Vilken mäktig Gud vi har… - Till Liv

LÖSNUMMERPRIS: 40 KR 

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 12 2007

foto: richard sweet 

Gud vare tack 

för hans 

obeskrivligt 

rika gåva. 

2 kor. 9:15 

Innehåll 

3 FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT OVE BENGTSSON 

4 I FOKUS REBECKA ENGSTRÖM 

5 ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT DAN SARKAR 

6 PÅ NYTT BERÄTTELSE AV REBECKA ENGSTRÖM 

8 AKTUELLT • FÖRTRYCK OCH FÖRVÄNTAN 

9 TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT DAN SARKAR 

10 MÅNADENS FÖRKLARING OM MARIA DANIEL BRANDT 

11 VILKEN MÄKTIG GUD VI HAR INTERVJU FRÅN JAPAN 

14 FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT OLA JOHANSSON 

15 MARIAS LOVSÅNG 

16 MESSIAS, DEN UTLOVADE KONUNGEN BÖRJE SVENSSON 

20 I MÖTET MED IRENAEUS LARS-ÅKE NILSSON 

21 SÅ ÄLSKADE GUD HANS HALLEBO 

22 AKTUELLT • VID DEN TIDEN 

23 JESU KRISTI SLÄKTTAVLA 

24 JULDAGEN JAN-ULRIK SMETANA 

25 SIMEON, EN SOM VÄNTAT 

26 JULKRYSS, JULGOTT OCH EN JULLEK 

28 ANNANDAG JUL OLA JOHANSSON 

29 TILLVÄXT UNDER FÖRFÖLJELSE JOHAN CANDELIN 

30 VAR DET BARA EN DRÖM? HANS HALLEBO 

31 VILKEN MÄKTIG GUD VI HAR INTERVJU MED INVANDRARE 

34 SÖNDAGEN EFTER JUL JAN ERIKSSON 

35 HERDARNA MATTS-EDVIN KLEMETS 

36 GLIMTAR FRÅN ELMS MISSIONSLÄNDER 

39 JAG JAGAR MOT MÅLET ATO AWGICHEW ENDALE 

40 NYÅRSDAGEN JAN ERIKSSON 

41 CD OCH BOK-TIPS 

42 TRETTONDEDAG JUL JAN-ULRIK SMETANA 

43 AKTUELLT • DE FÖLJDE STJÄRNAN 

44 TRE VISE MÄN PER-OLOF SJÖGREN 

45 BÖN 

46 INFO FRÅN TILL LIV 

47 ANNONSER & INFO 

48 TIDEN ÄR INNE HANS HALLEBO 

Redaktörstankar 

En nyhet till oss 

HIMMELSKE FADER, när vi ännu en gång förbereder julen, hjälp 

oss att i våra upptagna liv hitta tid för stillhet, eftertanke 

och bön, så att vi stannar upp inför din kärleks under och låter 

berättelsen om Frälsarens födelse tränga in i våra hjärtan 

och sinnen. Låt vår glädje fördjupas, vår tillbedjan bli 

mer sann och våra liv allt mer präglas av att du sände din 

Son, Jesus Kristus, vår Herre, för att rädda oss. 

DU HÅLLER NU EN ALLDELES NY TIDNING I DIN HAND. Det är Till Liv, en kristen 

månadstidning som funnits i drygt tio år och som man kan prenumerera på. I 

år ersätter den också den jultidning som ELM i många år gett ut under namnet 

Fridsbudskapet. 

En äldre betydelse av ordet ”tidning” är ”underrättelse” eller ”nyhet”. Ta 

emot denna tidning som en nyhet om varför vi firar jul, om varför Gud blev 

människa och om vad det får för konsekvenser för alla människor. 

Läs utan förutfattade meningar om vad kristen tro är, 

som om du inte hört det förut. Våga tänka att Gud finns – 

gör han det, så gör han det oavsett om vi tror det eller inte. 

Finns han inte – då är det meningslöst att göra en tidning 

om detta, då är denna nyhet inget värd. 

Nyheten är: Jesus Kristus, Guds Son föddes som 

människa in i vår historia för att rädda hela mänskligheten, 

ja, hela sin skapelse. Varje gång vi skriver ett 

årtal påminns vi egentligen om detta, ja, om julen – stora 

delar av världen daterar ju tiden efter Jesu Kristi födelse. Varje 

år firar många människor jul, på något sätt. 

Denna nyhet proklamerades direkt när de första människorna vänt sig från 

sin Skapare. Gud hade en räddningsplan färdig: en Son, ett folk och rik välsignelse. 

På ett särskilt sätt utvalde Gud ett eget folk, Israel. Men vi läser i Gamla 

testamentet att de ofta valde bort Gud, till sin egen olycka. Samtidigt längtade 

de efter den befriare, den Messias som Gud lovat dem. Och en dag kom Gud till 

sitt folk – var det den Messias man väntat på? Några tog emot honom, andra 

inte. Men de som tog emot honom tackade Gud för att han hållit sina löften, för 

att han kommit med frid till en sargad mänsklighet. 

Nyheten till dig i dag är: Du kan få frid. Du kan få frid i ditt trasiga inre. Du 

kan få frid i relationen med andra människor. Du kan få frid med Gud, din Skapare, 

och med honom som från början utvalt även dig till att höra till hans folk. 

Många människor har genom alla tider kommit till tro på denne Jesus Kristus, 

levt med och för honom och till och med fått offra sina liv för denna tro. 

Kan någon vilja dö för det som bara är ett påhitt, en verklighetsflykt, religiösa 

funderingar? 

Gud finns inte långt borta från någon enda av oss – han är mitt ibland oss. 

Ta emot honom, fira en jul med Jesus! Bjud in honom i ditt liv. 

UR BÖNBOKENTRADITION OCH LIV (bearb.) 

EVA ANDERSSON, redaktör 

till.liv.red@telia.com 

2 TILL LIV 12#2007

Ord till liv • Första söndagen i Advent 

Konungen kommer! 

Se, din konung kommer till dig, ödmjuk … ur matt. 21:1–9 

DEN DANSKE PRÄSTEN skulle påbörja förberedelsen av ett nytt kyrkoårs 

evangelietexter. Visst hade han predikat över dem tidigare, 

men nu kände han det omöjligt. En natt drömde han att han 

såg en allé med 52 avlövade, tillsynes döda träd. Här är 

mina 52 predikningar, tänkte prästen. Inget liv! Men 

plötsligt ser han en man komma ridande. Han stannar 

vid varje träd och räcker ut sin hand. I ett nu växer ett 

rikt lövverk fram – doftande av friskhet. Vilken förändring 

för prästen, som förstod att ryttaren var Jesus! 

Han hade fått svar på frågan: Varifrån skall min hjälp 

komma? (Ps. 121.) 

SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG – bildligt talat ridande in 

bland bibelorden för att ge liv. 

Se! Det klingar en glädjefylld appell i det lilla ordet. Pass på! 

Nu öppnas rättfärdighetens portar på vid gavel. En ljuvlig doft av 

salighet strömmar mot dig. Jesus kommer i ett himmelskt ljussken likt det Paulus 

fick uppleva på väg till Damaskus. Han kommer med din frälsning och visar 

upp sitt segerbyte (Jes. 62:11). 

Han kommer utan att du har kallat på honom. Frivilligt. Du har inte stigit 

upp till himlen för att kalla ner honom. Du har inte förtjänat att han kommer 

eller frågat om han ville komma. Ändå står han nu och räcker ut sin hand mot 

dig, en ovärdig syndare, och säger: Här är jag, här är jag (Jes. 65:1). Han kommer 

därför att han älskar dig och vill rädda dig. Han kräver ingenting annat än 

att du låter honom ta alla dina synder från dig och låter dig bli frälst av nåd. Ja, 

han kommer bara för att tjäna dig och göra dig gott. Han kommer inte för sin 

egen skull, utan för din. Han kommer för att ge allt sitt eget till dig, som din vän 

och broder. Han kommer ödmjuk – inte med åska och blixt som på berget Sinai 

vid lagens utgivande. Han kommer stilla och milt – hotar inte, straffar inte. Han 

hämnas inte synderna och överträdelserna. Han kommer för att hjälpa, frälsa 

och ge frid, den store fridskonungen. Och Jesus har tid att lyssna. Han har inte 

bråttom som vi. Jesus jäktar aldrig. 

NU ÄR HAN HÄR för att ta sig an din sak. Vilket underbart uttryck! Ta sig an. Liksom 

en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade, 

så skall också jag ta mig an mina får, säger Herren (Hes. 34:12). Då är han samtidigt 

din försvarare, som för din talan inför din himmelske Far. Guds församling 

kan verkligen jubla av fröjd över Jesus. 

BÖN: Tack, du vår himmelske konung, för att du kommer och tar dig an oss! 

OVE BENGTSSON 

Predikant, Örkelljunga 

illustration: renée göth 

TILL LIV 12#2007 3

I fokus 

Undergång, flykt och hopp 

DET HAR VARIT ETT ÅR AV DOMEDAGSPROFETIOR. I media har 

framtidsbilderna duggat tätt av en värld med svåra oväder, 

missväxt, flyktingströmmar och krig som följd av omfattande 

klimatförändringar. Den värld vi lever i kommer inte att bestå. 

Undergångstemat har analyserats från olika vinklar, och i en 

serie kallad ”Apokalyps nu” i Dagens Nyheter skriver Aase 

Berg (15/7): ”Apokalypsen är det bortträngdas återkomst. Det 

finns bara en utväg, och det är att dra fram fasan i ljuset innan 

den anfaller på eget bevåg. Som Houellebecq skriver: ’Sök dig 

ända ner till botten av bristen på kärlek’, det vill säga till den 

ensamhet som varken ger kickar, bekräftelse eller vinning. Där 

finns utvägen ur vårt överhängande inferno.” 

Sanningen framhålls som strategi: vi måste se med öppna 

ögon hur världen och vi själva är beskaffade. Aase Berg lyfter 

fram denna utväg i kontrast till allt det som vi så ofta använder 

för att döva oss och för att fly bort – hysterisk konsumtion, 

ständigt behov av action, dyra prylar och exotiska resor. Det är 

bara symptom, skriver hon: ”Själva sjukdomen är ett djupare 

helvete: skräcken för tomhet och tristess, det vill säga skräcken 

för den existentiella ensamheten.” 

I jultider är det lätt att ge Aase Berg rätt. Konsumtionshysterin 

slår ständigt nya rekord. Vad är det som vi så krampaktigt 

försöker dölja? Ensamheten, ledan, tristessen. Men vem kan å 

andra sidan orka leva med det som hon ger som alternativ? Att 

se misären med öppna ögon, att orka inse tomheten och övergivenheten, 

att vi var och en står oss själva närmast, att kärlek 

och omtanke är undantag. Nog har hon rätt i många stycken, 

och inget av det blir mindre sant för att vi försöker förneka det. 

Men kan vi något annat? 

Till denna förtvivlade värld låter Gud sig födas som ett barn. 

Han visar oss en annan utväg. Vi är inte ensamma, inte övergivna. 

Vi är så högt älskade att den helige Guden tar gestalt som 

ett svagt, utsatt, sårbart litet människobarn för att kunna rädda 

oss. Förföljd och med Herodes dödsdom hängande över sig redan 

kort efter födseln. Han ger oss hopp, en möjlighet som låter 

oss se sanningen om världen och oss själva, men som inte 

stannar där i det fasansfulla, utan visar på en utväg av nåd, kärlek, 

förlåtelse – och en evighet tillsammans med honom. 

Han visar oss också på en väg för att sprida hoppet vidare, 

att våga vittna genom kärlek. Att våga vara sårbar, våga överbrygga 

klyftor, våga svälja förtret, trakasserier och svek. Att 

våga älska ändå, trots allt, därför att han har älskat oss först. 

Och därför att det finns förlåtelse. Han har gått före och visat 

vägen, och i den trygghet som Guds kärlek ger får vi också 

våga. Det hoppet behövs i världen. Gå ut och sprid det! 

REBECKA ENGSTRÖM 

Redaktionsledamot, Stockholm 

Dock, natt skall inte förbli där nu ångest råder. Ty ett barn blir oss fött, en son blir 

oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: 

Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. JES. 9:1, 6 

4 TILL LIV 12#2007

Ord till liv • Andra söndagen i Advent 

Guds rike är nära! 

När Johannes Döparen hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade 

Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära.” mark. 1:14–15 

FRAM TILL NU HAR JESUS haft en lågmäld profil sida vid sida med Johannes. Egentligen 

borde han väl ha gått under jorden och legat lågt när myndigheterna fängslade Johannes 

för regimkritik. Men Jesus gör tvärtom: han inleder en ännu mer offentlig verksamhet. 

Han besöker varenda stad och by i Galileen, och för att snabbare hinna ännu mer 

kallar han till sig lärjungar, som han utbildar, utrustar och utsänder som 

apostlar – för att göra som han: förkunna, hela och befria. Från Galileen 

sprids ryktet både till Jerusalem och utomlands. Folk strömmar 

till och snart talas det inte om något annat. Det är som om Jesus 

inte kan skynda sig fort nog att överallt förkunna: 

– TIDEN ÄR INNE! 

När det ser som mörkast ut – när Israel lider under en övermäktig 

ockupationsmakt, när den förste profet Gud sänt på 400 år 

blir fängslad – då är tiden inne för Guds ingripande. För dem 

som var mitt inne i lidandet kunde det se ut som om Gud övergivit 

dem. Men efteråt blev det tydligt att när det var som mörkast var 

Gud som mest aktiv; när Gud kändes som mest avlägsen var han som 

närmast. Detta är snarare en regel än ett undantag: vi är ofta blinda för 

Gud (som om inte bara mörkret gör oss blinda, utan att även ljuset av hans 

närvaro bländar) och vi ser hans handlande som tydligast i backspegeln. Och liksom 

gryningen är som närmast när det är som mörkast, förkunnar Jesus: 

– GUDS RIKE ÄR NÄRA! 

Guds rike är där Guds vilja sker. Så är det inte i dag. Det pågår ett universellt (hela skapelsen 

är inblandad) uppror mot Gud. Människans syndafall har dragit med sig död, lidande 

och nöd, och hela tiden sker saker mot Guds vilja. Men en dag ska hela universum 

bli Guds rike. Allt som inte är enligt Guds vilja ska då utrotas. Jesu förkunnelse att 

Guds rike är nära är ett fantastiskt budskap, som är bara en kort (men hur kort vet vi 

inte) tid från sin uppfyllelse. 

Samtidigt är Han själv Guds rike. I honom sker Guds vilja helt och fullt. Men återigen: 

de flesta missade att den fattige snickaren från Nasaret var Gud själv. När Jesus undervisar 

om hur nära Guds rike är, säger han det sensationella: Guds rike är inom er. 

I en kristen, som egentligen är delaktig i upproret mot Gud, flyttar Jesus in. Guds rike 

finns nu sida vid sida med den bortvända viljan. Steg för steg i en daglig kamp tar förlåtelsen 

makten över synden, kärleken över själviskheten, ödmjukheten över högmodet … 

Många slag förloras, men den som håller sig nära Jesus får hela tiden ny påfyllning av 

himmelrikets krafter. Och på den yttersta dagen, när också i henne allt som inte är Guds 

vilja slutligen förintas, blir hon, liksom resten av skapelsen, i fullständig harmoni med 

Gud, med universum och med hur hon var tänkt att vara: då är allt Guds rike. 

BÖN: Kom nära med Guds rike nu, Jesus! 

DAN SARKAR 

Komminister, Broby 

TILL LIV 12#2007 5 

illustration: renée göth

På nytt 

Maria gick längs gatan på väg mot musikskolan. Det var dags för 

pianolektion igen. Uppför trappan och sen vänta i fåtöljen medan 

eleven innan spelade klart sina sista minuter av lektionen. 

”Hej, Maria, välkommen in”, sa Lars när han öppnade dörren 

och släppte ut Anders, som var klar för dagen. 

Maria tog av sig jackan och satte sig vid pianot. Det kändes 

ganska bra i dag, hon hade övat lite mer än vanligt och tyckte 

att stycket som hon hade i läxa satt ganska bra. Hon började 

spela upp stycket för Lars, kom av sig lite grand på andra reprisen, 

men hon var ändå ganska nöjd. 

”Bra”, tyckte Lars, ”men kan du ta det igen, också försöker 

du få det lite svängigare. Prova att göra såhär i basen istället.” 

Lars spelade en bit för att visa hur han menade. 

Maria försökte igen, men det ville sig inte riktigt. Det lät inte 

så som det gjorde när Lars spelade. Hon fick öva ett tag, först 

bara basen för sig själv, och efter ett tag satt det ganska bra. 

Men så fort hon lade till högerhanden så gick det isär, det gick 

inte att få ihop. ”Du kan väl ta och öva på det här stycket till 

nästa vecka igen så får du säkert ihop det. Nu tycker jag att vi 

provar på ett annat stycke istället.” 

Hon släpade benen efter sig när hon kom ut på gatan igen. 

Dubbla läxor till nästa vecka! Och hon som brukade tycka att 

det vad tillräckligt jobbigt att hinna öva på ett stycke. Hon kände 

sig först ganska missmodig, men efter en stund började hon 

tänka att hon minsann skulle ta sig an utmaningen! Hon hade 

ju faktiskt känt, när hon satt där och övade på basgången, att 

det var nästan inom räckhåll. Det skulle ju vara så roligt att få 

det att låta så där som det lät när Lars spelade. Maria gick direkt 

in i finrummet och satte sig vid pianot när hon kom hem. 

EN VECKA SENARE VAR HON PÅ VÄG till pianolektion igen. Hon 

hade övat och övat tills basgången satt i ryggmärgen, och till 

slut hade det gått att sätta ihop med högerhanden. Visserligen 

hade hon inte hunnit träna på den andra läxan så mycket, men 

det skulle nog lösa sig. 

”Vad bra, Maria, det märks verkligen att du har övat! Nu 

svänger det!” Lars var entusiastisk. Han visade nya knep som 

man kunde lägga till, och sen gick de vidare med ett nytt stycke 

i samma stil. De sista minuterna kom han plötsligt på: 

”Men du hade ju ett stycke till i läxa. Ska du spela det nu kanske, 

så får jag höra.” Nu var Maria ganska trött efter en halvtimmes 

intensivt spelande, så att plötsligt byta genre och spela 

ett annat stycke gick inte så bra. Hon kom av sig flera gånger 

och kände sig stressad eftersom hon hörde att nästa elev stod 

och väntade utanför dörren. 

”Jag förstår att det är svårt att ställa om till en annan stil, och 

vi har ju spelat på rätt bra i dag. Jag tror att vi bryter här, så kan 

vi börja med det här stycket nästa gång istället.” 

Nu hade Maria i praktiken tre läxor att öva på: det första 

stycket, som hon skulle öva på med nya tillägg, det andra som 

hon inte hade lyckats så bra med i dag och så ett helt nytt stycke. 

Men nu hade hon kommit igång bra med spelningen, tyckte 

hon, så nu skulle hon hem och kämpa. 

Men när hon kom till musikskolan nästa vecka var Lars sjuk. 

