Rapport stråkbeskrivning - E-on

Planerad 130 kV elkraftledning mellan
Vimmerby och Kisa
Stråkbeskrivning – november 2008
29
4.4 Elektromagnetiska fält
Elektromagnetiska fält (EMF) används som ett samlingsnamn för elektriska och
magnetiska fält. Elektriska och magnetiska fält uppkommer vid generering,
överföring och användning av el. Dessa fält finns överallt i vår miljö, både ute i
samhället och i våra hem, och härstammar bl.a. från kraftledningar och elapparater.
Medianvärdet på magnetfältet i bostäder
och daghem i större städer i Sverige är
0,1 µT och i mindre städer och på
landsbygd 0,05 µT. I stadsmiljöer är
magnetfälten i gatumark och på
trottoarer ofta förhöjda på grund av
kabelnät och vagabonderande strömmar.
Som exempel kan nämnas att
medelvärdet på trottoarer i Stockholms
innerstad har uppmätts till 0,4 µT och i
Borlänge centrum till 0,38 µT.
Elektriska fält mäts i kilovolt per
meter (kV/m), vegetation och
byggnader skärmar av elektriska fält.
Magnetiska fält mäts i enheten
mikrotesla (µT), till skillnad från
elektriska fält så avskärmas inte
magnetfält av normala
byggnadsmaterial eller vegetation.
Styrkan i de båda fälten avtar kraftigt
med avståndet från källan.
Vanliga byggmaterial skärmar inte av magnetfält. Magnetfälten inne i hus nära
kraftledningar och transformatorstationer är därför ibland högre än vad som är
normalt förekommande i bostäder. Styrkan är dock oftast liten i förhållande till andra
magnetfält som vi utsätts för i vardagslivet.
0,1 m 0,5 m 1,0 m
1,5 – 4 µT 0,2 – 1 µT 0,1 – 0,2 µT
1 – 3 µT 0,1 – 0,6 µT 0,05 – 0,2 µT
2 – 12 µT 0,1 – 0,3 µT 0,05 – 0,1 µT
15 – 35 µT 0,4 – 1,5 µT 0,1 – 0,5 µT
Figur 4-15: Magnetfältsnivåer på olika avstånd från olika hushållsapparater.
Det har under en längre tid pågått en diskussion om befarade hälsorisker vid
exponering för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält. Flera epidemiologiska
undersökningar antyder ett samband mellan lågfrekventa manetiska fält från
kraftledningar och andra elektriska installationer och ökad risk för leukemi.
Sammanställningar av flera olika studier antyder en viss ökning av leukemirisken hos
befolkningsgrupper som exponeras för 50 Hz magnetfält över 0,4 µT som
dygnsmedelvärde. Under 0,4 µT ser man ingen riskökning.
Det finns idag ingen känd biologisk mekanism som kan förklara en ökad
sjukdomsrisk från så svaga fält. Djurförsök har inte heller kunnat påvisa någon ökad
cancerrisk. Svenska myndigheter anser att forskningsresultaten hittills inte har gett