede får musikterapi. Vidare menar Aasgaard (2001) att 

musikterapi för barn med cancer gör det möjligt att, om så bara för en stund, glömma att man 

är patient. Genom att spela och sjunga blir barnet delaktigt och ingår i en aktiv social roll. 

I Hilliards (2006) studie av improviserat lyssnande och strukturerad musikterapi för 

vårdpersonal inom hospicevård visade det sig att båda metoderna underlättade teamarbete. 

Detta minskade i sin tur risken för utbrändhet. 

Good m.fl. (2000) genomförde en studie av musikaliska preferenser i olika kulturella grupper 

i USA, med siktet inställt på att anpassa sjuksköterskors musikval när musikterapi används 

inom omvårdnad. Författarna fann att euroamerikaner ofta föredrar orkestermusik, medan 

afroamerikaner gillar jazzmusik. Vidare föredrog Taiwaneser harpmusik osv. Författarna 

rekommenderar fortsatt forskning om musiksmak i olika befolkningsgrupper, men problematiserar 

inte sina egna behov av sådana generaliseringar. 

20

Omvårdnad som kunskapsområde 

När musikterapi ingår i omvårdnad finns den teoretiska grunden inom ämnet vårdvetenskap. 

Vårdvetenskap definieras som ett humanvetenskapligt orienterat kunskapsområde (Dahlberg 

m.fl. 2003) som kompletterar den naturvetenskapligt inriktade medicinska disciplinen med en 

helhetssyn på människan. Musikterapi med vårdvetenskapliga förtecken kan därför ses som 

ett komplement till medicinsk behandling. Den syftar huvudsakligen till lindrat lidande, ökat 

välbefinnande, och personligt upplevd hälsa. 

Inom vårdvetenskap används nämligen ett annat hälsobegrepp än inom den medicinska vetenskapen. 

Enligt Eriksson (1995) handlar hälsa om att känna sig som en hel individ med 

vördnad för sitt eget liv och sig själv som unik människa. Som en följd av detta utgår forskningen 

kring musikterapins effekter inom vårdvetenskap inte från mätningar av funktionsförbättringar, 

som inom den rehabiliterande musikterapin. Istället riktas intresset mot musiken 

och dess möjligheter att bidra till hälsa och välbefinnande i vid bemärkelse. I viss mån följdriktigt 

tycks den omvårdande musikterapin ligga så nära ett ”vanligt” förhållande till musik att 

det ibland kan vara svårt att skilja musikterapi från annan musikalisk aktivitet och musiklyssnande. 

21

Avsnitt tre 

Musikterapeutens yrkeskompetens 

Detta avsnitt bygger vidare på det förra. Det utgår också från den internationella forskningen 

inom området och riktar intresset mot det musikterapeutiska yrkeskunnande som uttalat eller 

underförstått kan utläsas ur publicerade studier om musikterapi. Artiklarna från avsnitt två 

kompletteras i det här avsnittet med ytterligare nitton artiklar med följande inklusionskriterier: 

• Studien ska vara genomförd under de senaste tio åren. 

• Artikeln ska vara peer-reviewed (granskad) och skriven på engelska eller svenska. 

• Den musikterapeutiska metoden ska vara beskriven, så att den direkt eller indirekt säger 

något om terapeutens yrkeskunnande. 

Analys 

Det samlade materialet undersöktes med avseende på likheter och skillnader gällande målgrupper 

och det sammanhang där musikterapi genomförs. Därefter tolkades materialet med 

hjälp av en teoretisk referensram gällande yrkeskunnandets olika delar. 

En teoretisk modell för analyser av yrkeskunnande 

Vilken bild ger då den internationella forskningen av musikterapeutens yrkeskunnande? I den 

här analysen används begreppen kompetens och kvalifikation. En allmän definition av begreppet 

kompetens utgår, enligt Per-Erik Ellström (1994; 1997), från en individs förmåga att 

utföra ett arbete. Viktiga faktorer är bl.a. förmåga att identifiera, utnyttja och tolka det som 

ingår i arbetet. Bilden av yrkeskunnandet inkluderar även kvalifikationsbegreppet. Med detta 

flyttas fokus från individen till själva arbetet, och det som krävs för att utföra en konkret uppgift. 

För musikterapeuten gäller det yrkeskunnande som krävs och, formellt eller informellt, 

efterfrågas inom den verksamhet som musikterapin bedrivs inom. 

Resultatet struktureras i aspekter vars relation till varandra beskrivs i figur 2. En undersökning 

av yrkeskunnande bör, enligt Ellström, struktureras i följande olika domäner: formell 

kompetens, reell (faktisk) kompetens, officiellt erfordrad kompetens, den kompetens som arbetet 

(inofficiellt) kräver, samt den kompetens som används. På så sätt kan yrkeskunnandet 

ses ur tre perspektiv: en egenskap hos individen, ett arbetskrav, samt kompetens i användning. 

Kompetens som en egenskap hos individen är förknippad med en kapacitet att tillgodogöra sig 

en arbetsuppgift, att involvera en dimension av personliga egenskaper, olika typer av kunskap, 

varseblivande kunskap, attityder, motivation och social kunskap. 

22

Kompetens 

Kvalifikationer 

Figur 1. Teoretisk modell av relationer mellan olika innebörder av yrkeskunnande. Modellen skiljer på yrkeskunnande 

som en individuell egenskap, och kvalifikation, dvs. det som krävs av arbetet eller uppgiften. Begreppet 

yrkeskompetens härleds till kapacitet (kunskap och intellektuell färdighet) och individuell eller kollektiv 

kunskap, som krävs av arbetet. Arbetet kan antingen explicit eller implicit bygga på speciella kunskaper (Ellström, 

1994). 

Formell kompetens 

Det vanligaste sättet att inleda en undersökning av yrkeskunnande är att utgå från formell 

kompetens och meriter. Sådan kompetens har förvärvats genom formell utbildning och dokumenteras 

med betyg eller intyg (Ellström, 1994). 

Yrkesbeteckningen ”musikterapeut” är dock ingen skyddad titel. I jämförelse med andra 

terapeuter, som t.ex. arbetsterapeuter och psykoterapeuter med yrkeslegitimation, har musikterapeuten 

en svag formell position i den mening att yrkestiteln kan användas av personer 

utan formell utbildning i musikterapi. Enligt Cassity (2007) behöver dock psykiatriskt inriktade 

musikterapeuter i USA formell kompetens och ett certifikat för att få utöva musikterapi 

med en psykiatrisk målgrupp. 

Formell kompetens inom internationell forskning handlar ofta om en underliggande profession 

inom vård eller undervisning. I andra fall arbetar musikterapeuten tillsammans med en 

professionell person med sådan formell kompetens. När kompetens för att genomföra t.ex. 

Melodic Intonation Therapy (MIT) beskrivs, behandlas inte musikterapeutens utan logopedens 

formella kompetens (Rychener Hobson, 2006). Logopeden tillhör behandlingsteamet för 

patienter med neurologiska kommunikationsstörningar. Logopeden har en formell utbildning 

och en professionell sammanslutning bakom sig. Musikterapeutens formella kompetens är 

inte beskriven alls i Rychener-Hobsons artikel, vilket ger en bild av musikterapeuten som 

assistent till logopeden. Musikterapeutens roll lyfts visserligen fram, men det framgår inte vad 

terapeuten behöver kunna mer än att sjunga och spela. 

Formell kompetens för musikterapi med Rytmisk Feedback (MMF) (Schauer & Mauritz, 

2003) beskrivs inte heller. När effekter av metoden studeras talar författarna bara i generella 

termer om ”terapeuter”. Av tackorden i slutet av artikeln framgår dock att de som genomfört 

terapin i den här studien är psykologer. I en studie av Rytmiska Auditiva Stimuli RAS (Seonghee 

& Miyong, 2007) genomfördes musikterapin av ”utbildade undersökningsassistenter” 

med anknytning till den kommunala sjukvårdsenheten i Seoul, Korea. För övrigt beskriver 

artikeln inte något om musikterapeuternas formella kompetens. Gällande Guided Imagery 

Music (GIM) tycks inte terapeuten behöva mer musikalisk kompetens än att välja musik som 

23

är lämplig för sessionens ändamål. Däremot framgår det implicit av Moe (2002) att GIMterapeuter 

behöver psykoterapeutisk kompetens inom det psykodynamiska området, eftersom 

man bearbetar omedvetna upplevelser/känslor. För att få arbeta med psykodynamisk terapi 

krävs formell psykoterapeutisk kompetens, i Sverige finns legitimationskrav. 

Musikterapeutens formella kompetens tycks alltså variera. Det kan dock uppstå problem 

med alltför höga formella kompetenskrav, menar Ellström (1994), eftersom detta kan ge en 

felaktig bild av de faktiska krav som arbetet ställer. Som redan framgått finns det relativt 

många utbildningar i musikterapi i Sverige som utger sig för att ge formell behörighet att arbeta 

som musikterapeut. Några forskare har riktat intresset mot just utbildningar. Knight 

(2008) jämförde t.ex. föreställningar om professionell kompetens hos handledare och studenter 

under en utbildning i musikterapi. Vissa skillnader kunde identifieras. Medan handledarna 

framhöll vikten av skicklig diagnostik före förmågan att motivera för musikterapi, framhöll 

studenterna vikten av att leva upp till förväntningar. 

Langan och Athanasou (2005) har studerat en relativt kort utbildning i musikterapi där de 

tillämpar Model of domain learning. Denna pedagogiska modell sätter snabbt fokus på det 

kompetensområde som utbildningen syftar till. Här ger man inte den djuplodande kunskap i 

utvecklingspsykologi, som författarna menar att ”vanliga” musikterapeutiska utbildningar 

bygger på. Langan och Athanasou testade den här formen av ”snabbutbildning” genom att 

jämföra sina studenter med studerande inom området konst, rådgivning och något som benämns 

Creative therapy. Studenter från den fokuserade utbildningsmodellen i musikterapi 

visade sig ha större intresse och ett större mått av kunskap inom sitt område än jämförelsegrupperna. 

Faktisk kompetens 

En musikterapeuts formella kompetens kan dock vara mer eller mindre skild från hans eller 

hennes reella kompetens, menar Ellström (1994). Det som en utbildning syftar till skiljer sig 

nämligen ofta från det som lärs in. Dessutom inkluderar den reella kompetensen både informellt 

lärande och olika former av icke-formell utbildning. Ellström drar slutsatsen att den 

reella kompetensen hos framgångsrika yrkespersoner vanligtvis är högre än den formella 

kompetensen. Han anser därför att analyser av yrkeskunnande bör värdera individers faktiska 

kompetens utifrån den praktiska situation där den tillämpas, snarare än utifrån kriterier knutna 

till formella utbildningskrav. 

Många, men inte alla, musikterapeutiska metoder kräver musikalisk kompetens. Denna 

kompetens verkar emellertid betraktas som självklar, och förmodligen är det därför den sällan 

behandlas i forskningen inom området. Som exempel kan nämnas att i specialpedagogikens 

programbaserade musikterapi (Chester m.fl., 1999) för barn med inlärningssvårigheter, liksom 

i de improviserade formerna av musikterapi, som beskrivs som effektiva för barn med autism 

(Boso m.fl., 2007; Wigram & Gold, 2006), spelar musikterapeuten olika former av musikinstrument. 

Detsamma gäller för den i Sverige så vanliga metoden FMT, där terapeuten själv 

måste kunna traktera minst ett musikinstrument. Det verkar också rimligt att förmoda att det 

krävs kunskap om musik och en musikalisk repertoar som gör det möjligt att anpassa musikvalen. 

En annan del av musikterapeutens faktiska kompetens är kunskap om de målgrupper som 

musikterapin syftar till att hjälpa. En funktionsinriktad musikterapeut bör t.ex. ha kunskap om 

olika funktionshinder. I artiklar som behandlats under rubriken specialpedagogik ovan berörs 

dock inte terapeutens förmåga att upprätta en dialog med barn som har verbala kommunikationsproblem. 

Inom den rehabiliteringsinriktade musikterapin krävs kunskap om funktionshinder 

pga. stroke eller demens osv. (se t.ex. Eriksson, 2001) eller psykiatriska sjukdomar (se 

t.ex. Cullberg, 2000). Inom den omvårdande musikterapin krävs en öppenhet och följsamhet 

med de behov som följer av sjukdomslidande (se t.ex. Dahlberg m.fl., 2003; Eriksson, 1995), 

24

och inom den psykoterapeutiskt inriktade musikterapin behöver terapeuten kunskap om olika 

sätt att förstå psykiska problem (Skar, 2002). 

Efterfrågad kompetens 

En vanlig uppfattning gällande de kvalifikationskrav som enligt Ellström (1994) handlar om 

efterfrågad kompetens, är att de handlar om arbetsuppgifternas objektiva utformning. I idealfallet 

överensstämmer de kvalifikationskrav som artikuleras av arbetsgivaren, t.ex. den verksamhet 

som terapin bedrivs inom, med det som musikterapin de facto kräver. Musikterapi kan 

dock kräva en annan kompetens än den som arbetsgivaren efterfrågar. En vanlig orsak är t.ex. 

att arbetsgivaren har bristfälliga kunskaper om vad musikterapi innebär. Det finns också en 

risk att de föreskrivna kvalifikationskraven är högre än de som arbetet kräver. Ellström förklarar 

detta fenomen med en ”inflation” gällande formella kvalifikationskrav, som följer i spåren 

av en ökad tillgång till välutbildade personer på arbetsmarknaden. 

Utbildningarna i musikterapi varierar kraftigt i såväl längd som innehåll. Analyser av 

vilken kunskap som faktiskt behövs för att få arbeta som musikterapeut saknas dock inom den 

internationella forskningen. Ett undantag är en studie av Cassity (2007) där en panel ombads 

att ranka faktorer som man trodde skulle öka i betydelse gällande kompetens för psykiatriskt 

inriktad musikterapi. Här kom ökad datorkunskap på första plats. Förmodligen handlar den 

ökande teknikanvändningen om en successiv kompetensutveckling i takt med tillgång till mer 

teknisk utrustning. En tilltagande användning av tekniska hjälpmedel tycks alltså vara ett exempel 

på kvalifikationskrav som börjar att öka i betydelse. 

Kompetens som arbetet kräver 

Många gånger är det viktigt att skilja på förhållandet mellan officiellt föreskrivna kvalifikationskrav 

och faktiska kvalifikationskrav. Det handlar ofta om betydligt mer än den kompetens 

som efterfrågas av den verksamhet som anlitar en musikterapeut. 

Ny kunskap skapas och ökar i ett samspel mellan terapeuten och själva arbetet, och bidrar 

på så vis till dennes kompetensutveckling. Som exempel kan nämnas att musikterapeuten 

måste förstå musik och dess möjligheter att nå fram till olika grupper, även om detta inte är ett 

formellt formulerat kvalifikationskrav. 

Men ibland krävs även en helt annan form av kompetens än den som officiellt efterfrågas. 

Ellström kallar detta för tysta kvalifikationer. Ett exempel på en tyst kvalifikation, som tycks 

vara underförstådd i de granskade artiklarna, är musikterapeutens samarbetsförmåga. Eftersom 

musikterapeuten ofta arbetar tillsammans med andra yrkesgrupper ger arbetet, åtminstone 

på sikt, kunskap om flera olika sätt att arbeta med målgrupperna. Rychener Hobson (2006) 

har undersökt den här formen av kompetens i ett behandlingsteam. Förmågan att samarbeta 

innefattar kunskap om olika yrkesgruppers styrkor och svagheter samt en vilja från varje enskild 

terapeut att vara realistisk gällande sin kompetens för specifika behandlingsprocedurer. 

Det är viktigt att vara generös med att lära ut det man själv kan, samt att vara ödmjuk inför 

andras kunskap. Allt revirtänkande går ut över målgrupperna. Författarna har studerat samarbetet 

mellan musikterapeuter och logopeder i Melodisk Intonationsterapi (MIT). Utgångspunkten 

var att behandling av kommunikationshinder kräver både logoped- och musikterapikompetens. 

I studien undersöktes hur det kommunikativa samspelet mellan terapeuterna och 

patienten såg ut. 

Ett ytterligare exempel på ett tyst kvalifikationskrav är musikterapeutens etiska och empatiska 

förhållningssätt. I en australiensisk problembaserad musikterapeututbildning studerade 

Baker (2007) hur de blivande terapeuterna efter ett års erfarenhet resonerade kring etik och 

effektivitet. Det visade sig att de områden som utvecklats mest i takt med ökad yrkesverksamhet 

var förmågan att motivera sina kliniska beslut, och möjligheten att hitta stöd i litteraturen. 

Valentino (2006) jämförde hur musikterapeuter i två kulturer, Australien och Nordameri- 

25

ka, såg på personer från andra kulturer än den egna efter att ha deltagit i ett utbildningsprogram 

i ämnet ”cross-cultural emphathy”. Terapeuterna hade ökat sin förmåga att upptäcka och 

komma tillrätta med missförstånd som hade sin grund i att terapeuten och patienten inte kom 

från samma kultur. 

Kompetens som används i musikterapeutiskt arbete. 

Vid analyser av yrkeskunnande är det till sist angeläget att studera i vilken utsträckning musikterapeutens 

faktiska kompetens utnyttjas i arbetet. Enligt Ellström (1994) bör analysen 

också handla om eventuella motsättningar mellan faktiska och föreskrivna kvalifikationskrav, 

å ena sidan, och den kompetens som musikterapeuten har möjligheter att utnyttja å andra sidan. 

Med utnyttjad kompetens aves alltså den kompetens som musikterapeuten de facto använder 

i sitt arbete. 

Som exempel på använd kompetens kan nämnas en studie där Geist m.fl. (2008) arbetar 

med en musikterapimodell för barn med tal- och kommunikations problem. Terapisessionerna 

förutsätter ett samspel mellan musikterapeuten och barnen. Förmågan att skapa ett sådant 

samspel är ett exempel på vad Ellström kallar tysta kvalifikationer, alltså en förmåga att använda 

tidigare införskaffad kunskap från ett långt arbetsliv för att skapa individuellt anpassade 

möten. Sådan kompetens är ofta nödvändig för att en musikterapeutisk session ska fungera. 

Kommentar 

Musikterapeutens yrkeskunnande är således inte något som bara kan beskrivas objektivt. Den 

tycks bestå av en sammanflätning av olika kompetensfaktorer, där varje del bidrar till helheten. 

Framgångsrik musikterapi tycks kräva ett helhetsinriktat yrkeskunnande, oavsett vilket 

kunskapsområde den bedrivs inom. I helhetsbilden utgör formella utbildningar i olika musikterapeutiska 

metoder bara en del. I mötet med målgrupperna, t.ex. elever i specialpedagogik 

eller patienter inom olika former av rehabilitering, anpassar en yrkesskicklig musikterapeut 

sitt arbete till den aktuella individen eller gruppen. Förmågan att skapa mellanmänskliga möten 

får stor betydelse. Det handlar inte bara om att kunna kommunicera och överbrygga avståndet 

till funktionshindrade personer, utan också om att samarbeta med olika yrkesgrupper, 

samt ett visst mått av anpassning till olika utbildnings- och vårdorganisationer. Andra viktiga 

faktorer, som förmodligen också ingår i helheten, är ett etiskt medvetet förhållningssätt, terapeutens 

personlighet och förmåga till empati, tidigare erfarenheter och motivation i arbetssituationen. 

26

Avsnitt fyra 

Musikterapi och musikanvändning i Västra Götaland 

När nu musikterapin beskrivits ur såväl nationellt som internationellt perspektiv, samt i relation 

till målgrupper och yrkeskunnande, kommer de avsnitt som nu följer att rikta intresset 

mot den konkreta musikterapeutiska verksamhet som bedrivs under olika huvudmannaskap i 

Västra Götaland. 

Många gånger har ett musikterapeutiskt arbetssätt startats av enskilda ”eldsjälar” som 

uppmärksammat musikens möjligheter att nå fram när det verbala språket brister. Andra har 

utgått från att musiken kan förbättra rörelseförmågan vid rehabilitering av medfödd eller förvärvad 

hjärnskada osv. Så småningom har flera personer blivit engagerade, och arbetet med 

musik i syfte att påverka har byggts ut till en del av verksamhetens ordinarie program. 

