981-1255 .ldreskrift - MSD

elaterar sänkt noradrenerg, serotonerg och till viss del dopaminergneurotransmission med den biologiska grunden för depression, kandet ses naturligt att uppfatta den åldrade hjärnan som speciellt vulnerabelför depression ur ett biologiskt perspektiv. En sådan slutsatsär trots allt tveksam då vi talar om monoamindepressionshypoteseroch saknar studier som stödjer att högre ålder som en oberoende riskfaktorför depression. Också när man studerat andra biologiska variablerhos friska äldre som störningar i HPA-axeln (hypothalamicpituitary-adrenalaxis), CT/MR förekomst av t ex vitsubstansskadoreller förlångsammat EEG observeras milda åldersförändringar someventuellt kan vara riskfaktorer för åldersdepressioner men konklusivastudier saknas (Meyers et al. 1993, Taylor et al. 2003).Kroppsliga sjukdomarFörekomst av kroppsliga sjukdomar träder fram allt tydligare som enav de största riskfaktorerna för depression hos äldre. Sambanden ärkomplexa och långtifrån klarlagda. Såväl biologiska som psykologiskafaktorer anses vara av betydelse. En mycket hög frekvens av depression(i medeltal kring 30 procent prevalens) i samband med somatiskasjukdomar som drabbar CNS, som Parkinson, stroke ochAlzheimers sjukdom talar för ett betydande organiskt inslag i dessadepressioner. Även vid andra somatiska sjukdomar som endokrinasjukdomar inklusive diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och cancer är samtidigadepressioner vanliga (Katona&Livingstone, 1997). Vaskulärdepression har blivit ett begrepp med hög klinisk ”face-validity” fördepressioner hos patienter belastade med kärlsjukdomar eller riskfaktorerför kärlsjukdomar (Alexopoulos et al. 1997). Samsjuklighetenblir av betydelse inte bara för uppkomsten av depression utan ävenför diagnostiska svårigheter, behandlingsaspekter och risken för försämradprognos.11