MAGASIN ARE 2015
VI BRUKAR ANVÄNDA det här utrymmet till att breda ut oss rejält om Åres — och ibland vår egen — förträfflighet. Ett smart sätt att ta fokus från själva tidningsinnehållet har vi tänkt, för man vill ju inte att folk ska läsa för noga. (Det här är möjligtvis en följd av att några av våra vänner gjort det till en sport att leta stavfel i tidningen och sedan under högtidliga former påpeka dem för oss, gärna inför publik.) Men den här gången har vi ändå fått till en och annan text och återgår därför till en något mer klassisk ledare, där vi vill ta tillfället i akt att påpeka vissa saker du som läsare inte bör missa. Alltså — missa inte:
VI BRUKAR ANVÄNDA det här utrymmet till att breda ut oss rejält om
Åres — och ibland vår egen — förträfflighet. Ett smart sätt att ta fokus
från själva tidningsinnehållet har vi tänkt, för man vill ju inte att folk
ska läsa för noga. (Det här är möjligtvis en följd av att några av våra
vänner gjort det till en sport att leta stavfel i tidningen och sedan under
högtidliga former påpeka dem för oss, gärna inför publik.)
Men den här gången har vi ändå fått till en och annan text och
återgår därför till en något mer klassisk ledare, där vi vill ta tillfället
i akt att påpeka vissa saker du som läsare inte bör missa.
Alltså — missa inte:
- No tags were found...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
...till en värld<br />
fylld av historia,<br />
mysterier och<br />
drama.<br />
(LÄS MER OM BILDERNA OCH UTFÖRSÅKNINGEN VID LUNNDÖRREN PÅ SID 172.)<br />
TEXT INGALILL FORSLUND FOTO MATTIAS FREDRIKSSON<br />
LIKT EN DÖRR MOT HIMLEN eller evigheten öppnar sig<br />
Lunndörrsfjällen. Oftast kallas fjälldalar med stora öppningar<br />
för portar, men språket har färgats av samiskans durre och<br />
här öppnas en hel rad dörrar in till den andra okända sidan.<br />
Det är så det känns att närma sig dessa fjäll från nästan vilket<br />
väderstreck som helst. U-formade dalar formade av istiden,<br />
ingen annanstans i fjällvärlden finns så många liknande formationer<br />
inom ett och samma område. De liknar mest brutala<br />
hugg av en jätte som en gång delade landskapet i två, slet itu<br />
berget i ilska. Att befinna sig inne i<br />
en av dalgångarna, mellan de höga<br />
och branta väggarna som blev kvar<br />
efter jättens raseri, är som blev jag en<br />
mycket blyg, plötsligt tystlåten och<br />
liten flicka, jag vill böja min nacke<br />
och niga i vördnad ty du känner igen<br />
din härskare när du ser henne. Här<br />
är det inte du som bestämmer, moder<br />
natur har förvisso inte onda avsikter, men hon styr.<br />
När vädret slog om torsdagen den 23 februari 1978 blev<br />
sammanlagt nio personer fast på leden mellan Lunndörrs- och<br />
Anarisstugan. Bägge stugorna ligger söder om Vålådalen. Och<br />
inom två dygn var en av de största olyckorna i den svenska<br />
fjällvärlden ett tragiskt faktum. Det började med att sex<br />
fjällturister i åldern 17 till 37 år på sportlov lämnade Lunndörrstugan<br />
och även om de ansågs ha god lokalkännedom så hade<br />
ingen av dem större fjällvana. Men enligt vakthavande befäl<br />
Marken är sträv, ingen spegel<br />
Bara de grövsta andarna kan spegla sig där:<br />
Månen och Istiden<br />
— tomas tranströmer<br />
var deras hyrda fjällräddningspaket innehållande vindsäckar,<br />
nödradio och spadar tillräcklig. I packningen låg även extrakläder<br />
och matsäck. Skidturen börjar uppför, i minusgrader,<br />
men eftersom det är vindstilla blir de antagligen svettiga och<br />
våta efter de första kilometrarna och efter fem slår härskarinnan<br />
till. Världen förvandlas till ett vitt stormigt inferno. Det<br />
kanske är första gången de upplever en riktig fjällstorm och det<br />
kan stressa den bäste, några av dem tar sig inte ens tid att äta<br />
matsäck under rasten. Ett av de första ödesdigra misstagen, för<br />
utan mat ingen energi och tröttheten<br />
tilltar i det dåliga vädret och risken<br />
ökar för dåliga beslut. Några får nu<br />
sina första frostskador när kyleffekten<br />
drar ner temperaturen till under<br />
40 minusgrader.<br />
FÖRSTA NATTEN KLARAR DE dock<br />
ganska bra i svackan där de stannat<br />
men eftersom snötäcket är lågt blir inte bivacken tillräckligt<br />
djup och skyddar vare sig mot vind eller snö utan nödlägret<br />
liknar mest ett dike. När vinden ökar ytterligare kommer tre<br />
personer skidande och som är ute på en dagstur, och också<br />
tvingas slå läger. Tillsammans monterar de upp en vindsäck<br />
utanför bivacken. De nödställda pratar sig igenom natten men<br />
när det dagas har några tappat livsgnistan och då stormen inte<br />
visar några tecken på att ge sig det minsta lilla diskuterar de<br />
det bästa sättet att dö på. Två av dem försöker somna för de har<br />
<strong>MAGASIN</strong> ÅRE — 165
Change language