Inledningsvis beskrivs en statlig myndighet med viss betydelse för musikterapins ställning 

inom specialpedagogiken i Västra Götaland. Därefter ges en bild av musikterapi inom 

VG-regionens landstingsbundna hälso- och sjukvård, följt av kommunernas pedagogiska 

verksamhet samt äldreomsorg. 

Statlig nivå 

Specialpedagogiska Skolmyndigheten 

Specialpedagogiska skolmyndigheten ansvarar för statens samlade stöd i specialpedagogiska 

frågor. Myndigheten ger råd och stöd till skolhuvudmän i deras ansvar för en likvärdig utbildning 

för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning. Den fördelar också bidrag till 

studerande med funktionsnedsättningar samt till utbildningssamordnare. Västra regionens 

verksamhetsområden innefattar Västra Götalands-, Jönköpings- och Hallands län. 

Göran Hartman arbetar som rådgivare inom myndigheten, och har arbetat med musik 

med funktionshindrade barn, ungdomar och vuxna sedan 1980-talet. Under åren 1994-96 

genomförde han och tre andra speciallärare projektet ”samspel”, ett utvecklingsarbete med 

musik och kommunikation för elever med autism. I sitt nuvarande arbete på Specialpedagogiska 

Institutet gör han bl.a. filmer riktade till personal på skolor som arbetar med ungdomar 

med funktionshinder, som autism och utvecklingsstörning. Frågeställningar om vad funktionshinder 

innebär, och vilka pedagogiska konsekvenser som följer av t.ex. autism behandlas. 

Filmerna används bl.a. inom distansutbildning. 

Landstingsnivå 

Resurscentrum för personal inom LSS-verksamhet och särskola. 

Klangfärg är namnet på Västra Götalandsregionens resurscentrum för skapande inom LSSomsorg 

17 och särskola. Uppdraget är kulturpolitiskt och Klangfärg har därför inte några mu- 

17 LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, 

att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service 

de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. LSS ger rätt till tio insatser för särskilt stöd 

och särskild service som människor kan behöva utöver det som de kan få genom annan lagstiftning. LSS är ett 

komplement till andra lagar och innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger. En begäran 

om stöd och service från en person som ingår i lagens personkrets bör i första hand prövas enligt LSS om det är 

en insats som regleras i lagen. Motivet till detta är att det i allmänhet får antas vara till fördel för den enskilde. 

LSS gäller för personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt personer med betydande 

och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld 

eller kroppslig sjukdom, eller personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart 

inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen 

och därmed ett omfattande behov av stöd. 

27

sik- eller bildterapeutiska mål. Utgångspunkten är alla människors rätt att få komma till tals 

med de skapande uttryckssätten. Hos Klangfärg kan den som arbetar med personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar få stöd och inspiration att utveckla den skapande verksamheten 

på sin arbetsplats eller i sin kommun. Bland annat genom korta kurser med inriktning på 

skapande i grupp. Praktiska metoder varvas med teoretiska resonemang kring skapande pedagogik, 

huvudsakligen med inriktningen form, färg och musik. Klangfärg erbjuder även uppdragsutbildningar 

och kostnadsfri handledning i frågor kring skapande. Förutom den personal 

som arbetar inom LSS-verksamhet, utgörs målgrupperna av personal som arbetar med barn 

och unga inom särskola, korttidsboende eller eftermiddagshem. Lars Lundberg, som arbetar 

inom Klangfärg, poängterar särskilt vikten av att stödja LSS-verksamheter för vuxna, eftersom 

dessa, till skillnad från särskolan, inte har någon läroplan eller liknande styrdokument 

som inbegriper musik, bild eller annan skapande verksamhet. Därför finns det ett viktigt behov 

att fylla här. 

Musik och musikterapi inom hälso- och sjukvård 

Inom hälso- och sjukvården finns olika former av verksamheter som drivs i landstingens regi. 

Nedan presenteras den information som gått att få från sjukhusens rehabiliteringsenheter, och 

barnkliniker. Informationen har inhämtats med hjälp av frågeformulär och telefonintervjuer. 

Eftersom det finns internationell forskning om musikterapi inom psykiatrisk verksamhet 

har VG-regionens psykiatriska och rättspsykiatriska kliniker också kontaktats. I några fall har 

man tidigare arbetat med musikaliska vårdinslag, andra menar att man önskar psykiatriskt 

inriktad musikterapi. Det verkar dock som om det hösten 2009 inte bedrivs någon musikterapeutisk 

verksamhet alls inom VG-regionens psykiatri. 

Nedan beskrivs i bokstavsordning musikterapeutisk verksamhet och annan musikanvändning 

vid rehabilitering i hälso- och sjukvårdens regi, samt inom barnsjukvård. 

Rehabiliteringsverksamhet för vuxna 

• Alingsås lasarett har ingen musikterapi inom ramen för sin rehabiliteringsverksamhet 

för vuxna med förvärvade hjärnskador. 

• Falköpings sjukhus har en vårdavdelning som är specialiserad för patienter med stroke. 

Tre arbetsterapeuter arbetar på avdelningen, men ingen av dem använder musik i 

rehabiliterande syfte. Någon gång då och då spelar en kantor livemusik för patienterna. 

De kan också få lyssna på inspelad musik. 

• Frölunda Specialsjukhus. På hjälprehabiliteringen arbetar arbetsterapeuter, sjukgymnaster 

och logopeder. Rehabilitering kan bestå av vattengymnastik och lättare 

gymnastik till musik. Syftet är att lindra smärta, och gruppledaren väljer musik till sessionerna. 

På Frölunda sjukhus anlitas inga musikterapeuter. 

• Högsbo Sjukhus i Göteborg. På vuxenhabiliteringen arbetar Peter Novak med patienter 

med förvärvade hjärnskador, och patienter med autism. Peter är utbildad RGRMterapeut, 

och arbetar inom ramen för sitt arbete som kurator också med musikterapi. 

(Han berättar om sitt arbetssätt på sidan 51). 

• Kungälvs Sjukhus. Här finns en rehabiliteringsavdelning och en avdelning för patienter 

med stroke. Vid rehabiliteringen används ingen musikterapi. 

• Lidköpings sjukhus har en vårdavdelning som är specialiserad för patienter med 

stroke. Ibland används inspelad musik för medvetslösa patienter, och då väljer man 

ofta musik av Mozart. För övrigt kan närstående hjälpa till med musikval. Sjukhuset 

har tidigare använt sig av musikterapi i rehabiliterande syfte, och köpt in denna tjänst. 

I de ekonomiska nedskärningarnas tecken är det dock musikterapin som drabbas först, 

därför finns ingen sådan verksamhet 2009. 

28

• Mariestads sjukhus. Här är avdelningen för stroke nedlagd. All verksamhet finns i 

Skövde 

• Norra Älvsborgs Länssjukhus Trollhättan har en vårdavdelning som är specialiserad 

på stroke. Här genomfördes ett ganska omfattande EU-projekt för några år sedan. 

Trots detta tycks musikterapin inte ha någon betydelse för vården idag. (EU-projektet 

beskrivs kortfattat på nästa sida). De som intervjuades kände inte till projektet. Man 

använder sig av talböcker och ibland får patienterna lyssna på inspelad musik. Om det 

finns möjlighet väljer patienterna själva musik, annars väljer vårdpersonal eller närstående. 

• Sahlgrenska Universitetssjukhuset Göteborg har en vårdavdelning som är specialiserad 

på stroke. Här lyssnar man inte till musik eller använder musikterapi i rehabiliterande 

syfte. Man känner inte till det pågående forskningsprojekt som bl.a. provar 

RGRM för patienter som nyligen insjuknat i stroke. (Det projektet beskrivs kortfattat 

när Ole Moe berättar om sin verksamhet på sidan 50.) 

• Skene Sjukhus. Här bedrivs ingen musikterapi men patienterna kan remiteras till 

Borås (se SÄS nedan). 

• Skövde sjukhus har en vårdavdelning som är specialiserad för patienter med stroke. 

Här kan man lyssna till musik i avdelningens korridor, men det finns ingen musikterapi 

i rehabiliterande syfte. 

• Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås. En logoped och en kurator arbetar med musikterapi 

för patienter med stroke. Den metod som används är RGRM. (Detta arbetssätt beskrivs 

mera utförligt när Ann-Viol Josefsson och Marianne Gustavsson berättar på sidan 

51). 

• Uddevalla sjukhus har en vårdavdelning som är specialiserad på stroke. Här får patienterna 

lyssna till inspelad avslappningsmusik i lugnande syfte. Man är dock försiktig 

för man vill inte oroa patienter med en färsk hjärnskada. Det gäller att skapa lugn, och 

få patienten att vila. Vårdpersonalen har fått ta del av information om musikterapi under 

kompetensutvecklingsdagar, men ingen musikterapi används i ett aktivt rehabiliterande 

syfte. 

• Östra sjukhuset Göteborg har en vårdavdelning som är specialiserad för patienter 

med stroke. Här arbetar arbetsterapeut Kian Kiani med rytmterapi. (Hans arbetssätt 

beskrivs mera utförligt på sidan 54.) 

Barnsjukhus och lekterapi 

• Falköpings Sjukhus har ingen musikterapi, och ingen lekterapi. 

• Lidköpings Sjukhus har ingen musikterapi. Lekterapin har enbart dagvård. Där 

sjunger personalen till inspelad musik med barnen. 

• Norra Älvsborgs Länssjukhus i Trollhättan har ingen musikterapi på barnkliniken. 

Lekterapin har tidigare haft musikhandledning från kulturskolan, men detta är nu borttaget. 

Instrument finns som barnen använder själva. 

• Mariestads Sjukhus har ingen musikterapi, och ingen lekterapi. 

• Sahlgrenska Universitetssjukhuset Här finns en lekterapi för de barn som behandlas 

på vissa specialenheter som inte finns på Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. 

Här har man tidigare använt sig av musikterapi en gång i veckan, men har tvingats sluta 

med detta grund av sparbeting. Sjukhuset söker dock nya medel för musikterapi. 

• Skövde Sjukhus har ingen musikterapi men personalen sjunger med barnen. Lekterapin 

använder sig av en musiklärare som kommer en gång i veckan, och spelar för de 

barn som inte kan lämna sin avdelning. 

29

• Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås. Här finns ingen musikterapi men personalen på 

barnkliniken sjunger och spelar med barnen. Lekterapin har ingen musikterapi men 

skulle gärna vilja ordna detta när ekonomin så tillåter. 

• Uddevalla Sjukhus har Här finns lekterapi men ingen musikterapi. Barnen får låna 

inspelad CD-musik på sjukhusbiblioteket. 

• Östra sjukhuset Göteborg Drottning Silvias barnsjukhus har en avdelning för lekterapi, 

där man har musikterapi sedan fem år tillbaka. Hösten 2009 är dock bara en musikterapeut 

anställd inom lekterapin, tre timmar i veckan. Sjukhuset har även en musikstudio 

där en musikpedagog är timanställd cirka två dagar i veckan. Musikstudion 

är viktig för de barnpatienter som orkar och vill skapa musik. Musikterapeuterna och 

pedagogerna finansieras via stiftelser och fonder som sjukhuset söker pengar från. Eftersom 

man från sjukhusets sida tror att musik är en viktig del i barnens/ungdomarnas 

tillfrisknande förekommer även andra musikaktiviteter, t.ex. besök från musikhögskolan. 

(Linn Johnels och Anci Sandell berättar om sitt arbete på Drottning Silvias barnklinik 

i nästa avsnitt på sidorna 55 och 56.) 

Kreativa Sjukhus – ett EU-projekt på Norra Älvsborgs Länssjukhus 

Ett mera utvecklat försök med musikterapi genomfördes under åren 2005-07 i form av ett EUprojekt 

vid Norra Älvsborgs Länssjukhus i Trollhättan. Utgångspunkten var intresset för olika 

former av komplement till medicinsk behandling. Inom detta EU-projekt handlade det om 

musikens möjligheter inom sjukvård i Sverige och Norge. Det utgjorde en fortsättning på pilotprojektet 

”det kreative Sykehus” som 2002 hade genomförts vid sjukhuset Östfold i Norge. 

NU-sjukvårdens (Norra Älvsborgs Länssjukhus och Uddevalla Sjukhus) devis ”Kultur 

för alla” utgår från en helhetssyn där man ser till såväl medicinska och psykologiska som sociala 

och kulturella aspekter inom vården. Mot bakgrund av denna helhetssyn skapades ett 

EU-projekt, där Norge och Sverige (Västra Götaland) samarbetade för att musikterapi skulle 

prövas inom vården under ett år. EU-stödet utgjordes av 2 250 000 SEK respektive 1 995 000 

NOK, och verksamheterna bidrog med motsvarande egeninsatser. I mars 2006, blev Anci 

Sandell anställd som musikterapeut på NÄL i Trollhättan, och Arijon Aronsson vid Uddevalla 

sjukhus. Anställningen gällde halvtid under ett år. Motsvarande anställningar skapades i Norge. 

(Anci Sandell berättar om sitt arbetssätt på sidan 56.) 

I slutrapporten 18 beskrevs projektet som ett utvecklingsprojekt med inslag av forskning. 

Huvudmålet var att ta tillvara på ”hela” människans förmåga i en behandlingssituation, genom 

att förutom den medicinska behandlingen införa kulturella aktiviteter med musikterapi. Man 

avsåg därmed att ge sjukhusmiljön en mjukare framtoning. 

Fyrbodalsinstitutet i Sverige genomförde en utvärdering både i Sverige och Norge. De 

fann att oron minskade med 2% hos dem som fått musikterapi, och att 25% av patienterna 

uppgav att de mådde bättre efter musikterapi. Kvantitativa variabler, som medicinanvändning 

och antal vårddagar mättes inte. Projektet ansågs vara för stort för att få ut ett maximalt resultat 

på så kort tid. Det kom därför att betraktas som ett pilotprojekt (en förstudie) om musikterapi 

och kulturella aktiviteter inom specialistsjukvård. 

Musikterapeuterna själva genomförde en kompletterande, kvalitativt inriktad, utvärdering. 

Anledningen var att de såg det som nödvändigt att ge en mera djupgående och heltäckande 

beskrivning av det musikterapeutiska arbetet. I en intervjustudie tyckte de sig få belägg 

för att musikterapi leder till ett ökat välbefinnande. 

Kommunal nivå 

18 Slutrapporten genomfördes av Interreg sekretariatet, Östfold Fylkeskommun och Interreg-sekretariatet vid 

Västra Götalandsregionen. 

30

Musikanvändning och musikterapi inom kommunal verksamhet 

På kommunal nivå förekommer musikterapi inom pedagogisk verksamhet samt inom äldreomsorg. 

Nedan redovisas först uppgifter från pedagogisk verksamhet, därefter omsorgsverksamhet. 

Pedagogisk verksamhet 

Inom Västra Götalands kommuner används musik och musikterapi inom olika former av kulturell 

och pedagogisk verksamhet. De uppgifter som presenteras nedan har erhållits genom 

personliga intervjuer, samt via Sveriges Musik- och Kulturskoleråd (SMOK). Samtliga kommuner 

i Västra Götaland har kontaktats med frågor om sin pedagogiskt inriktade musikterapi, 

hur många musikterapeutiska tjänster som finns (även deltider) samt eventuella inköp och 

försäljning av musikterapitjänster. Av samtliga 49 kommuner har 28 svarat. Eftersom verksamheten 

är mest omfattande i Göteborgs kommun beskrivs denna först. Därefter följer de 

kommuner som har lämnat uppgifter i bokstavsordning. 

Göteborgs Kommun 

• Kulturskolan Kulmus bildades hösten 1998, genom politiska beslut i Göteborgs 

stadsdelsnämnder i Askim, Frölunda, Högsbo, Majorna och Älvsborg. Kulturskolan 

erbjuder även musikterapi där två musikterapeuter använder sig av FMT. Kommunen 

köper dessa tjänster av skolan. (I nästa avsnitt berättar Tomas Pontén och Lisbeth 

Holmström om sitt arbete på Kulmus på sidorna 38 och 40.) 

• Eldorado är namnet på ett aktivitets- kunskaps- och kulturhus för personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar på tidig utvecklingsnivå. Organisatoriskt tillhör Eldorado 

Göteborgs Stads Sociala Resursförvaltning. Den musikterapeutiska verksamheten 

inom Eldorado påbörjades redan på 1970-talet. Initiativtagare var Nicklas Rydén, 

som vid den här tiden arbetade på ett vårdhem i Stretered utanför Göteborg. Musiken 

blev tidigt en viktig del av hans arbete med kognitivt funktionsnedsatta barn. Så småningom 

flyttades verksamheten till Eldorado i Göteborg. Idag utgör den ett viktigt 

komplement till övrig verksamhet för målgruppen kognitivt funktionsnedsatta. Syftet 

med verksamheten är att dessutom stötta professionella vård- och omsorgsgivare och 

närstående, samt att samla in och föra ut kunskap om funktionsnedsättning. På Eldorado 

har man byggt upp olika sinnesrum bland annat fyra specialinredda rum för de fyra 

elementen, och musikrum fyllda med instrument. Förutom musik utgör utveckling av 

kommunikationsformer viktiga inslag inom Eldorados verksamhet. Så här beskrivs 

deras aktiviteter i en informationsbroschyr: 

På Eldorado är miljön inbjudande, tillåtande och tillgänglig i både fysisk och psykisk mening. Genom 

egen utforskning, lek och samspel utvecklas individen. Det är viktigt att ta tillvara det som 

personen kan och är intresserad av och att erbjuda aktiviteter kopplade till detta. I våra olika rum 

kan sinnesupplevelser skapa avslappning, koncentration och aktivitet. 

Att utveckla kommunikationen är en viktig del i Eldorados verksamhet och det sker i mötet med 

individen och medföljarna. Vi erbjuder även handledning och rådgivning. 

Vi använder musik som ett redskap för kommunikation där individen kan bekräftas och synliggöras. 

Musik är både aktiv och lugnande och kan upplevas med hela kroppen. Vi arbetar individuellt 

och i grupp. 

På Eldorado används inte beteckningen musikterapeut, utan musikhandledare. Här arbetar 

tre musikhandledare, Nina Ahlsell, Maria Krafft Helgesson och Linn Johnells. 

(De berättar om sitt arbete på Eldorado i nästa avsnitt på sidorna 55-57.). 

• Kulturlabbet är en arbetsplats för bild- och scenkonstnärer med intellektuella funktionshinder, 

som i det här sammanhanget benämns ”arbetstagare”. Kulturlabbet arbetar 

utifrån en konstnärlig och pedagogisk grund där personens/arbetstagarens utveck- 

31

ling står i centrum, och där samhörighet och gemensam utveckling är viktig. Kulturlabbet 

är en daglig verksamhet som bedrivs enligt LSS. Huvudinriktningen är teater, 

drama, dans, rörelse, konst, poesi och musik. Lena Mann som är specialpedagog och 

föreståndare på Kulturlabbet, berättar att arbetstagarna är mellan 22-57 år gamla. Deras 

boendesituation varierar, en del unga arbetstagare bor hemma hos sina föräldrar, 

andra har ett serviceboende, och en del bor i gruppboende. Arbetstagarna kommer från 

olika stadsdelar inom Göteborg. Kulturlabbets verksamhet inleddes med ett tvåårigt 

”Dramaprojekt” med SENSUS 19 som huvudman. Syftet med projektet var att ge personer 

med intellektuella funktionshinder möjlighet att arbeta med drama. Efter avslutad 

projekttid fanns önskemål från arbetstagarna och deras närstående om att verksamheten 

skulle övergå i en daglig verksamhet, och SENSUS fann en samarbetspartner i 

Göteborg Kyrkliga Stadsmission. Efter ett positivt beslut från Göteborgs upphandlingsbolag 

startade Kulturlabbet år 2000 som en heltidsverksamhet. 

• Gunnared och Lärjedalen I Angered finns en tjänst där läraren är musikhandledare 

och utbildad musikterapeut. Musikterapeuten arbetar 70% med barn med funktionsnedsättning. 

