Misshandel mellan obekanta - Brottsförebyggande rådet

som var först på platsen, vilket också bekräftades i intervjuerna medpoliser i yttre tjänst. Som orsak angav utredarna att detta inte var kutymoch att de mot den bakgrunden inte ville ”klaga” om de hittadebrister i hanteringen. Både de utredande poliser och de förundersökningsledaresom Brå intervjuat uppgav i sin tur att de mycket sällanfick feedback från åklagaren om orsaken till att ett ärende lades ned.Med mer återkoppling i alla led – både positiv och negativ – torde förutsättningarnaatt öka personuppklaringen förbättras.Avstå inte från att redovisa förundersökningsprotokoll baraför att stödbevisning saknas i ärendetDe tidigare punkterna riktar in sig på hur polisen kan förbättra sittutredningsarbete och därmed öka personuppklaringen och chansentill åtal. Men det finns faktiskt också en enklare väg att uppnå detta,och det är att polisen inte som i dag lägger ned en hel del ärenden sominnehåller tillräcklig information för att räcka för ett åtal. Studienvisar nämligen att en fjärdedel av de ärenden som polisen lägger nedinnehåller det som åklagarna kräver för ett åtal: en trovärdig, tydligberättelse av vad som skett från målsäganden och en identifieradmisstänkt. Det tycks som om polisen i viss utsträckning uppfattar attåklagarna oundgängligen kräver stödbevisning för att väcka åtal i ettärende. Men studien visar att en stor andel av ärendena som ledde tillåtal inte hade någon stödbevisning. Enligt Brå:s bedömning kan detfinnas skäl för polisen att i större utsträckning redovisa även ärendenutan stödbevisning som förundersökningsprotokoll till åklagarna.Det kan leda både till att personuppklaringen höjs och att åklagarnaskrav för ett åtal blir tydligare.Diskutera den ökade andelen polisinitierade anmälningar motmålsägandens vilja och hur dessa hanterasSom framgick i det förra avsnittet har antalet och andelen anmälningarsom polisen själv initierat, mot målsägandens önskan, ökat påtagligtde senaste fem åren. Bakgrunden till förändringen tycks främstvara den dom från år 2002 som ledde till att två poliser blev dömdaför tjänstefel till dagsböter efter att ha underlåtit att ta upp en anmälanom misshandel där målsäganden inte ville medverka. Det somockså framgår är att dessa anmälningar oftast inte leder till några förundersökningsåtgärder,dels eftersom de är svårutredda, dels eftersombåde de utredande poliserna och förundersökningsledarna inte tyckeratt dessa ärenden är värda att lägga ned tid på. Detta arbetssätt ledertill att andelen personuppklarade ärenden minskar även om polisenlyckas höja personuppklaringen i de ärenden där målsäganden självvill anmäla brottet.Det finns alltså flera skäl till att tänka över syftet med rapporteringsplikteni dessa fall och vilken funktion det fyller att ta upp anmälningarsom man inte avser utreda. En vanlig invändning mot att54