Miljö - Ålands landskapsregering

svarar för ca 8% (Helminen 1998). Sett i relation till Egenliga Östersjön är bidraget från fiskodlingar
mycket litet (Gyllenhammar & Håkanson 2005).
Utvärdering av kontrollprogram
De synpunkter som här framförs baseras huvudsakligen på den aktuella utvärderingen samt i mindre
utsträckning på andra rapporter som behandlar fiskodlingarnas miljöpåverkan (bl.a. Appelgren & Mattila
2002) och ett tidigare förslag till revidering av kontrollprogrammet (Mehtonen 2000).
Som påpekats i det tidigare revideringsförslaget (Mehtonen 2000) är det nödvändigt att finna
referenspunkter som är likvärdiga med kontrollpunkterna vad gäller morfologisk karaktär och för
bottenfauna också vad gäller bottenförhållanden för att det ska vara möjligt att göra rättvisande
jämförelser punkterna emellan. Det är också viktigt att punkterna ligger i samma geografiska område, då
vissa områden är generellt mer eutrofieringspåverkade än andra (Appelgren & Mattila 2002). För att det
ska vara möjligt att påvisa fiskodlingarnas påverkan på miljökvaliteten är det vidare nödvändigt att
klartlägga och kvantifiera övriga lokala belastningskällor. Dessa källor kan vara landbaserade - enskilda
avlopp, avloppsreningsverk, industrier, dagvatten, diffust läckage kopplat till markanvändning exempelvis
jordbruk etc. - eller uppträda i vattenmiljön - färjelägen, hamnar och farleder som ger uppvällning av
näringsrikt bottenvatten etc.
Den miljöpåverkan fiskodlingar medför kan betraktas på olika geografiska och effektmässiga nivåer. I de
fall odlingarna är lokaliserade till öppna lägen med hög vattenomsättning är det som den aktuella
utvärderingen visar i många fall svårt att mäta någon effekt av odlingens miljöbelastning. Hög
vattenomsättning och ofta komplicerade och svårförutsägbara strömförhållanden innebär att
utspädningseffekten är stor och att det är svårt att veta vilket vatten man provtar från gång till gång.
Möjligheterna att med vattenkemiska och –fysikaliska undersökningar påvisa en lokal effekt av en öppet
belägen odling är därför små. Med en hög exponeringsgrad och lång fetch (stryklängd, den distans vågor
kan byggas upp över) följer också en djupgående våg- och strömpåverkan. Det medför att bottnarna i
sådana lägen tenderar att vara av erosion- eller transportkaraktär, och att syretärande organiskt material
från odlingen kontinuerligt förs bort från området. Det kan därför också vara svårt att konstatera någon
lokal eutrofieringseffekt genom undersökningar av sediment och bottenfauna.
I motsats till vad som ovan sagts om odlingar i öppna lägen är möjligheterna att påvisa effekter av
fiskodlingsverksamhet oftast goda i skyddade och instängda områden. Vattenomsättningen är liten vilket
ger en liten utspädningseffekt, och det skyddade läget innebär att organiskt material ackumuleras på
botten nära odlingen. Det senare gäller särskilt för trösklade vikar. I de skyddade områdena är det ofta
möjligt att mäta påverkan både genom undersökningar av vattenkemiska- och fysikaliska variabler,
sediment, bottenfauna och perifyton. Förluster av näringsämnen och organiskt material från fiskodlingar
bidrar i dessa lägen framförallt till lokala övergödningseffekter, och i mindre utsträckning till den
storskaliga eutrofieringen.
39