MUSIKTERAPI - SMoK - Sveriges Musik

ska bli mer hanterbara måste de emellertid också verbaliseras i samtal mellan terapeut och
patient. Vanligtvis genomförs GIM i individuella sessioner om 30-40 minuter.
Forskningen kring GIM visar dock att metoden ofta modifieras. Den har t.ex. använts i
gruppsessioner. I ett musikterapeutiskt behandlingsprojekt med grupper av psykiskt sjuka i
Danmark försökte Moe (2000; 2002) förbättra psykiskt sjuka personers funktionsnivå med
GIM-inspirerade gruppsessioner. Den ursprungliga metoden förkortades till 10 minuter under
en sammanlagd session av 1 ½ timme. Man lyssnade på klassisk musik i grupp, och varje patient
fick sedan berätta om sina personliga upplevelser av musiken inför gruppen.
Enligt Jacobsen och Wigram (2007) kan musikterapisessioner i familjer ge en bild av interaktion
mellan föräldrar och barn samt mellan föräldrar, barn och terapeut. De kallar sin
musikterapeutiska modell för Improvisation Assessment Profiles, IAP. I den musikterapeutiska
metoden ingår fri improvisation, turn-taking, och att följa en (musikalisk) ledare. Metoden
bygger på antagandet att en familjs musikaliska improvisation kan ses som en metafor för hur
familjemedlemmarna fungerar (interagerar) i vardagen. Musikterapin kan därför användas för
att ge en familjeterapeut en bild av kommunikation, maktstrukturer, allianser och roller i familjen.
Val av musik och instrument har också intresserat forskare inom psykoterapeutiskt inriktad
musikterapi. Ett vanligt instrument, som både terapeuter och patienter/klienter ofta föredrar,
är gitarr. Gitarren attraherar och ökar motivationen för musikterapi, framför allt hos
dem som vuxit upp med pop och rockmusik, menar Krout (2007). Därför har gitarren ökat
mycket som huvudinstrument inom psykoterapiskt inriktad musikterapi under de senaste fyrtio
åren.
Effekter av psykoterapeutisk musikterapi
Inom psykoterapi har Dingle, Genevieve, Gleadhill, Libby, Baker och Felicity (2008) använt
musikterapi tillsammans med kognitiv beteendeterapi för drogmissbrukare. De fann att musikterapi
kunde motivera deltagandet i terapiprogram mot drogmissbruk. Smeijsters och Cleven
(2006) genomförde en studie inom rättspsykiatrin och fann att musikterapi, liksom andra psykoterapeutiska
metoder med ursprung inom kultur (bild, drama osv.), kunde ha positiv inverkan
på aggressivt beteende.
Effekterna av Moes (2000) ovan nämnda undersökning med målgruppen psykossjukdom,
visade positivt resultat gällande patienternas förmåga att uppfatta musikterapins strukturerade
och emotionella form. Effekterna av Moes (2002) GIM-inspirerade metod i grupper av schizofrena
patienter undersöktes med patientintervjuer och funktionsskattningsskalor. Det visade
sig att musiken gjorde det möjligt att fokusera på de upplevelser som behövde bearbetas i verbal
terapi.
Jacobsen och Wigram (2007) undersökte föräldrars kompetens, när ett barn kunde beskrivas
som ”försummat” och var i behov av vård. De använde IAP (Improvisation Asessment
Profiles), och fann att musikalisk improvisation gav dem god information om interaktionen i
dysfunktionella familjer. De kunde bl.a. se hur dåligt föräldrar till försummade barn svarade
an mot barnets initiativ och behov.
Psykoterapi som kunskapsområde
Den psykoterapeutiskt inriktade musikterapin vilar på en psykologisk teorigrund. Det finns tre
huvudlinjer inom psykologi; psykoanalys, behavorism och humanistisk psykologi (Egidius,
1997). Dessa bildar grund för olika psykoterapeutiska skolor, där de flesta metoderna brukar
vara enbart verbala. Några psykoterapeuter har emellertid börjat använda musik under sessionerna,
men det verkar tveksamt om det rör sig om musikterapi. Inom forskningen kring den
här formen av musikterapi används musiken huvudsakligen som komplement till verbala metoder.
18