2009:11 - SAU

Norslunda 

– en mellan- och senneolitisk fångstboplats i södra Uppland 

samt stensträng från järnålder 

Särskild arkeologisk undersökning 

Norrsunda socken, Norslunda 1:14, 

raä 223 & raä 207, Sigtuna kommun, Uppland 

sau rapport 2009:11 

Niklas Stenbäck & Pierre Vogel 

Med bidrag av Elisabet Pettersson

sau rapporter 2009:11 

issn 1404-8493 

©sau 2010 

utgivning och distribution 

Societas Archaeologica Upsaliensis 

Gamla Prefektbostaden 

Villavägen 6G, 752 36 Uppsala 

post@sau.se 

www.sau.se 

omslagbilder Emma Sjöling, SAU 

allmänt kartmaterial © Lantmäteriet Gävle. 

Medgivande MS2007/04080. 

foton Emma Sjöling, SAU 

lektör Kent Andersson 

sättning ord & form, Gudbrand Klæstad, Karlstad 

tryck Kph Trycksaksbolaget AB, Uppsala

Innehåll 

Sammanfattning 4 

1. Inledning 5 

2. Bakgrund 6 

Undersökningsområdet 6 

Topografi och fornlämningsmiljö 6 

Förundersökningen 9 

3. Mål och frågeställningar 12 

4. Undersökningen 13 

Metod 13 

Prioriteringar 13 

Genomförande 13 

Analyser och fyndregistrering 16 

5. Resultat 18 

Fyndmaterial 18 

keramik 18 

slagen sten 25 

ben 28 

bärnsten 31 

Kulturlager och anläggningar 31 

kulturlager 31 

anläggningar 32 

Dateringar 39 

6. Stensträngen RAÄ 207 41 

7. Sammanfattande resultat och måluppfyllelse 43 

8. En mellan- och senneolitisk fångstboplats 

under förändring 45 

Tillfälliga besök på en holme i en öppen 

skärgårdsmiljö – mellanneolitikum A 45 

Maritim fångst och kalkmagrad keramik i en 

mellanskärgårdsmiljö – mellanneolitikum B 45 

En fångstboplats på en större ö – slutet av 

mellanneolitikum / senneolitikum 45 

En del av ett odlingslandskap – bronsoch 

järnålder 45 

Tekniska och administrativa uppgifter 49 

Referenser 50 

Bilagor 

1. Fyndlista 51 

2. Anläggningslista 72 

3. Rutlista 74 

4. Arkeobotanisk rapport av Stefan Gustafsson 77 

5. Osteologisk analys av Emma Sjöling 84 

6. Godsanalys av gropkeramik och senneolitisk 

keramik av Torbjörn Brorsson 93 

7. Analys av organiska lämningar i keramik 

av Sven Isaksson 105 

8. Slitspårsanalys av stenmaterialet 

av Helena Knutsson 113

Sammanfattning 

SAU genomförde under september och oktober 2008 en 

särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 223 och 207, 

Norrsunda sn i Uppland. Undersökningen berörde en 

stenåldersboplats med material från mellanneolitikum 

och senneolitikum, samt en stensträng. Platsen ligger 28,5- 

34 meter över havet vilket innebär att den var strandbunden 

och belägen på en ö i den neolitiska skärgården. En 

kronologisk skiktning kan göras mellan det övre området 

(mellanneolitikum) och det nedre området (senneolitikum-järnålder) 

Vid undersökningen tillvaratogs fyndmaterial av slagen 

sten, keramik och ben. Stenmaterialet bestod huvudsakligen 

av tillverkningsavfall av kvarts och porfyr, samt 

flintavslag varav några teknologiskt kan knytas till senneolitikum. 

Benmaterialet som kunde artbestämmas bestod 

huvudsakligen av maritima arter. Keramikfynden utgjordes 

främst av yngre gropkeramik (Fagervik IV) men även 

en del äldre gropkeramik (Fagervik II) samt mindre mängder 

av s k tredjegruppen-keramik och senneolitisk-äldsta 

bronsålderkeramik. Med tredjegruppen-keramik menas 

här en blandstil mellan grop- och stridsyxekeramik, där 

kärlväggsgroparna och godset liknar gropkeramik medan 

form och dekor i övrigt liknar stridsyxe keramik. Även anläggningar 

och lite fynd från bronsoch äldre järnålder 

kunde konstateras. 

86 anläggningar har registrerats. Av dessa kunde två 

härdar i det övre området knytas till den mellanneolitiska 

fasen. Merparten av anläggningarna framkom i det nedre 

området och hör till senare perioder. En möjlig senneolitisk 

huskonstruktion undersöktes och bedömdes vara en 

kulturlagerrest. Två större kulturlager identifierades och 

avgränsades, ett i det övre området och ett i det nedre. 

4 sau rapport 2009:11

1. Inledning 

Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) har på uppdrag 

av Länsstyrelsen i Stockholms län (dnr 431-08-31360) 

utfört en särskild arkeologisk undersökning av stenåldersboplatsen 

RAÄ 223 och stensträngen RAÄ 207 vid 

Norslunda, Norrsunda sn, Sigtuna kommun, Uppland. 

Undersökningen genomfördes med anledning av den planerade 

utbyggnaden av Arlandastad (4:e stadsdelen) strax 

öster om väg E4. Beställare var Arlandastad projekt AB. 

Området som undersökningen omfattade var cirka 2 500 

m 2 stort. 

Boplatsen och stensträngen konstaterades i samband 

med en arkeologisk utredning våren 2000 (Johansson 

2000) och en förundersökning genomfördes hösten 2007 

(Evanni & Johansson 2008). 

Den särskilda arkeologiska undersökningen utfördes 

under sex veckor i september och oktober 2008. 

Figur 1. Karta över Arlandastad med undersökningsområdet markerat med en röd ring. Skala 1:50 000. 

sau rapport 2009:11 5

2. Bakgrund 

Undersökningsområdet 

Undersökningsområdet omfattade boplatsen RAÄ 223 

samt stensträngen RAÄ 207, som var belägna mellan 

E4:an och en kraftledning (se fig 2). Den särskilda undersökningen 

gällde de neolitiska lämningarna av boplatsen i 

den nordöstra delen av området samt delar av stensträngen. 

Övriga delar av RAÄ 223 utgjordes av boplatslämningar 

från äldre järnålder av en mera diffus karaktär, belägna 

på lägre nivåer i terrängen (Evanni & Johansson 2008). 

Undersökningsområdet avgränsades vid förundersökningen 

till att omfatta höjdryggen samt övre delen 

av sluttningen mot sydost, ca 1 600 m 2 . Undersökningsområdet 

utvidgades under fältarbetet med ytterligare ett 

område, ca 650 m 2 stort i sydost. Sluttningen övergår här 

i en mera plan yta (se fig 2). I anslutning till stensträngen 

RAÄ 207 undersöktes en yta av ca 350 m 2 i väster. Sammanlagt 

undersöktes en yta på ca 2 500 m 2 . 

Boplatsytan på toppen av kullen avgränsade i norr och 

i söder av berg i dagen, medan avgränsningen i väster var 

mera diffus. I öster, nedanför sluttningen, utgjorde moderna 

inslag som en grusväg och en kraftledning en skarp 

avgränsning, men topografin i form av berg i dagen öster 

om kraftledningen och fortsatt sluttning söder om vägen, 

utgjorde sannolikt även naturliga gränser för boplatsområdet. 

Utifrån det arkeologiska källmaterialet och topografin 

har undersökningsområdet delats upp i två delområden 

– det övre området centralt och i väster, och det nedre området 

i öster. Gränsen mellan de båda områden går vid cirka 

30,5 m ö h. 

Marken mellan hällarna i de högre belägna delarna bestod 

till största delen av stenig morän, medan sluttningen 

mot öster var mera sandig, liksom området längst ner 

närmast kraftledningen. 

Topografi och fornlämningsmiljö 

Den aktuella ytan ligger på 28,5-34 meter över havet, vilket 

innebär strandbundenhet under mellanneolitikum och 

troligtvis även i början av senneolitikum. Platsen var då 

belägen på den södra sidan av en ö i mitten av en omfattande 

arkipelag (fig 7). 

I dag ingår lokalen i ett stort fornlämningsområde som 

utbreder sig på båda sidor av E4:an. Väster därom har 

1618272 1618312 1618352 1618392 1618432 

6611860 6611900 6611940 

Raä 207 

0 15 30 60 Meter 

UO Raä 223 

Utvidgat UO Raä 223 

Figur 2. Översiktsplan över undersökningsområdet RAÄ 223 inklusive utvidgningen och RAÄ 207. 1:1 000. 


Figur 3. Översiktsbild från NO 

av undersökningsområdets 

västra halva. 

Figur 4. Översiktsbild från NV 

av undersökningsområdets 

östra halva. 

Figur 5. Översiktsbild från N 

av den östra delen av undersökningsområdet 

med sluttningen. 


Figur 6. Karta över fornlämningar med mellan- och senneolitiskt fyndmaterial i närområdet. Skala 1:50 000. 

stensträngar och omfattande boplatskomplex undersökts 

vid Arlandastad (se t ex Andersson 2002a, 2002b; Johansson 

2002). Dateringar av dessa boplatser sträcker sig från 

mellanneolitikum till vendeltid. Norr om exploateringsområdet 

finns flera stora gravfält (RAÄ 110, RAÄ 113 och 

RAÄ 114) samt RAÄ 186, en delvis undersökt fornlämning 

bestående av hägnadssystem, en gravgrupp m m (Johansson 

2005). Vid tidigare faser i utbyggandet av Arlanda stad 

undersöktes en rad fornlämningar. Bland andra RAÄ 238 

och RAÄ 237 med härdar och boplatslämningar daterade 

till äldre järnålder och RAÄ 141 som framför allt utgjordes 

av terrasseringar med härdar från yngre järnålder. 

RAÄ 128, RAÄ 240 och RAÄ 137 innefattade ett stort antal 

stensättningar, härdar och boplatslämningar daterade 

till förromersk/romersk järnålder. Därutöver har ett flertal 

mindre lokaler från stenåldern undersökts eller registrerats 

i närområdet (Johansson 2003). Sammantaget visar 

fornlämningsbilden således på en intensiv mänsklig närvaro 

i området från mellanneolitikum och framåt (se även 

Olausson & Granath Zillén 1998; Anund 2003). 

Särskilt relevanta i detta sammanhang är de stenålderslokaler 

som undersökts i närheten av Arlanda flygplats, där 

särskilt de gropkeramiska boplatserna vid Lindskrog och 

Starrmossen samt den senneolitiska boplatsen vid Gröndal, 

bör nämnas. Vid Lindskrog (RAÄ 239) i Lunda socken, 

undersöktes 1998 lämningar på nivåer mellan 32 och 39 

meter över havet. Fyndmaterialet dominerades av gropkeramik 

(Fagervik II, III och IV) men det framkom även ett 

stenmaterial bestående av främst bearbetad kvarts samt 

enstaka bitar av flinta, skiffer, porfyr, grönsten, kvartsit 

och sandsten. Av identifierade föremål kan nämnas slipstenar, 

yxor, brynen, en spånpilspets i flinta samt en bärnstenspärla. 

Dessutom undersöktes en grav (Gustafsson et 

al 2000; Lindholm 2003). Starrmossen (RAÄ 209) datera- 


Torslunda 

Kallmossen 

Postboda 

Vendel 

Bälinge mossarTibble 

Anneberg Brännpussen 

Lilla Ramsjö 

Nyskottet 

Åloppe 

Lindskrog 

RAÄ 223 Norslunda 

Lilla Gävsjö 

Masmo 

Häggsta 

KyrktorpKorsnäs 

0 10 20 40 Kilometer 

Figur 7. Karta över östra Mälardalen med ett urval neolitiska lokaler i relation till strandlinjen ca 3000 f Kr (5000 cal BP). Från 

SGUs strandlinjekarta beräknad med en numerisk modell utvecklad vid SGU © Sveriges geologiska undersökning (SGU). 

Medgivande: 30-1003/2007. 

des till 3040-2500 f Kr. Keramiken på denna lokal bestod 

av både fast och poröst gods med en stilmässig tonvikt 

på Fagervik III (Johansson 2005). Liksom RAÄ 223 ligger 

Starrmossen 30 meter över havet eller högre, vilket gör att 

de kan ha varit i bruk ungefär samtidigt. Gröndalsboplatsen, 

(RAÄ 192/241) i Husby-Ärlinghundra socken, var en 

till ytan stor boplats med dateringar från senneolitikum 

till äldre järnålder. Tyngdpunkten på platsen utnyttjande 

ligger i senneolitikum med stora mängder bearbetad 

kvarts men även spår av yxtillverkning och flintbearbetning. 

Här dokumenterades även konstruktioner som tolkades 

som hus av senneolitisk karaktär (Appelgren et al 

2000; Hamilton & Runesson 2003). 

Förundersökningen 

Området längs E4:an kring lokalerna RAÄ 223 och 207 

förundersöktes hösten 2007. Schakt grävdes med maskin 

jämnt fördelade över ytan och man kunde dokumentera 

kulturlager och anläggningar av järnålderskaraktär. 

Under sökningen gav dock sparsamt med fynd inom järnåldersytan 

(Evanni & Johansson 2008). 

Inom den yta som motsvarar den särskilda undersökningen 

grävdes tio schakt och materialet i 19 meter rutor 

sållades. Här tillvaratogs slagen sten, brända djurben 

och keramik. Stenmaterialet bestod främst av kvarts och 

enstaka bitar av svart bergart som tolkades som kvartskeratofyr. 

Benen bedömdes i fält och uppskattades här- 


Figur 8. Kronologisk modell över de neolitiska keramikstilarna i regionen. Exempel på boplatser 

med: Trattbägarkeramik (Fagervik I) – Häggsta II-III, Anneberg, Lilla Gävsjö; Fagervik II – Häggsta IV, 

Åloppe, Postboda 1: Fagervik III – Häggsta V, Korsnäs, Lindskrog, Torslunda: Fagervik IV – Häggsta 

VI, Brännpussen, Torslunda, Tibble: Stridsyxekeramik (Fagervik V) – Häggsta VI, Torslunda: Tredjegruppenkeramik 

– Torslunda, Tibble: Senneolitisk keramik – Häggsta VI, Vrå/Knivsta, Apalle. 

röra från säl och fisk. Framför allt tillvaratogs keramik, 

sammanlagt ca två kilo. Keramiken bedömdes vara gropkeramik 

och materialet bestod av såväl poröst som fast 

gods. På krönet av höjden, mitt i undersökningsområdet, 

påträffades en skärva som kunde tolkas som stridsyxekeramik 

och även en leridol (Evanni & Johansson 2008). 

Dateringen bekräftades av 14 C-analys av matskorpan på 

en keramikskärva som gav en datering till ca 4200 BP, vilket 

placerar den i perioden mellanneolitikum A. Övriga 

14 

C-analyser från anläggningar inom den mellanneolitiska 

boplatsen ger dateringar till sen bronsålder/äldre järnålder 

samt förromersk järnålder inklusive en grop som 

innehöll kvartsavslag (Evanni & Johansson 2008). 

Ett fyndförande lager fanns över hela den yta som bedömdes 

vara den mellanneolitiska boplatsen. Rikligt med 

fynden påträffades framförallt i det steniga partiet uppe 

på höjden. Lokalen bedömdes vara orörd av jordbruk. 

Figur 9. Plan över förundersökningsområdet RAÄ 223 och RAÄ 207, med schakt och grävda rutor. Undersökningsområdet för 

den särskild undersökningen markeras med streckad linje. Skala 1:1 200. 


1618300 1618400 

6611800 6611900 6612000 

RAÄ 207 

RAÄ 223 

Grusväg 

Väg E4 

FU-område 

FU-schakt 

1 m² -rutor 

MN-boplatsyta 

0 15 30 60 Meter 

sau rapport 2009:11 11

3. Mål och frågeställningar 

Den övergripande målsättningen för undersökningen 

var att öka kunskapen om levnadssätt, bosättningsmönster 

och landskapsutnyttjande i regionen under särskilt 

mellanneolitikum, men även under senare förhistoriska 

perioder. En viktig forskningspotential i RAÄ 223:s mellanneolitiska 

fas låg i möjligheten att funktions- och 

säsongsbestämma boplatsen och därigenom, tillsammans 

med de tidigare undersökta lokalerna i området 

och genom miljöstudier, skapa en modell av landskapsutnyttjandet 

i området. Detta bör också ha relevans i ett 

vidare geografiskt perspektiv. Även när det gäller platsens 

senare nyttjandefaser låg potentialen i att placera den i 

större sammanhang. Tillsammans med t ex boplatsen vid 

Gröndal kan RAÄ 223 bli en viktig pusselbit i förståelsen 

av bosättningsmönster under senneolitikum. 

Den särskilda undersökningen med dess specifika 

fråge ställningar syftade således till att utifrån fasta lämningar, 

artefakter och ekofakter kartlägga platsens kronologi 

och funktionella karaktär över tid. Detta på ett sätt 

som gör det möjligt att relatera den till andra närliggande 

platser från berörda tidsperioder. De konkreta frågor som 

undersökningen avsåg att besvara rörde därför följande 

områden: 

• Hur kan kulturlagren karaktäriseras, dateras samt sättas 

i relation till anläggningarna? 

• Hur kan anläggningarna karaktäriseras, dateras och 

funktionsbestämmas? Finns det konstruktioner, t ex 

hus- eller hyddlämningar? 

• Under vilka kronologiska perioder har platsen mera 

specifikt nyttjats, och i vilken omfattning? 

• Kan enskilda ytor inom lokalen avgränsas kronologiskt? 

• Vilka slags aktiviteter och speciella verksamheter har 

utförts på platsen under de olika nyttjandeperioderna? 

Finns det framför allt någon speciell aktivitet/funktion 

som utmärker den mellanneolitiska fasen på platsen? 

Hur kan förändrade aktiviteter på platsen ses i ett kronologiskt 

perspektiv från mellanneolitikum till äldre 

bronsålder? 

• Hur ser en säsongsbestämning av den mellanneolitiska 

platsen ut – utifrån i första hand benmaterialet? 

• Under vilka bosättningsfaser var platsen strandbunden? 

• Finns de jordbruksindikerande inslag eller spår av förhistorisk 

odling inom lokalen? Och hur kan de dateras 

och vad representerar de? 

• Vilka rumsliga, kronologiska, stilmässiga, teknologiska 

och funktionella drag uppvisar keramiken? Förekommer 

fler lerfiguriner? 

• Hur kan det slagna stenmaterialet, i synnerhet kvartsen, 

förklaras funktionellt, rumsligt och kronologiskt? 

Vad representerar den slagna kvartsen i schakt 237? 

• Finns malstenar som kan knytas till mellanneolitikum 

eller senneolitikum? 

• Hur är relationen funktionellt och kronologiskt mellan 

stensträngen och underliggande boplatslämningar, 

som t ex anläggningar och odlingsytor? Vad utmärker 

stensträngens konstruktion? Förekommer artefakter, 

t ex malstenar, i stensträngen? Förekommer skålgropar 

på stensträngen? 


4. Undersökningen 

Metod 

Den metodiska utgångspunkten i fält var att arbeta stratigrafiskt 

i sökandet efter lager, anläggningar och fyndkoncentrationer. 

Ett representativt fyndmaterial skulle 

tas fram genom rutgrävning. Materialet ämnades även ha 

en sådan omfattning att de uppställda frågeställningarna 

kunde besvaras. 

För att identifiera differentierbara lager, anläggningar 

och fyndkoncentrationer avtorvades och avbandes ytan 

skiktvis med hjälp av grävmaskin och handrensning ner 

till fyndtom nivå. Framkomna anläggningar mättes in, undersöktes 

(snittades och grävdes ut till hälften) samt dokumenterades 

(ritades och/eller fotograferades) vid för 

undersökningen lämpligt stratigrafiskt tillfälle. 

För att erhålla ett representativt fyndmaterial från lokalen 

som helhet stickgrävdes och vattensållades 1 m² rutor 

var tionde meter över undersökningsområdet. Dessa 

rutor benämns fortsättningsvis referensrutor. Utifrån förundersökningsresultaten, 

referensrutorna, iakttagelser på 

den avbanade ytan samt en fosfatkartering avsågs prioriterade 

områden att väljas ut som visade störst potential 

för att påträffa prioriterade fynd och anläggningar längre 

ner i kulturlagret. 

Prioriterade ytor kom att undersökas mera intensivt 

genom finare handrensning och i sammanhängande rutsystem, 

i form av 1 m² rutor som grävdes ner till steril. 

Stensträngen RAÄ 207 undersöktes genom att gräva 

och rensa intill och under valda delar av anläggningen för 

hand och med hjälp av grävmaskin. Den undersökta delen 

av stensträngen mättes in i plan och den snittade profilen 

ritades. 

Prioriteringar 

Störst ambition avsågs inledningsvis att läggas på den 

mellanneolitiska boplatsen (övre området – se ovan), varav 

vissa prioriterade ytor planerades att undersökas intensivt 

medan andra ytor ämnades undersökas mera extensivt. 

Det senare fallet gällde även järnålderslämningarna. 

Under fältarbetet framkom emellertid fynd av senneolitisk 

karaktär samt lämningarna efter en möjlig huskonstruktion 

i östra kanten av undersökningsområdet. Efter 

samråd med Länsstyrelsen i fält beslöts att utvidga undersökningsområdet 

åt sydost. Detta för att undersöka 

den förmodade senneolitiska ytan samt den möjliga huskonstruktionen. 

Prioriterade material inledningsvis var, förutom anläggningarna, 

särskilt stridsyxekeramik och benmaterial, 

men även leridoler och malstenar. Senare blev även fynd 

från senneolitikum prioriterat material. 

I samråd med Länsstyrelsen beslöts i fält även att endast 

en mindre del av stensträngen och intilliggande järnålderslämningar 

skulle undersökas. Stensträngens relation 

till eventuella underliggande lager eller anläggningar 

var prioriterad. Avsikten var att försöka få fram lämpligt 

daterbart material i anslutning till stensträngen. 

Genomförande 

Ett fyndförande sandigt lager förväntades direkt under 

torven över större delen av undersökningsområdet. Enligt 

förundersökningen beräknades detta lagers tjocklek 

vara i snitt mellan 0,2 och 0,3 meter. I detta fyndförande 

lager förväntades det förekomma fynd och anläggningar 

med dateringar till mellanneolitikum och/eller till senare 

perioder. Ytterligare anläggningsrester eller lager kunde 

förväntas i botten av detta lager. Erfarenheten visar att det 

i skogsmark ofta endast är de djupare liggande delarna av 

anläggningarna som kan urskiljas i form av färgningar och 

jordartsavvikelser. 

