Sigvardsson - Groove

Växer i sig självElin Sigvardsson har hittat något nytt i den egna personen. Medmer vikt på arrangemang och produktion men som samma finalåtskrivare i botten har hon blivit Elin Ruth Sigvardsson.– jag tycker det är snyggt, jag gillar detnamnet. Och det är ju mitt fullständiganamn liksom. Ibland kommer man påsaker i efterhand och då kan man ju väljaatt skita i det eller fixa till det.Nya albumet A Fiction släpps i slutetav december och hon är förväntansfulloch tycker det ska bli kul att komma utoch spela igen.Releasefesten för nya singeln Antidotehålls på butiken Urban Outfitters i Stockholm.Det är fullsatt i det lilla rummet påövervåningen och det känns nästan liteförbjudet men coolt att mingla runt ochdricka öl bland alla kläder och böcker.Elin och hennes två musiker spelar någralåtar från nya plattan och det är båderockigt, ösigt och känslosamt.De tre plus producenten har experimenteratoch lekt fram det nya soundet istudion, till skillnad från de förra skivornasom spelats in live. Förut tyckte Elinnästan att det kändes lite fult att sitta ochpilla på saker och det skulle vara mer raktav som det lät. Den här gången tycker honatt hon kunnat ta hand om låtarna litemer. Det har fått ta längre tid och hon ärväldigt nöjd med slutresultatet. A Fictionär mycket poppigare och melodiösare ände tidigare skivorna, tycker hon.– Förut hade jag sån otrolig förkärlek fördet akustiska och instrument som mankopplar till countrygenren. Jag tycktedet var mer äkta liksom. Men nu har jagfattat att det kan vara lika äkta även omman använder en synt, säger Elin.det finns en miljon sätt att göra en låt påoch vilket som egentligen är det bästa ären fråga som dyker upp när man har tidoch kan göra hur man vill. Det är faranmed att spela in på det här sättet, menarElin, att man aldrig känner sig färdig.Men numera kan hon uppskatta både attspela in live och i studio. Med nästa plattakanske det blir något slags mellanting,berättar Elin när vi träffas en vecka efterreleasefesten.Namnet på skivan kommer från attden är som en roman, en fiktiv berättelsesom man kan följa i kronologisk ordning.– Den är inspirerad av mitt eget liv, ävenom inte allt är exakt som verkligheten.Det är ett bra sätt att få distans till jobbigagrejer, att skriva om det till någonform av nästan verklighet. Det är därförden heter A Fiction.Till skillnad från många andra artisterkan hon inte skriva när hon är nereeller deppig, hon bearbetar och skriverefteråt istället, när det jobbiga är över. Etttag hade hon en lokal som hon gick tillpå dagarna för att skriva, det blev nästansom ett ”vanligt” jobb.– Man blir faktiskt väldigt kreativ av atttvinga sig själv. Men jag skriver ändå närjag behöver skriva och känner jag attjag inte kan skriva något då låter jag detvara och väntar. Det är ingen idé att sittaoch pressa fram något, jag vill känna attmusiken är skriven när den har behövtsbli skriven.Elin inspireras gärna av böcker, detriggar igång ordförrådet och ger massatankar i huvudet. Just nu läser hon litteraturvetenskapmen det har inte fått kreativitetenatt flöda, än så länge. Fast de harmest läst konstiga grejer än tycker hon, sådet kanske kommer.elin är väldigt lättsam och naturlig.Hon skrattar och pratar medan hon försökerfå i sig sin sallad.A Fiction är hennes tredje skiva ochhon tycker att hon har utvecklats, bådenär det gäller sången, låtskrivandet ochsitt uttryckssätt. För de båda tidigareplattorna blev hon uppmärksammad ochnominerad till både Grammisar och Rockbjörnar.Men det var inte bara positivt.– Jag var inte riktigt beredd på att detskulle komma och det var ju skitkulsåklart. Men är man en person som ställerhöga krav på sig själv kan det förvärraslite av att sådana grejer händer. Detär klart man känner press på sig efter det.Har man höga krav på sig själv blir detväldigt ensamt, man är så elak mot sigsjälv men det är ingen annan som vet omdet.Nuförtiden försöker Elin vara lite snälllaremot sig själv även om hon tycker det ärsvårt. Hon erkänner att hon fortfarande ärlite av ett kontrollfreak som sällan är nöjd.Men hon försöker och det var också därförhon inte ville producera själv den härgången. Det har känts bra att fått hjälp attarrangera och spela in låtarna tillsammansmed hennes musiker. Och att få följa uppdet och turnera med samma personer senkänns väldigt skönt tycker hon.elin är en av ganska få tjejer i branschensom kan kalla sig för producent, även omdet blir fler och fler. Hon tror att det lågaantalet beror mycket på tekniken.