2008:18 Konstruktion av avfallstaxa - Avfall Sverige

Konstruktion av avfallstaxa
RAPPORT 2008:18
ISSN 1103-4092

Förord
De senaste åren har avfallshanteringen och insamlingssystemen blivit alltmer komplexa. De lokala
förutsättningarna, ambitionerna och den politiska viljan skiljer sig mellan olika kommuner. Kommunerna
tillämpar olika typer av taxa, till exempel volymbaserad eller viktbaserad taxa. Det har skapat ett
behov av vägledning för hur renhållningstaxan kan konstrueras, vilket presenteras i denna rapport.
Malmö december 2008
Håkan Rylander
Ordf. Avfall Sveriges Utvecklingskommitté
Weine Wiqvist
VD Avfall Sverige

BAKGRUND.................................................................................................................................................................3
1. INTRODUKTION ...................................................................................................................................................4
1.1 DEFINITIONER ......................................................................................................................................................5
2. JURIDISKA FÖRUTSÄTTNINGAR ..................................................................................................................7
2.1 KOMMUNENS RENHÅLLNINGSANSVAR ...............................................................................................................7
2.2 KOMMUNENS RÄTT ATT TA UT AVGIFTER OCH HUR AVGIFTEN FÅR UTFORMAS ...............................................8
2.3 DEFINITION AV HUSHÅLLSAVFALL .....................................................................................................................9
2.4 BETALNINGSANSVAR, UNDANTAG OCH BEFRIELSE FRÅN AVGIFT...................................................................10
2.4.1 Betalningsansvar .......................................................................................................................................10
2.4.2 Undantag....................................................................................................................................................10
2.4.3 Effekter på renhållningsavgiften ..............................................................................................................11
2.4.4 Några rättsfall om renhållningsavgifter ..................................................................................................11
2.5 SJÄLVKOSTNADSPRINCIPEN...............................................................................................................................12
2.6 LIKSTÄLLIGHETSPRINCIPEN...............................................................................................................................13
2.7 SÄRREDOVISNING ..............................................................................................................................................16
2.8 TAXAN SOM STYRMEDEL...................................................................................................................................17
3. TAXAN I PLANERINGS- OCH BESLUTSPROCESSEN ............................................................................18
4. TAXANS KONSTRUKTION ..............................................................................................................................20
4.1 TAXANS OLIKA DELAR.......................................................................................................................................20
4.1.1 Grundavgifter ............................................................................................................................................20
4.1.2 Rörliga avgifter..........................................................................................................................................21
4.1.3 Tilläggsavgifter..........................................................................................................................................23
4.2 UTFORMA AVGIFTER SÅ ATT DE FUNGERAR SOM STYRMEDEL ........................................................................23
4.2.1 Incitament för källsortering av matavfall ................................................................................................24
4.2.2 Stimulera till minskade mängder säck- och kärlavfall............................................................................25
4.2.3 Hemkompostering......................................................................................................................................27
4.2.4 Övriga incitament......................................................................................................................................28
5. ATT BERÄKNA KOSTNADER.........................................................................................................................29
6. AVGIFTSNIVÅER................................................................................................................................................33
6.1. FÖRDELNING AV GRUNDAVGIFTER ..................................................................................................................33
6.2. NIVÅER FÖR RÖRLIGA AVGIFTER .....................................................................................................................35
6.2.1 Beräkning av viktavgifter..........................................................................................................................36
6.2.2 Beräkning av avgifter vid källsortering av matavfall..............................................................................39
7. SPECIAL- OCH TILLÄGGSAVGIFTER.......................................................................................................44
7.1 AVGIFTER FÖR SLAM FRÅN SLUTNA TANKAR, TREKAMMARBRUNNAR, SLAMAVSKILJARE OCH
FETTAVSKILJARE ......................................................................................................................................................44
7.2 LATRIN ...............................................................................................................................................................45
7.3 GROV- OCH TRÄDGÅRDSAVFALL ......................................................................................................................46
7.4 FARLIGT AVFALL ...............................................................................................................................................47
7.5 OFÖRUTSEDDA HÄMTTJÄNSTER ........................................................................................................................48
7.6 AVFALLSKVARNAR............................................................................................................................................49
8. ATT GÖRA DEN SLUTGILTIGA AVVÄGNINGEN....................................................................................51
9. UTFORMNING AV KONSEKVENSBERÄKNINGAR.................................................................................53
10. TAXAN I PRAKTIKEN.....................................................................................................................................54
10.1 TAXEDOKUMENTET .........................................................................................................................................54
10.2 FAKTURERING OCH UPPBÖRD..........................................................................................................................54
10.3 KONTROLL OCH TILLSYN AV ABONNEMANG ..................................................................................................54
10.4 UPPFÖLJNING OCH KORRIGERING AV TAXAN .................................................................................................55
11. REFERENSLISTA..............................................................................................................................................56
2

Bakgrund
Föreliggande rapport har tagits fram av Avfall Sverige som ett stöd till svenska kommuner, kommunala
avfallsbolag och kommunalförbund i arbetet med avfallstaxor.
Rapporten syftar till att fungera som en praktisk vägledning och har därför försetts med ett antal exempel
för att illustrera viktiga principer och vanligt förekommande beräkningar. Förutom referat från
verkliga rättsfall och svenska erfarenheter använder sig rapporten av exempel från den fiktiva svenska
kommunen Knypplinge. Knypplinge motsvarar inte en specifik kommun utan bygger på erfarenheter
runtom i Sverige. Vidare har dess taxekonstruktion förenklats jämfört med vanligt förekommande
taxor för att tydligt kunna illustrera viktiga principer vid utformning av avfallstaxa. De val som Knypplinge
gör vad gäller sortering och utformning av taxa ska inte uppfattas som rapportens rekommendation
utan endast som ett exempel på val av lösning.
Exemplen från Knypplinge har kompletterats med verkliga exempel från svenska kommuner.
Projektledare för arbetet har varit Jenny Westin, Avfall Sverige. Rapporten är författad av Magnus
Montelius, SWECO Environment. Kapitlet juridiska förutsättningar har skrivits gemensamt av
Magnus Montelius och Jenny Westin.
Referensgrupp för projektet har utgjorts av:
Per Gunnarsson, Växjö kommun, tekniska förvaltningen
Annika Hogedal, Göteborgs stad, kretsloppskontoret
Fredrik Holmer, Hammarö kommun, serviceförvaltningen
Christer Lindkvist, Stockholm stad, trafikkontoret, avfallsavdelningen
Jan-Olof Åström, Umeå Vatten & Avfall AB, UMEVA
3

1. Introduktion
Varje kommun ska upprätta en avfallstaxa med avgifter för de tjänster som ingår i det kommunala
ansvaret. En bra taxekonstruktion bör uppfylla följande kriteria:
1. Den bör vara lättförstålig och enkel. Kunderna bör snabbt kunna förstå vilka val de har och
vad den samlade avgiften blir.
2. Fungera som styrmedel mot uppställda miljö- och verksamhetsmål.
3. De samlade avgifterna ska täcka den totala kostnaden för avfallshanteringen.
Förändringarna på avfallsområdet innebär även ändrade förutsättningar för utformning av avfallstaxa.
Taxan är en alltmer komplex fråga av flera skäl:
Kostnadsbilden har förändrats. Kostnaderna för insamlingsentreprenader har pressats i främst storstadsområden
men samtidigt har nya skatter, ökade miljökrav och nya tjänster lett till ökade kostnader
för behandling och hantering av olika avfallsslag. I kommuner där den totala kostnaden ökar och högre
avgifter måste tas ut så ökar även kraven på att valda nivåer motiveras gentemot de politiska beslutsfattarna
i kommunen.
De nya miljömålen på avfallsområdet har också lett till en utveckling av kommunernas tjänster och
hanteringssystem. Återvinningscentraler och insamling av hushållens farliga avfall utgör en allt större
del av den kommunala avfallsbudgeten i takt med att hanteringen förbättras och insamlingsgraden
ökar.
De nya miljökraven leder också till större krav på sortering hos hushållen. För att åstadkomma detta
finns allt oftare miljöstyrande taxor som fungerar som incitament gentemot kunderna.
Trots alltmer detaljerade nationella mål och riktlinjer ligger de praktiska besluten om hur dessa ska
nås hos kommunerna. Ytterst avgörs taxans utformning av de lokala ambitioner och förutsättningar
som finns i respektive kommun. Det är inte möjligt att ha en taxemodell som fungerar för samtliga
kommuner och en sådan modell skulle hämma utvecklingen och den lokala anpassningen.
Denna rapport syftar inte till att ta fram en mall, istället visar den vilka grundläggande förutsättningar
som gäller, vilka alternativ som finns samt ger vägledning till hur man kan resonera vid utformning av
en avfallstaxa.
För att åskådliggöra de val och principer som rapporten tar upp så används den fiktiva kommunen
Knypplinge som ett genomgående exempel.
4

Presentation av Knypplinge kommun
Knypplinge är en kommun i Mellansverige med 20 000 invånare. Det finns 5 000 villahushåll och 2 200 lägenhetshushåll.
Därutöver har 200 verksamheter abonnemang för hushållsavfall.
Kommunen handlar upp sina avfallstjänster. Arbetet leds av renhållningsavdelningen som ligger under tekniska
förvaltningen. Till sin hjälp har man även kommunens kundtjänst som sköter kundkontakter och fakturering för
både renhållningen och VA. Behandling av samtliga fraktioner har nyligen handlats upp. Från och med nästa år
kommer såväl insamling som drift av återvinningscentralen och miljöstationer skötas av den privata entreprenören
Cleanus. En stor förändring i och med den nya entreprenaden är att källsortering och central insamling av
matavfall kommer att genomföras i hela kommunen. Kommunen har även byggt en ny återvinningscentral som
är mer centralt belägen och utformad för att öka användarvänligheten för besökare.
Samtliga dessa förändringar har genomförts under ledning av renhållningsavdelningens nya chef Anna-Lena
Bergman. Anna-Lena har tagit fram en ny avfallsplan och nya renhållningsföreskrifter. Parallellt med detta arbete
har hon sett över taxekonsekvenser för alternativa hanteringar och skissat på hur den nya taxan kan se ut. Nu är
arbetet med renhållningsordning klart, upphandlingarna genomförda och det mer detaljerade arbetet med kommunens
avfallstaxa börjar. Detta arbete presenteras vidare i denna rapport under exempel 1 till 10 från Knypplinge
kommun. Exemplen är fiktiva och det saknar därför betydelse om kostnader och intäkter är inklusive eller
exklusive moms. I verkliga kommuners underlag och beräkningar samt i taxedokument ska det dock framgå klart
och tydligt om avgifterna är inklusive eller exklusive moms.
1.1 Definitioner
Avfallstaxa och renhållningstaxa kan användas synonymt. I denna rapport används genomgående
avfallstaxa – Ett dokument med en uppsättning avgifter för det avfall som omfattas av det kommunala
renhållningsansvaret. En taxa är en metod att ta ut avgifter för en verksamhet.
Renhållningsavgifter – avgifter för tjänster gällande avfall som omfattas av kommunalt ansvar.
Avgifterna kan delas upp i grundavgift (kallas även fast avgift) och rörlig avgift (kan delas upp i hämtningsavgift
och behandlingsavgift) samt olika typer av special- och tilläggsavgifter.
Kunder/abonnenter används synonymt i denna rapport och avser dem som har ett abonnemang
för renhållning. Finns registrerade i ett kundregister.
Kundkategorier kan delas in efter fastighetstyp som huvudkategori och med typ av nyttjande som
underkategori. Exempel på kundkategorier är en- och tvåfamiljshus (villa/radhus), flerfamiljsfastigheter,
fritidshus, verksamheter med hushållsavfall (företag och institutioner). Inom kommunen kan en
ytterligare uppdelning behöva göras efter områdestyp. Exempel på detta är tätort, glesbygd och öar,
under förutsättning att likställighetsprincipen tillämpas.
Tjänster – de tjänster kommunen tillhandahåller för att ta hand om hushållsavfallet i kommunen.
Exempel på tjänster är hämtning av säck- och kärlavfall, hämtning av grovavfall vid fastighet, tillhandahållande
av ÅVC, hämtning av slam och latrin, tvättning av kärl och hantering av farligt avfall.
Hushållsavfall - avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet,
se vidare i avsnitt 2.3.
Kärl- och säckavfall - den del av hushållsavfallet som läggs i kärl eller säck, det vill säga exklusive
avfall till materialåtervinning, grovavfall, el-avfall och farligt avfall.
5

Matavfall – livsmedelsavfall från hushåll, restauranger, storkök, butiker och livsmedelskedjan som
inte gått till konsumtion.
Brännbart avfall – sådant avfall som brinner utan energistillskott efter det att förbränningsprocessen
startat. I rapporten menas med utsorterat brännbart avfall det brännbara avfall som blir kvar
när matavfall (och producentansvarsmaterial m.m.) sorterats ut. I vissa kommuner kallas detta restavfall.
Med blandat brännbart avfall avses matavfall och övrigt brännbart avfall i samma behållare
Grovavfall – Hushållsavfall som är så tungt eller skrymmande att det inte är lämpligt att samla in i
säck eller kärl.
Miljöstation – mindre obemannad anläggning för mottagning av hushållens farliga avfall, ofta förlagd
till en återvinningscentral eller placerad vid en bensinstation.
Återvinningscentral (ÅVC) – bemannad större anläggning för mottagning av grovavfall, trädgårdsavfall,
el-avfall, farligt avfall etc. Det är kommunen som har huvudansvaret för återvinningscentralen.
Återvinningsstation (ÅVS) – obemannad mindre anläggning för mottagning av förpackningar och
returpapper. Det är producenterna som har huvudansvaret för återvinningsstationen.
6

2. Juridiska förutsättningar
Den juridiska grunden för utformning och tillämpning av kommunala avfallstaxor utgörs främst av 27
kap. miljöbalken (framförallt 4-6 §§) och kommunallagen. Tidigare regler om avgifter i renhållningslagen
(1979:596) har relativt oförändrat förts över till kapitel 27. Det innebär att den praxis som utvecklats
genom olika avgöranden och tidigare förarbeten fortfarande är vägledande. Kommunerna har
dock fått ett något utvidgat område för avgiftsuttag i förhållande till vad som gällde under renhållningslagen
sedan rätten att meddela föreskrifter om avgift inte bara omfattar bortforsling och slutgiltigt
omhändertagande utan även återvinning 1 .
Även kommunallagens självkostnads- och likställighetsprinciper är tillämpliga. De innebär att de samlade
avgifterna inte får överskrida kommunens kostnader för verksamheten och att alla kommunmedborgare
ska behandlas lika. Självkostnadsprincipen gäller renhållningen i sin helhet, det vill säga
kommunen får totalt sett inte göra någon vinst på denna verksamhet.
2.1 Kommunens renhållningsansvar
Kommunen är, enligt 15 kap. miljöbalken, skyldig att anordna viss renhållning. Kommunen ska se till
att hushållsavfall och därmed jämförligt avfall (se definition i avsnitt 2.3) transporteras till en behandlingsanläggning
och att det återvinns eller bortskaffas. Detta ansvar gäller inte avfall som omfattas av
lagstadgat producentansvar. Producenternas skyldighet att samla in förpackningar och returpapper
omfattar dock bara det som förbrukaren har sorterat ut. Det innebär att om det enskilda hushållet inte
sorterat ut en förpackning som omfattas av producentansvar är det istället kommunen som är skyldig
att omhänderta förpackningen.
Varje kommun måste ha en gällande renhållningsordning som antas av kommunfullmäktige. Renhållningsordningen
består av renhållningsföreskrifter och avfallsplan. Renhållningsföreskrifterna ska
bland annat innehålla förutsättningar för eget omhändertagande och undantag, fastighetsägarnas
skyldigheter för sortering och att överlämna allt hushållsavfall till kommunen samt kommunens skyldighet
att omhänderta hushållsavfallet. Det finns en mall från Avfall Sverige och Sveriges kommuner
och Landsting som ger vägledning (rapport 2007:07). Avfallsplanen ska innehålla uppgifter om allt
avfall i kommunen, om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet samt ett
särskilt avsnitt om förpackningar. Läs mer i Avfall Sveriges Handbok för kommunal avfallsplanering
(RVF rapport 2006:13).
För att kommunens renhållningsansvar ska komma i fråga måste hushållsavfall uppkomma på fastigheten.
Om en fastighet inte används alls måste det meddelas till kommunen, exempelvis en gång per år
eller vartannat år. Varje fastighetsägare ska själv ta ansvar för att detta meddelas till kommunen. Enligt
rättspraxis kan fastigheter som bara används för s.k. tillsynsbesök få befrielse från kommunal renhållning.
Nyttjande av en fastighet, även om det är lite, kanske bara en vecka på sommaren, är mer än tillsynsbesök.
Då uppkommer hushållsavfall som ingen annan än kommunen får ta hand om. Fastighetsägare
1 MÖD 2003:115 Mål 8540-02 (Bräcke)
7

som vill behandla sitt avfall själv ska anmäla det till miljökontoret, se vidare i avsnitt 2.4. Det kan
handla om kökskompost eller kanske andra behandlingsmetoder som går att utföra på fastigheten. Det
är inte acceptabelt att avfallet tas med hem från fritidsfastigheten till bostaden i en annan kommun.
Den kommun där hushållsavfallet uppkommer ska omhänderta det.
Kommunen kan välja olika sätt att omhänderta hushållsavfallet. De kan bland annat hänvisa till gemensamma
insamlingspunkter. Detta kan ligga till grund för dispens från hämtning av hushållsavfall
vid fastigheten, men bedömningen måste göras utifrån de lokala förhållandena och utifrån respektive
fastighet.
Hämtning av hushållsavfall sker normalt vid fastighetsgränsen eller vid en av kommunen anvisad plats
inom rimligt gångavstånd. I annat fall ska fastighetsinnehavaren och kommunen komma överens om
att avfallet hämtas vid någon annan plats.
Om fastighetsägaren frivilligt går med på en annan placering är det viktigt att överenskommelsen nedtecknas
och innehåller godkännande av att kommunen uppfyller sin renhållningsskyldighet på den
angivna platsen. Denna överenskommelse gäller fastighetsägaren och inte fastigheten. En ny fastighetsägare
kan ha andra behov av hämtning och placeringen kanske inte längre är rimlig.
Miljööverdomstolen 2 har i två domar klargjort att 400-500 meter är rimliga gångavstånd för fritidsfastigheter.
Avståndet är därför inte något särskilt skäl för att få befrielse från sophämtning vid fritidsfastighet.
Miljööverdomstolen har inte prövat rimligt avstånd för åretruntboende.
Det förekommer att glest belägna fastigheter blir uppmanade av kommunen att lämna sitt avfall i en
av kommunen uppställd container. En sådan lösning bygger som sagt på fastighetsinnehavarens samtycke.
Kommunen kan inte kräva att fastighetsinnehavaren transporterar sitt avfall, men oftast samtycker
denne eftersom det vanligtvis innebär en lägre avgift än att få hämtat vid fastigheten.
Enligt 15 kap. 17 § miljöbalken är kommunen skyldig att utöver vad som står i renhållningsordningen
transportera bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren begär det och
det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.
Olika undantag kan påverka vilka avgifter som utfaller på respektive fastighetsägare. Man kan aldrig
söka dispens från själva avgiften i sig. Läs mer i avsnitt 2.4.3.
2.2 Kommunens rätt att ta ut avgifter och hur avgiften får utformas
Kommunerna får ta ut avgift för den renhållning som kommunen är skyldig att utföra enligt miljöbalken
eller enligt andra föreskrifter. Denna rätt definieras i 27 kap. 4 § miljöbalken och omfattar såväl
insamling och transport som återvinning och bortskaffande. Det finns inga formella hinder att skattefinansiera
verksamheten. Avfallstaxan ska antas av kommunfullmäktige. Det medför också att bara
kommunfullmäktige får ändra taxan.
2 MÖD 2007-01-18, M583-06 (Lysekil) samt MÖD 2006-05-02, M7725-05 (Dals-Ed)
8