För övrigt har skolan fem musiklärare som arbetar i särskolan. Dessa är 

dock inte utbildade musikterapeuter. 

Övriga kommuner 

• Ale kommun har en anställd FMT-teraput med 40% anställning. Ale kulturskola säljer 

hälften av denna tjänst till grundsärskolan, och erbjuder FMT som ämneskurs från 

2010 till en omfattning av 20%. Skolan kommer även att sälja timmar till ett boende 

för autistiska vuxna inom kommunen. 

• Alingsås kommun köper FMT för två funktionshindrade barn. 

• Borås kommun har lagt ner sin FMT-terapi av besparingsskäl. 

• Falköpings kommun Musikskolan har två FMT-terapeuter som arbetar vardera 25%. 

Skolan planerar också att sälja musikterapi till landstinget. 

• Grästorp kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Herrljunga kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Hjo kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Lerums kommun FMT köps in av sär-, gymnasiesär- och grundskolan. Inom särskolan 

handlar det om fyra elever, och inom gymnasiesärskolan ytterligare fyra elever. 

Inom grundskolan gäller det tre elever. 

• Lidköpings kommun Musikskolan i Lidköping har två pedagoger som är under utbildning 

i musikterapi. De beräknas starta sin verksamhet hösten 2010. 

• Lilla Edets kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Lysekils kommun Lysekils kommunala musikskola har haft en musikpedagog som arbetade 

50% av sin ordinarie tjänst med FMT under ett antal år fram till 2008/09. Verksamheten, 

som var riktad till grund- och särskolan, togs bort av ekonomiska skäl. 

• Mariestad kommun Musikskolan har ingen musikterapi. En av lärarna har dock gått 

en introduktionskurs i musikterapi. 

• Mölndals kommun Kulturskolan har en egen 25% timlärartjänst inom FMT. Tidigare 

var tjänsten 40% men underlaget räckte inte till för att behålla hela tjänsten. 

• Orust kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Partille kommun har en FMT-terapeut anställd i kulturskolan på ca 60%. Skolan säljer 

även sådan verksamhet till grund-och gymnasiesärskolan. 

• Skövde kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Sotenäs kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

19 Sensus är ett studieförbund som växt fram ur flera olika studieförbund. 

32

• Strömstad kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Tibro kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Tranemo Kommun Här rapporteras ingen musikterapeutiskverksamhet. 

• Töreboda kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Uddevalla Kommun Kulturskolan i Uddevalla har en FMT-teraput, och inom tjänsten 

som musiklärare har terapeuten två adepter. Särskolan köper denna tjänst. Gymnasiesärskolan 

köper tjänster för enskilda adepter på basis av timarvoden. Kulturskolan har 

även sålt timmar till socialtjänsten. 

• Vara kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Vårgårda kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

• Vänersborg kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. Däremot används 

musik i särskolan för elever med särskilda behov, men man kallar inte det musikterapi. 

• Åmål kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet sedan två år tillbaka. 

• Öckerö kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet. 

Äldreomsorg 

Det är problematiskt att få en samlad bild av musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorgen 

i Västra Götalands 49 kommuner. En telefonintervju med enheten för ”Fakta och Statistik 

i Västra Götaland” visade att det inte finns någon registrerad användning av musikterapi i 

regionen. Kartläggningsproblemen handlar också om att större kommuner är indelade i kommundelar 

som var och en bedriver olika former av äldreboenden och dagliga verksamheter. 

Dessa samverkar vanligtvis inte, och känner sällan till varandras satsningar. På en övergripande 

nivå är kunskapen om musikterapi svag, vilket bl.a. får till följd att den blandas ihop 

med musikunderhållning. 

Kartläggningen nedan har begränsats till den övergripande kommunala nivån, och den 

visar att flertalet kommuner inte erbjuder någon musikterapi inom äldreomsorgen. Några undantag 

förekommer dock. Musik som terapeutisk möjlighet tycks handla om enskilda initiativ 

från verksamma på lokalnivå. Däremot förekommer ofta musikunderhållning. Eftersom denna 

uppges ha socialt syfte redovisas den också nedan. Samtliga 49 kommuner har kontaktats per 

telefon. 

• Ale kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. Man 

har enbart musikunderhållning som syftar till social samvaro. 

• Alingsås kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 

Man har enbart musikunderhållning som syftar till social samvaro. 

• Bengtsfors kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Bollebygd kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Borås kommun Här finns en musikterapeut inom daglig verksamhet. (Ylva Karlsson 

berättar om sitt arbete på sidan 54.) 

• Dals-Eds kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Essunga kommun rapporterar ingen musikterapi verksamhet inom äldreomsorg. Man 

har enbart musikunderhållning som syftar till social samvaro. Vanligtvis handlar det 

om besök från kyrkan, körer, och musikskolan. 

• Falköpings kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


33

• Färgelanda kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Grästorps kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 

• Gullspångs kommun rapporterar ingen musikterapi inom äldreomsorg, men köper 

musikcirklar från vuxenskolan. 

• Göteborgs kommun Dalheimers Hus är ett rehabiliterings- och kunskapscenter för 

personer med funktionsnedsättningar, framför allt personer i alla åldrar med förvärvade 

hjärnskador efter t.ex. stroke eller trafikolyckor. Dalheimers Hus erbjuder RGRM i 

en verksamhet som beskrivs av Ole Moe på sidan 50. 

• Götene kommun har en projektanställd musikterapeut under 2009. 

• Herrljunga kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Hjo kommun menar att deras musikunderhållning har ett visst terapeutiskt innehåll. 

Man har dock ingen anställd musikterapeut. 

• Härryda kommun har köpt in musikterapi med RGRM från ABF. Detta har prövats 

inom äldreomsorgen vid tre tillfällen. Ingen utvärdering har gjorts ännu. För övrigt har 

man musikunderhållning som syftar till social samvaro. 

• Karlsborgs kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Kungälvs kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Lerums kommun Några äldreboenden har köpt musikterapitimmar för dementa. Personal 

inom äldreomsorg utbildas i att ge kulturupplevelser för de äldre. 

• Lidköpings kommun Här erbjuds musikterapi inom äldreomsorg i studiecirklar för 

personer med demens. Det projektet har pågått i två år, och förlängs till 2010. 

• Lilla Edets kommun rapporterar ingen musikterapi inom äldreomsorg. Personal inom 

äldreomsorg involveras dock i EU projektet ”Blommande ålderdom”. I det projektet 

ingår föreläsningar om hur man kan förbättra omsorgen för de äldre på respektive boende. 

Dessutom köper kommunen musikunderhållning från Musik i Väst, och man reser 

med de äldre till Trollhättan för att besöka ett musikcafé. 

• Lysekils kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 

Man har enbart musikunderhållning som syftar till social samvaro. Personalen önskar 

dock att det vore annorlunda. 

• Mariestad kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Marks kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 

Men man har musikunderhållning varannan torsdag i form av ett frukostcafé med social 

samvaro. 

• Melleruds kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 

Man har enbart musikunderhållning som syftar till social samvaro. Personalen 

tror dock att det finns ett terapeutiskt innehåll i detta eftersom musiken ofta aktiverar 

de äldres minnen. 

• Munkedals kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Mölndal stad rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. Kultursamordnaren 

arrangerar temadagar för personal inom omsorgen med kunskapsämnen 

som poesi, dans musik, och bild. Man samarbetar med Göteborg i EU-projektet 

”Blommande ålderdom”. 

34

• Orust kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Partille kommun Erbjuder sedan ett år tillbaka RGRM för personer med stroke. Dessutom 

finns musikunderhållning som syftar till social samvaro. 

• Skara kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Skövde kommun erbjuder musikterapi för personer med demens inom äldreomsorg. 

Musikterapin köps in av privat terapeut. Man prövar med att anlita ytterligare en musikterapeut 

under våren 2010. 

• Svenljunga kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Strömstad kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Sotenäs kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Stenungsunds kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Tanums kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Tibro kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Tidaholm kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Tjörns kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Tranemo kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Trollhättan stad rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Töreboda kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Uddevalla kommun Musikterapi i form av RGRM finns inom äldreomsorg under 

2009. Tjänsterna köps av vuxenskolan. Musikunderhållning finns också för social 

samvaro. 

• Ulricehamn kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Vara rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. Man har enbart 

musikunderhållning som syftar till social samvaro. 

• Vårgårda kommun rapporterar ingen musikterapeutisk inom äldreomsorg. En sjuksköterska 

leder körsång en gång i veckan. 

• Vänersborg kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Åmåls kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


• Öckerö kommun rapporterar ingen musikterapeutisk verksamhet inom äldreomsorg. 


35

Avsnitt fem 

Musikterapeuter berättar 

I det här avsnittet berättar tjugo musikterapeuter i Västra Götaland om hur de arbetar. Den 

information som avsnittet bygger på har hämtats in genom intervjuer och/eller frågeformulär 

som i några fall har kompletterats med observationer av terapisessioner. Intervjuer och enkätfrågor 

har berört form av musikterapi, arbetsmetoder, syfte, målgrupper, utvärdering, samspel 

mellan terapeut och mottagarna av terapi, vad man känner till om musikterapeutisk verksamhet 

i Västra Götaland, terapeutkompetens och arbetsvillkor. 

Först berättar representanter för musikterapeutiska metoder med anknytning till specialpedagogik. 

Fem terapeuter ger utförliga beskrivningar av sitt arbetssätt inom ramen för den 

vanligaste inriktningen, FMT, och två presenterar Teckensång. Därefter följer metoder som 

syftar till rehabilitering. Fyra terapeuter berättar om hur de tillämpar RGRM, och åtta terapeuter 

berättar kortfattat om hur de blandar olika musikterapeutiska tekniker i sitt individinriktade 

arbete. Slutligen ges en kortfattad bild av GIM, en metod som är internationellt välkänd men 

bara sparsamt nyttjad i Västra Götaland. 

Funktionsinriktad Musikterapi – FMT 

Den musikterapeutiska metod som förekommer mest i Västra Götaland, liksom i övriga Sverige 

är, som tidigare nämnts, funktionsinriktad musikterapi (FMT). År 2009 var 23 diplomerade 

FMT-terapeuter verksamma i Västra Götaland. 

FMT introducerades av Lars Hjelm som startade Musikterapiinstitutet i Uppsala 1987. Här 

inleddes också arbetet med att utveckla metoden. I Uppsala ges fortfarande en treårig halvfartsutbildning, 

dock utan högskolestatus. Hittills har över 200 svenska FMT-terapeuter utbildats 

i Uppsala. 

Den utbildning i FMT-metoden som geografiskt ligger närmast Västra Götaland ges vid 

musikhögskolan i Ingesund i samarbete med Karlstad Universitet. Här gäller formella inträdeskrav 

som allmän högskolebehörighet, samt ett inträdesprov som bl.a. handlar om att spela 

brukspiano. Många FMT-terapeuter spelar även andra melodiinstrument, som gitarr eller fiol. 

Utbildningen är likadant uppbyggd oavsett om den ges i Uppsala eller Ingesund. Den innefattar 

en teoretisk och en praktisk del. På Internet beskrivs den teoretiska delen med innehåll 

som ”utvecklingsteori” inlärningsteori, handikapps- och socialkunskap, neurologi och musikpsykologi. 

Den praktiska delen av utbildningen innehåller metodik- och observationsteknik, 

musikaliskt hantverk med praktiska övningar, praktisk musikterapi och handledd praktik. 

I Västra Götaland används FMT huvudsakligen inom det specialpedagogiska området, med 

syftet att skapa strukturella minnesspår i hjärnan med hjälp av musik. FMT förväntas förbättra 

organisationen av reaktioner och omedvetna handlingar, utan att gå vägen via ord. Terapin 

utformas utifrån ”adeptens”, utvecklingsnivå och behov, och vänder sig till barn med CPskador, 

muskelsjukdomar, hjärninfarkter, olycksskador, begåvningshandikapp, autism, läsoch 

skrivsvårigheter, dyslexi, koncentrationsproblem, DAMP, ADHD och Aspergers syndrom 

etc. 

Terapin byggs upp utan verbala instruktioner. Terapeuten spelar istället enkla melodislingor 

(koder) på piano och observerar barnets spontana beteende i trumspel. Med hjälp av instrumentens 

utplacering kan olika rörelsekombinationer stimuleras och ligga till grund för en 

funktionsanalys. Terapeuten använder sig bl.a. av ett 20-tal musikaliska koder för att stimulera 

kroppens naturliga utveckling. 

36

Metoden avser att skapa rum och utrymme, för strukturerad sensomotorisk bearbetning 

under trygga lustbetonade former utan krav eller värdering av prestationer. Den egna aktiviteten 

och det egna initiativet betraktas som grund för all personlig utveckling, och detta stimuleras 

i det musikaliska samspelet mellan terapeut och adept. Aktiviteten lockas fram med specialskrivna 

musikaliska koder som anpassas efter adeptens utvecklingsnivå. Samtidigt är FMT 

ett analysinstrument för diagnostisering av personens funktionsnivå. I det som nu följer berättar 

några FMT-terapeuter om sitt arbete. 

Thomas Pontén 

Göteborg 

Thomas Pontén är ursprungligen musiker med 75 högskolepoäng i musikvetenskap, samt tre 

års halvfarts utbildning i FMT från Musikhögskolan i Ingesund. Vid intervjutillfället är han 

diplomerad FMT-terapeut sedan ett år tillbaka, med heltidsanställning vid en kommunal skola 

för barn med funktionshinder, Bräcke Östergård. En del av hans arbete är även förlagd vid 

kulturskolan Kulmus i Göteborg. Vid sidan om sin heltidsanställning har Tomas ett eget företag, 

där han bl.a. får uppdrag från habiliteringsverksamheten vid Bräcke Diakoni i Göteborg. 

Thomas arbetar mest med barn som har grava hjärnskador, ADHD eller dyselexi. På Bräcke 

Östergård har flertalet barn rörelsehinder med tilläggshandikapp, och på kulturskolan Kulmus 

handlar det mest om autismspektrumstörningar. 

Thomas arbetar oftast med FMT, men kompletterar med andra metoder när han inte 

tycker att FMT-metoden fungerar optimalt. A och O är att ha en bra ”observationsteknik” som 

utgår från goda kunskaper i neurologi och utvecklingsteori. Komplementen kan t.ex. handla 

om att med hjälp av en mikrofon bygga upp en röst. Sådana ”egna” metoder testas några 

gånger och ligger sedan till grund för mer intuitiva inslag i individuella sessioner. Den vägen 

kan man också lära sig att se vad som fungerar, menar Thomas. Fundamentet består emellertid 

alltid av en tydlig kommunikation mellan terapeut och adept, oavsett hur ”trogen” man är 

den ursprungliga FMT-metoden. 

Om Tomas inte har träffat adepten förut börjar han med att skapa sig en bild av dennes 

funktionsnivå. Kan adepten t.ex. slå på en trumma, tänkas säga någonting eller få fram ett 

ljud? Här gäller det att hitta en bra nivå, så att adepten kan gå ifrån musikterapisessionen med 

en känsla av att ha lyckats. Det är alltså viktigt att se och bekräfta den person man möter. Att 

se betonas under hela utbildningen i FMT, förklarar Tomas. Förmågan att se innebär också att 

man lär sig bedöma grader av funktionshinder, samt de möjligheter som trots allt finns. Redskapet 

kan bestå av enkla melodier som öppnar möjligheter för att koncentrera sig och observera 

hela den person man har framför sig, och göra en så bra funktionsskattning som möjligt. 

Som musikterapeut använder Thomas instrumenten piano, gitarr, slagverk och flöjt. Det 

viktigaste är dock att skapa en trygg situation vid samtliga terapitillfällen. Det gäller att vara 

väldigt närvarande själv, menar Thomas. ”Tu-tagning” kan t.ex. vara ett bra sätt att bekräfta 

varandras handlingar. Detta skapar förutsättningar för att adepten ska komma vidare i en slags 

musikalisk dialog. Vidare försöker han utveckla sitt sätt att arbeta kroppsligt, perceptuellt och 

kognitivt. Det är dock nödvändigt att adepten har roligt under terapisessionen, annars blir det 

svårt att utvecklas, tillägger han. 

Varje terapisession är individuell, det är viktigt att adepten sätter agendan för varje session. 

Thomas ger förutsättningar för att adepten ska komma vidare med hjälp av något som 

han kallar ”musikalisk dialog”. Om han t.ex. spelar en kvint (två toner i ett femtonersintervall) 

på pianot avgör adeptens svar/motreaktion vad han gör härnäst. Målet med funktionsinriktad 

musikterapi är att höja funktionsnivån hos adepten så mycket som möjligt bl.a. genom att ge 

denna en känsla av att styra sessionen. Förhoppningen är att detta i sin tur ger en bättre 

kroppskontroll, perception och kognitiv utveckling. 

37

FMT används inte bara vid medfödda funktionshinder, poängterar Thomas. Den kan 

även användas om en person har en svag sida t.ex. efter stroke. Här gäller det också att arbeta 

med koncentrationsförmågan, för med en person med förvärvad hjärnskada kan det svårt att 

sitta still i tjugo minuter eller att försöka använda hela kroppen i en koordinationsövning. 

FMT är den vanligaste metoden i Västsverige, berättar Thomas, och vi har regionsträffar 

där 15-20 FMT-terapeuter brukar träffas. Det flesta verkar inom den vanliga skolan, men 

kulturskolor blir allt vanligare och vissa arbetar även privat, som egna företagare. Thomas tror 

att musikterapin har goda framtidsutsikter eftersom det forskas mer och mer på sambandet 

mellan musik och hälsa. Men musikterapi är fortfarande något av ett okänt begrepp för många 

presumtiva arbetsgivare. 

Avslutningsvis tror Thomas att det är tätt mellan olika musikterapeutiska metoder i 

Västsverige. Det finns ju eldsjälar som ordnar orienteringskurser i musikterapi, som har fått 

många att vilja utbilda sig. 

Exempel på terapisessioner 

I det följande presenteras fyra individuella musikterapisessioner där Thomas arbetar med 

funktionshindrade barn. I den första använder han piano, gitarr och sång som redskap. Adepten, 

som är rullstolsbunden, spelar på en cymbal till vänster, och en till höger. Mitt emellan 

cymbalerna finns en virveltrumma. Thomas inleder med att spela ett ackord som utgör det 

första slaget (ettan) i takten. Samtidigt spelar adepten också på ”ettan” med virveltrumman. 

Därefter spelar Thomas och adepten samtidigt det tredje slaget i takten (trean) på bägge cymbalerna. 

Nu växer en enkel melodi fram som bildar puls (time). Vid nästa musikuppgift ökar 

svårighetsgraden genom att Thomas introducerar en koordinationsuppgift. Nu flyttas virveltrumman 

till vänster och cymbalerna flyttas fram. Thomas spelar en enkel melodi och adepten 

spelar med en trumstock i vänster hand från vänster sida. Sedan flyttas trumstocken till höger 

hand och samma procedur upprepas. Avslutningsvis spelar adepten med trumstocken i en 

fattning som gör att den liknar ett styre. ”Styret” greppas med båda händerna och spelar från 

vänster sida till höger sida. Nu skrattar adepten högt. Thomas fortsätter med att utveckla melodin 

och fler instrument ställs till adeptens förfogande. Thomas spelar en ton på pianot, adepten 

får tillgång till åtta preparerade blockflöjtar, där varje flöjt bara ger en ton. 

I nästa session möter Thomas ett barn som går själv med hjälp av stödskenor. Adepten 

räknar in tempot själv one-two-three-four, vilket är en upprepning från den här adeptens förra 

session. Thomas ökar tempot på pianot, och adepten följer med på virveltrumma, men spelar 

denna gång med lite längre stockar än vid förra sessionen. Syftet med detta är att adepten ska 

träna förmågan att nå lite längre. I nästa övning placeras fyra cymbaler runt om i rummet, 

Thomas spelar en enkel melodi och adepten går runt i rummet och spelar på cymbalerna, Detta 

för att förstärka adeptens rumsuppfattning, eftersom den är nedsatt. Sedan spelar Thomas 

trummor och adepten piano (Santa Lucia). Därefter spelas samma poplåt, och hårdrockslåt 

(Iron Maiden) som vid tidigare sessioner. Adepten sjunger på ”svengelska” i mikrofon. Nu 

följer ännu ett byte av instrument, Thomas spelar gitarr och adepten sjunger i mikrofon och 

spelar trummor. Sista övningen består av en låt av ”Mora träsk”. Thomas och adepten lyfter 

om vart annat vänster arm, höger arm, vänster ben och höger ben. Adepten ropar melodifestivalen 

”tjo hej”, vräker allt han kan på trummorna, och verkar mycket glad. 