I stället fick hon spela för en av de andra pianolärarna som 

ryckte in som vikarie. Hon spelade upp ett av styckena som hon 

hade haft i läxa, och sen fick hon krångla sig igenom ännu ett 

nytt stycke. Hon avskydde att spela direkt från noterna, det flöt 

liksom bara ihop för henne. Hon kunde inte förstå hur man 

kunde förvänta sig att någon skulle kunna läsa fyra stämmor 

6 TILL LIV 12#2007

samtidigt och sen få fingrarna på rätt toner. Det gick bara inte! 

När hon kom hem var hon på dåligt humör. Hon var inte alls 

sugen på att spela. Veckan gick, och hon kände flera gånger att 

hon borde sätta sig vid pianot och öva. Men hon orkade bara 

inte ta itu med det. Tisdagens pianolektion närmade sig. På 

måndagskvällen satte hon sig vid pianot för första gången sedan 

förra veckans lektion. Hon tänkte att hon i alla fall kunde 

ta och repetera de styckena som hon hade kunnat tidigare. Hon 

klinkade lite håglöst på pianot. Det ville sig inte alls, och efter 

en stund gav hon upp. 

På natten sov hon dåligt. Hon ville inte alls gå till pianolektionen 

nästa dag. Efter skolan dröjde hon sig kvar – övervägde 

möjligheten att ringa musikskolan och säga att hon var sjuk. 

Men nej, det kunde hon ju inte. Så hon gick dit, några minuter 

försenad. 

Dörren in till övningsrummet stod redan öppen, och Lars 

väntade på henne. 

”Hej, Maria, kul att se dig igen. Jag är ledsen att jag inte kunde 

komma förra veckan, men jag låg hemma i influensa i flera 

dagar. Hoppas att det gick bra att spela för Kristina istället. Nu 

sätter vi igång, tycker jag, så att vi hinner spela mycket i dag. 

Välj själv vad du vill börja med!” 

Maria satte sig och började på ett av styckena. Hon kom 

snart av sig. Provade med ett av de andra istället, men det gick 

inte mycket bättre. 

”Men hur är det, Maria, det verkar inte gå så bra i dag?” 

Nu fick hon ju erkänna att hon inte hade övat alls i veckan. 

Kraven kändes så stora! Det hade ju varit roligt att öva och förbättra 

sin spelning så länge det kändes som att målet var inom 

räckhåll. Men sen hade den ena läxan lagts på den andra tills 

det kändes som ett berg som hon inte kunde komma över. 

”Jag klarar inte det här”, sa hon till Lars. 

Lars satt tyst och tittade på henne en stund. Sen sa han: 

”Vet du vad, Maria? Jag tycker att vi stryker ett streck över 

alla de gamla läxorna och börjar på nytt istället.” 

Stryka ett streck över det gamla? Det var som en sten som föll 

från Marias rygg. Plötsligt var det roligt att spela igen, befriad 

från det som hade tyngt henne. Tänk vilken skillnad det blev! 

Hon och Lars började spela på något nytt, och det var längesedan 

hon hade haft så kul. 

IBLAND TRASSLAR LIVET TILL SIG, och vi beter oss inte som vi 

skulle önska. Vi vet att vi borde ta tag i trasslet och ordna upp 

det, för ofta drabbar vårt beteende även andra än oss själva. 

Men många gånger räcker krafterna inte till, och våra halvhjärtade 

försök leder bara till ännu värre trassel. 

Att inte kunna sin spelläxa är ingen synd, men vi kan få använda 

berättelsen om Maria och pianospelningen som en bild 

för den förlåtelse Gud ger oss för det som går snett i våra liv. Det 

är Guds stora gåva till oss att han, för Jesus skull, kan stryka ett 

streck över det som varit och befria oss från vår synd och skuld. 

Så får vi gå vidare i kampen för Guds rike utan att behöva släpa 

med oss det gamla. 

Tänk inte på vad som förr har varit, bry er inte om vad fordom 

har skett. Se, jag vill göra något nytt … Jag utplånar dina överträdelser 

såsom ett moln och dina synder såsom en sky. 

jes. 43:18–19, 44:22. 

REBECKA ENGSTRÖM 

Amatörmusiker, Stockholm 

TILL LIV 12#2007 7 

foton: isak engström 

Tänk inte på 

vad som förr har 

varit, bry er inte 

om vad fordom 

har skett. 

Se, jag vill göra 

något nytt … 

jes. 43:18–19

foto: eva serna 

Förtryck 

och 

förväntan 

Vad hade hänt i Palestina vid tiden för Jesu födelse och 

vilka förväntningar levde judarna i? Vad kännetecknar 

den tid och den historia som Jesus själv är en del av? 

ALEXANDER DEN STORES RIKE, som omfattat länderna från Makedonien bort till 

Indien samt Palestina och Egypten, splittrades efter hans död år 323 f. Kr. i 

flera riken. Av dessa gör både Egypten och Syrien anspråk på Palestina. 

Landet hotas ständigt av furstar som inte tolererar ett folk som anser att 

dyrkan av alla andra gudar är ett avfall från den ende Guden. 

När Syrien år 198 tar makten över landet görs försök att införa grekisk 

kultur. Kulmen nås år 167 när Antiochus IV Epifanes angriper judisk religion 

och kultur genom att förbjuda judarna att leva efter Mose lag. Han 

plundrar templet och vanhelgar det genom att sätta upp avgudabilder och på 

brännoffersaltaret resa en staty av den grekiske guden Zevs. 

DÅ STARTAR DEN JUDISKE LEDAREN MATTATIAS och hans söner mackabéernas blodiga 

frihetskamp som leder till att tempelplatsen renas och ett nytt altare byggs 

år 164. Till minne av detta firas framöver chanukka, tempelinvigningens 

högtid (Joh. 10:22). 

Nu börjar en tid av självständighet som samtidigt präglas av inre motsättningar. 

Man väntar på ”profeten” som ska vara en andlig ledare för folket, 

men samtidigt på den som ska föra judafolket till seger mot alla dess fiender 

och så upprätta Guds rike på jorden. 

ÅR 63 F. KR. TAR ROMARNA GENOM GENERALEN POMPEJUS makten i landet. De skapar 

goda kommunikationer, välfungerande rättsväsen och fred inom världsväldets 

gränser. Palestina är dock ett oroligt område där man gång på gång 

misslyckas med att hantera situationen. Följden blir våldsamma övergrepp. 

Judarna lider svårt under förnedring och förtryck, och längtan efter ett 

gudomligt ingripande genom Messias växer sig allt starkare. Samtidigt finns 

det en ständig misstänksamhet hos både den politiska och den religiösa ledningen 

mot personer som träder fram och gör anspråk på att vara Guds utsände. 

Vem är han? 

Vem är han, som förbarmar sig, 

som läker de slagnas sår, 

som böjer sig ner, som har tid med mig 

när ingen annan förstår? 

Vem är han, som går vägen fram 

när alla andra har gått förbi, 

som lyfter mig upp ur synd och skam, 

förlåter och gör mig fri? 

Vem är han, barmhärtig och god, 

som har mig så hjärtligt kär? 

Jag ser kring hans panna törnen och blod. 

Då förstår jag vem han är. 

Ur Någon frågar efter dig, av Hans Hallebo. 

NÄR JOHANNES DÖPAREN SATT I FÄNGELSET SKICKADE HAN TVÅ AV SINA LÄRJUNGAR ATT FRÅGA JESUS: 

Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan? Jesus svarade: Gå 

och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir 

rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är 

den som inte tar anstöt av mig. LUK. 7:18–23 

8 TILL LIV 12#2007

Ord till liv • Tredje söndagen i Advent 

Den kärve Johannes Döparen 

När folk kom ut i stora skaror för att döpas av Johannes Döparen sade han till dem: 

Huggormsyngel! ur luk. 3:1–15. 

VEM TAR EGENTLIGEN den folkilskne gräshoppsätande Johannes Döparen till sitt hjärta? 

Förvånande nog många: 

DE LÄNGTANDE. Israel var ockuperat av romarna sen 90 år tillbaka, och Döparens blotta 

närvaro blåste liv i hoppet för dem som längtade efter Guds ingripande. Nu kom Johannes, 

vars namn betyder ”Herren är nådig”, den förste profeten Gud sänt på 400 år, för att 

bereda väg för Herren. Och de som längtade drog i stora skaror ut till honom för att döpas, 

lyssna och ändra livsstil. Längtar du efter mer av Gud i ditt liv? Besök Johannes Döparen! 

DE SOM FÖRLORAT. Johannes Döparens förkunnelse väckte ett hopp hos änkorna, de föräldralösa, 

invandrarna och de fattiga, alltså de som förlorat livskamrat, föräldrar, 

land eller ekonomisk trygghet. Han som heter ”Herren är nådig” gav dem hopp 

om upprättelse, förbarmande, rättvisa och trygghet. Hans namn är fortfarande 

en borgen för Guds omsorg om dig som har förlorat något älskat i ditt liv, 

eftersom Gud vet hur du har det: han har ju själv förlorat sin ende Son. 

DE CHANSLÖSA. Johannes gav dem som levde bortvända från Gud en ny 

chans: om de vände sitt liv mot Gud och sina medmänniskor, var Herren nådig 

mot dem. Det skulle synas i deras liv att de levde i Guds förlåtelse – annars 

förblev de ”huggormsyngel”. Soldater och landsförrädare fick 

anvisningar för ett rättfärdigt liv. Och vanliga normalinkomsttagare 

fick uppmaningen att dela med sig av mat och kläder, ända 

upp till femtio procent av vad de ägde. 

Kanske starkare än någon annan profet drev Johannes Guds 

ovillkorliga krav att älska medmänniskan. Är det därför vi har 

så svårt att ta honom till våra hjärtan: när det drivs fullt ut blir 

kravet att älska så hårt, så svårt, så omöjligt. Vem har en chans om kravet är 

så stort? Var tar nåden vägen när kärleken blir ett krav? 

JESUS KRISTUS. Han lyfte fram Johannes som den störste av kvinna född. Överallt där Jesus 

såg människor som tagit Johannes till sitt hjärta, såg han människor som han kände 

igen något av sin egen livsinriktning hos: vända mot Gud och sina medmänniskor. Och i 

Honom såg de den Gud som uppfyller det ovillkorliga kravet och tillgodoräknar oss det. 

Kristendom är nämligen inte att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. Kristendom 

är att Gud har älskat oss ovillkorligt och fullt ut. Herren är så nådig att Han i 

längtan efter dig förlorade allt, till och med sitt liv när Han valde att bli chanslös mot soldaterna 

på långfredagen för att dö för att frälsa dig. Hela Jesu kärleksfulla väsen och 

identitet är det Johannes vittnade om: ”Herren är nådig.” 

BÖN: Tack, Jesus, för att Du har tagit mig till ditt hjärta! 

DAN SARKAR 

Komminister, Broby 


TILL LIV 12#2007 9

Månadens förklaring 

Maria, Jesu mor 

Maria, en jungfru 

Redan efter människornas syndafall lovade Gud frälsning 

genom kvinnans avkomma (1 Mos. 3:15). Sjuhundra år före 

Kristi födelse profeterar Jesaja om ett tecken: Se, jungfrun skall 

bli havande och föda en son (Jes. 7:14). 

Att Jesus föddes av en jungfru har helt avgörande betydelse 

för synen på Jesus. Guds Son existerade nämligen före Marias 

graviditet, av evighet. När han blev människa krävdes en unik 

födelse. Skriften säger dessutom att alla människor föds med 

synd, men att barnet i henne har blivit till genom den helige 

Ande (Matt. 1:20). 

Maria, prisad salig 

Liksom i Gamla testamentet väljer Gud det som ser litet ut. Maria 

prisar Gud för att han trots sin tjänarinnas ringhet gjort stora 

ting med henne. Hon trodde på löftet om världens Frälsare 

och tog ödmjukt emot uppgiften. Kristna världen över har prisat 

henne salig, 1 när man läst om hur denna unga, oansenliga 

kvinna från hedningarnas Galileen får den välsignade, hisnande 

uppgiften att bli Herrens mor! ”Se, hur Gud på ett så överväldigande 

sätt ärar dem som föraktas av människor” (Luther). 2 

Maria fick se ett barn växa upp som alltid var 

lydigt mot föräldrarna. 

Maria beskrivs som salig 

för att hon tror Gud på 

hans ord, trots att det 

Gud säger mänskligt 

sett är omöjligt – precis 

som i Abrahams 

och Saras situation 

(Rom. 4:18–20). 

Denna tilltro till Jesus 

uttrycker Maria 

också när vinet är slut 

vid bröllopet i Kana. 

Men vi skymtar också 

motsatsen, när man säger 

att Jesus förlorat 

förståndet och Maria 

och Jesu bröder går för att 

ta hand om honom 

(Mark. 3:20–35). Sedan 

ser vi henne vid 

Jesu kors och efter 

uppståndelsen i 

uthållig bön 

tillsammans 

med lärjungarna. 

foto: magnus lind 

Bruk och missbruk 

De tidiga kyrkofäderna nämner Maria bara på enstaka ställen; 

Justinus Martyren (d. 165) och Irenaeus (d. ca 208) kontrasterade 

Marias lydnad mot Evas olydnad. 

På 300- och 400-talet kom en svängning. Kristendomen blev 

statsreligion i romarriket, men gamla religioner levde kvar 

under ytan. Anhängarna till gudinnan Isis, som kallades ”den 

stora jungfrun” och ”Guds moder”, tenderade att vända blicken 

mot Maria när hednareligionerna förbjöds och deras tempel 

förstördes vid 300-talets slut. Efesos, som före kristnandet tillhörde 

gudinnan Artemis, blev tidigt associerat med Maria. 3 

Detta påverkade sannolikt synen på henne. 

Inom romersk-katolska kyrkan lär man att Maria föddes 

syndfri och efter livet blev upphöjd till ”drottning över allting”. 

4 Reformatorerna varnade för att tillskriva Maria krafter 

och funktioner som saknar bibelstöd. Det står t.ex. ingenstans 

att Maria var syndfri, utan tvärtom att alla har syndat – och 

själv prisar hon Gud som sin Frälsare (Luk. 1:47). 

Maria, en förebild 

Hur kan Maria vara en förebild för oss, utan att bli föremål för 

’kult’? Abraham, Sara, Rut, David, Johannes Döparen och ”en 

hel sky av vittnen” (Hebr. 12:1) är också förebilder. Men Bibeln 

uppmanar oss inte att upphöja dem, utan att följa deras tro 

(Hebr. 13:7, Rom. 4:12). De är vittnen om att Guds Son har älskat 

mig och utgivit sig för mig. 

På samma sätt är Maria en förebild: hon trodde Guds ord och 

ställde sig i lydnad till Guds förfogande. Även när hon inte förstod 

allt, så ”bevarade och begrundade” hon i sitt hjärta det 

hon hörde. Detta är ett skönt exempel som kan sporra oss. Välsignelsen 

ligger i att vi liksom Maria begrundar och tar vara på 

Guds ord. 

En kvinna i folkhopen ropade en gång till Jesus: Saligt är det 

moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat. 

Men Jesus svarade att de hellre skulle säga: Saliga är de som 

lyssnar till Guds ord och bevarar det (Luk. 11:27–28). 

DANIEL BRANDT 

Lärare och teol. stud, Göteborg 

1. ”Salig” betyder överlycklig, privilegierad, välsignad. Den som tagit emot 

världens Frälsare är rättfärdig och därmed också salig. 

2. Genom tron allena. Predikoantologi redigerad av doc. Kjell Ove Nilsson. 

Stockholm 1967, s. 71. 

3. Introduction to the History of Christianity. Editor Tim Dowley. Minneapolis 

2002, s. 141. 

4. Katolska kyrkans katekes. Vejbystrand 2000. Underartikel 966. 

10 TILL LIV 12#2007

foto: sxc 

ZENJI OCH SAKI NOJIMA FÖDDES ÅR 1929, och de är båda från 

huvudön Honshu – Zenji från utkanten av Tokyo och Saki från 

trakten kring Niigata, som ligger på nordsidan av ön. Båda blev 

kristna i tjugoårsåldern genom kontakt med missionärer i landet. 

De gifte sig 1956 och har två döttrar. En av dem är Kiyomi 

Henrysson, som bor med sin familj i Lund. 

När Zenji, Kiyomis pappa, blev kristen var det inte genom 

någon särskild upplevelse – efterhand lärde han sig mer om 

kristen tro, i församlingen bildades bibelstudiegrupper och på 

så sätt växte han in i tron. Han fick arbete som fastighetsskötare 

på ett nybyggt missionscenter i Yokohama (Send International). 

Där bodde han sedan med sin familj i ca 30 år. 

När missionsstationen skulle stängas 1990 fick han erbjudande 

om att arbeta på en engelskspråkig skola för missionärsbarn, 

Christian Academy, i utkanten av Tokyo. Han fortsatte 

där som vaktmästare, trots att han då fyllt 62 år (officiell pensionsålder), 

och han har just nu slutat arbeta, 78 år gammal. 

Saki, Kiyomis mamma, har arbetat hemma i hushållet eller i 

köket på missionsstationen när det behövdes. När de flyttade 

till Yokohama arbetade hon där i en kristen bokhandel. 

Ensam kristen i familjen 

Zenji har åtta syskon, är själv nummer fyra. Fem syskon lever i 

dag, men ingen av de andra är kristen. 

– Vi har en särskild omsorg om storbror ’nr tre’ som bor när- 

TILL LIV 12#2007 

Vilken mäktig 

Gud vi har… 

foto: eva andersson 

I utkanten av Tokyo bor 

Zenji och Sakij Nojima. 

I somras besökte 

de Sverige 

och lämnade då 

ett vittnesbörd 

som är en 

uppmuntran 

till oss att tro 

på Guds möjligheter. 

mast, säger Zenji. Han var i flottan under kriget och var med 

om dramatiska händelser. Detta är lite av hans identitet och han 

har svårt för att lyssna till Gud. Vi ber för honom och är angelägna 

om att ha en god relation till honom – det är då också 

mycket lättare att berätta om evangeliet. 

– Jag hälsade på ’farmor’ mycket, berättar Saki. Hon var en 

enkel människa, diskuterade inte så mycket – hon blev kristen 

innan hon dog. Senare kom ’farfar’ ganska ofta till oss och då 

berättade jag för honom om Jesus. Han hade varit med i kriget – 

och där gjort något han i sitt samvete tyngdes av. Vi fick intryck 

av att han menade att hans synd var alltför stor – han kunde 

inte tro förlåtelsen. Och om det fanns en Gud ville han inte lasta 

över sin skuld på Jesus, utan själv bära straffet. Han dog på 60talet. 

SAKI NOJIMA HAR TRE SYSKON som alla är kristna. Hennes far var 

hantverkare och tillverkade penslar som användes för kalligrafi 

(skönskrift). Detta var tidigare ett obligatoriskt ämne i skolan 

och därför var efterfrågan på penslar stor. Men i samband med 

den amerikanska ockupationen vid krigsslutet 1945 försvann 

’tvånget’, efterfrågan minskade. Den ekonomiska situationen 

blev då svår för familjen. 