Fältarbetet inleddes med maskinavtorvning och efterföljande 

rensning av ytan. Därefter grävdes referensrutorna 

och prover för fosfatkarteringen togs. 

För att konsekvent och under kontrollerad form dokumentera 

den vertikala och horisontella fyndspridningen, 

grävdes referensrutor om 1 m² över undersökningsområdet. 

Dessa placerades i första hand i ett rutnät var tionde 

meter, men avståndet justerades i vissa fall på grund av 

berg i dagen och undersökningsområdets utbredning. 

Tre referensrutor grävdes inledningsvis i de delar av boplatsen 

som enligt förundersökningen kunde antas vara 

fyndtätast. Härigenom kunde påvisas att ben, och i synnerhet 

hasselnötsskal, påträffades i ett djupare skikt än 

sten och keramik (fig 10). Då organiska material bedömdes 

vara viktiga för att kunna bearbeta frågeställningarna 

grävdes rutor för insamling av fynd fortsättningsvis minst 

till fyndtom nivå. 

Keramik var det klart vanligaste fyndmaterialet i referensrutorna 

och i undersökningen som helhet (sammanlagt 

ca 14,2 kg keramik). Rikligt med keramik i den östligaste 

rutan i utkanten av undersökningsområdet, liksom 

höga fosfatvärden i samma ruta, motiverade att ytterligare 

en avgränsande referensruta togs upp 10 meter öster om 

denna, d v s utanför det egentliga undersökningsområdet. 

Sammanlagt grävdes 27 referensrutor över undersökningsområdet. 

I 21 av dessa påträffades större eller mindre 

mängder keramik. Som framgår i figur 11 förekom de 

största mängderna keramik särskilt centralt i undersökningsområdet. 

De referensrutor som inte innehöll någon 

keramik återfanns i väster. 


Vertikal fyndfördelning 

Ruta 214+216+274 

120% 

100% 

80% 

60% 

40% 

Keramik (vikt) 

Bearb. sten (st) 

Ben (st) 

Hasselnötskal (vikt) 

20% 

0% 

0-5 cm 6-10 cm 11-15 cm 16-20 cm 21-25 cm 26-30 cm 

Figur 10. Vertikal fyndfördelning i de skiktgrävda rutorna. 

1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Keramik i referensrutorna 

vikt (g) 

0,8000 - 10 

10,1 - 100 

100,1 - 200 

200,1 - 335,2 

Figur 11. Spridningskarta över keramiken i referensrutorna (vikt). Skala 1:700. 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Fosfatgrader ppm/prov 

90 - 110 

111 - 125 

126 - 155 

156 - 205 

Figur 12. Den rumsliga spridningen av de förhöjda fosfatvärdena i undersökningsområdet. Skala 1:700. 

För att undersöka relationen mellan de olika faserna 

inom mellanneolitikum och förhållandet mellan mellanneolitikum 

och senneolitikum grävdes och vattensållades 

ytterligare ett antal rutor i den sandiga sluttningen i öster. 

Detta för att utnyttjades lokalens speciella karaktär med 

nivåskillnader och därmed förskjutna strandlinjer som 

kronologiska markörer. 

Fosfatanalysen utfördes genom att jordprover togs i referensrutorna 

och analyserades med reflectoquant. Figur 

12 visar fosfatvärdenas rumsliga spridning över undersökningsområdet. 

Fragment av ett bärnstenshänge (F1008) framkom i början 

av undersökningen i referensruta R209 i undersökningsområdets 

västra del. Detta föranledde att en sammanlagt 

yta om 6 m 2 handgrävdes. Tanken var att denna 

föremålskategori kunde indikera gravar. Flera fragment av 

samma föremål kunde tillvaratas, men inga anläggningar 

kunde identifieras, varken vid den utvidgade rutgrävningen 

eller de intilliggande ytorna i samband med den skiktvisa 

avbaningen. 

Prioriterade yta utifrån förundersökningsresultaten, 

rensfynden, fosfatkarteringen och fynden i referensrutorna 

var till att börja med den fyndrika ytan centralt 

i undersökningsområdet, där stridsyxekeramikskärvan 

och leridolen framkom i samband med förundersökningen 

(övre området). Ett sammanhängande rutsystem på 

sammanlagt 19 m 2 -rutor handgrävdes inom detta område. 

Här påträffades stora skärvor av dekorerad keramik i och i 

anslutning till vad som först tolkades som en möjlig stenpackning. 

Stenpackningen visade sig vara naturlig, men 

det framkomna fyndmaterialet var rikligt, bl a i form av 

gropkeramik av fast typ (Fagervik II) och porös typ (Fagervik 

IV) samt slagen porfyr och skifferredskap. 

Inledningsvis var avsikten att endast referensrutorna 

skulle vattensållas. Jordens karaktär och fuktighet innebar 

emellertid problem att torrsålla, vilket betydde att vattensållning 

var snabbare och effektivare. Samtliga rutor i undersökningen 

har därför vattensållades i 4 mm såll. 

De ytor som inte handgrävdes i 1 m 2 -rutor maskingrävdes 

skiktvis och handrensades ned till fyndtom nivå. Ett 

lite drygt 100 m 2 stort mörkfärgat kulturlager (A1377) framkom 

i östra delen av det övre området, i vilket bl a en större 

fyndkoncentration kring ett stort block ingick. I området 

påträffades även flera härdar 

I den östligaste referensrutan (R284), något utanför det 

avgränsade undersökningsområdet, framkom en tydlig 

färgning som med rak kant sträckte sig i SO-NV riktning 

och innehöll bränd lera. Anläggningen, A1444, tolkades 


Figur 13. Den fyndrika ytan centralt i undersökningsområdet med den naturliga stenpackningen. Foto från syd. 

inledningsvis som lämningarna efter en huskonstruktion. 

Rutan utvidgades och ett eventuellt stolphål kunde dokumenteras. 

Färgningen visade sig fortsätta i norr och väst 

och forma en vinkel, vilket stärkte hypo tesen att det kunde 

röra sig om spår av en byggnad. Fynd av bifacialt slagen 

flinta och keramik av senneolitisk-/äldsta bronsålderstyp 

pekade, tillsammans med nivån över havet, på att denna 

i så fall skulle kunna ha en senneolitisk datering. Ett 

sammanhängande rutsystem på sammanlagt 32 m 2 -rutor 

handgrävdes inom detta område. Dessutom grävdes ett 

schakt i form av en sammanhängande profil av elva stycken 

0,25 m 2 -rutor tvärs igenom A1444. Få fynd påträffades. 

I diskussioner i fält med Länsstyrelsen beslöts om en 

utvidgad avbaning av området (nedre området) för att frilägga 

den möjliga huslämningen samt andra anläggningar 

från senneolitikum. Det utvidgade undersökningsområdet 

omfattade en yta på ca 650 m 2 åt sydost. Efter ett uppehåll 

under några dagar, då ytterligare träd avverkades, förlängdes 

undersökningen med en vecka. 

I det utvidgade området framkom ett svagt mörkfärgat 

kulturlager (A3517) som innehöll fynd och skärvig sten av 

mindre storlek. Kulturlagret och övriga delar av området 

avbanades med grävmaskin och handrensades. I det nedre 

området framkom ett flertal anläggningar av boplatskaraktär, 

vilka behandlades på samma sätt som ovan nämnts. 

Emellertid framkom inga tydliga lämningar efter någon 

huskonstruktion. 

Makroprover togs i anläggningarna och i referensrutorna. 

Avslutningsvis djupschaktas några ytor i främst det övre 

området med maskin i sökandet efter djupare nedgrävningar. 

Inmätningar utfördes digital med totalstation, fynd 

och anläggningar registrerades i Intrasis och behandlades 

vidare i GIS-miljö (ArcGIS). I fält noterades fyndmaterialens 

vikt och/eller antal beroende på material, 

från i första hand referensrutorna. Genom detta förfarande 

erhölls tidigt och kontinuerligt spridningsbilder av 

fyndmaterialen i fält, vilket möjliggjorde tidiga utvärderingar. 

Den slutliga fyndregistreringen gjordes emellertid 

efter fältarbetet. 

(För undersökningen av stensträngen RAÄ 207 – se kap 

6). 

Analyser och fyndregistrering 

Den osteologiska analysen har utförts av Emma Sjöling 

(SAU). Stenmaterialet har granskats och registrerats av 

Michel Guinard (SAU) och slitspårsanalyser har utförts av 

Helena Knutsson (Stenslab). Keramikmaterialet har spe- 


Figur 14. Ytan kring A1444. Foto från öster. 

cialregistrerats av Niklas Stenbäck (SAU), tunnslipsanalyser 

har utförts av Torbjörn Brorsson (KKS) och lipidanalyser 

har gjorts av Sven Isaksson (Auxilia, Stockholms 

univ). Makrofossil- och vedartsanalyserna har utförts av 

Stefan Gustavsson (Oden Kulturinformation). 14 C-dateringarna 

har utförts av Ångströmslaboriatoriet i Uppsala. 


5. Resultat 

Fyndmaterial 

Fynd i form av massmaterialen keramik, slagen sten och 

djurben, samlades in på olika kontextuella nivåer. För det 

första genom de 27 referensrutorna där syftet var att fånga 

upp en rumslig utbredning av fynden som var representativ 

för platsen som helhet. För det andra genom schakt 

och rutor där syftet var att samla in material för specifika 

analyser, t ex områdena kring bärnstensfynden och leridol/stridsyxekeramikfynden, 

samt de rutor som grävdes 

på olika höjdkurvor. I samtliga fall vattensållades jorden 

genom 4 mm såll. Dessutom samlades fynd in från anläggningar 

och som lösfynd under avbaningsfasen. 

Nedan visas spridningsbilder baserade på referensrutorna 

för att visa fynddensiteten i lokalens olika delar, 

samt bilder där alla fynd ingår. I de senare formas förvisso 

spridningsbilden av grävningens intensitet i olika delar av 

området och av naturliga markvariationer, t ex försämrar 

den steniga terrängen i väster möjligheten att upptäcka 

och insamla fynd under avbaning. 

keramik 

Från referensrutorna finns 2 301 gram keramik (1 633 bitar) 

registrerad. I 22 av de 27 referensrutorna framkom keramik. 

Större mängder keramik av både fast och poröst 

gods fanns, som tidigare nämnts, i de rutor som var belägna 

centralt i undersökningsområdet och i den sandiga 

sluttningen österut, liksom i en ruta längst i väster (se fig 

11). I referensrutan längst österut, i det nedre området, påträffades 

mindre mängder keramik av fast gods, men av en 

annan karaktär jämfört med den som hittades i det övre 

området. 

Referensrutorna syftade till, som ovan nämnts, att erhålla 

ett representativt keramikmaterial från lokalen, och 

ett jämförelsematerial i förhållande till det totala materialet. 

Den rumsliga fördelningen av efterföljande rutor 

som grävdes, i yttäckande rutsystem eller som fristående, 

baserades också i hög grad på resultaten från referensrutorna. 

Sammanlagt tillvaratogs och registrerades 14 200,7 gram 

keramik (7 602 bitar) från den särskilda undersökningen. 

1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Keramik totalt vikt (g) 

0,3 - 10 

10,1 - 100 

100,1 - 500 

500,1 - 1072,6 

Figur 15. Spridningskarta över keramik totalt i rutor, anläggningar och som lösfynd (vikt). Skala 1:700. 


Av dessa framkom 13 053,8 gram (6 859 bitar) i det övre 

området (över 30,5 m ö h), varav 718,1 gram (572 bitar) från 

ytan längst i väster – där bärnstensföremålet hittades. 

Från det nedre området (under 30,5 m ö h) finns 1 146,9 

gram (743 bitar) keramik sammanlagt registrerad, d v s ca 

8 % av den totala vikten. Totalt grävdes 123 stycken 1m 2 - 

rutor. Bortsett från referensrutorna påträffades keramik i 

alla rutor utom den längst i väster (R340) samt några i det 

yttäckande rutsystemet i det ned re området. 

Förundersökningsresultatet visade på att det framför 

allt förekom gropkeramik av porös typ (Fagervik IV), samt 

mindre mängder gropkeramik av fast typ (Fagervik II) och 

lite bergartsmagrad stridsyxekeramik, inom den yta som 

motsvarar det övre området (Evanni & Johansson 2008). 

Den särskilda undersökningen bekräftar huvudsakligen 

detta resultat. Förutom Fagervik IV har även mindre 

mängder Fagervik III identifierats (jfr Bagge 1951). Dessutom 

framkom i det nedre området keramik av annan typ, 

varav en del närmast kan betraktas som tredjegruppenkeramik 

(jfr Graner & Larsson 2004), medan andra skärvor 

uppvisade mera typisk senneolitisk/äldsta bronsålder 

stil. Därtill framkom mindre mängder järnålderskeramik 

från det nedre området. Ingen tydlig stridsyxekeramik 

hittades i det övre området, men vissa av de mindre skärvorna 

och fragmenten kan vara bergartsmagrad stridsyxekeramik 

eller tillhöra den s k tredjegruppen-keramik 

(Anm. Med tredjegruppen menas här en sambenämning 

av olika blandstilar av grop-, stridsyxe- och senneolitisk 

keramik). 

Fragmenteringsgrad 

Keramikbitarnas medelvikt i det totala materialet var 1,87 

gram per keramikbit. I referensrutorna var medelvikten 

1,41 gram per keramikbit, d v s något lägre. Detta förklaras 

huvudsakligen av att större bitar dels fanns i den yttäckande 

rutgrävningen i det övre området, dels som lösfynd i 

samband med rensning. I det övre området var medelvikten 

1,9 gram per keramikbit, medan det i det nedre området 

var 1,54 gram per keramikbit. 

Keramikbitar som var 2 cm stora eller större (längre) registrerades 

som ornerade alternativt oornerade skärvor, 

resten som fragment. Därtill har ett antal bitar registrerats 

som möjliga leridolsfragment samt ett kärl. Medelvikten 

per skärva i det totala materialet var 5,45 gram och i materialet 

från referensrutorna 4,2 gram. Medelvikten per 

fragment var 0,65 gram både totalt och i referens rutorna. 

Totalt utgjorde skärvorna ca 73,5 % av materialet skärvor/ 

fragment. Bland referensrutorna var den andelen ca 64 %. 

Gods 

I fyndregistreringen har noterats för skärvorna (ej fragmenten) 

om godset är fast eller poröst. Med fast gods 

menas här bergartsmagrad och med poröst menas kalkmagrad 

(kalksten eller snäckskal) gods som p g a urlakningsprocesser 

blivit porig (se även Brorsson, bilaga 6). 

Därtill har en tredje kategori noterats med benämningen 

fast-poröst gods, d v s en mellangrupp. Merparten av materialet 

i denna grupp består troligtvis av kalkmagrat gods 

som bara delvis blivit urlakad. 

I figurerna 16-18 visas den rumsliga fördelningen för 

skärvor av fast, poröst och fast-poröst gods i rutor, anläggningar 

och som lösfynd. Keramik av fast gods finns 

spritt över hela undersökningsområdet, men särskilt i 

några rutor i det yttäckande rutsystemet i det övre området 

samt väl spritt i det nedre området. Det fasta godset 

i det övre området representeras främst av keramik av 

Fagervik II-stil, d v s äldre gropkeramik, och i det nedre 

området av keramik från senneolitikum eller däromkring. 

Det porösa godset finns nästan uteslutande centralt i 

undersökningsområdet, i det övre området. Ungefär samma 

rumsliga utbredning har också det fast-porösa godset, 

men med tillägget att merparten av keramikmaterialet i 

rutorna längst i väster uppvisade denna karaktär. Det fastporösa 

godset längst i väster uppvisade endast lite dekor 

och var svårklassificerad. Tunnslipsanalysen av en mynningsskärva 

från den västra ytan visade att den var kalkmagrad 

och liknade till sin karaktär det porösa Fagervik 

IV-godset. Även nivån (ca 32 m ö h) motsvarar en mellanneolitisk 

datering. 

Av det totala antalet skärvor var 40 % fast gods, 45 % poröst 

gods och 15 % fast-poröst gods. I referensrutorna var 

motsvarande siffror 44 % fast, 39 % poröst och 17 % fastporöst 

gods. Det betyder att en något högre andel poröst 

gods framkom i samband med den yttäckande rutgrävningen 

och som lösfynd. 

Dekor och form – specialanalysen 

Av det totala antalet skärvor var 44 % ornerade (4 491,8 av 

10 195,8 gram). I det nedre området var däremot endast 

15 % ornerade (89,4 av 590,1 gram). 

För att studera dekor och form har ett urval skärvor 

valts ut för en specialanalys. 

I denna ingår skärvor större än 4 cm samt mynningsskärvor 

och bottenbitar. Mynningsskärvor består i allmänhet 

även av delar av halsen, ibland även lite av 

skuldran. De större skärvorna utgörs av hals-/skuldra-/ 

bukdelar, i enstaka fall av bottenbitar. Urvalet innehåller 

således information om dekor och form från olika delar 

av kärlen. I de fall då flera skärvor från samma kärl påträffats 

i en och samma ruta har uppgifterna om endast en 

skärva noterats i specialanalysen. De mynningsskärvor 

som var för små för att kunna fastställa uppgifterna om 

dekor och form har uteslutits i denna analys. Uppgifter 

om både större och mindre kärl finns med i detta urval, 

även om det föreligger en viss risk att mindre kärl är något 

underrepresenterade. 

Totalt ingick 181 skärvor i specialanalysen. Av dessa 

kom 16 (ca 9 %) från det nedre området. Av skärvorna i 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Keramik fast gods vikt (g) 

0,3 - 10 

10,1 - 100 

100,1 - 666,7 

Figur 16. Spridningskarta över fast gods i rutor, anläggningar och som lösfynd (vikt). Skala 1:700. 

1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Figur 17. Spridningskarta över poröst gods i rutor, anläggningar och som lösfynd (vikt). Skala 1:700. 

Keramik poröst gods vikt (g) 

1,5 - 10 

10,1 - 100 

100,1 - 640,5 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Keramik fast-poröst gods vikt (g) 

2,7 - 10 

10,1 - 100 

100,1 - 389 

Figur 18. Spridningskarta över fast-poröst gods i rutor, anläggningar och som lösfynd (vikt). Skala 1:700. 

1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Figur 19. Spridningskarta över keramikskärvor som ingår i specialanalysen 

Keramik som ingår i specialanalysen 


specialanalysen var 80 (44 %) av fast gods, 74 (41 %) av poröst 

gods och 27 (15 %) av fast-poröst gods, vilket mycket 

väl motsvarar ovan nämnda fördelning totalt och i referensrutorna. 

Urvalet bedöms som representativt för det 

totala materialet. 103 av skärvorna var mynningsbitar, 71 

var hals-/skuldra-/bukdelar, sex var bottenbitar och en 

var större delen av ett kärl (F1411). 

Mynningsläppsform 

Antal 

Rundad 40 

Förtjockad 23 

Plan 25 

Spetsig / sned 15 

Tabell 3. Mynningsläppsform i specialanalysen. 

Kärlväggsdekor 

Antal 

Kam- el tandstämpel 37 

Linjer, vinkelband el grankvist 9 

Dubbelintryck 8 

Fiskbensmönster m kamintryck 7 

Fiskbensmönster m streck 6 

Enkla stämpel-/pinnintryck 6 

Linjer, vertikala el horisontella 5 

Endast gropornering 4 

Streck 4 

Linjer, sticklinjer 1 

Snörintryck 1 

Tvärsnoddsintryck 1 

Vargtandsmönster 1 

Vulstdekor 1 

Tabell 1. Kärlväggsdekor i specialanalysen. 

På 55 av de 181 skärvorna kunde inte kärlväggsdekoren avgöras. 

Detta är en osedvanligt hög andel, vilket troligtvis 

beror på den höga andelen poröst gods med vittrad yta. 

Därutöver var 35 skärvor odekorerade. Av de återstående 

91 skärvorna i specialanalysen var olika slags kam- eller 

tandstämpeldekor vanligast (tab 1). Förmodligen döljer sig 

ytterligare kamstämpeldekorerade skärvor i gruppen där 

kärlväggsdekoren inte kunde avgöras. 

Kärlväggsgropar 

Antal 

Inga 60 

Mindre runda/rundade (5 mm) 16 

Tabell 2. Kärlväggsgropar i specialanalysen. 

Kärlväggsgropar fanns på 31 av de 91 ornerade skärvorna 

(tab 2). 

De få kärlprofiler som kunde bedömas utgjordes nästan 

uteslutande av S-formade profiler (B-profil enl Bagge 

1951). Minst ett kärl från det nedre området hade dock rak 

profil. 

Av de sex bottenbitarna kom fem från flatbottnade kärl 

och ett från ett rundbottnat. Därutöver var det upp- och 

nervända kärlet (F1411) också flatbottnat. 

Mynningsläppsformen kunde avgöras på samtliga 103 

mynningsbitarna. Vanligast var rundad (tab 3). 

Specialanalysen visar således keramikmaterialet med dess 

stildetaljer som helhet, i vilken olika formella typer finns 

representerade, exempelvis Fagervik IV-stilen med poröst 

gods, kamstämpel på yttäckande dekor, flatbottnade kärl 

och S-formad profil. 

Kontexter 

I härden A851 i det övre området framkom ett homogent 

keramikmaterial som kan klassificeras till Fagervik IV-stil. 

Härden har 14 C-daterats till mellanneolitikum B. 

Intill ett större block i det övre området framkom i kulturlagret 

A1377 en fyndkoncentration med stora mängder 

keramik. Bl a påträffades större delen av en upp- och nervänd 

kruka (F1411). Krukan var av poröst gods, flatbottnad 

och kamstämpeldekorerad. Typologiskt kan den dateras 

till mellanneolitikum B (Fagervik IV). Ett fragment av ett 

hasselnötsskal i den uppochnervända krukans fyllning 

har dock 14 C-daterats till äldre bronsålder. Förutsatt att 

14 

C-dateringen är korrekt betyder det troligtvis att någon 

flyttat på keramikmaterialet på platsen någon gång efter 

mellanneolitikum – kanske redan under bronsålder. 

Leridolsfragment 

Fem bitar har registrerats som möjliga leridolsfragment. 

F783 kan eventuellt vara en axel på en figurin (fig 20). 

Tunnslipsanalys 

Tretton skärvor har varit föremål för tunnslipsanalys. 

