skivormellannamnet Ruth och gör välproduceradmogen singer/songwriter-pop. Borta är dragspelenoch det hemvävda soundet och i dessplats finns sober elgitarr, piano och stråkar.Skivan öppnar förvånansvärt svagt medtråkiga The War och ljumma Magnus CarlsonduettenSaviour. Men det blir snart roligaremed vackra balladen Rainy Heart komplett medspringsteenskt piano. Tyvärr följer ett block medradiovänliga men släta poplåtar, däribland singelnAntidote som är ganska trist. Här någonstansvar jag beredd på att räkna ut A Fiction men desista fyra lite lugnare låtarna på skivan är blandde bästa jag hört av <strong>Sigvardsson</strong>. Suveräna HowYou Dug Your Own Grave är plattans självklarahöjdpunkt. Överhuvudtaget övertygar <strong>Sigvardsson</strong>betydligt mer när hon drar ner på tempot.Skivan avslutas med en vacker stegrandestråkförsedd evighetsmelodi och jag är – trotsden ojämna vägen dit – återigen såld.Nils KarlénTHE SOLUTIONThe Solution Will Not Be TelevisedSOUND POLLUTIONMan börjar ju nästan undra. Hur fan gör karln?Hur lyckas Nicke Andersson med allt han tar i?Oavsett vilken musikgenre han släpper sjuor,plattor eller turnerar med så låter det äkta,inspirerat och rakt igenom förbannat bra.The Solution är hans 60-talsband tillsammansmed Scott Morgan och detta är derasandra platta. Precis som den första så finnsdet egentligen inget som helst nytt ellernyskapande på den här skivan, bara en högmed musik som de båda herrarna älskar ochbrinner för. Ljudbilden är ganska avskaladoch slapp, det är löst, fritt och luftigt, med basoch trummor som håller allting uppe medanWU-TANG CLAN8 DiagramsP.O.P.E./PLAYGROUNDDet här är faktiskt smått imponerandeblott i sin existens; institutionen Wu-TangClan har samlat ihop sina medlemmar föratt släppa ett femte album 14 år efter denevigt hyllade debuten Enter the Wu-Tang(36 Chambers).Första singeln för att fira denna återträffär The Heart Gently Weeps. Jimmy Ponders– för övrigt lysande – cover på BeatlesWhile My Guitar Gently Weeps har samplatsoch därtill spelar också Harrisons sonDhani trummor. Trots att detta egentligenkan te sig lite musikhistoriskt krystatoch framdukat (hela konceptet med attanvända redan kända spår) så funkar detändå fint. Raekwon öppnar tillbakalutatupp före Ghostface som följs av MethodMans raspiga rökstämma. Wolves är ettsamarbete med P-funk-legenden GeorgClinton som trots lite klen uppställning avMC:s är refrängstark och catchy i sin balansmellan klassisk Wu-stämning och modernareinstick. Sju-versaren Life Changes ärgungande vacker då den kommer motplattans slut, men U-God och RZA sänkerstämningen då de stövlar in och känslolöstmaler på. 16 Chamber ODB Special är ettgrymt kollage som hyllning för Ol’ DirtyBastards många guldklimpar. Verser frånRelease Yo Delf, The Stomp och Take It Backto Brooklyn sätts hop över en monotonloop som också får avsluta plattan.Sedan det senaste albumet 2001 (IronFlag) har mycket hunnit hända; de har i ochmed Ol’ Dirty Bastards bortgång reduceratspiano, gitarr och blås kommer och går därde behövs. Scott Morgon sjunger precis sompå 2004 års Cummunicate!, gudomligt ochfyller varje rad med ren känsla. Mycket merfinns egentligen inte att säga, så försök inteverka hippa, udda eller leta efter det mestnyskapande bandet, ibland behöver man baraförbannat bra låtar, och då finns The Solution.Mathias SkeppstedtSTEFAN SUNDSTRÖMHits!NATIONAL/BONNIERAMIGOMed ett 37 spår långt best of-album äntrarStefan Sundström julhandeln och försäljningssuccénkänns inte långt borta. I konvolutetger Jan-Erik ”Eggis” Johansson från skivbolagetden oinvigde en snabbkurs i Stefan