Saki döptes tre månader efter det hon blivit kristen. När hon 

nu tänker efter, ser hon att hon inte förstod så mycket då, men 

hon ser hur Gud har handlat i hennes liv. 

11

foto: familjens fotoalbum 

Saki och Zenji med sina döttrar i början på 60-talet. En av döttrarna, 

Kiyomi Henrysson, bor nu med sin familj i Lund. 

Saki Nojimas livsfrågor – och Guds ledning 

– Det började i skolan när jag var i tioårsåldern, berättar Saki. 

När läraren undervisade i biologi började jag fundera mycket på 

var allt kom ifrån. Ett frö måste ju sås innan något kan växa – 

men var kom fröet ifrån? Och varifrån kom växterna och djuren? 

Hur hade världen kommit till? Jag ville veta, men jag fick 

inga svar. Jag hade hört om utvecklingsläran och lyssnat med 

största intresse. Men man tog inte upp det i skolan. 

Jag gick till kyrkan och lyssnade på predikan, men jag förstod 

inte så mycket. Och jag tappade lusten att gå till kyrkan. 

Samtidigt introducerade några icke-kristna vänner en man för 

mig – jag tänkte att det kunde vara en förevändning att lämna 

församlingen och tron. 

Den här ’äktenskapsplaneringen’ fortsatte och jag skulle träffa 

honom och hans familj. Men en vecka tidigare hade jag drömt 

något underligt. Jag fick se människor i en park. De berättade 

att Kristus just farit upp till himlen – och jag ville då gärna se honom, 

men kunde inte. Men jag hörde någon som kallade på mig. 

En röst sa att om du lever i tron vill jag ge dig en god man. Samtidigt 

såg jag ett vackert, blått tyg komma ner från himlen . Ja, 

detta har jag tidigare i stort sett hållit för mig själv … 

SAKI NOJIMA FICK SENARE HÖRA att om det är Gud som talar i en 

dröm får man förr eller senare en förklaring till drömmen. Någon 

annan berättade att färger kan ha olika betydelse: blå färg 

betyder att man närmar sig Gud. Två år därefter läste hon i Bibeln: 

Närma er Gud, så skall han närma sig er (Jak. 4:8). 

– En vecka efter drömmen, fortsätter Saki, åkte jag till man- 

Religioner i Japan 

DE DOMINERANDE RELIGIONERNA är 

shintoism och buddism; ofta praktiseras 

båda men vid olika tillfällen i livet. 

Få japaner är djupt troende, 

många är helt sekulariserade. 

Shintoismen är den japanska nationalreligionen. 

Man ber för att bli 

välsignad, få lycka i livet och om beskydd, 

t.ex. mot onda andar. Högtider 

firas: en motsvarighet till påsk, 

en sommarfest samt under hösten 

en skördefest. 

12 

foto: eva andersson 


Buddismen är främst en begravningsreligion, 

dvs. man vänder sig till 

den främst när någon dör och även 

Saki framför församlingens grav där hennes far ligger. På gravstenen finns ett 

kors, vilket är ovanligt, och det står ”Vårt medborgarskap finns i himlen”. 

foto: ivar van bussel 

nen som de föreslagit att jag kunde gifta mig med. Men jag blev 

så besviken; när han mötte mig var han irriterad för att jag kom 

olämpligt. Jag fick märka hurdan han var – och jag sa nej till 

honom och åkte hem. Gud gav mig sen en god man i Zenji … 

Det finns en Skapare! 

– Men under vistelsen där hos mannen skedde det en förändring 

hos mig: jag ville nu inte längre lämna församlingen och de 

kristna. När jag nu sagt ja till att närma mig Gud kunde jag lättare 

förstå predikningarna. Jag ville också veta mer! Jag sökte i 

kyrkans bokhyllor och läste många böcker. En dag såg jag en 

tjock bok på hyllan: det var en Bibel. Innan hade jag bara haft 

ett Nya testamente. Jag öppnade den och läste första versen: 

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jag blev yr – världen 

vändes upp och ner för mig. Det blev ett kraftigt möte med 

Gud, och mina många frågor började genom den versen få ett 

svar. Det måste finnas en början – ja, Gud har skapat världen! 

Detta var Guds budskap till mig. 

Saki säger att eftersom hon under en lång tid i sitt liv inte kände 

Gud har hon nu en brinnande längtan efter att få berätta om 

honom. Så därför har hon skrivit ner berättelsen om sin väg till 

tro. Hon kopierar och delar ut den, hon berättar om Bibelns första 

vers för människor hon samtalar med – för att de också ska 

komma till tro på Gud. Hon gör det på eget initiativ och på egen 

bekostnad. 

Hon har även tryckt upp en annan berättelse – om hur hennes 

far kom till tro. Den delar hon ut till kristna för att uppmuntra 

dem i deras omsorg om sin familj. 

flera år efteråt då man minns den 

döde. Redan på 1600-talet fick buddisttemplen 

ansvar för folkräkningen, 

de fungerar lite som pastorsexpeditioner. 

Den äldste sonen ska ta över faderns 

husaltare och familjens grav. 

Om han t.ex. blir kristen kan han inte 

fullfölja traditionen och anses då 

visa en bristande respekt mot sin familj 

och sina föräldrar. 

Många familjer/hushåll har både 

foto: steph stiefel 

ett shintoistiskt och ett buddistiskt 

altare. De är som en stor möbel, 

kostar ca 20 000 kr och kan köpas i 

varuhus eller särskilda affärer. 

I Japan finns knappt 1% kristna, 

dvs. ca 1 miljon (i den statistiken ingår 

t.ex. även mormoner), samt även 

nya, uppblandade religioner, t.ex. 

New Age. ••• 

TILL LIV 12#2007

foto: ben shafer 

Hur Gud kan gripa in 

– Min far kunde inte tjäna Gud här på jorden, fortsätter Saki, 

för han blev kristen precis innan han dog 1963. Men genom att 

jag och mina syskon vittnar om vad Gud gjorde med honom, 

kan min far ändå få förhärliga Gud. 

Strax efter andra världskriget blev jag och mina tre syskon 

kristna och därefter min mor. Men min far sa: ”Vad som än 

händer kommer jag inte att tro på Gud.” 

När min far blev sjuk och sängliggande var jag gift och hade 

två döttrar. Jag ville så gärna berätta om Gud för honom, så jag 

åkte hem till mina föräldrar – det tog åtta timmar med tåg. Men 

vad jag än sa, så var min fars hjärta hårt som sten. Till slut blev 

jag förtvivlad och ropade till Gud. Han svarade mig: ”Tro på 

Jesus så skall du bli frälst, du och din familj!” Från den dagen 

började vi i familjen be konkret om min fars frälsning. 

En gång väckte min treåriga dotter Kiyomi mig mitt i natten. 

Hon sa: ”Vi måste be nu så att morfar kan komma till himlen!” 

När vi hade bett tillsammans somnade min dotter. Men jag blev 

så orolig och undrade om min far nu skulle dö. Men Gud svarade 

mig igen: ”Jag har hört din bön. Din far ska inte dö förrän 

han blir frälst. Han är i min hand.” 

En månad senare fick jag veta att han låg för döden. Under 

hela den långa tågresan kände jag frid och glädje, för jag litade 

på Guds löfte om min far. När jag kom fram berättade min bror 

att far, som stått emot Gud så starkt och så länge, nu visat att 

han ville tro på Gud. Morgonen därpå kallades han hem till 

himlen. 

Hur kristendomen kom till Japan 

PORTUGISERNA KOM PÅ 1500-TALET till 

Japan, främst för att driva handel. 

Samtidigt fördes kristendomen in i 

landet, genom bl.a. jesuiterna. Men 

när kolonialismen bredde ut sig och 

påven genom kristendomen fick 

stort inflytande, upprättades i Japan 

en auktoritär centralmakt. De kristna 

förföljdes, många avrättades, och de 

fick hålla sig gömda. Landet var 

även stängt för utlänningar från början 

av 1600-talet och till 1868. 



Industrialiseringen tog då fart i 

Japan och man lyckades väl – och 

stolt invaderade man grannländerna. 

Detta gav även ett uppsving 

för den japanska nationalreligionen 

shintoismen, och andra religioner 

förtrycktes; kejsaren sågs på 30talet 

och under kriget närmast som 

gudomlig. 

1945 kapitulerade Japan för USA 

och det blev fritt fram för kristendomen 

i landet. USA mer eller mindre 

Gud har välsignat Sakis och Zenjis äktenskap, och de kunde 

förra året fira sin 50-åriga bröllopsdag. 

Tacksamhet till Gud 

På kvällen samma dag kom några från församlingen för att 

hjälpa till. En kvinna berättade då att hon, två dagar tidigare, 

fått en uppmaning av Gud att gå och hälsa på Sakis far. Denna 

kvinna var dotter till ett par som fungerat som vittnen och 

’stödpersoner’ till Sakis föräldrar när de gifte sig. Nu kände han 

en ’moralisk skyldighet’ att lyssna på henne. Hon blev ledd av 

Gud att berätta om himlen. När hon sen skulle säga adjö, märkte 

hon att hans ansikte var förändrat – det lyste av glädje. Han 

försökte röra sig, trots att han inte kunde, och tacka. Han nickade 

och log åt henne. Och Sakis bror fick höra att fadern nu 

trodde på Jesus som dött på korset för hans synder. 

Saki fick senare av sin bror, som då bodde hemma, veta att 

Gud varje kväll i sömnen uppmanat fadern att lämna sina avgudar. 

Hans familj och tidigare generationer hade nämligen varit 

buddister. 

Fadern hade bott mitt emot ett buddistiskt tempel, och strax 

efter det att han hade dött kom en släkting och sa, att han skrivit 

ner hur begravning m.m. nu skulle gå till, enligt buddistisk 

sed. Men familjen tackade nej. Detta väckte mycket motstånd 

bland de äldre släktingarna och de kom inte till begravningen – 

den första kristna begravningen i den staden. 

”Tro på Jesus, så skall du bli frälst, du och din familj” – jag är 

djupt tacksam för att Guds löfte till mig blev förverkligat, avslutar 

Saki Nojima. 

tvingade Japan att öppna sina gränser, 

och missionärer kom in i landet. 

I Kina och Korea hade missionärerna 

det nu svårt (p.g.a. kommunisternas 

maktövertagande och Koreakriget) 

och många kom därför över till 

Japan och fortsatte att arbeta där. 

Den första evangeliska kyrkan byggdes 

i Yokohama. Många japaner som 

utvandrat till USA (eller förvisats dit) 

återvände – en del av dem som 

kristna. ••• 

En kalligrafi gjord av Saki, som visar 

tecknet för kärlek, och intill står 

Joh. 3:16. 

EVA ANDERSSON, Lund 

13 

foto: danny stoecker


Ord till liv • Fjärde söndagen i Advent 

Välsignad är du, Maria! 

Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. 

ur luk. 1:39–45. 

UTTALANDET KOMMER FRÅN ELISABET som är uppfylld av den helige Ande. Hon har fått 

besök av sin släkting Maria som liksom hon själv är gravid. Båda kvinnorna förstår att 

de är med om något alldeles fantastiskt. Elisabet är gammal och hade kanske gett upp 

tankarna på att kunna få barn. Men nu förbereder hon och hennes man Sakarias sig på 

att ta emot det barn som Gud genom ett under ger dem. 

Framför sig har hon den unga kvinnan Maria som också hon får vara med om ett Guds 

under. Hon är ännu ogift, men ändå har Gud låtit ett barn börja växa i henne. Elisabet 

anar vad Maria får vara med om under denna märkliga tid i sitt liv. Säkert har Maria fått 

ta emot många förebrående och misstänksamma blickar från människor som inte trodde 

på hennes berättelse. Kanske har hon blivit utestängd från gemenskapen med sina vänner 

och släktingar. Men när Elisabet tar emot Maria är det med glädje och kärlek. 

ATT FÅ BÄRA ETT BARN inom sig är stort i sig. Det känner Elisabet och det 

kan alla mödrar berätta om. Det är ett under varje gång en kvinna blir 

gravid och får ta emot gåvan ifrån Gud i form av ett barn. Säkert är 

det också därför Maria blivit så viktig för så många kristna kvinnor 

världen över. 

Vi människor behöver förebilder. Barn lär sig genom att titta på 

andra barn och personer som blir viktiga för dem. Vuxna inspireras 

av andra vuxna som man kan identifiera sig med och inspireras 

av. Maria är på många sätt en förebild för alla kristna. 

I kyrkan där jag tjänstgör får vi dagligen besök av kristna som har 

sina rötter i den katolska eller de ortodoxa kyrkorna. Vid kyrkans ingång 

hänger det en ikon som föreställer jungfru Maria som bär sin son 

Jesus. För ett par år sedan blev vi tvungna att skaffa ett eldfast bord som vi 

ställde framför ikonen eftersom så många ville tända ett ljus där. Nu brinner det 

dagligen ljus framför bilden där Maria håller fram Jesus. 

PÅ VILKET SÄTT SKA MAN BÄST stämma in i Elisabets ord om att Maria är välsignad mer än 

andra kvinnor? Som lutherskt kristen ställer man sig många frågor om detta. Är det kanske 

genom att tända ett ljus? Vi får i varje fall ta intryck av Maria som förebild. Hur hon 

i tro, utan att veta vad det skulle innebära, svarade ja på kallelsen att bli Jesu mor. Hur 

hon med Guds hjälp gick igenom svåra stunder i sitt liv – som när hon under tre dygn inte 

kunde finna sin tolvårige son när han stannade kvar i templet, eller då hon fick se sin son 

torteras och dödas. 

Maria älskade och höll sig till sin son Jesus, även om hon inte alltid förstod vad hon 

fick vara med om tillsammans med honom. I det är hon också en förebild. 

Säkert är det i alla fall att det blivit så som Maria själv säger i sin lovsång i Luk. 

1:46–55: Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig. 

BÖN: Gud, gör mig villig att precis som Maria ställa mig till ditt förfogande och frimodigt 

bära fram Jesus i världen. 

OLA JOHANSSON 

Präst, Helsingborg 

14 TILL LIV 12#2007


o 

Marias lovsang 

Min själ prisar Herren, 

och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. 

Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. 

Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig. 

Stora ting har den Mäktige gjort med mig 

och heligt är hans namn. 

Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte 

över dem som fruktar honom. 

Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. 

Han har skingrat dem 

som har stolta hjärtan och sinnen. 

Härskare har han störtat från deras troner, 

och ringa män har han upphöjt. 

Hungriga har han mättat med sitt goda, 

och rika har han skickat tomhänta bort. 

Han har tagit sig an sin tjänare Israel 

och tänkt på att visa sin barmhärtighet 

mot Abraham och hans barn, till evig tid, 

efter sitt löfte till våra fäder. 

luk. 1:46–55 

bilden är bearbetad av hans bergström. 

15

foto: gita go 

Messias 

– den utlovade Konungen 

Israel, Guds utvalda folk, är ett hoppets folk. 

Gud har lovat dem Messias, den Smorde, Konungen. 

När ska han komma? Folket väntar och längtar ... 

Också vi får se fram emot hans ankomst 

– han kommer som ett barn, han kommer till vårt hjärta 

och han kommer en dag på den sista, stora dagen. 

ISRAEL ÄR, OCH HAR ALLTID varit, ett hoppets folk. De fromma där har levt i 

väntan efter Herren; de har bett: ”Herre förnya i dessa år dina gärningar, låt 

ditt verk få liv igen i våra dagar” (Hab. 3:2). 

Stora ting hade Gud gjort med det folket, och stora löften hade han 

skänkt det. Löften som i varje tid delvis hade infriats, delvis ännu icke. Tiden 

då Jesus kom till vår värld och vandrade på Israels mark var starkt 

präglad av förväntan. Guds folk var betryckt, och man hoppades på 

hans snara och kraftiga ingripande. 

När kommer Messias? 

I Nya testamentet är det tydligt att folket såg fram emot Guds ingripande. 

Det tar sig ofta det uttrycket att man väntar på Messias. När 

Johannes Döparen uppträdde ”tänkte alla i sina hjärtan, om han 

möjligen kunde vara Messias” (Luk. 3:15). 

Inför Jesu tal och handlingar, t.ex. när han botade obotligt 

sjuka, frågade sig folket i Judeen: När Messias kommer, skall 

väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort? Eller: 

Har rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är 

Messias? Somliga sade: Han är Messias, och andra: Inte 

kommer väl Messias från Galileen? 

Döparens lärjunge Andreas har tillsammans med en 

kamrat under några timmar bekantat sig med Jesus. 

Han söker upp sin bror Simon och säger till honom: 

Vi har funnit Messias (Joh. 1:41). 

Kvinnan vid Sykars brunn i Samarien räknades 

inte till de ”riktiga” israeliterna. Hon 

visste likafullt, ”att Messias skall komma, 

och när han kommer skall han förkunna 

oss allt”. 

TILL LIV 12#2007

Men du, Betlehem Efrata, 

som är så liten bland 

Juda släkter, 

från dig skall det 

åt mig komma en 

som skall härska i Israel. 

Hans ursprung är före tiden, 

från evighetens dagar. 

profeten mika, 700-talet 

Någon glad förväntan på Guds ingripande hyste säkert inte 

den grymme kung Herodes. Men de vise männens besök har 

gjort saken aktuell för honom. Förskräckt frågar han de skriftlärda 

och de höga prästerna var Messias ska födas (Matt. 2:4). 

Är Jesus Messias? 

Det första evangeliet börjar med orden: Detta är berättelsen om 

Jesus Messias (Kristus), Davids son, Abrahams son, det vill säga 

den i Skrifterna och åt fäderna utlovade Messias. Mot slutet av 

det fjärde evangeliet läser vi: Dessa (tecken) har blivit nerskrivna 

för att ni skall tro att Jesus är Messias. 

Utanför Betlehem talar ängeln till herdarna: I dag har en Frälsare 

fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Vid Caesarea 

Filippi bekänner Simon Petrus, på alla lärjungars vägnar: 

Du är Guds Messias. 

Ständigt är det tal om denne Messias. Vem är han? Var kommer 

det ordet ifrån? 

Skrifterna – Israels skattkammare 

Ordet Messias kommer förstås från Skriften, från de heliga 

skrifter som var Israels anförtrodda skatt. Det som vi brukar 

kalla Gamla testamentet. Man studerade Skrifterna, man lyssnade 

till dem i synagogan. Man kunde långa stycken utantill; 

man tänkte med hjälp av deras tankar. 

Och ordet Messias förekommer verkligen ofta i Skrifterna. 

Fröjda dig storligen, 

du Sions dotter! 

Höj jubelrop, 

du Jerusalems dotter! 

Se, din konung kommer 

till dig, rättfärdig 

och segerrik är han. 

Han kommer ödmjuk, 

ridande på en åsna, 

på en åsninnas föl. 

profeten sakarja, 500-talet 

(Mashiach, så brukar man ibland med våra bokstäver återge det 

hebreiska ordet – grekerna sade Christos, Kristus.) Det betyder 

”den smorde”. I allmänhet har det någon bestämning, t.ex. 

Guds smorde, Herrens smorde. I ett par fall står det ensamt, i 

Ps. 2:2 och Dan. 9:25–26. (Svenska Folkbibeln markerar detta 

genom att här skriva ”Smorde”, med stort S.) 

