Vad-har-staten-gjort-med-vara-pengar_-Murray-N.-Rothbard1

ytesvärde. Andra varor har olika “reala” användningsområden, såfler konsumentbehov tillfredsställs när deras utbud ökar. Pengar harbara nytta för potentiella byten; deras nytta ligger i bytesvärdet, eller“köpkraften”. Vår lag — att en ökning av penningmängden inteskapar någon samhällsvinst — bottnar i pengars unika användningsom bytesmedel.En ökning av penningmängden späder alltså bara ut effekten avvarje guldgram; en minskning av mängden pengar ökar å andrasidan köpkraften för varje gram guld. Vi når den häpnadsväckandesanningen att det inte spelar någon roll vad mängden pengar är.Vilken mängd som helst fungerar precis lika bra som någon annan.Den fria marknaden kommer helt enkelt att anpassa sig genom attförändra guldenhetens köpkraft, eller effekt. Det är poänglöst attmixtra med marknaden för att påverka vilken penningmängd denväljer.Här kanske penningplaneraren invänder: “Okej, givet att det ärmeningslöst att öka mängden pengar, är då inte guldbrytning ettslöseri med resurser? Borde inte staten hålla penningmängdenkonstant och förbjuda ytterligare brytning?” Detta argument kantyckas rimligt för dem som inte har några principiella invändningarmot statlig inblandning, även om det inte skulle övertyga en fastbesluten frihetsförespråkare. Invändningen missar dock en viktigpoäng: att guld inte bara är pengar utan också oundvikligen en vara.En ökning av mängden guld kanske inte skaparnågon monetär vinst, men den skapar en icke-monetär vinst — dvsden ökar mängden guld för konsumtion (smycken, lagningar itänder, och liknande saker) och produktion (industriarbete).Guldbrytning är således inte alls samhälleligt slöseri.Vi drar därför slutsatsen att avgörandet av penningmängden medfördel lämnas till den fria marknaden, precis som med alla andravaror. Utöver frihetens allmänna moraliska och ekonomiska fördelargentemot tvångsmedel gör ingen dikterad mängd pengar jobbet33