Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum

ANDERS BJÖRKMAN/VBM
Moldau.
Per-Erik Andersson berättar vid denna första
träff kort om de olika styckena, deras bakgrund
och kännetecken.
– Vi börjar med Smetana och hans Moldau
och känner lite på det. Vi startar vid bokstaven
A i ett ganska långsamt tempo.
För att underlätta instuderingen är i regel
varje takt i noterna och i dirigentens partitur
försedd med antingen en bokstav som här, eller
med en siffra. Stämtonen intoneras av primarien
via oboisten och så är repetitionen i gång.
– Flöjterna ljuder följsamt i löpningarna
minsann! Stråkstämman då, ja det är ju inte
som Mozart. Vi tar från A igen och ”fuskar” lite
igenom så här i början, och ingen repris nu.
Spela från G, tack!
Per-Erik slår med båda armarna på dirigentvis
takterna jämt och tydligt – ingen onödig
gestik här inte. Han låter inspirerande entusiastisk
när han kommenterar det musikerna åstadkommer
och låter musiken flöda till sluttakten.
Men det hör till saken att det finns lika många
slagtekniska sätt som det finns dirigenter. En
del dirigenter är väldigt yviga i sina rörelser andra
mer diskreta. Jag har sett en rysk kördirigent
som hade så minimala slagtekniska rörelser
att när man satt precis bakom honom såg
man inte armarna röra sig alls.
25