I 27 kap. 5 § fastslås att taxan ska bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga
planerings-, kapital- och driftskostnader för renhållningen. Kostnader som uppkommer vid användning
av utrustning och anläggningar för andra ändamål ska räknas av. Taxan får alltså inte omfatta
kostnader för renhållning som kommunen utför utanför det kommunala renhållningsansvaret. Frivilliga
åtagande inom renhållningsområdet ska därför finansiera sig själva.
Det innebär att kommuner eller kommunala bolag som bedriver verksamhet utanför det egna kommunala
ansvaret bör redovisa kostnader och intäkter för dessa separat. Exempel på sådan verksamhet
kan vara hantering av annat avfall än hushållsavfall. Kommunala bolag som till exempel driver en behandlingsanläggning
bör redovisa kostnader och intäkter för konkurrensutsatt verksamhet separat, läs
mer om särredovisning i avsnitt 2.7.
Renhållningsavgiften ska vara årlig eller på annat sätt periodisk. En anläggningskostnad måste därför
tas ut under en längre tid (avskrivningsperioden) och kan inte täckas med engångsavgift. Taxan får
inte fastställas för förfluten tid och den kan inte innehålla avgifter för kostnader som uppstått under en
annan tidsperiod. Om avgiften avser insamling, transport och bortskaffande vid enstaka tillfällen, får
kommunen besluta att avgiften ska betalas särskilt för varje tillfälle i fråga.
I taxan ska det finnas med något om hur avgiften ska bestämmas när taxan i övrigt saknar tillämplig
bestämmelse om avgift. Det finns ingen regel om vem som är behörig att besluta om individuella avfallsavgifter.
Det avgörs efter vad som är lämpligt. Särskilda avgifter kan bli nödvändigt för avfall av
särskilt slag eller som är av sådan omfattning att hanteringen måste ske på särskilt sätt. Särskild avgiftsberäkning
bör gälla enstaka fall för enskilda tjänster och ska, som alla avgifter, följa likställighetsoch
självkostnadsprinciperna.
2.3 Definition av hushållsavfall
Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan
verksamhet. Avfall från hushåll består bland annat av säck- och kärlavfall, grovavfall, farligt avfall och
slam från enskilda slambrunnar och slamtankar. Det avfall som kommer från verksamheter och som
är jämförligt med avfall från hushåll ingår också i begreppet hushållsavfall. I propositionen till miljöbalken
(prop 1997/98:45) anges att ”jämförligt avfall uppstår som en direkt följd av att människor
oavsett ändamål eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller anläggning”.
Allt avfall som uppstår i bostäder är inte avfall från hushåll och därmed inte hushållsavfall. För att vara
hushållsavfall ska avfallet komma från användandet av bostaden för bostadsändamål.
De verksamheter som lagstiftaren och praxis har bestämt ger upphov till avfall som är att jämföra med
ett hushållsavfall är bland annat avfall från personalmatsalar, restauranger, storkök, affärer, kontor,
förvaltningar, militärförläggningar, skolor, byggarbetsplatser, järnvägsstationer och allmänna kommunikationsmedel,
samlingslokaler, fritidsanläggningar och sjukhus Sammantaget är det platser där
människor uppehåller sig och ger upphov till avfall.
9

I en särskild vägledning från Naturvårdsverket från 2008-01-16 ges generella bedömningar av vilka
avfallsslag som omfattas av hushållsavfallsdefinitionen. Den innehåller dock i nuläget bara vägledning
till den del av begreppet hushållsavfall som avser avfall från hushåll. Som stöd för kommuner, verksamheter
och andra intresserade av frågan har Avfall Sverige på sin hemsida samlat ett antal dokument
som kan vara till hjälp för att tolka begreppet hushållsavfall och gränserna för det kommunala
renhållningsansvaret.
2.4 Betalningsansvar, undantag och befrielse från avgift
2.4.1 Betalningsansvar
Kommunen ska i taxan föreskriva vem som ska betala renhållningsavgift. I vanliga fall är det fastighetsägaren,
men det kan överföras på nyttjanderättshavare. Nyttjanderätt är upplåtelser som uppstår
genom avtal som till exempel hyra, arrende, tomträtt och bostadsrätt. Institutioner och verksamheter
som genererar hushållsavfall enligt gällande definition ingår också i det kommunala renhållningsansvaret
och ska därför också betala renhållningsavgift antingen i egenskap av fastighetsägare eller som
nyttjanderättshavare/hyresgäst.
Kommunen ska bestämma till vem avgiften ska betalas. Avgiften kan betalas antingen till kommunen
eller till den som på kommunens uppdrag utför renhållningen. Kommunen avgör som beställare om
faktureringen ska ingå i entreprenaden eller inte. Det är vanligt att kommunerna sköter faktureringen.
Det ger ofta bra kontroll över verksamheten och god kundkontakt. Ett entreprenadavtal kan läggas till
grund för beräkning av renhållningsavgiften om kostnaden därigenom inte blir väsentligt högre än om
kommunen själv utfört renhållningen.
2.4.2 Undantag
Kommunen kan i enskilda fall efter att en anmälan kommit in ge särskild dispens till fastighetsägare
att själv ta hand om sitt hushållsavfall på egen fastighet om detta kan anses ske så att skyddet av såväl
människors hälsa som miljön värnas och det finns särskilda skäl för en sådan dispens. De kommunala
föreskrifterna för avfallshanteringen anger skyldigheter hos avfallsgenererare. Här anges även under
vilka förutsättningar en fastighetsinnehavare själv kan ta hand om uppkommet avfall. Kommunen
tillhandahåller avfallstjänster inom ramen för sitt renhållningsansvar och det åligger den enskilda att
visa att denne saknar behov av tjänsten.
Exakt vad ett beslut om dispens, undantag eller befrielse innebär ska framgå av beslutet. Det går inte
att säga generellt, eftersom alla dispenser är personliga för fastighetsägaren och utifrån de förutsättningar
som gällde då. Det innebär att om fastigheten bytt ägare sedan dispenstillfället, gäller inte dispensen
den nya fastighetsägaren, ibland lite beroende på hur dispensen är formulerad. Beslut om dispenser
bör vara villkorade och tidsbestämda, vilket beror på att de förutsättningar som gäller för att bli
beviljad dispens måste upprätthållas över tid. Alla förutsättningar för undantag eller dispenser ska stå
i de kommunala föreskrifterna om avfallshantering.
Dispensprövning kan delas upp så att olika typer av dispens handläggs av olika nämnder. Vissa typer
av dispens hör naturligt hemma i miljö- och hälsoskyddsnämndernas verksamhet, exempelvis uppe-
10

håll i hämtning och befrielse från skyldigheten att överlämna hushållsavfall till kommunen. Andra
dispenser, såsom utsträckt hämtningsintervall, mindre avfallsbehållare eller gemensam behållare,
ligger nära den praktiska renhållningsverksamheten och skulle kunna handläggas av den renhållningsansvariga
nämnden. Läs mer i rapport 2007:7; Mall för renhållningsordning.
2.4.3 Effekter på renhållningsavgiften
Vid befrielse från en viss tjänst kan dispens ges från motsvarande avgift. Det finns två typer av befrielse:
1. Befrielse från hämtning / uppehåll i hämtning
2. Befrielse från kommunal renhållning
En fastighetsägare som objektivt kunnat visa att han inte har behov av hämtning kan få befrielse från
hämtning och därmed motsvarande hämtningsavgift. Befrielse från hämtning innebär dock inte total
befrielse från kommunal renhållning. Fastigheten ger ju fortfarande upphov till avfall som måste tas
om hand på något sätt. Kommunen kan fortfarande ta ut en avgift för att täcka övriga tjänster inom det
kommunala renhållningsansvaret som administration, planering, miljöstationer för farligt avfall, återvinningscentraler
etc. Effekten på avgiften beror av hur taxan är konstruerad. Finns till exempel en
särskild grundavgift kan denna fortfarande utgå medan hämtningsavgift inte behöver betalas.
För en total befrielse måste fastighetsägaren kunna visa att det objektivt sett inte finns något behov av
kommunens renhållningstjänster. För detta krävs enligt rättspraxis att fastighetsägaren kan visa att
inget avfall uppkommer eller att allt avfall som uppkommer kan omhändertas på ett miljöriktigt sätt
på den egna fastigheten. Det har krävts mycket korta vistelser på fastigheten eller en utpräglad alternativ
livsstil. Om fastighetsägaren använder fastigheten som normalt fritidsboende, finns det inte skäl för
dispens. De som är helt befriade har alltså inte någon skyldighet att betala renhållningsavgift. De ingår
inte i den kommunala renhållningen.
2.4.4 Några rättsfall om renhållningsavgifter
Det finns ett flertal rättsfall som ger vägledning om renhållningsavgifter, bland annat tre domar för
olika fall i Bräcke kommun. Dessa domar är särskilt intressanta eftersom de specifikt behandlar fall
där en fastighetsägare befriats från hämtning och domstolen har haft att behandla huruvida fastighetsägaren
även har rätt till total befrielse från kommunal renhållning och därmed total avgiftsbefrielse.
Det första fallet 3 gällde en fastighetsägare som beviljats dispens från hämtning eftersom han inte skulle
bebo sin fastighet under flera år men fortfarande ålagts att betala grundavgift. Det ansågs styrkt att
han inte skulle generera något avfall på fastigheten. Domstolen fann att det inte var lagligt grundat att
ta ut en grundavgift i detta fall eftersom den enskilda inte kunde anses ta några av kommunens avfallstjänster
i bruk.
3 MÖD 2003:115, Mål 8540-02 (Bräcke)
11

I det andra fallet 4 gällde frågan en enklare fritidsfastighet. Fastigheten utnyttjades men i begränsad
omfattning. Även i detta fall hade kommunen meddelat dispens från hämtning men fastighetsägaren
överklagade att en grundavgift fortfarande utgick. Domstolen fann att fastighetsägaren inte kunnat
visa att han helt saknar behov av kommunens renhållningstjänster, exempelvis för kasserade kyl- och
frysmöbler, farligt avfall och restmetall. Domstolens slutsats var att det fanns laga grund för att ta ut
en grundavgift av fastighetsägaren.
Det tredje fallet 5 gällde en fritidfastighet på en ö med liknande förhållanden som i fall nummer två
ovan. Miljööverdomstolen kom även i detta fall till slutsatsen att det finns laga grund för att ta ut en
grundavgift.
Sammanfattningsvis har det utvecklats en praxis där mycket höga krav ställts för att få total befrielse
från kommunal renhållning, även i de fall då fastighetsägaren varit befriad från hämtning. Skälet är att
kommunens rätt att ta ut avgifter har utökats till att inte endast gälla bortforsling och slutligt omhändertagande
utan även återvinning (miljöbalken 27 kap. 4 §). Därmed får till exempel tillhandhållande
av återvinningscentral ses som en tjänst vilken kan täckas med en grundavgift. En fastighetsägare
måste visa att han eller hon inte genererar något avfall alls på fastigheten eller kan ta hand om allt
avfall själv för att få total befrielse från kommunal renhållning.
2.5 Självkostnadsprincipen
För kommunens taxesättning gäller även självkostnadsprincipen som definieras i 8 kap. 3c § kommunallagen.
Det innebär att kommunerna inte får ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för
de tjänster eller nyttigheter de tillhandahåller. Avgifterna får därför inte bestämmas till sådana belopp
att de tillför kommunen en vinst eller kan uppfattas som en dold beskattning. Däremot är en kommun
inte förhindrad att helt eller delvis skattefinansiera verksamheten. De flesta kommuner har tagit ett
principbeslut att avfallsverksamheten ska vara helt avgiftsfinansierad.
Självkostnaden avser inte kostnaden för den enskilda prestationen utan de samlade kostnaderna för
hela avfallsverksamheten. Självkostnadsprincipen syftar således till summan av samtliga intäkter i sin
helhet och inte till varje enskild avgiftsnivå. Flera olika verksamheter tillsammans, till exempel avfallshantering
och VA, får inte ligga till grund för beräkningen av renhållningsavgifterna.
Vid beräkning av självkostnaderna får utöver externa kostnader alla relevanta direkta och indirekta
interna kostnader som verksamheten ger upphov till tas med. Exempel på direkta kostnader är personalkostnader,
kostnader för material, utrustning och försäkringar. Exempel på indirekta kostnader är
lokalkostnader, kapitalkostnader och administrationskostnader. Även verksamhetens eventuella andel
av kommunens centrala administrations- och servicekostnader ska räknas med. 6
4 MÖD 2003:116, Mål 8541-02, (Bräcke)
5 MÖD 2003:117, Mål 8542-02 (Bräcke)
6 Sveriges Kommuner och Landsting (2006)
12

Självkostnadskalkylen bygger på ett flertal mer eller mindre svårbedömda och inexakta komponenter.
Självkostnadsprincipen har därför fått karaktären av målsättningsprincip, som innebär att syftet med
verksamheten inte får vara att ge vinst. Det innebär att ett tillfälligt överuttag av avgifter kan godtas så
länge avgifterna inte kan sägas till väsentlig eller påtaglig del överstiga verksamhetens självkostnad.
De rättsfall som finns ger ingen entydig bild. I ett fall ansågs 5% driftöverskott acceptabelt för en verksamhet
motsvarande 100 MSEK per år, i ett annat fall beslutade Högsta Domstolen om återbetalningsskyldighet
vid ett överuttag på 18% 8 . Båda dessa rättsfall gällde dock specifika förutsättningar och i
det senare fallet prövades endast återbetalningsskyldigheten. Det går därför inte att dra några generella
slutsatser utifrån dessa rättsfall. En slutsats är dock att ett driftsöverskott på 5 % antagligen inte
innebär att självkostnaden överstigs i normalfallet.
Förutom överskottens storlek är även dess användning av stor vikt för bedömningen. Överskottet bör
inte gå till kommunen (exempelvis andra kommunala verksamheter) eftersom detta kan ses som en
dold beskattning. Istället bör överskjutande medel gå till avfallskollektivet genom att kommande års
taxa korrigeras. Även om nya brukare kan komma att gynnas på bekostnad av äldre sådana är det i alla
fall avfallskollektivet som drar nytta av detta. Det är dock viktigt att taxans nivå korrigeras efterföljande
period (följande år). Det bör inte uppstå ackumulerade överskott under flera år.
2.6 Likställighetsprincipen
I miljöbalken finns det inga särskilda regler för hur avgiftens storlek i det enskilda fallet får bestämmas.
Däremot är likställighetsprincipen som definieras i kommunallagen 2 kap. 2 § en viktig princip
när man ska bestämma avgifternas storlek. Principen innebär att kommunmedlemmarna ska vara
likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter gentemot kommunen. Lika avgift ska tas ut för, ur
kundens synvinkel, lika prestation. Detta innebär dock inte enhetlig avgift oavsett prestation utan
tvärtom att taxan bör differentieras med hänsyn till kommunens service för olika kundkategorier. Däremot
medger inte likställighetsprincipen någon inkomstfördelning mellan olika grupper.
När likställighetsprincipen tillämpas vid utformning av avfallstaxa är det viktigt att utgå ifrån den
tjänst som erbjuds. Om tjänsten i alla avseenden är identisk så ska även avgiften vara det. Vad som är
en identisk tjänst kan dock diskuteras och tillämpningen av likställighetsprincipen illustreras bäst med
några exempel.
1. Kan man ta ut högre avgifter i områden med svåra hämtförhållanden?
En kommun har en skärgård utan broförbindelse med åretruntboende. Dessa erbjuds exakt samma
hämttjänst för säck- och kärlavfall som på fastlandet, 190 liters kärl 26 gånger per år. Kostnaden
för hämtning är naturligt nog större för skärgården då det handlar om insamling i flera led: på
ön, båttransport och från hamn på fastland till behandling.
8 Bohlin A. (2007) ”Kommunalrättens grunder”, s.112
13