”De smorda” i Gamla testamentet 

Bruket att smörja med olivolja omtalas ofta i Gamla testamentet. 

Det gäller i första hand smörjelse på Guds uppdrag och enligt 

hans anvisning. I 2 Mos. 28–30, 40 ser vi att tabernaklet i 

öknen, med altaret och övriga tillbehör, smordes. Likaså Aron 

och hans söner, som var Guds präster, och deras kläder. På så sätt 

invigdes allt detta till Guds tjänst, markerades som utvalt av honom. 

Det blev så helgat, det blev ”heligt” eller ”högheligt”. 

När Gud längre fram i tiden lät Israel få en kung, så fick denne 

sitt ämbete genom att smörjas; han blev ”Herrens smorde”. 

Profeten Samuel smorde Saul och David (1 Sam. 9, 16). Så skedde 

även i fortsättningen, så att ”Herrens smorde” och ”kungen” 

kom att betyda ungefär detsamma. 

Kungar och präster var ”smorda”. Också profeter nämns här, 

fast deras smörjelse nog var mindre reglerad och konkret. Elia 

fick i uppdrag att smörja Elisa till sin efterträdare. Jesaja säger: 

”Herren har smort mig till att predika glädjens budskap.” 

TILL LIV 12#2007 17

Messias och David 

Messias ska födas i Betlehem i Juda. Det beskedet fick Herodes 

av de skriftlärda. De hänvisar till profeten Mika (5:2–6). Profeten 

talar om en kommande härskare över Israel, en herde med 

Herrens kraft. Hans ursprung är från evighetens dagar, och han 

ska vara stor intill jordens ändar. 

Han ska födas i Davids stad, för han är en Davids ättling. 

Många skriftord talar om detta. Först 2 Sam. 7, där Herren säger 

till David: När din tid är ute skall jag upphöja din avkomling. 

Jag ska befästa hans tron för evigt. Jag ska vara hans fader, 

och han min son. David förstår att orden inte bara gäller det 

närmaste släktledet, utan att Herren har talat om sin ”tjänares 

hus långt fram i tiden”. 

Psalmer och profetord påminde folket om detta: 

• Hela Ps. 89, särskilt verserna 4–5, 25–29, 37; Ps. 18:51; Ps. 

20:7; Ps. 45:2–8; Ps. 61:7–8; Ps. 132:11–18. 

• Jesaja talar om barnet som blir oss fött, sonen som blir oss given 

och på vars axlar herradömet vilar. Med rätt och rättfärdighet 

ska därigenom Davids tron befästas, till evig tid (Jes. 9:6–7). 

• Jeremia talar om kungen, Davids rättfärdige ”telning”, som 

ska heta ”HERREN vår rättfärdighet”. I hans dagar ska Juda 

bli frälst (Jer. 23). 

foto: sxc 

18 

• Hesekiel skriver om en ”David” som ska bli den rätte herden 

för Israel (kap. 34). 

• Sakarja: Fröjda dig du Sions dotter! Se din konung kommer 

till dig, ridande på en åsna. Rättfärdig och segerrik är han. Han 

ska tala frid till folken. Hans välde når från hav till hav (9:9). 

Han som kommer 

När Jesus red in i Jerusalem, på en lånad åsna, uppfyllde han Sakarjas 

profetia. Folkskaran hyllade honom – Davids son! Israels 

kung! Man sjöng Ps 118: Hosianna! Välsignad han som 

kommer, i Herrens namn! 

”Han som kommer” är ett namn som är nära förbundet med 

Messiashoppet. ”Se jag kommer; i boken är skrivet om mig” (Ps. 

40); ”Förbundets ängel som ni längtar efter, se han kommer, säger 

HERREN Sebaot” (Mal 3) och: till Sion kommer Återlösaren 

(Jes. 59:20). (Detta var ett ord som ständigt återkom i synagogans 

gudstjänst). 

Sådana Skriftens ord ger eko, när Döparen säger: den som 

kommer efter mig är starkare än jag, och när han från fängelset 

låter fråga Jesus: Är du den som kommer, eller … ? (Matt. 3:11; 

11:3). 

Paradoxen – den upphöjde och förnedrade 

Bilden av Messias i Gamla testamentet är inte enkel. Den rymmer 

paradoxala aspekter, som Israels skrifttolkare hade svårt 

att få grepp om. Enligt Ps. 110 är Messias både kung och präst, 

en i Israel annars okänd kombination, och enligt Ps. 2 både 

kung och Guds Son. Han är mild och förlåtande, ömsint och 

ödmjuk – ändå nära förbunden med Guds dom. Han är stor, 

mäktig och upphöjd, men samtidigt föraktad och motarbetad, 

en Herrens lidande tjänare, som till och med blir dödad (Jes. 49, 

52–53; Dan. 9:24–26). Särskilt detta sista var svårsmält för 

Jesu samtida, både för motståndare och vänner. Därför sade Jesus 

till dem: ”Ni är tröga att tro på profeterna. Måste inte Messias 

lida detta för att gå in i sin härlighet?” (Luk. 24:25–26.) 

Här måste man ha Andens hjälp för att förstå. Här måste 

man be: Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning. 

Då ser jag, att det finns en, en enda, som allt stämmer in 

på. Han som föddes i Betlehem och dog på Golgata, som stod 

upp ur graven och lever i evighet, hela världens Frälsare. 

Därför skall Herren själv ge er ett 

tecken: Se, jungfrun skall bli havande 

och föda en son och hon skall ge 

honom namnet Immanuel. jes. 7:14 

TILL LIV 12#2007

Hur uppfattade man löftena om Messias? 

Militanta patrioter tänkte sig Messias som en lyckosam politiker 

och tapper krigare, som med Gud på sin sida skulle befria 

folket – på Jesu tid genom att kasta ut romarna – och göra Israel 

till det rikaste och mäktigaste folket, hedningarnas ledstjärna 

och rättesnöre. 

De flesta fariséer hade också en nationellt färgad bild av Messias, 

fast inte våldsinriktad. Deras Messias borde vara som de 

själva, en lagtrogen farisé, bara ännu bättre. 

Vad det högre prästerskapet, ofta sadducéer, egentligen trodde, 

det vet vi inte. Jag gissar, att man ansåg att Messiashoppet 

måste hållas vid liv i Israel, men att det för allt i världen inte fick 

uppfyllas. Det borde förbli en dröm. 

Det fanns ju också människor, och inte så få, särskilt bland 

”de stilla i landet”, som lyssnade till Jesu ord och såg hans goda 

gärningar och blev glada och prisade Gud. De trodde, de tog 

emot honom som Messias. De kände igen honom från Skrifterna. 

Krist och Antikrist 

Israel som helhet – folkets flertal och framför allt de ledande 

och tongivande – sade nej till Jesus Messias. Men tid efter annan 

fäste större eller mindre grupper sitt hopp vid andra Messi- 

VI SATT OMKRING LÄGERELDEN. 

Allt andades stillhet och frid. 

Vi talade med varandra 

om Guds löften från fädernas tid. 

Vi frågade: ”När skall han komma, 

Messias, Israels hopp? 

När skall det skinnande ljuset 

över dödskuggans land gå opp?” 

Då – plötsligt – såg vi hur natten 

vek för ett bländande sken 

och framför oss stod en ängel, 

skinande vit och ren. 

Han kom med ett budskap från himlen 

på ett språk vi kunde förstå: 

”I dag är en Frälsare född åt er. 

Han sover på krubbans strå.” 

Ur Den första julottan av Hans Hallebo 

aspretendenter. I Apostlagärningarna nämner Gamaliel två, 

Teudas och Judas, som gett sig ut för att ”vara någon”. De hade 

samlat folk omkring sig, folk som fått se sitt hopp grusas, när 

ledarna besegrats och dött. 

Hundra år efter Jesus uppträdde Simon Bar Kochba, ”Stjärnans 

son”, hälsad av många som Messias. Han föll, också han, 

och försvann ur historien. Sabbathai Zevi åstadkom på 1600talet 

en stor ”messiansk” rörelse bland judar vida omkring. 

Han togs till fånga och fick övergå till islam. En Messiasdröm 

hade åter krossats. 

”Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare”, säger 

Jesus (Joh. 10:8). Och när han ser framåt: ”Många skall säga: 

Jag är Messias ... Om någon säger till er: Se här är Messias, eller: 

Där är han, … tro det inte.” 

Johannes skriver i sitt första brev om en slutlig Antikrist, alltså 

Anti-Messias. Han ska framträda med stor kraft och med 

lögnens tecken och under till människors förförelse. En satanisk 

vrångbild av Guds Utvalde. Med hans undergång är det för 

alltid slut på den falska messianismen. 

Då skall ”alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära att Jesus 

Kristus är HERREN” (Fil. 2:11). 

BÖRJE SVENSSON 

Predikant, Eket 

TILL LIV 12#2007 19

I mötet med … 

Till Liv har under året tecknat porträtt av några personer som på olika sätt haft betydelse för kristenheten. Personerna har valts från olika tider och ur olika 

sammanhang. Följande personer har presenterats: Martin Luther, Athanasios, Augustinus, Axel B. Svensson, Lewi Pethrus, Francis Schaeffer, Gunnar Rosendal. 

Lina Sandell och Lars Levi Laestadius. 

KYRKOFADERN IRENAEUS VAR VERKSAM som biskop och författare 

i Lyon i Frankrike. Han levde ca 139–208, och i sin ungdom 

fick han avgörande intryck från biskop Polykarpus i Smyrna, 

som varit lärjunge till aposteln Johannes. Under denna tid 

utgjorde de gnostiska rörelserna ett stort hot mot kyrkan. Dessa 

menade att den materiella skapelsen var ett 

verk av en ond skapargud och såg därför ned 

på materien och kroppen. Människans själ var 

enligt dem fången i kroppen. Genom gnosis, 

insikt eller kunskap, kunde själen befrias från 

kroppen och återvända till sitt gudomliga ursprung. 

Gnosis kunde man få genom hemliga 

invigningsriter och läror som andliga vägledare 

förmedlade. Bakom alltsammans låg yviga 

spekulationer och en önskan att skapa en 

universell religion genom att smälta samman 

drag från olika religioner och filosofier. 

Kamp mot gnosticismen 

I kampen mot gnostikerna blir Irenaeus insats 

avgörande. I sin bok ”Mot villolärorna” kartlägger 

han de viktigaste gnostiska tankesystemen. 

Han visar hur osammanhängande de är 

och bemöter dem. Mot gnostikernas idéer 

ställer han den kristna tron med sin fasta historiska 

förankring, och visar att den förmedlats 

till oss på ett säkert sätt genom apostlarna 

och nedlagts i heliga skrifter. Han lägger en 

viktig grund för arbetet mot en fastställd kanon 

för Nya testamentet. 

Irenaeus 

Skapelsen – och människans återupprättelse 

Irenaeus visar också på att kyrkan i trosregeln (en tidig förlaga 

till den apostoliska trosbekännelsen) har en nyckel som öppnar 

Bibeln och ger oss hjälp att förstå den rätt. 

Han är en god skriftteolog och ger, som en av de första, en enhetlig 

och sammanfattande bild av den kristna tron. Hans 

framställning är enkel och övertygande. 

För honom är återupprättelse huvudordet och inkarnationen 

Om inte Jesus 

föddes av en 

jungfru, kan han 

inte ha varit 

Guds Son. 

Om han inte var 

Guds Son, kan 

han inte ha dött i 

vårt ställe. 

Om han inte 

dog i vårt ställe, 

kan han inte rädda 

oss från döden. 

Om han inte uppstod 

kan vi inte bli 

återupprättade. 

IRENAEUS 

centrum och nav i en plan som Gud fastställt och styr, i syfte att 

frälsa människan och återställa hela skapelsen till sin ursprungliga 

skönhet och livskraft. 

Med Sonen och Anden som redskap skapade Gud världen. 

Han skapade människan till sin avbild. Hon var, likt ett barn, 

skapad med alla anlag nedlagda, skapad att 

växa och mogna mot gudslikhet. I paradiset 

fanns resurserna för hennes utveckling, men 

genom sin olydnad föll hon och drevs ut ur 

paradiset. Hon kom i onda makters fångenskap 

och blev dödlig på grund av synden. Därmed 

avbröts tillväxten mot gudslikhet. 

Då steg Gud i Kristus ned på jorden och blev 

människa. Han gick samma väg som Adam 

utan att falla i olydnad, och visade därmed fram 

den sanna människan – Guds avbild. Genom 

sin lydnad, som också innefattade hans död och 

uppståndelse, handlade han så att historien 

vände och den fallna människan kan upprättas 

ur sitt fall och nå sin bestämmelse. 

Inkarnationen, Guds kraftfulla ja till skapelsen 

och människan, är avgörande för Irenaeus. 

Hos honom finns inte den flykt bort ifrån 

skapelsen och det mänskliga som stod så högt i 

kurs i samtidens andlighet. Kristen tro handlar 

om att bli mer människa, inte mindre. Den 

handlar om att ha Gud hos sig och i sig för att 

nå sin skapelsegivna bestämmelse. 

Kyrkan för Kristi verk vidare 

Kyrkan är för Irenaeus den nya mänskligheten 

som lever i kamp mot fientliga krafter och samtidigt 

vilar i den seger Kristus vunnit och med längtan ser fram 

mot fulländningen, som innebär inte bara hela människans 

återupprättelse till kropp, själ och ande, utan också skapelsens. 

I kyrkan är Guds Ande utgjuten och verksam. Han gör Kristi 

frälsningsverk konkret och verkligt i människors liv och ut över 

hela jorden. 

LARS-ÅKE NILSSON 

Bibelskollärare, Åsljunga 

20 TILL LIV 12#2007

.. 

o 

Sa alskade Gud 

joh. 3:16 

Han stod i dörren till sitt hotell 

sent en kväll. 

I skenet från lyktan, som ännu brann, 

såg han en kvinna och hennes man. 

Då stängde han dörren och reglade för. 

– Gå! Jag tål ej att någon stör! 

Josef var blek och Maria grät. 

Fanns det då ingen barmhärtighet? 

I lä för vinden, som svepte kall, 

fann man till sist en vrå i ett stall. 

Där födde Maria på bädd av strån 

Guds enfödde Son. 

O heliga barn ibland halm och boss! 

Gud i förnedring en av oss. 

Som kom till oss ringa i ringhets skrud. 

Så älskade Gud. 

Ur Någon frågar efter dig av Hans Hallebo. 

foto: bill davenport 

TILL LIV 12#2007 21

Vid den tiden 

Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen 

skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius 

var landshövding över Syrien. Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var 

och en till sin stad. Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, 

till Davids stad som heter Betlehem … LUK. 2:1–4 

När skedde skattskrivningen – och när föddes Jesus? 

Vi känner till tre stora väldokumenterade folkräkningar under kejsar 

Augustus tid, men de gällde endast romerska medborgare. Det 

finns däremot uppgifter om regionala folkräkningar vid tiden för 

Jesu födelse. Order om en stor folkräkning som gällde alla, och som 

även innebar en lojalitetsförklaring gentemot kejsaren, finns belagd 

från tiden strax före Herodes den stores död (4 e.Kr.). 

Från historiska källor vet vi att Kvirinius först var militärguvernör 

i Syrien och sen blev landshövding där år 6 e. Kr. Den judiske historikeskrivaren 

Josefus nämner en skattskrivning som ägde rum detta 

år, och det är den som Apg. 5:37 syftar på. 

En del menar att Luk. 2:2 kan översättas med ”den hölls innan 

Kvirinius blev landshövding”. Det skulle innebära en större samstämmighet 

av tidsuppgifterna – i varje fall finns ännu olösta frågor 

om skattskrivningen som nämns i NT. 

Munken Dionysos Exiguus fick i början på 500-talet i uppgift av 

påven Johannes att räkna ut året för Jesu födelse. Trots stor omsorg 

räknade han fel. Dagens historiker anser sig med stor säkerhet veta 

att Herodes den store dog det år vi räknar som år 4 f. Kr. Detta blir då 

det senaste tänkbara året för Jesu födelse, det tidigaste är år 8 f. Kr. 

Romerska kejsare 

Augustus 31 f.Kr.–14 e.Kr. 

Tiberius 14–37 e.Kr. 

Caligula 37–41 e.Kr. 

Claudius 41–54 e.Kr. 

Nero 54–68 e.Kr. 

Lydkungar 

Herodes den store 41–4 f.Kr. Vid hans död delas det starkt 

utvidgade riket mellan tre av hans söner: 

Herodes Arkelaos 4 f.Kr.–6 e.Kr. över Judeen och Samarien. 

Herodes Antipas 4 f.Kr.–39 e.Kr över Galileen och Pereen. 

Filippos 4 f.Kr.–34 e.Kr över områdena nordost om Gennesarets 

sjö. 

Släkttavlor 

I NT finns två släkttavlor som båda gäller Jesus och hans släkttillhörighet. 

Båda vill visa att Jesus är ättling till kung David och därmed 

är knuten till den släkt som fått Messiaslöftet. 

Släkttavlan i Lukasevangeliet finns mellan Jesu dop och frestelse 

och går ända tillbaka till Adam. Den betonar att Jesus är den nye 

Adam som är trogen mot Gud. 

Släkttavlan i Matteusevangeliet börjar med Abraham, det utvalda 

folkets fader, och är delad i tre lika stora delar med fjorton led i varje. 

Kanske har Matteus på detta vis ytterligare velat stryka under att Jesus 

tillhör Davidssläkten. Bokstäverna i namnet David har på hebreiska 

talvärdet fjorton. 

I denna släkttavla nämns även fyra kvinnor: Tamar, Rahab, Rut 

och Urias hustru. De verkar alla vara av hednisk härkomst, dessutom 

förknippas tre av dem med skandalartade omständigheter. 

Ändå fick de vara med och bära det utvalda folket vidare – även hednafolken 

är med när Gud förverkligar sin plan. 

Genom att Josef gifter sig med sin trolovade Maria blir han laglig 

far till Jesus och Jesus därmed legitim Davidsättling. En del skillnader 

i släkttavlorna kan förklaras av att Matteus följer Davidsätten via 

kungalinjen, medan Lukas följer den via Josefs faktiska släktlinje. Ett 

annat försök till förklaring är att Lukas följer Marias släktlinje. 

