Ett deltagande i klassrumsinteraktionen - GÃ¶teborgs universitet

More documents

Recommendations

Info

Kristina Lanå, FLU och IPD/GU, kristina.lana@ped.gu.se Handledare: Elisabet Öhrn och Marie Carlson om det finns utrymme för att påverka lektionsinnehållet och inte minst ämnesinnehållet så till vida om elevernas tankevärldar, sätt att tala om, erfarenheter tillvaratas. Om det är så att inflytande rör form och personligt växande, och inte lektions-/ämnes-innehåll, vilket jag faktiskt inte kan slå fast efter sex dagars studier att så var fallet, men frågan har dröjt sig kvar hos mig, blir det, som jag ser det, en urholkning av demokratin om eleverna leds till att tro att demokrati i huvudsak handlar om att få bestämma tiden för en examination, men vad eleverna har att bidra med vad gäller lektions- och ämnesinnehållet är av underordnad betydelse. Det skulle också vara intressant att undersöka ett formmässigt och innehållsligt deltagande i interaktionen, både vad gäller görandet och talandet, utifrån kön, social bakgrund och etnicitet, men det är möjligt att detta är ett sidospår. Generaliserbarhet och validitet Det tycks som om generaliserbarhet i kvalitativa studier kan var en komplex fråga då antalet personer, skolor, kommuner etc som är föremål för undersökningen ofta är relativt få. Larsson (2009) förordar en pluralistisk hållning vad gäller generaliserbarhet, som han menar behövs för att kunna adressera en variation av generaliseringsproblem. Han menar att ett sätt att förhöja generaliseringspotentialen är genom att maximera variation, som exempelvis vid intervjuer, där man kan välja elever med så mixad bakgrund som möjligt eller att söka täcka en variation av kvalitativt olika åsikter. Detta innebär att ett ovanligt fall är lika viktigt som det mest vanliga, vilket betyder att man inte kan generalisera utifrån en specifik kategori, utan endast från ett helt set av grupper (Larsson, 2009:31). Ett annat sätt att närma sig generalisering är genom likhet av kontext (även termen överförbarhet används i detta sammanhang). En intressant aspekt av detta är att viss forskning, enligt Larsson, för fram att det inte alltid är forskaren som nödvändigtvis är den som ska bedöma generaliserbarheten. Det är ofta publiken (som har kännedom om kontexten) som är bäst lämpade att bedöma likheten av kontexten med den som forskaren porträtterar, vilket också betyder att maktrelationen mellan forskaren och hennes/hans publik förändras (Larsson, 2009:32). Till sist tar Larsson upp generalisering genom igenkännande av mönster. Här bjuds läsaren in till att notera något som de inte såg förut, det kommunicerade mönstret känns igen i nya, andra fall. Ett exempel på detta som Larsson ger är ”den dolda läroplanen”, att med hjälp av beskrivningen och analysen av denna blir det möjligt att känna igen liknande mönster i andra utbildningsinstitutioner (Larsson, 2009:33-34). Liksom Larsson använder sig Gislén (2003) av begreppet ’vidareförbar kunskap’. Hon kritiserar begreppet generaliserbarhet på grund av att det inom begreppet finns ett inbyggt antagande om att det finns regler som är giltiga för alla tidpunkter och alla platser. Gislén menar att det i detta begrepp implicit ligger att kunskap måste översättas till nya kontexter, ständigt omtolkas, också i ljuset av ständigt nya förståelser av den kontext där den skapades (Gislén, 2003:54-56). I en diskursanalys menar Talja att forskningsresultaten inte är generaliserbara som beskrivningar över hur saker och ting är, utan som hur fenomen kan ses eller tolkas (Talja, 1999:472). Gisléns, Taljas och framför allt Larssons förståelser av generaliserbarhet kan komma att 19
Kristina Lanå, FLU och IPD/GU, kristina.lana@ped.gu.se Handledare: Elisabet Öhrn och Marie Carlson vara relevanta för min kommande avhandling, likväl som Dovemarks (2004) förståelse av validitet nedan. Dovemark, med hänvisning till Kvale, menar att man kan diskutera validitet i termer av forskarens hantverksskicklighet, kommunikativ validitet och pragmatisk validitet (Dovemark, 2004:117-18). Hantverksskickligheten handlar om att ständigt kontrollera, ifrågasätta och teoretisera den kunskap som produceras och fundera över alternativa tolkningar; kommunikativ validitet innebär att studiens trovärdighet prövas i dialog med andra, och pragmatisk validitet innebär att det finns en överförbarhet (se Larsson och Gislén ovan) angående avhandlingens resultat till aktörer och sammanhang utanför hennes egen studie (Dovemark, 2004:117-18). Atkinson & Hammersley tar upp en annan aspekt som de menar hjälper forskaren att formulera forskningsfrågor. I etnografisk forskning är det vanligt med ett konstant samspel mellan det lokala [the topical] och det allmänna/generella [the generic], eller det faktiska [the substantive] och det formella [the formal] (Hammersley & Atkinson, 2007:25-26). Ytterst, menar jag, att detta samspel också hjälper forskaren att skärpa blicken och att ständigt ställa sig frågan om validiteten i data- och kunskapsproduktionen är giltig. Triangulering, en systematisk bearbetning genom att i en mångfald av datakällor, metoder och teori söka såväl motbilder som sammanstrålningar är ett annat sätt att belysa ett fenomen från olika håll för att ge en fördjupad, sammansatt men oundvikligen partiell förståelse (se bl.a Carlson, 2003:48). Etiska reflektioner – forskarens roll och självreflexivitet Forsman (2002) för ett resonemang kring känslor och passion inom forskningen. Hon menar att det mycket väl kan vara så att då man börjar ägna sig åt en fråga att detta kan vara föranlett av en passion, men att de omdömen man fäller i frågan inte får vara styrda av passion; att detta är skillnaden mellan vad hon benämner som context of discovery och context of justification. Jag kan se att forskarens roll är att röra sig i en context of discovery, och att det skulle kunna finnas en risk för att jag som ”gammal” lärare, av lojalitet och omsorg, rör mig i en context of justification. I Forsmans egen forskning är hennes värdering att ärlighet måste gå före hänsyn, om det skulle vara så att dessa värden kolliderar. Annars är, enligt hennes egen utsago, alternativet att avstå från forskningen, att inte göra avkall på ärligheten (Forsman, 2002:28-29). Ett sätt att söka motverka att jag styrs av känslor och passioner ligger i att förfrämliga mig inför fältet och där kan jag ta hjälp av Hammersley & Atkinson som skiljer mellan en fullständig deltagare [complete participant], deltagare-observatör [participant-asobserver], observatör-delatagare [observer-as-participant] samt fullständig observatör [complete observer], vilka representerar olika grader i dimensionen från extern till intern (Hammersley & Atkinson, 2007:82). Författarna menar att en fullständig deltagare normalt sett är ganska begränsad. Denna deltagare kommer, per definition, att bli inblandad i existerande sociala praktiker och 20
Page 1: Ett deltagande i klassrumsinterakti
Page 4 and 5: Kristina Lanå, FLU och IPD/GU, kri

Ett deltagande i klassrumsinteraktionen - GÃ¶teborgs universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?