3 MB - Länsstyrelserna

6.2. Effekter av åtgärder
Den resulterande fördelningen av vilka källor som bidrar mest till reduktionen visar
på stora skillnaden mellan de olika fallstudieområdena (figur 3-6). Det är svårare
att reducera kväve än fosfor då en stor det av fosforn är partikulärt bundet och kan
fångas upp, medan kvävet måste tas upp av biologin. Med lokalt anpassade
åtgärdspacket i våra fallstudieområden har vi i teorin lyckats reducera 2 % - 24 %
av det antropogena kvävet och 10 % - 48 % av den antropogena fosforn. Förslag på
åtgärder ges i avsnitt 2.6.
Vi har konstaterat att stora delar av Bohuslän är känsligt för övergödning och att
det är tydligt påverkat trots relativt liten näringstillförsel. Bohuslän är glest befolkat
och har ett extensivt jordbruk som trotts det läcker mycket näringsämnen,
framförallt fosfor. Den glesa befolkningen innebär att reningsverken är små och har
därigenom lägre reningskrav, och det innebär att det finns många enskilda avlopp.
En stor mängd kväve kan därför reduceras genom förbättringar på reningsverk och
enskilda avlopp som ofta ligger i känsliga recipienter (figur 3-4). Fosforrening är
även i små reningsverk hög och är därför svår att förbättra ytterligare. Åtgärder
inom jordbruket bidrar generellt mycket eftersom jordbruket står för en stor del av
det antropogena läckaget. Åtgärderna inom jordbruket är effektivast för att fånga
partikulärt fosfor men våtmarker bidrar med att binda även kväve (figur 3-4).
Hallands och nordvästra Skånes kustvatten är mindre känsligt för övergödning,
men visar lokala övergödningssymptom. Kuststräckan har en betydligt högre
belastning än Bohuslän p.g.a. av stora avrinningsområden som avvattnas till
kusten. Befolkningstätheten är högre och jordbruket intensivt. Reningsverken är
större och har bättre rening, vilket gör det svårt att ytterligare förbättra reningen till
rimlig kostnad. De enskilda avloppen är många även i Halland och Skåne och
åtgärder ger resultat (figur 5-6). Jordbruksåtgärder är nödvändiga då jordbruket
bidrar med en stor del av den antropogena tillförseln av näringsämnen och ger ett
viktigt bidrag. I Kungsbackaområdet har dessutom åtgärder med ändrad
gödslingsstrategi och odlingsföljd simulerats och visar att kväveläckaget kan
minskas väsentligt med den typen av åtgärder (figur 5-6).
Fjällbacka inre skärgård
Figur 3. Fördelningen av reduktionen mellan de olika källorna till kväve (vänster) och
fosfor (höger). Resultaten visas för åtgärder anpassade till lokala förhållanden i
avrinningsområdet till Fjällbacka inre skärgård. I åtgärdspaketet ingår flytt av
utloppspunkten för reningsverket (förbättrad rening) till Grebbestad inre skärgård.
Reduktionen utgör 19 % och 36 % av den antropogena belastningen för kväve
respektive fosfor.
– 40 –