Hur man skiljer tjänstebeskrivningen åt kan ju variera men man kan inte skilja kunderna åt beroende
på var de bor i kommunen. En skärgårdsbo har samma rättigheter i förhållande till kommunala
lagstadgade tjänster som en fastlandsbo. Samma tjänst ska ha samma avgift enligt avfallstaxan.
I detta exempel är ur kundens synvinkel prestationen densamma, att få ett 190 liters kärl hämtat
26 gånger per år. För kommunen är det dock olika kostnader förknippade med prestationen
beroende på om fastigheten ligger på fastlandet eller på en ö. Den extra kostnaden för skärgården
måste således fördelas ut och kompenseras med andra avgifter så att de totala intäkterna motsvarar
de totala kostnaderna.
Svenska kommuner hanterar denna situation på olika sätt: några tar ut en säravgift för skärgården
medan andra har samma avgifter för skärgård och fastland. Det finns också kommuner som erbjuder
skärgårdsboende ett val: att själva lämna avfallet till en insamlingspunkt på fastlandet till en
lägre avgift eller få hämtningen utförd till en högre avgift.
Observera att kommunen alltid har en skyldighet att hämta hushållsavfall även om det är problematiska
hämtningsförhållanden, såsom på öar och i extrem glesbygd. Renhållningsansvarets utförande
utgår inte från hämtningsfordonets beskaffenhet som t.ex. att det ska gå att hämta med
sopbil. Borttransporten ska anpassas efter de behov som finns hos olika slag av bebyggelse. Det är
alltså behovet som styr och inte tillgången till lämplig väg eller huruvida fastigheten ligger avsides.
Däremot kan man komma överens med fastighetsägarna om alternativa hämtningsställen, men
detta bygger på frivillighet och är ingenting som kommunen kan tvinga de enskilda till.
2. Kan man ta ut en extra avgift för långa dragavstånd?
Många kommuner tillämpar någon form av gångvägstillägg/dragavståndstillägg för kunder som
vill ha sitt kärl närmare bostaden än den anvisade hämtplatsen. Är det förenligt med likställighetsprincipen?
Kommunen får besluta om kärlets placering om det är inom rimligt avstånd från fastighetsgränsen.
Av föreskrifterna bör det framgå hur långt ifrån sopbilens ordinarie uppställningsplats eller
liknande som behållaren får stå, det vill säga hur lång dragvägen maximalt får vara. I taxan har
man med dragavståndstillägg för ett eller flera intervall inom det i föreskrifterna angivna maxavståndet.
De kunder som önskar ha sitt kärl närmare än den ordinarie uppställningsplatsen erhåller
därför en extra prestation och kan åläggas att betala dragavståndstillägg (kallas även gångvägstillägg).
Om inte kommunen i renhållningsföreskrifter och avfallstaxa angett när respektive med hur
mycket gångvägstillägg ska utgå är kommunen skyldig att utföra sitt ordinarie renhållningsuppdrag
till vanlig avgift utan tillägg enligt en dom i Miljööverdomstolen9.
När insamling handlas upp utgår vanligen ett dragavståndstillägg till entreprenören. Denna extra
kostnad för kommunen är dock inte i sig ett skäl för att ta ut en avgift mot kunden. Den avgift som
9 MÖD 2002:51
14

tas ut mot kunderna behöver inte heller motsvara kostnaden gentemot entreprenören utan kan
vara både högre eller lägre. Om kommunen har avtal med flera entreprenörer med olika dragavståndstillägg
så måste ändå det tillägg som tas ut av kunden enligt taxan vara densamma för alla
delar av kommunen.
3. Källsortering av matavfall i delar av kommunen
En kommun ska införa källsortering av matavfall. Man avser att göra detta stegvis, först norra
halvan av kommunen och sedan den södra halvan två år senare. Källsorteringen kommer att vara
frivillig och man vill införa en miljöstyrande taxa för att stimulera kunderna att välja källsortering.
Nuvarande taxa för hämtning av blandat brännbart (osorterat) avfall är 2 000 kr. Boende i södra
delen av kommunen som inte har fått erbjudandet om källsortering kommer att fortsätta med
denna avgift. I norra delen av kommunen införs miljöstyrande avgifter där källsorteringsabonnemang
kostar 2 000 kr medan de som inte vill källsortera får betala 3 000 kr.
Det innebär att de som inte källsorterar i norra och södra delen av kommunen betalar olika avgifter.
Hur stämmer detta med likställighetsprincipen?
Att differentiera avgifter motsäger inte likställighetsprincipen och har stöd i miljöbalken. Men hur
hanterar man avgiften för kunderna i södra delen av kommunen som ännu inte fått möjligheten
att källsortera? Utgångspunkten är att definiera vad som är tjänsten. I norra delen av kommunen
har de som väljer osorterat tjänsten ”osorterat trots möjlighet till källsortering” medan den södra
delen har tjänsten ”osorterat avfall utan möjlighet till källsortering”. Skulle man vända på resonemanget
och låta samtliga kunder med hämtning av osorterat avfall ha den nya höga avgiften blir
konsekvensen att även de som saknar möjlighet att välja källsortering får höjd avgift. Det är inte
rimligt att kunder får betala en högre miljöstyrande avgift utan att kunna välja källsortering och
därmed få den lägre avgiften.
Flera kommuner har infört miljöstyrande taxa på det sätt som anges ovan utan att den har överklagats.
Principen är rimlig men det går inte att säga med absolut säkerhet om det är förenligt med
likställighetsprincipen innan detta har prövats av miljööverdomstolen.
En annan aspekt av likställighetsprincipen är likställighet mellan brukargenerationer. Det innebär att
kostnader för en verksamhet bör belasta kunder under olika år på ett rättvist sätt. En aspekt av detta
är hur man hanterar under- och överskott vilket diskuterades i avsnitt 2.5. En annan är hur avskrivningar
av investeringar hanteras i budgeten. Kostnaden för en investering bör skrivas av och belasta
avfallskollektivet under hela dess verkliga livslängd.
Likställighetsprincipen har också återverkningar på hur kostnader för sluttäckning och efterbehandling
av deponier hanteras. Den avgift som tas ut för deponering ska innefatta samtliga kostnader inklusive
avslutningsåtgärder och efterbehandlingsfas. Detta kan täckas av renhållningsavgifter så länge
dessa kostnader kan hänföras till fallande avfall. Det vill säga i kostnaden för att deponera 1 ton avfall
ska ingå kostnaderna som kan förknippas med att sluttäcka och efterbehandla detta avfall.
15

Däremot är principen annorlunda för sluttäckning och efterbehandling av redan befintligt deponerat
avfall. Om kommunen behöver skjuta till medel för att omfattningen av efterbehandlingsfasen underskattats
eller för att ny lagstiftning höjt kraven kan denna kostnad inte täckas via renhållningsavgifter
utan måste tas från skattemedel. I annat fall innebär det att en kostnad flyttas från en brukargeneration
till en annan.
2.7 Särredovisning
Utöver det lagstadgade renhållningsuppdraget kan kommuner också bedriva affärsmässig verksamhet
på den konkurrensutsatta marknaden. Det kan handla om insamling och behandling av annat avfall än
hushållsavfall (industriavfall), farligt avfall som inte är hushållsavfall, annat el-avfall än hushållsprodukter,
upplåtelse av mark på återvinningscentral samt insamling av förpackningar och returpapper
som omfattas av producentansvar.
Kommunalt renhållningsuppdrag ska redovisas skilt från kommunal affärsverksamhet. Ett bra sätt att
göra det på är genom särredovisning. Det kan göras genom fördelningsnycklar på mer eller mindre
detaljerad nivå.
För avgiftsfinansierade tjänster sätter självkostnadsprincipen en övre gräns för storleken på avgiften.
Avgifterna får inte överstiga självkostnaden för det lagstadgade uppdraget. Det omvända gäller för de
konkurrensutsatta tjänsterna där självkostnaden utgör en undre gräns för avgifterna/priserna.
Särredovisningen inom kommunal renhållning ska i första hand visa två saker:
1. Att intäkter från det kommunala renhållningsuppdraget på aggregerad nivå och över tid inte
överstiger verksamhetens självkostnader.
2. Att intäkter från den konkurrensutsatta verksamheten på aggregerad nivå och över tid inte
understiger verksamhetens självkostnader.
Dessa två kriterier ska efterlevas oavsett särredovisning eller inte, men särredovisnings funktion är att
skapa transparens. Genom att öppet redovisa kostnader och intäkter för de olika verksamheterna kan
efterlevnaden kontrolleras, vilket i sin tur ökar legitimiteten för affärsmässig verksamhet. Detta är
särskilt viktigt för att undanröja eventuella misstankar om att kostnader som tillhör affärsverksamheten
bärs av de kommunala kunderna, framför allt hushållen.
Dessutom kan särredovisning bidra till att skapa bättre intern styrning och kontroll.
För verksamheter med en nettomsättning på minst 40 miljoner euro finns formella regler för särredovisning.
Reglerna, som innebär en förpliktelse att hålla viss redovisning för att göra myndigheternas
insyn möjlig, återfinns i transparenslagen, lag (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser
m.m.
Läs mer om särredovisning i Avfall Sveriges rapport RVF Utveckling 2005:22.
16

2.8 Taxan som styrmedel
Taxan kan fungera som ett styrmedel mot uppsatta mål, till exempel att 35 % av matavfallet ska återvinnas.
Avgifterna får, enligt 27 kap. 5 §, tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller
annan miljöanpassad avfallshantering främjas.
Det innebär till exempel att lägre avgifter kan tas ut från kunder som källsorterar matavfall även om de
faktiska kostnaderna är högre. Kommunallagen och rättspraxis ger även ett generellt utrymme att
sätta avgifter utifrån servicenivå och det är möjligt att tillämpa taxan som styrmedel för att styra mot
mer rationell hantering som till exempel gemensamma uppsamlingsplatser.
I slutänden görs en samlad avvägning av taxans avgiftsnivåer utifrån såväl självkostnads- och likställighetsprincipen
som att taxan ska fungera som styrmedel för miljöanpassad avfallshantering. Taxans
funktion som styrmedel behandlas mer utförligt i kapitel 4.
17

3. Taxan i planerings- och beslutsprocessen
Ett förslag till avfallstaxa tas fram av ansvarig kommunal förvaltning eller kommunalt bolag och antas
av kommunfullmäktige.
Större omarbetningar av en taxa görs i allmänhet som ett sista steg i en längre process:
1. Kommunens mål och system för avfallshantering specificeras i arbetet med en avfallsplan.
2. Övergripande regler och ansvar hos avfallslämnare anges i renhållningsföreskrifterna vilka
tillsammans med avfallsplanen utgör kommunens renhållningsordning. Renhållningsordningen
antas av kommunfullmäktige.
3. Eventuell upphandling av behandlings- och insamlingstjänster genomförs. Upphandlingen
görs utifrån det avfallssystem som specificerats i avfallsplan och föreskrifter.
4. En budget upprättas.
I detta skede har kommunen såväl riktlinjer som en god bild av kostnader för de år som avtalen omfattar.
5. En avfallstaxa utformas av ansvarig förvaltning och antas av kommunfullmäktige.
Denna ordning är naturlig då det behövs såväl fastlagd avfallsplan och renhållningsföreskrifter som en
komplett kostnadsbild för att ta fram ett slutgiltigt förslag till taxa. Dock bör konkreta aspekter av
taxan om möjligt komma in tidigare i processen. För beslutsfattare som väljer mellan olika alternativ
kring till exempel utsortering av matavfall, investering i nya återvinningscentraler och förändrade
insamlingssystem är konsekvenserna för utformning och nivå på taxa centralt. Kommunens politiker
har att fatta beslut om en strid ström av frågor och därför är underlag i form av konsekvenser för taxan
och inte endast teknisk beskrivning och eventuella investeringskostnader mycket värdefullt. Alternativa
utformningar och eventuellt uppskattningar av taxenivåer för olika scenarios bör därför vara en
integrerad del av avfallsplanearbetet. Om avfallstaxan diskuteras först efter antagen avfallsplan och
genomförda upphandlingar finns det risk att fullmäktige uppfattar att man ställs inför fullbordat faktum.
Ett förslag till en något modifierad planerings- och beslutsprocess framgår av figur 3.1.
18

Figur 3.1 Förslag till arbete med avfallstaxa i beslutsprocessen
Följande rekommendationer är av särskild vikt vid kommunens planering:
• Bedömning av taxekonsekvenser bör komma in tidigt i processen, innan avfallsplan och renhållningsföreskrifter
antas. Däremot kan det slutgiltiga taxeförslaget inte antas innan renhållningsordningen
är antagen.
• Eventuella upphandlingar bör göras utifrån uppdaterad renhållningsordning.
• Samtliga upphandlingar som kommer att gälla under den tidsperiod som taxan gäller bör vara
avslutade innan arbetet med detaljutformning av taxan görs.
Det innebär att arbetet med taxan bör komma in i flera skeden. Först som principutformning och
taxekonsekvenser som ett led i arbetet med avfallsplan och föreskrifter och därefter det slutgiltiga utförandet
efter att renhållningsordning antagits och eventuella upphandlingar genomförts. Processen
kan se något olika ut i olika kommuner beroende på hur verksamheten bedrivs. Entreprenader för
insamling och behandling löper vanligen 4-5 år och ligger inte alltid i fas. Andra kommuner har denna
verksamhet i egen regi. De grundläggande principerna gäller dock samtliga kommuner.
Processen ovan är tänkt för situationer då såväl avfallsplan, föreskrifter och en ny taxa tas fram. En ny
taxa bör även tas fram om tjänsterna gentemot kund förändrats eller då nya investeringar eller entreprenadavtal
förändrar kostnadsbilden. Därutöver bör taxans nivåer och utfall av kostnader och intäkter
gås igenom och analyseras varje år, även om taxan har en indexklausul. I samband med detta kan
det visa sig nödvändigt att korrigera taxan.
Det är även viktigt att den kommunala förvaltningen förser beslutsfattarna med ett utförligt underlag
som motiverar taxans utformning och de olika avgiftsnivåerna. Denna dokumentation tjänar dessutom
ett annat viktigt syfte, nämligen som underlag inför framtida korrigeringar och omarbetningar av taxan.
Det är vanligt att så mycket tid förflutit eller att kommunens tjänstemän bytts ut under tiden att
det kan vara svårt att veta varför man har den taxa man har.
19

4. Taxans konstruktion
4.1 Taxans olika delar
Olika kommuner tillämpar olika uppdelning och terminologi för taxans avgifter. Oavsett vilka definitioner
som används är det viktigt att taxans konstruktion blir överskådlig och att abonnenterna/kunderna
lätt kan se sina valmöjligheter och vad den samlade årliga avgiften blir i deras fall.
En vanlig uppdelning är grundavgift, rörlig avgift och tilläggsavgifter.
4.1.1 Grundavgifter
Grundavgift tas ut för de tjänster som alla abonnenter har tillgång till och kan utnyttja oavsett beställd
hämtning/valt abonnemang.
Följande tjänster inkluderas vanligen i grundavgiften:
• Kommunens övergripande arbete med planering, information, kundtjänst, upphandling, fakturering
etcetera.
• Återvinningscentraler
Kunderna kan i allmänhet lämna sitt avfall kostnadsfritt på kommunens ÅVC:er. Ibland tas
dock avgifter ut för avfall till ÅVC från verksamheter med hushållsavfall och det finns även
kommuner som begränsar antalet kostnadsfria besök även för hushåll.
• Farligt avfall
Oavsett modell för insamling av farligt avfall vill man vanligen att kommuninvånarna nyttjar
systemen så mycket som möjligt. Därför låter man hushållen lämna sitt farliga avfall kostnadsfritt
och finansierar detta med grundavgifter.
I vissa kommuner ingår även hämtning av kylmöbler och viss grovavfallshämtning i grundavgiften.
Det faktum att grundavgiften täcker dessa tjänster innebär inte med nödvändighet att grundavgifternas
intäkter motsvarar dessa kostnader. Det är fullt möjligt att ha grundavgifter som ger över- eller
underskott för finansiering av de tjänster de täcker så länge detta kompenseras av intäkterna från de
rörliga avgifterna.
Nedan följer några fördelar med grundavgift:
• En grundavgift som inte är inkluderad i eller knuten till hämtavgiften kan fortfarande utgå vid
uppehåll i hämtning eftersom den täcker tjänster som kunden fortfarande har tillgång till. Vid
total befrielse från renhållning ges befrielse även från grundavgift.
• Grundavgiften är ett sätt att kommunicera till kunderna vad som ingår i avgiften förutom
hämtning och att kommunen har kostnader för dessa tjänster.
• Grundavgift per hushåll är ett sätt att fördela avgifterna på ett tydligt och rättvist sätt utifrån
nyttjandegrad.
20

