Spets 1-2005 - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Tekniskt innebär projektet dels en komplett
design av utrustning och miljö för sändning
från logopedmottagningen på universitetssjukhuset,
och dels en utveckling av videokonferensutrustning
för hemmabruk.
– Vi testar nu en teknik som lämpar sig för
möten i realtid. Eftersom ljudet är en viktig
parameter som också måste vara synkroniserad
med bilden ska vi satsa på optimal överföring,
berättar Käte Alrutz.
Tre grupper
Tre grupper är prioriterade i projektet. En är
personer med förvärvade språk-, tal- och kommunikationsproblem,
t ex afatiker. En annan är
rösttrötta personer som har rösten som arbetsredskap
och som riskerar att förvärra sina problem,
t ex lärare och telefonister. Den tredje
gruppen är skolbarn.
– Vi utreder allt fler barn med språk- och
talsvårigheter eller dyslexi. Återkoppling och
handledning berör både familj och personal i
skolor och är mycket viktig. Den kontakterna
vill vi utveckla.
Personerna i projektet ska få interaktiv behandling
i sina egna hem. Besvären tränas med
”röstgympingpass”, som bl a kan spelas in och
bollas tillbaka till logopederna. Andra projektåret
inleder man också ett samarbete med
Norrbottens läns landsting. Samarbetet gäller
främst röstträning av Parkinson-patienter och
stöd till primärvården vid afasi.
Käte Alrutz beskriver spännande möjligheter
som en förfinad distansteknik kan ge. Flera
yrkesgrupper som arbetar med habilitering och
rehabilitering kan utveckla och effektivisera
sina arbetssätt. Ett exempel är barn- och ungdomshabiliteringen
som skulle kunna ge föräldrar
konkret hjälp och återkoppling vid ätproblem,
påklädning m m. I glesbygd skulle
patienter kunna erbjudas stamningsterapi.
– Det finns så mycket att vinna. När tekniken
är färdig skulle 70–85 röstpatienter i glesbygdsområden
kunna erbjudas behandling på
distans. Varje år skulle vi kunna genomföra 40
skolkonferenser utan långa resor för personal
och föräldrar.
– Att kunna kommunicera är en fråga om
livskvalitet. Med en teknik som denna kan vi
bygga ett starkt nät över Västerbotten. Det här
är bara början!
Kontakt och interaktion med patienten
sker i realtid. Övningar av andning, röst
och artikulation varvas med lingvistiska
övningar med bild- och textmaterial eller
med datoriserade övningsprogram
för språkrehabilitering.
Spets 1/05
Nio miljoner till psykiatrisatsning
Ett gemensamt resurscentrum i Umeå och ett ”mellanvårdshotell” i Skellefteå blir möjliga
sedan Västerbottens kommuner och landsting fått nio miljoner i anslag till psykiatrin. Pengarna
som Socialstyrelsen fördelat på regeringens uppdrag ska användas som en extra satsning
på personer med psykisk sjukdom/funktionshinder. Målet är ökad livskvalitet genom
ökad självkänsla, inflytande, delaktighet, social träning, adekvat boende och boendestöd.
Landstinget har huvudansvar för två av satsningarna. Den ena innebär ett gemensamt resurscentrum
vid Norrlands universitetssjukhus. Där ska samarbetsformerna mellan socialtjänsten
i Umeå och Vännäs och psykiatrin utvecklas genom bättre planering, förberedelse
och träning inför kommunalt boende eller ökat stöd till brukare i eget boende. Sex träningsplatser
för vistelse hela dygnet, dagverksamhet och mobil beredskap planeras.
Skellefteå lasarett öppnar tillsammans med kommunen ett ”gästhus” med åtta mellanvårdsplatser.
