Vad-har-staten-gjort-med-vara-pengar_-Murray-N.-Rothbard1

locket knöts till varandra, och USA devalverade återigen denofficiella dollarkursen med ett symboliskt belopp till 42 dollar peruns. När dollarn sjönk mot utländsk valuta dag efter dag, och denvästtyska marken, den schweiziska francen och den japanska yenensteg uppåt, började de amerikanska myndigheterna, uppbackade avFriedmanitiska ekonomer, att tro att detta var det monetära idealet.Det är sant att dollaröverskott och plötsliga betalningsbalanskriserinte längre plågar världen under rörliga växelkurser. Dessutombörjade amerikanska exportfirmor skrocka om att fallandedollarkurser gjorde amerikanska varor billigare utomlands, ochdärför gynnade exporter. Det är sant att stater envisades med attfortsätta störa valutakursernas rörelser, men på det stora helaverkade det som att den internationella monetära ordningen hadesplittrats till en Friedmanitisk utopi.Men det blev mycket snart tydligt att allt står långt ifrån rätt till meddagens internationella monetära system. Det långsiktiga problemetär att länder med hårda pengar inte kommer att sitta vid sidan av förevigt och se på medan deras valutor blir allt dyrare och derasexporter drabbas till förmån för deras amerikanska konkurrenter.Om den amerikanska inflationen och dollarns värdeminskningfortsätter kommer de snart gå över till konkurrerande devalveringar,valutaregleringar, valutablock och ekonomisk krigföring, precis sompå 1930-talet. Men den andra sidan av myntet är mer överhängande:det faktum att en försvagad dollar innebär att amerikanskaimportvaror är avsevärt dyrare, amerikanska turister drabbasutomlands, och billiga exportvaror snappas upp så snabbt av andraländer att exportvarornas priser stiger på hemmaplan (exempelvisden amerikanska vete- och köttinflationen). Så amerikanskaexportörer kan mycket väl gynnas, men bara på bekostnad av deninflationsdrabbade amerikanska konsumenten. Den förlamandeosäkerhet som hastiga svängningar i växelkursen ger upphov till97