Svenska kommuner tillämpar olika typer av grundavgifter.
Grundavgiften sätts per hushåll eller verksamhet och kan differentieras mellan olika typer av
kundkategorier till exempel en- och tvåfamiljshus, flerfamiljshus, fritidshus, verksamheter och institutioner.
Fördelen med denna modell är att det blir relativt tydligt när nivåer sätts och motiveras eftersom
tjänsterna som täcks av grundavgifter utnyttjas av ett hushåll utan egentlig koppling till den hämttjänst
de valt. En förutsättning för modellen är dock att man kan bygga upp ett register som inkluderar
antalet hushåll per abonnemang för flerfamiljshus. Kommuner som har infört denna typ av grundavgift
uppger att arbetet med att bygga upp ett register kräver en del tid, men att det inte har varit oöverstigligt.
En viktig förutsättning är att etablera ett gott samarbete med fastighetsägare. Några kommuner
har även differentierat grundavgifterna utifrån lägenhetsstorlek för att uppnå större rättvisa.
En del glesbygdskommuner anför som nackdel att det finns många tomma lägenheter i kommunen
och avgiften därför blir snedfördelad.
Ett exempel på hur man beräknar denna typ av grundavgift återfinns i kapitel 6.1.
Grundavgift sätts per abonnemang. Denna variant är mer ovanlig, men förekommer. Den innebär
att alla flerfamiljshus betalar samma grundavgift oavsett antalet lägenheter (i något fall även
samma som enfamiljshus).
Grundavgift sätts efter kärlstorlek. Vald kärlstorlek är i detta fall inte bara grunden för den rörliga
avgiften utan även för grundavgiften. Fördelen jämfört med alternativ 1 (per hushåll) ovan är att
den är enkel att tillämpa eftersom alla uppgifter finns i hämtregistret. Nackdelen är att kopplingen
mellan kärlstorlek och nyttjande av grundavgiftens tjänster är svårare att motivera och att möjligheten
att differentiera mellan avgiftsbefrielse vid uppehåll respektive befrielse från renhållning kompliceras.
Det finns även kommuner som inkluderar grundavgiften i hämtavgiften. Väljer man denna modell
finns det sätt att kompensera för avsaknaden av en separat grundavgift:
• Specificera en minimiavgift eller basavgift som utgår vid uppehåll i hämtning. Detta är jämförbart
med att ange att grundavgiften faktureras även vid uppehåll i hämtning.
• Göra en särskild och ingående analys för hur mycket olika typer av kunder (enfamiljs- och flerfamiljshushåll
samt verksamheter) betalar för tjänster som ÅVC och farligt avfall och att detta
är rimligt.
Det är således ingen självklarhet att tillämpa en separat grundavgift men man bör vara medveten om
för- och nackdelar och utforma taxan med dessa i åtanke.
4.1.2 Rörliga avgifter
De rörliga avgifterna är kommunens ersättning för hämtning och behandling av säck- och kärlavfall.
Avgiften differentieras utifrån valt abonnemang eller genom behovshämtning alternativt vikttaxa, se
nedan. Den rörliga hämtningsavgiften är i princip obligatorisk om inte särskild dispens eller uppehåll
21

ges. Det finns även kommuner som delar upp den rörliga avgiften i hämtnings- och behandlingsavgift.
Vid den principiella utformningen av rörlig avgift är det viktigt att avväga inte bara dess effekt som
styrmedel utan även att den är lättöverskådlig för abonnenterna.
Det finns i princip tre typer av lösningar:
Val av hämtfrekvens och/eller behållarstorlek
Det är den vanligaste typen av rörlig avgift. Genom att abonnenterna kan välja mellan olika behållarstorlekar
och i vissa fall hämtfrekvens kan deras abonnemang anpassas efter avfallsmängden. Hushåll
som konsekvent lämnar sitt förpackningsmaterial till återvinningsstationer får mindre mängd säckoch
kärlavfall och kan därmed välja en mindre behållare eller annan hämtfrekvens. För flerfamiljshus
finns i allmänhet ett antal olika hämtintervall att välja mellan och för en- och tvåfamiljshus finns i
vissa kommuner en valmöjlighet mellan vecko- och 14-dagarshämtning. För hushåll som hemkomposterar
kan ibland även månadshämtning väljas. Kommunen bör i dessa fall ha någon sorts anmälningsförfarande
för godkänd kompost.
Om kommunen tillämpar ett urval av hämtkategorier som både ger tydliga val/incitament och en rationell
hantering är denna typ av miljöstyrande taxa ett effektivt instrument.
Behovshämtning
Behovshämtning tillämpas ibland för en- och tvåfamiljshus och innebär att insamling sker enligt ett
fastställt schema, i allmänhet mellan 26 till 52 gånger per år. Om abonnenten vill ha hämtning drar
man fram kärlet. Framdragna kärl töms och hämtningen registreras genom avläsning av kärlets transponder.
Abonnenten faktureras endast för gjorda tömningar.
Fördelen med behovshämtning är att det uppfattas som mycket flexibelt av kunderna och ger ett tydligt
incitament till avfallsminimering.
Nackdelen är att det ibland leder till en tömningsfrekvens som kan ifrågasättas ur sanitetssynpunkt.
Några kommuner har även uppgivit att det kan vara svårt att fastställa ansvar vid överhopp – hade
abonnenten ställt ut kärlet eller inte? Det leder till att kommuner som lagt ut behovshämtning på entreprenad
kan ha svårt att tillämpa viten för överhopp. Behovshämtning är mindre lämplig för insamling
av källsorterat matavfall eftersom det inte bör vara långa hämtningsintervall för denna fraktion.
Vikttaxa
Vid tillämpning av vikttaxa vägs och registreras varje enskilt kärl vid tömning och abonnenten faktureras
baserat på registrerad vikt. Vikttaxa är således den form av rörlig avgift som tydligast följer avgift
enligt mängd avfall.
Luleå Tekniska Universitet10 genomförde under 2007 en enkätundersökning bland kommuner som
infört vikttaxa. 23 av 26 kommuner svarade på enkäten. I tre kommuner gjordes även djupintervjuer
och plockanalyser. Samtliga kommuner som besvarade enkäten uppgav att hushållens avfallshantering
påverkats, 60 % angav dessutom att det haft stor påverkan. Bland effekterna märks främst minskade
10 Dahlén, Lisa & Lagerkvist, Anders (2008)
22

mängder säck- och kärlavfall. Någon kommun noterar att mängderna gått ner framförallt i början när
vikttaxan infördes för att sedan åter stiga, dock inte till de ursprungliga nivåerna. Kommunerna var
överlag positiva och endast en kommun var negativ.
Samtliga tre kommuner som undersökts närmare uppger att säck- och kärlavfallet minskat och att
kunderna uppfattar vikttaxan som rättvis. Vad gäller negativa effekter skilde sig erfarenheterna åt. I en
av kommunerna hade man haft problem med nedskräpning och säck- och kärlavfall som lämnades in
på ÅVC eller togs med till jobbet. De andra två kommunerna hade inte märkt dessa effekter. Någon
kommun menade att arbetsbelastningen för administration ökat medan en annan kommun anser att
den minskat.
Sammanfattningsvis tyder undersökningen på många positiva effekter med vikttaxa, men också att
problem kan förekomma. Det finns behov av att utvärdera vikttaxa vidare för att kunna ge rekommendationer
om hur den bäst kan tillämpas.
Det är viktigt att notera att den reella kostnaden för hämtning per tömning endast delvis påverkas av
mängden avfall i kärlet. I vilken utsträckning som kommunens hämtkostnad beror av genomsnittsmängden
per tömning beror bland annat på om hämtningen sker i egen regi eller på entreprenad och
hur avtalet i så fall ser ut. Om kommunen lägger ut insamlingen på entreprenör bör denne få betalt per
tömning och utifrån kärlstorlek och inte per kilo. Det är lämpligare att kommunen tar risken än entreprenören.
Kommunen kan justera sin vikttaxa varje år medan en entreprenör, som är bunden av sitt
anbud 4-6 år, tvingas ta höjd i sitt anbud för att minimera risken.
Om kostnaderna för hämtning täcks av en viktbaserad avgift och de genomsnittliga mängderna i kärlet
går ner så minskar intäkterna mer än kostnaderna. För att erhålla kostnadstäckning måste då någon
avgift i taxan höjas. I de fall då de viktbaserade avgifterna endast täcker behandlingskostnaden så uppstår
inte detta problem, men då minskar den miljöstyrande effekten (se avsnitt 6.2.1).
I kapitel 6 beskrivs mer i detalj hur man kan gå tillväga för att beräkna rörliga avgifter.
4.1.3 Tilläggsavgifter
Tilläggsavgifter är ersättning för sådana tjänster som inte är obligatoriska för samtliga abonnenter
utan är särskilda tillvalstjänster för dem som har behov av dem. Dit hör till exempel hämtning/tömning
av slam och latrin, tank för avfallskvarn, fettavskiljare, trädgårdsavfall och i vissa fall
grovavfall. Tilläggsavgifter kallas ibland även specialavgifter, särskilda avgifter eller övriga avgifter.
Dessa avgifter behandlas mer i detalj i kapitel 7.
4.2 Utforma avgifter så att de fungerar som styrmedel
En avfallstaxa kan fungera som styrmedel genom att:
• Uppmuntra kunder att välja källsortering av matavfall
• Stimulera till minskade mängder säck- och kärlavfall
• Ge reducerad avgift vid hemkompostering
23

• Ge incitament till andra val och beteenden som syftar till att kommunen får till stånd en mer
rationell hantering.
I allmänhet är det den rörliga delen av avgiften som fungerar som styrmedel eftersom det är denna
avgift som påverkas av abonnenternas val. Nedan behandlas de olika incitamenten och hur de kan
utformas.
4.2.1 Incitament för källsortering av matavfall
Utformningen av taxa för källsorterat matavfall beror på hur insamlingssystemet är utformat. Källsorteringen
av matavfall kan vara obligatorisk eller frivillig.
Är valet av källsortering frivilligt bör taxan ha ett tydligt incitament för att välja källsortering av matavfall
om detta är kommunens uttalade mål. I taxan finns då avgifter för såväl källsorterat matavfall (alternativt
för brännbart avfall och matavfall) respektive blandat brännbart (osorterat) avfall (kallas
restavfall i vissa kommuner).
Taxan är endast ett av flera nödvändiga styrmedel som krävs för att motivera hushållen till utsortering
av matavfall i hushåll. Det krävs även omfattande insatser för att informera och upplysa hushållen om
de nya systemen. Erfarenheter visar att denna information i stor utsträckning måste vara uppsökande
och är därför tidskrävande.
Den kanske viktigaste faktorn för att införandet av källsortering av matavfall ska bli framgångsrikt är
att det utsorterade matavfallet håller en hög kvalitet, det vill säga inte innehåller felsorterat restavfall.
Kvalitetsproblem leder till problem med behandling och återföring av näringsämnen till jordbruket.
För att få hushåll att sortera rätt krävs både information och uppföljning/kontroll. Erfarenheter i Sverige
visar att många hushåll väljer att ansluta sig och upprätthålla en källsortering av matavfall om
informationen och incitamenten är de rätta. Dock finns det förstås alltid en mindre andel som absolut
vägrar. För att inte få problem med kvalitén på det utsorterade matavfallet är det trots allt bättre att
denna mindre andel av hushållen lämnar sitt avfall osorterat än att de har abonnemang för källsortering
utan att sortera.
Avgiftsnivåerna vid frivillig källsortering av matavfall bör därför läggas så att de:
1. Ger ett tydligt incitament för utsortering av matavfall
2. Har avgifter för osorterat (blandat brännbart) som är möjliga att betala för abonnenter som
trots information motsätter sig källsortering av matavfall.
Trots information och upplysning finns det risk att det uppstår systematisk felsortering hos abonnenterna,
vilket illustreras i figur 4.1. Denna kan vara av två olika slag:
Brännbart/restavfall hamnar bland matavfallet. Detta kan bero på bristande information eller intresse
hos abonnenterna och är även om det sker i mindre utsträckning ett stort kvalitetsproblem i
behandlings- och återvinningsledet.
24

Matavfallet hamnar i kärlet för brännbart/restavfall. När avgifterna sätts med starka incitament
finns en risk att hushållen väljer källsortering av matavfall men i praktiken lägger allt i restavfallskärlet.
Även om det inte leder till att matavfallsfraktionens kvalité drabbas så innebär det förstås att
mängden återvunnit material minskar och att taxans incitament kringgås så att orättvisa uppstår mellan
abonnenterna.
Figur 4.1 Potentiella problem med felsortering vid källsortering av matavfall
Systemet för uppföljning och kontroll bör ta hänsyn till båda dessa risker. När man kombinerar incitament
för källsortering med incitament för att minska säck- och kärlavfall så bör även dessa potentiella
problem beaktas, se 4.2.2 nedan.
Det är förstås fullt möjligt att erbjuda källsortering utan särskilda incitament, så att avgifterna är desamma
oberoende om matavfallet är sorterat eller inte. Även denna modell tillämpas i flera kommuner.
Ett argument är att valet är personligt och inte ska styras med ekonomiska incitament. Det kan
även grunda sig på en strategi att utsortering i första hand ska ske vid verksamheter, såsom restauranger
och storkök, och särskilt intresserade hushåll för att erhålla en god kvalité. Kommunerna har
full frihet att välja de avfallsstrategier som passar de lokala förhållandena och prioriteringarna så länge
dessa ligger inom ramen för nationella krav. Taxan bör alltid reflektera och kunna motiveras utifrån
kommunens policy och planer.
4.2.2 Stimulera till minskade mängder säck- och kärlavfall
Tillämpar kommunen någon av de rörliga hämtavgifter som diskuterades under 4.1.2 så finns ett incitament
till minimering av säck- och kärlavfall. Genom att nyttja återvinningscentral och återvinningsstation
kan hushållen minska mängderna säck- och kärlavfall så att den årliga avgiften går ned. Principen
är densamma men förutsättningarna något olika för de olika typerna av rörlig hämtavgift.
25

För kommuner som tillämpar val av kärlstorlek och hämtfrekvens är det viktigt att välja kategorier så
att abonnenterna får ett verkligt val och ett incitament att minska mängderna säck- och kärlavfall.
Detta måste alltid vägas mot vad som är administrativt hanterbart och inte minst praktiskt/ekonomiskt
för insamlingssystemet. Det är inte att rekommendera att arbeta med för många
kategorier. En annan aspekt som minskar den miljöstyrande effekten med denna typ av rörlig avgift är
att när kunden valt sitt abonnemang så finns inget löpande incitament att minska mängderna ytterligare.
För behovshämtning och vikttaxa däremot kan kunden varje vecka sägas ha ett incitament att minska
mängderna och därmed minska antalet registrerade tömningar respektive mängd avfall i kärlet. Här
finns just ett löpande incitament.
Olika hämtavgifters effekt som styrmedel har inte analyserats eller undersökts. Erfarenheterna av att
kombinera styrmedel för källsortering av matavfall och avfallsminimering varierar och beror bland
annat på hur taxan utformats. Att kombinera källsortering av matavfall med val av hämtfrekvens och
kärlstorlek tillämpas i många kommuner och innebär i sig inga komplikationer.
Erfarenheterna av att kombinera källsortering av matavfall med vikttaxa är olika i olika kommuner, se
exempel från Bjuv och Gotland nedan.
Exempel: Källsortering av matavfall och vikttaxa i Bjuvs kommun
I Bjuvs kommun i Skåne hade man tidigare såväl utsortering av matavfall som vikttaxa. Abonnenterna hade
separata kärl för matavfall och restavfall vilka båda vägdes och fakturerades efter vikt. Matavfallet hade en lägre
avgift per kilo. När detta system infördes uppstod vissa problem:
En del av det avfall som skulle ha hamnat bland restavfallet hamnade bland matavfallet. Detta innebar förutom
att några betalade alltför låg avgift att det utsorterade matavfallets kvalité försämrades av felsorterat avfall. Att
mängden insamlat restavfall var lägre än det borde vara märks även på statistiken över insamlat avfall: under
2004-2005 samlades omkring 90 kg restavfall in per invånare i Bjuv. I Åstorps kommun, som hade liknade insamlingssystem
men utan vikttaxa och i övrigt liknande förhållanden, samlades det in dubbelt så mycket restavfall
per invånare. Samtidigt lämnade invånarna i Åstorp in mer producentansvarsavfall och annat återvinningsbart
avfall under samma tid. Denna skillnad i mängd restavfall per person kan knappast förklaras av naturliga
skillnader i avfallsmängden och man får anta att en del restavfall hamnade bland matavfallet. Detta bekräftades
även vid stickprovskontroller.
Den andra effekten i Bjuv var att de avfallsmängder man räknat med att samla in och som låg till grund för nivåerna
på de viktbaserade avgifterna blev betydligt lägre och det uppstod ett underskott. När taxan reviderades
höjdes därför avgiftsnivåerna och skillnaden mellan de viktbaserade avgifterna för rest- respektive matavfall
minskade. Det var fortfarande dubbelt så hög viktbaserad avgift för restavfall. Dock kvarstod problemen med
felsortering och vikttaxan övergavs, delvis på grund av de problem man haft men även för att kunna samordna
insamling med andra kommuner som inte tillämpade vikttaxa.
Det finns kommuner med liknande system. Motivet till att differentiera viktavgifterna på detta sätt är
att man vill skapa en drivkraft för hushållen att verkligen lägga matavfallet i avsett kärl och inte bara
slänga allt i restavfallskärlet. Kommunen vill undvika situation nummer två som illustreras i figur 4.1
ovan. Istället finns en risk att man får den omvända situationen, det vill säga att vissa hushåll lägger
sitt restavfall bland matavfallet. Denna risk finns även när hämtningen av matavfall är billig eller gratis
och restavfallsinsamlingen har ett löpande incitament som behovs- eller vikttaxa.
26

