2010 - Vänersborgs Söners Gille

Bäste Birger! Vänersborg d. 13 Sept 00
Äntligen skriver jag. - - - - - -
Som du nog läst i tidningarna brann tändsticksfabriken härstädes ned
natten mellan 7/8 det var stiligt må du tro hela taket var ett enda eldhav.
jag var ute från ½ 2 till 4. jag tycker du ska vara avundsjuk.
I onsdags var jag ute vid Lilleskog och såg på kungen som jagade
på Hunneberg. Fick se kungen kronprinsen och alla de andra gubbarna
alldeles utmärkt. Vi hade lov sista timmen så vi hunno med 2-tåget
och hem kl. 6. Exercis 6-7. Kl. 7 ”Småfåglarnes vänner” som jag
naturligtvis var och hörde på. Utmärkt musik som vanligt. Väst-Götadals
regementsmusik.
- - - - - -
Flickorna går jag sällan med och händer det någon gång får jag hela
tiden höra talas om ”Gurks” oförlikneliga egenskaper. De äro lika fåniga.
Snart far emellertid Gurk och det blir tomt, mycket tomt. Särskilt under
timmarna i skolan då hans stim verkar mycket uppiggande. – Emil
Lindberg kom in vid Chalmers. Sven och Anna M. äro nu ovänner och
hava varit det i en månad. Ej ett ord ha de talts vid.
Ja tjänare
Bertil
[I brevets början har BH i efterhand skrivit till följande:]
Här har jag verkligen ej något att skriva men jag tycker det kan vara nog
nu. Det tar väl minst en timme att läsa genom och jag är till och med för
lat därtill. Nej så ska jag upp i morgon kl. ½ 8 så får jag allt lägga mig
nu. Skriv snart. God natt med dig. Hoppas att du svarar på mitt långa
brev.
Päta, Päta! Kom tillbaka hit! ½ timma. Va Va
Gurk var en skolkamrat, Torsten Lindberg, som flyttade till Göteborg
och senare till USA.
*
Kära Päta!
Tisdagen den 9 oktober, på frukostrasten.
- - - - - -
Ett hjärtligt tack för ditt milslånga brev, som var en riktigt stor händelse
att få. Är det brev ifrån Päta frågar jag pappa om han kommer med ett
brev till mig. Är detta fallet så drar jag mig genast tillbaka i ensamheten
och Gud nåde den som stör mig. Sen njuter jag i ordets fulla bemärkelse
riktigt slukar orden. Skrattar då jag ser dina kära kråkfötter. Tänker sen
12