Sundström.Eggis avslutar med att presentera Hits! som ”Ettstycke svensk samtidshistoria i all anspråkslöshet”.Inte så väldigt anspråkslöst kan tyckas,men det är trots allt en träffande beskrivning.Stefan Sundström sparkar uppåt, delar ut kängoroch visst är det proggromantiskt, men ändåuppfriskande. Hans vräkiga, bräkiga stockholmskagår inte att ta miste på, Sundströms röst gördet mesta intressant och samarbetena Laleh ochNina Ramsby lättar upp lite i gubbigheten.Stefan Sundström samlar det bästa frånsin över 15 år långa karriär på ett och sammaalbum. Skivan är ändå lite ojämn, men det ären del av charmen. Varken Sundström själveller hans musik är tillrättalagt eller anpassadefter någon framgångsmall. Så istället för attbli platt lyckas skivan bli intressant, varieradoch tidvis genialisk.Maria Peterssontill åtta medlemmar och Ghostface har påsenare år skjutit en blixtrande raketkarriärsom soloartist. Men många saker är sigockså fortfarande likt. U-God är fortfarandegruppens akilleshäl, Masta Killa är fortfarandeförvånande ojämn och RZA envisasfortfarande med att inte inse sin styrkabakom kontrollbordet som producent iställetför framför en mikrofon som rappare.Merparten av 8 Diagrams materialkänns moget på så sätt att ungdomarnasom med buller och brak släppte Enter theWu-Tang (36 Chambers) idag vuxit upp. 8Diagrams strävar märkbart efter att hållasin förankring i det ursprungliga Wu-soundet,men kan naturligtvis ändå inte undgåde år som passerat och gjort att de åttamedlemmarna idag har andra smaker.Det blir därför en liten dragkamp somslutar oavgjort; det är inte gammal godboom bap-Wu, men inte heller rapparnasdagsform (som låt säga delar av Ghostfacessolomaterial). Det samlade intrycket blirkort sagt mediokert och albumet är därförav den typ man benämner ”tja, den är välhelt okej”.Erik HjortekLUDVIG SVARTHOLMMy Heart’s EyesBD/UNIVERSALDet är så skönt att höra musik som baraströmmar ut, som är skapad av en naturligtsjälvklar anledning utan plastiga maner ochdessutom av en ung kille. NorrlänningenLudvig Svartholm är bara 21 år, men hansdagboksanteckningar har förvandlats tillömsinta låttexter med melankoliska melodiersom varmt och mjukt lindar sig kring hjärtat.Första singeln Things to Lose och påföljandeWithout Hands har satt sig som berget hos migoch vägrar släppa taget. Nick Drakes mörkamelankoli finns med som inspiration, menmed mer färgnyanser och ljusare toner, ChristianKjellvander är inte heller långt borta.Rösten är försiktig, behagligt len och känslosam.Stämman tillsammans med de pampigtfylliga stråkarna och den akustiska gitarrenframkallar inget annat än kärlek. Alla låtar ärvisserligen inte riktigt lika starka men det kommer,det kommer. Skivan utstrålar en känsla avevighet, att tiden alltid finns där, om man baratillåter sig att fylla den med vad man innerstinne önskar, vilket senaste singeln Circles handlarom. Rusa inte omkring utan stanna upp ochlyssna! Det tar en stund att lära känna låtarnamen de växer och Svartholm med dem.Mathilda DahlgrenTENNISCOATSTan-Tan TherapyHÄPNAVisst skulle det låta förutsägbart om jag påstodatt japanska Tenniscoats fortfarande görexotisk musik. Antagligen. Jag är osäker påhuruvida Saya känner till uttrycket att maninte ska väcka den björn som sover när hon,på något sätt, sväljer ord och förlöser sin egensång i något slags permanent uppvaknandetillstånd.Men hon har potential att ge uttrycketoch björnen en match. Öga mot öga. SåvidaSaya inte är björnen som sover, och vaknar,eller löven och det varma instrumentet denruvar på. Eller rent av sagorna den vandrar i.För när duon och äkta paret