Landshövdingar/prokuratorer 

Provinsen Judeen var från år 6 e.Kr. under 

direkt romerskt styre genom (nämnda i NT): 

Pontius Pilatus 26–36 

Herodes Agrippa I 41–44 

Felix 52–60 

Festus 60–62 

22 TILL LIV 12#2007

DETTA ÄR BERÄTTELSEN OM JESUS KRISTUS, DA- 

VIDS SON, ABRAHAMS SON. ABRAHAM FÖDDE ISAK, 

ISAK FÖDDE JAKOB, JAKOB FÖDDE JUDA OCH HANS 

BRÖDER. JUDA FÖDDE PERES OCH SARA, OCH TA- 

MAR VAR DERAS MOR. PERES FÖDDE HESRON, HES- 

RON FÖDDE RAM, RAM FÖDDE AMMINADAB, AMMI- 

NADAB FÖDDE NAHESON, NAHESON FÖDDE SAL- 

MON, SALMON FÖDDE BOAS, OCH RAHAB VAR HANS 

MOR. BOAS FÖDDE OBED, VARS MOR VAR RUT, OBED 

FÖDDE ISAI, OCH ISAI FÖDDE DAVID, KUNGEN. DAVID 

FÖDDE SALOMO, VARS MOR VAR URIAS HUSTRU, SA- 

LOMO FÖDDE REHABEAM, REHABEAM FÖDDE ABIA, 

ABIA FÖDDE ASA, ASA FÖDDE JOSAFAT, JOSAFAT 

FÖDDE JORAM, JORAM FÖDDE USSIA, USSIA FÖDDE 

JOTAM, JOTAM FÖDDE AHAS, AHAS FÖDDE HISKIA, 

HISKIA FÖDDE MANASSE, MANASSE FÖDDE AMON, 

AMON FÖDDE JOSIA, OCH JOSIA FÖDDE JEKONJA 

OCH HANS BRÖDER, VID DEN TID DÅ FOLKET FÖRDES 

BORT I FÅNGENSKAP TILL BABEL. SEDAN FOLKET 

HADE BLIVIT BORTFÖRT TILL BABEL, FÖDDE JEKON- 

JA SEALTIEL, SEALTIEL FÖDDE SERUBBABEL, SERUB- 

BABEL FÖDDE ABIHUD, ABIHUD FÖDDE ELJAKIM, EL- 

JAKIM FÖDDE ASSUR, ASSUR FÖDDE SADOK, SADOK 

FÖDDE JAKIM, JAKIM FÖDDE ELIUD, ELIUD FÖDDE 

ELEASAR, ELEASAR FÖDDE MATTAN, MATTAN FÖDDE 

JAKOB, OCH JAKOB FÖDDE JOSEF, MARIAS MAN. AV 

HENNE FÖDDES JESUS, SOM KALLAS KRISTUS. MATT. 1:1–16 

TILL LIV 12#2007 23


Ord till liv • Juldagen 

Det stora ljuset 

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land 

skall ljuset stråla fram. ur jes. 9:2–7. 

NÄR ÄNGLARNA KOM MED BUDSKAPET, julevangeliet, från himmelen – då skingrades i ett nu det 

tjocka mörker som omslöt herdarna: Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket 

förskräckta. 

I den stunden uppfylldes det löfte som Gud en gång gav till Adam och Eva i Edens lustgård. 

Profeten Jesaja vittnar om samma löfte i sitt ”julbrev” – sjuhundra år innan herdarna fick sitt 

änglabesök: Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över 

dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. 

SYNDEN HAR FÖRSATT OSS ALLA I MÖRKER, fångade i dödens 

och djävulens våld. Det gäller inte bara Adam, Israels folk 

på Jesajas tid och herdarna. Det gäller mig och alla människor, 

i alla tider. Jag som erfar detta mörker i mitt liv, har 

ofta anledning att fråga: Kan jag få fira en god jul? Ja, 

Bibeln – julevangeliet – vittnar om det! 

Framför mig ser jag adventsljusstaken. Alla fyra ljusen 

är nu tända, också som en liten påminnelse om Israels 

väntan. Herren förkunnar än en gång för mig, för vårt 

svenska folk, för alla, att julens glada budskap är verkligt. 

Mitt i mörkret får vi höra: Var inte förskräckta! Se, jag bär 

bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare 

blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren! 

Jag blir återigen påmind om det stora att Gud inte lämnat mig åt 

mörkret, utan själv trätt in i världen, blivit människa, tagit min synd på sig och därmed övervunnit 

mörkret, frälst och återlöst mig. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er – orden om 

Jesus skingrar mörkret för mig och skänker mig himmelskt ljus och hopp. 

EVANGELIUM OM FRID MED GUD sjungs i dag ut till hela världen, och vi får stämma in i den sången: 

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag. Frid på jorden, frid 

från Gud, till alla människor! Tack, Jesus, att även jag får fira en god jul! 

Jag får därför glad stämma in i en julpsalm av Paul Gerhardt: ”Jag var i dödens mörker sänkt, 

du sol har nu upprunnit. Du ljus och glädje åt mig skänkt, jag liv och sällhet vunnit. O, sol, som 

frambragt i mitt bröst trons rika ljus och himmelsk tröst, hur ljuvt, hur milt du strålar!” (LH 

103:3.) 

Men varför vandrar så många människor fortfarande i mörker? Bibeln säger att ”människorna 

älskade mörkret mer än ljuset”. Vi behöver verkligen be att inte julevangeliet går oss 

förbi som en gullig händelse, utan att det driver oss till ett möte med Jesus, världens Frälsare. 

Låt oss tillsammans med herdarna skynda iväg till krubban och se det som har hänt – och som 

jungfru Maria bevara och begrunda det i våra hjärtan. 

BÖN: Jesus, också jag vill komma till din krubba i jul. Låt ditt ljus lysa in i mitt liv, bränna bort 

min synd och lysa upp mitt mörker. Tack för att du vill vara också min Frälsare! 

JAN-ULRIK SMETANA 

Missionsgårdspastor, Vännäs 

24 TILL LIV 12#2007

foto: george crux 

.. 

En som vantat 

I Jerusalem fanns en man som hette Simeon, han var rättfärdig och väntade på Israels 

tröst. Av den helige Ande hade han fått veta att han inte skulle se döden, förrän han hade 

sett Herrens Smorde. När Josef och Maria bar in barnet Jesus, tog Simeon honom i sina 

armar, prisade Gud och sade: 

Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon 

har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras 

för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. luk. 2:25–32.

Fudge 

1 1/2 dl kakao 

6 dl strösocker 

1/4 msk salt 

2 msk sirap 

2 dl grädde 

2 msk smör 

1 msk vaniljsocker 

Koka allt utom smör och vaniljsocker i en tjockbottnad 

kastrull ca 35 min. Gör kulprovet. 

Ta av kastrullen från plattan, blanda i smör och 

vaniljsocker. Vispa ca 5 min med elvisp, häll upp 

i en panna med oljat papper innan massan blivit 

för fast. 

Fyrdubbel sats blir lagom i en långpanna. 

Skär upp i småbitar när fudgen har kallnat. 

Elsas pepparkakor (150 st) 

250 g smör 

knappt 1 dl sirap 

1/2 msk kanel 

1/2 msk ingefära 

1/2 msk stött pomeransskal (om man vill) 

1/2 msk nejlikor 

4 1/2 dl socker 

1 1/2 dl vatten 

14 dl (850 g) vetemjöl 

1/2 msk bikarbonat 

Blanda smör, sirap, kryddor, socker och vatten i 

en stor kastrull och låt koka upp. Ta kastrullen 

från värmen och rör tills blandningen blir ljum. 

Blanda vetemjöl och bikarbonat. Rör ner det. 

Klä två avlånga 1 1/2 liters formar med plastfilm. 

Packa degen i dem. Låt formarna stå några timmar 

i rumstemperatur. Ställ dem sedan kallt över 

natten. 

Stjälp upp degen och skär tunna skivor. 

Lägg dem på plåt och grädda i 175 graders ugnsvärme 

8–10 min. 

Vill man baka små kakor, klyver man degplattan 

på längden innan den skivas. 

Julklappstärning 

Julgott Julkryss 

Kaneltryffel (22 st) 

2 1/2 dl florsocker 

1 1/2 dl kakao 

1 äggula 

5 msk vispgrädde 

1 tsk malen kanel 

1/2 krm salt 

Dekoration: kanel och kakao 

Saffranskaka i adventstid 

8 dl vetemjöl 

5 dl socker 

5 tsk bakpulver 

1 dl russin blandas i en bunke. 

Jullek 

Rör samman florsocker, kakao och äggula. 

Blanda i grädde, kryddor och salt. Kyl en halvtimme. 

Forma snabbt små bollar och rulla dem i kanel 

och kakao. Förvara dem i kylen. 

Smula i 150 g margarin. Tillsätt 3 ägg, lätt uppvispade, 

samt 4 dl mjölk och 1 påse saffran. 

Blanda allt. Häll smeten i en smord och bröad 

långpanna. Strö över pärlsocker och mandel. 

Grädda i 175 o 

i 25 min. 

Den här leken passar bäst i juletid. Alla som deltar i spelet har köpt 

en julklapp och slagit in den. Det behöver inte vara någonting speciellt, då du inte kommer att 

ha någon aning om vem som får den – köp något kul. En krydda i spelet kan vara att var och 

en skriver kluriga rim på paketen för att göra det hela roligare. Man sätter sig runt ett bord, 

och bör inte vara alltför många deltagare. Alla julklappar läggs i en hög och spelet kan börja. 

1. Först sätter man en timer på en viss tid, en timme brukar vara bra. För att spelet ska bli mer spännande, kolla 

inte på timern under spelets gång. Ta sedan fram en tärning och turas om att slå. Blir det en sexa får man ta 

ett paket ur högen, om inte går turen över till nästa deltagare. 

2. När högen med paket har delats ut är det dags för nästa moment. Slå tärningen på nytt och om den hamnar 

på sex eller tre får man ta ett paket från någon annan. Detta fortsätter så länge man känner för det, och när alla 

är med på att gå vidare till nästa steg gör man det. 

3. I nästa omgång slår man tärningen igen. Om man får sex eller tre tar man ett av sina egna paket och ger till 

någon annan – har man inga paket så tar man ett från någon av de andra deltagarna. 

Spelet är slut när tiden gått ut. De paket du nu har på handen är dina – har du otur får du inget alls, men får 

glädjas med dem som fått desto fler. 

26 TILL LIV 12#2007 

foton: karin sjödahl

ARSENIK BLEV KÖTT EFTER SAK 

BARN- 

BARN 

TILL 

STAM- 

FADER 

JORDART 

KORSAR 

LATIN 

VERB I 

KÄND VERS 

I NIKO- 

DEMUS 

BLANDNING 

MITT I 

ALLTET 

ACK 

BLIR DET 

BARA INTE 

IBLAND 

OFFRADE 

SAMUEL 


SLÖSAD I 

BETANIA 

FICK 

LURAD 

UNDER- 

VISNING 

ÄR 

TUNGAN 

FÖRST I 

NT 

KORSAR 

SVENSKA 

SÅNG- 

ARE 

SALOMOS 

SVÄRFAR 

KAN MAN AV 

HERREN 

RÄKNADE 

FEL 

SIST I 

FÖRST 

TVÅ TREDJEDELAR 

FÖRST 

KOMMER 

EFTER 

Instruktioner 

Julkrysset och bokstavssudokut kan lösas var för 

sig, men eftersom de har nio gemensamma rutor 

ger lösningen av det ena ledtrådar till det andra. 

I lösandet av julkrysset kan en del hjälp fås 

genom att bläddra i Bibeln eller denna tidning. 

Bokstavssudokut löses så att varje rad, kolumn 

och låda (nio rutor i samma färg) innehåller alla de 

nio bokstäverna. Den nionde bokstaven är inte given 

på förhand utan fås genom lösning 

av julkrysset. Svårighetsgraden är väldigt 

hög utan ledtrådar, så om största 

möjliga utmaning önskas ska bokstavssudokut 

lösas före krysset. 

Skicka in julkrysset till: Till Liv, 

Sandgatan 14B, 223 50 Lund före 

den 15 januari 2008. Märk kuvertet 

”Julkryss”. Lösningen publiceras 

i februarinumrets bilaga. 

Tre vinnare dras bland svaren 

och de får var sitt presentkort på 

BV-Förlag. 

ENGELSK EVANGELIST 

MINDRE ÄN 

HONSHU 

SPANSK ARTIKEL 

VÄCKS 

SIST 

PLATS SOM 

ESTER TOG MINNS 164 I ADVENT FÖRE FN 

SÅNA SKATTER 

HADE ISRAEL 

KAN MAN 

ORD 

TOLV 

UNDER 

HAVET 

G 

HAR 

KRYSS 

STOPPAS 

ASK 

SALIGARE 

ÄN TAR 

DE GODA 

ÄR GODA 

ENL JER 

FÖRE HALV- 

MÅNEN M .UR 

FÖRE 

KUNG 

KAN 

HÅLLAS 

I 

M 

G 

L 

K 

K 

L 

V 

VÅR 

PLATTA 

ÄR 

JULBORD 

BLIR RÄTT 

I SKIVA 

EJ IDEN- 

TIFIERAT 

KORT FÖR 

STAD I ESRA 2 

A 

N 

G 

I 

A 

V 

ETT 

KORT 

STYCKE 

KUNDE 

SIMEON 

HAR LIKA 

SIDOR 

JULFISK 

G 

N 

INGET I 

VAR 

JUDEEN 

UNDER 

VID DEN 

HÄNDE DET 

HAR 

BARABBAS 

FLERA 

FORUM 

L 

M 

V 

A 

N 

OFTA 

MED 

LUGN 

I KOL 3:13 

SKILJS UT 

A 

I 

M 

©DA 

EFTER 

DAG 

K 

27


Ord till liv • Annandag Jul 

Martyrernas mod och lydnad 

Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört. ur apg. 4:18–31. 

TEMAT FÖR ANNANDAG JUL är ”martyrerna” – ett ord som i dag leder tankarna åt 

ett annat håll än bara för tio år sedan. Anledningen är att nyhetssändningarna 

nästan dagligen berättar om människor som offrat sina egna liv i religionens 

namn. Nästan uteslutande rapporteras det då om hur främst fundamentalistiska 

muslimer spränger sig själva i luften och dödar oskyldiga människor. Dessa 

människor blir av vissa kallade martyrer. 

När bibeltexterna som valts för Annandag Jul beskriver martyrskap, så är det 

viktigt att slå fast att det absolut inte handlar om det martyrskap som tyvärr 

många i dag tänker på när oskyldiga människor dödas. Nej, snarare är det den 

totala motsatsen. 

ANNANDAG JUL HAR OCKSÅ NAMNET ”den helige Stefanos 

dag”. Alla med namnet Stefan har namnsdag denna 

dag. Stefanos var den förste kristne martyren. Han 

blev falskt anklagad för att ha hädat Gud. Stefanos 

fick chansen att förklara sig samt ta tillbaka det han 

sagt. I stället för att i rädsla träda tillbaka förklarade 

Stefanos lugnt och tydligt Guds frälsningsplan 

för världen (Apg. 7). Han berättade också om vilken 

plats Jesus spelat och spelar i Guds plan. Han 

visste säkert att detta skulle skapa irritation och ilska 

i det sammanhang han talade, men han teg inte. 

De religiösa makthavarna, inklusive Saulus som senare 

fick namnet Paulus, kunde inte ta detta budskap till sig, utan 

hetsade upp folket mot Stefanos. Det ledde till att han blev stenad. 

TRADITIONEN SÄGER OCKSÅ att nästan alla de tolv apostlarna dog martyrdöden. 

Varför gjorde de det? För att de skulle få någon slags berömmelse? Eller vinna 

något på det – att detta hjältedåd kunde öppna vägen för dem till himmelen? Nej! 

Att så inte är fallet blir man övertygad om då man läser bibelordet. Dessa lärjungar 

och andra martyrer vi minns denna dag litade på Guds frälsande nåd. 

Himmelen var öppen för dem på grund av vad Jesus gjort – inte genom deras 

martyrskap – och det var honom de ville följa och lyda. 

Petrus och Johannes blev vid ett tillfälle förhörda på ungefär samma sätt som 

Stefanus. I sitt svar till dem som hade makt att fängsla och döda säger de lika enkelt 

som tydligt: Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 

Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört (Apg. 4:19–20). Uppfyllda av 

den helige Ande fortsätter de sedan att leva ett frimodigt liv i Guds tjänst. 

VI FÅR LÅTA BIBELNS FRIMODIGA MARTYRER bli inspirerande förebilder framför allt 

i att leva nära Gud, men också i att berätta om vad vi har sett och hört i våra liv 

tillsammans med Gud. 

BÖN: Gud, du som med din Ande styrker martyrerna, ge oss kraft att bekänna vår 

tro på dig. 

OLA JOHANSSON 

Präst, Helsingborg 

28 TILL LIV 12#2007

Tillväxt under förföljelse 

När evangliet om Jesus Kristus sprids växer Guds rike på jorden. 

Samtidigt ökar förföljelsen av enskilda kristna och hela församlingar. 

VARJE DAG KAN VI SE OCH HÖRA NYHETER från hela världen. Det 

gäller nersmutsning av naturen, terroristattacker, översvämningar 

och andra dåliga nyheter. Vi tror lätt att detta är allt som 

händer i världen, men det finns en viktig historia som västmedia 

inte berättar om: förföljelsen av den kristna kyrkan, liksom 

dess tillväxt. 

Skälen till att vi inte hör om detta är att i väst förstår man inte 

religionens betydelse utanför Europa, och därför ses religionsfrihet 

inte som något viktigt. Men enligt förre statsministern i 

Norge, Kjell Magne Bondevik, är den ”all frihets moder”. Ett 

annat viktigt skäl för media att inte rapportera, är att kyrkan 

växer under denna förföljelse mer än någonsin förr i historien. 

Det är något som det sekulariserade Västeuropa inte vill att folk 

ska få veta. 

Kyrkan växer men friheten är begränsad 

Vad är det då som händer och som vi inte hör något om? 

Det finns i dag ca 2 300 miljoner kristna i världen (33% av 

världens befolkning). Katolska kyrkan har ca 1 000 miljoner 

medlemmar. Den kraftigaste tillväxten i dag är emellertid i protestantiska 

kyrkor i Asien, Afrika och Latinamerika. För 30 år 

sedan fanns 66 % av alla evangeliska kristna i norr. I dag finns 

66% av dem i Afrika, Latinamerika och Asien (nästan 100 miljoner 

enbart i Kina). 

Jag uppskattar att det finns ca 450 miljoner evangelisk-protestantiska 

kristna i världen i dag. Av dessa har fler än 200 miljoner 

inte full religionsfrihet, enligt definitionen i FNs deklaration 

för mänskliga rättigheter. Evangeliska Världsalliansens 

kommission för religionsfrihet följer utvecklingen i länder där 

friheten är begränsad, och arbetar med FN och olika regeringar. 

Be för bröderna 

Men den viktigaste insatsen är att be, inte bara för dem som lider, 

utan också för de bröder och systrar som förföljs för Jesu 

namns skull. De ber också för Sverige! Det är därför den internationella 

böndagen för den förföljda kyrkan är så viktig. Den 

dagen (11 nov. alt. 18 nov.) bildar kristna från fler än 100 län- 

der världens största bönegrupp någonsin. Kristna från Island i 

norr till Chile i söder och Australien i öster till Kalifornien i väster 

ber under den dagen (www.idop.org). 

Förföljelse och församlingsväxt 

Förföljelse börjar vanligvis med passiv, vilseledande information 

som sedan blir aktiv. Passiv och aktiv diskriminering övergår 

sedan i passiv och aktiv förföljelse. I dag sitter mer än 2 000 

kristna i fängelse i Eritrea. Kristna flickor blir våldtagna i Pakistan, 

pastorer sitter i fängelse i Kina, hemliga bönegrupper träffas 

i Saudiarabien, 200 mötesplatser har blivit förstörda i Sri 

Lanka, kristna sitter i arbetsläger i Nordkorea osv., osv. 

