Sigvardsson - Groove

skivori Europa, lyckas skapa attraktiv och härligmusik vare sig hon gör reggaeton, hiphop,r’n’b eller ballader.Bäst är hon i softa Snoop-samarbetet In it forthe Money där de pratar om den skumma branschende jobbar i, och i sin och Tony Sunshinesomstöpning av en gammal Dirty Dancing-dängai She’s Like the Wind som hur bisarr den än kännsändå funkar. Upptemposvängande singeln Crazymed Pitbull är också medryckande och sydstatsbumpigaJim Jones-samarbetet I’m Up cool meni egna spår som bastunga Cute Boy, struttigtschmoova He Told Me och fräscha So Cool…Hollywood inser man att Lumidee har unik spetskompetens.Hon är helt enkelt en kommandestjärna på r’n’b-himlen. En unik sådan.Gary LandströmNASGreatest HitsCOLUMBIA/SONYBMGNas är en av de stora. En av de riktigt stora.Ja, kanske till och med störst av dem alla.Inte kommersiellt dock. Och då har hanändå sålt 20 miljoner plattor. Han har lyckatsöverleva med undergroundkredd sedan sjuktstarka debuten Illmatic (som är överrepresenteradhär) utan att behöva oroa sig alltförmycket för att räkningarna ska betalas i slutetav månaden. Med sin smått sträva honungsstämmaär han en albumartist, det bevisadesockså när han för ett tag sedan försökte skrikasig igenom konserterna i Sverige. På plattakommer Nas till sin rätt på samma sätt somen exklusiv whisky som också passar bäst ihemmets lugna vrå.Och det är klart, äger man inte alla hansplattor kan man väl köpa denna samling. Annarsgör man det för att uppleva sjukt skönahistoriebeskrivningen Surviving the Times– en klassisk Nas-låt med innehåll, känslaoch schmoova beats. Cee-Lo-samarbetet LessThan an Hour från Rush Hour 3-filmen blir enannan välkommen bonus.Gary LandströmCONNY NIMMERSJÖSkörheten och oljudetDUST MUSICConny Nimmersjö har spelat gitarr i Bob Hund.Så, då var det avklarat. Jag har nämnt det.FRIDA SELANDERMy DanceHappy KnocksAMASONORAPå 80-talet när jag spelade pingis fick vårklubb ganska ofta åka till Umeå för atttävla. Vi brukade antingen bo i sporthalleller på motell. Det blev att vi åkte tidiglördag och så sov vi över. Ibland var detdisko på lördagskvällen i Gröna Villan. Attkomma som utböling och försöka raggapå Umeå-tjejer var rätt svårt. Ibland fickman dansa tryckare med någon som hetteAngelika men kallades Geka av sina polareoch som var från Holmsund. Med andraord lika utböling som man själv. Och ingenav dem var som Frida Selander. Varm ochvacker. Med en röst som man blev kär i.Efter diskot gick vi tillbaka till motellet överTeg-bron medan vinden ven, snön yrde ochfolkölsfyllan sakta försvann ur kroppen. Dåhade Fridas djupa och heta stämma värmt.Frida Selander besitter en röst som ärunik, åtminstone här i lilla Sverige. Selandersfolkrock står stolt bredvid en artistsom Neil Young. Hennes röst bör nämnas isamma andetag som Patti Smith och varförKan vi gå vidare nu? Övriga paralleller är ickeexisterande.Conny framför på sin solodebut varierad,punkig pop med trasig ljudbild och texter påsvenska. Även om det är långt bort från mingenre bedömer jag att Skörheten och oljudetär en riktigt kompetent platta. Produktionentillåter en större rymd i låtarna – en rymd maninte vanligtvis förknippar med punk. Lite somen lättviktarvariant av Thåströms industriellatänk i Peace Love & Pitbulls och Sällskapet.Christian ThunarfNINE INCH NAILSY34R0R3M1X3DUNIVERSALTrent Reznor har ännu en gång släppt en remixversionav en NIN-platta, enda skillnadenden här gången är att han bett remixarna attgöra låtarna till sina och gett dem totalt friahänder. Detta kan vara det bästa rådet hangett, då den nya skivan är en av de vassasteremix-plattor herr Reznor släppt. Medan YearZero var en väldigt kall och distanserad plattaså är Y34R0R3M1X3D varm och mer intim.Modwheelmood gör en riktig sitta-vid-brasanversionav The Great