Saya och TakashiUeno tar hjälp av svenska Tape och ASS slutardet med ett bokträd med ett ofullständigt antalgrenar och åtta tillhörande sagomanus. Jagär tråkig och anser att första spåret, BaibabaBimba, är bäst. Att inleda med. Saya och Uenobeskriver den som ficklampor som luktar gott, itakt till att andas in, andas ut, och så havet. Nivet. Vi promenerar längs stranden, genom spelplatserså som jazz, atmosfärisk folkmusik ochnedskalad psykedelia som bevisar att näringennödvändigtvis inte alltid behöver sitta i skalet.Andreas HäggströmU.D.O.MastercutorAFM/SOUND POLLUTIONJag måste bara saga det, omslaget är förfärligt.Men nu är det sagt och då kan jag snabbtkonstatera är UDO:s senaste alster är blanddet bästa och starkaste han släppt ur sig pålänge. Sättningen är samma som den varit etttag, och med Stefan Kaufmann på gitarr sålåter det mer Accept än på länge. På både gottoch ont. Stefan ligger också bakom de flesta låtarnatillsammans med produktionen, ganskaintressant då den gamla Accept-trummisenblev tvingad på grund av sina ryggbesvär attbyta från batterist till gitarrist.Gitarrerna är torra som fnöske och tuggarpå duktigt i nästan varje låt medan Udosomisskännliga stämma aldrig låtit bättre.Vendetta tillsammans med Master of Disastersticker ut mest, speciellt Master är en riktigtvass låt. Dock kunde herr Udo gott ha undvikitballaden Tears of a Clown och den absolutakatastrofen till avslutning Crash Bang Crash.Mathias SkeppstedtDAVID URWITZUndrar om det synsALVY SINGER/BORDERDavids tredje skiva på tre år har inte bara enfin titel, det är en fin skiva också. I genrenfolkrock/pop på svenska finns det en hel delstarka konkurrenter; Winnerbäck, LeMarc,Lundell osv. Men om jag får välja föredrar jagDavids gubbindie. Jag har alltid haft en ganskalåg smärttröskel när det gäller gubbighet ochDavid lyckas balansera bra på den gränsenutan att trampa över för mycket.Din skull blir första singeln ut och kommerförhoppningsvis plockas upp av fler stationerän P4. För jösses va den är bra. Den bevisaratt man kan få en låt att skrika ”jag älskardig” utan att ens yttra de orden.Undrar om det syns är inte särskilt storslageneller på något sätt banbrytande, men det liggernära hjärtat. Vardagligt filosofisk utan att blitrivial. En av de saker som gör Davids texterså bra är att han framstår som folk är mest.Full av de tvivel och grubblerier som de allraflesta har. Låtar för de som inte orkar leva sittliv på högsta fart varje dag, för de som måstefå stanna upp och hämta andan innan de tarnya tag. Tidig morgon i april lyckas, åtminstoneför mig, pricka in de där stunderna närman tvekar. När man inte vet om man orkar,vill eller kan satsa. ”Undrar om det syns/Jagundrar om man ser/Att luften gått ur.”Lisa AnderssonWYCLEF JEANCarnival Vol. II… Memoirs of an ImmigrantCOLUMBIA/SONYBMGGamle Fugees-mysgubben Clef fortsätter attproducera vuxenpop med karibiska rytmeroch lighthiphop som berikande ingredienser.En stor del i konceptet är också att hittagäst artister från olika musikaliska hörn. MenWyclef-vibben försvinner inte för det, det kännssnarare lite kul att höra Paul Simon, Serj Tankian,Norah Jones och Akon vid micken också.Framförallt Serjs operagastande och Paulsmjuka viskningar lyfter Riot respektive Fast Car.Carnival Vol. II… Memoirs of an Immigrantär som väntat en mysig bekantskap om maninte är hardcore-hiphoppare, förstås. Då kännsWyclef Jean mossig och mesig.Gary LandströmÖSTBLOCKETGiftÖSTBLOCKET/CDATyckte att Östblockets förra platta visserligenvar både medryckande och bra, men att detvar något som saknades, att balkansvängetibland kändes lite fyrkantigt