Analysen genomfördes av Torbjörn Brorsson (Kontoret 

för Keramiska Studier). Fyra prover gjordes på skärvor 

från det nedre området och nio från det övre området, 

var av en från västra delen. Resultaten visar i korthet på 

stora likheter beträffande råmaterialet i de fyra skärvorna 

från det nedre området, medan det i övre området framför 

allt fanns skillnader mellan bergartsmagrade och kalkmagrade 

skärvor (se bilaga 6). 

Lipidanalys 

Lipidanalys har utförts på 21 skärvor, varav tio från det 

nedre området och 11 från det övre. Analysen utfördes av 

Sven Isaksson (Auxilia, Stockholms universitet). Resultatet 

visar bl a på att flertalet av kärlen från det övre området 

har innehållit vegetabilier, och att flera av kärlen från det 

nedre området var tomma på lipider (se bilaga 7). 


Figur 20. Keramikskärvor från RAÄ 223 Norslunda. 

Digital figurbearbetning: Daniela Björkenstam Stenbäck 


Figur 20 (forts.). Keramikskärvor från RAÄ 223 Norslunda. 

Digital figurbearbetning: Daniela Björkenstam Stenbäck 

Figur 21. Ett upp- och nervänt kärl (F1411) som framkom intill ett större block i kulturlagret A1377 i 

det övre området. 


Bränd lera 

I gropen A768 påträffades rikligt med bränd lera. Därutöver 

framkom endast mindre mängder bränd lera. 

slagen sten 

Sammanlagt tillvaratogs 494 bitar slagen sten. Av dessa kan 

endast ett fragment av en pilspets i skiffer, en even tuell 

skrapa och ett spån som sannolikt använts som knivsegg, 

kategoriseras som formella redskap. Bland rå materialen 

dominerar kvarts. En relativt stor fyndpost tyder 

på att även det som i tabellen benämns porfyr bearbetats 

på platsen. Vidare insamlades tolv bitar sydskandi navisk 

flinta, samt sju solitära bitar av skilda bergarter som troligen 

är slagna (tab 4). 

Råmaterial Antal Andel 

Bergart 7 1,4 % 

Flinta 12 2,4 % 

Kvarts 444 89,5 % 

Porfyr 31 6,3 % 

Skiffer 2 0,4 % 

S:a 496 100 % 

Den rumsliga fördelningen som bildas av materialet från 

referensrutorna visar att slagen sten förekommer över 

hela ytan, fläckvis på de högre belägna delarna i väster, 

och med en något jämnare och högre frekvens i den sandiga 

sluttningen i öster. Kvarts förekommer över hela undersökningsområdet. 

Avslag av porfyr återfinns nästan 

uteslutande i det övre området. Fynden av flinta koncentrerar 

sig till det nedre området. Flinta och porfyr tycks 

alltså utesluta varandra rumsligt och i avseende på höjdnivå. 

Pilspetsen av skiffer påträffades i det övre området i 

den yta där merparten av porfyr hittades. 

Flinta Antal Notering 

Avslag 1 Bränd 

Avslag 1 Del av yxa, polerad 

Avslag 1 Flathuggning 

Avslagsfragment 2 Flathuggning 

Avslagsfragment 1 Flathuggning/ bränd 

Kärna 1 

Splitter 1 

Övrigt/Avfall 1 

Övrigt/Avfall 3 Bränd 

Tabell 4. Det tillvaratagna stenmaterialet fördelning av bergarter. 

Tabell 5. Föremålskategorier flinta. 

1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Slagen sten i referensrutorna 

antal 

1 - 2 

3 - 5 

6 - 9 

Figur 22. Spridningskarta över slagen sten i referensrutorna (antal). Skala 1:700. 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Kvarts antal 

1 - 3 

4 - 20 

21 - 45 

Figur 23. Spridningskarta över kvarts i rutor, anläggningar och som lösfynd (antal). Skala 1:700. 

1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Figur 24. Spridningskarta över flinta i rutor, anläggningar och som lösfynd (antal). Skala 1:700. 

Flinta antal 

1 

2 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Porfyr antal 

1 

2 

3 

Figur 25. Spridningskarta över porfyr i rutor, anläggningar och som lösfynd (antal). Skala 1:700. 

Fyra av flintbitarna har karaktäristiska kännetecken för 

avslag från flathuggning, och de kan därför tolkas som 

rester av tillverkning av bifaciala spetsar. Detta daterar 

dem teknologiskt till senneolitikum eller bronsålder och 

fynden gjordes också på undersökningsområdets lägst 

belägna delar, ca 29 meter över havet, vilket stärker en sådan 

datering. Det ringa antalet flathuggningsavslag ger i 

sig inte några argument för att tillverkning av spetsar ägt 

rum på platsen utan de kan ha förts dit som redskap. 

Ett spånliknande flintavslag med slipyta kommer 

sanno likt från en tunnackig yxa, vilket tyder på att redan 

då gamla föremål återanvänts. Fem bitar uppvisar eldpåverkan 

vilket som systematiskt beteende snarast förknippas 

med tidigneolitiska än med gropkeramiska boplatser. 

Porfyr Antal Notering 

Avslag 6 1 Bruksretusch 

Avslagsfragment 24 

Splitter 1 

Tabell 6. Föremålskategorier porfyr. 

Figur 26. Slagen sten från RAÄ 223 

Norslunda. Digital figurbearbetning: 

Daniela Björkenstam Stenbäck. 

I kategorin porfyr ingår flera bergarter, bland dem en vulkanisk 

bergart med relativt stora inklusioner av kvarts 

eller fältspat i en tät mörkgrå matris (K Darmark muntl). 


Det kan röra sig om samma material som vid förundersökningen 

tolkades som kvartskeratofyr. Ett av dessa avslag 

hade bruksretusch. 

Denna specifika bergart är vanlig i åländska sten åldersmaterial, 

men den naturliga spridningen av berg arten i 

morän är inte geologiskt utredd. Två av bitarna har naturlig 

moränutsida vilket antyder en placering tidigt i reduktionskedjan. 

Vid Lindskrog (RAÄ 239) påträffades avslag i 

liknande material (Gustafsson et al 2000). 

Föremål 

Antal 

Avslag 16 

Avslagsfragment 50 

Bearbetat 1 

Kärna 9 

Kärna? 5 

Kärnfragment 15 

Råämne 1 

Skrapa 1 

Splitter 173 

Övrigt/Avfall 173 

Tabell 7. Föremålskategorier kvarts. 

Kvartsmaterialet är (som alltid) svårt att kategorisera med 

avseende på funktion och kronologi. Råmaterialet kan ha 

hämtats på platsen. 22 av kvartsbitarna har naturlig rå yta, 

vilket indikerar att man använt morännoduler. Endast två 

av kvartsbitarna uppvisar sekundär bearbetning – ett avslag 

med retuscher och en eventuell skrapa. Tillslagningsteknik 

kunde bestämmas på 15 % av kvartsmaterialet. Generellt 

sett pekar de förhållandevis få kvartsfynden mot 

att bearbetning av kvarts inte varit en viktig aktivitet på 

platsen. 

Teknik Antal Andel 

Kvarts Obest. 379 86 % 

Kvarts Bipolär 20 5 % 

Kvarts Plattform 43 10 % 

S:a 442 100 % 

Tabell 8. Tillslagningstekniker kvartsmaterialet. 

Slitspårsanalys 

Genom att studera slitspår av stenredskapen genom mikroskopering 

kan redskapens användning och funktion bedömas, 

och därmed skapas bättre förutsättningar att tolka 

platsens funktion. 35 stycken artefakter av kvarts och 

flinta analyserades av Stenslab, Uppsala, för slitspår efter 

användning som redskap. Dessa bitar valdes ut på grundval 

av sin formmässiga lämplighet som redskap eller eggar. 

I hela materialet fanns det färre sådana avslag än vad som 

kunde förväntas utifrån erfarenhet av liknande material. 

Fem av de analyserade föremålen uppvisade spår av användning, 

fyra bitar kvarts däribland två stycken plattformskärnor, 

samt ett spånliknande flintavslag med slipyta 

som hade använts som knivsegg för bearbetning av trä 

(se bilaga 8). 

ben 

Sammanlagt insamlades 555 brända och obrända benfragment 

(se bilaga 5). De artbestämda fragmenten består 

till antalet övervägande del av fisk (23 %), och olika sälarter 

(5 %). Därtill kommer kategorin oidentifierat mellanstort 

däggdjur. Dessa ben kan även de vara från säl men också 

från landlevande däggdjur (tab 9). 

Art Antal Vikt (g) 

Säl, obestämd art (Phocidae sp.) 27 14,85 

Säl (Phocidae sp.)? 5 1,94 

Vikare (Phoca hispida) 4 4,44 

Grönlandssäl (Phoca groenandica) 2 1,46 

Bäver (Castor fiber) 3 1,53 

Fisk (Pisces sp.) * 117 5,87 

Hjortdjur (Cervidae sp.) 1 0,29 

Mellanstort däggdjur 84 19,28 

Oidentifierat (ospec.) 312 21,89 

S:a 555 71,55 

Tabell 9. Artbestämning benmaterialet brända och obrända ben. 

Spridningskartorna visar antalet fragment vilket är ett 

medvetet val då de obrända delarna av benmaterialet dominerar 

viktmässigt. Spridningen utifrån referensrutorna 

visar att ben främst påträffades i den sandiga sluttningen 

i östra halvan av undersökningsområdet, med möjligen 

något högre frekvens närmast krönet. Figur 28 som visar 

benmaterial från alla rutor och anläggningar, förändrar 

inte detta generella spridningsmönster utöver att ben 

även hittades inom den utvidgade ytan. 

Ben av fisk påträffades över större delen av undersökningsområdet. 

Fisk- och sälben förekom generellt sett tillsammans 

i det övre området. De tre fragmenten av bäver 

har också en begränsad utbredning i mitten av sluttningen, 

i det övre området. Förutom två sälben som hittades 

högst upp i det nedre området saknas säl och bäver bland 

de identifierade arterna i detta område. Fler sälben kan 

dock finnas bland den stora gruppen ben från mellanstora 

däggdjur som påträffades i både det övre och det nedre 

området. 

Sälbenen kommer från såväl köttrika delar av djuret 

som från labbar och käkar, med andra ord från hela djuret 

vilket indikerar att hela kroppar har hanterats på platsen. 

Några ungdjur kunde dock inte identifieras i materialet, 

vilket minskar möjligheterna att använda benmaterialet 

för att ge en exaktare säsongsindikation. 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Figur 27. Spridningskarta över antalet benfragment i referensrutorna. Skala 1:700. 

Ben i referensrutorna antal 

1 - 3 

4 - 15 

16 - 33 

1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Ben totalt antal 

1 - 3 

4 - 15 

16 - 33 

Figur 28. Spridningskarta över det totala antalet benfragment i rutor, anläggningar och som lösfynd. Skala 1:700. 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Sälben antal 

Figur 29. Spridningskarta över benfragment av säl i rutor, anläggningar och som lösfynd (antal). Skala 1:700. 

1 

2 - 3 

4 - 10 

1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Fiskben antal 

1 

2 - 3 

4 - 15 

Figur 30. Spridningskarta över benfragment av fisk i rutor, anläggningar och som lösfynd (antal). Skala 1:700. 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

Bäverben antal 

Figur 31. Spridningskarta över benfragment av bäver i rutor, anläggningar och som lösfynd (antal). Skala 1:700. 

1 

Ett bearbetat hornfragment av hjortdjur av obestämd 

art (F1001) påträffades som rensfynd i nära anslutning till 

A1444 i det nedre området. 

bärnsten 

I västra delen av det övre området (R209) påträffades ett 

antal bärnstensfragment (28 st), varav flertalet senare visade 

sig ha passform. Föremålet tolkades som ett hänge 

(F1008). Bärnstenshänget var 41 x 27 x 5 mm stort och hade 

ett borrat hål med diametern 6 mm. Fragmenten vägde 

sammanlagt 4,3 g. 

Kulturlager och anläggningar 

Inom undersökningsområdet kunde två större kulturlager 

identifieras och avgränsas, ett i det övre området och 

ett i det nedre. Merparten av anläggningarna framkom i 

det nedre området. 

Figur 32. Bärnstenshänge (F1008). 

kulturlager 

Förutom de två större kulturlagren (A1377, A3517), framkom 

även ett mindre kulturlager (A1674) samt en större 

kulturlagerrest (A1444). 

Kulturlagret A1377 var ca 20 m långt, 4-7,5 m brett och 

upp till 0,2 m djupt. A1377 låg i N-S riktning på en nivå 

kring ca 31 m ö h i det övre området. Lagret var mörkbrunt 

och det innehöll rikligt med fynd, särskilt keramik av poröst 

gods samt ben och slagen sten. A1377 uppfattas som 

en strandzon under perioden mellanneolitikum B. 

Kulturlagret A3517 var ca 25 x 25 m stort och upp till 0,2 

m djupt. A3517 låg i det flacka nedre området på en nivå 

kring ca 29-30 m ö h. Lagret var svagt mörkfärgat och det 

innehöll mindre mängder fynd, bl a keramik av fast gods, 


1618330 1618360 1618390 1618420 


0 10 20 40 Meter 

A1377 

A3517 

Figur 33. Plan över kulturlager A1377 och A3517 i undersökningsområdet. 

flintavslag i flathuggningsteknik samt små skärviga stenar. 

Lagret har avsatts under lång tid, varav de äldsta spåren 

bör vara från senneolitikum eller däromkring. 

Inom norra delen av A3517 framkom det mindre kulturlagret 

A1674. Detta var ca 5 x 2 m stort, upp till 0,1 m tjockt 

och bedömdes vara yngre än A3517. A1674 innehöll, förutom 

fynd, även en hel del obränd lera. 

Förutom ovan nämnda kulturlager har även en kulturlagerrest 

(A1444) registrerats i det nedre området. Detta 

behandlades först som en möjlig huslämning, men bedömdes 

senare vara en kulturlagerrest, i form av en cirka 

5 x 5 meter stor mörkfärgad rännliknande yta (fig 34, se 

även fig 14). Kulturlagerresten kan betraktas som en del av 

kulturlagret A3517. Flera anläggningar, så som gropar och 

stolphål, framkom inom kulturlagerresten (se nedan). Någon 

tydlig konstruktion i anslutning till kultur lagerresten 

har dock inte kunnat identifieras, men någon slags aktivitet 

har ändå resulterat i lagrets bildande. 

Ett sädeskorn från A1444 har 14 C-daterats till yngre 

bronsålder, och ett annat sädeskorn från gropen A768 

– som skar kulturlagerresten – har 14 C-daterats till förromersk 

järnålder. Fyndmaterialet från kulturlagerresten 

och det omkringliggande kulturlagret (A3517) innehöll 

både dekorerad keramik av tredjegruppen karaktär, vilken 

brukar dateras till mellanneolitikum B – senneolitikum, 

och odekorerad keramik av senneolitisk/äldsta bronsålder 

karaktär. Dessutom påträffades lite järnålderskeramik. 

Det framkomna flintavfallet visar på en tryckteknik 

som brukades under senneolitikum – äldsta bronsålder. 

Makrofossilanalys av prov från gropen A2874 i kulturlagerresten 

innehöll sädeskorn och fröer av en sammansättning 

som enligt arkeobotaniker Stefan Gustafsson är 

typisk för äldre järnålder (se bilaga 4). 

Kulturlagerresten A1444 är sannolikt äldre än förromersk 

järnålder, förmodligen från perioden senneolitikum 

– äldsta bronsålder. Flera av de anläggningar som 

framkom i anslutning till kulturlagerresten bedöms dock 

vara yngre, troligtvis från äldre järnålder (se nedan). 

anläggningar 

Totalt inmättes och undersöktes 111 anläggningar (arkeologiska 

objekt). Av dessa utgick 21 vilka bedömdes som 

naturbildningar eller som sentida störningar. 86 stycken 

anläggningar har slutligen registrerats från den särskilda 

undersökningen vid RAÄ 223 och RAÄ 207. I denna summa 

ingår även de ovan nämnda kulturlagren och kulturlagerresten. 

Anläggningarna fördelar sig på olika typer 

enligt tabell 10. 


1618400 1618405 1618410 

A2861 

A2848 


Dokumenterad sektion 

Kulturlagerrest 

Grop 

Stolphål 

Nedgrävning 

Ränna 

Pinnhål 

0 1 2 4 Meter 

Sotfläck 

Figur 34. Plan över anläggningar i nedre området, kring A1444 och A2255. Skala 1:80. 

Härd 

Kolfläck 

Stensträng 

A1622 

A1634 

A100269 

A1611 A2874 

A1598 

A768 

A2255 

A1444 

A2788 

A2804 

Störning 

Utgår 

Utkastlager 


29,30 mö.h 29,31 mö.h 

0 0,5 1 2 Meter 

A 1444 

(Sektion 3270 mot V 

Mörkfärgad sandig silt m inslag av småsten 

Gul sandig silt 

Sten 

29,50 mö.h 

29,33 mö.h 

0 0,5 1 2 Meter 

A 1444 

(Sektion 2070 mot N) 

Mörkfärgad sandig silt m inslag av småsten 

Gul sandig silt 

Sten 

A 768 A 2874 

29,16 mö.h 29,17 mö.h 

0 0,25 0,5 1 Meter 

A 2874 (samt delar av A 768) 


Brunröd sand (djurgång) 

Svart sotig sand 

Gråbrun sand 

Rödbrun sand 

Röd lerig sand m inslag av lerklining 

Brungrå lerig sand 

Figur 35. Profilritningar av A1444 och intilliggande anläggningar. 


29,32 mö.h 

29,31 mö.h 

0 0,25 0,5 Meter 

A 1611 

(Sektion 2072 mot V) 

Mörk siltig sand m inslag av sot 

Gul sand 

29,45 mö.h 29,41 mö.h 

29,19 mö.h 29,19 mö.h 

0 0,25 0,5 Meter 

A 1634 


Mörk siltig sand m inslag av kol och bränd lera 

Gul sand 

0 0,25 0,5 Meters 

A 2848 

(Sektion 2859 mot S) 

Gråbrun sand 

Gulbrun sand 

29,23 mö.h 

29,28 mö.h 

29,19 mö.h 

29,18 mö.h 

0 0,25 0,5 Meter 0 0,25 0,5 Meter 

A 2861 


Mörk gråbrun sand 

Gulbrun sand 

Sten 

A 100269 


Mörk gråbrun sand m inslag av kol 

Gulbrun sand 

Sten 


Anläggningstyp 

Antal 

Grop 11 

Härd 8 

Kolfläck 1 

Kulturlager 3 

Kulturlagerrest 1 

Nedgrävning 1 

Pinnhål 5 

Ränna 3 

Skärvstenskoncentration 1 

Sotfläck 2 

Stensträng 1 

Stolphål 48 

Utkastlager 1 

Tabell 10. Anläggningstyp och antal. 

Av de sammanlagt elva groparna som registrerats återfanns 

en i botten av kulturlagret A1377 i det övre området 

och dateras därför sannolikt till mellanneolitikum. 

Två framkom i nedre delen av sluttningen och åtta i den 

flacka delen av nedre området. Tre av de senare påträffades 

inom den yta som inledningsvis bedömdes som 

lämningarna efter en huskonstruktion. En av dessa tre var 

A768, vilken till stor del bestod av mer eller mindre bränd 

lera. Ett sädes korn från den gropen har 14 C-daterats till 

förromersk järnålder. 

Strax söder om A768 framkom en cirka 7,5 x 1,5 m lång 

nedgrävning (A2288 – se ovan, fig 37), i vilken det i östra 

ändan framkom två gropar i botten på anläggningen. En 

av dessa (A2788) har 14 C-daterats till äldre bronsålder. Den 

fristående gropen A3019, ca fem meter nordost om nedgrävningen, 

har 14 C-daterats till bronsålder. (Båda dessa 

dateringar gjordes dock på kol av tall, vilket betyder att 

träets egenålder kan ha varit hög.) 

Nedgrävningen A2288 bedöms vara från perioden senneolitikum 

– bronsålder. 

Fem härdar påträffades i det övre området, varav två 

14 

C-daterats till mellanneolitikum (A851, A3101). Två härdar 

framkom i det nedre området, av vilken den ena har 

14 

C-daterats till förromersk järnålder (A1715). Ytterligare 

en härd identifierades cirka fem meter söder om stensträngen 

längst i väster. Ett utkastlager (A1766) noterades 

kring de intilliggande härdarna A3101 och A3085 i det övre 

området. 

48 anläggningar som bedömts som stolphål har registrerats. 

Dessa förekom spritt över det nedre området, 

men särskilt i södra delen. Makrofossilmaterial från två 

stolphål har 14 C-daterats. Provet från A1726 gav en datering 

till mellersta bronsålder och provet från A3075 blev 

för romersk järnålder. Troligtvis är flertalet av stolphålen 

1618330 1618360 1618390 1618420 

6611910 6611940 

0 5 10 20 Meter 

Grop 

Härd 

Härdrest 

Kolfläck 

Kulturlager 

Kulturlagerrest 

Nedgrävning 

Pinnhål 

Ränna 

Skärvstenskoncentration 

Sotfläck 

Stolphål 

Störning 

Utkastlager 

Figur 36. Plan över anläggningar i undersökningsområdet. 


Figur 37. Profilfoto A768. 

Foto från väster. 

29,00 mö.h 29,04 mö.h 

0 0,5 1 2 Meters 

A 2255 

(Sektion 3272 mot NV) 

Gråbrun sand 

Gulbrun sand 

Figur 38. Profilritning av 

A2255. 

från äldre järnålder, men några kan vara äldre. Fyra stolphål 

har registrerats inom den yta som bedömdes vara en 

kulturlagerrest (A1444) (se ovan, plan fig 34 och profiler 

fig 35). 

En skärvstenskoncentration (A2236) framkom i nedre 

delen av den sandiga sluttningen. 

De tre registrerade rännorna återfanns i östra delen av 

det nedre området, och bör utifrån stratigrafiska förhållanden 

och makrofossilmaterialet inte vara äldre än järnålder. 

Konstruktioner 

Inga tydliga konstruktioner identifierades. Det är dock 

mycket möjligt att flera av stolphålen i det nedre området 

är spridda rester efter huskonstruktioner från äldre järnålder, 

möjligtvis även från bronsålder. 

Makrofossilanalys 

Jordprover togs i merparten av anläggningarna och i vissa 

av referensrutorna. Av 41 prover från 19 anläggningar analyserades 

22 prover efter flottering av arkeobotaniker Stefan 

Gustafsson. Syftet var dels att undersöka innehållet i 

anläggningarna med avseende på jordbruksindikationer, 

dels att skapa ett relevant urval organiska prover för 14 C- 

analys. 

