röster om integration och jämställdhet - Mångkulturellt centrum

Hon menar att det finns för lite resurser både när det gäller utbildning ochvårdinsatser. Det borde finnas flera konkreta alternativ, till exempel familjehemsom specialiserat sig på flickor från patriarkala miljöer. Lina jämför medmissbrukarvården där det finns ett spektrum av olika behandlingsmodelleroch hem att skicka klienterna till.– Om det inte finns flera olika alternativ kommer inte de här flickorna attfå den hjälp de behöver. För flickor som lämnar ett skyddat boende måste detockså finnas flera insatser, till exempel kollektivboende med personal.Men det är bara en bråkdel av de utsatta flickorna som placeras i skyddatboende. Det svåra är att veta hur man hjälper dem som vill bo kvar hemmautan att fortfarande känna sig kränkta, begränsade och rädda för att blir bortgifta,menar Lina. Om föräldrarna är öppna för förändringar kan man gå inoch arbeta med attitydförändringar hos dem. Ett av de få behandlingsalternativsom finns i Stockholm är Orienthälsan. Här arbetar man med terapi förhela familjen när kulturkrockar har lett till låsningar mellan föräldrar och barn.Men det finns också föräldrar som inte är mottagliga för terapi. Socialsekreterarenmåste då många gånger släppa fallen om flickan inte kan omhändertasgenom skyddslagstiftningen LVU, lagen om vård av unga.– Flickan går hem och vi vet inte vilka hot hon fortsätter att leva under. Detenda vi kan göra då är att förmedla till föräldrarna att vi är oroliga för dotternoch att vi kommer att fortsätta ha kontakt med henne.Ett annat problem är att lagstiftningen inte alltid är anpassad efter justde här flickornas behov. Om flickan är under 18 år måste hennes föräldrar alltidkontaktas när en utredning startas. Då är det många flickor som backar urav rädsla eftersom de vet att problem kan bli ännu värre hemma. Enligt Linakan man träffa flickan några gånger i en så kallad förhandsbedömning innanutredningen startas.– Men det är väldigt oklart hur många gånger, här tycker jag att lagstiftningenbehöver ses över. Ofta är vi för rädda för att göra tjänstefel och släpperflickorna för lätt. Här kanske man ska visa civilkurage och se vad som händerom man träffar flickan längre under förhandsbedömningen.– Vi lägger också ofta för stort ansvar på flickan själv. Det är viktigt att lyssnapå henne och ta reda på vad hon vill, men hon har samtidigt svårt för attuttrycka en egen vilja när hon är pressad och lever i ett så stort kaos. Honmåste få mycket stöd, men ibland är det nödvändigt att gå in och bestämmaåt henne och omhänderta henne. Alla flickor i sådana här situationer har rätttill stöd och skydd oavsett kulturell och etnisk bakgrund. De här tjejerna skaförstås inte behöva tåla mer än svenska flickor.74 • SOCIALTJÄNSTEN