Att lära sig leva med bipolär sjukdom: - Black and White

Daniels perspektiv
Det var först när jag gick med i en stödförening som jag började känna att jag
inte var ensam. I gruppen fick jag dela med mig av mina erfarenheter och jag
har lärt mig oerhört mycket av andra medlemmar. När man delar samma
erfarenheter skapar det ett vänskapsband i gruppen och det är en slags
läkande upplevelse att träffa andra som vet och förstår hur det är att leva
med bipolär sjukdom.
Stödgruppen är ett slags fristad. Här kan personer med bipolär sjukdom
träffas och dela berättelser med likasinnade som själva gått igenom liknande
saker. Alla förstår vad det innebär att ha gått igenom en omstörtande manisk
period och en fruktansvärd djup depression. Ofta märker man att personen
man pratar med förstår vad det är man säger innan man har avslutat
meningen. Föreningen är det enda ställe där jag kan prata öppet om mina
problem och mina rädslor. Jag vet att de andra förstår mig och att allt jag
säger kommer att stanna mellan oss. Detta har gett mig väldigt mycket
styrka och fått mig att känna hopp igen efter en väldigt omstörtande period
som fullständigt förändrade mitt liv.
Jag har också börjat arbeta ideellt i föreningen och det är väldigt givande.
Det har hjälpt mig att få tillbaka tron på mina egna förmågor och gett mig
mod att bygga upp mitt liv igen. Jag har gjort en del förändringar för att
kunna hantera min sjukdom, och tack vare gruppen har jag fått möjligheten
att förmedla mina erfarenheter till andra. Det lidande jag har gått igenom
har jag fått använda på ett positivt sätt genom att hjälpa andra möta samma
svårigheter som jag gjorde.
Omvärlden förstår inte alltid vad det innebär att vara deprimerad eller
manisk. I gruppen förstår alla och det har varit till stor hjälp i min
återhämtning.
44