och sökt. Ochhar också haft lite svårt med svensk sång tillmusikstilen och rytmerna. Men det är sköntatt Östblocket fortsätter att framhärda ochövertyga, för de lyckas faktiskt bryta igenommin irrationella motståndsbarriär. Det kännsmer varierat och dynamiskt på Gift, och detgör också att alla eventuella irritationsmomentförsvinner, det finns andra dimensionersom väger upp det man kan tycka mindreom. Musikaliskt spänner allt över ett störregeografiskt område, men hela tiden rotat ibalkanblås och orientalisk mystik.Inte precis unikt och sensationellt, mendefinitivt bra och bättre; växande konstantoch skönt. Och det är ju allt man behöver.Magnus Sjöberg30 <strong>Groove</strong> 10 • 2007
2007 är över men nu är det dags att ta sats mot ett nytt spännande musikår.Och <strong>Groove</strong> kommer att satsa hårdare än nånsin på att leverera spännandelyssning till våra prenumeranter! Här är dock årets fanfar i form av en CD.För att få <strong>Groove</strong> inklusive skiva hemskickad: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen!!81 Alicia KeysNo OneFrån sin urstarka nya platta As I Am hämtarvi denna omfångsrika och känsloflödandesingel om hur kärleken klarar alla hinder.Singeln och albumet har båda med rättaseglat upp på amerikanska topplistor, precissom det brukar vara för Alicia Keys. Trots(eller på grund av) att hon inte är en kommersielltinriktad artist lyckas hon nå ut medsin musik, en musik som värmer och tröstaroch ger mod och styrka att gå vidare. Hon ärtveklöst en av r’n’b-scenens klarast lysandestjärnor.www.aliciakeysasiam.com/sweden2 KamikazeRememberRiffglada Stockholmsrocktrion Kamikaze äraktuella med en fyrspårs-EP där Remembersflygande gitarriff och känsliga sång vändermungiporna uppåt. Bandets tuggande soundoch småepiska låtbygge sticker ut och görhoppet om rockens framtid större. De låtertuffa men veka, fräcka men försiktiga ochcoola men ändå väldigt mänskliga. Inte förhårt och inte för mjukt – men väldigt spännande.www.kamikaze.se3 ObliqueAmong the CrowdElektroniskt popsväng med dramatik ochambiens är vad göteborgarna i Obliquebjuder på. En fullängdare planeras till mars2008 där folk från Universal Poplab och DarkTranquillity hjälper till. Isak Edh och DanViktor producerar och ska man döma avdenna singel så kan det bli riktigt intressant.Refrängen är lite magstark men skapar sugefter mer och kvartettens mix av datorer ochgitarrer känns hellyckad. Och ibland får jagRadiohead-vibbar faktiskt.www.oblique-online.com4 Ayhan AydinDark DecemberDjupa, djupa mullranden från maskinernasinnersta skapar en mörk och smått skrämmandekänsla i denna så väl namngivnalåt (denna månad blir lång känns det som).Fullängdaren från denne veteran som manbara måste införskaffa heter The Shape ofIll to Come (fin blinkning till Refused!) ochinnehåller mer av samma mörka och hotfullatriphop med driv inspirerad av Ayhans jobbpå järnvägen. Nu finns det ett soundtrack tillde mörka dygnen vi har framför oss. Om manvågar lyssna vill säga…www.theshapeofilltocome.se5 Johan Christher SchützDifficultMen nu är det istället dags för svalt jazzigbossa där vindarna är milt värmande ochtonerna vänliga mot oss kylslagna nordbor. JCkommer från Motala, men musiken har tagithonom ut i världen. Hans hemsida finns påbåde engelska och portugisiska, det senareeftersom influenserna från Brasilien är tydliga.Hans bebis, plattan Blissa Nova, finnstillgänglig nu. Den innehåller både mjukabossapärlor som Difficult, men även samba,brasiliansk popmusik och karnevalskänsla.www.jcschutz.net6 Sibling SenseBlossomHär är ännu ett EP-aktuellt svenskt band,detta