Destroyer som nästan ärbättre än originalet, Ladytrons The Beginningof the End är väl så nära som NIN nånsin varitLadytron, väldigt dansant och 90-tals-ploppigt.Saul Williams strippar av Survivalism nästanallt och ersätter det med handklapp i ett slöttMississippi-tempo – fullkomligt lysande – senbygger han sakta upp den och en låt somkändes trött på skivan känns nu oerhört fräschoch pigg. Sveriges egen Olof Dreijer har heltgjort om Me, I’m Not till en 14 minuter långuppbyggnad av rytmer och ljud, skivans bästalåt. Gifta paret Stephen Morris och Gilliam Gilbertfrån New Order har gjort om två låtar varavden sista, Zero-Sum, är den helt klart bästa.Just nu känns det som att jag kommer attlyssna mycket mer på Y34R0R3M1X3D än YearZero och jag var ändå en av de som gillade den.Mathias SkeppstedtNOVEMBREThe BluePEACEVILLE/PLAYGROUNDItaliensk slö-doom känns helt rätt och riktigtpå tidernas vassaste doomlabel Peaceville.inte Grace Jones eller Annie Lennox. HuruvidaFrida inspireras av dessa artister ärför mig egentligen ointressant. Det viktigaär att hennes musik framförs med bådevärme och själ.Det här är hennes andra och tredje skivaunder 2007. Första plattan Be the Knightkom tidigare i år. My Dance är specialskrivenför teaterpjäsen med samma namn.Happy Knocks är överblivet material från Bethe Knight. Frida Selander är en artist som imina öron och ögon har alla förutsättningaratt bli en riktigt stor artist både i Sverige ochutomlands. De här två skivorna kommer atthjälpa henne på traven.Per Lundberg GBTänk Paradise Lost, My Dying Bride ochAnathema med en släng av Opeth. Inte fel.Inte fel alls.Zenith är en helt otroligt skön dänga ochden knepigt namngivna Triesteitaliana välleröver en med en våldsam brutalitet som verkarkomma från ingenstans. Starkt av Peacevilleatt fortfarande signa band med stor potentialinom en genre som numera ofta går tomgång.Roger BengtssonBRITTA PERSSONKill Hollywood MeBONNIERAMIGOPå sin myspaceblogg skriver Britta att honär så glad över skivan att hon ler fånigt.Att döma av leendet som planteras även påmina läppar har hon all rätt att vara glad.Kill Hollywood Me är en värdig uppföljaretill debut albumet Top Quality Bones And aLittle Terrorist. Har du hört låten Winter Tourfrån förra skivan? Riktigt sådär gåshud påbenen-bra är ingen av låtarna, men ändå blirsumman av kardemumman faktiskt bättre.En mer sammanhållen skiva men utan att bliförutsägbar eller tråkig. Spåret Can I Touchkör som ett lokomotiv, med sina körer ochfina texter, ut ur högtalarna in i min hjärnadär den förankrar sig och är i stort sett omöjligatt få bort.Det bästa med fröken Persson är att hon låtersom sig själv. Men om man nu måste jämförahenne alls är Cat Power den referens som liggernärmast. Men Britta är förstås mycket roligare.Lisa AnderssonPET GENIUSChromatic BluesHYDRA HEAD/SOUND POLLUTIONJävlar vilken vitamininjektion Pet Geniuslevererar. Trion från Boston påminner en heldel om The White Stripes då de också spelaren stökig variant av Zeppelin-rock. Och PetGenius är omväxlande blytunga och folkrockiga,flumproggiga och intensiva. Man vetinte riktigt vad som väntar i nästa låt, men deär inte så mycket grunge som de själva påstår.Mer som ett larmigare Violent Femmes. Visstlåter det intressant och spännande?Gary LandströmRADIOHEADIn RainbowsXL/PLAYGROUNDPå nyårsafton släpper Radiohead sitt sjundestudioalbum, In Rainbows, på CD-skiva.Nätversionen av skivan har funnits att laddaner sen i oktober, vilket har skapat stor debatt– är det enbart i ekonomiskt och kommersielltsyfte för att hypa sig själva bandet valtatt göra så, eller är det för att de vill gå emotskivbranschen som de numera lämnat, för attbli sina egna bossar. Upprörda fans bloggarom att 160 kbps i bit rate är på tok för dåligljudkvalitet för att betala fullpris, eller