Sädeskorn påträffades i proverna från tre anläggningar 

(A768, A1598, A2874). Samtliga dessa anläggningar återfanns 

i anslutning till kulturlagerresten A1444 i nedre området. 

Sammansättningen av korn är enligt Gustafsson typisk 

för hus och avfallsgropar från äldre järnålder (se bilaga 4). 


A851 

A1715 

A3101 

Figur 39. Härdarna A1715, A851 

och A3101 


Dateringar 

Provnr Anl/F nr Anl/F typ Okal 14 C BP Kal 14 C (1 sigma) 68,2 % Kal 14 C (2 sigma) 95,4 % Daterat material 

Ua-37654 A3101 Härd 4 240 ± 60 2920BC(28,7 %)2850BC 

2820BC(29,6 %)2740BC 

2730BC(10,0 %)2690BC 

Ua-37655 A851 Härd 4 070 ± 45 2840BC(8,1 %)2810BC 

2670BC(44,2 %)2550BC 

2540BC(15,8 %)2490BC 

3020BC(2,3 %)2980BC 

2930BC(93,1 %)2620BC 

2860BC(13,7 %)2810BC 

2760BC(4,4 %)2720BC 

2700BC(77,2 %)2470BC 

Ua-37656 F1411 Keramikkruka 3 290 ± 40 1620BC(68,2 %)1515BC 1690BC(91,8 %)1490BC 

1480BC(3,6 %)1450BC 

Ua-37657 A768 Grop 2 175 ± 35 360BC(36,9 %)290BC 

240BC(31,3 %)170BC 

Ua-37658 A1598 Kulturlagerrest 2 565 ± 80 820BC(21,6 %)750BC 

710BC(46,6 %)520BC 

370BC(95,4 %)110BC 

840BC(95,4 %)400BC 

Kol, tall 

Kol, tall 

Hasselnötsskal 

Sädeskorn 

Sädeskorn 

Ua-37659 A2788 Grop 3 235 ± 35 1525BC(68,2 %)1435BC 1610BC(95,4 %)1420BC Kol, tall 

Ua-37660 A3075 Stolphål 2 250 ± 35 390BC(23,9 %)350BC 

300BC(39,7 %)230BC 

220BC(4,6 %)210BC 

Ua-37661 A1715 Härd 2 235 ± 35 380BC(16,3 %)350BC 

320BC(44,9 %)230BC 

220BC(7,0 %)200BC 

400BC(29,7 %)340BC 

330BC(65,7 %)200BC 

390BC(95,4 %)200BC 

Kol, brudbröd 

Ua-37662 A3019 Grop 2 830 ± 35 1020BC(68,2 %)915BC 1130BC(95,4 %)890BC Kol, tall 

Ua-37663 A1726 Stolphål 3 075 ± 35 1410BC(64,7 %)1310BC 

1280BC(3,5 %)1260BC 

1430BC(93,4 %)1250BC 

1240BC(2,0 %)1210BC 

Kol, al 

Hasselnötsskal 

Tabell 11. Dateringar: 14 C-värden, kontexter och material. 

Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] 

Ua-37654 4240±60BP 

Ua-37655 4070±45BP 

Ua-37656 3290±40BP 

Ua-37657 2175±35BP 

Ua-37658 2565±80BP 

Ua-37659 3235±35BP 

Ua-37660 2250±35BP 

Ua-37661 2235±35BP 

Ua-37662 2830±35BP 

Ua-37663 3075±35BP 

4000CalBC 3000CalBC 2000CalBC 1000CalBC CalBC/CalAD 

Calibrated date 

Figur 40. Kalibrerade 14 C-dateringar. 


1618360 1618390 1618420 


4240 BP 

4070 BP 

3290 BP 

2175 BP 

2565 BP 

2830 BP 

3235 BP 

2250 BP 

3075 BP 

2235 BP 

0 10 20 40 Meter 

Figur 41. Plan över undersökningsområdet med anläggningar och dateringar från 14 C-analysen. Skala 1:600. 


6. Stensträngen RAÄ 207 

av Elisabet Pettersson 

Stensträngen RAÄ 207 karterades och undersöktes delvis 

vid förundersökningen 2007. Huvuddelen av stensträngen 

låg norr om en grusväg i öst-västlig riktning. Därefter 

bildade den en båge söderut och avbröts på detta ställe 

av grusvägen. Vid förundersökningen karterades stensträngen 

och dess utbredning fastställdes genom att båda 

ändarna frilades. Norr om grusvägen var stensträngen ca 

116 m lång och i söder ca 27 m. Med undantag för det parti 

som förstörts av grusvägen tycktes stensträngen ha haft 

den utsträckning som var synlig vid undersökningstillfället. 

De anläggningar från förundersökningen som bedömdes 

tillhöra järnåldern låg huvudsakligen inom det 

område som inramas av stensträngen (Evanni & Johansson 

2008:6f). 

Uppgiften inför slutundersökningen var att försöka 

datera stensträngen genom att hitta anläggningar under 

eller i anslutning till denna. Två fältdagar stod till förfogande 

och vi beslöt att koncentrera undersökningen till 

den del av stensträngen som fanns norr om grus vägen, 

då området invid den södra delen redan undersökts i 

stor utsträckning vid förundersökningen. Markytorna 

runt stensträngen undersöktes inom en sträcka på ca 

60 m med början i dess västra ände och fram till början 

av det område i öster där stenålderslokalen slutundersöktes. 

På detta ställe låg berghällen mycket ytligt vilket 

omöjliggjorde fortsatt avbaning. Totalt avbanades en yta 

på ca 340 m². Själva stensträngen rensades inte fram utan 

under sökningen koncentrerades till intilliggande ytor och 

bitvis ytor under stensträngen. Inledningsvis avbanades 

marken på båda sidor av stensträngen, med början vid 

den västra änden. Vissa avbrott fick göras då skogsområdet 

inte var avverkat i sin helhet. Schaktet utökades på 

södra sidan och delar av stensträngen plockades bort och 

ytorna under den schaktades. En profil ritades av ett mera 

välbevarat parti av stensträngen. 

Stensträngen var tvåradig och kraftigt övertorvad. 

Huvud sakligen var den uppbyggd av större stenar, 0,40– 

1,10 m, vilka var rundade eller ovala, och ibland spräckta. 

På de mer oskadade ställena var bredden 1,20–1,50 m, men 

bitvis var stensträngen utrasad till dubbel bredd. Stenarna 

låg i det mörkgrå lagret med omväxlande sand eller 

lera som fanns under torven. Under detta fanns ett gru- 

Figur 43. Malstensunderliggare (F1009). 

Figur 42. Den avbanade ytan kring stensträngen RAÄ 207. Foto från öster. 


sigt gråbrunt lager och underlaget utgjordes av ljus grågul 

sand (se fig 45). 

En malstensunderliggare (F1009) påträffades i den del 

av stensträngen som låg söder om grusvägen. 

Inga egentliga anläggningar eller kulturlager påträffades 

i omedelbar närhet till stensträngen. Under stensträngen 

framkom endast ett par ytliga sot- och kolfläckar, A495 

och A502. Invid och in under stensträngen fanns även 

områden med kolbitar vilka låg i det mörka sand/lerlagret 

och i den ljusare sanden. Inom det utvidgade schaktet söder 

om stensträngen framkom endast en härdrest (A511) 

på ca 5 m avstånd från stensträngen. Stensträngens relation 

till boplatslämningarna kunde därför inte bedömas. 

Inga daterande fynd eller anläggningar påträffades i 

omedelbar anslutning till stensträngen och dess ålder 

blir därmed vansklig att bedöma. Vid slutundersökningen 

framkom ingenting som motsäger resultaten från förundersökningen, 

d v s att järnålderslämningarna är belägna 

söder om stensträngen och till största delen inom 

det område som inramas av denna. Detta kan innebära att 

de är samtida. 

1618272 1618292 1618312 


0 5 10 20 Meter 

Stensträng 

Härdrest 

Kolfläck 

Sotfläck 

Sektion 522 

Figur 44. Plan över den undersökta delen av stensträngen RAÄ 207. Skala 1:300. 

A569 

Sektion 522 

Mot SV 

1 

1 

1 

2 

5 

2 

3 

4 

0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 m Sten 

Figur 45. Stensträngen RAÄ 207 (A569) 

sektionsritning 522 – mot sydväst. 

Lagerbeskrivning: 1. Humuslager, 

2. Mörkgrå lerig sand, 3. Gråbrunt grus, 

4. Ljus gulgrå sand, 5. Gråbrun sandig lera. 

Skala 1:20. 


7. Sammanfattande resultat och måluppfyllelse 

Den övergripande målsättningen med undersökningen 

var att öka kunskapen om levnadssätt, bosättningsmönster 

och landskapsutnyttjande i regionen under särskilt 

mellanneolitikun, men även under senare förhistoriska 

perioder. 

I föreliggande rapport redovisas den särskilda undersökningen 

med de ovan nämnda specifika frågeställningarna 

(se kap 2). Ytterligare fördjupningsstudier av Norslunda-materialet, 

där materialet placerats i ett större 

sammanhang, kan bli aktuella i ett senare skede. 

Resultaten av undersökningen kan sammanfattas enligt 

följande: 

• I undersökningsområdet fanns ett fyndförande lager 

över hela ytan. Inom området kunde dessutom två kulturlager 

identifieras och avgränsas. Kulturlagret A1377 

låg i det övre området, var mörkbrunt och innehöll rikligt 

med keramik – särskilt poröst gods – samt andra 

neolitiska fynd. Härden A851 påträffades i anslutning 

till detta lager. A1377 tolkas som en strandzon under perioden 

mellanneolitikum B. Kulturlagret A3517 låg i det 

nedre området, var svagt mörkfärgat och innehöll mindre 

mängder fynd, bl a keramik av fast gods, samt skärvig 

sten. Fyndmaterialet antyder dateringar till i huvudsak 

senneolitikum – äldre bronsålder, men anläggningarna 

är sannolikt från bronsålder – järnålder. 

• De fåtal anläggningar från neolitikum som framkom i 

det övre området utgjordes av härdar från mellanneolitikum. 

I det nedre området var anläggningarna fler och 

med varierande karaktär. Merparten utgjordes av ordinärt 

boplatsmaterial från järnålder, så som stolphål, 

gropar, härdar m m. Någon eller några av anläggningarna 

kan dock vara äldre, troligtvis från bronsålder – 

möjligen från senneolitikum. Inga säkra lämningar efter 

huskonstruktioner framkom. Den anläggning (A1444) 

som i ett tidigt skede av undersökningen uppfattades 

som en möjlig senneolitisk huskonstruktion bedöms 

efter fält- och efterarbetet som en kulturlagerrest som 

innehåller flera anläggningar. 

• Utifrån 14 C- och strandlinjedateringar, keramiktypologi 

samt flintteknologi har det varit möjligt att slå fast att 

platsen nyttjats från slutet av tidigneolitikum – alternativt 

början av mellannneolitikum – och framåt i tid. 

Möjligtvis mera intensivt under vissa perioder under 

mellanneolitikum B. 

• Undersökningsområdet kan delas upp i två kronologiskt 

åtskilda ytor. Det övre området utgjordes av en 

flackare topp och övre delen av en sandig sluttning (ca 

30,5–34 m ö h). Material från det övre området kan 

främst dateras till mellanneolitikum. Det nedre området 

utgjordes av den nedersta delen av sluttningen 

samt den flacka ytan längst ner mot söder (ca 28,5–30,5 

m ö h) Materialet från det nedre området var från senneolitikum 

– eventuellt slutet av mellanneolitikum B – 

samt från bronsoch järnålder. Ytan kring 30-31 m ö h 

representerar en ”mellanzon” vars karaktär ytterligare 

behöver studeras. 

• Merparten av materialet från det övre området kan 

karaktäriseras som ordinärt boplatsmaterial från den 

gropkeramiska kulturen under mellanneolitikum. Ben - 

materialet visar på att fiske och säljakt bedrevs. Lipidanalysen 

av keramiken antyder emellertid att kärlen 

främst innehöll vegetabilier, och att kärlanvändningen 

var förhållandevis homogen jämfört med flertalet 

andra undersökta neolitiska lokaler (jfr Brorsson et al 

2007). I det nedre området var benmaterialet mera fragmenterat, 

men åtminstone fisk- och ett par sälben har 

urskiljts. Inga ben av tamboskap har identifierats. Inte 

heller framkom några spår av senneolitisk odling eller 

neolitiska malstenar inom undersökningsområdet. De 

sädeskorn som hittades i makrofossilproverna och som 

14 

C-daterats var från bronsoch järnålder. Från nedre 

området togs 10 lipidprover på skärvor som bedömdes 

vara från kärl från senneolitikum, eller däromkring. Sex 

av dessa prover var dock tomma, medan resten uppvisade 

ett varierat innehåll. 

• Benmaterialet indikerar inte på någon särskild säsongsanvändning 

av den mellanneolitiska platsen. I ett större 

sammanhang, tillsammans med andra platser, kan dock 

benmaterialet ge ytterligare information, e xempelvis 

kring förekomsten av bäverben. 

• Den mellanneolitiska gropkeramiska boplatsen på det 

övre området var strandbunden under hela nyttjandefasen. 

Frågan kring när det nedre området upphörde 

att vara direkt strandbundet är oklar, men troligtvis 

försköts standlinjen allt längre bort från platsen under 

senneolitikums gång. Från äldre bronsålder och framåt 

kan platsen inte betraktas som strandbunden. Platsens 

strandbundenhet kring övergången mellanneolitikum 

–senneolitikum kan bl a undersökas vidare utifrån 

eventuellt svallat keramikmaterial från den sandiga 

sluttningen. 


• I det övre området förekom keramik av både fast och 

poröst gods. Framför allt påträffades keramik som typologiskt 

kan karaktäriseras som Fagervik IV, men också 

en del Fagervik II och III samt enstaka skärvor som möjligen 

kan betraktas som stridsyxekeramik / tredjegruppen-keramik. 

I det nedre området påträffades nästan 

enbart fast gods. En del av keramiken i det området kan 

karaktäriseras som tredjegruppen-keramik, eventuellt 

även stridsyxekeramik. (Anm: Tredjegruppen är här 

ett samlingsbegrepp för diverse blandformer av grop-, 

stridsyxe- och senneolitisk keramik som förekommer 

under perioden mellanneolitikum B – senneolitikum, 

jfr Graner & Larsson 2004). Därutöver förekom mera 

typisk senneolitisk/äldsta brons ålderskeramik, så som 

vulstornerad. Även mindre mängder järnålderskeramik 

framkom i det nedre området. Tunnslipsanalysen bekräftade 

bl a de olika godstyperna, samt visade på en 

för regionen ovanligt stor variation av råmaterial i det 

mellanneolitiska materialet. Lipidanalysen visade på 

tydliga skillnader i kärlanvändningen mellan det övre 

och det nedre området. Merparten av skärvorna i det 

övre området innehöll spår av enbart vegetabilier medan 

i det nedre området var de tomma eller innehöll spår 

av animaliska fetter. Inga hela lerfiguriner påträffades 

men möjligtvis ett par fragment. 

• Slagen kvarts förekom över hela undersökningsområdet. 

Avslag och redskap av porfyr, däribland kvartskeratofyr, 

samt skiffer påträffades enbart i det övre området. 

Även ett slipat flintavslag framkom i det området. 

Flintavslag efter flathuggningsteknik hittades bara i det 

nedre området. 

• Stensträngen var tvåradig och mycket övertorvad. Inga 

daterande fynd, anläggningar eller kulturlager påträffades 

under eller i omedelbar anslutning till stensträngen. 

Den stratigrafiska relationen mellan stensträngen och 

boplatslämningarna kunde därför inte klargöras. Merparten 

av järnålderslämningarna är belägna söder om 

stensträngen och till största delen inom det område 

som inramas av denna. En malstensunderliggare hittades 

i stensträngens södra del. 


8. En mellan- och senneolitisk fångstboplats under förändring 

Tillfälliga besök på en holme i en öppen 

skärgårdsmiljö – mellanneolitikum A 

Den äldsta fasen i fyndmaterialet som kan identifieras 

från RAÄ 223 utgörs av äldre gropkeramik (Fagervik 

II) samt flintavslaget från en slipad yxa, förmodligen en 

tunnackig. Fynden av kvarts och porfyr kan inte dateras 

men det är troligt att en del av åtminstone kvartsen hör 

till denna äldsta fas. Nivån över havet och fynd materialet 

antyder att platsen nyttjats tillfälligt under slutet av tidigneolitikum 

– mellanneolitikum A i samband med fiske 

och annan fångst. Landskapet vid denna tid kan karaktäriseras 

som en öppen skärgårdsmiljö med förmodligen 

låg vegetation. Platsen låg på en holme, inne i en liten sandig 

skyddad vik, med fjärden som öppnade sig mot söder. 

Maritim fångst och kalkmagrad keramik i en 

mellanskärgårdsmiljö – mellanneolitikum B 

Några hundratals år senare, under mellanneolitikum B, 

har landhöjningen skapat ett mera skyddat skärgårdslandskap 

av mera mellanskärgårdskaraktär. Den tidigare 

holmen är nu del av en något större ö med vikar och sund 

runtomkring. Öppet vatten var dock inte långt bort. Platsen 

låg ganska långt ut i en större vik, med fjärden mot 

söder. Merparten av fyndmaterialet är troligtvis från denna 

period. Fiske och säljakt har bedrivits på platsen, troligtvis 

säsongsvis. Det är under mellanneolitikum och på 

liknande gropkeramiska boplatser som säljakt bedrivits i 

större skala. 

Kvarts var det vanligaste stenmaterialet för redskap. De 

enstaka skifferredskapen som påträffades är sannolikt 

från denna period, kanske även porfyren och kvartskeratofyren. 

Det porösa keramikgodset (Fagervik IV) förekommer 

framför allt på kustplatser från denna tid, i dagens 

östra Mellansverige och på Åland. Kvartskeratofyren 

finns lokalt i Uppland (även på den närliggande samtida 

boplatsen vid Lindskrog) men framför allt finns den på 

Åland. Både stenmaterialet och keramiken antyder kontakter 

över ett större geografiskt område mot norr och 

öster. Bärnstensföremål förekommer under neolitikum 

främst i tidigneolitiska gravar och i stridsyxegravar. Bärnstenshänget 

som påträffades vid Norslunda liknar inte 

något av dessa föremål. Inte heller liknar det bärnstenspärlan 

som hittades vid Lindskrog. Kunskapen om bärnstensföremål 

i gropkeramiska sammanhang är dock bristfällig. 

Den maritima sena gropkeramiska platsen kan ses 

som en del av landskapsutnyttjandet under denna period, 

tillsammans med platser som Lindskrog och Starrmossen, 

inte minst bör sälbensmaterialet i ett större lokalt sammanhang 

berätta mer om bl a platsens funktion och säsong. 

En fångstboplats på en större ö – slutet av 

mellanneolitikum / senneolitikum 

Det intensiva nyttjandet av platsen under mellenneolitikum 

B, som bl a avsatte det fyndrika kulturlagret (A1377) i 

det övre området, upphörde någon gång i slutet av mellanneolitikum 

eller början av senneolitikum. Kanske var det 

säljakten som minskade i omfattning (jfr Storå 2001). Fynd 

finns emellertid i hela sluttningen, så något större avbrott 

i kontinuitet är det knappast fråga om. Möjlig heten finns 

att följa övergången ytterligare från mellanneolitikum till 

senneolitikum i fyndmaterialet i sluttningen. 

Landhöjningen fortskred. Platsen blev så småningom 

en del av en större ö, längst inne i en vik. Förmodligen 

nyttjades platsen för fiske och kanske annan fångst även 

under senneolitikum. Den senneolitiska platsen kan kanske 

ses som en av sannolikt flera fångstplatser på denna ö, 

som också inrymde andra platser för odling och bebyggelsen. 

Norslunda kan i så fall ses som en plats med en 

särskilt funktion, t ex fiske, i ett större lokalt landskapsutnyttjande 

under senneolitikum. 

I början av senneolitikum var platsen fortfarande 

strand bunden, men senare försköts stranden alltmer längre 

bort i det flacka landskapet och platsen slutade att vara 

strandbunden. Kanske tredjegruppen-keramiken och den 

senneolitisk-/äldsta bronsålderskeramiken representerar 

olika faser i denna utveckling. 

En del av ett odlingslandskap – bronsoch 

järnålder 

Under bronsålder, men särskilt under äldre järnålder 

blev platsen en del i ett större odlingslandskap, vilket inte 

minst spår av sädeskorn visar. Platsen blev också en del 

av det stensträngslandskap som bredde ut sig i området. 

Den sandiga platsen i det nedre området var inte längre 

strandbunden men den skyddades väl för nordliga vindar. 

Stolphålen och härdarna antyder att någon form av 

bebyggelse fanns i anslutning till platsen, kanske som en 

del i ett extensivt landskapsutnyttjande under perioden. 


Figur 46. Landyta 35 m ö h. RAÄ 223 Norslunda och närliggande kända boplatser från mellanneolitikum A. 

Digital kartbearbetning: Emma Sjöling, SAU. 


Figur 47. Landyta 30 m ö h. RAÄ 223 Norslunda och närliggande kända boplatser från mellanneolitikum B. 



Figur 48. Landyta 25 m ö h. RAÄ 223 Norslunda och närliggande kända boplatser från senneolitikum. 



Tekniska och administrativa uppgifter 

Länsstyrelsens dnr: 431-08-31360 

Datum för beslut: 2008-06-27 

SAU:s projektbeteckning: 3107 

Uppdragsgivare: Arlandastad projekt AB 

Belägenhet 

Fastighet: Norslunda 1:14 

Socken: Norrsunda 

Kommun: Sigtuna 

Län: Stockholm 

Landskap: Uppland 

Fornlämning RAÄ 207 & RAÄ 223 

Fastighetsblad: 11I 2d. 

Koordinater: x 6611930 y 1618380 

M ö h: 28,5–34 

Undersökningen: 

Typ av undersökning: Särskild arkeologisk undersökning 

Utförandetid i fält: 2008-09-15–2008-10-17, 2008-10-27–2008-10-31 

Undersökt yta: 2 500 m2 

Koordinatsystem: RT90 2,5 gon V 

Höjdsystem: RH70 

Inmätningssystem: Totalstation 

Personal: 

Niklas Stenbäck (projekt-/fältarbetsledare), Lars Sundström (t f projekt-/ 

fältarbetsledare), Michel Guinard (bitr projekt-/fältarbetsledare), Sara 

Gummesson, Maja Hultman, Elisabet Pettersson, Emma Sjöling, Pierre 

Vogel, Lina Granholm (grävmaskinist). 