är debuterande kvartettens titelspårsom bjuder melodiös och klangrik poprock.Syskonen heter Henrik och Peder Ribbingmed rötter i nedlagda emobandet Debonairoch även här handlar det om melankoliskatongångar och spänningsuppbyggnad. Närlåten peakar handlar det mer om rock än ompop, och väldigt intensiv sådan.www.myspace.com/siblingsense7 GemieEmily RoadThe Circus and the Monkey heter Gemie, finskasinger/songwritern Jens Smedmans, platta.Här är han dock lite rockhård med gitarrer ochstora refränger, men ändå väldigt radiovänligtutan att vara smetig. Fast han sjunger om entjej som han längtar efter, och blandningen avdet lättillgängliga och Jens raspiga kvalitetergör Emily Road till en fartfylld pärla.www.gemie.fi8 All EndsWasting LifeMed kopplingar till In Flames är det inte konstigtatt All Ends låter så hårda och bra somde gör. De två kvinnliga sångerskorna Tinnaoch Emma kompletterar det kompromisslösaöset och den metalliska känslan på ett ypperligtsätt. Och vare sig sången eller gitarrernakör i stämmor rycker det i headbangingmuskeln.Albumet är nyligen släppt och världenligger öppen för denna kvintett.www.allends.se9 Dame WigginsTo TirzahOkej, vill du uppleva något nytt och fräscht?Något du inte hört förut? Dame Wigginsblandar progressiv hård rock, folkmusik ochelektroniska vågor bakom tonsatta dikter avbrittiska poeter. Och får det att låta kompaktoch sammanhållet! De hårda riffen kommerperfekt efter mer drömska passager för attskapa bandets ”egenartade konstrock”. Ochsångerskan Cristin Lindqvist tar stor plats iljudbilden. En väldigt eggande bekantskap.www.db-productions.se10 Lisa BouvierBelgium Tomorrow (Or Today)”Lunds absoluta popprinsessa” heter LisaWesterlund men kallar sig Lisa Bouvier närhon gör nynnvänliga låtar. Och då menarjag verkligen nynnvänligt poppiga småcharmanta melodislingor där Lisa spelar allainstrument själv. Med öppna ögon, gladaminer och solsken genom fönstret som resultat.Releasefest för EP är den 14 december,men fler spelningar finns redan inbokade.www.popfabriken.se11 Saša LingMy ThingDenna 25-åriga musikaliska kreatör medrötter i Belgrad sprider sin funkiga musiki Stockholmsområdet (live) och världen(myspace). Hon känns spirituell och mysig påsamma sätt som Erykah Badu eller skivaktuellaAlicia Keys för den delen och Sašas musiktar sin näring ur blues, soul, gospel och zigenarmusik.Som du förstår är det väldigt lättatt älska dessa levande och positiva tongångar,ibland påminner Sašas sång dessutom omTina Turner.www.sasaling.com12 Social BenefitsCombat with French WaitersStefan, Pär och Ulrika har ett band ihop iGöteborg. De spelar klassisk pop (”Byrdsinspireradmedveten 80-talsindependentpop”)med egen twist. Och de får låtarna attflyta så enkelt och naturligt, fyllda av vassagitarriff, orgelslingor och klurig sång. Brapop är smart, men Social Benefits är precis såklipska att de slipper bli avfärdade som konstiga– istället syr de ihop sin påse till någotunikt som ändå borde falla många på läppen.För det finns en gnista här som kommer atträcka långt.www.myspace.com/socialbenefits13 DelacroixPerfect GunDenna gång avslutar vi med en sjumannaorkesterfrån skogarna utanför Bollnäs iHälsingland. De serverar rullande rytmer ochhärliga harmonier i sin varma och sprudlandestorbandspop med flera röster som tarhand om sången. Och när de rockar loss litemer stämmer detta också. De känns så därnaturligt färdiga i sitt uttryck, nu är det baragenombrottet som saknas. Och det kan välbara vara en tidsfråga, så känns det när manlyssnar på Perfect Gun i alla fall.www.delacroixband.com745102313www.groove.se 31
Change language