s. 169-186

lat nattvardsbordet fungera som ett förmedlande led mellanrefektoriet och bildrummet".För att förklara det som är speciellt med Leonardos framstallningav Jesu sista måltid analyserar Danbolt därefter denfunktion soni den gemensamma måltiden hade i munkarnasliv på den tid då målningen blev utförd. Måltiderna hade enmycket central funktion i klosterlivet, visar det sig. Den symboliskabetydelse som tillades de gemensamma måltiderna varså stor att matsalen fick en status som närmar sig själva kyrkorummet;den var ett heligt rum. Målningen hade tillsaniniansmed de texter som lästes upp under de eljest stillatigande måltidernadelvis en aktualiserande funktion. Bilden inskärpte attabbotens måltid tillsammans med munkarna var en religiöshandling av samma slag som Jesu sista måltid tillsammans medsina lärjungar. Kristus intog faktiskt sin kvällsmat hos dominikanernai Milano, som Goethe forniulerade saken efter ettbesök på platsen.Men alla inslag i Leonardos målning kan inte förklaras medhänvisning till aktualiseringsfunktionen, om man far tro dennorske konsthistorikern.Tav1an har också en historisk aspekt.Den påminner om det som skedde en gång i det förflutna påen speciell plats. För att förklara egenheterna i Leonardos framställningav den första nattvarden måste vi enligt Danboltpendla mellan en aktualiserande och en historisk tolkning.Med utgångspunkt i den historiska tolkningsvarianten framstårdet som obegripligt varför det avbildade bordet ar en kopiaav de verkliga borden i matsalen i Milano-klostret. Ochmed utgångspunkt i den aktualiserande tolkningsvarianten blirdet svårt att förklara varför Judas framhålls så starkt, skriverDanbolt. (Men han pekar själv på att poängteringen av Judasfigurenkan tolkas som en etisk uppmaning till munkarna attinte svika gemenskapen.) Klostrets verksanihet och funktionbeskrivs tr'affande just genom denna pendling mellan de tvåtolkningssatten, hävdar Danbolt: "Den historiska tolkningen