"Om livet känns hopplöst" (Pdf-fil, 264 Kb)

Viktiga signalerHur ska man bedöma risken för självmord? Det är mycket vanligt att densom har självmordsfunderingar berättar om sina avsikter öppet ellerförstucket.Det gäller att lära sig tolka det som brukar kallas för självmordsmeddelande.Ett sådant meddelande kan yttra sig både med ord och viakroppsspråk.De första signalerna kanske märks som ett förändrat sätt att röra sig, enförändrad blick eller andra icke-verbala budskap. Den person som skickar utsådana signaler kan ha svårt att uttrycka sina tankar i ord, av rädsla för attandra ska tycka att han eller hon är onormal.Då och då kan det komma en replik som ger ett mer eller mindre inlindatsjälvmordsmeddelande. Dit hör avskedsrepliken som ”Tack för allt du hargjort för mig” eller ”Hej då, nu kanske vi inte ses något mer”. Ibland märksdessa självmordsnära tankar bara genom att han eller hon talar ovanligtmycket om döden. Självmordstankar kan ibland också uttryckas direkt iform av hot ”Om du går din väg tar jag livet av mig”.Handlingar som avslöjar självmordstankar kan vara att man börjar samlapå sig en stor mängd tabletter eller skaffar sig vapen. Om man börjar ge bortminnesgåvor, upprättar testamente eller planerar för sin begravning kan detockså indirekt peka på självmordstankar.Dessa mer eller mindre omedvetna signaler till omgivningen uppfattasinte alltid även om de efteråt kan tyckas vara nog så tydliga.Dubbla budskapMen signalerna kan också vara svåra att tolka, därför att en självmordsnäraperson ofta uppträder ganska motsägelsefullt.Å ena sidan kan en sådan person förefalla ropa på hjälp – samtidigt somhon å andra sidan verkar avvisande och inte vill ta emot någon hjälp.Det finns också de som blir stökiga, överlägsna och avvisande motomgivningen i samband med att de verkligen behöver hjälp och stöd.Det är inte underligt att hjälparen då drar sig tillbaka. Tyvärr kan dettolkas som en bekräftelse på att ingen bryr sig om en och att man är ”heltvärdelös”.Bakom en sådan tolkning ligger ofta en omedveten upprepning av tidigtinlärda beteenden som innebär att man inte tror att någon hjälp finns att få.14