– Som producent måste man vara intresseradav det tekniska också och inte baravara kreativ. Tjejer är oftast inte likaintresserade av det. Jag har lärt mig detjag behöver för att kunna sitta och spelain själv men jag tycker det är så tråkigtmed teknik, jag har egentligen inget tålamodför det.Elin Ruth Sigvardsson blir inspireradnär hon ser andra tjejer göra mycket avjobbet själva och hoppas att hon själv kanvara en inspirationskälla för andra. Dengitarrbaserade pop/rockgenren Elin hållerpå med har tidigare också mest förknippatsmed killar (läs gubbar). Men nuförtidenkopplas den nästan mer samman medkvinnliga musiker. Genren är heller intekänd för att vara lika sex- och utseendefixeradsom annan musik.– Det var någon som sa en gång att ”jag villatt man ska kunna hänga över mig ett skynkeoch ändå tycka musiken är lika bra”.Det är väldigt bra sagt och lite så tycker jaghela grundtanken är. Det är ju ändå musikensom är viktigast, tycker Elin.hon började med musik tidigt och togpianolektioner hemma i Mönsterås somligger utanför Kalmar. Men det var inteförrän på gymnasiet som hon börjadespela gitarr. Hon spraylackerade denknallröd och stängde in sig på sitt rum iett halvår och lärde sig spela genom attskriva egna låtar.– Jag kände direkt att det kändes bra, detpassade mig. Jag fick någon spelning pånågot café och sen blev det fler spelningar.Efter det kände jag att jag bara villefortsätta spela, jag vill göra det här jämt,berättar Elin.Hon flyttade till Stockholm för attstanna någon termin bara, men blev kvar.Första skivan spelade hon in när hon var21 och den andra ett par år senare. Efterden skivan tog Elin det lugnt ett tag ochförsökte ta hand om sig själv. Hon gicken blomsterbindarkurs och började påcapoeira men hoppade ganska snabbt av.Att försöka göra andra grejer änmusik för att balansera upp livet lite ärviktigt för Elin. Smålänning som hon är,ligger naturen henne varmt om hjärtat.Om hon inte hade sysslat med musik hadehon gärna varit fågelskådare eller trädgårdsmästareoch glidit omkring i gummistövlaroch hängselbyxor.– Ju längre jag bott i Stockholm, destomer känner jag att jag behöver naturen.Det känns som att mycket av en försvinnerhär men när man kommer hem sättsallt på sin plats igen och man kommer litenärmre sina rötter och sig själv. Jag åkerhem till Småland så ofta jag kan. Någongång ska jag nog köpa mig ett hus någonstanspå landet, kanske i Småland.men annars är det musiken som gäller.Även om hon kan bli trött på den och detfinns perioder när hon inte ens lyssnar påmusik.– Om jag har varit i studion en hel dag ochhållit på med skivan då orkar jag inte gå hemoch lyssna på musik för att njuta liksom.Då vill jag ha det helt tyst. Men jag tror detbästa är att göra andra saker. Jag tror det ärviktigt för musiken också, för inspirationen.Det ena ger det andra liksom.Förut när hon ville koppla bort tråkigagrejer tog hon ofta till gitarren. Men inteså mycket längre, även om det händer. Nulagar hon hellre mat eller gör något annatför att slappna av. Men hon tycker ocksådet är viktigt att spela andras musik ochatt spela med andra.– Man måste få känna att det är kul attspela musik så det inte bara blir kopplatmed någon stress. Det är viktigt att hålladet levande, menar hon.elin känns väldigt lugn och trygg ochdet märks att hon verkligen försöker attinte ha för höga krav på sig själv. Hon villvarken prata eller tänka så mycket på vadsom har hänt eller vad som ska hända.Hon vill bara njuta av där hon är nu. Ochnu är det nya plattan som gäller, och hontycker själv att den är det bästa hon gjort.– Man gillar ju alltid det nyaste man gjortmen jag känner ändå att jag personligentycker den här plattan är den bästa. Jaggillar verkligen att framföra dom härlåtarna live och tycker om hur vi fåtttill dom i arrangemangen och sådär. Detkänns väldigt lekfullt och detaljrikt. Detkänns som att jag hittat något jag självgillar i alla fall och då är det också lättareatt skita i vad alla andra tycker.Sara Thorstenssonwww.groove.se 17