Fynd och arkivmaterial: 

Förvaras i SAU: s lokaler i väntan på beslut om fyndfördelning. 


Referenser 

Andersson, G. 2002a. Arkeologi i Arlandastad – järnåldershus 

och stenåldersskärvor, Uppland, Norrsunda socken 

1:1, 2:1 och 3:1, 1:a stadsdelen, RAÄ 136. Riksantikvarieämbetet. 

UV Mitt, Rapport 2001:27. Stockholm. 

Andersson, G. 2002b. Arkeologi i Arlandastad – härdar, slagplats 

och kulthus (?), Uppland, Norrsunda socken 1:1, 2:1 

och 3:1, 1:a stadsdelen, RAÄ 140. Riksantikvarieämbetet. 


Anund, J. (red). 2003. Landningsplats forntiden. Arkeologiska 

fördjupningsstudier kring yngre stenålder, järnålder och historisk 

tid, inom det område som tas i anspråk för den tredje landningsbanan 

vid Arlanda flygplats. Riksantikvarie ämbetet. 

Arkeologiska Undersökningar, Skrifter nr 49. Stockholm. 

Appelgren, K., Eklöf, N & Evanni. L. 2000. En senneolitisk 

boplats vid Gröndal. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, 

Daff 2000:8. Stockholm. 

Bagge, A. 1951. Fagervik – Ein Rückgrat für die Periodeneinteilung 

der Ostschwedischen Wohnplatz – und 

Bootaxtkultur aus dem Mittelneolithikum. Eine vorläufige 

Mitteilung. Acta Archaeologica XXII. Køpenhamn. 

Brorsson, T., Isaksson, S. & Stenbäck, N. 2007. Stil, gods 

och kärlanvändning – neolitisk keramik från undersökningar 

i mellersta och norra Uppland. I: N. Stenbäck 

(red) Stenåldern i Uppland. Uppdragsarkeologi och 

eftertanke. Arkeologi E4 Uppland – studier, Vol. 1. Uppsala. 

Evanni, L. & Johansson, Å. 2008. Boplatser från mellanneolitikum 

och järnålder i Arlandastads fjärde stadsdel. Uppland, 

Norrsunda socken, Norslunda 1:14, RAÄ 207, RAÄ 220 och 

RAÄ 223. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, Rapport 

2008:6. Stockholm. 

Graner, G. & Larsson, Å. 2004. Tredje gruppen och andra 

blandformer. I: J. Holm (red). Neolitiska nedslag. Arkeologiska 

uppslag. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska 

undersökningar, Skrifter no 59. Stockholm. 

Gustafsson, P., Lindholm, P. Runesson, H. & Jakobsson 

Holback, T. 2000. En gropkeramisk boplats och järnålderslämningar 

vid Lindskrog. Riksantikvarieämbetet. UV 

Mitt, Daff 2000:4. Stockholm. 

Hamilton, J., & Runesson, H. 2003. Gröndal. I: J. Anund 

(red). Landningsplats forntiden. Arkeologiska fördjupningsstudier 

kring yngre stenålder, järnålder och historisk tid, inom 

det område som tas i anspråk för den tredje landningsbanan 

vid Arlanda flygplats. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska 

Undersökningar, Skrifter nr 49. Stockholm. 

Johansson, Å. 2000. Arlandastad, fjärde stadsdelen. Riksantikvarieämbetet. 


Johansson, Å. 2002. Arkeologi i Arlandastad – gravfält, boplats 

och stensträngar, Uppland, Norrsunda socken 1:1, 2:1 

och 3:1, 1:a stadsdelen, RAÄ 16. Riksantikvarieämbetet. 


Johansson, Å. 2003. Arlanda flygplats, den tredje landningsbanan 

och de arkeologiska undersökningarna. I: 

J. Anund (red). Landningsplats forntiden. Arkeologiska fördjupningsstudier 

kring yngre stenålder, järnålder och historisk 

tid, inom det område som tas i anspråk för den tredje landningsbanan 

vid Arlanda flygplats. Riksantikvarieämbetet 

Arkeologiska Undersökningar, Skrifter nr 49. Stockholm. 

Johansson, Å. 2005. Arkeologisk förundersökning och undersökning, 

En gropkeramisk boplats och ett gravfält från 

äldre järnålder, Uppland, Norrsunda socken, Starrmossen 

1:1, RAÄ 209. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, Daff 

2005:23. Stockholm. 

Lindholm, P. 2003. Gravspråk på olika nivåer. I: J Anund 

(red). Landningsplats forntiden. Arkeologiska fördjupningsstudier 

kring yngre stenålder, järnålder och historisk tid, inom 

det område som tas i anspråk för den tredje landningsbanan 

vid Arlanda flygplats. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska 

Undersökningar Skrifter nr 49. Stockholm 

Olausson, M., & Granath Zillén, G., 1998. Boplatser och agrara 

lämningar vid Arlanda. Arlanda tredje landnings banan. 

Uppland, Lunda och Husby-Ärlinghundra socknar. 

RAÄ 240, 241, 192, 185. UV Mitt rapport 1998:12. 

Storå, J. 2001. Reading Bones. Stone Age Hunters and 

Seals in the Baltic. Stockholm Studies in Archaeology 21. 

Stockholm. 

Muntliga uppgifter 

Kim Darmark, Arkeologiska inst., Stockholms univ. 


Bilaga 1 

Fyndnr Material Sakord Antal Vikt (g) Ruta Anl X-koord Y-koord 

1 Kvarts Kärnfragment 1 10,7 485 6611922,5 1618402,5 

2 Kvarts Kärna 1 39,9 485 6611922,5 1618402,5 

3 Kvarts Avslagsfragment 1 2,6 485 6611922,5 1618402,5 

4 Kvarts Avslag 1 78,4 6611934,554 1618386,526 

5 Kvarts Kärnfragment 1 29,7 6611927,061 1618388,465 

6 Kvarts Avslagsfragment 1 1,4 6611928,251 1618405,95 


8 Kvarts Avslagsfragment 1 5 6611921,99 1618414,861 


10 Kvarts Kärna? 1 80,3 6611936,399 1618382,973 

11 Kvarts Kärna? 1 225,7 6611937,276 1618383,846 

12 Flinta Avslag 1 0,1 6611919,687 1618416,41 




16 Kvarts Övrigt/Avfall 1 0,3 815 6611922,5 1618412,5 

17 Flinta Övrigt/Avfall 1 0,1 815 6611922,5 1618412,5 

18 Flinta Avslagsfragment 1 0,6 817 6611927,5 1618406,5 

19 Kvarts Splitter 6 0,9 817 6611927,5 1618406,5 



22 Flinta Avslagsfragment 2 1,8 766 6611921,5 1618409,5 



25 Kvarts Avslag 1 23,3 743 6611923,5 1618402,5 




29 Kvarts Kärna? 1 8,4 48 6611927,5 1618398,5 


31 Kvarts Övrigt/Avfall 1 1 337 6611937,5 1618399,5 









40 Flinta Avslag 1 1,9 491 6611920,5 1618407,5 

41 Bergart Avslagsfragment 1 0,7 284 6611922,5 1618409,5 






47 Kvarts Övrigt/Avfall 1 0,7 6611925,581 1618403,342 

48 Keramik Skärva oornerad 2 6,5 1376 6611921,5 1618410,5 



49 Keramik Fragment 28 20,8 1376 6611921,5 1618410,5 



52 Keramik Skärva ornerad 1 6,8 817 6611927,5 1618406,5 

53 Keramik Skärva ornerad 2 11,6 817 6611927,5 1618406,5 







60 Keramik Fragment 13 7 1726 6611922,325 1618413,986 






66 Keramik Fragment 13 5 814 6611917,5 1618411,5 

67 Keramik Skärva oornerad 2 3,3 814 6611917,5 1618411,5 



70 Keramik Fragment 16 8,1 814 6611917,5 1618411,5 

71 Keramik Skärva oornerad 1 3 814 6611917,5 1618411,5 

72 Keramik Skärva oornerad 4 11,5 761 6611921,5 1618407,5 










82 Keramik Skärva oornerad 1 2,6 6611933,743 1618408,887 



85 Keramik Fragment 2 2,3 6611918,046 1618414,926 



88 Keramik Fragment 1 0,7 6611921,119 1618403,042 






94 Keramik Skärva ornerad 1 3,5 6611932,846 1618405,951 


96 Keramik Skärva oornerad 1 2 6611930,283 1618407,407 
















110 Keramik Skärva oornerad 1 3,6 6611926,454 1618407,393 


112 Keramik Fragment 3 6,7 6611921,76 1618401,412 

113 Keramik Skärva ornerad 1 5,4 6611927,027 1618401,276 



116 Keramik Skärva ornerad 1 13,8 6611932,476 1618397,449 

117 Keramik Skärva oornerad 1 6 491 6611920,5 1618407,5 

118 Keramik Fragment 2 1,2 491 6611920,5 1618407,5 

119 Keramik Fragment 5 4,7 49 6611920,5 1618406,5 










129 Keramik Skärva ornerad 1 3 48 6611927,5 1618398,5 





































164 Keramik Skärva oornerad 2 7 291 6611913,903 1618406,139 







171 Keramik Skärva oornerad 1 3,2 6611918,111 1618410,673 



174 Keramik Skärva oornerad 2 11,1 6611920,007 1618417,354 





179 Kvarts Kärna 1 5,2 6611918,683 1618413,14 

180 Skiffer Pilspets 1 3,4 587 6611923,5 1618373,5 


182 Kvarts Kärnfragment 1 12 1954 6611919,523 1618424,465 




186 Skiffer Föremål 1 95,8 25 6611917,5 1618349,5 





191 Bergart Avslag 1 17,2 29 6611902,5 1618339,5 

192 Bergart Avslag 1 4,7 212 6611927,5 1618364,5 

















207 Kvarts Kärnfragment 1 2 218 6611923,600 1618367,396 




211 Porfyr Avslagsfragment 1 29,5 274 6611922,5 1618379,5 

212 Porfyr Splitter 1 0,2 274 6611922,5 1618379,5 



215 Porfyr Avslag 1 27,7 277 6611927,5 1618384,5 








223 Porfyr Avslagsfragment 1 2 28 6611922,5 1618389,5 















238 Keramik Skärva oornerad 11 44,6 277 6611927,5 1618384,5 










248 Bergart Slipsten 1 641,8 281 6611922,5 1618399,5 











257 Porfyr Avslagsfragment 2 3,3 478 6611928,5 1618392,5 

































290 Kvarts Råämne 1 174,8 741 6611933,5 1618389,5 






296 Flinta Splitter 1 0,1 1376 6611921,5 1618410,5 

297 Flinta Avslag 1 0,3 1376 6611921,5 1618410,5 






301 Keramik Övrig 1 2,3 274 6611922,5 1618379,5 










311 Kvarts Övrigt/Avfall 2 2,4 89 6611926,5 1618374,5 






317 Flinta Yxa 1 1,8 813 6611926,5 1618387,5 







324 Kvarts Splitter 2 0,3 811 6611926,5 1618392,5 

325 Kvarts Övrigt/Avfall 4 8 811 6611926,5 1618392,5 

326 Kvarts Avslagsfragment 2 4,9 811 6611926,5 1618392,5 




330 Flinta Kärna 1 2,5 816 6611926,5 1618409,5 






336 Kvarts Splitter 3 1 816 6611926,5 1618409,5 










346 Bergart Avslag 1 17,3 6611908,384 1618345,024 







351 Porfyr Avslag 1 61,4 6611928,857 1618383,695 





356 Bergart Avslagsfragment 1 30 6611927,383 1618415,808 







363 Kvarts Splitter 1 0,1 6611916,213 1618404,134 

364 Porfyr Avslag 1 30,1 6611909,274 1618417,598 





369 Kvarts Skrapa 1 12,6 6611913,941 1618394,736 

370 Porfyr Avslagsfragment 1 6,1 6611933,749 1618386,350 

371 Bergart Avslagsfragment 1 7,2 6611922,23 1618392,096 















386 Kvarts Bearbetat 1 114,7 6611914,217 1618351,155 






392 Bergart Övrigt 1 1642,5 736 6611925,5 1618373,5 





















411 Keramik Fragment 180 108,5 279 6611932,5 1618389,5 


















429 Keramik Fragment 11 13,5 282 6611942,5 1618389,5 






































































497 Keramik Fragment 110 77,2 489 6611927,5 1618382,5 















511 Keramik Skärva oornerad 1 4,5 584 6611924,5 1618374,5 


















































































591 Keramik Övrig 1 3,1 738 6611925,5 1618376,5 






















611 Keramik Skärva oornerad 1 104,1 74 6611922,5 1618380,5 


































































675 Keramik Övrig 2 6 89 6611926,5 1618374,5 







682 Keramik Skärva ornerad 2 5,7 811 6611926,5 1618392,5 

683 Keramik Skärva oornerad 2 3,9 811 6611926,5 1618392,5 

684 Keramik Skärva oornerad 2 5,1 811 6611926,5 1618392,5 

685 Keramik Fragment 29 17,5 811 6611926,5 1618392,5 






















705 Keramik Skärva ornerad 11 47,8 813 6611926,5 1618387,5 






711 Keramik Skärva ornerad 6 49 823 6611934,5 1618389,5 












723 Keramik Skärva oornerad 2 11,7 6611947,062 1618385,268 



726 Keramik Skärva ornerad 1 8 6611943,958 1618380,151 





731 Keramik Skärva oornerad 3 10,4 6611942,478 1618393,011 











742 Keramik Fragment 1 1 6611929,935 1618381,711 



745 Keramik Skärva ornerad 1 3,6 6611911,198 1618346,402 








































783 Keramik Övrig 2 14,2 6611936,640 1618387,405 







790 Keramik Kärl 1 308 6611936,409 1618387,541 









800 Bränt ben Fisk 2 0,03 214 6611920,284 1618372,887 



801 Bränt ben Fisk 2 0,11 214 6611920,284 1618372,887 

802 Bränt ben Oidentifierat 1 0,06 214 6611920,284 1618372,887 

803 Bränt ben Grönlandssäl 1 1,15 216 6611923,559 1618371,226 

804 Bränt ben Mellanstort däggdjur 1 0,14 216 6611923,559 1618371,226 


806 Bränt ben Mellanstort däggdjur 1 0,11 271 6611932,5 1618379,5 





811 Bränt ben Säl 1 0,16 274 6611922,5 1618379,5 


813 Obränt ben Säl 8 6,54 274 6611922,5 1618379,5 

814 Obränt ben Mellanstort däggdjur 26 2,54 274 6611922,5 1618379,5 




818 Bränt ben Säl 1 0,34 274 6611922,5 1618379,5 











829 Obränt ben Vikare 1 0,53 279 6611932,5 1618389,5 


831 Obränt ben Fisk 1 0,05 279 6611932,5 1618389,5 







838 Bränt ben Vikare 1 0,34 281 6611922,5 1618399,5 









847 Obränt ben Säl? 1 0,27 285 6611947,5 1618389,5 



850 Bränt ben Säl? 1 0,43 326 6611942,5 1618394,5 










































890 Bränt ben Vikare 1 0,76 588 6611923,5 1618375,5 























911 Bränt ben Fisk 1 0,07 737 6611925,5 1618375,5 


913 Obränt ben Säl? 1 0,45 738 6611925,5 1618376,5 


915 Obränt ben Oidentifierat 1 0,04 738 6611925,5 1618376,5 





















936 Obränt ben Grönlandssäl 1 0,31 741 6611933,5 1618389,5 

937 Obränt ben Säl 1 0,85 741 6611933,5 1618389,5 


939 Bränt ben Bäver 1 1,02 741 6611933,5 1618389,5 








947 Bränt ben Bäver 1 0,2 84 6611941,5 1618380,5 











956 Bränt ben Mellanstort däggdjur 3 1,85 811 6611926,5 1618392,5 

957 Bränt ben Oidentifierat 2 0,13 811 6611926,5 1618392,5 




961 Bränt ben Oidentifierat 12 0,87 814 6611917,5 1618411,5 

962 Bränt ben Oidentifierat 7 0,31 814 6611917,5 1618411,5 















977 Bränt ben Oidentifierat 1 0,1 246 6611911,838 1618416,225 



980 Bränt ben Mellanstort däggdjur 1 0,34 6611948,726 1618383,282 


982 Bränt ben Vikare 1 2,81 6611949,734 1618387,973 

983 Bränt ben Oidentifierat 1 0,19 6611943,56 1618397,411 


985 Obränt ben Mellanstort däggdjur 4 0,88 6611933,749 1618386,350 

986 Bränt ben Bäver 1 0,31 6611933,749 1618386,350 

987 Bränt ben Fisk 1 0,05 6611933,749 1618386,350 




991 Bränt ben Oidentifierat 7 0,42 6611933,749 1618386,350 












1001 Bränt ben Däggdjur 1 0,29 0 0 

1002 Bränd lera Bränd lera 15 37,6 482 6611921,5 1618406,5 



1005 Bränd lera Bränd lera 1 5,5 6611927,88 1618408,546 

1006 Bränd lera Bränd lera 1 1 6611933,749 1618386,350 

1007 Bränd lera Bränd lera 0 88 768 6611920,986 1618406,400 

1008 Bärnsten Hänge 1 4,3 6611902,5 1618339,5 

1009 Bergart Malstensliggare 1 17000 6611842,759 1618353,84 


Bilaga 2 

Anl nr Anl typ Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Övrigt X-koord Y-koord 

327 Grop 0,7 0,6 0,45 6611922,29 1618399,17 

495 Sotfläck 0,35 0,32 0 6611882,32 1618289,82 

502 Kolfläck 0,4 0,35 0 6611883,82 1618292,89 

511 Härd 0,85 0,65 0 6611883,51 1618310,06 

569 Stensträng 0 0 0 se FU 6611892,20 1618312,96 


824 Härd 1,1 0,75 0,2 6611944,62 1618387,71 


953 Sotfläck 0,4 0,4 0,07 6611928,49 1618399,22 



1377 Kulturlager 21 7 6611930,30 1618386,65 

1444 Kulturlagerrest 6,5 5 0,11 6611922,71 1618409,11 

1598 Kulturlagerrest Del av A1444 6611920,87 1618405,40 

1611 Stolphål 0,43 0,34 0,16 6611921,43 1618405,08 

1622 Kulturlagerrest 0,11 Del av A1444 6611921,03 1618403,39 


1645 Stolphål 0,64 0,5 0,3 6611918,58 1618413,53 

1674 Kulturlager 5 2 6611928,94 1618408,56 



1766 Utkastlager 5,7 4,5 0,36 6611919,03 1618362,32 









2009 Stolphål 0,54 0,4 0,13 6611913,13 1618417,69 


2038 Pinnhål 0,14 0,14 0,12 6611910,91 1618417,05 

2046 Stolphål 0,37 0,35 0,2 6611911,84 1618416,23 

2060 Stolphål 0,4 0,38 0,28 6611911,23 1618415,87 





2115 Stolphål 0,6 0,5 0,12 6611910,55 1618409,74 







2236 Skärvstenskonc 0,9 0,7 6611921,25 1618398,77 


Anl nr Anl typ Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Övrigt X-koord Y-koord 

2255 Nedgrävning 7,53 1,58 0,3 6611915,39 1618408,65 

2422 Pinnhål 0,13 0,12 0,12 6611919,00 1618411,13 
















2804 Grop 0,7 0,6 0,24 6611914,22 1618411,76 


2835 Grop 0,45 0,3 0 6611920,50 1618412,42 








3031 Ränna 5,6 0,31 0,05 6611923,92 1618412,83 





3128 Ränna 6611918,33 1618417,17 

3167 Ränna 1,5 0,3 0,05 6611917,66 1618420,11 


3211 Stolphål 0,18 0,18 0,18 6611915,13 1618421,08 




3517 Kulturlager 25 25 0,15 6611924,21 1618407,62 



Bilaga 3 

Rutnr Storlek (m) X-koord Y-koord Z (möh) Ref ruta 

201 1x1 6611917,5 1618359,5 32,992 x 









214 1x1 6611920,284 1618372,887 33,225 






















340 1x1 6611902,5 1618334,5 32,112 























582 1x1 6611923,5 1618374,5 32,911 








































767 1x1 6611920,5 1618409,5 29,114 

781 0,5x0,5 6611918,807 1618405,930 29,387 





















811 1x1 6611926,5 1618392,5 31,179 



814 1x1 6611917,5 1618411,5 29,101 








1618360 1618390 


208 

340 

810 

275 

807808 809 

806 736 586 737 738 

583 584 585 591 

216 587 582 588 590 

273 589 274 740 

739 

214 

205 

201 

206 

207 

202 

473 

477 

472 209 475 

474 

212 

210 

285 336 

270 

283 805 

282 326 

803 804 

337 

823 

741 

271 278 279 

338 

488 

478 479 

810 

275 

480 

807808809 

489 277 813 811 

806736586737738 

812 487 

583584585591 

218 216 587582588590 

273589 

274 740 

280 486 

281 

739 

214 

743 744 

801 

748 752 757 

799 

759 762 

485 745 

797 

749 754 758 

795 

760763 

284 

742 

484 

746 

747 

793 

750 755 482 

791 

789 

751 756 490 

787 

761 

491 

764 

765 

1376 766 

767 

785 

783 

781 

481 

339 817 

883 

816 

74374474801 

799 752 757759762 

485745749 

797 

795 754 758760 

763284 

815 

742746750 

755 793 

791 4827617641376 

766 

484747751 

756 789 

787 490491765767 

785 

783 

781 

2901 

483 

814 

476 

0 2,5 5 10 Meter 


Bilaga 4 

ARKEOBOTANISK RAPPORT 

Analys av förkolnade växtreter 

från Raä 223, Norslunda vid 

Arlandastad, Uppland. 

Stefan Gustafsson 

2008 


Inledning 

Analysen omfattar 22 floterade prover från RAÄ nr 223 i Norslunda vid Arlandastad i 

Uppland. Analysen utfördes på uppdrag av SAU i Uppsala av Stefan Gustafsson. 

Proverna kommer från en boplats som huvudsakligen dateras till mellan- och senneolitikum. I 

närheten av boplatsen finns också lämningar från järnålder vilket gör att även denna period 

kan vara representerad bland de analyserade anläggningarna. 

Proverna är hämtade ur lite olika kontext, olika former av anläggningar, kulturlager och 

innehållet i en upp och nervänd keramikkruka. 

