röster om integration och jämställdhet - Mångkulturellt centrum

inom olika invandrarföreningar. Det händer att männen undviker att gå in idiskussionerna efter pjäsen eftersom de tycker att ämnet är en kvinnofråga.– För mig är det en familje- och samhällsfråga, säger Seyran orubbligt. Mende mest konservativa tycker att man inte ska lägga sig i deras liv, och dekommer heller aldrig till den här sortens diskussioner.– Många av dem har också mångåriga erfarenheter av krig, aggressioneroch tortyr. Vi får försöka att hitta andra vägar att nå dem.Seyran menar att alla föräldrar måste få mer kunskap om demokrati, jämställdhetoch barnuppfostran när de kommer till Sverige. På frågan om detinte är att tvinga fram svenska värderingar ler hon bara och säger att vi svenskaralltid är så försiktiga.– Vi måste ta steget framåt och delta mer i det svenska samhället och i föreningslivet.Om Fadimes pappa hade varit mer medveten om svenska värderingarså hade han haft egna verktyg att kunna stå emot pressen utifrån, hävdarSeyran.Under våren 2003 kommer Kurdistans Kvinnoförbund att arbeta medfamiljefrågor och målet är att både kvinnor, män och ungdomar ska delta.Seyran har arrangerat flera paneldebatter och seminarier i ämnet. Hon harockså lett samtalsgrupper med kvinnor, där man bland annat diskuterat kroppoch sexualitet – tabubelagda ämnen i den kurdiska kulturen. Under någradiskussioner har man sammanfört mammor och döttrar. Syftet har varit att fåigång en diskussion om hur flickorna ser på mödrarna och vilken hjälp de villha.– Det blev så känsloladdat att de flesta av oss började gråta, berättarSeyran. Flickorna sa: »Ni måste börja lita på oss! Vi är stolta över att vara kurder,men vi har rätt till vår frihet. Ni måste stödja oss i detta och inte varadespotiska mammor«.Seyran menar att styrkan hos kvinnorna i gruppen vuxit. Men hon erkännerockså att hon själv drabbats av samma ryktesspridning som visas i pjäsenElektra.– Jag har fått höra att jag inte ska göra kvinnorna till feminister, så att deskulle få för sig att skilja sig från sina män.Seyran, som arbetat politiskt sedan hon var 16 år, ler luttrat:– Någon måste ta första steget, och jag gör det gärna. Men kampen har alltidett pris!ELEKTRA • 15