Exempel: Källsortering av matavfall och vikttaxa i Gotlands kommun
Gotlands kommun har en miljöstyrande taxa där abonnenterna kan välja mellan att lämna källsorterat matavfall
och brännbart avfall eller blandat brännbart (osorterat) avfall. Den rörliga avgiften består dels av en årlig hämtningsavgift
och dels av en viktbaserad avgift.
För abonnemang för hämtning av blandat avfall är främst den årliga hämtningsavgiften men även den viktbaserade
avgiften högre jämfört med abonnemang på källsorterat avfall. Däremot har källsorteringsabonnemang
samma viktbaserade avgift för matavfall och brännbart avfall. När en abonnent väl valt källsortering finns därför
inte samma incitament till felsortering som fallet tidigare var för Bjuvs kommun.
Val av incitament för avfallsminimering bör väljas med omsorg i kommuner som även tillämpar utsortering
av matavfall, särskilt när källsorteringen av matavfall introduceras för första gången. Framförallt
måsta alltid kommunen – oavsett vilken lösning som väljs – arbeta med information och uppföljning
för att komma tillrätta med eventuella problem.
Val av modell för rörlig avgift görs redan vid upphandling av insamlingsentreprenad. Det är i detta skede man
måste bestämma sig för om man ska ha behovshämtning eller vikttaxa och utforma förfrågningsunderlaget efter
vald modell.
4.2.3 Hemkompostering
Många kommuner har någon form av avgiftsreduktion för hushåll som hemkomposterar matavfall. En
viktig aspekt av om en sådan reduktion bör tillämpas och vilken nivå den i så fall bör ha är huruvida
kommunen även erbjuder separat insamling och behandling av matavfall.
Om en avgiftsreduktion erbjuds som innebär att den som hemkomposterar får lägre avgift än den som
lämnar sitt källsorterade matavfall till den centrala insamlingen, så bör kommunen ställa sig frågan
om detta är i linje med gällande prioriteringar och planer. En avgiftsreduktion för hemkompost blir i
detta fall ett incitament och en uttalad prioritering till förmån för hemkompost i förhållande till central
insamling av källsorterat matavfall. Avgiftsreduktion för hemkompostering bör därför sättas i relation
till vilka mål, men även alternativa system som kommunen har och inte läggas in rutinmässigt i taxan.
När en särskild rabatt för hemkompostering införs finns det alltid en risk för att ett visst ”fusk” där
abonnenter anmäler innehav av kompost men inte har eller använder sin hemkompost. Norrköpings
kommun har gjort en omfattande uppföljning av hemkompostering, se exemplet nedan.
27

Exempel: Uppföljning av hemkompostering i Norrköpings kommun
I Norrköpings kommun har cirka 6 000 hushåll anmält att de hemkomposterar och kommunen beslöt sig för att
göra en uppföljning. De kontaktade 300 hushåll i taget per brev och bad dem som inte längre hemkomposterar
meddela detta till kommunen. Därefter besökte miljö- och hälsoskyddskontoret tillsammans med tekniska kontoret
cirka en tiondel av de kontaktade hushållen för att verifiera att de hemkomposterar. Kommunen har successivt
kontaktat samtliga 6 000 hushåll och resultatet är följande:
3 % Kontaktade kommunen när de fått brevet och meddelar att de saknar hemkompost
4 % Fick en anmärkning på sin kompost
13 % Saknade hemkompost och får betala en tilläggsavgift på ca 1 000 kr
2 % Abonnenten källsorterade matavfall men lämnade detta till kommunen.
78 % Hade en godkänd kompost som även användes
4.2.4 Övriga incitament
Hit hör incitament för gemensamma uppsamlingsplatser, gångavståndstillägg etc. Det är viktigt att
notera att avgifterna och tilläggen inte behöver sättas utifrån verklig kostnad.
Avgifter sätts utifrån utförd tjänst. Kommunen har därför viss frihet att sätta avgiftsnivåer så att de
styr mot en rationell hantering så länge det kan motiveras utifrån den tjänst som kunden erhåller.
28

5. Att beräkna kostnader
Bedömningen av kostnader görs för det år under vilket taxan kommer att gälla, vanligen det efterföljande
kalenderåret.
När kostnaderna sammanställs inför utformning av taxan är det ofta en fördel om dessa kan hänföras
till övergripande kostnader för verksamheter som kommer alla abonnenter till godo oavsett val av
abonnemang och tilläggstjänster respektive kostnader som är knutna till olika kategorier av hämttjänster.
Till de övergripande kostnaderna hör:
1. Kostnader för kommunens roll som planerare, beställare och administratör
Kostnaden för anställda på renhållningsavdelning och annan personal som arbetar med avfallsfrågor
täcks normalt med renhållningsavgifter. Ibland finns en gemensam kundtjänst för
till exempel avfall och VA och då delas kostnaden mellan dessa båda avgiftskollektiv. Även
kostnader för lokaler, kommunikation, fakturering, verksamhetssystem och informationskampanjer
ligger under denna post. Observera att bara de kostnader som är förknippade med
kommunens renhållningsuppdrag får medräknas.
2. Kostnader för återvinningscentral (ÅVC)
Kostnaden för återvinningscentral består av avskrivning för investeringskostnader och drift
samt transport och behandling av de insamlade materialen.
3. Kostnader för hantering av farligt avfall
I denna post ingår behandlingskostnader samt kostnader för insamling och transport av farligt
avfall. Kostnadsbilden för det senare beror förstås i hög utsträckning på vilket eller vilka system
som tillämpas, till exempel miljöstationer, miljöbil eller fastighetsnära insamling med
röda boxar. Kostnaden för behandling kan ligga separat eller som del av ett insamlingskontrakt.
Många kommuner väljer att täcka dessa tjänster med en särskild grundavgift.
Kostnaden för återvinningscentraler och farligt avfall är i hög grad rörliga i bemärkelsen att kommunens
kostnader ökar ju mer invånarna nyttjar systemen. Att de täcks av grundavgiften och inte några
särskilda avgifter beror på att man vill att invånarna verkligen ska utnyttja dessa system för de avsedda
avfallsslagen. Genom att ha rörlig avgift för säck- och kärlavfall och låta kostnaden för återvinningscentral
vara inkluderad i grundavgiften finns ett tydligt incitament till att lämna återvinningsmaterial
och grovavfall på ÅVC.
Idag hanterar kommuner verksamheternas nyttjande av ÅVC på olika sätt. Det är viktigt att skilja på
verksamheter med och utan abonnemang för hushållsavfall.
• Ett sätt är att låta verksamheter med abonnemang för hushållsavfall fritt få nyttja ÅVC genom
att tjänsten inkluderas i grundavgiften. Grundavgiftens storlek kan differentieras utifrån be-
29

dömd nyttjandegrad. Ett annat alternativ är att inte ge dessa verksamheter fri tillgång till ÅVC
utan låta dem köpa någon form av klippkort för att lämna sitt hushållsavfall.
• Verksamheter som inte har abonnemang för hushållsavfall ska inte under några förhållanden
lämna sitt avfall gratis på återvinningscentraler. Det skulle innebära att hushållen subventionerar
verksamheternas avfallshantering och det är inte acceptabelt. De kan dock få lämna sitt
avfall till (minst) självkostnad genom någon form av klippkort eller annat system.
Om ett system tillämpas där verksamheter lämnar annat avfall än hushållsavfall till ÅVC mot en särskild
avgift bör kostnader och intäkter för detta särredovisas.
Kommunen upplåter vanligen en del av sin ÅVC till återvinningsstationer för producentansvarsavfall,
till exempel förpackningar och el-avfall. Detta avfall ligger utanför det kommunala renhållningsansvaret
och dess hantering finansieras på annat sätt. När detta avfall tas emot på en kommunal ÅVC bör
man därför hantera detta så att kommunen får ersättning för denna kostnad av materialbolagen/elkretsen.
Det är även rimligt sett ur perspektivet att avfallskollektivet annars betalar för detta två gånger:
först i form av avgiften på förpackningen och sedan dessutom via renhållningsavgiften. I denna
hanterings särkostnad ligger bland annat motsvarande del för återvinningscentralens drift- och kapitalkostnad
och inte endast direkta kostnader för hantering av materialbolagens containrar och burar.
Kostnaden för transport och behandling av avfall från ÅVC och farligt avfall beror av insamlade mängder.
De insamlade mängderna har ökat i många kommuner under de senaste åren. Ökningen i insamlingsgrad
är vanligen en kombination av ökat miljömedvetande hos allmänheten och förbättrade system
och informationskampanjer från kommunerna. En rörlig kostnad som täcks av en fast årlig avgift
innebär förstås alltid en risk för att de verkliga kostnaderna kommer att överstiga de projicerade kostnaderna
som låg till grund för avgifterna och ett underskott uppstår. Därför är det viktigt att gå tillbaka
några år för att se tendenser i lämnade avfallsmängder samt att analysera hur eventuella förändringar
i systemen kommer att påverka insamlade mängder.
I exempel 1 nedan redovisas Knypplinges uppskattade kostnader för ÅVC. I exempel 2 sammanställs
dessa tillsammans med övriga uppskattade kostnader för administration, insamling och behandling av
säck- och kärlavfall samt kostnader för farligt avfall, slamtömning, grovavfall och trädgårdsavfall i ett
budgetunderlag.
De kostnader som normalt täcks av rörliga avgifter utgörs främst av insamling och behandling av säckoch
kärlavfall. Grunden för beräkning av dessa kostnader är olika beroende på hur den kommunala
renhållningen är organiserad. Sker hämtning och behandling i egen regi görs den utifrån egna kapitaloch
lönekostnader. För en kommun som upphandlar dessa tjänster görs den istället utifrån gällande
kontrakt för insamlings- och behandlingstjänster samt uppskattade mängder för det kommande året.
30

Exempel 1 Knypplinge kommun: uppskattade kostnader för ÅVC
I september 2008 går Knypplinge kommun igenom kostnader för renhållningen inför 2009 års taxa. Renhållningsavdelningen
upptäcker då att man tidigare år har arbetat med en schablon för kostnader för ÅVC:n. Man
bestämmer sig för att göra en noggrann beräkning inför nya taxan och att denna ska baseras på prognostiserade
kostnader 2009.
Först ser man på kapitalkostnader för investering för själva återvinningscentralen. Den nya ÅVC:n stod klar i
augusti 2007. Man uppskattar livslängden till 20 år och gör en avskrivning under hela den tiden. Med en internränta
på 5% och avskrivningar som är jämt fördelade över livslängden kommer man fram till en årlig kapitalkostnad
på 300 000 kr.
Det nya entreprenadavtalet som träder i kraft 1 januari 2009 innefattar även drift av ÅVC. Den uppskattade årliga
driftkostnaden baserat på avtal och planerade öppettider är 600 000 kr. Därutöver står kommunen för kostnaden
för el. Denna var tidigare ca 50 000 kr per år men när öppettiderna nu utökas beräknar man att den årliga kostnaden
istället hamnar på 75 000 kr.
Kostnader för såväl transport som behandling beror av inlämnade avfallsmängder. Förvaltningen tittar därför
några år tillbaka i tiden för att se hur trenden är för mängder. Man har siffror till och med juni 2008. På basis av
detta extrapolerar man för hela 2008 och gör en bedömning för 2009.
2005 2006 2007 2008 2009
Avfallsmängd (ton/år) 1 350 1 400 1 550 1 750 2 000
Man resonerade på följande sätt: siffrorna för 2007 och första halvåret 2008 tyder på att den nya ÅVCn är mer
besökt. Den har också ett bättre läge och är mer användarvänlig. Den trend man kunnat se i ökade mängder
under de 11 månader den varit i drift tror man kommer att fortsätta och eventuellt öka. De totala mängderna för
2008 prognostiseras till 1 750 ton/år. Från och med 1 januari 2009 (då nya entreprenaden träder i kraft) kommer
öppettiderna att öka. Detta tillsammans med allmänt ökande avfallsmängder och den nya återvinningscentralens
popularitet gör att man beräknar att de totala mängderna antas till 2 000 ton för 2009.
På basis av kontraktet för transport till mottagningsanläggning blir transportkostnaden per år för dessa mängder
200 000 kr. För mottagning och behandling har Knypplinge ett avtal med Sticklinges kommunala avfallsbolag.
Kostnaden per ton varierar för olika fraktioner och efter en mer detaljerad analys av avfallsmängder per fraktion
bedöms kostnaden bli 800 000 kr/år. Den maximala felmarginalen i bedömningen av avfallsmängder från ÅVC
bedöms vara 20% varför den maximala felmarginalen i bedömningen av kostnader för behandling och transport
är 200 000 kr/år.
31

Exempel 2 Knypplinge kommun: budgetunderlag för taxan
Vid årsskiftet 2009 kommer Knypplinge kommun att införa ett nytt system för källsortering av matavfall och ta den
nya återvinningscentralen i bruk. Kommunen har slutit nya avtal för insamling och behandling med väsentligt
förändrade villkor. Vidare har kundtjänst förstärkts beträffande såväl personal som verksamhetssystem. Förra
årets budget och taxa ger därför ingen vägledning och man gör en prognos av nästa års kostnader utifrån interna
kostnader, uppskattade mängder och ingångna avtal.
De olika kostnaderna fördelas därefter på de avgifter som huvudsakligen är tänkt att täcka respektive kostnad:
grundavgift, rörliga avgifter respektive tilläggsavgifter.
Årlig kostnad Grundavgift Rörlig avgift
Tilläggsavgifter
Matavfall Brännbart Osorterat Slam Grovavf. Trdgavf.
Övergripande och administrativa kostnader
Löne- och personalkostnader 1 950 000 1 950 000
Kommunikation och fakturering 120 000 120 000
Särskilda informationskampanjer 160 000 160 000
Hyror, material, installationer 325 000 325 000
Kapitalkostnad verksamhetssystem 90 000 90 000
Köp av övriga tjänster 230 000 230 000
Insamling
Insamling matavfall 1 700 000 1 700 000
Insamling brännbart 1 800 000 1 800 000
Insamling osorterat 600 000 600 000
Behandling
Behandling matavfall 1 000 000 1 000 000
Behandling brännbart 1 300 000 1 300 000
Behandling osorterat 600 000 600 000
ÅVC
Insamling och behandling 1 000 000 1 000 000
Drift 600 000 600 000
Avskrivning av kapital till följd av
investering 300 000 300 000
El 75 000 75 000
Farligt avfall
Insamling, trsp och behandling från
ÅVC och miljöstationer 300 000 300 000
Slam
Tömning och behandling 1 100 000 1 100 000
Grovavfall
Insamling och behandling 350 000 350 000
Trädgårdsavfall
Insamling och behandling 150 000 150 000
Totalt kostnader 13 750 000 5 150 000 2 700 000 3 100 000 1 200 000 1 100 000 350 000 150 000
Detta ger kommunen en första överblick av hur kostnaderna fördelar sig. Det uppstår viss förvåning över hur stor
del av kostnaderna som hamnar i kolumnen för grundavgift på grund av de ökade kostnaderna för ÅVC och farligt
avfall. Nästa steg blir att fördela kostnader på respektive avgift och sätta avgiftsnivåer.
32

6. Avgiftsnivåer
Det konkreta arbetet vid utformning av en avfallstaxa utgår ifrån en beräkning av totala kostnader och
hur dessa ska fördelas på olika avgifter så att en totalt sett full kostnadstäckning erhålls om det är
kommunens uttalade mål. Kommunen får skattefinansiera renhållningen. Enligt självkostnadsprincipen
får däremot inte intäkterna överstiga kostnaderna för verksamheten. I kapitel 5 beskrevs olika sätt
att beräkna kostnaderna.
6.1. Fördelning av grundavgifter
Grundavgifter kan fördelas med olika nivåer för olika abonnent/kundkategorier. Vanligen differentierar
man mellan en- och tvåfamiljshus (villa/radhus), flerfamiljshus och verksamheter. Fritidshus och
institutioner kan också förekomma som separata kategorier. Med verksamheter menas sådana företag
som genererar hushållsavfall och därmed måste ha ett abonnemang för hämtning av hushållsavfall hos
kommunen. Företag som inte genererar hushållsavfall hör inte till renhållningens avgiftskollektiv.
Ett sätt att fördela grundavgifter på olika kundkategorier är utifrån graden av nyttjande av de tjänster,
till exempel övergripande kostnader, ÅVC och farligt avfall, som denna avgift ska täcka. Detta kan göras
med hjälp av relationstal. Utgångspunkten är att abonnenter i enfamiljshus utnyttjar samtliga dessa
tjänster fullt ut och ges relationstalet 1. Övriga abonnentkategorier ges ett lägre tal utifrån ett resonemang
om hur de nyttjar denna tjänst.
Övergripande kostnader består av olika delar. Arbete med avfallsplanering, information etc. kan anses
nyttjas av samtliga hushåll i lika stor utsträckning, men kommunen har inte samma kostnader per
abonnent/hushåll för till exempel fakturering i enfamiljs- respektive flerfamiljshus. Relationstalet för
flerfamiljsabonnenter sätts vanligen mellan 0,5-0,8. För verksamheter beror det delvis på vilka tjänster
de kan nyttja. Har de inte tillgång till ÅVC och farligt avfall hantering bör de kanske i lägre grad
belastas för kostnader kring information och planering. I annat fall kan de ha relationstal 1 eller nära 1.
ÅVC utnyttjas i allmänhet mindre av lägenhetshushåll än abonnenter i en- och tvåfamiljshus. Det uppstår
mindre grovavfall och de genererar inget trädgårdsavfall. Det är rimligt att sätta relationstalet till
0,5-0,8. För verksamheter är det helt avhängigt av huruvida dessa abonnenter har tillgång till ÅVC.
Om de betalar per besök till ett självkostnadspris och alltså inte har avlämning av avfall till ÅVC inkluderat
i grundavgiften så bör relationstalet sättas till noll.
Kostnader för farligt avfall bör fördelas utifrån relationstal som beror dels på hur mycket avfall olika
kategorier genererar men även på hur de olika systemen kan nyttjas av olika abonnenter. Villahushåll
genererar något mer avfall såsom färger, impregneringsmedel etc. men även lägenhetshushåll hanterar
en mängd kasserade produkter som klassas som farligt avfall. Det kan även finnas system som till exempel
röda boxar där abonnenterna har någon form av fastighetsnära hämtning. I så fall bör man sätta
relationstalet med hänsyn till vilka segment som har tillgång till denna tjänst och om den ingår i
grundavgiften eller inte. Relationstalet kan sättas till 0,4-0,8. För verksamheter gäller ett motsvarande
resonemang som för ÅVC, det handlar om vilken tillgång de har till de tjänster som täcks av grundavgiften.
33

