Vad-har-staten-gjort-med-vara-pengar_-Murray-N.-Rothbard1

marknaden som pengar, men bara som ett bekvämt alternativ till atthandla med guldet, inte som ett tillskott. Guldet i valvet utgördärmed inte längre en del av den effektiva penningmängden, utanhålls som reserv för kvittot, att begäras ut när som helst av ägaren.Ökad eller minskad användning av substitut påverkar därmed intepenningmängden. Endast formen av den förändras, inte summan.Således kan penningmängden i ett geografiskt område från börjanvara tio miljoner guldgram. Sedan kanske sex miljoner sätts in påbanker i utbyte mot guldsedlar, varpå den effektiva mängdenkommer att vara: fyra miljoner guldgram och anspråk i sedelform påsex miljoner guldgram. Den totala penningmängden förblirdensamma.Egendomligt nog har många argumenterat för att det skulle varaomöjligt för bankerna att tjäna pengar om de var tvungna att hålla“100-procentiga reserver” (där guld alltid representeras av sittkvitto). Men det finns faktiskt inget egentligt problem, mer än detfinns för någon annan förvaring. Nästan alla förvaringsfirmor hållersamtliga varor (100 procent reserv) redo för sina kunder och hållerdet för självklart — faktum är att det skulle anses vara bedrägerieller stöld att göra på något annat sätt. Deras vinster tjänas påserviceavgifter från kunderna. Bankerna kan ta betalt för sinatjänster på samma sätt. Invändningen att kunderna inte kommer attbetala de höga serviceavgifterna betyder bara att bankernas tjänsterinte efterfrågas i särskilt stor omfattning, och att användningen avderas tjänster kommer att falla till de nivåer där kunderna tycker attdet lönar sig.Vi kommer nu till det kanske svåraste problemet en monetär ekonomställs inför: bedömningen av banker med bråkdelsreserver (eng.“fractional reserve banking”; övers. anm.). Vi måste ställa ossfrågan: skulle banker tillåtas verka med bråkdelsreserver på en frimarknad, eller skulle det klassas som bedrägeri? Det är ett välkäntfaktum att banker sällan har behållit “100-procentiga reserver”44