ensöver huvud taget, medan andra hävdar att omRadiohead lägger ut sin musik i princip gratistvå månader innan plattan släpps borde manvara mer än nöjd att man får lyssna på den.Inte ens mindre vana Radiohead-lyssnarehar väl undgått att höra Creep fråndebutalbumet Pablo Honey – singeln som gavRadiohead ett namn och säkrade ett andraskivsläpp. Sex album senare, ett solosläppav Thom Yorke i fjol, medverkande i diversefilmprojekt, South Park-episod och filmmusiktill bland annat en Harry Potter-film, är detdags att släppa nytt material, den första fulllängdarenpå fyra år.Ska man jämföra In Rainbows medRadioheads tidigare plattor är det inte särskiltöverraskande att den kommer just nu, sist iordningen. Stilen chockerar på intet sätt sinafans så som Kid A efter OK Computer och deförsta två mer gitarrbaserade rockplattornauppenbarligen gjorde. De framträdande ochrockiga gitarriffen är fortfarande nästan heltexkluderade och har ersatts av plockgitarrer,om gitarr finns med över huvud taget. Musikendomineras istället av Yorkes speciella röstoch texter, tillsammans med den inarbetadeexperimentella ljudbilden, som kännetecknarnutida Radiohead. Rock möter electronica påett sätt som skapar Radioheads unika soundoch som också bidragit till att de krönts till ettav vår tids största band.Först var mina favoritspår All I Needoch Reckoner – det första karaktäriserat avmelankoliskt pianospel, släpande sång och ensorglig kärlekstext i bästa Radiohead-anda.Efter ett tiotal lyssningar var det dock iställetspår som Nude eller House of Cards som blevnya favoriter. Då jag är ett större fan av Radioheadfrån OK Computer och framåt tilltalar derockigare första spåren på plattan mig minst,men jag uppskattar dem fortfarande. Är detnågot album jag kan tänka mig att betala fullprisför så är det In Rainbows. Får jag pengaröver i jul kanske jag till och med beställerdiscboxen med bonusskivan från den snygga,regnbågspixliga hemsidan.Karin KnapeTHE RAVEONETTESLust Lust LustBORDERJag tror att jag ganska så säkert kan utse skivansom kommer att ligga på första platsen närdet är dags att rangordna årets plattor. TheRaveonettes har med sin tredje fullängdarelyckats att kombinera allt det som spretat påderas tidigare alster. Mörkret från första EP:n med skramlet från Chain Gang of Love medretropopen på senaste Pretty in Black. Detskramlar och stökar rejält, samtidigt som poppendryper över de mörka självproduceradelåtarna om lust, lust och just det, mera lust.Öppningen Aly, Walk With Me är som titelnantyder en promenad med en trummaskini perfekt gångtakt med skönsång och gitarrattackersom skulle få Thurston Moore att lemed hela ansiktet. Dead Sound kombinerarPhil Spectors flickpop med lite väl valdaSuicide-stölder, kanske speciellt från derasdebuts Cheree. You Want the Candy hadelika gärna kunnat ha varit på Chain Gang ofLove med en renare produktion. Bättre änså vet i tusan om Raveonettes kan bli, menjag hoppas verkligen det då de inte gjort migbesviken hittills. Om nån nu bara kunde lockahit dem för en spelning också.Mathias SkeppstedtSEVENDUSTAlphaRYKODISC/BONNIERAMIGOAtlantabaserade Sevendust har kommit framtill sin sjätte studioplatta. Inte helt enkelt attplacera dem musikaliskt men en skapligt bredbenämning som metal är en given grundplåt.Feta gitarrer och hårda vrål talar för mertraditionell aggro men när tempot dras neroch musiken får en alternativrockigare prägelläggs ytterliggare en dimension till.Klart intressant.Roger BengtssonELIN RUTH SIGVARDSSONA FictionBOLERO/WARNERJag charmades av Elin Sigvardssons enkla menvarma debut Saturday Light Naive och det trotsatt jag vanligtvis har svårt för allt som kommerfrån Winnerbäck-land. Men det var fyra årsedan nu och det är en annan artist som jagmöter på A Fiction. Numera har hon lagt till