I exempel 3 fördelar Knypplinge kommun sina fasta avgifter utifrån olika relationstal.
Exempel 3 Knypplinge kommun: fördelning av fasta avgifter
Efter att ha gjort prognosen över framtida kostnader i förra exemplet börjar renhållningsförvaltningens
tjänstemän att fundera över hur nivån för de fasta avgifterna ska bestämmas. Utgångspunkten är att
bestämma grundavgifter så att dessa totalt sett täcker motsvarande kostnader (utan varken under- eller
överskott). Relationstalen sätts på följande sätt:
• För enfamiljshus sätts samtliga relationstal till 1
• För flerfamiljshus sätts relationstalet för administration och planering till 0,7, för ÅVC och farligt
avfall till 0,6.
• Verksamheter med abonnemang för hushållsavfall har idag tillgång till Knypplinges ÅVC, men antas
utnyttja denna mindre än enfamiljshushåll. Relationstalet sätts till 0,6 för ÅVC-kostnader och
0,5 för farligt avfall (som kan lämnas på ÅVC). För administration och planering sätts relationstalet
till 1.
Därefter kan grundavgifterna beräknas för varje kategori.
Administration
och planering
ÅVC
Farligt
avfall
Antal abonnenter
Kostnader 2 875 000 1 975 000 300 000
Enfamilj 5 000 Faktor 1 1 1
Totala grundavgifter
Avgift 427 307 47 780
Flerfamilj 2 200 Faktor 0,7 0,6 0,6
Avgift 299 184 28 511
Verksamhet 200 Faktor 1 0,6 0,5
Avgift 427 184 23 634
Det är viktigt att notera att modellen för att fördela grundavgifter fortfarande är subjektiv: relationstalen
sätts utifrån en bedömning av nyttjandegrad. Trots att detta angreppssätt inte skapar någon given
matematisk rättvisa så har den ett antal fördelar:
• Man tydliggör resonemangen genom att utgå ifrån relationstal.
• Avgiftens fördelning inte bara på kategorier utan även för de olika delar som grundavgiften
täcker ger underlag för bra kommunikation med ansvarig nämnd. Är det rimligt att verksamheter
betalar 184 kr per år för tillgång till ÅVC och flerfamiljshushåll 28 kr per år för sitt farliga
avfall?
• Det är lätt att korrigera relationstalen och omedelbart se vad utfallet blir.
I exempel 3 ovan sätts grundavgiften per hushåll. Det innebär att kommunen i kundregistret måste ha
uppgifter om antal lägenhetshushåll per flerfamiljshus med abonnemang. En annan modell som en del
kommuner tillämpar är att göra grundavgiften som ett påslag per kärl. Det innebär att antal hushåll
som är knutna till ett visst flerfamiljshusabonnemang inte behöver vara känt. Nackdelen med denna
typ av grundavgifter är dock att resonemang kring fördelning av avgifter mellan olika typer av hushåll
och de konsekvensanalyser som behandlas i kapitel 9 inte blir lika tydliga.
34

Exemplen ovan visar hur man fördelar grundavgifter när man avser att de ska täcka just de kostnadsposter
som dessa ska omfatta. Det är dock förstås möjligt att sätta grundavgiften och rörliga avgifter
högre eller lägre i förhållande till självkostnad så att den ena delen kompenserar den andra så länge de
totala intäkterna inte överstiger de totala kostnaderna enligt självkostnadsprincipen, se 2.2.
Det är viktigt att betona att förutsättningarna ser mycket olika ut i olika kommuner och det är ytterst en relativt
subjektiv bedömning när relationstal sätts. De angivna breda spannen ovan ska ses som diskussionsunderlag.
Det viktiga är att fördelningen av grundavgifter mellan olika kategorier ges en tydlig motivation inför beslut om
taxa.
6.2. Nivåer för rörliga avgifter
När nivåerna sätts för de olika rörliga avgifterna kan detta ske i första hand utifrån att taxan kan vara
ett styrmedel och att taxans olika avgifter ska uppfattas som rimliga och motiverade för abonnenterna.
Det finns däremot inget krav att varje enskild avgift ska motsvara eller ens korreleras mot den faktiska
kostnaden för den specifika tjänsten.
För taxor som innehåller miljöstyrande rörliga avgifter och/eller incitament till källsortering av matavfall
så påverkar abonnenternas val såväl totala kostnader som totala intäkter. Vidare påverkas förstås
såväl kostnader som intäkter av förändringar i totalt antal abonnenter.
Innan man kan inleda arbetet med att fördela olika nivåer måste taxans grundkonstruktion bestämmas.
Ska man ha separata grundavgifter? Ska avgiften för abonnemang delas upp i en fast del och en
rörlig del?
Förslag på arbetsgång:
1. En enkel modell görs för hur kostnader och intäkter fördelar sig på olika typer av abonnemang
eller kundkategorier och hur dessa förändras beroende på abonnenternas val. Modellens syfte
är inte som underlag för att sätta avgiftsnivåer utan för att se hur olika avgiftsnivåer slår med
olika utfall. Lämplig modell ser olika ut för olika kommuner beroende på taxans utformning
och hur avfallshanteringen bedrivs.
2. Kommunens prioriteringar och politiska önskemål sätts upp som enkla villkor som kan vara
vägledande när avgiftsnivåerna sätts. Exempel på dessa principer kan vara:
- Hur stort ska incitamentet för källsortering av matavfall vara?
- Finns det begränsningar vad gäller ändringar jämfört med nuvarande taxa?
- Ska någon form av rabatt utgå vid hemkompostering?
3. Några enkla parametrar ställs upp som fungerar som en utgångspunkt och gör att man enkelt
kan testa olika avgiftsnivåer och vad utfallet blir. Dessa kan till exempel vara:
- Ett 370 l kärl ska vara dubbelt så dyrt som ett 190 l kärl vid samma hämtfrekvens.
- Veckohämtning ska vara dubbelt så dyrt som motsvarande fjortondagarshämtning.
35

- Abonnemang för osorterat (blandat brännbart) avfall ska vara dubbelt så dyrt som motsvarande
abonnemang för källsorterat avfall.
4. Ett förslag tas fram som uppfyller självkostnadsprincipen och ger en taxa som även fungerar
som styrmedel för att uppnå kommunens avfallsmål. Det är ofta en fördel att ta fram ett eller
två alternativa förslag att jämföra med.
5. En känslighetsanalys görs som visar hur utfallet av olika abonnentval påverkar de totala årliga
kostnaderna och intäkterna.
6. De föreslagna rörliga avgifterna och olika grundavgifterna analyseras utifrån typabonnenter
(se kapitel 9).
6.2.1 Beräkning av viktavgifter
Beräkningen för att ta fram nivåer för viktavgifter är relativ enkel. Man söker en nivå på avgift per kilo
som ger önskad intäkt vid bedömd genomsnittsmängd per tömning. Som framgick av kapitel 4.1.2
beror dock den verkliga kostnaden för tömning endast delvis på mängden avfall i kärlet. Därför är det
viktigt att analysera hur förändrade avfallsmängder påverkar kostnader och intäkter. Ett sätt att hantera
denna osäkerhet är att ta ut en del av hämtavgiften i form av en basavgift.
Förutsättningarna beror bland annat på om insamlingen sker i egen regi eller på entreprenad samt hur
eventuella avtal är konstruerade. Nedan följer ett fiktivt och förenklat exempel på en kommun med
vikttaxa för att illustrera principen.
Kommunen har lagt ut insamlingen på entreprenad och ersätter entreprenören per hämtning oberoende
av mängd avfall i kärlet, detta är också den vanligaste basen för ersättning. Kostnaden per abonnent
för insamling är 1 000 kr per år. Behandlingskostnaden är 800 kr per ton.
En viktavgift som helt motsvarar kostnaden är således 1 000 kr i basavgift plus 0,8 kr per kilo, se figur
6.1.
36

Figur 6.1 Avgift och kostnad per abonnemang för vikttaxa modell 1.
Med denna modell är kostnaden per abonnemang lika med avgiften oavsett hur stor genomsnittsmängden
är per tömning. Kommunen riskerar därför inte att få över- eller underskott för denna avgiftsnivå,
jämför avsnitt 6.2.
Figur 6.2 Utfall av kostnader och intäkter per år för vikttaxa modell 1.
Nackdelen är att den miljöstyrande taxan blir begränsad när en så stor del av avgiften ligger som basavgift.
En abonnent som minskar sitt säck- och kärlavfall med 25% får endast en 7%-ig minskning av
den samlade hämtavgiften.
37

Om man istället väljer att lägga hela hämtavgiften som viktavgift utan någon basavgift blir resultatet
annorlunda. Kommunen i exemplet gör en prognos som utgår ifrån att de totala intäkterna från viktavgifterna
ska motsvara de totala kostnaderna för insamling och behandling vid den uppskattade
snittmängden 9,5 kg per tömning och kommer fram till att detta gäller vid en viktavgift på 2,8 kr/kg,
se figur 6.3.
Figur 6.3 Avgift och kostnad per abonnemang för vikttaxa modell 2.
Abonnemang med en genomsnittsmängd per tömning över 9,5 kg ger större intäkt än kostnad och ett
abonnemang med en genomsnittsmängd under den prognostiserade ett underskott per abonnemang.
Vad händer då med det totala utfallet av kostnader och intäkter per år om genomsnittsmängden för
samtliga abonnemang avviker från det beräknade?
38

Figur 6.4 Utfall av kostnader och intäkter per år för vikttaxa modell 2
Som framgår av figur 6.4 ger en vikttaxa av denna modell – om förutsättningarna är likartade som i
exempelkommunen – snabbt betydande över- eller underskott jämfört med prognosen. I detta fall blir
dock den miljöstyrande effekten av hämtavgiften betydligt mer markerad. En abonnent som minskar
mängden säck- och kärlavfall med 25% får också 25% lägre hämtavgift.
Dessa båda modeller kan sägas vara de båda extremerna då man överväger storlek på basavgift och
viktavgift vid utformning av vikttaxa, sedan finns det ett spann däremellan. Avvägningen görs utifrån
vilken styreffekt man vill erhålla och hur stor variation man anser sig kunna tolerera i det ekonomiska
utfallet. Två viktiga faktorer för beslutet är hur kraftig miljöstyrning som önskas och hur säker man
anser sig vara på prognosen av avfallsmängd per tömning. Varje kommun som överväger vikttaxa måste
själv göra denna avvägning.
6.2.2 Beräkning av avgifter vid källsortering av matavfall
Rörliga avgifter vid frivillig källsortering av matavfall utformas relativt olika beroende på insamlingssystem,
kommunens mål för källsortering och huruvida den kombienras med andra incitament.
Många grundläggande frågeställningar gäller dock de flesta kommuner som inför dessa system och vi
har valt att återigen illustrera med Knypplinge kommun, se exempel 4.
39

Exempel 4 Knypplinge kommun: verkliga kostnader per avgiftskategori
Baserat på ingångna entreprenadavtal för insamling och behandling beräknas kostnaden för varje enskild
abonnemangskategori. Därefter kan jämförelser göras mellan olika typer av abonnenter.
En abonnent som tidigare hade 14-dagarshämtning av 240 liters kärl får i och med att källsortering införs följande
val: antingen källsortering i 140 l kärl för matavfall och 140 l kärl för brännbart eller 240 l kärl för osorterat
(blandat brännbart). Vad blir den verkliga kostnaden för respektive val?
Som figuren visar blir kostnaden för abonnemanget 432+399=831 kr om abonnenten väljer källsortering men
endast 623 kr om man istället väljer osorterat. Liknade jämförelser (som 140 l matavfall + 240 l brännbart jämfört
med 370 l osorterat) ger samma bild.
Som framgår av exempel 4 för Knypplinge kan rörliga avgifter sällan baseras direkt på verkliga kostnader
för individuella tjänster. Det gäller särskilt vid källsortering av matavfall där de verkliga kostnaderna
ofta är större än för hantering av blandat brännbart (osorterat) avfall. Avfallstaxorna differentieras
ofta så att avgiften för abonnemang för källsortering sätts lägre än den verkliga kostnaden emedan
avgiften för blandat brännbart (osorterat) avfall sätts högre än motsvarande kostnad. I exempel 5 tar
Knypplinge fram ett förslag på fördelning av de rörliga avgifterna.
40

Exempel 5 Knypplinge kommun: Fördelning av rörliga avgifter.
Innan kommunens tjänstemän påbörjar arbetet med att fördela rörliga avgifter summeras ett antal vägledande
principer utifrån avfallsplanen och samtal med nämndens ledamöter:
1. Taxan ska ha ett märkbart incitament för källsortering av matavfall
2. Avgifterna för osorterat avfall ska dock fortfarande vara överkomliga så att abonnenter som absolut
motsätter sig detta väljer osorterat snarare än missköter utsorteringen av matavfall.
3. Beräkningarna ska göras utifrån antagandet att 80% väljer att källsortera.
4. Summan av de rörliga avgifterna ska täcka motsvarande kostnader. Eventuellt kan de generera ett
visst överskott vilket i så fall ska användas för att sänka grundavgifterna.
Baserat på dessa utgångspunkter tas ett förslag till rörliga avgifter fram.
Total kostnad per abonnemang
Avgift
Enfamiljshus
Kärl strl
14 dagars 14 dagars
månad
Matavfall 140l 432 310
240l 615 400
Brännbart avfall 140l 399 395
240l 576 550
370l 783 750
Osorterat avfall
(blandat brännbart) 140l 427 1 300
240l 623 1 600
370l 856 2 000
Total kostnad per abonnemang
Avgift
Flerfamiljshus och verksamheter
Kärl strl vecko 2 ggr/v vecko 2 ggr/v
Matavfall 140l 865 1 729 600 1 200
240l 1 230 2 460 700 1 300
Brännbart avfall 140l 797 1 595 700 1 300
240l 1 152 2 303 1 100 2 000
370l 1 565 3 130 1 500 2 300
Osorterat avfall 140l 853 1 706 2 600 5 200
(blandat brännbart) 240l 1 247 2 494 3 000 5 800
370l 1 712 3 424 3 800 7 500
Kostnaderna för enskilda abonnemang har inte varit vägledande men framgår av tabellen för att illustrera hur
de generellt förhåller sig till avgiften. För att uppnå incitamentet till källsortering och samtidigt balans mellan
kostnader och avgifter har abonnemang för matavfall sänkts jämfört med verklig kostnad, abonnemang för
brännbart sänkts något och abonnemangen för osorterat höjts kraftigt jämfört med verklig kostnad.
Uppställningen i exempel 5 ska inte ses som en rekommendation till nivå på incitamentet för källsortering
av matavfall, detta bestäms helt utifrån varje enskild kommuns mål och politiska beslut. Det
finns kommuner med betydligt kraftigare incitament till källsortering och kommuner där taxan gjorts
neutral med avseende på källsortering.
41

Exempel 5 Knypplinge fortsättning: Fördelning av rörliga avgifter
Ser vi återigen på exemplet med abonnenten som valde mellan 2 stycken 140 liters kärl för källsortering eller
ett 240 liters kärl för osorterat så framgår kostnader och avgifter av figuren nedan.
För varje abonnent som väljer källsortering uppstår ett underskott på 126 kr och för varje abonnent som väljer
osorterat får kommunen ett överskott på 977 kr. Om omkring 80% av dessa abonnenter väljer källsortering så
hamnar kostnader och intäkter i samma härad. OBS! Balansräkningen görs inte för enskilda val utan för samtliga
kostnader och intäkter. Exemplet ovan är endast för att illustrera principen.
När avgifterna inte motsvarar kostnaderna för varje enskild hämtkategori utan överskott i vissa kategorier
kompenserar underskott i andra så bör en känslighetsanalys göras. Vad händer om abonnenterna
väljer andra tjänster än de som förväntades när man projicerade de samlade intäkterna? Detta är
särskilt viktigt om källsortering införs för första gången i full skala. Exempel på känslighetsanalys för
Knypplinge visas i exempel 6.
42

Exempel 6 Knypplinge kommun: Känslighetsanalys rörliga avgifter
När renhållningsavdelningen fördelat nivåerna enligt tabellen i exemplet 5 ger en prognos utifrån antagandet att 80%
väljer källsortering kostnader på 7 miljoner för insamling och behandling och intäkter från rörliga avgifter på 7,5 miljoner.
Givet osäkerheten anser man att ett prognostiserat överskott på 500 000 kr är acceptabelt. Dessutom kan eventuellt
detta överskott användas till att sänka grundavgifterna.
Men hur påverkas utfallet om färre eller fler väljer källsortering? Om fler än 80% väljer källsortering stiger kostnaderna
och intäkterna minskar, och det omvända gäller om fler väljer osorterat. För att kvantifiera riskerna kan man göra en
enkel känslighetsanalys där utfallet för 50% respektive 100% anslutningsgrad till källsorteringssystemet beräknas.
Känslighetsanalysen visar att utfallet påverkas relativt kraftigt av abonnenternas val. Om endast 50% ansluter sig
genererar det ett årligt överskott på 4 miljoner medan en 100% anslutning ger ett underskott på 2 miljoner. Om incitamentet
fungerar fullt ut försämras alltså det ekonomiska utfallet.
Känslighetsanalysen visar på behovet av noggrann uppföljning, framförallt första året efter att källsorteringen införs.
Analysen utgör sedan ett verktyg vid uppföljning eftersom den kan användas till att snabbt uppskatta utfallet av olika
tendenser i abonnenters val.
OBS! Abonnentvalens påverkan på kostnader beror av den form på vilken verksamheten bedrivs och ingångna avtal.
För en kommun som bedriver insamling i egen regi påverkas kostnaden mindre då man måste göra långsiktiga investeringar.
Även för kommuner som handlar upp insamling finns vanligen klausuler om omförhandling av à-priser vid
förändrade abonnemang vilket påverkar kostnadsförändringen.
I exempel 4-6 har vi visat hur avgifter kan beräknas och vilka konsekvenser som kan uppstå i kommuner
som inför källsortering av matavfall. Exemplet är valt för att det finns ett intresse kring detta för
närvarande och för att det ur taxesynpunkt är något mer komplicerat. Samtliga angreppssätt vad gäller
beräkningar och konsekvenser är dock förstås även i princip applicerbart för kommuner som inte tilllämpar
källsortering av matavfall.
43

