LUM nr 1 - 30 januari (PDF 4 MB - Nytt fönster) - Humanekologi ...

märkas – utan i form av brev och telefonsamtalfrån läsare.De många tidningsartiklarna har i huvudsaktillkommit under Ann Heberleins senaste föräldraledighet.Det var också indirekt den lilla dotternFanny som fick henne att skriva sitt första inlägg.Detta handlade om en uppmärksammad våldtäktpå en ung flicka i Ystad, där det sågs som förmildrandeatt flickan frivilligt följt med de pojkar avvilka hon senare våldtogs.– Hon följde med dem för att hon var bekantmed dem. Ska detta räknas som en nackdel förhenne och en ursäkt för förövarna? Ska jag läraFanny att aldrig bli bekant med pojkar, eftersomalla pojkar är potentiella våldtäktsmän? undrarAnn Heberlein upprört.Diskuterar med sönernaHon har också två söner på nio och tio år. Frågorom rättvisor och orättvisor, kön, makt ochförlåtelse – både i större sammanhang, och närdet gäller så enkla saker som utspilld mjölk ochbarngräl vid matbordet – kommer därför ofta uppi familjens vardag.Familjen flyttade för ett par år sedan från Lundtill Österlen, där Anns make Magnus är präst iHammenhög och Stiby. Själv sjunger hon i kyrkokören,men har annars inte åtagit sig några traditionellaprästfruplikter. Att vara trebarnsmor,forskare och skribent är mycket nog.På familjens avstyckade gård finns får, höns,hundar och kattor, men däremot inte den förstpåtänkta hästen.– Det blev en baby i stället – och tiden räckerinte till bådadera! säger hon.Fanny kom oplanerat mitt under avhandlingsarbetet,så Ann Heberleins hästdrömmar får väntanågra år.Jobbar mest hemmaHon har inget emot de långa pendlingsavstånden.Dels njuter hon av den ensamma tystnaden i bilen,dels är det inte så ofta hon gör resan till Lund.Huvudarbetsplatsen finns i hemmet på Österlen,vilket hennes ganska kala och boklösa arbetsrumpå Teologicum vittnar om.Enda nackdelen med hemmaskrivandet är attmakens församlingsbor kan ha svårt att dra gränsenmellan hennes arbetstid och hennes fritid.Men det har Ann Heberlein å andra sidan ocksåsjälv. I hennes liv flyter det personliga och det arbetsmässigaständigt samman, både när det gällertiden och engagemanget.TEXT: INGELA BJÖRCKFOTO: KENNET RUONA”Ska jag läraFanny attaldrig blibekant medpojkar, eftersomallapojkar ärpotentiellavåldtäktsmän?”AnnonsXI