Men, under all denna press, kan inget stoppa evangeliet. Kyrkan 

växer med ca 70 000 nya troende varje dag. Mer än 1 000 

nya kyrkor bildas varje vecka i områden där andligt mörker råder. 

Kyrkan växer som aldrig förr! Planerna för de närmaste tio 

åren är att bilda mer än en miljon nya kyrkor. 

Ett exempel: fru Lalani Jayasingshes man Lionel blev dödad i 

Sri Lanka för 13 år sedan. Vid den tiden fanns det fyra medlemmar 

i kyrkan i Tissamahara. Hon började läsa ur Bibeln för folket 

i byn, och några år senare kom väckelsen – och i dag har kyrkan 

fler än 1 200 medlemmar och utbildar ca 400 missionärer. 

Be och ge 

Men den förföljda kyrkan behöver vårt stöd. Den är del av samma 

Jesu kropp som de kristna i Sverige. Om en lem lider, så lider 

hela kroppen, säger Bibeln. 

Så låt oss be för dem regelbundet, stödja dem ekonomiskt 

och visa dem Jesu kärlek. Då blir vi aktivt delaktiga i vår tids 

stora, ännu inte uppmärksammade historia. Om du vill ha böneämnen 

för varje vecka på svenska, skriv då till: info@martyrkyrkansvänner.net. 

Tack för att ni stödjer era lidande bröder 

och systrar. JOHAN CANDELIN 

Prost, Finland 

Ordförande för Martyrkyrkans vänner och Goodwill 

Ambassador för Evangeliska Världsalliansen (World Evangelical Alliance) 

och därmed talesman i bl.a. FN för över 160 miljoner kristna. 

www.martyrkyrkansvanner.net 

TILL LIV 12#2007 29 

foton: lennart johansson, norea

Var det bara en drom? 

Var det bara en dröm, när Guds ljus det klara 

kringstrålade änglarnas heliga skara? 

Hörde herdarna rätt? Förstod de väl orden, 

när änglarna sjöng om Guds frid här på jorden? 

Än lär man sig strida, än vässar man svärden. 

och hatet och våldet tycks erövra världen. 

Än lever Herodes, som dödar och krossar. 

Var är den makten, som från våldet oss förlossar? 

Än gråter Rakel. Hennes hjärta vill brista 

för deras skull, som hon så grymt har fått mista. 

Än brinner hatet. Och oskyldiga mördas. 

Kristna bekännare torteras och dödas. 

Var det bara en dröm? Nej, oroliga hjärta, 

Guds frid är en verklighet. Mitt i min smärta 

och oro, när fienden larmar, 

vilar jag trygg i Guds armar. 

Ur Någon frågar efter dig av Hans Hallebo. 

30 TILL LIV 12#2007 

..

…vilken 

mäktig 

Gud vi har! 

Från krigets Irak har många människor kommit till Sverige. 

Här berättar en familj om hur Gud väldigt konkret öppnat 

stängda vägar, och också visat dem till en kristen gemenskap 

i deras nya hemland. 

VI SITTER RUNT KÖKSBORDET hos en invandrarfamilj från Irak. 

Det är mamma Lea, pappa Milos, Isak 16 år, Sara 14 år och 

Anna 12 år (namnen är fingerade). De bor sedan två år tillbaka 

i en trerumslägenhet i ett mindre samhälle i norra Skåne. På 

bordet har de dukat fram fat av grillade kycklingben, kebabsnurror, 

stort fat med ris, russin och mandel och arabiskt bröd. 

Allt ser så smakligt ut. 

Det blir trångt i det lilla köket när vi är tio personer samlade, 

men det gör inget hos dessa gästvänliga människor. Vi får naturligtvis 

sitta bra och ha glas och bestick, medan de själva kan stå 

och äta med en sked, eftersom de inte har så många bestick. Vi 

bjuds på en juice som är färggrann, och vi undrar var de köper in 

sin mat. ”Mest i Arabiska affären i Helsingborg”, säger de. 

Vi ber vår bordsbön och låter oss väl smaka av den goda maten! 

Under tiden samspråkar vi om de senaste dagarnas händelser 

och om våra olika kulturer. 

I gruppen har vi också Raul från El Salvador och hans fru 

Olga från Ryssland. Vi försöker samlas varannan vecka, hemma 

hos varandra. Språket är ju naturligtvis mest svenska, och vi 

inser att det inte är så lätt för dem att lära sig det. Tänk om vi 

skulle börja lära oss t.ex. arabiska! Vi försöker – men det flyger 

bort direkt! Barnen är alltid med oss, och de kan bra svenska 

och går i vanliga skolan här. De får ofta tolka för föräldrarna. 

Efter mat och kaffe eller arabiskt te, sätter vi oss ner med våra 

biblar till bibelstudium. Detta är fantastiskt! Då har vi biblar på 

arabiska, spanska, ryska och svenska. Arne, som leder oss, talar 

mycket enkelt, och vi slår upp mycket ur biblarna och samtalar. 

Många frågor dyker upp. Frågor som vi kanske inte tänkt på, 

eller som vi tänkt oss på ett annat sätt. Ibland får vi ta frågorna 

med oss hem att fundera över. Har vi rätt i allt vi tänkt? Det är i 

Bibeln vi får söka svaren. Detta är väldigt berikande. Alltid går 

vi hem tacksamma till Gud, som har gett oss dessa vänner, som 

också vi får lära mycket av, och som vi får ha en så god gemenskap 

med. 

Vi låter mamma Lea berätta om deras flykt till Sverige, om 

hur Gud har lett dem hela vägen – dag för dag. Och vi ställer 

frågan: 

Varför har ni kommit till Sverige? 

– Som kristen blev det mer och mer svårt att leva i Irak. Isak, 

som började skolan, blev mobbad varje dag och tillsagd att gå 

över till den muslimska läran. Han blev retad och slagen av 

TILL LIV 12#2007 31 

foton: isak engström

större barn. Han sa: ”Mamma, vi måste bli muslimer!” 

Även när vi gick till kyrkan var vi rädda. Vi fick inte titta på 

någon annan, fick inte klä oss som vi ville. Vårt hus utsattes för 

stenkastning. Vi höll oss mest hemma. 

Tanken kom hela tiden: Vi måste tänka på våra barn. De kan 

inte leva här. Vi måste fly! 

Var i Irak bodde ni då? 

– Vi bodde i Bagdad, i eget hus. Milos hade ett bra jobb, men 

lämnade det. Vi sålde allt vi hade och flyttade i hemlighet närmare 

gränsen till grannlandet. Vi skulle vara beredda när någon 

kom för att hjälpa oss att fly. 

Hur flydde ni och hur vågade ni? 

– Har man mycket pengar kanske man kan fly i bil med någon. 

Vi hade inte det, så vi fick promenera. En man följde med oss, 

och vi fick betala vad vi hade. 

Vi visste ingenting, men bad till Gud om hjälp. Isak var åtta 

år, flickorna sex respektive fyra år. 

Vi promenerade på natten när det var mörkt och kallt över 

bergen till grannlandet, tillsammans med andra familjer. De 

som inte orkade gå, fick ibland åka på en åsna. Vid gränsen slog 

polisen till och sköt varningsskott. De som gick hann inte 

undan, men eftersom Isak och jag just då satt på åsnan, sprang 

den iväg och vi kom undan, tillsammans med en annan kvinna. 

Men jag visste inte vad som hände med Milos och flickorna – 

polisen tog alla de andra med sig. 

Hur gick det för er då? 

– Det var mörkt och kallt, snö och berg. Vi hörde vargen tjuta. 

Vi visste inte alls var vi var. Isak var trött, ledsen och hungrig. 

Han sa: ”Har du korten på pappa och Sara och Anna med dig?” 

Jag visste att jag hade det. Han kröp in i min famn och somnade. 

Jag bad och grät: ”Gode Gud, hjälp oss!” 

Och Gud hjälpte er? 

– På morgonen när det ljusnade såg vi bara berg och snö. Isak 

var hungrig. Jag tog snö, som smälte i handen, så han fick 

dricka. Vi fick syn på en man långt borta som kom emot oss. 

Han sa ingenting, men gav oss lite pengar och pekade åt ett 

håll. Vi försökte följa honom – men helt plötsligt var han försvunnen. 

Det var en halv meter snö, men det fanns inga spår efter 

honom. Det var en ängel! När vi tittade uppåt såg vi en väg 

och bilar. Kunde vi komma dit? 

När vi kom fram till vägen träffade vi en chaufför som sa: 

”Jag kan hjälpa er.” 

SÅ FORTSÄTTER LEA SIN BERÄTTELSE om hur de sökte på polisstationen 

efter Milos och flickorna. De mötte många människor, 

och kunde inte språket. Hon bad hela dagarna till Gud, Jesus 

och jungfru Maria: ”Om jag får träffa min Milos, Anna och 

Sara, ska jag tacka på mina knän varje lördag så länge jag lever.” 

På den tredje polisstationen fanns de, och då kom de i 

fängelse, alla tillsammans. Där var de i 2–3 veckor. Kallt, dåligt 

med mat, löss i håret på flickorna. Till slut blev de transporterade 

med lastbil över gränsen till Irak igen. ”Saddam skall straffa 

er”, fick de höra. Men de blev avsläppta, och vakterna sa: 

”Ni är fria.” 

Efter detta fick de kontakt med en man som ordnade lagliga 

pass, och de åkte så över gränsen igen. Där träffade de fler irakiska 

vänner, och Milos jobbade lite sporadiskt för att få ihop 

pengar. Många gånger fick de pengar av folk som Gud skickade 

i deras väg. En gång när de var väldigt hungriga hittade de 

plötsligt pengar på gatan. 

32 TILL LIV 12#2007

Många tipsade dem om att fly till ett annat sydeuropeiskt 

land, vilket de också gjorde. Över floden! 

Där var de ganska länge och försökte klara sig på olika sätt. 

Bodde ibland på gatan, ibland på billiga hotell. Tiggde. Fick lite 

mat i någon kyrka. Till slut fick de hjälp av en man, som betalade 

flygbiljett för Lea och barnen till Tyskland. Därifrån åkte 

de tåg till Sverige och Malmö. Där fanns Leas bror, som flytt hit 

tidigare och tog emot dem. Milos flydde på annat sätt, och kom 

hit efter åtta månader. 

Hur var det då att komma till Sverige? 

– O, alla människor var så snälla och hjälpte oss på alla vis. Efter 

att vi hade varit på flykt i ett och ett halvt år, stannade vi i 

Malmö i tre år, och där gick vi till Mariakyrkan och barnverksamheten 

i den. Därefter kom vi hit, och här trivs vi verkligen. 

I mars 2006 fick vi vårt uppehållstillstånd, och då var det fest! 

Tack till Sverige, och alla vänliga människor! Tack till Gud! 

Hur hittade ni till missionshuset? 

– Vi kom hit en lördag och ville gå i kyrkan på söndagen – hade 

sett den stora kyrkan i byn och gick dit. Vi blev förvånade över 

att där inte fanns några barn och ungdomar. Prästen där tipsade 

om barnverksamheten i missionshuset, och våra barn kom till 

Hobbyn där. Det kändes bra. Tack, Gud, för att vi fick träffa er! 

Det är så bra med den här hemgruppen – här kan jag ställa frågor 

och få svar, så att jag kan svara andra. Jag har så mycket 

inom mig som jag vill ha svar på. 

Vad betyder Jesus för dig? 

– Jesus är som en bro till Gud, och det är viktigt hur man har det 

i hjärtat. 

Om man ser en sten i vattnet, så ligger den djupare än man 

tror. Det är inte så lätt att få tag på den. Så är det när man studerar 

Bibeln. Man får fördjupa sig, läsa mer och mer för att förstå. 

TILL SLUT BER VI FÖR LEAS SYSTER OCH SLÄKTINGAR som är på 

flykt, och för alla kristna i Irak som har det ännu svårare i dag. 

Vi tackar Gud för våra invandrarvänner! 

Och Herren är den som går framför dig, han skall vara med 

dig, han skall inte lämna dig eller överge dig. Du må inte frukta 

och inte vara förfärad. 5 mos. 31:8. 

LISBETH ENGSTRÖM OCH ANNA-KARIN PERSSON 

TILL LIV 12#2007 33


Ord till liv • Söndagen efter Jul 

Guds barn jag är! 

Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under 

lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners 

rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: 

”Abba! Fader!” Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, 

insatt av Gud. gal. 4:4–7. 

NÄR JAG BÖRJADE GÅ I KYRKAN 1972 fick jag ofta hjälpa till med att hålla dopljuset 

och tända ljuset när prästen göt vattnet över barnets huvud. Prästen hade inte så 

stor variation på sina doptal. Ett kort stycke från ett av talen 

kommer jag ihåg. Han sa ungefär så här: ”Ert barn har blivit 

fött in i en familj. Men i dag vid dopet föds det in i ännu 

en familj: Guds familj.” 

Senare i livet har jag hört att Guds barn blir vi 

genom något som kan liknas vid adoption. Enligt 

dem som kan grekiska finns det ett bibelställe där 

det svenska ordet barnaskap är en översättning av 

ett grekiskt ord som betyder adoption. Jag tänker 

på Rom. 8:15, där Paulus skriver att vi inte har fått 

slaveriets ande utan barnaskapets Ande. 

I Galaterbrevet skriver Paulus att vi har fått ”söners 

rätt” (4:5). Här står samma grekiska ord, som betyder 

adoption. Vi har söners rätt att komma till Gud som 

till vår far. Just därför står det att vi får säga: ”Abba! Fader!” 

Att Gud vill adoptera oss som sina barn har sin orsak i att han älskar 

oss. Guds kärlek är inte självisk eller egoistisk. Det var med denna kärlek som Jesus 

mötte en rik man. Mannen frågade Jesus vad han skulle göra för att få evigt liv. Det 

står att Jesus fick kärlek till mannen (Mark. 10:21). Den kärleken har Jesus till alla 

människor. Han vill att alla skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. 

ATT VARA ETT GUDS BARN innebär frihet. Frihet i Bibeln är inte vad den naturliga 

människan tänker sig. Frihet är inte att vara fri att göra precis vad man vill. Frihet är 

att vara bunden vid Jesus på ett sådant sätt att man inte är beroende av något annat 

än honom. Genom Jesu död kan vi lösas från det som binder oss och hindrar oss att 

leva i gemenskap med Jesus. 

Livet som Guds barn innebär för oss också ett annat förhållande till vår nästa. Jesus 

talar om att vi ska älska våra ovänner och be för dem som förföljer oss (Matt. 

5:44). Det handlar om en följd av tron och inte om något krav. Breven i Nya testamentet 

börjar med att tala om Jesu seger – längre fram följer förmaningar. De är 

egentligen uppmuntran. Eftersom du har tagit emot Jesu seger, som han vann 

genom sin uppståndelse, så låt den forma och prägla ditt liv! 

VI HAR ALLTSÅ MYCKET ATT TACKA FÖR, mycket att be om förlåtelse för och mycket att 

be om hjälp med i våra dagliga liv. Men främst behöver vi be om förnyelse av vårt 

förhållande till Gud som Hans barn. 

BÖN: Herre, vi tackar dig för att vi i dopet blev dina barn. Hjälp oss att leva som dina 

barn. Ge oss lust att lyssna till ditt ord i Bibeln och hjälp oss att förstå det. Amen. 

JAN ERIKSSON 

Fil.kand., Kristianstad 

34 TILL LIV 12#2007


Nu vill vi ljuset sprida 

De gick tillbaka från stallet, 

upprymda till sinne och håg. 

De tänkte på ängelns hälsning 

och det barn som i krubban låg. 

De mötte mänskor på vägen, 

som undrade vad de sett, 

som frågade dessa herdar 

om något vidunderligt skett. 

Visst har det hänt något märkligt. 

Vi såg natten flöda av ljus, 

och hörde hur änglaskaror 

sjöng en lovsång med himmelskt brus. 

Vi gick som ängeln förkunnat, 

fann barnet från himmelen sänt. 

Gud själv har kommit till jorden, 

det största som någonsin hänt. 

Maria är kvar med barnet 

där i stallets mörkaste knut. 

Hon gömmer allt i sitt hjärta, 

men vi måste ropa det ut. 

Vi sett Guds kärlek från höjden 

till vår mörka jord komma ner. 

Nu vill vi det ljuset sprida 

så alla Guds frälsning ser. 

Ni, som i senare sekler 

ser tidsåldern lida mot natt, 

till er, om frälsning och seger 

vi ännu ropar det glatt: 

Ta mot den himmelska gåvan, 

den givits till världen all. 

Gud själv har kommit till jorden 

i Betlehems fattiga stall. 

Herdarna av Matts-Edvin Klemets 

TILL LIV 12#2007 35

foto: katrina imberg 

ELMs mission och samarbetskyrkor 

ELM, EVANGELISK LUTHERSK MISSION, har som en av sina viktigaste uppgifter att bedriva mission – redan i början av 1900-talet sändes de första 

missionärerna ut. Det är samma budskap i dag: evangeliet om Jesus Kristus skall predikas för alla folk, till omvändelse och syndernas förlåtelse. 

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv (Joh. 3:16). Med åren har antalet 

missionärer minskat, men vi tackar Gud för att de evangelisk-lutherska kyrkorna i respektive land efterhand tagit allt mer ansvar i detta uppdrag. Låt oss be för 

våra syskon i tron – i de drygt 800 församlingar som är en frukt av ELM BVs mission genom åren. 

Uppdrag pågår 

EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKAN I KENYA (ELCK) har 80 000 medlemmar 

i 600 församlingar och ELM har tre missionärer där. Lina Jämstorp 

och Sofia Nilsson arbetar bland gatubarnen i Nakuru, och Kerstin 

Nilsson i deltar i församlingsarbete. En fjärde missionär är Rakel 

Smetana som för tillfället befinner sig i Sverige. 

På 1990-talet var Rune och Katrina Imberg missionärer i Kenya. Tidigare 

i år gjorde de ett återbesök, bland annat för Runes fortsatta forskning 

i ELMs och ELCKs historia. 

På hembesök i Kenya 

MED GLÄDJE TÄNKER VI PÅ de många hembesök som vi fick göra 

hos våra kenyanska medkristna och vänner under de fyra månader 

vi tillbringade i Afrika (december 2006–mars 2007). 

En lördag, det var trettondagsafton, besökte vi evangelisten 

James Moindi med familj i Magwagwa, 6–7 km från Matongo. 

Vi skulle egentligen åkt bil dit, men chauffören dök aldrig upp, 

så i stället började vi gå. Ganska snart fick vi lift på flaket av en 

lastbil – ett vanligt transportsätt i Kenya! Det var en varm och 

solig dag, och de tog emot oss med stor värme och generositet. 

Deras hem består av några hyddor nära varandra – en för köket, 

där också tonårsdöttrarna sover, en för föräldrarna och en 

för sönerna. Hyddorna är byggda i enkel stil med lerväggar och 

försedda med plåttak. De ligger vackert, högt uppe på en kulle 

med utsikt över en dal och andra kullar. En bit bort börjar ett av 

Kenyas stora tedistrikt. 