7. Special- och tilläggsavgifter
Beroende på de hämttjänster som erbjuds av kommunen kan det även förekomma andra special- och
tilläggsavgifter i taxan. Exempel på special- och tilläggsavgifter är hämtning av slam, grovavfall och
farligt avfall samt dragavståndstillägg och trapptillägg.
Avgifter för slam, fettavskiljare och enskilda avloppsanläggningar ska inte uppfattas som frivilliga avgifter,
utan är obligatoriska för de hushåll och verksamheter som genererar detta avfall. Abonnemang
och budning för hämtning av trädgårdsavfall och grovavfall är däremot frivilliga tilläggsavgifter för
dem som inte önskar lämna sitt avfall vid återvinningscentralen kostnadsfritt.
Det är mycket viktigt att kommunen noggrant går igenom samtliga dessa tjänster och specificerar dem
i renhållningsföreskrifter och taxan, annars saknas grund för att ta ut avgifter.
7.1 Avgifter för slam från slutna tankar, trekammarbrunnar,
slamavskiljare och fettavskiljare
Slam som uppkommer från hantering av enskilda anläggningar är hushållsavfall. Uppstår slammet i en
anläggning som behandlar avlopp från flera fastigheter och är stor, tekniskt komplex eller på annat
sätt skiljer sig från anläggningar avsedda för enskilda hushåll anses det inte vara hushållsavfall.
I en kommun finns det vanligen ett antal enskilda avloppslösningar som genererar slam vilket faller
inom definitionen för hushållsavfall. Därmed ska avgiften ingå i avfallstaxan. Då den endast berör en
del kunder är det lämpligen en separat avgift.
Kostnaden för slamhantering består av följande delar:
• Tömning. Kostnaden är per stopp/tömning samt per volym
• Behandling. Kostnaden är vanligen per volym
• Administration, hantering av kundtjänst och planering
En vanlig konstruktion är att ha en avgift som är per stopp och volym, den senare för de volymsrelaterade
kostnaderna för både tömning och behandling. Kostnaden för planering och kundtjänst kan antingen
läggas in i dessa eller i en särskild mindre grundavgift för slamabonnemang. Oavsett hur avtalet
med entreprenören ser ut bör man försöka utforma avgiften mot kund så att den blir så tydlig och enkel
som möjligt (se exempel 7 från Knypplinge nedan).
Vanligen ingår ett antal möjliga tillägg i taxan, dessa kan vara tilläggsavgifter för:
• Tungt brunnslock
• Extra slanglängder krävs
• Framkörning vid beställd extrahämtning
• Bomkörning, det vill säga framkörning när tömning inte kunnat utföras
Även i dessa fall gäller att avgiften måste vara specificerad i taxan för att kommunen ska kunna ta ut
den mot abonnenten. En del kommuner tar även ut tilläggsavgift för tömning som kräver transport vid
44

svåra vägförhållanden eller ersättning per timbasis för särskilda tjänster. Att på detta sätt differentiera
avgiften utifrån yttre hämtförhållanden har ännu inte prövats av miljödomstolen och det kan inte anses
avgjort huruvida detta är möjligt enligt kommunallagens likställighetsprincip.
Kommunerna kan välja att sköta kundtjänst, registerhållning och fakturering för denna tjänst eller låta
detta ingå i entreprenörens uppdrag. En del kommuner tecknar avtal med flera entreprenörer till en
avgift som sätts av kommunen och entreprenörerna kan sedan konkurrera fritt och ta emot beställningar
direkt från kund så länge de tillämpar kommunens taxa. Kommunen tenderar dock att förlora
kontrollen över tömningarna i dessa fall: hur de utförs, priser och vart avfallet transporteras för behandling.
I en del kommuner finns enskilda anläggningar både på fastland och i skärgård och tömningen för den
senare kategorin är väsentligt dyrare. Här gäller samma resonemang och förutsättningar som exempel
1 kapitel 2.6.
7.2 Latrin
Hämtning av latrintunnor ingår också i det kommunala renhållningsansvaret. Detta är en hantering
som man av flera skäl, främst arbetsmiljö, vill fasa ut. Därför sätts denna avgift ofta allt högre för att
stimulera till investeringar i bättre enskilda sanitetslösningar. Många entreprenörer har de senaste
åren givit taktiska anbud där latrinhämtning satts lågt, avsevärt lägre än den verkliga kostnaden. Det
beror på att man räknar med att detta kommer att försvinna eller i alla fall kraftigt minska. Taktisk
prissättning bör inte påverka avgiften gentemot abonnent.
45

Exempel 7 Knypplinge kommun: Avgift för tömning av slam från slutna tankar
I Knypplinge finns det ett antal hushåll som inte är anslutna till det kommunala VA-nätet och istället har slutna
tankar. Tömning av dessa mot avgift ingår i det kommunala renhållningsansvaret och skall därmed ingå i
taxan.
Knypplinge har i och med det nya entreprenadavtalet även handlat upp en delentreprenad för tömning av
slamtankar. De gällande à-priserna beror av tankstorlek och framgår av tabellen nedan.
Tankvolym
à-pris per tömning
3 300
5 400
7 500
9 600
Därutöver utgår en ersättning i form av framkörningsavgift till entreprenören. Denna är 150 kr för tömning
enligt schema, 500 kr för beställd tömning inom 5 dagar och 1 000 kr för beställd tömning inom 24 timmar.
För behandling har Knypplinge ett avtal med Sticklinge avloppsverk på 125 kr per m 3 .
Kommunen anser även att de abonnenter som har slutna tankar bör betala för det administrativa merarbete
som planering, upphandling och beställning innebär. Man räknar därför med ett schablontillägg på 20 kr per
tömning.
Efter diskussioner med ansvarig nämnd tar man principbeslutet att de enskilda avgifterna för slamtömning
ska täcka sina kostnader, varken mer eller mindre. Däremot finns ett uttalat önskemål från nämnden att taxan
skall göras så lättförstålig och förenklad som möjligt. Därför slår renhållningsavdelningen ihop kostnaderna
för schemalagd tömning till en tömningsavgift som täcker såväl tömning som behandling och schablonkostnad
för administration. Till detta läggs framkörningsavgift för beställd tömning som är skillnaden mellan
framkörningsavgiften för beställd och schemalagd hämtning. Slamavgifterna får följande utformning i Knypplinges
taxa:
Avgifter för schemalagd tömning (inklusive framkörning)
Tankvolym
Avgift för tömning och behandling
3 845 kr
5 1 195 kr
7 1 545 kr
9 1 895 kr
Tilläggsavgift för beställd tömning
Beställning inom 5 dagar
Beställning inom 24 timmar
350 kr
850 kr
I avtalet med entreprenören finns även en avgift när tömning inte kan ske på framkomlig väg. Efter mycket
diskussioner på renhållningsavdelningen och med nämnden beslutar man sig för att inte ta med denna som
en avgift mot abonnent på grund av likställighetsprincipen. Det prognostiserade underskottet kommer att
täckas på annat sätt. Utfallet av detta antas bli marginellt men man noterar att det bör utvärderas vid nästa
års korrigering av taxan.
7.3 Grov- och trädgårdsavfall
Ur taxesynpunkt finns vissa likheter mellan grov- och trädgårdsavfall. I allmänhet kan avfallet lämnas
kostnadsfritt till återvinningscentralen, men många kommuner erbjuder även fastighetsnära hämtning
av dessa fraktioner.
46

Kommunen kan erbjuda budad hämtning och/eller abonnemangshämtning. Den budade hämtningen
har vanligen en avgiftskonstruktion med framkörningsavgift samt kubikmeteravgift. Detta följer den
verkliga hämtningskostnaden väl. Behandlingskostnaden läggs in i volymavgiften med ett schablontilllägg.
Precis som för slamtömning kan kommunen välja att låta entreprenören ta emot beställningar och
fakturera kund. Kommuner kan även teckna avtal med flera entreprenörer som alla kan ta emot och
utföra budning till angivet pris.
I exempel 8 visas hur Knypplinge beräknar avgifterna för grov- och trädgårdsavfall.
7.4 Farligt avfall
Som tidigare nämnts ingår nästan alltid hantering av farligt avfall från hushåll i grundavgiften. Det
finns två skäl till detta:
1. Att stimulera till insamling av farligt avfall är ett viktigt miljömål i de flesta kommuner. Detta
är ofta det huvudsakliga argumentet mot en särskild avgift.
2. För en del insamlingssystem som till exempel miljöstationer och miljöbil kan det vara praktiskt
svårhanterligt med en särskild avgift.
För en del system som till exempel röda boxar där hämtningen beställs är det praktiskt möjligt med en
särskild avgift men tillämpas sällan. Däremot har en del kommuner begränsningar i antalet hämtningar
per år för att minska kostnaderna.
47

Exempel 8 Knypplinge kommun: Avgifter för grov- och trädgårdavfall
Tidigare har Knypplinge kommun endast erbjudit hushållen att lämna grov- och trädgårdsavfall till kommunens
återvinningscentral (kostnadsfritt). Det har dock funnits ett uttalat önskemål att även kunna erbjuda budad hämtning
för en- och tvåfamiljshus och abonnemangshämtning av grovavfall för flerfamiljshus. Man tar därför in pris på
denna insamling i entreprenadupphandlingen.
Enfamilj budning
Framkörningsavgift
Hämtning per kubikmeter
Trädgårdsavfall 125 kr 75 kr
Grovavfall 125 kr 75 kr
Abonnemang grovavfall
Hyra container per år
Pris per hämtning
Grovfall abonnemang 12 ggr per
år 1000 m3 container
300 75 kr
Därutöver har kommunen även en behandlingskostnad som i avtalet med Sticklinges kommunala avfallsbolag är
250 kr per ton för trädgårdsavfall och 700 kr per ton för grovavfall. När abonnenten ska faktureras är det dock
enklast att även behandlingskostnaden räknas om till en volymbaserad avgift. Den kan då slås ihop med hämtningsavgiften
och det är volymen snarare än vikten som abonnenten själv kan verifiera.
På basis av nyckeltal från Avfall Sveriges rapport 2000:12 så beräknar kommunen att behandlingskostnaden per
volymsenhet är 63 kr per m3 för grovavfall och 37 kr för trädgårdsavfall.
Hantering av beställningar och abonnemang antas också innebära ett administrativt merarbete. Man uppskattar
detta till 20 kr per budning och 40 kr per abonnemang.
Man vill nu att avgifter ska tas fram som är enkla att förstå för abonnent och smidiga att hantera för kundtjänst.
Den första utgångspunkten var att detta ska göras till en självkostnad för varje enskild tjänst.
För budningar läggs den administrativa kostnaden till framkörningsavgiften som blir 125 + 20 = 145 kr för både
trädgårdsavfall och grovavfall. Behandlingskostnaden läggs till kubikmeteravgiften som blir 75 + 63 = 138 kr för
grovavfall och 75 + 37 = 112 kr för trädgårdsavfall.
För abonnemangshämtning i flerfamiljshus blir den årliga självkostnaden 300 + 12x75 + 12x63 + 40 = 1 996 kr
per år.
Vid en preliminär dragning för den tekniska nämnden fann denna att priset för budad hämtning föreföll rimligt, inte
minst eftersom enfamiljshus ansågs ha bil och lättare kunde utnyttja ÅVC. Däremot fann man att abonnemangskostnaden
för grovavfallshämtning i flerfamiljshus var avskräckande och undrade om denna inte kunde minskas
till hälften, d v s kosta 1 000 kr per år? Det är en uttalad önskan att så många fastighetsägare som möjligt ska
teckna abonnemang eftersom många flerfamiljshushåll saknar möjlighet att själva åka till kommunens ÅVC. Renhållningsavdelningen
uppskattar att upp till 100 abonnemang kan komma att tecknas och meddelar att man ska
överväga den möjligheten vid den slutgiltiga sammanvägningen då man kan se var dessa 100 000 kr kan tas (se
exempel 9).
7.5 Oförutsedda hämttjänster
Enligt 15 kap. 17 § i miljöbalken är kommunen skyldig att utöver vad som följer av renhållningsordningen
transportera bort hushållsavfall, om fastighetsrättsinnehavaren eller nyttjanderättsinnehavaren
begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.
De flesta tjänster täcks vanligen in av taxans olika avgifter. Men om taxan till exempel saknar kategorier
för budad hämtning av hushållens grovavfall eller farliga avfall kan en situation uppstå då en fastighetsägare
begär hämtning men en avgift kan inte tas ut eftersom den inte är specificerad i taxan.
48

En del kommuner har i taxan avgifter som inkluderar kostnad per timme för dessa oförutsedda hämtningar.
Detta bör undvikas eftersom avgiften då i slutänden beror av var fastigheten ligger och det är
tveksamt på grund av likställighetsprincipen.
Oförutsedda hämtningar kan istället ges en generell grund utifrån till exempel en kombination av avgift:
• per gång
• per volymsenhet
• samtliga behandlingsavgifter
Glöm inte bort att taxan ska det finnas med något om hur avgiften ska bestämmas när taxan i övrigt
saknar tillämplig bestämmelse om avgift.
7.6 Avfallskvarnar
Avfallskvarnar kan nyttjas för matavfall på två sätt. Antingen genom att avfallet efter kvarnen går till
en sluten tank som töms regelbundet eller genom att avfallet släpps på VA-nätet. Förutsättningarna för
en avgiftslösning ser olika ut i de bägge fallen.
Idag är det framförallt lösningar med avfallskvarn och sluten tank som intresset kretsar kring. Innan
man tittar på avgiftslösning så är det viktigt att konstatera att kostnaden fördelar sig på tre olika poster:
Finansieras direkt
av abonnent
Avgift tas ut genom kommunala
avfallstaxan
Avfallskvarn
och tank
Tömning och
transport
Behandling
Figur 7.1 Kostnader vid användande av avfallskvarn
Investeringskostnaden för avfallskvarn och tank faller i princip på hushållen medan transport och
behandling täcks av en avgift inom avfallstaxan. Som med alla avgifter avgörs den slutgiltiga utformningen
inte av kostnaden utan av kommunens prioriteringar och mål. För avfallskvarn precis som vid
diskussionen om källsortering av matavfall så bör utgångspunkten vara hur man ser på denna lösning
jämfört med befintliga alternativ:
• Är avfallskvarn prioriterat i förhållande till hantering av säck- och kärlavfall?
• Är avfallskvarn prioriterat framför utsorterat matavfall i kärl?
• Är det en ”neutral” tjänst, en möjlighet som kunden kan välja men det är inte prioriterat?
49

Avgiften bör sättas i relation till hur prioriterat man anser att avfallskvarn är. Anledningar att prioritera
avfallskvarn jämfört med kärlhämtning av utsorterat matavfall är dels arbetsmiljö men även kvalitetssäkring
av det utsorterade matavfallet.
Idag är avgiften ofta konstruerad på något av följande sätt:
1. Som tömning av sluten slamtank enligt avgiften för slam.
2. Som motsvarande avgift för utsorterat matavfall vilken räknas ut individuellt för enskilda
kunder.
Ofta tillämpas dessa avgifter snarast som tillfälliga lösningar. Den första för att det passar hanteringen
och en befintlig avgift kan tillämpas. Den andra för att det finns så få avfallskvarnar att det är möjligt
att beräkna avgifter för enskilda abonnenter.
Kommunen kan istället välja att bestämma avgift per tömning och volym men sätta nivån så att någon
av följande effekter erhålls:
1. Taxan är neutral mellan avfallskvarn och utsorterat matavfall i kärl, avgiften blir densamma.
2. Det blir något billigare att använda kvarn, men totalt sett dyrare på grund av investeringskostnad
i kvarn och tank.
3. Avgiften sätts så att skillnaden jämfört med kärl blir så stor för vissa abonnenter med stora
mängder matavfall, som storkök och saluhallar, att det lönar sig att investera i tank och matavfallskvarn.
Notera att investeringen i fall tre fortfarande är abonnentens ansvar. Avgiften är satt så att investeringen
blir lönsam, men kommunen tar inte det ansvaret.
Det finns även ett exempel (Linköping) där kommunen tar ett större ansvar och går in och gör själva
investeringen för abonnenter med stora avfallsmängder och ett särskilt intresse att börja använda avfallskvarn.
I de fall då avfallet leds med avloppsnätet till reningsverket bör både avfallstaxan och VA-taxan ta hänsyn
till detta då behandlingskostnaden flyttas från avfalls- till VA-kollektivet. Anslutning av kvarn till
VA-nätet görs, om kommunen tillåter detta, efter en särskild anmälan och godkännande varefter ett
avtal sluts som reglerar eventuell ersättning. Kommuner som tillämpar detta bör även ha en avgiftsreduktion
i avfallstaxan. Storleken på ersättning till VA-kollektivet respektive reduktion av avfallstaxa
bör reflektera kommunens syn på anslutning av kvarn till VA-nätet.
50

