Ett deltagande i klassrumsinteraktionen - GÃ¶teborgs universitet

More documents

Recommendations

Info

Kristina Lanå, FLU och IPD/GU, kristina.lana@ped.gu.se Handledare: Elisabet Öhrn och Marie Carlson Teoretiska utgångspunkter Inledning Då jag i studien kommer att studera hur ett deltagande görs och talas i klassrumsinteraktionen motiverar det valet av en diskursanalys. En diskursanalys tillåter att man bygger upp sin egen diskursanalytiska ram i ett konkret projekt (Winther Jorgensen & Philips, 2000:14). Diskursanalysen består av delar från Wetherells och Potters begreppsapparat funktion, konstruktion, variation och tolkande repertoarer för att analysera variation och regelbundenheter i språket/talet/diskurser i interaktionen, och eventuellt av dikotomiska begreppspar för att kunna tydliggöra ett skillnadsskapande vid kategoriseringar. För att få ett teoretiskt ramverk som verkar både makro- och mikronivå, och att för att komma åt också görandet i interaktionen (inte bara talet eller diskurserna) kommer jag att ta hjälp av Giddens struktureringsteori. Giddens låter sig väl användas tillsammans med en diskursanalys, så som exempelvis Gustafsson (2003) gör i sin avhandling. Goffmans begrepp hämtade från teatern skulle kunna bli behjälpliga för att förfina analysen av görandet och talandet i interaktionen, och av andra kroppsliga uttryck (miner, gester, klädstil etc). Talet/språket och identitet i en diskursanalys En diskursanalys karakteriseras av bland annat en fokusering av språket, identiteter och makt. Rent generellt är språket av stor betydelse i en diskursanalys. I min undersökning finns ett intresse för talet/språket/diskurser där jag kommer att undersöka; hur eleverna använder sig av talet och orden i handling i ett deltagande i interaktionen, samt hur lärare talar om elevernas deltagande i interaktionen. I en diskursanalys uppfattas inte språket som ett neutralt instrument för kommunikation, språket representerar inte en given verklighet. Detta ligger i linje med min förståelse av hur språket fungerar och precis som Bergström och Boréus menar, är även jag av den uppfattningen, att språkanvändande är en social aktivitet, språket formas i en social kontext, men har också en konstituerande sida eftersom sociala fenomen som identiteter, relationer och olika trosuppfattningar i så hög grad formas av och genom språket. Språket påverkar också synen på vilka vi själva är, hela vår syn på världen konstitueras genom språket. Språket ses som produktivt och meningsskapande (Bergström & Boréus, 2005:326). I en diskursanalys söker man ofta rekonstruera sociala identiteter. I min undersökning kommer interaktionen att analyseras utifrån identiteterna kön, social bakgrund och etnicitet. Identitetsformationen sker i huvudsak i och genom diskursen, identiteten x blir inte möjlig om den inte ställs i opposition till något annat, ’den andre’, till något den inte är (Bergström & Boréus, 2005:327). Ett skillnadsskapande blir således centralt i en diskursanalys. Hall (1992) pekar på hur dikotomiska begreppspar tycks vara fundamentala för alla språkliga och symboliska system och för själva meningsskapandet. Med detta kommer vi att använda oss av jämförelser och värden där det andra rankas utifrån kraftfulla positiva och negativa känslokluster (Hall, 1992:277-279). I min undersökning där analysen utgår ifrån identiteterna kön, social bakgrund och etnicitet skulle ett möjligt 11
Kristina Lanå, FLU och IPD/GU, kristina.lana@ped.gu.se Handledare: Elisabet Öhrn och Marie Carlson analysredskap vara att just använda sig av dikotomiska begreppspar för att kunna bryta upp idén att människor har en fast identitet. Diskursbegreppet hos Wetherell och Potter, samt några centrala begrepp i deras diskursanalys Wetherell och Potter fokuserar på hur diskurs skapar en värld som ser verklig ut för deltagarna. De definierar diskurs på dessa skiftande sätt: alla typer av verbala interaktioner och skriftliga texter samt betydelser, samtal, berättelser, förklaringar, redogörelser och anekdoter (Winther Jorgensen & Philips, 2000:114), vilket passar bra att ta del av i en längre etnografisk studie, som jag ska göra. Wetherell & Potter vill analysera de praktiker genom vilka repertoarerna/diskurserna konstrueras som sanna. Talja menar att diskursanalytiker inte är intresserade av den process som tar plats antingen i individernas inre eller i verkligheten. De koncentrerar sig på regelbundenheter av språkligt användande: vilka beskrivningar och redogörelser av ett ämne är möjliga, vilka värderingar baseras de på, hur konstrueras olika redogörelser, olika versioner av ett ämne eller olika sanningar och vad åstadkommer dessa versioner (Talja, 1999:469). Det blir spännande att få undersöka ett deltagande i interaktionen utifrån kön, social bakgrund och etnicitet genom talet/språket, vilka versioner och sanningar skapas om ett deltagande i interaktionen och vilka värden baseras de på inom institutionen skolan? I Wetherells & Potters inriktning av diskursanalys är begreppen funktion, konstruktion, variation och tolkande repertoarer centrala. Talja tydliggör att termerna diskurs och tolkande repertoarer är synonyma och identifieringen av tolkande repertoarer är slutpunkten i en diskursanalys (Talja, 1999:461). Yttranden är enligt Wetherell & Potter akter där språket är funktionellt hela tiden, inte bara vid atypiska, speciella tillfällen (Wetherell & Potter, 1988:169). Diskursanalytikern inkorporerar olika aspekter under termen funktion, i ett kontinuum från mer interpersonella funktioner så som att förklara, berättiga, ursäkta, skuldbelägga osv, vilka definierar den lokala diskursiva kontexten, till de vidare syften som diskurser kan tjäna, så som att den har en ideologisk effekt i bemärkelsen av att legitimera makten hos en grupp i samhället (Wetherell & Potter, 1988:169). Hur upptäcker man då olika funktioner i en diskursstudie och på vilket sätt skulle jag kunna använda mig av detta i min studie? Ett centralt svar på detta i Wetherells & Potters diskursanalys är att funktioner avslöjas genom studier av variation. Talare ger skiftande, inkonsistenta och varierande bilder av deras sociala värld och genom att identifiera variation kan man arbeta sig fram till en förståelse av funktion (Wetherell & Potter, 1988:172). Regelbundenhet kan inte identifieras på en nivå av den individuella talaren, utan det finns en regelbundenhet i variationen (Wetherell & Potter, 1988:172). För min del skulle denna regelbundenhet i variationen kunna komma till ytan dels vid deltagande observationer under en så pass lång tidslängd som ett år, och också under de intervjuer som jag kommer att genomföra. 12
Page 1: Ett deltagande i klassrumsinterakti
Page 4 and 5: Kristina Lanå, FLU och IPD/GU, kri

Ett deltagande i klassrumsinteraktionen - GÃ¶teborgs universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?