Innehållet i proverna bestod av träkol, säd, ogräs, skal från hasselnöt, rötknölar och granbarr. 

Resultat 

Anläggning 2060 PM 100498 Pnr 99 

I anläggningen fanns lite kol samt 1 litet fragment av granbarr. 

Anläggning PM 100509 Pnr 100 

Provet kommer från det upp och nervända lerkärlet. Provet innehöll nästan inget kol men 1 

skalfragment av hasselnöt. Det är svårt att avgöra om hasselnöten fanns i kärlet när den 

placerades på platsen. Vi vet dock att hasselnötter förekommer i såväl vardagliga som 

rituella sammanhang. I gravar från bl.a. Skåne finns förkolnade skaldelar av hasselnöt i 

stenåldersgravar 1 . 


I provet fanns endast kol i riklig mängd. 


I provet fanns endast lite kol. Kolet räcker för en 14C-analys. 

Anläggning 2874 PM100254 Pnr 61 

I provet fanns kol och 2 kärnor av skalkorn Hordeum vulgare, 1 fragmenterat sädeskorn 

Cerealia fragmenta, 2 frö av måra Galium spp samt ett obestämbart fragment. 

Sammansättningen tyder snarare på järnålder än stenålder. Sammansättningen är typiskt för 

t.ex. hus och avfallsgropar från äldre järnålder men kan förekomma under andra perioder. 

Troligen representerar fynden hushållsavfall från ett jordbruk där man odlat skalkorn i ensäde 

på gödslad åker. 


Bild 1. Förkolnat hasselnötskal från prov 100. 

Bild 2. Förkolnade växtrester från prov 61. 

Anläggning 3019 PM 100259 Pnr. 66 

I provet fanns kol samt ett obestämbart fragment. Eventuellt rör det sig om en starkt 

fragmenterad del av ett sädeskorn. Både kol och fragment kan dateras. 

Anläggning 1726 PM1826 Pnr. 31 

I anläggningen fanns kol samt ett skalfragment av hasselnöt Corylus avellana. Både kolet 

och skaldelen går att datera. 


I provet fanns endast små mängder kol. Troligen räcker mängden kol till en datering. 


I provet fanns lite kol samt mindre strådelar av något gräs. Både kol och gräs går att datera 

men fördelen med grässtråt är att det har en låg egenålder. 


I provet fanns kol samt ett obestämbart fragment. Det kan vara en bit av ett frö som inte går 

bestämma vidare. Både kol och fragment kan dateras. 


I provet fanns små mängder kol. Kolet är starkt fragmenterat och det kan vara svårt att 

artbestämma. Troligen räcker mängden kol till en datering. 



I provet fanns kol samt 1 förkolnad rotknöl av brudbröd Filipendula vulgaris, 1 fragmenterat 

sädeskorn samt 1 obestämbar rotdel. Förkolnade rotknölar av brudbröd förekommer såväl 

bland hushållsavfall som i rituella sammanhang 2 . Det går inte avgöra om det här fyndet hör 

till den ena eller andra kategorin men kanske kan anläggningen eller andra fynd i den ge 

vidare vägledning. Samtliga fynd inklusive kolet kan dateras. 


I provet fanns små mängder kol samt några små strådelar av något gräs. Det är svårt att 

avgöra om mängden kol räcker för en datering, det känns något tveksamt i alla fall. 


I provet fanns endast små mängder kol. Kolet var starkt fragmenterat och det är inte säkert 

att det går att artbestämma. 

Bild 3. Skal från hasselnöt i prov 31. 

Bild 4. Brudbröd m.m. från prov 67. 

Anläggning 3128 PM 100497 Pnr. 96. 

I provet fanns en del träkol samt ett 15-tal fragmenterade granbarr Picea abies. Detta är i sig 

en indikation på en äldsta datering även om det är något osäkert när gran vandrade in i 

Mellansverige. Under förromersk järnålder torde den i alla fall ha funnits. Granris har både 

underförhistorien och under historiskt tid använts till en rad ändamål som golvtäckning, 

isolering m.m. Det är mindre vanligt att granris använd vid eldning och liknande utan snarare 


förkolnas barren antingen vid rensning och städning där man slänger skräp på elden eller så 

genom röjningseld eller vådeld. 


I anläggningen fanns kol, en rotknöl av brudbröd samt en oidentifierbar frödel. Samtliga fynd 

kan dateras. 


I provet fanns lite träkol och det är tveksamt om det räcker till en datering. Förutom kolet 

hittades 1 fragment av granbarr. 


I provet fanns 1 fragmenterad kärna av oidentifierat sädesslag, möjligen kan det vara vete 

Cf. Triticum indet. Förutom det trasiga sädeskornet fanns fragmenterat kol. 


I provet hittades 1 kärna av obestämt korn Hordeum indet., 1 s.k. gaffel (agndel) och 1 frö av 

åkerbinda Fallopia convolvulus. Dessutom hittades ett litet fragment av något frö som inte 

kunde bestämmas till varken art eller familj. Sammansättningen skulle kunna tyda på en 

datering till äldre järnålder. 


I provet fanns endast lite och fragmentariskt träkol. 


I anläggningen fanns endast träkol och det är tveksamt om det räcker till en datering. 


I provet fanns fragmenterat träkol och det är tveksamt om det räcker till en datering. 

Bild 5. Förkolnade granbarr från prov 96. 


Bild 6. Förkolnade växtrester från prov 53. 

Sammanfattning 

Grovt sett kan man dela upp fynden i två grupper. En grupp består av det förmodade 

järnåldersmaterialet. Denna grupp utgörs av växtresterna i anläggning 2874 1598. Båda 

proverna visar att det fanns ett jordbruk som bestod av att skalkorn odlades i ensäde på 

gödslad jord. Av erfarenhet vet vi att växtmaterialet/ hushållsavfallet inte sprids särskilt långt 

bort från bostäderna. Det betyder att det högst sannolikt finns hus från järnåldern i närheten 

av undersökningsområdet. 

Den andra gruppen består av enstaka sädeskorn, skal av hasselnöt och rotknölar av 

brudbröd. Alla dessa arter förekommer under stora delar av förhistorien och ger i sig själva 

ingen indikation på ålder. Resultaten från utgrävningen tyder på att det finns lämningar från 

mellan- och senneolitikum. Det finns inget i analysen som motsäger att växtresterna kan vara 

från stenåldern. Avsaknaden av ogräs skulle kunna vara en indikation på en äldre datering 

än åtminstone mellersta- yngre bronsålder. Detta är bara en indikation och det kan mycket 

väl vara olika ålder på fynden i den här gruppen. 

Hasselnötter förekommer i stort sett under hela förhistorien. Man har nyttjat dem i kosthållet 

men de förekommer också i rituella kontexter. I rituella kontext hittar man också rotknölar av 

brudbröd. I dag vet vi att brudbröd förekommer ibland annat järnåldergravar tillsammans med 

knylhavre men också i äldre sammanhang 2 . Brudbröd har också använts i kosthållet och i 

historisk tid har den fungerat som smaksättare i maträtter vid speciella tillfällen vilket också 

namnet antyder. Det skulle vara av stort värde om man kunde datera fyndet i anläggning 

3075. En datering till stenålder skulle göra den till ett av landets äldsta fynd. Detta är i första 

hand intressant ur ett arkeobotaniskt perspektiv och nyttan av en sådan datering måste 

ställas mot målsättningarna i undersökningsplanen. 

Granbarren kan nästan ses som en egen fyndgrupp och en liten problematisk sådan. Dessa 

kan i och för sig användas som en indikation på en äldsta datering. Det har dock visat sig att 

granbarr av yngre ålder har kontaminerat äldre kontext i samband med senare röjningseld 

och skogsbränd. Samtidigt vet vi att granruskor har använts som golvbeläggning, isolering 

m.m. Svaret på frågan får vi endast genom en datering men den ger förmodligen ingen 

vägledning i frågan hur granbarren har förkolnats och om granruskor använts till något 

speciellt ändamål. 

1. 

2. 

Sarnäs & Nord Paulsson 2001. 

Engelmark 1984; Gustafsson 1995 


Litteratur 

Engelmark, R. 1984. Two useful plants from Iron Age graves in Central Sweden. 

Archaeology and Environment 2: 87-92. Umeå. 

Gustafsson, S. 1995. Förkolnad pärlhavre Arrhenatherum elatius spp bulbosum från bronsoch 

järnålder i Sverige. Svensk botanisk tidskrift 89 s. 381-384. 

Sarnäs, P. & Nord Paulsson, J. 2001. Öresundsförbindelsen Skjutbanorna 1B & Elinelund 

1A-B. Rapport nr. 9. Malmö Kulturmiljö. 


Bilaga 5 

OSTEOLOGISK ANALYS 

Djurbensmaterial 

Norslunda, Arlandastad 4:e stadsdelen, RAÄ 223, Norrsunda socken, Sigtuna kommun, 

Uppland 

Av Emma Sjöling 

SAU Rapport 2009:15 O 


Osteologisk analys av djurbensmaterial från Norslunda, Arlandastad 

4:e stadsdelen, RAÄ 223, Norrsunda socken, Sigtuna kommun, 

Stockholms län, Uppland 

Material och metod 

Sammanlagt har 555 brända och obrända benfragment med en total vikt på ca 72 g 

analyserats (fig. 1). De brända benen uppgår till 82 % av den totala vikten och ca 92% av 

den totala mängden benfragment. Det bör tilläggas att ett drygt 30-tal obrända 

benfragment med stor sannolikhet kommer från ett och samma sälben vilket gör att om 

man räknar dessa som en benenhet utgör de brända benfragmenten 97 % av den totala 

mängden ben. I analysen ingår art- och benslagsbestämning, vilket inkluderar bestämning 

av bendel, sida och fusioneringsgrad (om möjligt) samt en kvantifiering (antal fragment 

och vikt). För identifiering har komparativa samlingar från Evolutionsmuséet i Uppsala, 

SAU och Statens Historiska Museum (SHM) använts. 

Åldersbedömning av sälben baseras på Jan Storås studier av sälarnas 

epifyssammanväxning samt de åldersintervaller (AG1-4) han kommit fram till. 

Åldersintervallen AG 1 står för årskutar, AG 2 för unga/juvenila, AG 3 för unga vuxna 

och AG 4 för äldre vuxna (Storå 2001:22). 

Fig. 1. Förelningen av bränt och obränt benmaterial, antal och vikt (g). 

Antal Vikt (g) Fragm.grad 

Bränt 508 58,71 0,12 

Obränt 47* 12,84 0,27 

Totalt 555 71,55 0,13 

* varav 34 fragment sannolikt kommer från ett och samma ben (F813 och F814) 

Resultat 

De brända benfragmenten är mycket små och majoriteten är gulvita till färgen. En större 

mängd är gråvita eller vita. Fragmenteringsgraden samt färgen på benen tyder på en hög 

förbränningsgrad. En mindre mängd ben vilka är brungrå och blågrå till färgen uppvisar 

en lägre förbränningsgrad. Medelfragmentet väger drygt 0,1 gram och är mindre än 5 mm 

stort. Fiskbenen vägde 0,05 gram i genomsnitt. Den höga fragmenteringsgraden har gjort 

att få artbestämningar har kunnat göras. 

154 fragment har bestämts till art- eller artgrupp. Materialet innehåller enbart djurben. De 

arter eller artgrupper som har identifierats är vikare, grönlandssäl, obestämd sälart, bäver, 

hjortdjur, abborre, gädda och obestämd fiskart (fig. 2-5). De vattenlevande djuren säl och 

fisk dominerar bland de identifierade fragmenten och står för ca 94 % av det bestämda 

materialet räknat på antal fragment. Ser man till antal kontexter (d.v.s. antal rutor, 

anläggningar och fyndenheter) där säl och fisk har deponerats blir resultatet: säl i 17 

kontexter och fisk i 32 kontexter (jfr Storå, Bäckström & Olsson 2007:160ff.). Bäver 


finns representerade i 3 kontexter. Långa rörbensfragment av mellanstor däggdjursart 

utgör en stor post bland de icke artbestämda benfragmenten. Till gruppen mellanstor 

däggdjursart kan både land- och havslevande djur samt vilda och tama djur räknas till. Av 

de ben som identifierats till mellanstort däggdjur är det högst troligt att de kommer från 

säl eller landlevande vilt. 

Bearbetning har iakttagits på ett hornfragment av hjortdjur av obestämd art (F1001). 

Fragmentet som är 9 mm långt och 4,8 mm tjockt har två planslipade ytor och är 

rektangulärt till formen. 

Fig. 2. Benlista med art samt antal fragment och vikt (g). 

Art Bränt Obränt Totalt 

Antal Vikt(g) Antal Vikt(g) Antal Vikt(g) 

Säl, obestämd art (Phocidae sp.) 18 7,46 9 7,39 27 14,85 

Säl (Phocidae sp.)? 3 1,22 2 0,72 5 1,94 

Vikare (Phoca hispida) 3 3,91 1 0,53 4 4,44 

Grönlandssäl (Phoca 

1 1,15 1 0,31 2 1,46 

groenandica) 

Bäver (Castor fiber) 3 1,53 3 1,53 

Fisk (Pisces sp.) * 116 5,82 1 0,05 117 5,87 

Hjortdjur (Cervidae sp.) 1 0,29 1 0,29 

Mellanstort däggdjur 52 15,48 32 3,8 84 19,28 

Oidentifierat (ospec.) 311 21,85 1 0,04 312 21,89 

Totalt 508 58,71 47 12,84 555 71,55 

• varav abborre (Perca fluviatilis) och gädda (Esox lucius) har identifierats. 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Säl Säl? Vikare Grönlandssäl Bäver Hjortdjur Fisk 

Fig. 3. Artfördelning, antal fragmnet. 


Fig. 4. Artfördelning enligt antal kontexter. 

Art 

Förekommande i antal kontexter 

Säl, totalt 17 

Fisk 32 

Bäver 3 

Vikare 4 

Grönlandssäl 2 

Sälbenen dominerar således bland de identifierade benfragmenten från däggdjur. Alla 

delar av skelettet finns representerade men de köttfattiga delarna (framför allt ben från 

labbar men även kraniedelar) överväger. Bland de ben som har identifierats finns ben från 

labbar (tåben, hand- och fotrotsben, hälben, mallanhands-/mellanfotsben), underkäke, 

revben, kotor, lårben, underarmsben och skulderblad. De obrända sälbenen kommer både 

från köttrika och köttfattiga delar av kroppen. Detta tyder på att man transporterat 

sälkroppar till boplatsen där de styckats och konsumerats. De arter som identiferats bland 

sälbenen är vikare och grönlandssäl. Benfragment från vikare representeras av andra 

halskotan, hälben, handrotsben och underkäke. Fragment av underarmsben och 

handrotsben har identifierats till grönlandssäl. Åldersbedömning har kunnat göras på ett 

underarmsben och ett lårben, båda på den proximala delen, vilket visar att åldersgruppen 

AG3-4 finns representerad, d.v.s. vuxen (adult). 

20 % av benfragmenten har identifierats till fisk. Av de 117 fragment av fiskben som 

påträffats har abborre och gädda konstaterats. Båda arter är söt- och brackvattenarter. 

Benmaterialet visar således att försörjningen vid Norslunda till största delen har bestått av 

säljakt och fiske när det gäller animal föda. Även vilt som bäver har förekommit i 

faunaekonomin. Norslundas havsbaserade ekonomi stämmer väl överens med andra 

mellanneolitiska lokaler i Mellansverige, exempelvis Högmossen, Hedningahällan, 

Vedmora och Fräkenrönningen. Bäver har identifierats på lokaler som ex. Brännpussen 

(som innehöll en relativt stor andel bäverben), Djurstugan och Högmossen (Storå, 

Bäckström & Olsson 2007; Storå 2006:55f.). 

Materialet har inte kunnat användas för att tolka platsens säsongsutnyttjande i någon 

större grad. Åldersbestämning till ungdjur bland sälbenen saknas. Vikaren lever nära 

kusten och är solitär och stationär största delen av året. Jakt på vikare kan ha skett året 

om men sägs vara lättast på isen under vintern och tidig vår då de samlas på fast is och 

parar sig och sedan föder sina kutar (Storå 2001; Bäckström 2007:164). Vikaren har även 

jagats på öppet vatten, ex. vid Åloppe och på Åland under mellanneolitikum (Bäckström 

2007:164). Grönlandssälen som lever i havsmiljö har troligtvis jagats lättast i öppet 

vatten under sommaren och hösten när den flyttar mellan födoplatser men jakten kan ha 

bedrivits från vårvinter till sen höst eller tidig vinter (Bäckström 2007:168; Storå 2000). 

När isen lagt sig måste grönlandssälen dra sig ut mot iskanten eftersom den till skillnad 

från vikaren inte kan göra andningshål. Istället höll den sig vid iskanten. Fiske av gädda 

och abborre bedrivs bäst vid leken under april och maj (Segerberg 1999:176f.; Bäckström 

2007:164) men har troligtvis även fiskats under hela sommarhalvåret. Bävern har 

troligtvis jagats lättast under sommaren och hösten och håller till i sötvattenmiljöer, vilket 

gör att den inte direkt passar in i Norslunda havsbaserade närmiljö (Storå 2006:56; 


Bäckström 2007:169). De säsongsindikationer som gjorts ovan tyder på att Norslunda 

kan ha nyttjas under hela året men det är svårt att dra några slutsatser utifrån ett så pass 

begränsat benmaterial. 

Fig. 5. Benlista 

F nr Ruta A nr F.enhet Art Kroppsdel Benslag/Tand; Bendel Antal Vikt (g) Fragm. 

grad 

800 214 Fisk Vertebra 2 0,03 Komplett BB 

801 214 Fisk Cranium 2 0,11 Fragment BB 

802 214 Oidentifierat Obestämt benslag 1 0,06 Fragment BB 

803 216 Grönlandssäl Extremiteter Ulna; proximal ledyta 1 1,15 Fragment BB 

804 216 Mellanstort däggdjur Obestämt benslag 1 0,14 Fragment BB 

805 271 Fisk Cranium; Dentale prox 1 0,03 Fragment BB 

sin 1fr. 

806 271 Mellanstort däggdjur Hand/Fot Sesamoideus, os 1 0,11 Intakt BB 



809 274 Mellanstort däggdjur Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 0,87 Fragment BB 


811 274 Säl Hand/Fot Metapodium 1 0,16 Fragment BB 


813 274 Säl Extremiteter Femur; prox (tuber), 8 6,54 Komplett OB 

distal ledrulle 

814 274 Mellanstort däggdjur Extremiteter Os longum 26 2,54 Fragment OB 


816 274 Fisk Obestämt benslag 1 0,01 Fragment BB 


818 274 Säl Hand/Fot Carpus 1 0,34 Fragment BB 

819 274 Fisk Cranium 3 0,11 Fragment BB 

820 274 Mellanstort däggdjur Bål Vertebra 3 0,34 Fragment BB 

821 274 Mellanstort däggdjur Extremiteter Os longum 1 0,41 Fragment BB 


823 275 Säl Hand/Fot Phalanges manus/pedis 1 0,37 Fragment BB 

824 275 Fisk Cranium 2 0,22 Fragment BB 





829 279 Vikare Kranium Mandibula; proc art. 1 0,53 Fragment OB 

Och proc angularis 

830 279 Säl Kranium Mandibula; med 

1 0,53 Fragment BB 

alveoler 

831 279 Fisk (gädda) Vertebra; gädda 1 0,05 Fragment OB 




835 280 Säl Bål Costa 1 0,32 Fragment BB 


837 281 Fisk (ev. gädda) Cranium; Dentale (ev. 1 0,15 Fragment BB 

gädda) prox dxt 

838 281 Vikare Hand/Fot Cu = Carpi ulnare, os 1 0,34 Intakt BB 


Bränt/ 

Obränt 



841 281 327 Mellanstort däggdjur Obestämt benslag 1 0,12 Fragment BB 

842 281 327 Oidentifierat Obestämt benslag 3 0,18 Fragment BB 

843 283 Mellanstort däggdjur Extremiteter 1 0,66 Fragment BB 




847 285 Säl? Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 0,27 Fragment OB 

848 285 Säl Bål Vertebra cervicalis; 


corpusfr. 


850 326 Säl? Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 0,43 Fragment BB 



853 338 Säl? Obestämt benslag 1 0,67 Fragment BB 












865 485 Mellanstort däggdjur Kranium Temporale, os 1 0,39 Fragment BB 



868 487 Fisk (abborre) Vertebra; abborre 1 0,08 Intakt BB 




872 489 Fisk Vertebra 2 0,07 Defekt BB 









881 585 Fisk Vertebra 1 0,07 Intakt BB 






887 587 Fisk Cranium; Dentalefr. 1 0,08 Fragment BB 




890 588 Vikare Hand/Fot Calcaneus 1 0,76 Fragment BB 

891 588 Fisk (abborre) Vertebra: Abborre 1 0,03 Intakt BB 




895 589 Säl Hand/Fot Phalanges manus/pedis; 1 0,39 Fragment BB 

proximal 


897 590 Fisk Vertebra 1 0,02 Fragment BB 

898 590 Fisk (gädda) Cranium; Dentale 


(gädda) prox sin fr. 





903 591 Säl Hand/Fot Phalanx 3 2 0,42 Fragment BB 




907 736 Mellanstort däggdjur Hand/Fot Phalanges manus/pedis; 1 0,27 Fragment BB 

distal 



proximal 


911 737 Fisk Cranium 1 0,07 Fragment BB 

912 737 Fisk Obestämt benslag 2 0,11 Fragment BB 

913 738 Säl? Hand/Fot Phalanges manus/pedis 1 0,45 Fragment OB 

914 738 Mellanstort däggdjur Obestämt benslag 1 0,29 Fragment OB 

915 738 Oidentifierat Obestämt benslag 1 0,04 Fragment OB 


proximal 


918 738 Fisk (gädda 1) Cranium; Dentale 


(gädda) prox sin 1 fr. 