Den tredje sessionen var med en förstagångsadept. Thomas spelade en enkel melodi på 

pianot, först svagt sedan starkt, för att undersöka om och hur adepten responderade. Först gav 

adepten gensvar genom att spela med händerna på en trumma, sedan med en trumstock. Antalet 

instrument utökades efter hand, övningen följde en plan, från vänster till höger. När varje 

övning var slut spelade Thomas ett glissando (drog över hela tangentbordet) på pianot, som en 

signal för att adepten skulle förstå att just den övningen var slut. Sedan övergick Thomas till 

38

en enstaka ton på pianot och gav adepten de åtta flöjterna med en förpreparerad ton i varje. 

Avslutningsvis spelade Thomas gitarr och sjöng en sång riktad till adepten. 

Session fyra var med en pojke med mycket stora funktionshinder. Denna adept behövde 

både stöd för kroppen och fäste för fötterna i sin rullstol. Thomas genomförde dock FMT på 

samma sätt som tidigare, bortsett från att han nu tog bort stödet för adeptens fötter på rullstolen, 

och ställde dit en bastrumma istället. I avslutningsfasen fick adepten ett blåsinstrument 

som lät som en fågel (anka). Adepten blåste i sitt instrument och visade glädje genom att 

skratta. 

Lisbeth Holmström 

Göteborg 

Lisbeth Holmström är anställd som musiklärare av kulturskolan Kulmus. I det arbetet ingår 

även musikterapi, bl.a. på Backa Bällskärs specialförskola i Göteborg. Hon arbetar med individuell 

musikterapi cirka 20 minuter vid varje tillfälle. Musikaktiviteten sker i ett samspel 

med adepten, och hon observerar och kartlägger förmågor samtidigt som hon arbetar med att 

försöka stimulera och befrämja barnets utvecklingsprocess. De musikinstrument som hon arbetar 

med är piano, gitarr, slagverk, samt sträng-, rytm- och blåsinstrument. 

För att nå det terapeutiska målet är det viktigt att locka fram en respons hos adepten, 

menar Lisbeth. Denna respons, som kan vara en rörelse, ett ljud etc., kan sedan medvetandegöras 

och organiseras i ett musikaliskt förlopp där den blir till en utgångspunkt för det terapeutiska 

arbetet. En av fördelarna med FMT är att metoden har en tydlig struktur, förklarar 

Lisbeth. Med hjälp av enkla melodier på pianot skapas minnesspår som hjälper adepten att 

automatisera olika grundläggande rörelsemönster utifrån sin aktuella utvecklingsnivå. 

Eftersom musikterapeuten själv spelar ett instrument är det lätt att vara följsam med adepten. 

En FMT-terapeut måste alltså utveckla skicklighet i att iakttaga adeptens respons, och 

låta den styra och vägleda terapin. Därför fungerar inte FMT i grupp, man måste ju ”läsa av” 

varje enskilt barn, säger Lisbeth. Detta innebär i sin tur ett visst mått av improvisation, något 

som är ganska enkelt om terapeuten är musiker. 

Lisbeth ser sitt sätt att arbeta med musikterapi som ett komplement till övriga stödåtgärder 

med musiken som medel i utvecklingsprocessen. Själv arbetar hon i huvudsak med förskolebarn 

med grava funktionsnedsättningar på tidig utvecklingsnivå samt skolbarn med olika 

funktionsnedsättningar inom särskola/grundskola. Vanligtvis rör det sig om begåvningshandikapp, 

autism, Aspergers syndrom eller läs-och skrivsvårigheter. Hon är utbildad FMTterapeut 

men kompletterar sina sessioner med rytmikpedagogik, en kunskap som hon förskaffat 

sig i en musikpedagogisk utbildning. Rytmikpedagogik beskriver hon som en gehörs- och 

improvisationslära som syftar till att utveckla eleven musikaliskt, rörelsemässigt, språkligt 

och personlighetsmässigt. Undervisningsprocessen är utformad så att musik och rörelse inte 

enbart är ett mål i sig utan även ett medel i personlighetsutvecklingen. Arbetsprincipen bygger 

på en växelverkan mellan att ta emot intryck (genom syn och hörsel) och att reagera på det 

mottagna intrycket med en enkel handling (musikaliskt och/eller rörelsemässigt). 

FMT kompletteras på olika sätt med rytmikpedagogik beroende på vilket barn Lisbeth 

möter. Liksom Tomas betonar Lisbeth att känslomässig utveckling stimuleras av en trygg 

terapisession med igenkännande och glädje i en strukturerad aktivitet. Barnet lär känna musikens 

grundläggande element; klang, puls, melodi, dynamik och harmoni i en samspelssituation. 

Musiken blir ett känslomässigt uttrycksmedel för kommunikation och rörelseutveckling. 

Den kommunikativa förmågan gynnas av att terapeuten skapar ett gemensamt rum som stimulerar 

uppmärksamhet, respons, imitation och turtagning. Grovmotoriken stimuleras med medvetna 

responsrörelser och ökar kroppsmedvetenheten. Finmotoriken stimuleras av att greppoch 

finmotoriken samt öga-handmotoriken ingår i terapisessionen. Perceptionen stimuleras av 

att adepten får ta emot, tolka och bearbeta sinnesimpulser auditivt, visuellt och taktilt. Den 

39

språkliga utvecklingen stimuleras av ljud- och talresponser. Slutligen stimuleras den kognitiva 

utvecklingen av terapisessionens strukturer som bl.a. syftar till ökad koncentration, uppmärksamhet, 

uthållighet och minne. 

På Bällskärs specialförskola kan den ena metoden med fördel komplettera den andra. 

FMT-metoden innehåller kontinuerliga funktionsbedömningar som ger kunskap om barnets 

utvecklings- och funktionsnivå. Det är oftast den metod Lisbeth börjar arbeta utifrån. Därefter 

kan hon vid behov övergå till rytmikpedagogiska övningar utifrån ett terapeutiskt synsätt. På 

Bällskärs specialförskola är hennes arbete ett komplement till övriga stödåtgärder i program 

för kommunikation och aktivering. Lisbeth följer de målsättningar som satts upp för varje 

barn och lägger upp en arbetsplan där musiken används som verktyg. Detta sker i nära samarbete 

med personalen på förskolan. Ofta visar hon foto eller filmsekvenser för personal, föräldrar 

och habiliteringspersonal som diskussionsmaterial/utvärdering i förskolans planeringssamtal 

m.m. Barnen deltar också i allmän gruppmusik och rullstolsdans i grupp en gång i veckan. 

Elever inom sär- och grundskola kan också söka till Kulmus kulturskola och välja FMT som 

ämne. I detta fall arbetar Lisbeth helt utifrån FMT-metodens målsättning och metod. Även här 

filmas och dokumenteras arbetet. 

De generella effekter som Lisbeth hoppas på är att hennes arbete 

ska leda till ökat välbefinnande, förbättrad respons, uthållighet, uppmärksamhet, koncentration 

och initiativförmåga. Hon tror att samspelet mellan adepten och terapeuten har stor betydelse, 

och ser det som viktigt att bygga upp en trygg relation till barnet. Förutom musikaliska 

färdigheter behöver terapeuten känna till olika funktionsnedsättningar, utvecklingsteorier samt 

ha kunskaper i själva musikterapiarbetet. 

Musik som redskap för att förbättra livssituationen för personer med funktionsnedsättningar 

uppmärksammas alltmer, och det behövs välutbildad personal inom området. Lisbeth 

tror att det börjar bli allt vanligare med egna företag inom området. Det är dock fortfarande 

mest vanligt att musikterapeuter är anställda som musiklärare eller liknande, och utövar musikterapi 

inom tjänsten, eller som bredvidsysselsättning. Själv är hon heltidsanställd musiklärare, 

med cirka 50% musikterapi inom tjänsten. Hon tror att omfattningen av musikterapi i 

Västra Götaland ökar och växer sig allt starkare. 

Exempel på terapisessioner 

Den första observerade aktiviteten inleddes med en rullstolsdans med åtta funktionshindrade 

barn, som deltog tillsammans med sina vårdare. Lisbeth ledde gruppen. En slags ringdans 

utfördes med handklapp i rytm och beröring för kroppsuppfattning till bandinspelad musik. 

Därefter fick samtliga barn sätta sig i en myshörna. Lisbeth spelade gitarr och sjöng en presentationssång 

för varje barn ”vem har vi med oss nu”. Barnets vårdare svarade med barnets 

namn. Sången innehöll även kroppsidentifikation, där vårdarna berörde barnens fötter, armar 

osv. Lisbeth spelade ”Mormors lilla kråka” (en slank han dit å en slank han ner i diket) i en 

bluesinspirerad variation med call and responds. Vidare spelade hon en svensk variant av Beatleslåten 

”Twist and Shout”. Avslutningsvis nyttjades inspelad avslappningsmusik. De två 

följande sessionerna var individuella, och nu användes FMT inledningsvis. Den första adepten, 

med såväl kognitiva som fysiska funktionshinder samt svag syn, hade fått musikterapi i 

drygt tre år. Lisbeth arbetade med piano, gitarr och sång. Adepten använde sig av slagverk, 

som cymbaler, virvelkagge, tamburin, en specialgjord gitarr samt piano. Adepten spelade melodier 

efter gehör och styrde själv rytmen. Lisbeth lade ackord och adepten spelade en enkel 

melodi. 

Adept nummer två hade ett allvarligt funktionshinder som gjorde det mycket svårt att 

kommunicera. Lisbeth spelade en enkel melodi på pianot, och adepten reagerade med att stöta 

sin fot mot en tamburin. I nästa övning försökte adepten greppa en marraccas och nå fram till 

40

en cymbal. Lisbeth sjöng en rytmisk sång som hon samordnade med beröring för att stimulera 

adeptens kroppsuppfattning. 

Solveig Johansson 

Lidköping 

Solveig Johansson är utbildad FMT-terapeut, och arbetar enbart med denna metod. Sedan 

1995 driver hon ett enmansföretag som erbjuder individuell FMT bl.a. inom kommunal dagverksamhet. 

Lasaretten i Lidköping, Falköping och Borås köper årligen timmar av henne. 

Dessa fördelas så att några adepter får 40-minuterssessioner med FMT, men de flesta får kortare 

tid. Under åren 2007 och 2008 hade hon även andra uppdrag i Lidköpings kommun t.ex. 

inom grundsärskola och gymnasiesärskola. Övrig tid går åt till att dokumentera såväl skriftligt 

som med hjälp av video/DVD inspelningar som redigeras och visas för personal och anhöriga. 

Solveig följer metoden helt, och arbetar helt enligt de principer som utbildningen lärt 

henne. Hon har många års erfarenhet och känner sig trygg i sitt sätt att arbeta. Målet är att ge 

adepten större välbefinnande i vardagen. Målgrupperna är väldigt skiftande, alla har möjlighet 

att komma och prova gratis en gång. Sedan får patienter, anhöriga och/eller assistenter gå hem 

och fundera om den vill fortsätta, och cirka 95% återkommer. ”Problemet” blir nästan tvärtom, 

säger Solveig, de vill inte sluta. 

Solveig tror att samspelet mellan henne själv och adepten har stor betydelse. Hon brinner 

för sitt arbete, men tror att hon utan utbildning i FMT aldrig skulle ha arbetat som musikterapeut. 

Då hade jag varit kantor, säger hon. Ett problem är att det är så svårt att få anställning 

som musikterapeut. Knappt en heltidstjänst om året annonseras ut i hela landet. Få landstings- 

och kommunanställda känner till möjligheterna att öppna nya vägar med hjälp av musik 

när något, t.ex. det verbala språket, har ”låst sig” i kroppen. Andra hävdar att effekterna av 

musikterapi är otillräckligt bevisade, dvs. de brister i evidens. Detta anges som skäl till att 

man inte vill använda FMT, menar Solveig. Att driva privat verksamhet är mycket svårt, eftersom 

det är svårt att ta ut skälig ekonomisk ersättning. Ofta har privatpersoner inte råd, 

framför allt inte om de bara har sjuklön. 

Solveig anser att det är viktigt att vetenskapligt studera effekter av FMT, för hon tycker 

sig ha sett många objektiva förbättringar hos sina adepter. I finanskrisens spår avslutas dock 

verksamheter med FMT i Skövde, Falköping och Borås kommuner sommaren 2009, berättar 

hon. 

Hans-Olof Johansson 

Borås 

Hans-Olof Johanson håller vid intervjutillfället på att avsluta sitt arbete som musikterapeut 

vid habiliteringsverksamheten i Borås. Han inleder intervjun med att berätta att han har musikalisk 

bakgrund, han spelade bl.a. slagverk under 15 år i Fristads ungdomsorkester. Sedan 

dess har han lärt sig spela piano och gitarr för att kunna utöva FMT. Numera är han bara ute 

och ”trubadurar” lite vid sidan om sitt arbete som FMT-terapeut. För övrigt arbetar han som 

musiklärare. 

Intresset för utbildning i musikterapi började 1973 i när han arbetade på ett vårdhem i 

Fristad, utanför Borås. Personalen där visste att han hade musikalisk bakgrund, och föreslog 

att han skulle starta musikstudiecirklar på kvällstid. Det började enkelt med 14 tamburiner och 

en grammofonskiva. Snart upptäckte Hans-Olof musikens förmåga som inkörsport till nya 

sinnen. Han byggde en högtalare till en flicka som var dövstum, som hon fick sitta på för att 

känna vibrationerna av musiken. Det var fantastiskt att se hennes ansiktsuttryck, berättar 

Hans-Olof. Tidigare hade hon varit självdestruktiv, men nu kunde hon uppleva glädje i ett 

musikaliskt sammanhang. 

Senare blev Hans-Olof erbjuden att vara med projektet ”Kultur i omsorg”, och var bl.a. 

med i uppbyggnaden av musikverksamhet för dagcenter i hela landstinget. Ryktet spred sig 

41

till kulturskolan i Borås, och han började arbeta med musik i särskolan där också. Först handlade 

det bara om åtta timmar i veckan, men till sist arbetade han på 24 ställen varje vecka. 

Han bad då att få gå en utbildning som var riktad mot särskolan, och fick erbjudande om utbildningen 

i FMT på Ingesunds Musikhögskola på bekostnad av kulturskolan. Hans-Olof har 

varit diplomerad FMT-terapeut sedan 1994. Vid tiden för intervjun studerar han även specialpedagogik 

vid Göteborgs Universitet. 

Hans-Olof beskriver sitt sätt att arbeta med FMT. I inledningsskedet sitter han vid pianot. 

Adepten, som placeras så att det är lätt att agera, erbjuds trummor, cymbaler och blåsinstrument. 

Hans-Olof spelar en ”introduktionstrudilutt”, en välkommande slinga på pianot. 

Därpå bjuds adepten in i en kommunikation. Efter en bedömning av hur denne svarar på inbjudan 

bekräftas kontakt och kommunikation. Den första målsättningen är att adepten ska 

uppleva att han/hon kan någonting, och därigenom känna glädje. Och sen, ju längre man håller 

på, utvecklas nya individuella målsättningar, som t.ex. säkerhet i balans och agerande samt 

att få ett bättre förhållande till sin egen kropp. 

Som musikterapeut håller sig Hans-Olof strikt till FMT. Han betonar att han vill se hela 

människan inom både barn- och vuxenhabilitering. De flesta som kommer till honom har diagnosen 

autism, men det kan även handla om kroppsliga problem, som tex. en axel som har 

gått ur led. Hans har även arbetat musikterapeutiskt med ett misshandelsoffer som drabbats av 

halvsidigt förlamning pga. en svår hjärnskada. Idag har den adepten kommit igång med sin 

högra skadade sida, som han använder när han spelar på ett instrument. Huvudsakligen arbetar 

dock Hans-Olof med adepter som har medfödda funktionshinder. Men han tror att användningen 

av FMT håller på att utvidgas till att omfatta fler och fler grupper. 

Hans-Olof arbetar i första hand med att bygga upp en kommunikation som har en ”jagstärkande” 

målsättning. Med jagstärkande menar han att adepten ska få en känsla av att kunna 

någonting, och att själv ha kontroll över situationen. Det kommunikativa utbytet med en annan 

människa är viktigt, oavsett om adepten har ett psykiskt eller fysiskt funktionshinder. I 

FMT använder man också sin kropp på ett sätt som innebär att nya funktioner får en chans att 

utvecklas. Detta ska inte förväxlas med vanlig träning, utan bör snarare ses som en form av 

stimulans till utveckling, menar Hans-Olof. 

Samspelet mellan Hans-Olof och adepten bör utvecklas i en ”naturlig” riktning. Under 

FMT-sessionerna används inga ord, och agerandet är direkt. I och med att terapeuten bekräftar 

adepten i dennes agerande får man ju också en form av en föräldraroll, i den bemärkelsen att 

man har en understödjande roll och hjälper till i utvecklingen, menar Hans-Olof. 

Landstinget ska emellertid lägga ner musikterapin här i Borås, berättar Hans-Olof. Så 

numera är han inte anställd utan har vid tillfället för intervjun, våren 2009, bara ett antal uppdrag 

som skall fullföljas och sedan avslutas i juni. Enstaka adepter har beviljats ett visst antal 

gånger till, andra bara till vårterminens slut. Men några av dem som fick avsluta höstterminen 

2008 arbetar han vidare med privat, och därför har han fått låna landstingets lokaler. 

Hans-Olof beskriver alltså sin arbetssituation i finanskrisens kölvatten som väldigt besvärlig. 

Habiliteringschefen i Borås var ålagd att spara en procent av budgeten, och hälften av 

den summan var vad musikterapin kostade under ett år. Man har alltså fått i uppdrag att göra 

en effektivisering, och enligt habiliteringschefens bedömning var det lämpligt att lägga ner 

musikterapin. Att spara genom att använda osthyveln, dvs. skära lite på flera ställen, ingick 

inte i det uppdraget, utan något måste skäras bort. Och det blev musikterapin. Det här skapade 

en debatt, och handikappsdirektören i Vänersborg menade att musikterapi inte är en evidensbaserad 

behandlingsform, och att habiliteringen inte skall hålla på med något som inte utvecklar 

eller botar. 

För att kunna fortsätta sin FMT-verksamhet har Hans-Olof startat en enskild firma. Idag 

har han fyra adepter i sin privata verksamhet. Som exempel på hur detta finansieras nämner 

han att en särskola köper tio tillfällen till en adept. Vid intervjutillfället vet han inte hur det 

42

ska gå ekonomiskt att driva firman. De nitton personer som fick musikterapi fram till december 

får inget annat istället. 

Avslutningsvis poängterar Hans-Olof att man inte ska blanda ihop musikunderhållning 

med musikterapi. Musikunderhållning är en rolig och tacksam verksamhet, som ger stimulans, 

underhållning och en trevlig stund på dagen. Men detta är inte musikterapi. 

Håkan Olofsson 

Falköping 

Håkan arbetar på kommunala musikskolan i Falköping. Han har genomgått den treåriga FMTutbildningen 

vid musikhögskolan i Ingesund. En fjärdedel av tiden på Falköpings kommunala 

musikskola är han FMT-terapeut, han arbetar hösten 2009 med 15 adepter. Samtliga är barn 

med särskilda behov från grund-, grundsär- och gymnasiesärskola. De har t.ex. läs- och skrivsvårigheter, 

koncentrationsproblem, ADHD, autism, CP-skador och andra skador som gör att 

de befinner sig på en låg funktionsnivå. Håkan berättar att Falköpings kommunala musikskola 

planerar att utvidga verksamheten med att rikta sig till vuxna inom vård och omsorg. 

