s. 169-186

inductive från 1843: "An individual fact said to be explainedby pointing out its cause, that is, by stating the law or laws ofcausation of which its production is an instance " ("Ett individuelltfaktum säges ha förklarats nar dess orsak har utpekats,det vill saga nar man angivit den eller de kausala lagar soni dessframkallande ar ett exempel på.") l1Men ar nu detta krav att alla acceptabla förklaringar måstehänvisa till allmänna lagar tillämpligt också på det humanvetenskapligaområdet? Många har besvarat den frågan jakande,alltifrån Mill och de humanvetenskapliga positivisterna på1800-talet fram till de logiska empiristerna och deras efterföljarepå 1900-talet.Enligt Karl Poppers och Carl Gustav Henipelsförslag, som nu har mer an femtio år på nacken, beståralla vetenskapliga förklaringar av tre väsentliga. inslag: enbeskrivning av den ursprungliga situationen, i vilken skeendetstartade; en beskrivning av den händelse eller process somanses behöva en förklaring; och utsagor som anger allniannalagar (till exempel naturlagar som Ohms lag eller Boyles lag).Alla forklaringar ar enligt detta forslag "non~ologiska"(ett ordsom bygger på det grekiska ordet för lag, "nomos").Vidare såhar alla vetenskapliga förklaringar en deduktiv struktur enligtdetta förslag. Beskrivningen av det som behöver förklaringskall följa logiskt från beskrivningen av ursprungssituationenplus de allmänna lagutsagorna. I en acceptabel vetenskapligförklaring skall sålunda utsagan om det förklaringsbehövandefenomenet följa logiskt som en konklusion från utsagorna ominitialsituationen och lagutsagorna, vilka fungerar som premisseri det logiskt giltiga deduktiva argument som en förklaringutgör, om Henipel och Popper har fatt. Alla acceptablavetenskapliga forklaringar skulle med andra ord vara "deduktivt-noniologiska",om detta förslag ar riktigt. Denna redogörelseför vad en vetenskaplig förklaring ar kallas ibland för DNmodellenför vetenskapliga f'o'rklnringar.Historiska och andra humanvetenskapliga förklaringar har