havet

MNEMIOPSIS LEIDYI – FÖREKOMST OCH PÅVERKAN PÅ EKOSYSTEMET
liv och rörelse i fria vattnet
Kaskadeffekter av kammaneten Mnemiopsis leidyI, Gullmarsfjorden
hoppkräftor (mg C/m 3 )
Hoppkräftor
60
40
20
0
Aug Sep Oct Nov Dec
klorofyll, 0-10m (mg/m 3 )
6
5
4
3
2
1
0
Klorofyll
Aug Sep Oct Nov Dec
primärprod. (mg C/m 2 /dygn)
1200
1000
800
600
400
200
0
Primärproduktion
2007–2010, 2014
(Mnemiopsis)
2011–2013
(inga Mnemiopsis)
Aug Sep Oct Nov Dec
3
b iomassa våtvikt (g /m )
Mnemiopsis leidyi 2007–2014, Gullmarsfjorden
2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014
80
60
40
20
0
2007
2008 2009 2010
2011 2012 2013
2014
2015
m De år som Mnemiopsis förekommer
konsumerar de en stor del av biomassan
av calanoida hoppkräftor. Därmed minskar
betningstrycket på växtplankton och det
visar sig som högre klorofyllhalter i vattnet.
Tillväxten av växtplankton, primärproduktionen,
är däremot inte påverkad av kaskaderna
utan styrs mer av tillgången på ljus. (Data
från Tiselius & Friis Möller in prep.).
i Biomassa av Mnemiopsis leidyi vid
Släggö vid Gullmarsfjordens mynning,
2007–2014.
annat öronmaneten och brännmaneten.
Båda arterna har nässelceller som skadar
huden vid kontakt, men vanligtvis känner
vi bara effekten av brännmaneten, då den
är mer potent. Nässelcellerna används vid
fångst av byten och som försvar. De vuxna
maneterna kallas medusor och lever i den
fria vattenmassan. Livscykeln innehåller
även ett bottenlevande polypstadium som
knoppar av nya små maneter, öronmaneter
under hösten och brännmaneter under
våren. De små larverna simmar upp till
ytan och växer till under våren för att nå
maximal storlek under sommaren. Brännmaneter
kan leva i två år, men öronmaneterna
är ettåriga och dör under tidig höst.
Förekomsten av maneterna varierar år
från år, beroende av hur väl polyperna på
bottnarna knoppar av sig och hur väl de
små maneterna överlever predationen i
vattnet. Maneter, och särskilt brännmaneter,
undviker varmt vatten och simmar ner
till djupare och kallare vatten när ytvattnet
blir för varmt, vilket vi människor uppskattar
då vi gärna badar när vattnet är varmt.
Förökar sig kontinuerligt
Den andra gruppen av maneter är kammaneter
och hit hör exempelvis krusbärsmaneten.
De har inga nässelceller som kan
skada vid beröring utan är helt ofarliga.
Kammaneterna förökar sig kontinuerligt
i den fria vattenmassan om tillgången på
föda är god.
Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis
leidyi är en kammanet som för första
gången upptäcktes i våra vatten 2006, utanför
västkusten, och började övervakas 2007.
Troligen följde den med i barlastvatten från
fartyg. Arten har skapat en helt ny situation
för det pelagiska ekosystemet i Västerhavet.
I och med att de kan föröka sig kontinuerligt
under sensommar och höst kan de vid
god tillgång på föda öka kraftigt i antal och
därmed konsumera nästan alla djurplankton.
Vid sådana tillfällen har de en kraftigt
reducerande effekt på de dominerande
hoppkräftorna, betydligt kraftigare än
motsvarande effekt från öronmaneter eller
brännmaneter.
Viktig roll i ekosystemet
Maneter är toppredatorer och därmed
viktiga för näringsvävens struktur, då de
kan sägas vara en trofisk nyckelgrupp.
Födan utgörs av olika små djurplankton
och fisklarver. De är effektiva predatorer
som under gynnsamma förhållanden kan
äta stora mängder föda. Öronmaneter
konkurrerar med fisk om små djurplankton,
till exempel hoppkräftor, och var tidigare
de viktigaste predatorerna på dessa.
Eftersom generationstiden för öronmaneterna
är ett år saknade de möjlighet att
föröka sig snabbt om mängden hoppkräftor
ökar.
Den amerikanska kammaneten har
mycket kortare generationstid och är
även hermafroditer. När den amerikanska
kammaneten finns i våra vatten kan predationen
numera pågå även under hösten,
när hoppkräftorna normalt når sin högsta
biomassa. Kammaneterna tillväxer snabbt
men framförallt kan de föröka sig snabbt
om de har god tillgång på föda. Tillsammans
kan de olika grupperna av maneter
numera konsumera nästan alla hoppkräftor
längs svenska kusten under hösten.
Konkurrensen mellan fisk och maneter har
blivit mycket starkare och kammaneternas
predation på djurplankton påverkar troligen
tillväxten av ung fisk negativt.
En annan konsekvens av maneternas
reduktion av djurplankton är att växtplankton
kan tillväxa ohämmat. Avsaknad
av betande djurplankton, kan då ge upphov
till algblomningar med förhöjda klorofyll­
havet 2015 / 2016
53