Vi var tillsammans några timmar med familjen och fick dela 

ELMs missionsländer i dag är Kenya, 

Peru, Eritrea och Etiopien. Här följer 

några korta berättelser från tre 

av länderna, och till slut får 

vi också ta del av en betraktelse 

som generalsekreteraren 

i 

kyrkan 

i Etiopien 

skrivit. 

både glädje och sorg med dem. Med tårar i ögonen berättade 

pappan att äldsta dottern hade dött året innan i malaria. Hon 

var bara sjuk i ett par dagar innan hon dog. Sorgen var tung att 

bära, inte minst för mamma Alice. Samtidigt visade de en förtröstan 

över att Gud bär i alla svårigheter. 

Också ekonomiskt har familjen det svårt. Deras åkrar är ganska 

små, och de flesta barnen går i skolan, vilket medför dryga 

skolavgifter. 

Mitt i dessa problem kämpar de vidare och förtröstar på Gud 

och hans trofasthet. James arbetar troget och hängivet vidare 

som evangelist i Matongo-området. Nära deras hem ligger en 

gammal och nersliten lerkyrka som byggdes redan på 1950-talet. 

Församlingens största förhoppning är att kunna bygga en 

ny permanent kyrka i tegel. 

KATRINA OCH RUNE IMBERG 

F.d. missionärer i Kenya 

36 TILL LIV 12#2007

Ett samtal i Peru 

EFTER GUDSTJÄNSTEN I LAS LOMAS kallar en av församlingsmedlemmarna, 

en av dem som ibland predikar, på mig. 

– Hermano Erik, tengo una pregunta. (Broder Erik, jag har en 

fråga.) Han slår upp ett av de första uppslagen i Bibeln och frågar: 

– Vad är egentligen ”livets träd”? Jag har funderat, men 

förstår inte riktigt. Inte är det samma träd som de (Adam och 

Eva) åt av? 

Vi läser tillsammans de sista verserna i Första Moseboks 

tredje kapitel om hur Gud tvingas sätta en gräns; av livets träds 

frukt får människan inte längre äta, för då skulle hon leva för 

evigt. Det onda – synden, smärtan och lidandet – hade kommit 

in i skapelsen och präglade nu människan. 

– Hur vore ett evigt liv under de villkor vi lever med här, frågar 

jag, knappast gott? 

– Nej, snarast en förbannelse, svarar brodern, en förbannelse. 

– Men, tillägger jag, det finns de som gör en koppling från livets 

träd i Edens trädgård till Golgata. Korset blev det nya ”li- 

vets träd”. Där får vi del av det eviga livet, samtidigt som vår 

synd tas bort. Ett evigt liv där inget av det onda ska finnas med. 

– Det blir gott, nickade han, och jag kunde bara instämma: 

Det blir gott. 

Jag går hem från kyrkan, glad över ett gott samtal som fick 

springa fram ur en fråga som väckts vid den personliga bibelläsningen. 

Jag går tacksam över allt Gud gör i människors liv i 

Chiclayo, och jag gläds över att få vara med. 

ERIK J ANDERSSON 

Missionär, Peru 

IGLESIA EVANGÈLICA LUTERANA DE CHICLAYO (IELCH) i Peru har knappt 

100 medlemmar i fyra församlingar. ELM har tre missionärer: Eva Norström, 

Maggan och Erik Andersson. ELM Danmark har tre missionärer: 

Tina Bak, Steffen Baagø Madsen och Helene Sejergaard. 

Arbetet består i att etablera nya församlingar. I det deltar Maggan 

och Erik Andersson, som kom till Peru första gången 2003. 

TILL LIV 12#2007 37 

foton: e & m andersson

EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKAN I ERITREA (ELCE) har 12 000 medlemmar 

i 70 församlingar. ELM har för närvarande ingen missionär där, sedan 

vår missionär Barnabas Mebrahtu i september avslutat sin tjänst 

på kyrkans musikskola. Våren 2006 arbetade Kristina Engström som 

volontär på den skolan, och hon gjorde under sommaren ett återbesök. 

Öppen famn i Eritrea 

Jag återvände till Asmara för att se människorna och staden. 

Det är ont om bröd, ont om bensin och ont om jobb. Men det 

finns gott om hängivenhet och generositet. Jag vill berätta om 

Ruth. 

Ruth går till gudstjänst och är engagerad i flera av kyrkans 

verksamheter. Hon ger av sin tid till Gud och hon ger mer. En 

kväll bjöd hon hem mig till sin familj. Jag känner henne inte så 

bra men tackade ja och vi tog oss med buss över knaggliga gator 

till hennes hem. Vi åt middag och pratade och var mitt uppe i något 

när vi insåg att det blivit sent. Ruths mamma frågade då om 

jag ville stanna över natten. Jag fick låna sovkläder och Ruth erbjöd 

mig ena halvan av sin säng, vilken inte var så mjuk men 

fylld med välkomnande. Jag sov gott och vaknade av tuppen på 

morgonen. Ruth lagade lyxfrukost: g’eat med smör och berbere. 

Vilket välkomnande! För mig är detta ett tecken på Guds bevarande 

av ett helt folk. I den situation som råder fortsätter 

människor att vara givmilda mot sina medmänniskor och ge 

Adresser, telefon, e-post etc. kan fås 

genom ELM-BVs expedition, 

08-559 23 104, eller på www.elmbv.se. 

ETIOPIENS EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKA (EELC) har 20 000 medlemmar 

i 138 församlingar. ELM har för närvarande inga missionärer där, 

men våra tidigare missionärer Workneh och Hanna-Karin Hechamo, 

har som nyblivna pensionärer bosatt sig i landet och bistår gärna 

med punktinsatser. 

mycket av det lilla de har. Och de fortsätter att visa tacksamhet. 

Varje dag när regnet föll prisades Gud. Jag längtar till den dag 

då Sverige tackar Gud för vad Han gör och för hur Han bevarat 

vårt folk och vårt land. Jag längtar till den dag då jag visar min 

tacksamhet genom att ta hand om människor jag möter, bjuda 

hem dem, ge dem mat, erbjuda dem min säng och ge dem det 

lyxigaste jag har för att få dem att känna sig välkomna. 

KRISTINA ENGSTRÖM 

F.d. volontär i Eritrea 

Jag var hungrig … Jag var törstig … Jag var främling … Jag var 

naken … Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och 

ni kom till mig. 

… när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 

Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det 

har ni gjort mot mig. ur matt. 25:35–40 

Stöd ELMs mission 

Pg 5 58 43-7 Bg 476-1144 

eller via hemsidan. 

38 TILL LIV 12#2007 

foton: roland gustafsson 

foto: roland gustafsson

Jag jagar mot målet 

Aposteln Paulus fick möta Jesus Kristus och det förändrade honom helt. 

Han fick ett nytt liv, och ett mål att se fram emot. Så kan det vara även för oss. 

PAULUS SKREV TROLIGEN BREVET till filipperna efter att i 30 år ha 

tjänat Herren och under den tiden gått igenom många prövningar, 

svårigheter och försakelser. Därför är det förvånande att 

finna att han fortfarande talar om en hunger och törst efter att 

nå målet för det kristna livet. Paulus var en man med ett enda 

fokus – han hade ett mål och en ambition: han jagade framåt för 

att fullborda det uppdrag Herren hade frälst honom till. Han 

berättar för oss hur han levde. Så här var det: 

Jag glömmer det som ligger bakom 

Vi kan på många sätt komma ihåg Guds nåderika handlingar 

mot oss i det förgångna. Gång på gång bör vi påminna oss själva 

om dem (Ps. 103:2). Men vi kan inte leva i det förgångna och 

vi måste lära oss konsten att glömma det som inte är värt att 

komma ihåg. 

Misslyckanden och synder i det förgångna är förlåtna. Det 

var Guds initiativ att lösa vårt största problem, synden, genom 

sin Sons försoningsdöd på korset. Sörj därför inte över missade 

möjligheter och stanna inte kvar i dina bekymmer, för detta leder 

bara till depression och missmod. Men även den mest utåtriktade 

känner vissa stunder av sin skuld – men vi ska aldrig låta 

det som varit hålla oss fångna. Jag har läst om en gravsten på 

vilken det var skrivet ett enda ord. Inget namn på personen. Inget 

födelsedatum. Inget dödsdatum, utan bara ett ord: förlåten. 

Det är vad jag är i Kristus. Lämna inte den trygga plats Gud 

genom sin nåd har berett för dig. Vi förnekar inte att vi har syndat, 

men vi är förlåtna – håll fast vid denna Guds Ords sanning 

(1 Joh. 1:7–9). 

Vi måste också på något sätt glömma våra ’andliga förtjänster’, 

gamla prestationer, segrar eller framgångar. Problemet för 

några av oss är inte självömkan eller skuld utan högmod, men 

vi kallar det inte så. Men det är vad det är frågan om, om än fördolt. 

Visst bör vi vara tacksamma mot Gud för hans nåd i våra 

liv. Men vi kan inte leva våra liv på gamla tillgångar och inte 

heller kan vi glädja oss rätt i dag om vi stannar kvar i det för- 

gångna. Någon har sagt: ”mättnad tar död på framstegen”. Det 

finns utrymme, ja, gott om utrymme för växt och förbättring, 

även där vi är som bäst. Sanningen är att synden finns med också 

i det bästa vi gör, och det finns inte något i vårt förflutna att 

skryta över. 

Jag sträcker mig mot det som ligger framför 

Det kristna livet liknas ibland vid ett långdistanslopp (1 Kor. 

9:24–27) och den kristne är som en löpare som inte nått fram 

till målet. Loppet är inte över ännu. Därför skulle vi jaga framåt 

i förväntan om att nå fram och passera mållinjen. Låt oss fullborda 

loppet som ligger framför oss (Hebr. 12:1). 

Detta är inte ”frälsning genom gärningar” – det är Guds inbjudan 

till oss att få erfara djupet och rikedomen i hans nåd. 

Det är hans kallelse till att vandra framåt, och han går framför 

oss. Liksom för Abraham, trons fader, blir varje dag ett äventyr 

med Gud då vi får bestiga nya höjder, ta i anspråk vårt arv, erövra 

nytt land. Vi får lita på att Herren bär oss framåt och att 

hans nåd är ny varje morgon (Klag. 3:23). Framtiden är lika ljus 

som Guds löften. Detta skulle göra oss ivriga att välkomna varje 

dag, fyllda av förväntan om att få upptäcka Guds nåd och 

välgärningar hela dagen. 

Gud har också sett ut något bättre åt oss: Vi är arvingar tillsammans 

med Kristus och det himmelska hemmet väntar oss. 

Vi är ett folk med ett levande hopp och en framtid (Jer. 29:11). 

Därför ser vi framåt med förtröstan: det är faktiskt Gud själv 

som kallar oss att våga gå mot framtiden genom att ödmjukt 

förtrösta på honom. Det är en kallelse att lita på hans nåd varje 

dag i våra liv (Hebr. 4:16). Låt oss därför jaga framåt och sätta 

vårt hopp endast till den nåd som ska komma oss till del när Jesus 

Kristus uppenbaras (1 Petr. 1:13). Nåden väntar dig i framtiden. 

Nåden finns där innan du når dit. 

ATO ENDALE AWGICHEW 

Generalsekreterare i EELC 

Addis Abeba, Etiopien 

TILL LIV 12#2007 39 

foto: christophe libert


Ord till liv • Nyårsdagen 

Namnet Jesus 

När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det 

namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv. luk. 2:21. 

Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud 

har bestämt till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna, 

att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn. apg. 

10:42–43. 

VARFÖR FICK DU OCH JAG DE NAMN som vi har? Troligen för att våra föräldrar valde 

dem. Hur väljer föräldrar namn till sina barn? Det finns en rad olika sätt. En del läser 

igenom dagarnas namn i almanackan. Andra väljer ett namn som någon av föräldrarna 

har som andra eller tredje namn eller ett namn som en äldre släkting bär. 

Det jag vill komma fram till är skillnaden mellan våra namn 

och de namn som de bibliska personerna har. I Bibeln 

hänger namn och person ihop på ett annat sätt än hos 

oss. Namnet på en person i Bibeln säger något om 

den personen. Detta gäller också namnet Jesus. 

Det är en grekisk form av namnet Josua, som betyder 

”Herren är frälsning”. 

VAD BETYDER JESU NAMN för oss? Vi slutar ofta 

våra böner med ”i Jesu namn, amen”. Genom 

tron och dopet är vi i honom. Att vara i Jesus betyder 

att kunna ta till sig de löften som Gud ger oss. 

I dag påminns vi särskilt om att var och en som tror 

på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn 

(Apg. 10:43). 

HAR DU TÄNKT PÅ att när prästen i dopet gjuter vattnet över barnets huvud, så finns 

prepositionen ”i” med samt den treenige Gudens namn? ”Jag döper dig i Faderns 

och Sonens och den Helige Andes namn.” 

Så finns det också i Bibeln för alla som är döpta, vare sig de lever i sitt dop eller 

inte, ett löftesord: Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra (Rom. 11:29). 

Vårt dop är därför som ett bankkonto. I dopet har den döpte fått gåvor. Läs gärna 

om dessa gåvor i Lilla katekesen, stycke 223. De gåvorna är syndernas förlåtelse, 

frälsning ifrån döden och djävulen och en evig salighet. De finns som på ett bankkonto. 

De finns där för den som dagligen omvänder sig och för den som för första 

gången upptäcker vad som gavs i dopet. 

Så stort och så rikt är Jesu namn, och så stor skillnad är det mellan Jesu namn och 

våra namn. 

NÄR VI NU BÖRJAR ett nytt kalenderår så är det en påminnelse om allt vi äger i Jesu 

namn och att vi bör be om en förnyelse av tron på Hans namn. 

BÖN: Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär, varje år som du giver mig än. Låt 

mig börja med dig varje dag du beskär, och förnya mitt uppsåt igen, att vara och bliva 

din egen. Amen. 

JAN ERIKSSON 

Fil.kand., Kristianstad 

40 TILL LIV 12#2007

Bok- och CD-tips 

Världens medelpunkt 

Sven Reichmann 

Staten Israels födelse tecknas, 

och orsakerna till de till synes 

olösliga konflikter som råder 

blir tydliga. 

En viktig bok för att förstå dagens 

situation. 

Gör som Gud – bli människa 

Stefan Gustavsson 

Boken vill ge en helhetsbild av 

vad det är att vara kristen. Den 

kristna tron gäller hela det 

mänskliga livet på jorden. Världen 

är Guds värld och frälsningen 

är en upprättelse av den. 

Ord för dagen 

Gunnar Eriksson (red.) 

Bok med citat/texter och ett bibelord 

för varje dag under ett år. 

Går att vika ut så att den står 

fritt på köksbordet. En utmärkt 

julklapp som räcker året om. 

CD 

Juloratoriet 

J.S. Bach 

Erik Eriksson 

Fallet Jesus 

Lee Strobel 

Kan vi lita på texterna om Jesus? 

Finns det trovärdiga bevis utanför 

evangelierna? Som prisbelönt 

reporter och bekännande 

ateist började Strobel undersöka 

historiens största nyhet: Jesu 

Kristi evangelium. 

Kan man vara kristen? 

C S Lewis 

Hur ska man veta vad som är 

rätt och fel? Vad tror de kristna? 

Kan man vara kristen utan att ta 

farväl av sitt intellekt? 

Under ytan II 

Torgny Wirén 

En andaktsbok för ungdomar 

och andra vuxna som innehåller 

52 berättelser tillsammans med 

bibeltext, bön, funderingsfrågor 

och ett citat med anknytning till 

dagens tema. 

Accent 

En bibelläsningsplan för ungdomar 

– eller för den som gått en 

Alphakurs. En hjälp i den dagliga 

andakten, för att växa i relationen 

till Gud och i förståelsen 

av hans ord. 

www.accent.nu 

Han är vår frid 

H.E. Nissen 

Jesus står nära dig i både goda 

och svåra tider. Han vill ge dig 

sin frid och ge dig en ny plattform 

i ditt liv som inte kan rubbas. 

I bokens 25 små avsnitt finns 

tröst och uppmuntran till ett liv 

tillsammans med Jesus som vill 

vara vår frid. En fin presentbok. 

Guds Son 

Walter Wangerin 

Läs den fascinerande berättelsen 

om Jesus i romanform. 

Ny skiva 

– ny kör! 

A Gospel Christmas 

One Nation 

Krista Jones 

Kören One Nation och gospelsångerskan 

Krista Jones från Atlanta bjuder genom 

”A Gospel Christmas” på en varierande 

och medryckande julskiva, med allt i från 

”Joyful, joyful”, ”Go tell it on the mountain” 

och Kirk Franklins ”Joy” till Carolas 

”Himlen i min famn”. 

Gospelkören One Nation startade 2006 

och består av 24 erfarna sångare från 

nordvästra Skåne under ledning av Jonas 

Engström. Väl förankrad i den afroamerikanska 

gospeltraditionen där gudstjänsten 

är central, jobbar de med gospelmässor på 

engelska och svenska men söker också rötterna 

i spirituals och tittar framåt mot modern 

gospel och nya uttrycksformer. 

www.onenation.se 

Skivan finns att köpa via BV-Förlag. 

Ett år med Jesus, I och II 

Bo Brander, Göran Skytte 

En bok med predikningar och 

samtal för varje vecka under 

året. Efter varje predikan samtalar 

Brander och Skytte om sin 

gemensamme vän Jesus. Klassisk 

kristen tro blir begriplig – 

förlåtelse, förnyelse och vandringen 

med Jesus lyser fram. 

Tillsammansmat 

Anna Braw (red.) 

Är måltidsgemenskap en bristvara? 

Du kan göra något åt det. 

Tillsammansmat innehåller allt 

du behöver för att våga bjuda: 

billigt, snabbt, färgglatt, självklart, 

enkelt, mycket, kreativt. 

Recept – och tankar för stunden 

medan det puttrar, och ett och 

annat att prata om runt bordet. 

HANDLA PÅ BV-FÖRLAG 

www.bv-forlag.se 

0435-521 77, 042-14 57 22 

TILL LIV 12#2007 41


Ord till liv • Trettondedag Jul 

Hylla Konungen! 

Och se, här är mer än Salomo. ur luk. 11:29–33 

NÄR JESUS ANVÄNDER ORDET SE har han något mycket viktigt att säga oss! Kung Salomo 

var en mycket välsignad kung, både materiellt och som härskare (han utvidgade landet Israel). 

Och han var dessutom mycket vis. Ingen kung skall vara din like, hade Herren lovat 

honom. Man kom från alla folk, för att höra om Salomos vishet … (1 Kung. 4:34). 

Drottningen av Saba hade hört rykten om den framgångsrike 

kung Salomo. Därför reste hon ända från Arabien, kanske 

150 mil, inte med flygplan eller bil, utan med den tidens 

färdsätt, troligen kamel. Det var säkert en svår resa, 

men inga faror eller kostnader kunde stoppa henne. 

Hon ville med egna ögon se vad hon hört talas om. 