921 739 Säl Hand/Fot T2 = Tarsi secundum 1 0,48 Intakt BB 

922 739 Säl? Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 0,12 Fragment BB 


924 739 Mellanstort däggdjur Hand/Fot Metapodium 1 0,22 Fragment BB 


926 739 Fisk Vertebra 1 0,05 Defekt BB 


928 739 Fisk (gädda 2) Cranium; Dentale 


(gädda) 2 fr (varav 1 

prox sin) 







934 740 Mellanstort däggdjur Extremiteter Metapodium 1 0,35 Fragment BB 


936 741 Grönlandssäl Hand/Fot Cu = Carpi ulnare 1 0,31 Defekt OB 

937 741 Säl Extremiteter Scapula; spinafr. 1 0,85 Fragment OB 

938 741 Säl Hand/Fot Phalanx 2; distal 1 0,31 Fragment BB 

939 741 Bäver Tibia; proximal-lateral 1 1,02 Fragment BB 

940 741 Säl Kranium Mandibula; med alveol 1 0,27 Fragment BB 

941 741 Mellanstort däggdjur Obestämt benslag 1 0,09 Fragment OB 

942 741 Fisk (gädda 2) Vertebra; gädda 2 fr. 4 0,14 Fragment BB 

943 741 Fisk Cranium; Dentale 1 0,1 Fragment BB 




947 804 Bäver Phalanx 3; proximal 1 0,2 Fragment BB 

948 805 Mellanstort däggdjur Hand/Fot 1 0,3 Fragment BB 




952 809 Fisk (gädda) Vertebra; gädda 1 0,06 Fragment BB 




956 811 Mellanstort däggdjur Extremiteter Os longum 3 1,85 Fragment BB 

957 811 Oidentifierat Obestämt benslag 2 0,13 Fragment BB 

958 812 Mellanstort däggdjur Kranium Dens 1 0,01 Fragment BB 






964 823 Säl Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 0,45 Fragment BB 


966 823 Fisk (gädda) Cranium; 


Dentale(gädda) 

prox sin 1 fr. 











977 2046 2174 Oidentifierat Obestämt benslag 1 0,1 Fragment BB 




980 885 Mellanstort däggdjur Kranium Cranium 1 0,34 Fragment BB 


982 889 Vikare Bål Axis; dens axis 1 2,81 Fragment BB 



985 967 Mellanstort däggdjur Extremiteter Os longum 4 0,88 Fragment OB 

986 967 Bäver Tc = Tarsi centrale 1 0,31 Fragment BB 

987 967 Fisk (gädda) Vertebra; gädda 1 0,05 Intakt BB 



990 967 Mellanstort däggdjur Kranium Cranium 2 0,22 Fragment BB 




994 1102 Oidentifierat Obestämt benslag 1 0,22 Fragment BB 



997 1411 Fisk Vertebra 3 0,05 Fragment BB 

998 1411 Fisk Obestämt benslag 10 0,37 Fragment BB 

999 1411 Oidentifierat Obestämt benslag 23 0,24 Fragment BB 


1001 rensfynd 

i anslutn 

till 

A1444 

Däggdjur Horn 1 0,29 Fragment BB 

REFERENSER 

Bäckström, Y. 2007. Människor och djur i rörelse. En kritisk granskning av 

förutsättningarna för säsongsbedömningar av mellansvenska stenåldersmateriak utifrån 

benfynd. I: Stenbäck, N. (red.), Stenålder i Uppland. Uppdragsarkeologi och eftertanke. 

Volym 1. Arkeologi E4 Uppland – studier. Uppsala. 

Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor I Uppland under yngre stenåldern. Aun 26. 

Uppsala universitet, inst. för arkeologi, Uppsala. 

Storå, J. 2000. Sealing and animal husbandry in the Ålandic Middle and Late Neolithic. 

Fennoscandia archaeological XVII, 2000. s. 57-82. 

-2001. Reading Bones. Stone Age Hunters and Seals in the Baltic. Stockholm Studies in 

Archaeology 21. Diss. Stockholm. 

-2006. Ben. I: Nilsson, Maj-Lis (red.), Brännpussen – en mellanneolitisk kustboplats. 

Väg E4, Uppsala-Mehedeby. UV GAL Rapport 2004:2. Arkeologisk förundersökning och 

särskild arkeologisk undersökning. RAÄ. 

Storå, J, Bäckström, Y. & Olsson, C. 2007. Skärgårdsbor i Östra Mellansverige under 

stenåldern – Osteoarkeologiska mönster. I: Stenbäck, N. (red.), Stenålder i Uppland. 

Uppdragsarkeologi och eftertanke. Volym 1. Arkeologi E4 Uppland – studier. Uppsala. 


Bilaga 6 

Torbjörn Brorsson 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 


94 sau rapport 2009:11 

2

sau rapport 2009:11 95 

3

5 


Provnr Tunnslip Fnr Kontext Område Kommentarer 

1 1 59 A1726 Nedre Mynn. Kam-/ flertandad stämpel 

6 2 116 FE897 Nedre Tvärsnoddsintryck 

7 3 121 R482 Nedre Mynn. Vulstdekor 

10 4 178 FE2737 Nedre Mynn. Odekorerad 

11 5 490 R488 Ovre Mynn. Dragna linjer 

13 6 548 R591 Övre Mynn. Enkla stämpel-/ pinnintryck 

14 7 570 R737 Övre Mynn. Fiskbensmönster m kam 

15 8 693 R813 Övre Mynn. Kam-/ flertandad stämpel 

16 9 747 FE952 Övre Mynn. Fiskbensmönster m kam 

18 10 477 R278 Övre Mynn. Dragna linjer 

19 11 549 R591 Övre Mynn. Linjer, grankvist 

22 12 406 R209 Västra Mynn. Odekorerad 

21 13 694 R813 Övre Botten 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lera saknas 

vissa fraktioner. 

 

 

 

 

 

6 


7 


8 


9 


SKÄRVIDENTIFIERING LERA MAGRING NOTERINGAR* 

slipnr. 

Fyndnr. 

Område 

sort. / osort. 

grov / mellan / fin 

silt 

sand 

järnoxid 

järnoxihydroxid 

glimmer 

kalciumkarbonat 

diatoméer 

växtmaterial 

krossad granit 

kalkhaltigt mtrl 

magringsandel [%] 

största kornstorlek 

[mm] 

1 59 Nedre s f + x - e.o. x 8 1,3 Siktad 

2 116 Nedre s f x + x + e.o. x 14 3,5 

3 121 Nedre s f * x - e.o. x 10 4,0 Siktad 

4 178 Nedre s f + x * e.o. x 26 2,0 Siktad 

5 490 Ovre s f * x - e.o. x x 16 3,8 

6 548 Övre s f + x - e.o. x x 15 1,5 

7 570 Övre o g x x * x - e.o. x 22 2,0 

8 693 Övre s g x x + x * e.o. x 6 2,0 

9 747 Övre s f + x - e.o. x x 17 1,5 Siktad 

10 477 Övre o g x x + x - e.o. 1,0 

11 549 Övre o g x x + x - e.o. 1,0 

12 406 Västra s f x + x * e.o. x x 9 0,8 

13 694 Övre s g x x + x * e.o. x 8 1,0 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 


11 


12 



13

Bilaga 7 

Uppdragsrapport nr 141 

Analys av organiska lämningar i keramik från RAÄ 223 

Norslunda, UP. 

Sven Isaksson 

Stockholms universitet 

Juni 2009 


Analys av organiska lämningar i keramik från RAÄ 223 Norslunda, UP. 

2009-06-17 

Sven Isaksson 

Arkeologiska Forskningslaboratoriet 

Stockholms universitet 

Inledning 

Ett av många sätt att skaffa sig mer fakta om forntida matvanor och matkultur är att analysera 

organiska beläggningar på och lipidrester (nedbrutna fetter, oljor, vaxer) i keramik (jfr 

Evershed et al 2001). När oglaserade kärl används för tillredning eller lagring av födoämnen 

kan vätskor från maten sugas upp av keramikens porer. De lipidrester som, med hjälp av 

lösningsmedel, går att extrahera ut ur forntida keramik härrör sannolikt från de sista 

användningarna av kärlet (Craig et al 2004). Men då olika råvaror lämnar olika starka signaler 

och med olika förmåga att överleva fler efterföljande kok så finns där ett varierande tidsdjup i 

lipidresterna (Isaksson et al. 2004:313-317, Karlsson 2007, Olsson & Isaksson 2008:777). 

Denna typ av analyser är numera tämligen etablerade inom arkeologi (jfr. Evershed 2008a). 

Följande rapport behandlar analyser av lipidrester i tjugoen keramikskärvor från RAÄ 223, 

Norslunda socken i Uppland. Proverna skickades av Niklas Stenbäck, SAU, till Arkeologiska 

forskningslaboratoriet för analys. 

Analysteknik 

Från själva keramiken togs mellan 0,5 och 1,7 gram keramikpulver ut för analys. Proverna 

togs från kärlets insida med hjälp av en kakelfräs vid låga varvtal. Den yttersta millimetern 

slipades bort för att undvika ytlig kontamination. Till proven sattes 20 g internstadard (nhexatriakontan 

(C36), Aldrich) kvantitativt. Extraktionen av lipidrester utfördes med 

kloroform och metanol, 2:1 (v:v), i ultraljudsbad 2 x 15 minuter. Rören centrifugerades i 30 

minuter med 3000 varv per minut. De nu klara extrakten överfördes till preparatrör och 

lösningsmedlet avdunstades med hjälp av kvävgas. De erhållna lipidresterna behandlades med 

bis(trimetylsilyl)trifluoracetamid med 10% (v) klortrimetylsilan, i ugn vid 70 °C i 20 minuter. 

Överblivet reagens avlägsnades med kvävgas. De derivatiserade proverna löstes i n-hexan, 

och 1 l injicerades i GCMS:n. 

Analysen utfördes på en HP 6890 Gaskromatograf med en SGE BPX5 kapillärkolonn (15m x 

220m x 0,25m) av opolär karaktär. Injektionen gjordes pulsed splitless (pulstryck 17,6 Psi) 

vid 325 C via ett Merlin Microseal High Preassure Septum med hjälp av en Agilent 7683B 

Autoinjektor. Ugnen var temperaturprogrammerad med en inledande isoterm på två minuter 

vid 50C. Därefter ökades temperaturen med 10 C per minut till 350 C följt av en 

avslutande isoterm på 15 minuter. Som bärgas användes helium (He) med ett konstant flöde 

på 2,0 ml per minut. Gaskromatografen var kopplad till en HP 5973 Masselektiv detektor via 

ett interface med temperaturen 350 C. Fragmenteringen av separerade föreningar gjordes 

genom elektronisk jonisering (EI) vid 70 eV. Temperaturen i jonkällan var 230 C. Massfiltret 

var satt att scanna i intervallet m/z 50-700, vilket ger 2,29 scan/sec, och dess temperatur är 

150 C. Insamling och bearbetning av data gjordes med mjukvaran MSD ChemStation. 


1

Tolkning 

Det är viktigt att påpeka att de slutsatser som dras utifrån analysen av lipidrester från 

förhistoriska keramikkärl är tolkningar. De olika ämnenas detektion är i de flesta fall 

oproblematisk men deras ursprung kan ibland vara tvetydigt. Det hela är jämförbart med att 

uttolka enskilda byggnader utifrån en schaktplan full med stolphål. Följande text är ett försök 

att i allmänna ordalag förklara hur jag kommit fram till tolkningarna av de enskilda proverna. 

Samtliga föreningar som behandlas finns eventuellt inte i de aktuella proverna men är ämnen 

som jag sökt efter i proverna. 

Vanligen domineras fettresterna i keramik av fria fettsyror. Dessa frigörs från framför allt 

triacylglyceroler (TAG) genom hydrolys. TAG utgör huvudbeståndsdelen av det man till 

vardags benämner fetter och oljor (depåfetter). Intakta TAG påträffas ibland i välbevarade 

förhistoriska prover. Är distributionen av TAG bred (ca 40-54 kolatomer i acyldelen, jämfört 

med ca 46-54) antyder detta fett från mjölkprodukter, då dessa producerar fler kortkedja 

föreningar. Men de kortkedjiga TAG bryts ned snabbare så även prover med smalare 

distribution kan vara från idisslare (se vidare nedan). När en fettsyra frigjorts från en TAG 

bildas en diacylglycerol (DAG) och när DAG förlorar en fettsyra bildas en monoacylglycerol 

(MAG). Såväl DAG som MAG är vanliga ämnen i förhistoriska fettrester i keramik. En stor 

del av denna hydrolys sker redan vid tillagning, dvs. då kärlet använts, men kan sedan 

fortsätta under nedbrytningsförloppet. 

Fettsyrorna i en skärva kommer huvudsakligen från den mest fettrika ingrediensen i en 

anrättning. Denna behöver dock inte ha varit huvudingrediensen även om fettsyrorna 

dominerar i fettresten. Fettsyrasammansättningen i depåfetter från olika organismer varierar. 

Denna påverkas dock av nedbrytningsprocesserna varför tydliga skillnader i fräscha produkter 

kan suddas ut med tiden. Framför allt är det omättade fettsyror som försvinner då dessa bryts 

ned mycket lättare än mättade (Kumarathasan et al. 1992). Viss information finns dock att 

hämta ur sammansättningen av fettsyror. Terrestriska animalier har högre andel stearinsyra 

(C18:0) i relation till palmitinsyra (C16:0) än andra produkter. En hög C18:0/C16:0 är en 

indikation på att depåfettet kommer från landlevande djur och en låg kvot att depåfettet 

antingen kommer från växtriket eller från fisk (Isaksson 2000). 

Många marina fiskar är rika på fleromättade -3-fettsyror. Dessa fettsyror bryts snabbt ned 

(Kumarathasan et al. 1992) men vid upphettning kan en del av dem omvandlas till -(oalkylfenyl)fettsyror 

(Artman & Alexander 1963:644, Matikainen et al. 2003:567f), vilka är 

beständiga över arkeologisk tid (Hansel et al. 2004). I marina fettrester skall det finnas 

alkylfenylfettsyror med 16, 18 och 20 kolatomer, vilka bildats av fettsyrorna C16:3, C18:3 

och C20:3. Linolensyran (C18:3) finns även i flera vegetabiliska oljor, så om 

sammansättningen av alkylfenylfettsyror domineras kraftigt av C18 tyder detta på 

förekomsten av vegetabiliska fettrester (olja). Fettsyran C20:3 finns även i inälvsmat (t ex 

lever) från landlevande djur varför alkylfenylfettsyran C20 inte är specifik för ett marint 

ursprung. Fettrester från marina djur och fiskar skall dessutom innehålla två isoprenoida 

fettsyror, 4, 8, 12-trimetyltetradekansyra (4, 8, 12-TMTD) och 3, 7, 11, 15- 

tetrametylhexadekansyra (3, 7, 11, 15-TMHD, även kallad fytansyra). Fytansyra kan 

dessutom bildas genom oxidation av fytol, vilken i sin tur kommer från klorofyll. Klorofyll 

finns som bekant i gröna växter men kan också komma från fotosyntetiserande 

mikroorganismer. Mager fisk innehåller för låga halter av fettsyrorna C16:3, C18:3 och C20:3 

för att dessa skall lämna några spår i arkeologisk fettrester. De behöver heller inte innehålla 

några isoprenoida fettsyror. Det enda som skiljer fettrester efter mager fisk från fettrester efter 

vegetabilier är därmed närvaron av kolesterol (Olsson & Isaksson 2008). Kolesterol är en 

2 


sterol som inte produceras av växter, vilka i stället producerar en rad fytosteroler (t ex - 

sitosterol, stigmasterol eller kampesterol). Kolesterol är dock inte unik för fisk utan finns 

allmänt i fetter från djur. 

När fetter hettas upp inne i keramiken kan reaktioner ske mellan fria fettsyror. En serie 

produkter av dessa reaktioner är långkedjiga ketoner med ojämnt antal kolatomer (C29-C35), 

där karbonylgruppen sitter på den mittersta kolatomen. Förekomsten av en serie av dessa 

ämnen är alltså ett direkt belägg för att kärlet varit upphettat med fettsubstans i kärlet 

(Evershed et al. 1995). Experiment har visat att det krävs höga temperaturer för att detta skall 

ske, antagligen högre än vid vanlig matlagning (Evershed 2008b:42). 

Fetter från idisslare (från själva djuret och från mjölk) innehåller mer grenade fettsyror och 

fettsyror med ojämt antal kolatomer. Detta beror på bakteriella aktiviteter i tarmar och magar 

hos idisslare (Christie 1981). För att säkerställa ett ursprung till idisslare, och framför allt för 

att skilja idisslares depåfetter från mjölkfetter, krävs analys av stabila kolisotoper i enskilda 

fettsyror (Dudd et al. 1999). Det man mäter är skillnaden i 13 C-värde mellan fettsyrorna 

C16:0 och C18:0. Detta kräver dock utrustning som inte funnits tillgänglig i samband med 

analysen av föreliggande prover. För att skilja ut idisslare från andra animalier kan kvoten av 

fettsyrorna C17:0 grenade /C18:0 rak användas som en skattningsvariable (jfr. Hjulström et al 

2008:68). I föreliggande arbete har denna använts tillsammans med distributionen av TAG (se 

ovan) för att identifiera möjliga rester av idisslare och/eller mjölkprodukter. Det kan vara på 

sin plats att påpeka att idisslare (Ruminantia), en underordning av hovdjuren, inte bara 

omfattar familjen slidhornsdjur (Bovidae) (i vilken de traditionellt domesticerade nöt, get och 

får ingår) utan även hela familjen av hjortdjur (Cervidae). Angående kvoterna är det viktigt att 

notera att när olika material blandas påverkas självklart de olika halterna av fettsyrorna 

varandra vilket man måste vara uppmärksam på. Då det är mikroorganismer som producerar 

de grenade C17:0-fettsyrorna (Dudd et al 1998) kan även sådant som fermentering av maten 

påverka kvoterna. 

Utanpå många växter finns ett vaxlager, som är uppbyggt av långkedjiga fettalkoholer 

(alkanoler) och fettsyror, både fria och sammanbundna till vaxestrar. När växtdelar kokas i 

vatten kan lite av detta vax lossna från växten och absorberas av keramiken (Charters et al 

1997). Skärvor som innehåller alkanoler och/eller fettsyror med fler än tjugo kolatomer har 

tolkats som innehållandes spår av växtvaxer. Även om halterna av dessa ämnen är relativt 

låga i fettresterna kan dessa växtdelar ändå ha varit en dominerande ingrediens i den 

ursprungliga anrättningen. 

I många prover förekommer terpenoida föreningar, vanligen olika former av hartssyror. När 

dessa förekommer i låga halter härrör de troligen från röken från elden kärlen hettats upp vid. 

Vid högre halter kan kärlet antingen ha tätats med harts, kåda eller tjära, eller så har kärlet 

använts för att processa dessa kåd- och tjärprodukter. Sammansättningen av hartssyrorna ger 

ledtrådar till vilken familj av träd hartssyran härrör ifrån. På så sätt kan man till exempel skilja 

mellan hartser från Pinaceae (gran, tall) och Betulaceae (björk). Om produkten framställts 

genom torrdestillation (tjärbränning) av kådrik ved bildas metylestrar av hartssyror genom att 

syrorna reagerar med metanol (träsprit) under processen. Kan metylestrar påvisas innebär 

detta att produkten är bränd tjära. (Mills & White 1994). 


3

Resultat 

Resultatet av varje prov vad gäller lipidrester i keramiken redovisas i nedanstående tabell 

(Tab. 1) vilken följs av kortare kommentarer för vart och ett av proverna. 

Tabell 1. Sammanställning av resultat från analys av lipidrester i keramik. En C18:0/C16:0- 

kvot > 0,48 indikerar att fettsyrasammansättningen domineras av terrestriska animalier. En 

C17 gr /C18 r -kvot > 0,02 indikerar bidrag till fettsyramönstret från idisslare. En bred 

distribution (40-54) av intakta tracylglyceroler indikerar fetter från mjölk. Ett ”x” betyder att 

ämnet eller ämnesgruppen identifierats i provet och ett ”-” betyder att det inte kunnat 

påvisas. Ett ”s” indikerar att endast spår förekommer. Följande förkortningar har använts 

för att redovisa tolkningar: I = idisslare, A = terrestriska animalier (ej idisslare), FM = 

fisk/marina djur, K = kokkärl (ämnen som bildas vid upphettning), V = vegetabilier, Tj = 

tjära/harts, T = ”tom”. För närmare diskussion kring tolkning, se texten. Variabler som 

markerat med ” ≈ 0,0” är nära noll. 

Pnr Fnr Område Halt 

(g/g) 

Neutrallipider 

Isoprenoida 

fettsyror 

-(o-alkylfenyl)fettsyror 

Terpener 

Tolkning 

C18:0/C16:0 

(0,48) 

C17gr/C18r 

(0,02) 

Intakta 

triacylglyceroler 

Kolesterol 

Fytosteroler 

Vaxrester 

Långkedjiga 

ketoner 

4, 8, 

12- 

TMTD 

3, 7, 11, 

15- 

TMHD 

C16 C18 C20 

1 59 Nedre 0,0 - - - - - - - - - - - - - T 

2 77 Nedre 0,0 - - - - - - - - - - - - - T 

3 78 Nedre 0,0 - - - - - - - - - - - - - T 

4 99 Nedre ≈ 0,0 s - - x x - - - - - - - - A V 

5 113 Nedre 0,0 - - - - - - - - - - - - - T 

6 116 Nedre 832 0,42 - - x x x x x x x x x - FM V K 

7 121 Nedre 0,0 - - - - - - - - - - - - - T 

8 138 Nedre 1,2 s - - x x - - - - - - - - A V 

9 157 Nedre 19 1,84 ≈ 0,0 - x x x x - x - - - x? A V K 

10 178 Nedre 0,0 - - - - - - - - - - - - - T 

11 490 Övre 0,0 - - - - - - - - - - - - - T 

12 525 Övre 141 0,54 0,085 - - x x - x x x x x x 

13 548 Övre ≈ 0,0 s - - - x x - - - - - - - V 

14 570 Övre ≈ 0,0 s - - - x - - - - - - - - V 

15 693 Övre ≈ 0,0 - - - - x - - - - - - - - V 

16 747 Övre ≈ 0,0 - - - - x - - - - - - - - V 

17 765 Övre ≈ 0,0 - - - - x - - - - - - - - V 

18 477 Övre ≈ 0,0 - - - - x - - - - - - - - V 

19 549 Övre ≈ 0,0 s - - - x - - - - - - - - V 

20 794 Övre ≈ 0,0 - - - - x - - - - - - - - V 

21 694 Övre 0,0 - - - - - - - - - - - - - T 

FM I V 

K 

Proverna 1, 2, 3, 5,7, 10, 11 och 21. Innehöll inga detekterbara lipidrester. Detta innebär inte 

att de måste vara oanvända, de kan också ha använts på ett sådant sätt att denna typ av 

lämningar inte bildas. I proverna 15, 16, 17, 18, och 20 finns endast spår av lipidrester. Det 

enda diagnostiska som gått att identifiera i dessa är fytosterolen -sitosterol, vilket möjligen 

antyder att dessa kärl varit i kontakt med vegetabilier. 

