röster om integration och jämställdhet - Mångkulturellt centrum

»Vi har haft föreställningar där stora män suttit och gråtit.«Föreställningen bygger på verkliga berättelser som samlats in från ungdomari Husby och Skärholmen. Gymnasieungdomarna i publiken sitter förstavvaktande och lojt tillbakalutade men följer snart minsta rörelse på scenen.Tempot är högt och det här är ju deras språk, »hon är fett kåt«, deras sätt attklä sig och att röra sig. Särskilt pjäsens skvallerscen drar ner hysteriska skrattsalvor.Här sitter två äldre män i keps på kaféet och diskuterar tjejen somtagit tunnelbanan in till stan, en vardagshändelse som får gigantiska proportioner.Från att flickan skulle ha köpt en kortkort kjol till att hon går på diskooch hånglar med killar.Blixtsnabbt löper de falska ryktena vidare från den svenska förorten, når enliten by i Turkiet för att sedan komma tillbaka i form av ett telefonsamtal tillpappan: »Klarar du inte av att se till din dotter, måste vi komma och hjälpadig?«När pappan i desperation höjer handen mot flickan blir det märkligt tyst ipubliken. Men bara några sekunder senare skruvas tempot upp igen och vitillåts andas ut och skratta åt nidbilden av den oförstående socialsekreteraren.Utom tjejen som sitter mittemot. Hon som haft ett nollställt, liksom halvtbortvänt ansikte, under hela föreställningen. Hon som känner igen sig såmycket i handlingen – får jag veta senare – att hon går fram efteråt och berom hjälp.Efter slutscenen spelar man upp några utvalda dialoger igen. Nu fårpubliken komma med egna lösningar på problemen och alla engagerar sig.Flickan måste ta kontakt med skolsyster, tycker någon. Nej, hon borde hålladet inom familjen, är ett annat förslag. Andra i publiken hoppas på att broderneller mamman ska kunna påverka pappan. Men på några punkter är allaöverens: Det är viktigt att man pratar öppet om heder, pjäsen måste visas förföräldrar också och dessutom sändas i tv.»Grymt bra«, tycker både Yassi Jallow, 20 år, och Fardowza Mohammod, 20år, efter föreställningen. Sjuttonårige Ali Abdul-Khalik, som själv är kurd,kunde känna igen mycket i handlingen.– Alla de känsligaste delarna i vår kultur fanns med, som ryktesspridning tillexempel. Men det är förstås inte alla kurder som har det så här.Det händer att unga flickor kommer fram till skådespelarna efteråt. Då berde ofta om en autograf och småpratar lite först.– Senast det hände frågade tjejen om jag också var kurd, berättar NistiStêrk. När vi var ensamma undrade jag hur hon mådde och då berättade honatt hon var så desperat att hon tänkte rymma hemifrån. Numera har vi alltid12 • ELEKTRA