Syftet är att minska överbeläggningarna. Gästhuset har karaktären av hotell för
den som behöver ett ökat öppenvårdsstöd men inte en plats på akutavdelningen. På gästhuset
erbjuds inga aktiviteter, men väl vila, samtal och stöd. Övriga satsningar ansvarar respektive
kommun för med stöd från länets psykiatriska kliniker.
Flest lobotomier i Umeå och Sundsvall
Sinnessjukhusen Umedalen i Umeå och Sidsjön i Sundsvall stod för 28
procent av antalet lobotomier i Sverige 1947–1958. Dessa och andra
nya data lades i juni fram i en licentiatavhandling av Kenneth Ögren,
doktorand vid Umeå universitet.
Prefrontal lobotomi introducerades i Sverige från 1946. Denna
metod användes mot psykisk sjukdom och gick ut på att skära av vissa
nervbanor i hjärnan. Antalet lobotomier i Sverige kan tidigare ha
underskattats enligt avhandlingen, som i huvudsak grundar sig på officiell
statistik. Totalt opererades ca 4 500 svenska patienter, bland dem
771 vid Umedalen. 69 procent var kvinnor.
Under expansionsåren 1947–1950 blev operationen allmänt använd på
många sinnessjukhus. Under utfasningsåren 1951–1960, minskade användningen successivt.
Antalet utförda lobotomier varierar stort mellan de 28 sinnesjukhus som ingår i studien.
Umedalen och Sidsjön stod för 28 procent av ingreppen medan tolv sinnessjukhus gjorde
färre än 100 lobotomier. Frösö sjukhus gjorde bara 26.
Av de 771 patienterna som lobotomerades i Umeå hade merparten diagnosen schizofreni.
Mot slutet av perioden märks en tendens i förskjutning mot andra diagnoser. Dödligheten
efter ingreppen var 1949 hela 17 procent, men tekniken förbättrades och för hela den
studerade perioden var dödligheten i snitt 7,4 procent.
Licentiatuppsatsen har titeln ”The surgical offensives against mental disorder – Psychosurgery
in Sweden 1944–1958”. Psykokirurgin aktualiserar frågor om implementering och
om rationalitet i nya radikala behandlingsmetoder. Tillämpningen väcker frågor om etisk reflektion
hos psykiatrer och kirurger och också om samhällelig granskning.
Tungt i ambulanssjukvården
Kvinnorna blir bara fler i ambulanssjukvården. Men
den som tror att de har mer ryggbesvär än manliga
kolleger har fel. Det visar en studie som Ulrika Aasa
presenterat i sin avhandling vid Belastningsskadecentrum
i Umeå.
Ökningen av andelen kvinnlig personal var ett av
skälen till den landsomfattande studien av 234 kvinnors
och 953 mäns hälsa och arbetsmiljö. Varannan har, liksom normalbefolkningen, haft ont
i nacke, skuldra eller ländrygg någon gång det senaste året. Framåtböjd arbetsställning och
lyft och hantering av båren är riskfaktorer för besvär i ländryggen. För kvinnor innebär de
också ökad risk för nack-skuldersmärtor, sannolikt beroende på att många lyft är mer belastande
för den som är kortväxt. Att ändra faktorer som höjden vid i- och urlastning och
att utveckla hjälpmedel är därför viktigt.
Många arbetsmoment ställer höga fysiska krav. Varannan kvinna och var tionde man uppnår
ofta maximal hjärtfrekvens vid bårbärning i trappa. Kondition, uthållighet i ryggmusklerna
och styrka spelar därför stor roll. Fysiskt tungt och mentalt belastande arbete ökar risken
för både muskuloskelettala besvär och symtom som huvudvärk, magbesvär och sömnsvårigheter.
Ambulanspersonal med många symtom på ohälsa visade – jämfört med ”friskare”
kolleger – förändrad hjärtvariabilitet och större frisättning av stresshormon ledig dag
efter ett 24-timmarsskift. De angav också mer oro och högre mentala krav.
©INGRAM
FOTO: GÖRAN SANDGREN
21