Håkan använder enbart FMT. Själv spelar han piano medan adepten spelar trummor, 

cymbaler och enkla blåsinstrument. Han spelar korta melodier, så kallade koder, som är knutna 

till olika trumuppställningar där Håkan svarar an på piano och bekräftar adeptens spel. Inga 

verbala instruktioner förekommer, all samverkan sker med hjälp av musik. Ibland kan dock 

undantag förekomma. Håkan säger att metoden bara i princip är ”icke verbal”. Syftet med 

hans arbete är att skapa en samverkan mellan honom och adepten, för att möta människor med 

olika funktionsnedsättningar på deras egen nivå. Musiken är inte ett mål utan ett medel för att 

öka adeptens funktioner. De effekter som Håkan hoppas på är att adepten får en stärkt självkänsla, 

förbättrad koncentration och ökad förmåga till kommunikation. I så fall ökar också 

kommunikationen med omvärlden. Vidare kan funktioner som balans, stabilitet, koordination 

mellan öga och hand också förbättras, fortsätter Håkan. Men mycket är beroende av vilken 

nivå adepten befinner sig på när FMT inleds, tillägger Håkan. 

Vidare tror Håkan att den samverkan som uppstår mellan honom och adepten under 

FMT ”spiller över” så att den påverkar adeptens utveckling även i andra sammanhang. Han 

ger ett exempel på barn med autism som börjat ta initiativ mot omvärlden, som ett resultat av 

FMT. Han berättar vidare att det är samverkan som är nyckeln till framgång inom FMT, och 

att den personliga relationen visserligen är underordnad, men ändå har stor betydelse för att 

öva samspel. 

När det gäller förutsättningarna för att bedriva FMT har Håkan blivit lite pessimistisk. 

Förutsättningarna har förändrats avsevärt för musikterapeuter på grund av nerskärningar inom 

vården. Detta har bidraget till neddragningar inom musikterapin med uppsägningar av musikterapeuter 

som följd. En anställning som musikterapeut kan se väldigt olika ut. Inom t.ex. 

musik- och kulturskolor kan lokaler, lön och elevkvoter variera. Vad det gäller omfattningen 

av FMT i Västra Götaland, vet han att några arbetar i Göteborgs, Lidköpings, Tibros och 

Skövdes kommuner, i olika anställningsformer. 

FMT i Västra Götaland – en sammanfattande kommentar 

Berättelserna från FMT-terapeuter som är verksamma i Västra Götaland visar hur en väl definierad 

metod kan tillämpas både helt och delvis enligt principerna för metoden. Några tillämpar 

FMT relativt strikt, medan andra kompletterar med arbetssätt som t.ex. bygger rytmikpedagogik 

eller något som de själva utvecklat i sin praktiska verksamhet. Terapeuterna berättar 

också om funktionsskattningar och kontinuerliga bedömningar av enskilda adepter. Dokumentationen 

sker både skriftligt och i form av inspelningar av terapisessioner. 

Det tycks finnas en geografisk variation gällande FMT-terapeuternas arbetsvillkor. En 

FMT-terapeut hade vid intervjutillfället heltidsanställning inom Göteborgs kommun, medan 

43

en annan höll på att avveckla sin verksamhet i Borås. Ett annat exempel är att dela arbetstiden 

med att arbeta som musiklärare och musikterapeut. Ytterligare en variation är att bedriva 

FMT i egen regi i enskild verksamhet, eller som del av annan yrkesverksamhet. I samtliga fall 

handlar det dock om ett beroende av en offentligt finansierad verksamhet, eftersom adepterna 

har små eller inga möjligheter att själva finansiera sin terapi. 

Trots att FMT kan ses som en etablerad musikterapeutisk metod, som innehåller utvärderande 

inslag på individuell nivå, saknas systematisk forskning kring metoden annat än i 

kandidat- och magisteruppsatser. Som framgick av avsnitt två om internationell forskning 

finns det dock forskning om andra aktiva och strukturerade former av musikterapi inom specialpedagogik 

som är tillgängliga på de internationella forskningsdatabaserna. En del av dessa 

liknar FMT och kan förmodligen ge visst stöd för metodens effektivitet. 

44

Teckensång 

Musikerna och musikpedagogerna Kerstin Axelsson och Margareta Evmark har utvecklat en 

musikterapeutisk metod som bygger på teckenspråk. Liksom FMT-terapeuterna vänder de sig 

till barn med kognitiva funktionshinder. Målgrupper för att undervisas om metoden är personal 

inom habilitering, skola-särskola, inom vård, bibliotek och kultur, och föräldraföreningar. 

Teckensång kan också, med fördel, tillämpas inom ”vanlig” förskoleverksamhet. 

Teckensången bygger på tanken att nyttjandet av flera sinnen kan leda längre än enbart 

verbal kommunikation. Metoden utgörs av en förenklad version av teckenspråk kombinerad 

med instrumentell musik och sång. Margareta och Kerstin arbetar tillsammans och växlar 

mellan att leda sessionerna. 

Margareta Evmark och Kerstin Axelsson föreläser och demonstrerar sin metod ”Kom igång med teckensång”. 

(Foto Jan-Erik Andersson). 

Grunden i arbetssättet är TAKK (Tecken som Alternativ-Kompleterande, Kommunikation), 

ett teckenspråk som utvecklats för barn, ungdomar och vuxna med försenad talutveckling. 

TAKK är ett alternativ, eller komplement till, verksamhet för barn som behöver hjälp med sitt 

tal. Margareta och Kerstin definierar inte direkt teckensång som musikterapi, men tror att metoden 

kan fungera bra i terapeutiskt syfte när de får frågan om teckensång är att betrakta som 

musikterapi. 

I teckensången nyttjas svängiga och medryckande melodier från olika genrer, som inspirerar 

till att sjunga och teckna på ett lustfyllt sätt. Margareta och Kerstin har producerat ett 

eget läromedel Kom igång med teckensång. Det innehåller sångböcker med teckenillustrationer 

och medföljande DVD och CD. Syftet är att lära sig tecken med hjälp av musik, för att 

kunna kommunicera inom familjen, på jobbet och i skolan. De människor som har tagit del av 

deras filmer före undervisningen brukar ha lättare att ta till sig teckensången. 

45

Margareta och Kerstin har lång erfarenhet att arbeta tillsammans. Båda har själva barn 

med behov av TAKK. Detta gör att mötet med deltagarna och deras föräldrar känns naturligt 

och angeläget. De känner inte till om det bedrivs liknande verksamhet i Västra Götaland. Däremot 

anordnas det korta kurser i ”TAKK” inom kommunal handikappsomsorg, och där förekommer 

sånginslag. De har också förevisat sin verksamhet på Eldorado i Göteborg. 

Både Margareta och Kerstin är utbildade musikpedagoger från Musikhögskolan i Göteborg, 

och de har lång erfarenhet av såväl professionell musik som musikundervisning. Som 

musiker ger de barnföreställningar med sång, musik, och tecken som stöd. De tror att det finns 

ett mycket större behov av musikterapi än vad som idag erbjuds. Kerstin vet att FMT visserligen 

förekommer i vissa kulturskolor och särskolor, men generellt menar Margareta att det 

finns för lite kunskap bland uppdragsgivare om musik som terapimetod. Sveriges Musikkulturskolors 

Organisation (SMOK) håller på att undersöka möjligheten att få till en spetskompetens 

inom teater, musik, dans och konst inom ramen för en specialpedagogisk utbildning. Detta 

skulle med all säkerhet även gagna musikterapins fortlevnad och utveckling, tror Kerstin 

och Margareta. 

Konsert med teckensång 

I samarbete med Göteborgs konserthus genomför Margareta och Kerstin terapikonserter för 

barn med försenad talutveckling. Föreställningen går under namnet ”I regnbågens färger”. 

Den är ett led i Göteborgs konserthusverksamhet kallad ”Kultur för alla”. Mottot är tillgänglighet, 

och målgruppen är barn med försenad talutveckling tex. på grund av Downs syndrom. 

Barnens ålder är från fem år upp till grundskolenivå. 

Margareta och Kerstin förbereder konserten med att utbilda personalen på de aktuella 

skolorna med olika sånger och tillhörande tecken. Man använder sig av kända texter av t.ex. 

Lillebror Söderlundh. Detta fyller dubbla funktioner eftersom det är ett bra sätt att bevara det 

svenska musikarvet på, anser Margareta och Kerstin. Arrangemangen är gjorda av Dan Evmark. 

Barnen övar sångerna tillsammans med personalen från respektive skola innan de 

kommer till konserter där de sjunger själva samtidigt som de utför teckenrörelser. 

46

Ronnie Gardiners Rythm and Music Method - RGRM 

Inom rehabiliteringsområdet för vuxna finns det också stora behov av musikterapi. Varje år 

drabbas många människor av hjärnskador efter trafikolyckor, med återverkningar på rörelser, 

talförmåga osv. En annan vanlig orsak till skada på hjärnan är stroke. Antalet insjuknade ökar 

med stigande ålder, men det är inte ovanligt att även yngre människor drabbas. Minst 25.000 

personer insjuknar årligen i Sverige, 20 och över 100.000 har bestående symtom av tidigare 

stroke. De funktionsnedsättningar som kan förbättras med musikterapi är exempelvis försvagningar 

i ena kroppshalvan eller i höger arm, tillsammans med svårigheter att uttrycka sig i tal 

och/eller skrift, afasi. Cirka 12.000 personer i Sverige drabbas årligen av något problem med 

talförmågan. 21 För många förbättras såväl rörelse- som språkförmåga tidigt i återhämtningsförloppet, 

men läkningen kan variera mycket beroende på skadans omfattning. 22 På grund av 

en långt driven arbetsfördelning mellan olika delar av hjärnan ger skador på olika ställen helt 

olika problem. 23 Gemensamt för de olika symtombilderna är betydelsen av rehabilitering efter 

det akuta skedet. Många forskare har i det här sammanhanget börjat intressera sig för musikterapins 

möjligheter. 24 

Musikern Ronnie Gardiner har utvecklat en musikterapeutisk metod för personer med 

förvärvad hjänskada, RGRM (Ronnie Gardiner Rytm and Music) RGRM är multisensorisk, 

utövas som gruppaktivitet och bygger på ett röd-blått notsystem som kombineras med kroppssymboler 

med tillhörande ljudkoder och rörelser. Notsystemet, som visas på power-point, kan 

sättas ihop i ett otal kombinationer för att stimulera olika delar av hjärnan. RGRM har använts 

inom en rad rehabiliteringssammanhang vid funktionshinder pga. skada på hjärna och nervsystem. 

Metoden syftar till att stimulera rörelseförmåga, minne, koncentration, koordination, 

uthållighet, social samvaro, rytmkänsla samt tal och balans. RGRM-terapeuter hoppas också 

på att metoden ökar samarbetet mellan de båda hjärnhalvorna och kroppen. 

Ronnie Gardiner undervisar om RGRM Foto: Jan-Erik Andersson 

20 Norrving och Terént, 2001. 

21 Grimby och Stribant-Sunnerhagen, 1999. 

22 Ramsing, 2000. 

23 Eriksson, 2001. 

24 Stanley & Ramsey, 2000. 

47

För att illustrera de båda hjärnhalvornas korsvisa samspel används röd-blå kläder som 

delar upp huvudet och kroppen i två korsade halvor. Sammansättningen av färger, symboler, 

ord, ljud och rörelser tillsammans med musik och rytm gör övningarna varierande. Verksamheten 

har främst fått sin användning bland strokedrabbade vuxna personer. Efter hand har den 

även kommit att intressera personal som arbetar med andra grupper av funktionshindrade t. 

ex. personer med demenssjukdom, DAMP, ADHD, Parkinsons sjukdom och psykiska funktionshinder. 

Metoden marknadsförs också som förebyggande friskvård. 

RGRM innehåller sammanlagt arton rörelser. Metoden är sparsamt utvärderad hittills, 

men forskning pågår vid Sahlgrenskaakademin i Göteborg. Mer om detta på sidan 50. 

Vårdvetenskap med inriktning mot musikterapi 

Vid Högskolan i Borås ges kurserna Vårdvetenskap med inriktning mot musikterapi I och II, 

med inslag av RGRM. Inom vårdvetenskap betonas vikten av att förstå patientens situation så 

som den erfars av patienten själv. 25 Inom ramen för ämnet vårdvetenskap, som finns med under 

hela utbildningen, får kursdeltagarna introduktion i vårdvetenskaplig forskning, samtalsmetodik 

samt hälso- och sjukvårdslagstiftning och etiska frågor av relevans för musikterapeutens 

arbete. Medicinska föreläsningar behandlar hjärnans och nervsystemets anatomi och fysiologi 

samt de funktionshinder som kan uppstå efter förvärvade hjärnskador. 26 De musikterapeutiska 

metoder som hittills ingått i delkurs ett och två var förutom RGRM även Teckensång. 

Klassrumsbild från Introduktion i RGRM vid Högskolan i Borås. Foto Jan-Erik Andersson 

Den tredje delkursen i Vårdvetenskap med inriktning mot musikterapi bygger på internationell 

forskning om musikterapi med rehabiliterande syfte. Kursdeltagarna får gruppvis själva skapa 

terapisessioner som genomförs i form av verksamhetsförlagd praktik inom kommunal dagverksamhet 

och äldreboenden. Modifierade moment av RGRM eller annan aktiv strukturerad 

metod utgör en del av sessionerna, som också innehåller avslappnande och improviserade 

moment. Inträdeskraven för den här utbildningen är allmän högskolebehörighet samt minst ett 

25 Vid högskolan i Borås utgår vårdvetenskap som ämne från teorin om livsvärlden, dvs. vårdsituationen så som 

den erfars av patienten själv (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007). 

26 Förmodligen är det detta rehabiliteringsområde som i dagsläget har störst potential för musikterapi. Det har 

rapporterats en del positiva forskningsresultat inom det här området. Andra stora områden som också kan vara 

intressanta för musikterapi inom hälso- och sjukvården är hjärt-kärlsjukdom och stress samt psykiatri. 

48

års yrkesverksamhet som professionell musiker eller inom ett vårdyrke. De som deltagit i 

samtliga delkurser är med ett enda undantag professionella musiker. Den bakgrunden har inneburit 

att musikens potential har kunnat användas på ett mera nyanserat sätt än vad som är 

fallet när RGRM-övningar sker till musik på CD. I det som nu följer berättar fyra RGRMterapeuter 

om hur de arbetar. 

Ole Moe 

Göteborg 

Ole Moe arbetar som RGRM-terapeut inom ramen för en anställning vid Folkuniversitet i 

Göteborg. De målgrupper som Ole arbetar med har förvärvade hjärnskador t.ex. efter stroke 

och Parkinsons sjukdom. RGRM kan även användas som friskvård för äldre. 

Under 2010 påbörjas en större studie under ledning av Michael Nilsson, neurolog och 

professor i rehabiliteringsmedicin. Inom ramen för det projektet kommer Ole att ge RGRMterapi 

som en av de interventioner som ska studeras. Hösten 2009 genomförs en pilotstudie 

för att trimma in projektets utrustning. Två grupper om 15 personer som insjuknat i stroke (ett 

och ett halvt till tre år före studiens inledning) får RGRM två gånger i veckan under 12 veckor. 

Lika många får ridterapi och ytterligare en grupp utgör kontrollgrupp. För kontrollgruppen 

gäller bara traditionella rehabiliteringsinsatser, men efter studien får även de möjlighet att 

prova RGRM eller ridterapi. 

De flesta som idag arbetar med RGRM har en vårdutbildning, t.ex. som sjukgymnast eller 

arbetsterapeut, berättar Ole. Själv är dock Ole musiker, och han har arbetat med strokepatienter 

sedan 1995. RGRM-terapeut blev Ole fyra år senare, 1999. På Dahlheimers hus har 

också en av de anställda, Acka Matérn, börjat arbeta med inslag av RGRM efter att ha deltagit 

i utbildningen vid Högskolan i Borås. 

Exempel på terapisession 

Den här terapisessionen, som leddes av Ole Moe, genomfördes i grupp på Dahlheimers hus i 

Göteborg. Gruppen hade fått RGRM-terapi under ett år, och skulle snart avslutas. Den bestod 

av tolv äldre personer, varav de flesta hade funktionshinder efter stroke. Bland deltagarna 

fanns även enstaka äldre som fick RGRM som allmän stimulans av rörelse- och hjärnfunktioner. 

De röda och blå symbolerna visades på power-point. 

Terapisessionen inleddes med en avslappnings- och andningsövning till förinspelad 

musik. Därpå repeterade Ole koderna för notsystemet i RGRM i blått och rött tillsammans 

med kodorden toom och bick, följt av koordinationsövningar mellan höger och vänster hand 

respektive fot. Den förinspelade musiken 27 var Stings Brand new day och I was brought to my 

senses. Den sistnämnda har en avancerad taktart, en så kallad 7/8. Introduktionen är lång och 

intensiteten ökar successivt. Tillsammans med musiken såg deltagarna RGRM-notsystemet på 

power point medan de uttalade kodorden toom, bick, klapp och chom med varierande röststyrka. 

En 93-årig dam, som inte hade haft stroke, hade inga problem med att följa med i sina 

koordinationsrörelser. I den övriga gruppen hade några så allvarliga rörelsehinder att bara 

enstaka RGRM-moment kunde genomföras. En del var sittande, medan de med mindre 

kroppsliga handikapp stod upp. Samtliga deltog med sina egna förutsättningar, och gjorde allt 

de kunde för att hänga med. 

Ole Moe spelade sedan gitarr och sjöng. Nu fick deltagarna pusta ut och slappna av. 

Avslappningen följdes av kaffepaus där Ole deltog i den sociala samvaron. En man som hade 

deltagit i RGRM-gruppen under ett år berättade att han varit djupt deprimerad efter sin stroke. 

Han upplevde stor tillfredsställelse med att få RGRM en gång i veckan, och var lite orolig nu 

eftersom gruppverksamheten snart skulle avslutas. 

27 Stimavgift betalas för den förinspelade musiken. 

49

Efter kaffepausen, som varade i en halvtimme, tränades koordinationen igen, denna 

gång till Diana Kralls ganska långsamma Temptation. Successivt byggdes sessionen upp igen, 

och fler rörelser lades in till Frank Sinatras Fly me to the moon. Svårighetsgraden höjdes sedan 

ytterligare, innan det här momentet kontrasterades mot ännu en stunds avslappning till 

Oles gitarr. 

Inför det sista momentet ökade tempot i koordinationsrörelserna och kodorden. I powerpointpresentationen 

släcktes vissa rytmkoder, så att deltagarna enbart hade skrivna ord som 

guide. Därpå släcktes den verbala koden i power-pointen till förmån för det blå-röda notsystemet 

osv. Den här övningen stimulerar således inte bara koordination och rörelse utan även 

verbal förmåga och minne. 

Sessionen avslutades med en blandad kompott av RGRM-rörelser i så snabb takt som 

gruppen orkade med, följt av avslappning till Jan Johanssons De fyra seklen. Det allmänna 

intrycket var att deltagarna i gruppen upplevde både glädje och stimulans under de här två 

timmarna. 

Peter Novak 

Göteborg 

Peter Novak arbetar som RGRM-terapeut på vuxenhabiliteringen vid Högsbo sjukhus i Göteborg. 

Målgrupperna är vuxna personer med förvärvade hjärnskador eller olika former av autism. 

Peter är socionom och arbetar vid Högsbo sjukhus som kurator. Det är inom ramen för 

denna tjänst som han ger RGRM-terapi. Peter ger musikterapisessioner en gång i veckan, varje 

fredag. Tiden är uppdelad på två grupper, och varje grupp får en session som varar en och 

en halv timma. 

Peter utbildade sig först till RGRM-terapeut med samtliga delkurser inom Ronnie Gardiners 

egen kursverksamhet. Senare deltog han även i två delkurser i Högskolan i Borås musikterapeututbildning, 

för att komplettera sin formella kompetens med högskolepoäng i vårdvetenskap. 

Målsättningen med arbetet med RGRM handlar huvudsakligen om att förbättra balans 

och koordination, koncentration och minne samt öka kroppsmedvetandet hos deltagarna, betonar 

Peter. En viktig förutsättning är dock att RGRM-sessionen upplevs som ”rolig” och att 

den på sikt även ger insikt i att förändring är möjlig. Därför är det angeläget att skapa en lugn 

och avslappnad atmosfär. I lyckosamma fall ökar inte bara motivationen för RGRM, utan 

även för andra rehabiliteringsinsatser. 

