Misshandel mellan obekanta - Brottsförebyggande rådet

våldsbrottsligheten. 26 Till den diskussionen bör enligt Brå:s meningläggas konsekvenserna av ett förändrat mönster i polisens anmälningsupptagningsbenägenhet.Mellan åren 2001 och det studeradeåret 2006–2007 ökade antalet anmälningar om misshandel med enobekant gärningsman med 8 467 fall. Den ökade upptagningsbenägenhetenbland poliser förklarar cirka 40 procent av den ökningen.Den mest problematiska konsekvensen torde ändå vara att det sänderen ambivalent signal till de inblandade. Å ena sidan signaleras attäven lindriga slagsmål på stan är något så oacceptabelt att det alltidmåste leda till en polisanmälan oavsett parternas vilja. Å andra sidanges signalen att rättsväsendet i praktiken inte anser att dessa ärendenär värda att prioriteras. Frågan är hur detta påverkar dels parterna,dels det allmänna rättsmedvetandet.I princip finns det två vägar för att komma tillrätta med denna problematik.Den ena vägen innebär att man lyfter frågan om det är rimligtmed åtalsplikt vid lindrig misshandel mellan obekanta. Den andravägen är att polisen i större utsträckning försöker utreda dessa fall. Sålänge det finns allmän åtalsplikt torde detta vara det enda rimliga alternativet.Generellt är dessa fall svårare att klara upp än fall där målsägandensamarbetar i utredningen. Men genomgången av nedlagdaärenden visar att det inte alls behöver vara omöjligt. I föregående kapitelhar visats att många av de nedlagda ärendena där målsägandeninte vill samarbeta innehåller odragna trådar.26Se bl.a. Estrada, F. (1999). Ungdomsbrottslighet som samhällsproblem: utveckling,uppmärksamhet och reaktion. Stockholm: Kriminologiska institutionen, StockholmsUniversitet samt Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007. Rapport 2008:23.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.51