8. Att göra den slutgiltiga avvägningen
I exemplen i kapitel 6 och 7 framgår hur man kan fördela kostnader mellan grundavgiften respektive
olika rörliga avgifter för att få en rättvis profil och styrande effekter. Som utgångspunkt presenterades
ett resonemang om vad som i princip bör täckas av olika delar. Ibland är det även motiverat att fördela
intäkter mellan rörliga avgifter och grundavgifter så att intäkterna från en kategori är lägre än de motsvarande
kostnaderna medan den andra är högre i motsvarande grad. Ett skäl kan vara att de kostnader
som ska täckas av rörliga avgifter sjunker medan de fasta ökar och att man inte önskar ändra taxan
i samma riktning då detta kan ge fel signaler.
Om taxans konstruktion bygger på att ett prognostiserat överskott från en typ av avgift kompenserar
för ett prognostiserat underskott från en annan avgift finns det risk att känsligheten i utfallet ökar. Om
till exempel intäkterna bygger på att ett överskott från rörliga avgifter ska kompensera för ett underskott
från grundavgifter så kan det uppstå ett underskott om antalet rörliga abonnemang blir färre
eller annorlunda än vad prognosen förutsett.
När miljöstyrande taxor tillämpas eller fasta grundavgifter täcker rörliga kostnader så uppstår en osäkerhet
i bedömningen av utfallet för kostnader och intäkter. När man gör den slutgiltiga avvägningen
så bör man därför även göra en bedömning av osäkerhetsmarginaler som kan leda till över- eller underskott.
Några av dessa faktorer har vi diskuterat i tidigare exempel.
• Kostnader för behandling och transporter av avfall från återvinningscentraler beror av avfallsmängder
men täcks av grundavgifter.
• Samma sak gäller vanligen hantering av farligt avfall.
• Alla former av miljöstyrande differentieringar, till exempel för källsortering av matavfall, innebär
en osäkerhet eftersom det ekonomiska utfallet beror av abonnenternas val.
• När en ny tjänst eller abonnemang införs och denna är subventionerad, eller har en avgift högre
än självkostnaden, så påverkar antalet tecknade abonnemang utfallet.
Även antal kommuninvånare, antal betalare, avfallsmängder, väder, energiåtgång med mera kan påverka
utfallet av kostnader och intäkter.
I exempel 9 visas hur Knypplinge kommun gör en avvägning mellan alla avgifter.
51

Exempel 9 Knypplinge kommun: Avvägning av samtliga avgifter
Renhållningsavdelningen presenterar de genomförda beräkningarna i en särskild dragning för den tekniska
nämnden. Nämnden reagerar på de föreslagna grundavgifterna som innebär en markant höjning. Kan man
tänka sig en sänkning av dessa? Prognosen för rörliga avgifter visar ju på ett överskott på 500 000 kr per år.
Förvaltningen framhåller då att detta överskott erhålls om anslutningsgraden till källsortering blir just 80%.
Blir den bara några procentenheter större så försvinner detta överskott och eftersom man tidigare bara haft
försök med ett hundratal hushåll är bedömningen mycket osäker.
Nämnden vill dock att man gör en korrigering och utgår ifrån en anslutning till källsortering på 80% (med det
överskott detta genererar). Man menar att detta var utgångspunkten för utformning av det nya insamlingssystemet
och taxan.
Renhållningsförvaltningen förbereder ett nytt förslag. Utgångspunkten är att det prognostiserade överskottet
på 500 000 från rörliga avgifter ska användas för att minska grundavgifterna så att intäkterna minskar med
upp till 400 000 kr och så att abonnemangen för grovavfallshämtning kan ”subventioneras” med totalt
100 000 kr per år. Man finner att man då kan sänka grundavgifterna med 65 kr till 715 kr för enfamiljshushåll,
med 31 kr till 480 kr för flerfamiljshushåll och med 24 kr till 610 kr för verksamheter.
I det slutgiltiga förslag till taxa som presenteras för nämnden tar förvaltningen fram ett PM som bland annat
innehåller följande tabell:
Kostnader
Övergripande kostnader 2 875 000
Intäkter
Över/ underskott
Osäkerhetsmarginal
ÅVC 1 975 000 +/-200 000
Farligt avfall 300 000 +/-40 000
Totalt grundavgifter 5 150 000 4 750 000 -400 000
Matavfall 2 700 000 1 800 000
Brännbart 3 100 000 2 900 000
Osorterat 1 200 000 2 800 000
Totalt rörliga avgifter 7 000 000 7 500 000 +500 000 +/-2 000 000
Slam 1 100 000 1 100 000
Grovavfall 350 000 250 000 -100 000 +/-40 000
Trädgårdsavfall 150 000 150 000
Totala tilläggsavgifter 1 600 000 1 500 000
TOTALT 13 750 000 13 750 000 0 +/-2 280 000
Förutom att visa på prognostiserade kostnader och intäkter samt en bedömning av hur över- och underskott
för olika tjänster tar ut varandra visar förvaltningen även på de osäkerhetsmarginaler som förekommer.
• Kostnader för ÅVC beror delvis av avfallsmängder som dock inte påverkar intäkter. Se exempel 1 från
Knypplinge kommun.
• Samma förhållanden gäller farligt avfall där de totala kostnaderna bedöms kunna variera med upp till
+/-40 000 kr/år beroende på inlämnade mängder.
• Det tidigare diskuterade osäkerheten vad gäller antalet abonnemang för källsorterat respektive osorterat
avfall bedöms första året uppgå till så mycket som 2 miljoner kr. Denna osäkerhetsmarginal bedöms
för de följande åren (när man har en bättre bild över hur många som ansluter sig) bli betydligt
mindre, uppskattningsvis +/- 200 000 till 500 000 kr.
• Eftersom abonnemang för grovavfallshämtning är en ny och ”subventionerad” verksamhet uppstår en
osäkerhet om underskottets storlek.
Om däremot en avgift motsvarar självkostnaden, som slam och trädgårdsavfall i exemplen från Knypplinge,
så påverkar inte antalet abonnemang eller tömningar totala kostnaderna och intäkterna i samma grad och
förändringar i volym/antal abonnemang påverkar inte balansräkningen.
Den tekniska nämnden tillstyrker taxans utformning och den antas sedan av kommunfullmäktige. Med tanke
på de stora osäkerhetsmarginalerna vill dock nämnden ha en avrapportering från renhållningsförvaltningen
senast 1 oktober 2009 där utfallet av kostnader och intäkter baserat på tecknade abonnemang och avfallsmängder
under det första halvåret analyseras och jämförs med de prognoser som gjordes inför utformningen
av taxan. I denna avrapportering skall det även ingå eventuella rekommendationer till nödvändiga korrigeringer
i avgiftsnivåer för 2010.
52

9. Utformning av konsekvensberäkningar
När taxeförslaget presenteras för beslutsfattare är det viktigt att det sker i en form så att effekten för
abonnenterna blir överblickbar. Om vissa avgifter sänks medan andra höjs och nya avgifter tillkommer
blir det svårt att bedöma den samlade effekten för olika abonnenter om man jämför avgift för avgift.
Ett bra sätt att hantera detta är att illustrera taxans effekt med hjälp av typabonnenter. En konsekvensberäkning
är även bra för att bedöma till exempel om nivån på incitament till källsortering av
matavfall är rimliga genom att de totala avgifterna presenteras på kundnivå.
Exempel 10 Knypplinge kommun: Konsekvensberäkning för föreslagen taxa
I den PM som renhållningsavdelningen presenterade för tekniska nämnden ingick även en konsekvensberäkning
för tre typabonnenter.
Fru Larsson hade tidigare ett abonnemang på 140 liters kärl. Hon kan nu antingen välja två 140 liters kärl för
mat- respektive brännbart avfall eller ett 140 liters kärl för osorterat avfall
Familjen Pettersson hade tidigare ett 370 liters kärl och kan nu välja på antingen 140 liter matavfall och 240
liters kärl för brännbart avfall eller 370 liters kärl för osorterat avfall .
Bostadsrättsföreningen Ugglan består av 12 lägenheter. De hade tidigare ett veckoabonnemang på 4 stycken
370 liters kärl. De kan nu antingen teckna abonnemang på 2 stycken 240 liters kärl för matavfall och 3
stycken 370 liters kärl för brännbart avfall eller ha 4 stycken kärl för osorterat avfall.
Förra taxan Nya taxan-källsortering Nya taxan-osorterat
grund rörlig totalt grund rörlig totalt grund rörlig totalt
Fru Larsson 700 750 1 450 715 705 1 420 715 1 300 2 015
Fam Pettersson 700 1 200 1 900 715 860 1 575 715 2 000 2 715
BRF Ugglan 5 400 8 100 13 500 5 760 5 900 11 660 5 760 15 200 20 960
Renhållningsavdelningen drar följande slutsatser av konsekvensberäkningen.
• Samtliga abonnenter får en något lägre taxa än föregående år om de väljer källsortering.
• Det finns ett klart incitament att välja källsortering, framförallt för abonnenter med större mängder avfall.
Hur kan abonnenter som väljer källsortering av matavfall få en lägre avgift än föregående år trots att kostnaderna
har ökat? Det beror på att de uppskattningsvis 20% som väljer abonnemang för osorterat avfall kompenserar
för bortfallet som ”subventionen” av källsorteringsabonnemang ger upphov till. Det är dock viktigt att betona
att detta inte kommer att gälla alla kommuner som inför källsortering av matavfall, några kan även få höja
avgifterna inte bara för osorterat utan även för källsorterat avfall jämfört med föregående taxa.
Vad gäller nivån på incitament finns det exempel på kommuner som både väljer större och mindre incitament
till källsortering.
53

10. Taxan i praktiken
10.1 Taxedokumentet
Taxan är en föreskrift om avgifter för kommunens renhållning och antas av kommunfullmäktige i ett
särskilt dokument. Hur taxedokumentet ser ut skiljer sig åt mellan kommunerna, men består vanligtvis
av allmänna föreskrifter knutna till avfallstaxan, presentation av taxans konstruktion, definitioner
och tabeller med samtliga avgifter. Glöm inte bort att ange om avgiften är inklusive eller exklusive
moms. En bra tumregel är att genomföra samtliga beräkningar exklusive moms men ange avgiften
inklusive moms i taxetexten.
Taxedokumentet kan bland annat innehålla:
• Definition av kommunens respektive fastighetsägarens ansvar
• Till vem avgiften ska betalas och vem som är betalningsansvarig
• Grund för befrielse från hämtning respektive renhållning och vilken eventuell avgift som utgår
i det förra fallet.
• Definitioner av de begrepp som förekommer i taxan
• Specifikation vad som ingår i grundavgiften
• Eventuellt index om detta tillämpas
Samtidigt bör själva avgifterna presenteras på ett tydligt och överskådligt sätt och förutsättningar för
att kunna välja olika alternativ framgå tydligt. Det är även möjligt att lägga in information om val och
avgiftsnivåer i förenklad form i ett särskilt dokument till kunderna.
10.2 Fakturering och uppbörd
Avgiften kan antingen betalas till kommunens renhållningsavdelning eller avfallsbolag, alternativt till
någon som kommunen utser som till exempel entreprenören för insamling. För att erhålla en god kontroll
och underlag för upphandlingar kan det vara en fördel att kommunen/kommunala bolaget själv
sköter fakturering. Det är även möjligt att kommunen själv sköter fakturering och kundtjänst för fasta
och rörliga avgifter men låter ansvarig entreprenör fakturera direkt för till exempel slamtömning från
enskilda avlopp eller budad grovavfallshämtning.
Flera kommuner samfakturerar renhållnings- och VA-avgifter. Det är dels administrativt enklare i de
fall dessa ligger under samma administration men även en fördel för att säkerställa betalning. Genom
att samfakturera med en tjänst som – till skillnad från avfallshämtning – kan stängas av får kommunen
ett möjligt verktyg för att driva in fordringar. I Sverige förefaller dock de administrativa fördelarna
vara huvudskälet för de kommuner som tillämpar detta.
10.3 Kontroll och tillsyn av abonnemang
Vid ekonomiska incitament till källsortering finns dessvärre risk för visst missbruk. I denna rapport
har vi gett faktiska exempel på problem som kan uppstå vid såväl hemkompostering som central insamling
av matavfall. Ju mer miljöstyrande taxan är desto större är risken för missbruk. En kommun
eller kommunalt bolag som har lägre avgift för hemkompost eller miljöstyrande taxa för källsortering
54

ör även avsätta resurser för att systematiskt följa upp dessa abonnemang. En modell för detta beskrevs
under 4.2.3. Miljökontoret eller liknande utövar tillsyn av anmält eget omhändertagande, t.ex.
kompostering.
Vid central insamling av matavfall bör även kvalitén på det insamlade avfallet följas upp med stickprov
för att på detta sätt se om det finns systematiska problem med felsortering.
10.4 Uppföljning och korrigering av taxan
Utfallet av kostnader och intäkter bör analyseras varje år, oavsett om stora omarbetningar görs eller
inte. Har dessa stämt med prognosen? Vad beror avvikelserna på? Har taxans miljöstyrande effekt
fungerat? Finns det inbyggda problem i taxans konstruktion? Vad måste korrigeras?
Resultatet av budgetutfall, uppföljningen av abonnemang och felsorteringar kan även föranleda förändring
av taxans utformning. Kan det utifrån dessa erfarenheter finnas anledning att korrigera någon
aspekt av taxan?
Som exemplen i denna rapport visar finns det allt större osäkerhetsmarginaler i prognostiserade kostnader
och intäkter. Går man tio år eller mer tillbaka i tiden var många taxor uppbyggda på avgifter
som motsvarade självkostnad för varje specifik tjänst. Det var då lättare att årligen reglera taxan med
renhållningsindex. Även om indexreglering förekommer bör man ändå varje år göra en noggrann analys
av utfallet. Om man får över- eller underskott måste taxan justeras. Som nämndes under i avsnitt
2,5 är det inte acceptabelt att bygga upp överskott under flera år utan ett överskott bör justeras följande
budgetår. Underskott som uppstår under flera år måste justeras med att skattemedel tillförs.
Dessa årliga analyser och eventuella korrigeringar av taxan bör dokumenteras noggrant.
När förändringar diskuteras eller planeras, till exempel investering i ny ÅVC, förändrad insamling av
farligt avfall eller förändrade behandlingskontrakt, bör en särskild analys av budget och taxekonsekvenser
göras. Denna bör ingå i underlaget till kommunens politiska beslutsfattare. Det är ett ypperligt
sätt att tydliggöra de ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ.
Det systematiska och integrerade arbetet med avfallstaxa som denna rapport förespråkar kan ses som
ett verktyg i verksamhetsstyrningen vilken underlättar arbetet, förbättrar kommunikationen med förtroendevalda
och leder till bättre beslut och en bättre avfallshantering.
55

11. Referenslista
Bohlin, A. (2007) ”Kommunalrättens grunder”, Femte upplagan, s.112
Dahlén, Lisa & Lagerkvist, Anders (2008) ”Viktbaserad renhållningstaxa som styrmedel.” Preliminär
slutrapport. Avfall Sverige och Avd Avfallsteknik, Luleå Tekniska Universitet, Luleå.
Sveriges Kommuner och Landsting (2006), Kommunallagen. Kommentarer och praxis. Med ändringar
t.o.m. 1 september 2006. Kommentus förlag
Domar från miljööverdomstolen
MÖD 2002:51, 2002-06-28, Mål M505-01 (Österåker)
MÖD 2003:115, 2003-11-24, Mål 8540-02 (Bräcke)
MÖD 2003:116, 2003-11-24, Mål 8541-02 (Bräcke)
MÖD 2006-05-02, Mål 7725-05 (Dals-Ed)
MÖD 2007-01-18, Mål 583-06 (Lysekil)
Rapporter från Avfall Sverige Utveckling:
2007:07, Mall för renhållningsordning. Föreskrifter för avfallshantering.
2006:13. Handbok i kommunal avfallsplanering – vägledning för ett framgångsrikt arbete.
2005:22. Särredovisning inom kommunal avfallshantering – motiv och rekommendationer
56

Rapporter från Avfall sverige 2008
2008:01 Vägledning för upphandling av avfallsbehandlingstjänster
2008:02 Den svenska biogaspotentialen från inhemska råvaror
2008:03 Vart tar smått el-avfall från hushåll vägen?
Studie av plockanalyser samt hushållens attityder och agerande
2008:04 Kartläggning av information till nysvenskar
2008:05 Återvining av planglas från fönster
2008:06 Slaggrus för sammansatta obundna material i väg- och anläggningsbyggnad. Handbok
2008:07 Riskbedömning vid deponier. Modellering enligt TC-modellen för svenska förhållanden
2008:08 Ammoniakavgång från luftade dammar med lakvatten - ett problem?
2008:09 Utvärdering av fullskaleanvändning av askor och andra restprodukter
vid sluttäckning av Tveta Återvinningsanläggning
2008:10 Minimering av lukt från kompostering av matavfall genom processoptimering.
Ett nordiskt samarbetsprojekt
2008:11 Förstudie - Framtagande av modell för beräkning av
insamling av hushållens farliga avfall
2008:12 Erfarenheter och kunskapsläge vid tömning av slamavskiljare
2008:13 Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv
2008:14 Den mikrobiella arbetsmiljön vid insamling av matavfall
2008:15 Nya avfallsfraktioner från små avlopp. Kretslopp och omhändertagande
2008:16 Metodik för klassificering av H14-kriteriet i Avfallsförordningen.
Förslag till biotestbatteri för klassificering av farligt avfall.
Ekotoxikologiskt testning med bakterie, alg, kräftdjur och fiskembryo
2008:17 Kommunsamverkan inom avfallshanteringen i Norge och Nederländerna
2008:18 Konstruktion av avfallstaxa

Avfall Sverige Utveckling 2008:18
ISSN 1103-4092
©Avfall Sverige AB
Adress
Telefon
Fax
E-post
Hemsida
Prostgatan 2, 211 25 Malmö
040-35 66 00
040-35 66 26
info@avfallsverige.se
www.avfallsverige.se