4 


Prov 4: 

Provet innehåller endast spår av lipider (< 1,0 g/g). Där finns spår av fettsyror men också 

spår av såväl kolesterol som en fytosterol, -sitosterol. Detta visar att kärlet varit i kontakt 

med så väl animaliska som vegetabiliska lipider. 

Prov 6: 

Provet innehåller hög halt lipidrester, dominerade av fria fettsyror med en tämligen låg 

C18:0/C16:0-kvot . I provet finns kolesterol som antyder animalier samt båda de isoprenoida 

fettsyrorna och samtliga tre alkylfenylfettsyror vilket antyder att det rör sig om fisk eller 

marina däggdjur. Fytosterolen -sitosterol, tillsammans med en hel serie långkedjiga fettsyror 

(C22-24), visar att vegetabilier ingått. Alkylfenylfettsyrorna bildas vid upphettning och 

förekomsten av långkedjiga ketoner visar att temperaturen i något skede varit mycket hög. 

Prov 8: 

Provet innehåller mycket låg halt lipidrester. Där finns spår av fettsyror men också spår av 

såväl kolesterol som en fytosterol, -sitosterol. Detta visar att kärlet varit i kontakt med så väl 

animaliska som vegetabiliska lipider. 

Prov 9: 

Provet innehåller låg halt lipidrester. C18:0/C16:0-kvoten är hög vilket tillsammans med 

kolesterolet antyder animaliskt fett. Grenade fettsyror finns endast som spår vilket antyder att 

det inte rör sig om fett från idisslare. Fytosterolen -sitosterol, tillsammans med en hel serie 

långkedjiga fettsyror (C22-28) och den isoprenoida fettsyran fytansyra , visar att vegetabilier 

ingått. Relativt höga halter av långkedjiga ketoner visar att fetterna utsatts för mycket hög 

temperatur. I provet finns en serie ämnen som antagligen tillhör den sterolliknande gruppen 

hopanoider (pentacykliska triterpener), ämnen som produceras av bakterier. 

Prov 12: 

Provet innehåller medelhög halt lipidrester. Lipidresterna domineras av fria fettsyror med en 

måttligt hög C18:0/C16:0-kvot. Den höga kvoten C17:0 grenad /C18:0 rak indikerar att här finns 

fett från idisslare. I provet finns båda de isoprenoida fettsyrorna och samtliga tre 

alkylfenylfettsyror vilket antyder att det rör sig om fisk eller marina däggdjur. Fytosterolen - 

sitosterol, tillsammans med en hel serie långkedjiga fettsyror (C22-28) visar att vegetabilier 

ingått. I provet finns spår av dehydroabietinsyra sannolikt från rök eller sot från ved av släktet 

Pinaceae. 

Prov 13: 

Provet innehåller endast spår av lipider (< 1,0 g/g). Där finns spår av fettsyror men också 

spår av fytosterolen -sitosterol och ett par långkedjiga alkanoler (C26-28). Detta visar att 

kärlet varit i kontakt med vegetabiliska lipider. 

Prov 14 och Prov 19: 

Båda dessa prover innehåller endast spår av lipider (< 1,0 g/g). Båda har spår av fettsyror 

men också spår av fytosterolen -sitosterol. Detta visar att kärlen varit i kontakt med 

vegetabiliska lipider. 

Signifikanstester 

Det finns skillnader i distributionen av kärlanvändning mellan det nedre och det övre området. 

Kolesterol har påvisats i fyra kärl i det nedre området men inte i något kärl från det övre, en 

skillnad som är statistiskt signifikant i ett icke-parametriskt test ( 2 =5,44 df=1 p=0,0197; 

110 sau rapport 2009:11 

5

V 2 =5,18 df=1 p=0,0299; Fishers exakta (two-tailed) p=0,0351). Kärl med spår av bara 

vegetabilier finns i åtta kärl ifrån det övre området men inte i något kärl ifrån det nedre. Också 

denna skillnad är statistiskt signifikant ( 2 =11,75 df=1 p=0,0006; V 2 =11,19 df=1 p=0,0008; 

Fishers exakta (two-tailed) p=0,0010). En annan skillnad är att endast två kärl från det övre 

området är helt tomma medan sex kärl är det ifrån det nedre området. Denna skillnad är 

visserligen statistiskt signifikant enligt 2 -testet men inte så enligt det mer diskriminerande 

V 2 -testet och Fischers exakta p ( 2 =3,88 df=1 p=0,0487; V 2 =3,70 df=1 p=0,0544; Fishers 

exakta (two-tailed) p=0,0805). Denna skillnad lämnas därför därhän. 

Det är fler kärl med spår av animaliskt fett ifrån det nedre området än ifrån det övre. Det är 

fler kärl med spår av endast vegetabilier ifrån det övre området än ifrån det nedre. 

Referenser 

Artman, N. R., & Alexander, J. C. 1968. Characterization of Some Heated Fat Components. 

Journal of American Oil Chemists' Society 45. Champaign. 

Charters, S., Evershed, R. P., Goad, L. J., Heron, C. & Blinkhorn, P. W. 1993. Quantification 

and distribution of lipids in archaeological ceramic: implications for sampling potsherds for 

organic residue analysis and the classification of pottery use. Archaeometry 35. Oxford. 

Charters, S., Evershed, R. P., Quye, A., Blinkhorn, P. W. & Reeves, V. 1997. Simulation 

experiments for determining the use of ancient pottery vessels: the behaviour of epicuticular 

leaf wax during boiling of leafy vegetable. Journal of Archaeological Science 24. London. 

Christie, W. W. 1981. Lipid Metabolism in Rumimnant Animals. Oxford. 

Craig, O. E., Love, G. D., Isaksson, S. Taylor, G. & Snape, C. E. 2004. Stable carbon isotopic 

characterisation of free and bound lipid constituents of archaeological ceramic vessels 

released by solvent extraction, alkaline hydrolysis and catalytic hydropyrolysis. Journal of 

Analytical and Applied Pyrolysis 71. Amsterdam. 

Dudd, S. N., Regert, M. & Evershed, R. P. 1998. Assessing microbial contributions during 

laboratory degaradations of fats and oils and pure triacylglycerols absorbed in ceramic 

potsherds. Organic Geochemistry 29. Oxford. 

Dudd, S. N., Evershed, R. P. & Gibson, A. M. 1999. Evidence for Varying Patterns of 

Exploitation of Animal Products in Different Prehistoric Pottery Traditions Based on Lipids 

Preserved in Surface and Absorbed Residues. Journal of Archaeological Science 26. London. 

Evershed, R. P. 2008a. Organic residue analysis in archaeology: the archaeological biomarker 

revolution. Archaeometry 50. 

Evershed, R. P. 2008b. Experimental approaches to the interpretation of absorbed organic 

residues in archaeological ceramics. World Archaeology 40. 

Evershed, R. P., Stott, A. W., Raven, A., Dudd, A. N., Charters, S. & Leyden, A.1995. 

Formation of Loch-Chain Ketones in Ancient Pottery Vessles By Pyrolysis of Acyl Lipids. 

Tetrahedron Letters 36. Oxford. 

6 

sau rapport 2009:11 111

Evershed, R. P., Dudd, S. N., Lockhart, M. J. & Jim, S. 2001. Lipids in archaeology. 

Handbook of Archaeological Science. Chichester. 

Hansel, F. A., Copley, M. S., Madureira, L. A. S. & Evershed, R. P. 2004. Thermally 

produced -(o-alkylphenyl)alkanoic acids provide evidence for the processing of marine 

products in archaeological pottery vessels. Tetrahedron Letters 45. Oxford. 

Hjulström, B. Isaksson, S. & Karlsson, C. 2008. Prominent Migration Period Building. Lipid 

and elementaö analyses from an excavation at Alby, Botkyrka, Södermanland, Sweden. Acta 

Archaeologica 79. 

Isaksson, S. 2000. Food and Rank in Early Medieval Time. Theses and Papers in Scientific 

Archaeology 3. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. 

Isaksson, S., Hjulström, B. & Wojnar-Johansson, M. 2004. The analysis of soil organic 

material and metal elements in cultural layers and ceramics. Henning Larsen, J. & Rolfsen, P. 

(eds) Halvdanshaugen - arkeologi, historie og naturvidenskap. Universitetets kulturhistoriske 

museer. Skrifter 3. Oslo. 

Karlsson, C. 2007. Mellan sjöarna - Lipiders spridning och vad keramiken berättar om RAÄ 

131:4, Botkyrka sn, Botkyrka. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. 

Kumarathasan, R., Rajkumar, A. B., Hunter, N. R. & Gesser, H. D. 1992. Autoxidation and 

Yellowing of Methyl Linolenate. Progress in Lipid Research 31. Oxford. 

Matikainen, J., Kaltia, S., Ala-Peijari, M., Petit-Gras, N., Harju, K., Heikkilä, J., Yksjärvi, R. 

& Hase, T. 2003 A study of 1,5-hydrogen shift and cyclization reactions of an alkali 

isomerized methyl linolenoate. Tetrahedron 59. Oxford. 

Mills, J. S., White, R. 1994. The Organic Chemistry of Museum Objects. Second edition. 

Oxford. 

Olsson, M. & Isaksson, S. 2008. Molecular and isotopic traces of cooking and consumption of 

fish at an Early Medieval manor site in eastern middle Sweden. Journal of Archaeological 

Science 35. 

112 sau rapport 2009:11 

7

Bilaga 8 

Rapport - slitspårsanalys av stenmaterialet från RAÄ 223, 

Norslunda, Norrsunda sn, Uppland 

Helena Knutsson, Stenslab Uppsala 

Introduktion 

Under januari 2009 utfördes an slitspåranalys av 35 

artefakter av kvarts och flinta från RAÄ 223, Norslunda 

i Norrsunda sn, Uppland som undersöktes av 

SAU’s arkeologer från Uppsala. 

Tabell 1 innehåller den information om föremålen 

som kommit oss tillhanda samt sammanfattning av 

slitspårsanalysen i form av tolkningar av skador och 

redovisning av eventuellt förekommande postdepositionella 

förändringar av föremålens ytor. 

I denna rapport redovisas de använda metoderna, 

diskuteras tolkningarna av analyserna och föreslås 

några möjliga tolkningar av materialen utifrån våra 

resultat. 

Råmaterialkvalité och produktionsteknik 

Det finns flera olika sorters råmaterial, dels förekommer 

det olika typer av kvarts och eller kvartsit 

vilken använts till avslagsproduktion, dels är alla de 

flintor jag analyserat av olika härkomst. Från boplatsen 

kommer dessutom ett antal andra råmaterial 

som grönsten, skiffer, porfyr och sandsten som dock 

inte analyserats för slitspår. Analyserade föremål av 

kvarts och kvartsit har valts ut med hänsyn till eggoch 

spetsegenskaper. Det är förvånansvärt få bitar 

med användbara eggar (fastställt utifrån jämförelser 

med egna experiment). Både bipolär metod och den 

som använder sig av plana plattformar och frihandstillslagning 

tycks ha använts på platsen. Flera större 

plattformskärnor finns i materialet. 

Slitspårsanalys - resultat 

Mycket få bitar av kvartsen och kvartsiten har tillräckligt 

bra eggar eller spetsar för att kunna användas. 

Flera av verktygen som uppvisade slitspår hade 

trubbiga eggar som använts till skavning eller hyvling 

eller skrapning. Så är fallet med två plattformskärnor 

. 

13% av kvartsbitarna i provet är använda. Det är relativt 

låg frekvens. Givet att hela materialet är ganska 

litet måste tolkningen vara att man primärt inte bearbetade 

kvarts på platsen för att använda den som 

verktyg där. De två använda plattformskärnorna har 

slitspår från skrapning eller skavning av hårdare material, 

vilket kan vara resultat av att de använts som 

skrapor men jag föreslår alternativt att skadorna kan 

ha åstadkommits genom att ett prepareringsverktyg 

av ben eller horn använts för att tillforma plattformskanten. 

När det gäller flintan verkar endast spånfragmentet 

ha varit använt, men dess användningsspår är ganska 

otydliga. Jag har tolkat det som tvåsidigt använd träkniv. 

Möjligen måste den ha varit skaftad. Slipspåren 

på motsidan och ljusspridningen på grund av flintans 

ljusa färg gör det svårt att undersöka eventuella 

skaftningsspår. På avspaltningssidan finns vissa partier 

som tyder på att flintan hållits fast i ett träskaft. 

Flintföremålen kan indelas i två kategorier. Den ena 

utgörs av det ensamma spånfragmentet, som med 

stor sannolikhet slagits från en slipad tunnackig 

yxkropp. De andra är små, relativt breda bifaciala 

avslag. Ett är bränt, ett svagt eldpåverkat och ett 

obränt. Alla flintbitarna har olika ursprungsråämnen, 

även om de alla är av material som normalt hittas 

i södra Sverige och Danmark. 


Analysnummer 

Fnr Material Fältklass Användning Erosion Kommentar 

1 7 kvarts avslag - - 


3 21 kvarts avslag 

Skrapande rörelse 

på hårt material - 

förslagsvis torrt trä 

4 34:1 kvarts avslag - - 






10 197 kvarts avslag 

Lite använd till 

skavning/täljning av - 

11 210 kvarts avslag 

hårt material 

Trubbig egg använd 

till skrapning/hyvling 

av hårt material, 

? 

troligast trä 

















28 374 kvarts avslag -? - 

29 388 kvarts plattformskärna 

Två eggar använda 

eller bearbetade 

med hårt material 

Ett svallat parti 

(nodulutsida) på 

en del av kärnans 

kropp 


31 18 flinta avslag ? Svagt patinerat Bränt? 

Bränt, skador 

från bränningen 

32 22 

flinta med flathuggnings 

är framförallt 

- 

krusta avslag 

en kraftig 

ytomvandling på 

mikronivå 

33 40 flinta 

flathuggnings 

avslag 

- 

En naturligt 

rundad yta 

(nodulutsida ) på 

stycket visar andra 

typer av skador än 

eggarna 

Spräckt i två delar 

Svaga fläckvisa 

erosionsspår 

2 

114 sau rapport 2009:11

34 317 flinta 

spånfragment med 

slipyta på motsidan 

Använd som kniv 

på trä på två skarpa 

motsatta eggar 

Slipad på 

motsidan 

35 11 kvarts plattformskärna använd ? Tilläggsanalys 

Tabell 1. Den analyserade föremålen. Sammanfattning av slitspårsanalysen, tolkningar av skador och redovisning av 

förekommande postdepositionella förändringar av föremålens ytor. 

3 


Illustrationer med kommentarer 

Figur 1. En helt oanvänd yta på F 391. Avslaget hade två användbara eggpartier men var helt fritt från skador. 

Förstoringen av eggen presenteras som jämförelse med de skadade eggarna. 

4 


Figur 2a-b. F 8 ett avslagsfragment. På flera ställen längs eggen finns partier med trådar som nu tolkas som 

svamphyfer. I bilden figur 2b visas trådarna som ligger ca 100 my bakom eggranden. Sådana hyfer hittas på vissa 

föremål från Mellansverige trots en tämligen omild kemisk behandling. Om de är svamphyfer är de typiska 

depositionella avlagringar. Men de förekommer selektivt, och det kan bero på att de fäste ursprungligen till något ämne 

som föremålet varit utsatt för t ex vi användning . Om så är fallet kan de indirekt peka på viss redskapsfunktion. Tills 

jag kommit vidare med frågan kan jag inte göra några tolkningar. 

5 


Figur 3 a-b . Plattformen på F 11, en plattformskärna. På några ställen längs dess kant upptäcktes avlagrade och 

fastkittade smälta kvartskorn. Dessa antas lossa från eggranden under kontakt med annat material och kittas fast 

omsmälta i lågfriktionszoner bakom eggranden som resultat av hög värme från friktionen. I experiementella miljöer 

kan de utvecklas under kontakt med ett flertal material, men framförallt ben och silikarika växter. Pilen på 3a visar var 

3b är tagen 

6 


Foto a 

7 


Foto b 

Figur 4 a-c . F 21, ett avslagsfragment av kvarts. På en egg med 90 0 , den övre eggen i bilden fanns repbildningar och 

andra skador som tyder på att eggen använts i skärande rörelse. Eftersom skadorna ligger i anslutning till en kraftig 

stickelegg finns det anledning att tolka den som resultat av ritsning. Även den motsatta eggen hade spår av användning, 

då repor i 90 0 vinkel mot eggranden och dessutom omsmälta fastklistrade kvartskorn som fastnat bakom eggen, 

liknande de som hittats på F 11. 

8 


Figur 5 a-b. F 197, ett kvartsavslag. En tunn och skarp egg på ena sidokanten av avslaget har slitspår som sprickor 

och pärlformade repor. Den sammanlagda tolkningen av skadorna är att redskapet använts tillfälligt på hårt material. 

Skadornas riktning tyder på skrapande rörelse. 

9 



10

Figur 6 a-c. F 210, avslag vars ena egg med 90˚ vinkel använts på hårt material, troligast av animaliskt ursprung (horn 

eller ben). På bild b syns två krosspunkter och ett flertal repor, dels grova parallella, dels finare tunna, också dessa 

bestående av rader med grunda gropar. På bild c är eggpartier och upphöjda partier bakom den ytligt krossade och 

täckta med repbildningar mellan de skadade områdena. 

11 


Foto a 

12 


Foto b 

Figur 7 a-c. Plattformskärna F 388. Figur a visar plattformen. En del av kroppen har varit utsatt för rundning innan 

plattformen tillformades. Kärnan har därmed tillverkats av en rundad strannodul och ej från ett ämne utvunnet från 

en kvartsåder. Längs dess kant finns slitspår som tyder på att den varit använd som skrapa. Sprickor kross av högt 

liggande partier och breda grova repor är skador från kontakt med hårt material. Foton a och b är tagna bredvid 

varandra, så den pixelerade högra delen av foto a och fortsättningen av eggen syns på foto b. 

13 


Foto a 

Figur 8 a-d. Det enda använda flintföremålet var F 317, ett mittfragment från ett smalt spån, slaget från en grovslipad 

yxkropp. Men största sannolikhet var ursprungsämne en tunnackig yxa. Spånfragmentet var använt på båda 

motstående vassa eggarna. De avbrutna delarna var helt skadefria. Skadorna ligger på åsar och upphöjda partier 

och på själva eggranden och utgörs av ljusa ytförändringa och mycket tunna repor, knappt synliga i de tre bilderna 

presenterade här. Alla skadorna ligger i låga vinklar till eggranden, vilket innebär att de gjorts av skärande sågande 

rörelse. Sadornas form tyder på att de uppstått i kontakt med trä. Den sista bilden är tagen i en lägre förstoring, för att 

förtydliga ytförändringens läge i förhållande till eggranden. 

14 


15 


Sammanfattning och utvärdering av 

observationerna 

Enligt utgrävarnas uppgift kommer materialet från 

ett område som bebotts åtminstone från första delen 

av MNA och framtill bronsåldern. Materialet kan 

alltså komma från olika tider inom dessa kronologiska 

gränser (en tidsrymd på ca 1100 år). De fragment 

jag undersökt antyder dessutom att utgångsmaterialet 

kan ha varit antikt redan då det återbrukades på 

platsen. Jag tänker då främst på den tunnackiga yxan 

använd som nodul vid tillslagning av ett spån som 

brukats eller i alla fall slängts på boplatsen. Fynden 

från Norslunda tyder på att man hämtat råmaterial 

från avlägsna platser både i norr och söder, såvida 

man inte inskränkt sig till att bruka det man funnit 

i den kringliggande moränen, förutom flintan, 

som inte förekommer där naturligt. Bearbetning av 

kvarts, kvartsit och flinta visar också upp en variation 

av tekniker och metoder som förekommer i området 

från och med mesolitisk tid, men som i flintans fall 

till en del begränsas till neolitikum och bronsålder. 

Användning av flintan inskränker sig till ett spånfragment, 

det verkar ha brukats desto mer. Det kan, 

såsom flera kvarts- och flintföremål funna i regionen 

(tolkade med hjälp av slitspårsanalys), ha varit 

skaftat som en del av ett kompositverktyg, eller på 

grund av de vassa eggarnas längd som enskild egg 

i en kniv. Spår av skaftning har konstaerats med 

viss tveksamhe vid analysen. Två flintavslag verkar 

brända. Bränning av flinta är i södra Sverige dokumenterad 

som mera systematiskt beteende från och 

med tidigneolitisk tid. Den är dock inte så vanlig på 

mellansvenska neolitiska boplatser med gropkeramik. 

Avslag av den typ som hittats i Norslunda (dvs 

små breda bifaciala former) är inte heller något jag 

förbinder med gropkeramiska boplatser. 

slutsatser göras. Annat än att det finns vissa likheter 

när det gäller råmaterialvariationen och slitspår från 

användning som skrapande och skärande verktyg 

framförallt på hårda material. Vidare analyser av liknande 

material kan så småningom kasta bättre ljus 

på de mellan- och senneolitiska människornas göranden 

i Mellansverige. 

Referenser 

Knutsson K. 1988. Patterns of tool use. Scanning 

electron microscopy of experimental quartz tools. 

Aun 10. Uppsala. 

Knutsson H. 2005. Slitspårsanalys av ett urval av 

stenmaterial från boplatsen Brännpussen i Uppland. 

Opublicerat manuskript till UV Gal. 

Knutsson H. 2008 Slitspårsanalys av stenfynd från 

Fembäcke 1:6, RAÄ 292, Vendel sn, Uppland. Stoneslab 

Rapporter 2007:1. också publicerad i Björck, 

N. Lindberg, K-F. & Seiler, A. Väg 709 – ett snitt genom 

Vendels historia. Arkeologi E4 Uppland UV 

Uppsala Rapport 2008:15. Uppsala. s. 98-100. 

Däremot liknar det övriga och särskilt kvarts- och 

kvartsitmaterialet det antaget samtida material från 

Brännpussen och Fembäcke jag tidigare undersökt 

(Knutsson 2005 och 2008). Även de materialen innehåller 

en blandning av olika importerade (?) råmaterial. 

Flera större stycken avfall från tillverkning både 

genom plattforms- och bipolär metod finns och rundade 

strandnoduler var använda bland annat. Från 

Fembäcke finns ett föremål som tolkades som rest av 

plattformskärna och hade slitspår från användning 

som skrapa. Eftersom jämförelsematerialet, liksom 

det analyserade provet är litet kan inga långtgående 

128 sau rapport 2009:11 16

2009:11 - SAU

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?