Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum
Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum
Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
musiker som naturligtvis inte har samma<br />
tekniska färdigheter, som de vilka har spelandet<br />
som sin dagliga sysselsättning. Vissa dirigenter<br />
har inte visat denna respekt och jag har varit<br />
med om orkesterrepetitioner där enskilda musiker<br />
i vår orkester både gråtit och till och med<br />
vägrat att vara med under processen, av rädsla<br />
för vad som skulle kunna hända. Detta är dessbättre<br />
mycket ovanligt. Jag har spelat för många<br />
olika professionella dirigenter och några kommer<br />
jag ihåg som särskilt öppna för en amatörorkesters<br />
möjligheter.<br />
– Den amerikanska dirigenten Everett Lee,<br />
som är bosatt i Sverige och var chefsdirigent för<br />
Norrköpings Symfoniorkester i tio år, gästade<br />
Musiksällskapet flera gånger. Han var en mycket<br />
sympatisk och välvilligt inställd dirigent. Han<br />
kunde läsa orkestern och ibland också föreslå alternativ<br />
repertoar. När vi under en repetitionsperiod<br />
två dagar före konsertdagen fortfarande<br />
inte fått vissa stämmor föreslog han ett helt annat<br />
verk, som flera kanske till och med tyckte<br />
var svårare än det verk vi skulle spela. Jag minns<br />
att det var ett stycke av Hilding Rosenberg, Orfeus<br />
i stan. Everett Lee visste vår kapacitet, och<br />
uppmuntrade och sporrade oss. Jag kan säga att<br />
framförandet trots få repetitioner blev en framgång.<br />
När en dirigent känner amatörorkestern så<br />
väl, blir det en verklig sporre. En annan gästdirigent<br />
som återkommit till oss vid många tillfällen<br />
och som också fick bra kontakt med vår orkester<br />
var Glenn Mossop. Han kommer ursprungligen<br />
från Kanada men är numera bosatt i Sverige.<br />
En stad – två orkestrar<br />
– Jag är av den bestämda uppfattningen att<br />
både den professionella och amatörorkestern<br />
behövs, och det av flera skäl. Om jag först tänker<br />
på publiken som är intresserad av konstmusik,<br />
kan den kanske ibland tycka att en professionell<br />
orkesters repertoar är väl avancerad.<br />
Publiken vill också höra, låt mig säga ”den<br />
gängse repertoaren”, känna igen sig. Den tillfredsställelsen<br />
får man genom att lyssna till<br />
Umeå Musiksällskap.<br />
– Men visst, publiken tar också till sig mer<br />
avancerade verk, balansen måste finnas och en<br />
amatörorkester kan upprätthålla den. Om vi<br />
tar ett exempel från vårt grannland Finland så<br />
hade vi under en följd av år ett fint samarbete<br />
och utbyte med amatörorkestern i Vasa. Men<br />
när sedan den orkestern övergick till en statsfinansierad<br />
professionell orkester upphörde<br />
amatörorkestern. Det tror jag inte gagnade publikintresset<br />
för konstmusik.<br />
– Det finns också en annan viktig aspekt, och<br />
det är att här i Umeå får Musiksällskapet möjlighet<br />
att ”låna” orkestermusiker från Norrlandsoperan<br />
vilket berikar inte bara helhetsintrycket<br />
av amatörorkesterns förmåga utan även<br />
amatörmusikernas upplevelse. Jag vet också att<br />
de professionella musikerna tycker om att spela<br />
i vår orkester.<br />
I med- och motgång<br />
– I slutet på 1960-talet och början på 1970-talet<br />
gick det trögt för Musiksällskapet. Regionmusiken<br />
försvann och eftersom flera av dess<br />
medlemmar satt med i sällskapets stråksektion<br />
blev det alltför tunt bland stråkstämmorna. Sedan<br />
vände det och min förklaring ryms inom<br />
två ord, nämligen musikskolan och universitetet.<br />
Den kommunala musikskolan gjorde att<br />
mer försigkomna elever kunde ta steget och<br />
54
Change language