Peter ger RGRM-terapi gruppvis en gång i veckan under en termin. Varje session delas 

upp i två pass om tjugo till trettio minuter. Mellan passen är det kaffepaus med allsång, där 

Peter själv ”kompar” på gitarr. Gruppdeltagarna får stenciler med stor text på. Peter och deltagarna 

väljer sånger tillsammans. Personer med språkstörningar nynnar med eller följer texten 

med ögonen. Under sessionerna används samtliga RGRM-rörelser. Terminen inleds med 

två till tre RGRM-rörelser, och avancerar under en termin upp till sju, åtta eller nio RGRM 

rörelser. Den grupp som Peter arbetat längst med använder alla 18 rörelserna i RGRM. När 

Peter minnestränar sina deltagare använder han dock enbart 3-4 rörelser åt gången. 

Förutom kurserna i RGRM anser Peter att en terapeut behöver professionell kunskap om 

olika funktionshinder till följd av skador i hjärnan. Allra mest betydelsefullt är det att vara 

”närvarande” och lyhörd inför det som deltagarna ger uttryck för. Peter Novak är dock pessimistisk 

gällande möjligheten att ”bara” syssla med musikterapi, med en anställning som musikterapeut. 

Själv ägnar han huvuddelen av sin arbetstid åt att vara kurator. 

Ann-Viol Josefsson och Marianne Gustavsson 

Borås 

Ann-Viol Josefsson är logoped och Marianne Gustavsson är kurator inom rehabiliteringsverksamheten 

vid Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. De lärde sig RGRM när de deltog i de två 

50

första delkurserna i musikterapi vid Högskolan i Borås. Efter diplomeringen i RGRM började 

de arbeta med metoden inom ramen för sin ordinarie yrkesverksamhet, ofta med inriktning på 

Ann-Viols målgrupp i sin ordinarie verksamhet, där hon som logoped arbetar med personer 

som lider av afasi. 

Ann-Viol och Marianne arbetar tillsammans under terapisessionerna. De växlar mellan 

att vara terapeut och co-terapeut, vilket innebär att de leder sessionen varannan gång. De berättar 

att de modifierat metoden en aning, eftersom de märkte att deras patienter inte klarade 

att arbeta med händer och fötter samtidigt. De har därför ändrat arbetssätt så att de tränar handens 

och fotens funktion var för sig. 

Ann-Viol Josefsson demonstrerar sitt sätt att arbeta med ”notsystemet” i RGRM på Power-point 

(Foto: Jan-Erik Andersson) 

Exempel på terapisession 

En terapisession vid Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås inleddes med att Ann-Viol och Marianne 

presenterade undertecknad 28 för patienterna/besökarna. De hade tidigare frågat deltagarna 

om de var villiga att ta emot en gäst, och samtliga hälsade mig välkommen. Det visade sig 

att det handlade om en avslutande session efter flera veckors arbete med samma grupp av patienter. 

Patientgruppen bestod av tio personer med varierande grad av rörelsehinder och talsvårigheter. 

Tre av dem var rullstolsbundna, en hade en medföljare. 

Sessionen inleddes med att samtliga deltagare satt i en rund ring. Ann-Viol, som ledde 

sessionen denna gång, inledde med att fråga om någon hade sett på TV de föregående dagarna, 

och om de följt med i nobelnomineringarna. Kunde någon nämna ett namn på en nobelpristagare? 

En patient svarade att han gillade att se på fotboll, och en annan att han såg på 

nyheterna. Ingen av deltagarna knöt direkt an till frågan om nobelpristagare. 

Därefter delade båda terapeuterna ut namnskyltar och frågade varje person om de kunde 

läsa de olika namnen. I samband med detta hälsades alla välkomna av varandra. Detta tog 

ungefär en kvart, patienterna smålog och såg ut att trivas. 

Själva musikterapin började med avslappning till stilla musik, därefter startade RGRMövningarna 

med vänster och höger hand samt vänster och höger fot i separata övningar. Ljud 

som baa, ting, klapp och chom hördes i rummet. Ann-Viol var den som ledde rörelserna i 

denna session och Marianne skötte power-pointen med det speciella RGRM-notsystemet och 

28 Dvs. författaren till föreliggande rapport. 

51

musiken. Det var ett väl inövat samspel mellan musikterapeuterna, båda turades om att både 

tala och hjälpa patienterna med rörelserna. 

Terapeuterna hade uppsydda blusar och vantar där vänster sida var röd och den högra 

sidan var blå. Vid ett till fälle bytte Ann-Viol vantar så att vänster sida blev blå och höger sida 

röd. Hon frågade om patienterna såg någon skillnad. 

Inspelad musik varvades med egen sång t.ex ”Blinka lilla stjärna där” och ”Vem kan 

segla för utan vind”. Några kunde inte läsa texten till visorna, men de sjöng rent. Marianne 

och Ann-Viol uppmuntrade gruppen att dramatisera sången genom att sjunga starkt och svagt. 

Samspelet mellan terapeuterna var väl inarbetat, och ingen patient förbisågs. Hela sessionen 

varade i en timma och alla såg ut att ha roligt. 

Efter sessionen berättade Ann-Viol och Marianne att de hade fått kämpa för att de patienter 

som inlett sin rehabilitering på sjukhuset skulle få fortsätta med RGRM även efter sin 

sjukhusvistelse. Efter 65 år har man dessutom bara rätt till reducerad rehabilitering. De patienter 

som tycks dra nytta av musikterapi slussar Ann-Viol och Marianne vidare till en annan 

musikterapeut, Ylva Karlsson, som de fick kontakt med i samband med utbildningen på högskolan. 

Ylva berättar om sin verksamhet på nästa sida. 

RGRM i Västra Götaland – en sammanfattande kommentar 

RGRM har introducerats som en metod för personer med förvärvad hjärnskada. Får många av 

de drabbade tycks det emellertid vara svårt att genomföra samtliga RGRM-rörelser, så metoden 

förenklas ofta. Berättelserna från RGRM-terapeuter i Västra Götaland visar den tillämpas 

med vilopauser (avslappning) och vissa modifieringar som anpassats till gruppdeltagarna. 

Det finns ännu inte några moment av dokumentation och utvärdering inbyggda i metoden. 

Individuella funktionsskattningar och bedömningar genomförs inte heller. En orsak till 

detta kan vara att RGRM vanligtvis genomförs i grupper. 

Den mest framkomliga vägen för att etablera RGRM som en rehabiliteringsmetod inom 

hälso- och sjukvården tycks vara genom en annan form av anställning. Två kuratorer och en 

logoped berättar om hur de har ”smugit in” RGRM i sitt ”vanliga” arbete. Ibland har detta fört 

med sig att man har fått försvara metoden och kämpa för patienters rätt till rehabilitering även 

efter fyllda 65 år. Några RGRM-terapeuter arbetar med konsultverksamhet i egna företag, och 

samtliga intervjuade kombinerar arbetet som RGRM-terapeuter med annat arbete inom samma 

eller liknande verksamheter. 

RGRM förfaller numera att ha blivit en etablerad och relativt välkänd musikterapeutisk 

metod. I nuläget saknas dock forskning kring RGRM, annat än på lägre nivåer i kandidat- och 

magisteruppsatser. Som framgick av avsnittet om forskning om musikterapi finns det dock 

forskning om liknande aktiva och strukturerade former av musikterapi inom rehabiliteringsverksamhet 

på de internationella forskningsdatabaserna. Vid Sahlgrenska Akademin pågår för 

närvarande ett större forskningsprojekt som bl.a. studerar effekter av RGRM i jämförande 

kontrollerade studier. 

52

Individuella musikterapeutiska arbetssätt 

Flera musikterapeuter berättar om ”egna” arbetssätt, och terapitekniker som utvecklats tillsammans 

med målgruppen, med en ambition att vara följsam med individens svårigheter och 

möjligheter. Detta kan t.ex. leda till att kända metoder och tekniker blandas och att man använder 

sig av olika tekniker som anpassas till varje terapitillfälle. Det kan också leda till att 

man utvecklar egna metoder som prövas i olika sammanhang. 

Kian Kiani 

Göteborg 

Kian Kiani är arbetsterapeut på Östra sjukhuset i Göteborg. Han arbetar både individuellt och 

i grupp med patienter som drabbats av stroke och liknande tillstånd. Kian har utvecklat en 

egen musikterapeutisk metod som han kalla RAMA (Rhythm And Movement Activity). Metoden 

ger enligt Kian bättre balans, bättre handfunktion, bättre koordination och uthållighet. 

Han använder sig av slagverk och rörelser till musik i sitt terapeutiska arbete, både individuellt 

och i grupp. 

Gruppträningen innehåller fyra moment. Det första består av naturliga rörelser till musik, 

som t.ex. kamma håret, tvätta fönstret, ta på sig strumpor och byxor. I det andra momentet 

använder han slagverk för träning av koncentration, koordination och övningar med vänster 

och höger hand. Det tredje momentet består av dans, och det fjärde av avslappning. 

Kian Kiani har också demonstrerat sin musikterapeutiska metod för annan vårdpersonal, 

samt sökt och erhållit bidrag för inskaffande musikinstrument till flera olika vårdinrättningar. 

Som de flesta som arbetar med musik inom hälso- och sjukvård poängterar han att interaktionen 

mellan terapeuten och patienten är viktig för att skapa en avspänd och lugn miljö. 

Den egna terapeutkompetensen bygger på hans funktion som arbetsterapeut med kunskap 

om människor med kognitiva och fysiska funktionshinder. Han använder sig av rytm och 

slagverk när han arbetar med rehabiliterande träning med den grupp av patienter som han ansvarar 

för som arbetsterapeut. Han tror vidare att intresset för möjligheten att föra in musikterapi 

i vården är stort, och att det behövs mer musikterapi för flera grupper av patienter. 

Ylva Karlsson 

Borås 

Ylva Karlsson är musikterapeut med utbildning på Sjöviks musikterapiutbildning (SMUL), 

vilket är en specialpedagogisk musikterapiutbildning. Utbildningen innehåller mycket praktik 

men även en teoretisk del med fokus på barns tidiga utveckling, psykologi, geriatrik, psykiatri, 

och specialpedagogik. 

Ylva arbetar bl.a. med funktionshindrade klienter, med en utvecklingsnivå under 7 års 

ålder. Hon arbetar också med människor med förvärvade hjärnskador, t.ex. inom äldreomsorg. 

Hennes klienter har drabbats av demens eller andra hjärnskador. 

En vanlig arbetsmetod för Ylva är den så kallade ”bågen”. Den innehåller sånger som 

återkommer varje gång. Dessa ramar in sessionen och kallas för ”ramsånger”. Ylva använder 

sig även av ”call-responds voicing” där hon svarar på de initiativ som deltagaren ger. Detta 

moment syftar till att ”spegla” deltagaren, och bygger på en hel del improvisation. Ylva lägger 

även stor betydelse vid interaktionen mellan henne och deltagaren, speciellt det samspel 

som äger rum före varje session. Det är viktigt att deltagaren får känna att terapeuten är där 

för just henne/honom. 

Ylva tror att liknande musikterapiformer finns i Göteborg, Borås och Kungsbacka. Hon 

vet att det finns fyra musikterapeuter i Borås, som har gått SMUL utbildningen, och två som 

är FMT-utbildade. Vissa arbetar med timarvode och kompletterar detta med andra arbetsuppgifter 

t.ex. som musiklärare. Som musikterapeut tycker Ylva att det är viktigt med regelbun- 

53

den handledning. Tyvärr finns det inte många utbildade handledare, och dessutom är handledning 

dyrt. Många arbetsgivare ser inte handledning som något viktigt, och detta sänker yrkets 

status, menar Ylva. 

Linn Johnels 

Göteborg 

Linn arbetar på Eldorado och på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. I båda sammanhangen 

använder hon främst levande musik för att skapa förutsättningar för samspel och musikaliska 

möten. Valen av instrument anpassas efter den individ hon möter och ofta används 

lättspelade instrument som trummor eller stämningsskapande instrument. Förutom musikinstrument 

används föremål som sjalar, såpbubblor och bollar för att skapa samspel. Musiken 

betraktas som ett kommunikationsmedel och ett redskap för att uttrycka känslor och viljor, 

och ett viktigt syfte är att skapa glädje, samspel och aktivitet med musiken som motiverande 

kraft. På Eldorado möter Linn personer i alla åldrar med intellektuella funktionsnedsättningar 

på en tidig utvecklingsnivå. På Drottning Silvias barnsjukhus möter hon barn och ungdomar 

från 0-17 år. 

Linn är i grunden utbildad musiklärare och utgår inte från någon specifik musikterapeutisk 

metod, hon inspiration från olika håll t.ex. ”Musical Interaction”, ett arbetssätt som utvecklats 

på Sutherland House School i Nottingham. Hennes arbete inspireras av tidig kommunikation 

och tar tillvara på element i musiken som turtagning, spegling och improvisation. 

Hon ser förmågan att stimulera till musikaliskt samspel som en av sina viktigaste roller. Det 

är också nödvändigt att etablera en atmosfär som är bejakande och ”du duger som du är”. På 

Eldorado har besökarna dessutom en medföljare, så här sker samspel på flera nivåer. På 

Drottning Silvias barnsjukhus äger ett liknande samspel rum med barnens föräldrar. 

Många musikterapeuter inom VG-regionens barnsjukhus utgår från ett specialpedagogiskt 

perspektiv som innebär att de lyfter fram betydelsen av att ta tillvara på individens resurser 

och kompetens. Idag finns det emellertid få renodlade ”musikterapijobb” i Västra Götaland, 

säger Linn, många arbetstillfällen har formen av projekt som bara ger visstidsanställning. 

Linn studerar för närvarande ”musik och hälsa” på Kungliga musikhögskolan i Stockholm 

och lyfter fram betydelsen av en utbildning som bygger på flera metoder, så att musikterapeuten 

kan ”plocka de redskap” som behövs för att ge en individinriktad musikterapi som 

anpassas efter varje individs behov och förmågor. 

Intervjun avslutas med att Linn berättar att det finns en musiknätverksgrupp i VGregionen, 

där många arbetar specialpedagogiskt med musik eller med musikterapi. I den 

gruppen ingår även FMT-terapeuter. Linns uppfattning är att omfattningen av musikterapi i 

VG-regionen är relativt liten. Hon uppskattar att det finns ett 15-20 tal som arbetar aktivt med 

musik i behandlande syfte och att man ofta har liten insikt i varandras arbete. 

Anci Sandell 

Göteborg 

Anci Sandell är musiklärare med magisterexamen och handledarutbildning i musikterapi och 

är sedan 2006 doktorand vid Nordiska Högskolan för Folkhälsovetenskap där hon skriver en 

avhandling om musikens betydelse för hälsa och livskvalitet. Hon har ca 30 års erfarenhet av 

musikterapi med en mängd olika målgrupper, åldrar och livssituationer och har medverkat 

som lärare i musikterapeututbildningarna vid musikhögskolorna i Stockholm och Göteborg 

under de senaste 20 åren. Anci Sandell använder en modell för musikterapi som hon utvecklat 

genom åren som hon kallar Interaktiv Musik Terapi som använder ’musikalisk improvisation 

i dialogform’ i huvudsak utifrån system, kommunikation och psykodynamisk teoribakgrund. 

54

Sedan våren 2009 arbetar hon bl.a. som musikterapeut vid Drottning Silvas Barnsjukhus 

där hon arbetar på en barncanceravdelning. Eftersom patientgruppen består av små cancersjuka 

barn är huvudsyftet att höja deras livskvalitet och Anci utgår alltid från det som barnet 

själv vill göra. Den musikaliska aktiviteten kan vara mycket enkel - små ”rytmägg” (en slags 

marraccas) tillsammans med en ”minisynt” och en liten handtrumma kan i barnens ’lekområde’ 

bildas en ’hel orkester’ När barnen får bestämma vem som ska spela vad, när de får välja 

om de ska spela starkt eller svagt, fort eller långsamt osv., då tar den livsbejakande kraften 

över, menar Anci. Hon har också ett tätt samarbete med föräldrarna, som ofta ger uttryck för 

uppskattning av hennes arbete. 

När det gäller utbildning anser hon det nödvändigt både med gedigen musikalisk och 

flerårig akademisk utbildning i musikterapi. För implementering av musikterapi inom nya 

områden, t. ex. inom sjukvård, är det också viktigt att projektledaren har egen handledarutbildning 

i musikterapi. 

Nina Ahlsell 

Göteborg 

Nina Ahlsell arbetar på Eldorado, Göteborg. Hon använder inte någon uttalad musikterapeutisk 

metod, utan beskriver sitt arbetssätt som att ”ta tillvara på musikens möjlighet att förstärka 

en aktivitet”. Nina möter människor med funktionsnedsättning i alla åldrar, som har det 

gemensamt att de befinner sig på en tidig utvecklingsnivå. Här benämns målgruppen ”besökare”. 

De tidiga kommunikationsformerna, som ofta är icke-verbala, är centrala i hennes arbete 

med musik. 

Avsikten med Ninas musikhandledning är att hitta varje besökares egen drivkraft till aktivitet. 

Med aktivitet menar Nina ”alla möjliga former av kroppsuttryck”. Därför är själva musiken 

inte så viktig, hon betonar istället det som händer i mötet mellan henne och besökaren. 

För Nina är det nödvändigt att vara lyhörd för det mellanmänskliga för att kunna svara an med 

musikens alla möjliga medel. Det gäller också att försöka göra besökaren medveten om de 

uttryck som förstärks av musik. På så sätt får musiken mening, säger Nina. 

I musikhandledningen ingår även möten med den som följer med besökaren, medföljaren, 

och som känner personen väl. Ett positivt samarbetsklimat och ett samspel mellan musikhandledarna 

och medföljarna är viktig för hur musiken utformas. 

Eldorados arbetssätt är ganska unikt, fortsätter Nina. Trots detta tror hon att det finns 

personer inom förskola, dagligverksamhet m.m. som arbetar på liknande sätt. Nina har svårt 

att identifiera sig som terapeut, hennes musikutbildning och hennes övriga utbildning är huvudsakligen 

pedagogiskt inriktad. Hon är anställd inom Göteborgs kommun och har ingen 

erfarenhet av att arbeta med ett eget företag. Hon tror att många musikterapeuter arbetar via 

studieförbund, till ganska låg lön. 

Maria Krafft Helgesson 

Borås och Göteborg 

En annan musikhandledare på Eldorado är Maria Krafft Helgesson. Maria har studerat musikterapi 

med inriktning specialpedagogik på Sjöviks folkhögskola/Högskolan Falun/Borlänge. 

Därefter har hon studerat kommunikation, språk och handikapp på Karlstads Universitet. Maria 

har arbetat i många år på barn- och ungdomshabiliteringen i Borås och Alingsås med musik 

och kommunikation. Hon arbetar med ”musik, kommunikation och människa tillsammans”. 

Ibland träffar Maria besökaren individuellt och ibland i grupp. Syftet med hennes musikterapi 

är att besökaren ska utveckla sina möjligheter till kommunikation. Maria menar att 

man genom musiken skapar ett samspel som utmynnar i glädje och aktivitet, vilket får besökaren 

att känna sig delaktig. Maria arbetar med målgruppen personer med intellektuell funktionsnedsättning 

på tidig utvecklingsnivå när hon tjänstgör på Eldorado. Hon har även arbetat 

55

med spädbarn, småbarn samt inom förskolan, daglig verksamhet, äldreomsorgen och på Kulturskolan. 

Maria leder utbildningar inom Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation(TAKK). 

I alla år har hon använt musik i sina teckenkurser. Numera uppträder hon tillsammans 

med tre kollegor, Agneta, Linn och Nina, från Eldorado under namnet ”Las Doradas”. 

De använder musiken för att stötta inlärningen av tecken samt för att personer som använder 

tecken som TAKK ska ha möjlighet att förstå betydelsen av texten. 

