Lidandet enligt Matteus

DROR FEILER”Vi är personligtansvariga”När jag blev tillfrågad av Hans Ola Ericsson om jag villekomponera musik som skulle integreras i Bachs Matteuspassionoch – som om inte detta var nog – dessutom regisseraföreställningen drabbades jag av något för mig såovanligt som panik!Jag frågade mig själv, kan nykomponerad musik integrerasi Bachs Matteuspassion överhuvudtaget och omdet nu vore möjligt varför ska man göra detta?När jag fick tag i ett faksimil av Bachs partitur från1736 och såg att texten var skriven i två färger – Bachsvanliga mörkbruna bläck för alla koraler och arior ochrött bläck för evangelistens ord – var det som direktakompositions- och regianvisningar. På samma sätt somBach hade lyft fram evangelistens ord i rött och skapat enreliefverkan i relation till resten av partituret ville jagförsöka komponera musik som skulle stå i relief till Bachsmusik. Jag ville komponera musik som ligger så långt sommöjligt från det idiomatiska i Bachs musik men samtidigtbehålla det agiterande och emotionella som finns iMatteuspassionen. Det slog mig då också att jag hade lästi Hans Bunges intervju med Hanns Eisler att han ochBertold Brecht hade ”Passionen” som inspiration ochmodell för sitt arbete med teaterpjäsen ”Åtgärden”.Dessa två vitt skilda associationer gav mig den hävstångjag behövde för att kunna börja med detta omöjliga uppdrag:Att komponera musik som gestaltar vår tids lidandei relation till lidandet i passionsberättelsen.För att understryka reliefverkan och det dialektiskaoch historiska perspektivet i relation till Bachs Matteuspassionvalde jag instrument och klanger från vår tid ochtvå dikter av den peruanske poeten César Vallejo (1892-1938), vars texter jag har arbetat med sedan slutet av 70-talet.”Ja, jag är den som svikit.”Så lyder Bachs tunga budskap till oss alla och envar. Ettbudskap som etsas in med smärtsam klarhet när kören pålärjungarnas oroliga fråga svarar ”Ja, jag är den somsvikit.”. Svaret kommer som en vändpunkt och insiktefter att en och samma fråga oroligt upprepats 11 gångermellan lärjungarna ”Herre är det jag?” . Lidandet enligtMatteus ur Bachs tidsperspektiv lyder sålunda: Ja, vi ärpersonligt ansvariga, var och en som individ, och somkollektiv.Lidandet enligt Matteus år 2001 är: Ja, vi är personligtansvariga, var och en som individ, och som kollektiv.Därför bör vi inte fråga oss om vi är skyldiga utan tillvad, och vi bör fråga oss hur vi kan minska lidandet ivärlden.22