Maria använder sig inte av någon speciell metod utan blandar sina kunskaper från utbildningar 

och erfarenheter och utgår från det som hon bedömer vara bäst för varje enskild 

individ. Alla människor är ju olika, betonar hon. Arbetssättet präglas av musik och kommunkation. 

Maria menar att ett nätverk med flera människors kompetens gör att musikens styrkor 

kommer till användning. Maria deltar, sedan fyra år tillbaka, i ett utbytesprojekt mellan Bolivia 

och Sverige där inriktningen är musikterapi, specialpedagogik och människor med funktionsnedsättning. 

Margareta Robjer 

Skaraborg 

Margareta Robjer har arbetat som musikterapeut femton år i Skövde och elva år i Falköping. 

Hon berättar att denna tjänst numera dragits in på grund av besparingar. Enligt Margareta beror 

detta troligen på att kommunala chefer varken vill eller kan skaffa sig insikt om musikterapins 

effekter. 

Den musikterapi som Margareta har bedrivit under många år bygger på musikalisk 

kommunikation. Hon använder sig av instrument som piano, dubbla trumset, gitarr, fiol, dragspel 

och sång. Syftet med terapin är att öka den kommunikativa förmågan, kroppsuppfattningen, 

och sinnesstämningen. Margaretas målgrupper är deltagare med fysiska och psykiska 

funktionshinder. Samspelet mellan Margareta och hennes deltagare har stor betydelse. Hon 

lägger vikt vid deras förväntningar på varje session. Det är också betydelsefullt med koncentration 

och att ha roligt under musikterapin. Detta ökar förutsättningarna för att sessionen ska 

leda till tillfredställelse, lugn och avslappning, enligt Margareta. Hon avslutar intervjun med 

att berätta att hon har varit medlem i musikterapeutförbundet i många år, men att hon nu har 

lämnat förbundet på grund av dess fokusering av musikterapeutisk verksamhet i Stockholmsområdet. 

Martin Mcfaul 

Göteborg 

Martin Mcfaul och Malin Martinsson arbetar på Kulturlabbet i Göteborg. Här ges vuxna personer 

med kognitiva funktionshinder möjlighet att medverka i Kulturlabbets musik- och teaterproduktioner. 

Martin är musikhandledare. 

Inför en uppvisning av föreställningen ”Sipa Lipa” presenterar Martin och Malin ett axplock 

av scener. Före föreställningen genomförs en uppvärmning där arbetstagare och handledare 

deltar. Arbetstagarna sitter i en rund ring med musikhandledaren Martin och teaterhandledaren 

Malin i mitten. De sjunger enkla visor, Malin står i mitten och pekar i takt med 

musiken på varje arbetstagare. När musiken stannar blir det dennes tur att sjunga en valfri 

sång. Detta pågår till dess att alla arbetstagare har fått möjlighet att leda en egen sång. På så 

sätt utvecklas ett bra samspel mellan arbetstagarna och handledarna. Skratt och glädje hörs 

ofta i hela lokalen. 

Ett axplock av föreställningen ”Sipa Lipa” visar hur arbetstagarna turas om att spela på 

instrument och agera skådespelare. Det blir både solosång och körsång. Musikhandledare 

Martin för handlingen vidare med olika musikarrangemang som i all sin enkelhet skapar väl 

56

fungerande teatermusik. Samspelet mellan Martin, Malin, och arbetstagarna bildar således en 

röd tråd i genomförandet av föreställningen. 

Skådespelare (arbetstagare) under föreställningen Sipa Lipa på Kulturlabbet. 

57

Guided Imagery Music (GIM) 

Guided Imagery Music (GIM) skapades i USA av musikern och psykoterapeuten Helen Bonny. 

Hon arbetade under det tidiga 1970-talet vid Maryland Psychiatric Research Center, i en 

tidsanda när psykiskt störda patienter behandlades med hallucinogener, som LSD, i syfte att 

bearbeta traumatiska upplevelser. 

När Bonny själv under denna tid spelade ett klassiskt stycke på sin fiol fick hon en upplevelse 

av att ”bli ett” med sitt instrument. Hon tyckte sig ha upptäckt musikens helande kraft. 

Detta blev inledningen till hennes ”Bonny Method of Guided Imagery and Music”. Guided 

Imagery Music har sedan dess spridits och utvecklats internationellt under 25 år. Idag finns 

det GIM-terapeuter i USA, Mexiko, England, Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Österrike, 

Spanien, Italien, Australien och Syd Korea. 

I Sverige introducerades GIM i Stockholm 1992 av Fran Goldberg och Margareta Wärja. 

Tillsammans med Katarina Mårtensson–Blom har de utbildat GIM-terapeuter i Sverige 

med yrkesbakgrund inom socialtjänst, psykologi och psykiatrisk verksamhet. För tillträde till 

GIM-utbildningen krävs dock Steg I-kompetens inom någon av de psykoterapeutiska skolorna. 

Liksom ofta är fallet med psykoterapeutiska utbildningar ges GIM-utbildningen i långsam 

fart. Under det sista utbildningsåret genomförs GIM-terapi under handledning. GIMutbildningen 

finns bara i Stockholm och har hittills bara givits i Expressive Arts regi. Från 

och med 2010 finns det dock ännu en utbildningsgivare i Stockholm. Mer om detta nedan. 

På GIM-utbildningens hemsida kan man läsa att Margareta Wärja är musikterapeut och 

uttryckande konstterapeut med 15 års erfarenhet av kliniskt arbete inom psykiatrisk vård. Hon 

är legitimerad psykoterapeut med handledarutbildning och hon är auktoriserad GIM-terapeut. 

Hon arbetar för närvarande framförallt som lärare, men har också en mindre privatpraktik. 

Margareta Wärja har arbetat med utbildningen i uttryckande konstterapi under arton år. Hon 

har också arbetat under flera år med musikterapeututbildningen vid Musikhögskolan i Stockholm. 

Hon undervisar och handleder även i GIM i andra delar av Europa, samt är utbildad 

som lärare i uttryckande konstterapi, CAGS. 

I Sverige praktiseras GIM både i sin ursprungliga individuella form och som gruppterapi. 

En GIM-session innebär att man lyssnar på utvald klassisk musik i ett avslappnat tillstånd i 

syfte att möta sina ”inre bilder”. Samtidigt sker en dialog med terapeuten. Musiken förväntas 

ger energi, stimulans, struktur och kontinuitet. Förhoppningen är att något väcks som återspeglar 

känslolivet. Där språket inte räcker till går det att lyfta fram mänskliga dilemman och 

göra dem mer hanterbara. 

GIM tycks alltså ha likheter med psykoanalytisk terapi som syftar till att stimulera känslor 

som inte är omedelbart tillgängliga för medvetandet. Den teoretiska grunden till GIM är 

dock humanistisk och kreativt gestaltande. 29 Den bygger också på "modern psykodynamik". 

Här nämns t.ex. modern utvecklingspsykologi och neuropsykologi som den först formulerades 

av Daniel Stern. 30 

Till skillnad från FMT och RGRM är GIM en internationellt känd musikterapeutisk metod 

som förekommer inom forskningen kring musikterapi. Effekter av GIM har också studerats i 

en svensk doktorsavhandling av Medicine Doktor Dag Körlin som till yrket är läkare (psykiater) 

och legitimerad psykoterapeut. I sin avhandling Creative Arts Therapies in Psychiatry. A 

Clinical Application of the Bonny Method of Guided Imagery and Music (BMGIM) and Cre- 

29 Denna tradition har sina rötter i den humanistiskt inriktade psykologin med företrädare som bl.a. Carl Rogers. 

Redan 1945 fick Rogers i uppdrag av Chicagouniversitetet att utveckla ett s.k. Counseling Center, som byggde 

på principen om ”icke direktiv rådgivning” och ”klientcentrerad psykoterapi”. Grundtanken i sådan rådgivningen 

är att terapeuten, till skillnad från den neutrala psykoanalytikern, ska visa värme och inlevelse. 

30 Daniel Stern är en amerikansk psykiater, psykoanalytiker och spädbarnsforskare som bl.a. studerat spädbarnets 

mellanmänskliga värld med utveckling av ett ”själv”. 

58

ative Arts Groups studerar han bl.a. skillnader i behandlingsresultat mellan olika grupper. 31 

Förutom sin avhandling har Dag Körlin skrivit flera bokkapitel och publicerat vetenskapliga 

artiklar gällande GIM vid ”psykotraumatiska” tillstånd. Genom åren har han behandlat drygt 

350 patienter, individuellt och i grupp. Dessa har huvudsakligen varit drabbade av Posttraumatiskt 

stressyndrom (PTSD). Komplex PTSD kan t.ex. uppstå som ett resultat av övergrepp 

och försummelser i familjen under den tidiga psykologiska utvecklingen. Dessutom är 

GIM användbar vid andra "reaktiva" tillstånd (dvs kriser i utvidgad mening), kroniska 

stresstillstånd och vissa psykosomatiska tillstånd, menar han. Dag Körlin anser att GIM är ett 

bra alternativ för den relativt stora mängd patienter som inte har nytta av traditionella kognitiva 

eller psykodynamiska terapier. I januari 2010 ger han en kurs med den första nivån inom 

GIM-utbildningen. Denna kurs utgör inledningen till en fullständig 4-årig utbildning. 

I Västa Götaland har emellertid inte GIM inte någon framskjuten plats. Dag Körlin berättar 

att han arbetade ett år som hyrläkare på Uddevalla psykiatriska mottagning. Där fanns det 

flera handläggare som var intresserade av att lära sig GIM. Idag arbetar han själv i Stockholm, 

och i Uddevalla tycks inte GIM-metoden ha någon utövare numera. 

Lisbeth Magnusson, som är verksam i Floda och Vårgårda, bekräftar GIMs undanskymda 

position i Västra Götaland. Själv är hon legitimerad sjuksköterska, legitimerad psykoterapeut 

och den enda färdigutbildade GIM-terapeuten i regionen. Lisbeth utbildade sig till 

psykoterapeut 1986, och byggde på den utbildningen med utbildning i GIM 2004. Idag arbetar 

hon inom primärvården på vårdcentraler och som psykoterapeut använder hon musik i terapeutiskt 

syfte. Numera är det dock inte så ofta som hon använder sig av ”renodlad” GIM. 

GIM i Västra Götaland – en sammanfattande kommentar 

GIM är den mest internationellt kända musikterapeutiska metoden. Den har haft positiva effekter 

i relativt många vetenskapliga studier, och i Sverige har den bl.a. varit föremål för en 

doktorsavhandling. Trots detta tillämpas GIM mycket sparsamt i Västra Götaland. Orsaken 

till detta är inte klarlagd, men det kan vara av intresse att jämföra med nyttjandet av psykofarmaka. 

Traditionellt har nämligen användningen av psykofarmaka länge varit högre på västkusten 

än på östkusten. Under 70-talet förekom uttryck som ”Valium-kusten” och Neuroleptika-dalen” 

när man talade om Göteborgs psykiatri. Möjligen är det i linje med denna tradition 

som det är svårt att finna ett tillämpningsområde för GIM i Västra Götaland. 

31 (se Körlin m.fl. 2000; Körlin & Wrangsjö, 2001; 2002; Körlin, 2000; 2004; 2005; 2008). 

59

Avsnitt sex 

Analys och reflektioner 

I den här rapporten har således musikterapeutiska metoder, effekter och bakomliggande kunskapsområden 

beskrivits på flera nivåer. I det första avsnittet tecknades en bild av svensk, och 

i viss mån även nordisk, musikterapeutisk verksamhet så som den beskrivs på Internet, i läroböcker, 

media och populärvetenskap. Därefter följde en internationell genomgång av forskning 

inom området, först gällande metoder och effekter i avsnitt två, sedan gällande musikterapeutens 

kompetens och yrkeskunnande i avsnitt tre. 

Efter de mera övergripande avsnitten koncentrerades rapporten till Västra Götaland. I 

avsnitt fyra presenterades en kartläggning av olika verksamheter inom den landstingsdrivna 

hälso- och sjukvården samt inom kulturskolor och äldreomsorg i regionens 49 kommuner. I 

avsnitt fem berättade slutligen tjugo musikterapeuter från olika former av verksamhet om sitt 

eget arbete. Gällande GIM kom detta avsnitt mest att behandla bristen på verksamhet i Västra 

Götaland. Detta är värt att notera eftersom GIM tycks vara den enda av de nämnda metoderna 

som är internationellt känd. 

Olika informationskällor har nyttjats för de fem avsnitten. Inledningsvis var bibliotek 

och Internet viktiga informationskanaler. Dessa kompletterades så småningom med internationella 

forskningsdatabaser med studier/artiklar som kvalitetsgranskats av forskare inom området 

musikterapi. När så blicken vändes mot Västra Götaland kom informationssökningen 

mest att likna ett detektivarbete där sökandet av nya informationskanaler successivt kompletterades 

i takt med att verksamheter identifierades och musikterapeuter berättade. Här samlades 

information med hjälp av intervjuer, enkäter och observationer. 

I kartläggningen av VG-regionens hälso- och sjukvård samt kommunernas verksamhet 

handlade det mest om telefonintervjuer. I några fall begränsades informationskällan till en 

person i en telefonväxel eller någon som fått ett mail vidarebefordrat med uppmaningen att 

svara. Ibland gav dessa ”källor” uttryck för en viss osäkerhet. 

Andra oklarheter har handlat om hur man definierar musikterapi. Inom kulturskolor och 

specialpedagogisk verksamhet är man relativt tydlig med att man vill åstadkomma någon 

form av utveckling med hjälp av musik. Inom äldreomsorg tycks begreppet musikterapi däremot 

ha en diffus innebörd, och det förväxlas inte så sällan med andra musikaliska aktiviteter. 

På grund av den oklarhet som ibland tycks råda gällande syftet med en musikalisk aktivitet 

har även annan musikalisk verksamhet inom äldreomsorg redovisats på sidorna 33-36. Förhoppningsvis 

döljer inte detta den knappa tillämpningen av musikterapi i det här sammanhanget. 

Bilden av musikterapins undanskymda position inom kommunal äldreomsorg förstärks 

också av att man på en kommunövergripande nivå ibland är helt ovetande om huruvida 

det förekommer någon sådan verksamhet inom den egna kommunen eller inte. 

Rapporten som helhet tycks alltså både bekräfta och förstärka bilden av musikterapi som 

ett mångfacetterat område där en hel del oklarheter kvarstår trots en relativt stora mängd av 

utbildningar och tillgång till internationell forskning inom området. Även om musikterapi 

tycks ha en starkare position i vissa länder, t.ex. Norge, är bilden att situationen i Sverige liknar 

den i övriga västvärlden. Förmodligen bidrar just diversifieringen till att man ännu inte har 

lyckats prestera något riktigt starkt forskningsresultat gällande effekter av musikterapi, och 

vad det i så fall är som är verksamt. I så gott som samtliga av de studier som presenterades i 

avsnitt två drar man slutsatsen att det visserligen finns en tendens till mätbara effekter, men 

att den undersökta gruppen är för liten för säkra resultat. Fortsatt forskning rekommenderas. 

Detta är i linje med den diskussion som Magee (1999) lyfte fram redan för tio år sedan, då 

hon påtalade problemet med att många små studier byggde på förhoppningar om att kunna 

60

identifiera mätbara effekter. Därmed missar man förmodligen det som inte är mätbart, och 

som kanske är den viktigaste ”vinsten” för målgruppen. Det ser inte heller ut som om någon 

artikelförfattare bygger vidare på tidigare forskning. Vanligast är att en ”egen” metod ligger 

till grund för den aktuella studien. 

På verksamhetsnivå blir mönstret ännu tydligare. Musikterapeuternas egna förhoppningar 

gällande positiva effekter är många, kanske alltför många, men systematisk utvärdering utöver 

individnivån saknas ofta. Förmodligen skulle musikterapin öka i status om de förväntade effekterna 

granskades kritiskt med en vedertagen utvärderingsmetodik som går utöver individuella 

bedömningar. Diffusa och till intet förpliktande målsättningar som att ”skapa glädje och 

gemenskap” kan däremot innebära att musikterapi betraktas som underhållning. 

I marknadsföringen av specifika utbildningar och metoder på Internet går det också att 

urskilja ett mönster som handlar om att framhålla den egna metoden. Detta kan eventuellt 

också utgöra ett problem för möjligheten att utveckla musikterapi till något mer än ett komplement 

till ett annat kunskapsområde. 

En av avsikterna med att i forskningsöversikten anlägga ett helikopterperspektiv var att 

undvika fokuseringen på en enda metod. Den utgångspunkt som istället valdes var begreppen 

aktiv-receptiv och strukturerad-improviserad. Med hjälp av dessa begrepp gick det att identifiera 

fyra olika kunskapsområden i avsnitt två, och lika många i avsnitt fem där musikterapeuter 

själva berättade. 

Sammantaget ger föreliggande rapport även uttryck för fyra olika grundinställningar som mer 

eller mindre medvetet genomsyrar de variationer som blivit belysta. 

1. Den första grundinställningen är att musikterapeutiska metoder och tekniker sorteras 

in under andra kunskapsområden som specialpedagogik, rehabilitering, psykoterapi 

eller vårdvetenskap. Med ett sådant perspektiv blir det mest meningsfullt att t.ex. tala 

om en specialpedagogisk strukturerad individuell musikterapi, eller en rehabiliterande 

aktiv grupporienterad musikterapi osv. 

2. Den andra grundinställningen bygger på att man lyfter fram specifika metoder som 

kräver följsamhet mot en speciell teknik, och prövar dessa på olika målgrupper. Ett 

exempel är FMT som från början ”bara” var inriktad mot målgrupper inom specialpedagogik, 

men som numera även prövas i rehabiliteringssammanhang. Ett ytterligare 

exempel är RGRM som utvecklades med rehabiliteringsinriktning, men som nu börjar 

marknadsföras som en metod för att underlätta inlärning etc. 

3. En tredje grundinställning är att i första hand individualisera och anpassa varje musikterapeutisk 

session till adepten/patienten/brukaren gruppvis eller enskilt. Med ett sådant 

synsätt reduceras de olika teknikerna till verktyg i en verktygslåda, som musikterapeuten 

kan använda efter en egen bedömning av möjligheter och behov. 

4. Den fjärde grundinställningen är att utgå från musikens potential. Här bör musikterapeuten 

själv kunna spela minst ett instrument och förståelse gällande musikens byggstenar. 

En gedigen kunskap om musik gör det också möjligt att öva puls- och taktförståelse, 

koncentrationsövningar kring musikens form, vers, refräng, stick mm. En musikterapeut 

som kan musik kan också utnyttja den musikaliska strukturen, t.ex. vid 

konstruktion av rörelsescheman och anpassning av rörelser. Dessutom är det möjligt, 

på ett helt annat sätt än med inspelad musik, att vara följsam med individens eller 

gruppens förmåga att svara an mot livemusik, och livemusikens möjligheter att ge 

gensvar tillbaka. 

Metodens, teknikens och musikens roll utgör emellertid bara en del av den professionella 

kompetensen. Frågan om förhållningssätt är lika viktig här som i andra terapeutiska sammanhang. 

Inom psykoterapin har betydelsen av terapeutens personlighet och förmåga att skapa ett 

tryggt samarbetsklimat under terapin blivit något av ett metodproblem för forskare som vill 

studera effekter av specifika psykoterapeutiska tekniker. Redan för tjugofem år sedan reflek- 

61

terade Armelius och Armelius (1985) över om det över huvudtaget var möjligt att beskriva 

samspelet mellan terapeut och patient med hjälp av traditionell forskning som bygger på mätbara 

iakttagelser. Det handlar ju om terapeutiskt förhållningssätt och unika upplevelser som 

mest har med konst och humanism att göra (ibid). Som redan nämnts lyfte Even Ruud (1980) 

fram liknande spörsmål för musikterapeuter under samma tid (se sidan 6). 

Under senare år har dock kvalitativa metoder för empirisk forskning utvecklats och ökat i 

användning, framför allt inom kunskapsområden som behandlar vård och lärande (se t.ex. 

Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007). Kvalitativa forskningsmetoder är mera lyhörda för 

människors upplevelser och erfarenheter än forskningsmetoder som anpassats till statistiska 

analyser. Som exempel kan nämnas en empirisk studie bland professionella musiker som utbildat 

sig i musikterapi (Petersson & Nyström, 2009a). Tio kursdeltagare med professionell 

musikerbakgrund intervjuades. Utgångspunkten för lärandet visade sig bestå av en bred och 

djup musikalisk erfarenhet med förmåga att improvisera och stimulera sinnesintryck. Under 

utbildningen fick musikerna reflektera över musikterapins villkor. Här uppstod ett nytt sätt att 

tänka kring musikens roll. Intresset riktades t.ex. mot funktionshinder, så som de upplevs av 

adepten/patienten/brukaren själv. Det var bara det sista ledet i läroprocessen som handlade om 

att träna teknik. Musikernas vana att regelbundet öva på sitt instrument överfördes då till musikterapin. 

Att tekniken ”sitter som den ska” betraktades som en förutsättning för att det skulle 

finnas plats för det öppna och reflekterande förhållningssätt som skiljer en skicklig musikterapeut 

från en oreflekterad dito. 

I en uppföljande studie ombads musikerna att reflektera skriftligt över skillnaden mellan 

musik på scen och musik som ett verktyg för musikterapi (Petersson & Nyström, 2009b). Arton 

skrivna texter analyserades. Skillnaderna bildade fyra kategorier som handlade om syftet 

med musiken, musikens symboliska värde, utövarens professionella kompetens, samt hur betraktaren, 

publiken, patienten eller eleven tar till sig musiken eller musikterapin. En sammanfattande 

tolkning lyfte fram skillnaden mellan intuition och reflektion. Ett musikaliskt framträdande 

bygger visserligen på en stor portion kunskap, men det är det intuitiva som framhålls 

som skapande och konstnärligt. Inom musikterapi tar man visserligen tillvara på musikens 

positiva möjligheter, men på ett medvetet och genomreflekterat sätt. Musiken förvandlas till 

ett medel för att nå resultat. Här beskrevs vikten av att kommunicera, observera, dokumentera, 

och kanske framför allt reflektera. 

En framgångsrik musikterapi kräver förmodligen både reflektion och dialog. Musikterapeuten 

kan inte ta något för givet utan att ställa frågor som gör att en musikterapeutisk session 

kan anpassas till den eller de personer som behöver hjälp. Det är viktigt att problematisera, 

och inte tro sig veta något som man inte vet, när man träffar sårbara människor i en beroendesituation. 

Frågandet behöver dock inte vara verbalt utan kan ske med hjälp av musikinstrument 

på det sätt som bl.a. sker inom FMT. 

I den här rapporten har adepter, besökare och patienter skymtat fram i observationer av terapisessioner. 

Det behövs fortsatt forskning om vad som händer i terapin med hjälp av en empirisk 

kvalitativ studie som kräver forskningsetiskt tillstånd. Ett första steg kan vara att intervjua 

musikterapeuter om vad som är specifikt för just musikterapi i relation till andra behandlingsformer 

när de tillsammans med en adept/besökare/patient arbetar mot ett terapeutiskt 

mål. 

Med sådan kunskap i bagaget kan musikterapeuter och forskare inom området skapa en 

mer utvecklad och nyanserad bild av vilka effekter det är rimligt att förvänta sig av musikterapi 

i olika sammanhang. Att utlova för mycket gagnar förmodligen inte musikterapins möjligheter 

på lång sikt. Det uppstår tvärtom problem med musikterapins trovärdighet när förespråkare 

räknar upp en rad förväntade effekter, men samtidigt inte är insatta i vilken evidens 

de kan åberopa. Att förlägga alla utbildningar i musikterapi till högskolor och universitet skul- 

62

le kunna innebära en lösning. Då får de blivande terapeuterna lära sig söka och sammanställa 

forskningsresultat samt genomföra egen forskning/utvärdering av musikterapi. 32 

Om kunskapsområdet musikterapi får en tydlig teoretisk förankring blir det också lättare 

att granska kvaliteten i olika terapeututbildningar. Musikterapeutens yrkeskunnande skulle på 

så sätt kunna utvecklas i en riktning mot ökad reell och formell kompetens i en självständig 

profession. På sikt bidrar ett professionellt ansvar till att de olika målgrupperna får tillgång till 

den form av musikterapi som är till störst nytta för dem. 

En annan forskningsfråga som pockar på lösning är presumtiva arbetsgivares bedömarkompetens 

som bl.a. innefattar förmåga att skilja musikterapi från musikunderhållning. En 

intervjustudie med chefer på olika nivåer inom kommuner och i sjukvårdsförvaltningar skulle 

kunna kartlägga deras sätt att resonera kring frågor om evidens och meningsfulla aktiviteter. 

Kunskap om hur beslutsfattare resonerar kan öka förutsättningarna för musikterapi i olika 

pedagogiska, rehabiliterande och omvårdande sammanhang. Sådan kunskap kan också bidra 

till väl formulerade motargument när en musikterapeutisk verksamhet hotas av nedläggning. 

32 En strävan mot en tydlig profession innebär också gemensamma begrepp och en yrkesetisk kod. Ett liknande 

resonemang för Baker (2007), som i sin studie resonerar kring etik och vikten av att ha stöd i forskningsresultat. 

63

Referenslista 

Aasgaard, T. (2001). An Ecology of Love: Aspects of Music Therapy in the Pediatric Oncology 

Environment. Journal of Palliative Care. Vol 17 (3), pp. 177-81. 

Almerud, S., & Petersson, K. (2003). Music Therapy-a Complementary Treatment for Mechanically 

Ventilated Intensive Care Patients. Intensive and Critical Care Nursing. 19, 

21-30. 

Amir, D. (2005). Re-findig the Voice – Music Therapy with a Girl who has a Selective Mutism. 

Nordic journal of Music Therapy, 14, 1, 67-77. 

Austin, D.S. (1996). The Role of Improvised Music in Psychodynamic Music Therapy with 

Adults. Music Therapy, 14, 1, 29-43. 

Armelius, B-Å., & Armelius, K. (1985). Psykoterapiforskning – en introduktion. 

Baker, F. (2007). Enhancing the Clinical Reasoning Skills of Music Therapy Students through 

Problem based Learning. Nordic Journal of Music Therapy, 16 (1) : 27-41. 

Björk-Åkesson, E., & Nilholm, C. (2007). Specialpedagogik som kunskapsområde. Kapitel i: 

Reflektioner kring specialpedagogik – sex professorer om forskningsområdet och forskningsfronterna. 

Vetenskapsrådets rapportserie 5. 

Brown, S., Götell, E., & Ekman, S-L. (2001). Music Terapeutic Caregiving: The Necessity of 

Active Music-making in Clinical Care. The Arts in Psychoterapy, Vol 28 (2), pp. 125- 

35. 

Boso, M., Emanuelle E., Minazzi V., Abbamonte M., & Politi P. (2007). Effekts of Longterm 

Interactive Music therapy on Behavior Profile and Musical Skills in Young Adults 

with Servere Autism. Journal of Alternative & Complementary Medicine, Sep; 13 (7) 

pp. 709-712. 

Cassity, M.D. (2007). Psychiatric Music Therapy in 2016: A Delphi Poll of the Future. Music 

Therapy Perspectives. Special issue: Professional Perspectives on Music Therapy. Vol 

25(2), 86-93. 

Chester, K., Holmberg, T.K., Lawrence, M., & Thurmond, L. (1999). A Program-Based Consultativ 

Music Therapy Model for Public Schools. The American Music Therapy Perspectives, 

Vol 17, 82-91. 

Cheng, E.K-W., & Durant,C . (2007). An Investigation into Effective String Teaching in a 

Variety of Learning Contexts: A Single Case Study. British Journal of Music Education, 

24, 2, 191-205. 

Choi, A.N., Lee M.S., & Lim H.J. (2008). Effects of group intervention on depression, anxienty, 

and relationships in psychiatric patients. Journal of Alternativ & Coplementary 

Medicine, Jun; 14 (5): 567-70. 

Cullberg, J. (2000). Psykoser – ett Humanistiskt och Biologiskt Perspektiv. Stockholm: Natur 

och Kultur. 

Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O., & Fagerbergh, I. (2003). Att förstå 

Vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur. 

Dayton, N., Bunt, L., McClean, S. (2006). Music and Healing in Cancer care: A survey of 

supportive care providers. The Arts in Psychoteray 33, 402-413. 

Dingle, G. A., Gleadhill, L., Baker., F. A. (2008). Can music therapy engage patients in group 

cognitive behaviour therapy for substance abuse treatment? Drug and Alcohol review. 

Vol 27 (2), pp. 190-96. 

Egidius, H. (1997). Natur och Kulturs Psykologilexikon. Stockholm: Natur och Kultur. 

Ellström, P-E. (1994). Kompetens, utbildning och lärande i arbetslivet – problem, begrepp 

och teoretiska perspektiv. Stockholm: Publica och Norsetedts Juridik. CE Fritzes AB. 

Ellström, P-E. 1997. The Many Meanings of Occupational Competence and Qualification. 

Journal of European Industrial Traning 21 (6/7): 266-273. 

64

Eriksson, H. (2001). Neuropsykologi – Normalfunktion, Demenser och avgränsade hjärnskador. 

Stockholm: Liber Förlag. 

Eriksson, K. (red.) (1995). Den mångdimensionella hälsan – verklighet och visioner. Vasa 

sjukvårdsdistrikt, Institutionen för Vårdvetenskap. Åbo Akademi: Slutrapport. 

Evans, D. (2003) Systematic Reviews of Interpretative Research: Interpretative Data Synthesis 

of Processed Data. Australien Journal of Advanced Nursing, 20(2), 22-26. 

Fischbein, S. (2007). Specialpedagogik ur ett historiskt perspektiv. Kapitel i: Reflektioner 

kring specialpedagogik – sex professorer om forskningsområdet och forskningsfronterna. 


Geist, K. McCarthy, J. Smith, A. Porter, J. (2008). Integrating Music Therapy Services and 

Speech-Language Therapy Services for Children with Severe Communication Impairments: 

A Co-Treatment Model. Journal of Instructional Psychology, Vol. 35, No 4. 

Granberg, A. (2000). Tre svenska utbildningar i musikterapi. Licentiatuppsats; Centrum för 

musikpedagogisk forskning, MPC. Kungliga Musikhögskolan/Stockholms Universitet. 

Granberg, A. (2004). Det måste få ta tid: En studie av musikterapeuters verksamhet i skolan. 

Doktorsavhandling; Centrum för musikpedagogisk forskning, MPC. Kungliga Musikhögskolan/Stockholms 

Universitet. 

Giles, G., & Wilson, J.C. (1993). Brain Injury Rehabilitation: A Neurofunctional Approach. 

San Diego: Singular Publishing. 

Good, M. Picot, B. Salem, S. Chin, C. (2000). Cultural Differences in Music Chosen for Pain 

Relief. Journal of Holistic Nursing, Vol 18 No. 3, 245-260. 

Gold, Ch., Wigram, T., & Berger, E. (2001). The Development of Research Design to Assess 

the Effects of Individual Music Therapy with Mentally ill Children and Adolescents. 

Nordic Journal of Music Therapy, 10, 1, pp. 17-31. 

Hilliard, R.E. (2006). The Effect of Music Therapy Sessions on Compassion Fatique and 

Team building of Professional Hospice Caregivers. The Arts in Psychotherapy, 33, 395- 

401. 

http://rgrm.se/metoden/index.html 

Jacobsen, J., & Wigram, T. (2007). Music Therapy for the Assessment of Parental Competencies 

for Children in Need of Care. Nordic Journal of Music Therapy, 16 (2), pp 129- 

143. 

Kenny, T. D., & Faunce, G. (2004). The Inpact of Group Singing on Mood, Coping, and Perceived 

Pain in Chronic Pain Patients Attending a Multidisciplinary Pain Clinic. Journal of 

Music Therapy, XLI (3), 241-258. 

Knight, A. J. (2008). Music Therapy Internship Supervisors and Preinternship Students: A 

Comparative Analysis of Questionnaires. Journal of Music Therapy, XLV (1), 75-92. 

Krout, R.E. 2001. The Effects of Single-Session Music Therapy Interventions on the Observed 

and Self-reported Levels of Pain Control, Physical Comfort, and Relaxation of 

Hospice Patients. American Journal of Hospice & Palliative Care, Nov-Dec; 18 (6): 383- 

90, 432. 

Krout, R.E. (2007). The Attraction of the Guitar as an Instrument of Motivation, Preference, 

and Choice for Use with Clients in Music Therapy: A Review of the Literature. The Arts in 

Psychotherapy, 34 (1), 36-52. 

Körlin, D., Nybäck, H. & Goldberg, F. (2000). Creative Arts Groups in Psychiatric Care: Development 

and Evaluation of a Therapeutic Alternative. Nordic Journal of Psychiatry, 54, 

333-340, Oslo. 

Körlin, D. & Wrangsjö, B. (2001). Gender differences in outcome of GIM therapy. Nordic 

Journal of Music Therapy, 10(2), 132-143. 

65

Körlin, D. (2002). A Neuropsychological Theory of Traumatic Imagery in the Bonny Method 

of Guided Imagery and Music (BMGIM). In K. Bruscia & D. Grocke (Ed.), Guided Imagery 

and Music - the Bonny Method and Beyond. Gilsum, NH: Barcelona Publishers. 

Körlin, D. & Wrangsjö B. (2002) Treatment Effects of Guided Imagery and Music (GIM) 

Therapy. Nordic Journal of Music Therapy; 11(1): 3-15.Körlin, D. (2004). The Spektrum 

GIM Group Therapy. In I. Frohne-Hagemann (Ed), Receptive Music Therapy - Methods, 

Theories and Praxis. Wiesbaden, Germany: Ludwig Reichert verlag. 

Körlin, D. (2005). Creative Arts Therapies in Psychiatry. A clinical application of the Bonny 

Method of Guided Imagery and Music (BMGIM) and Creative Arts Groups. Doctoral Dissertation, 

Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden. 

Körlin, D. (2008). Breathe Grounding and Modulation of GIM - a method in development. 

Manuscript accepted for publication in the Journal of Music and Imagery. 

Langan, D., & Athanasou J. (2005). Testing a Model of Domain Learning in Music Therapy. 

Journal of Music Therapy, XLI (4), 296-312. 

Lukas, L. (2008). Orthopedic Outpatients´ Perception of Perioperative Music Listening as 

Therapy. The Journal of Theory Constructing & Testing, Volume 8, No 1. 

Magee, W. (1999). Music Therapy within Brain Injury Rehabilitation: To what extent is our 

Clinical Practice influenced by the Search for Outcomes? Music Therapy Perspectives, 17 

(1), pp. 20-26. 

Magee, W. (2007). A Comparison Between the Use of Songs and Improvisation in Music 

Therapy with Adults Living with Acquired Chronic Illness. Australian Journal of Music 

Therapy, volume 18. 20-38. 

Moe,T., Roesen, A., & Raben, H. (2000). Restitutional Factors In Group Music Therapy With 

Psychiatric Patients Based On a Modification of Guided Imagery and Music (GIM). Nordic 

Journal of Music Therapy, 9(2), pp 36-50. 

Moe, T. (2002). Restitutional Factors in Receptive Group Music Therapy inspired by GIM: 

the Relationship between Self-objects, Psychological Defence manoeuvres and Restitutional 

Factors: Towards a Theory. Nordic Journal of Music Therapy 11(2): 152-66. 

Myskja, A. (2004). Kan musikkterapie hjelpe pasienter med nevrologiske sykdommer? Tidsskrift 

for den norske legeforening, 24, 3229-30. 

Neugebauer, C. T., Serghiou, M. Herdon, D. Suman, O. E. (2008). Effects of a 12-Week Rehabilitation 

Program With Music & Exercise Groups on Range of Motion in Young Children 

With Severe Burns. Journal of Burn Care & Research, Volume 29 (6), pp 939-948. 

Nilsson, U. (2008). Musik efter operation ökar oxytocinhalten. Omvårdnadsmagasinet 2. sid 

26-28. 

Nilsson, U. (2009). Soothing Music can Increase Oxytocin Levels during Bed rest after Open- 

Heart Surgery; a Randomized Control Trial. Journal of Clinical Nursing. (in press). 

Petersson, G., & Nyström, M. (2010a). Music Therapy as a Caring Intervention - Swedish 

Musicians’ Learning of a New Professional area. International Journal of Music Education. 

(submitted). 

Petersson, G., & Nyström, M. (2010b). Music -Artistic Performance or a Therapeutic Tool -A 

Study about Differences. International Journal of Music Education. (submitted). 

Rose, F., & Johnsson, D.A. (1996). Brain Injury and after. Towards Improved Outcome. Chichester: 

Wiley. 

Rosenquist, J. (2007). Några aktuella specialpedagogiska forskningstrender. Kapitel i: Reflektioner 

kring specialpedagogik – sex professorer om forskningsområdet och forskningsfronterna. 


Ruud, E.(1980). Vad är musikterapi? PA Nordstedt & Söners Förlag Stockholm. 

66

Rychener Hobson, M. (2006). The Collaboration of Music Therapy and Speech-Language 

Pathology in the Treatment of Neurogenic Communication Disorders. Music Therapy 

Perspectives (2006), Vol. 24, 58-65. 

Schauer, M., & Mauritz, K-H. (2003). Musical Motor Feed-back (MMF) in Walking Hemiparetic 

Stroke Patients: Randomized Trials of Gait Improvement. Clinical Rehabilitation, 

17, 713-722. 

Seonghee, J., & Miyong, T. (2007). Effects of a Theory-driven Music and Movement Program 

for Stroke in a Community Setting. Applied Nursing Research, 20, 125-131. 

Silverman, M.J., & Marcionetti, M.J. (2004). Immediate Effects of a Single Music Therapy 

Intervention with People who are Severe Mentally Ill. The arts in Psychotherapy, 31, 291- 

301. 

Skar, P. (2002). The goal as Process: Music and Search for the Self. Journal of Analytical 

Psychology, 47, 629-638. 

Smeijsters, H., & Cleven, G. (2006). The Treatment of Aggression using Arts Therapies in 

Forensic Psychiatry: Results of a Qualitative Inquiry. The arts of Psychoterapy Vol 33 

(1), pp. 37-58. 

Thaut, M. H., McIntosh, G.C., Rice, R.R., Miller, R.A., Rathbun, J., & Brault, J.M. (1999). 

Rythmic Auditory Stimulation in Gait training with Parkinsson’s Disease Patients. 

Movements Disorders, 11, 193-200. 

Thaut, M. H. (2005). Rhythm, Music and the Brain: Scientific Foundations and Clinical Applications, 

Studies on New Music Research, 7. New York; Taylor and Francis. 

Toiviainen, P., Erkkilä, J., Eerola, T., Luck, G., & Lartillot, O. (2007). Music Cognition Research 

Amidst the Boreal Forest. Cognitive Process, 8, 57-62. 

Trimis, E., & Savva, A. (2009). Artistic Learning in Relation to Young Children’s Chorotopos: 

An In-Depth Approach to Early Childhood Visual Culture Education. Early Childhood 

Education Journal, Springer. Published On line 21 april 2009. 

Valentino, R. (2006). Attitudes towards Cross-cultural Empathy in Music therapy. Music 

Therapy Perspectives. Vol 24 (2). pp 108-114 

Wigram, T., & Gold, C. (2006). Music therapy in the assessment and treatment of autistic 

spectrum disorder: clinical application and research evidence. Child Care Health Development 

Sep; 32(5) 535-42. 

Wood, R.L, & Eames, P. (1995). Models of Brain Injury Rehabilitation. London: Chapman & 

Hall. 

www.konstochkultur.vgregion.se Klangfärg 

www.synaps.info FMT-metoden 

www.musikterapi.se/pdf/GIMinfo.html-7k GIM-metoden 

www.hb.se Högskolan i Borås 

www.kmh.se Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 

www.hf.uib.no/grieg Universitetet i Bergen 

www.kau.se Universitetet i Karlstad 

www.musik.aau.dk Universitetet i Ålborg 

www.oru.se Universitetet i Örebro 

67

MUSIKTERAPI - SMoK - Sveriges Musik

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?