Och hon blev inte besviken, tvärtom. Inte ens hälften 

hade berättats för mig. Du har långt mer vishet 

och rikedom än jag hört genom ryktet (1 Kung. 10). 

OCH SE, HÄR ÄR MER ÄN SALOMO! Liksom drottningen 

av Saba reste till Salomo, kom de vise männen från 

Östern för att tillbe och frambära skatter och dyrbara 

gåvor till Jesus: guld, rökelse och myrra. Den gammaltestamentliga 

profetian uppfylldes: Skaror av kameler skall 

övertäcka dig, unga kameler från Midjan och Efa. Från Saba skall 

de komma, guld och rökelse skall de bära. De skall förkunna Herrens lov (Jes. 60:6). I dag 

på Trettondedag Jul vill Herren föra oss till en Konung som har större rikedom än Salomo. 

PROFETIAN FRÅN JESAJA UPPFYLLS nämligen även varje gång en syndare finner stjärnan 

som för till Jesus och slipper att gå förlorad. Alla samlas och kommer till dig. Dina söner 

kommer fjärran ifrån, dina döttrar bärs fram på armen. Då skall du se det och stråla av 

fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig. Ty havets rikedomar skall föras till dig, folkens 

skatter tillfalla dig (Jes. 60:4,5). Och det blir glädje hos Jesus när han får ge en syndare av 

sin rikedom. 

Du får komma till Jesus och med egna ögon i Ordet se vad han har gjort för dig. Sångförfattaren 

Anders Nilsson sjunger: ”Kom nu, ty allt är redo, så blir i himlen fröjd! Du skall få 

se du blir nog med barnaskapet nöjd.” Trettondedag Jul är en missionsdag. Herren erbjuder 

sitt julevangelium till alla folk, judar som hedningar. Han sände sin stjärna och kallade 

Österns vise och förde dem till Frälsaren! 

HERREN STÄLLER OSS I DAG inför en allvarlig fråga: Hur hanterar vi julevangeliet? Tar vi 

emot Frälsaren, faller vi ner inför honom? Eller tillhör vi dem som inte vill tro, som fortfarande 

lever i fiendskap mot Gud? 

Trettondedag Jul är inte bara glädje – texterna visar också att julevangeliet möter hat 

och motstånd i världen. Vi ser det i Herodes fiendskap, då han genom en djävulsk list försökte 

döda Jesusbarnet. Men inget motstånd i världen kan göra julevangeliet om intet! 

BÖN: Käre Himmelske Fader, du som genom ditt heliga Ord har låtit den stjärna gå upp, 

som leder oss till världens Frälsare, Jesus Kristus.Vi ber dig: led våra hjärtan med din helige 

Ande, att vi liksom de vise männen finner Jesus som vår personlige Frälsare. Amen. 

JAN-ULRIK SMETANA 

Missionsgårdspastor, Vännäs 

42 TILL LIV 12#2007

De följde stjärnan 

De vise männen 

Den grekiska grundtextens ord är magoi. Det betyder att de var visa män och 

rådgivare vid något kungligt hov eller möjligen tempel. Sannolikast är att de 

kom från Babylonien, där astrologin sedan gammalt spelade stor roll och man 

dessutom hade erfarenhet av judiska Messiasförväntningar, eller att de kom från 

Persien eller rentav det arabiska ökenområdet öster om Israel. 

De hade med sig guld (vars värde är välkänt), rökelse (en torkad kåda från balsamträdet 

som sprider väldoft när de bränns) och myrra (en torkad kåda från 

myrrabusken som avger en doft av citron och terpentin). Kanske fick dessa dyrbara 

gåvor senare finansiera resan till Egypten för Jesu fattiga föräldrar. 

DEN GÅTFULLE GUDSMANNEN BILEAM SADE: 

Jag ser honom, men inte nu, 

jag skådar honom, men inte 

nära. En stjärna träder fram 

ur Jakob, en spira höjer sig 

ur Israel. 4 MOS. 24:17 

Vad var det för en stjärna? 

En supernova eller exploderande 

stjärna som under en tid ger ett väldigt 

starkt ljus. Enligt kinesiska källor 

ska en sådan ha ägt rum ungefär 

fem år före Jesu födelse. 

En komet framträdde enligt vissa 

källor ungefär vid samma tid. 

En konjunktion. Planeterna Jupiter 

och Saturnus kom så nära varandra från jordens synpunkt att de tillsammans 

bildade ett starkt lysande himlafenomen. Detta anses ha skett vid flera 

tillfällen 7 år före Kristus. Jupiter ansågs bland astrologerna vara världshärskarens 

stjärna och Saturnus vara det judiska folkets. 

Det vi med visshet kan veta är att Gud på underliga vägar ledde dessa män 

från Österns länder och att de var lyhörda för Guds ledning och gav sig ut på 

denna tidskrävande och påkostade resa. De kom till Betlehem och fick möta 

Jesus.

DE LEVER I DAG. 

DEN FÖRSTE är en ung man, som arbetar på en verkstad. Han 

blev väckt av Gud. Samtidigt som han såg Guds nåd såg han 

också sina synder. Han förstod att nåden var till för att överskyla 

synden. Som i en vision såg han också något av Guds mening 

med mänskligheten. I den hade han en plats. Utan att tveka intog 

han den. Sin begåvning, sina krafter, allt han av Skaparen 

ägde vigde han till Guds tjänst för att Gud skulle kunna använda 

honom. Han blev en uthållig och uppfinningsrik arbetare i 

vingården. Han fikade inte efter beröm. Han förstod att hans 

uppgift var att offra åt Gud allt han ägde, att bära fram sitt guld 

till Kristus. 

Däri består hans vishet. 

DEN ANDRE har visat en total oförmåga att, som så många andra 

människor, fastna i klagan och kritik, och i stället visat en underbar 

känslighet för allt vackert, rent och sant som mött honom. 

Där andra ser avigsidor ser han rätsidor. Där andra misstolkar, 

tyder han till det bästa. Där andra knyter näven räcker 

han fram den öppna handen. På den vägen har han upptäckt 

mycket, som andra inte sett. Därför har hans väsen mer och 

mer präglats av tacksamhet. Han har upptäckt livets outtömliga 

rikedom. 

Hans tacksamhet stiger som en stilla lovsång, en rökelse, till 

Kristus. 

Däri består den mannens vishet. 


Tre vise män 

DEN TREDJE har blivit hårt slagen av livet. Många tunga bedrövelser 

har träffat honom. När andra ser honom, tänker de: ”Att 

han orkar.” De förvånar sig över att en människa kan bära så 

tunga bördor. De förstår inte hur han förmår. 

I själva verket består hans vishet inte i att han bär så tunga 

bördor utan hur och vart han bär dem. Han tar nämligen emot 

dem utan irritation. Han vet att livet är fullt av lidande och förstår 

att han inte kan göra anspråk på att gå fri. Därför bär han 

dem ödmjukt. Och han bär dem till Kristus. Ty Kristus har lovat 

att bära våra bördor, att ge de trötta nytt mod och kraft, att 

hela de sargade, att trösta de bedrövade och åter göra dem glada. 

Detta vet denne man. Det är hans hemlighet, hans vishet. 

Han bär fram till Kristus sin myrra, sitt lidande. 

GULD, RÖKELSE, MYRRA bar de. Kaspar, Baltasar, Melkior var 

kanske deras namn. 

Guldet är det dyrbaraste vi äger. Rökelsen är tacksägelsen, 

lovets offer. Myrran är en bitter växt som symboliserar lidandet. 

I alla tider har människor burit dessa ting fram till Kristus. 

VEM AV DEM ÄR DU? 

Du firar julen väl, om Du lär Dig meningen med glädjen, tacksamheten, 

lidandet. De är gåvor, som vi får ge Kristus. 

Att veta det och handla därefter är att vara vis. 

Ur Och det hände sig vid den tiden … 

En julmeditation av Per-Olof Sjögren 

44 TILL LIV 12#2007

Bön 

HIMMELSKE FADER, du är Skapare av himmel och jord, universums Herre, alltings 

ursprung och mål. 

• Tack för att du lät din Son födas till jorden som ett litet barn, mitt in i vår 

värld, och med ett rike som inte är av denna världen. 

• Tack för din stora räddningsplan för oss människor – för frälsningen i Jesus 

Kristus och möjligheten till ett liv tillsammans med honom. 

• Tack för ännu ett nytt kyrkoår. Kom till hela din Kyrka här på jorden, var 

hennes och vår Herre. Låt ditt rike växa. 

• Tack för ditt Ord till oss, för alla förebilder du där ger oss: Abraham, David, 

Maria, Josef, Johannes Döparen, Simeon, Stefanus och jesus kristus. 

JESUS KRISTUS, du är Messias, den levande Gudens Son och enda vägen till 

Gud. Du blev människa som vi, och därför kan du helt och fullt frälsa oss från 

synden, döden och all ondska och ge oss frid. 

• Tack för att du kom som den stora julgåvan till alla människor. 

• Tack för att du levde mitt liv, dog min död och genom din uppståndelse ger 

mig ett nytt liv. Tack för att jag får ta emot din förlåtelse och upprättelse. 

• Var nära alla som i jul saknar medmänsklighet, mat, värme och trygghet. 

• Ge oss en välsignad jul tillsammans med dig. Tack för att du har gett oss en 

Hjälpare, den helige ande. 

HELIGE ANDE, du visar oss vägen till krubban, korset och den tomma graven. 

• Led oss till Jesus och hjälp oss att tro på och ta emot honom. 

• Kom till oss med Guds frid i våra hjärtan, i våra liv och till hela världen. Låt 

allt fler människor se att budskapet om Jesus Kristus är en god nyhet som 

kan förvandla liv. 

• Kom till alla som lider förföljelse för att de tror på Jesus. Trösta dem, ge dem 

kraft, mod och uthållighet, och hjälp dem att hålla fast vid Jesus. 

• Hjälp oss att likt Maria tro ditt Ord, likt herdarna skynda till Jesus, likt Simeon 

med tacksamhet ta emot honom och likt de vise männen ge honom vår 

tillbedjan. 

Vår Herre, Jesus Kristus, 

blev i sin gränslösa kärlek vad vi är, 

för att göra oss till vad han är. IRENAEUS 

Bibelläsningsplan 

Evangelisten Johannes 

De johanneiska skrifterna i Nya testamentet 

består av Johannes evangelium, 

tre brev av Johannes samt Uppenbarelseboken. 

Evangeliet och breven 

liknar varandra i stilen. 

Det som berättas i evangeliet är 

sett och upplevt utifrån en lärjunges perspektiv. 

Ofta är detaljerna skarpa och konkreta. 

Men på samma gång framträder inte 

lärjungen med sitt namn utan omnämns mera 

indirekt som den lärjunge som Jesus särskilt älskade 

eller helt enkelt som ”den andre lärjungen” i 

några av berättelserna. I evangeliets avslutande 

ord (Joh. 21:24) hänvisas till denne lärjunge som 

upphov till berättelsen, ”och vi vet att hans vittnesbörd 

är sant”, tilläggs det. Kan dessa ”vi” ha ställt 

samman berättelsen på grundval av det de fått 

höra? 

Johannesevangeliet är ofta disponerat så att det 

berättas en episod, som i sin tur leder till ett samtal, 

där grundläggande teologiska tankar utvecklas. 

Starkt betonas att Gud har blivit människa i Jesus 

Kristus och vad detta verkligen betyder. I Jesus 

möter vi Gud själv och hans kärlek till världen. 

DECEMBER 

7 Matt 4:18–22 

Lärjungen Johannes hörde tillsammans med Petrus 

och Jakob till de tre som vid vissa tillfällen fick 

följa med Jesus ett stycke längre, medan de andra 

fick vänta. Men det är inte evangelisten själv som 

berättar om detta. 

8 Mark 9:2–13 

Efter samtalet med Nikodemos sammanfattas kärnan 

i evangeliet. 

9 Joh 3:13–21 

I de samtal som följer på Jesu gärningar skärps ofta 

motsättningen mellan den eller dem som tror och 

dem som avvisar honom. 

10 Joh 8:12–30 11 Joh 9:1–17 12 Joh 9:18–41 

Johannes visar också hur Jesus anknyter till och 

uppfyller gammaltestamentliga profetior. Ett exempel 

är Jesus som den gode herden. 

13 Jer 23:1–6 14 Joh 10:1–42 

När Jesus går mot lidandet och döden ser den som 

står honom nära att detta inte sker utan vånda för 

honom själv. Jesus är sann människa. Men samtidigt 

ser Johannes hur Jesu gudomliga härlighet 

framträder just här. 

15 Joh 12:20–36; 44–50 16 Joh 13:18–35 

I kapitel 14–17 återger evangelisten Jesu avskedstal 

till lärjungarna. Det blir ett program för hur den 

kristna församlingen skall fungera i innerlig gemenskap 

med sin Herre och i kärlek till varandra. 

Anden från Fadern och Sonen är det sammanhållande 

bandet. 

17 Joh 14:15–31 18 Joh 15:1–17 

19 Joh 16:1–15; 25–33 20 Joh 17:1–26 

Liksom de andra evangelisterna berättar också Johannes 

om hur Jesus fängslas och döms till döden. 

De tre från förklaringsberget får följa med längst in 

TILL LIV 12#2007 45 

foto: karin sjödahl

46 

Bibelläsningsplan 

i Getsemane. Vid förhöret inför Pilatus ställs Guds 

rike mot denna världen. 

21 Matt 26:36–46 22 Joh 18:28–40 

Den lärjunge som Jesus älskade fick vid korset uppdraget 

att ta hand om Jesu moder (19:26–27). Samtidigt 

ser evangelisten det stora och djupa sambandet 

mellan Jesu offerdöd och det gammaltestamentliga 

påskalammet. 

23 Joh 19:31–37 

Liksom Johannesevangeliet börjar Johannes första 

brev med det som var från begynnelsen. 

24 1 Joh 1:1–10 

Brevskrivaren betonar Guds kärlek till oss och vår 

kärlek till varandra. 

25 1 Joh 2:1–11 

Det råder ett djupt samband mellan kärleken, bekännelsen 

till Jesus Kristus och lydnaden för hans bud. 

26 1 Joh 2:12–29 27 1 Joh 3:1–24 

Därför är det så viktigt att kunna skilja Guds Ande, 

som bekänner att Jesus är Kristus, från villfarelsens 

eller Antikrists ande. Först då fungerar vår kärlek till 

varandra och vår lydnad för Guds bud. 

28 1 Joh 4:1–21 29 1 Joh 5:13–21 

I Johannes andra och tredje brev upprepas förmaningarna. 

30 2 Joh 1–13 31 3 Joh 1–15 

De nytestamentliga gestalterna är med sina upplevelser 

alla på något sätt knutna till Jesu Kristi död 

och uppståndelse. De möter Jesus på olika sätt. De 

blir kallade av honom eller dras, till synes genom tillfälligheter, 

in i den berättelse som sedan leder fram 

till påskens händelser. Därefter får de uppdraget att 

vittna om vad de har sett och hört. 

Bakgrunden till berättelsen är den långa historia 

som återges i Gamla testamentet. Påskdagen ger 

svar på de många frågor som har ställts. Frågorna är 

olika men utgår ofta från människans situation just 

som människa. De rör hennes förhållande till Gud 

och till medmänniskorna, varför vi lever här och hur 

vårt liv skall kunna bli det som vi är skapade till. Vi behöver 

också hjälp att få dessa allmänmänskliga frågor 

formulerade för att kunna förstå de svar som 

ges i de gammal- och nytestamentliga texterna. 

Men Nya testamentet pekar också framåt, mot vår 

egen tid och mot hela den samlade världshistorien. 

De människor som möter oss i dessa skrifter har något 

som de vill dela med sig av. Många gånger får de 

bli exempel, där vi inte så sällan kan känna igen oss 

själva. Men framför allt har de blivit bärare och förmedlare 

av ett budskap till oss alla och envar. 

BO JOHNSON, Lund 

Till Liv har nu med hjälp av bibelläsningsplanen 

”Med människor i NT” i ett år fått följa några personer 

i Nya testamentet. Vi har fått se hur de tagit 

emot evangeliet om Jesus Kristus och även hur detta 

skapat ett nytt liv i dem. Vår bön är att detta får ske 

även med varje bibelläsare. 

Varmt tack till Bo Johnson och Verbums Förlag, samt 

till Jonas Ahlner för illustrationerna. 

NÄSTA ÅR: Ny bibelläsningsplan att se fram emot! 

EN VÄLSIGNAD ADVENTSTID OCH EN RIKTIGT 

God Jul och etGotNytar 2008 

TILLÖNSKAS ALLA LÄSARE AV TILL LIVS REDAKTION! 

VARMT TACK till alla er som på olika sätt har medverkat i detta nummer av 

Till Liv: alla skribenter, Renée Göth (teckningar), Isak Engström (foton), 

David Andersson (korsord/sudoku) samt till er som deltagit i intervjuerna. 

Tack alla ni skribenter som det gångna året ställt er till förfogande och lagt 

tid och arbete på artiklar och reportage! 

Tack särskilt till Gustav Börjesson som även i år medverkat i Själavård 

med artiklar om Saligprisningarna och genom att besvara läsarfrågor, till 

Erik J. Andersson som undervisat utifrån Apostlagärningarna, samt till 

Torbjörn Johansson och Daniel Brandt som skrivit Månadens förklaring! 

Tack till Jesus Kristus som är Immanuel, det är ”Gud med oss” – och som 

också lovat att vara med oss alla dagar intill tidens slut. Han har varit med 

oss även under 2007. Soli deo Gloria. 

EVA ANDERSSON, redaktör 

TILL LIV vill genom artiklar, bibelstudier, intervjuer och reportage ge fördjupad 

kunskap om Bibeln och den kristna tron, hjälpa människor till tro på 

Jesus Kristus och väcka en längtan efter att lära känna honom allt mer. 

LÄS MER OM TIDNINGEN PÅ WWW.TILLLIV.SE 

Till Liv och fördjupningsbilagan Begrunda ges ut av 

missionsorganisationen ELM, Evangelisk Luthersk 

Mission. 

ELM vill lyfta fram Bibelns sanning och tillförlitlighet 

och bekänna Jesus som den ende Frälsaren och 

Herren. ELMs vision är att Bibelns budskap ska förmedlas till och göras levande för 

människor i både Sverige och andra länder. 

Ungdomsrörelsen ELU och den regionala organisationen ELM Syd samverkar med 

ELM och de står också bakom utgivningen av tidningen. 

LÄS MER PÅ WWW.ELMBV.SE, WWW.ELMBV.SE/SYD 

o 

TILL LIV 12#2007

Breanäs 

Missionsgård 

Sibbhult i nordöstra Skåne 

Per Modig 

tel. 044-22 60 15 

info@breanas.org 

www.breanas.org 

Välkommen till våra missionsgårdar! 

PÅ MISSIONSGÅRDARNA är det verksamhet i stort sett året runt. Där anordnas läger för alla åldrar – för äldre, 

ungdomar och barn – samt för ensamstående och för familjer. Det är temadagar, konfirmandläger, semesterveckor, 

tonårsläger, bibelkurser, lägerskola och korta möten. 

Kontakta gården för mer info – det finns även möjlighet att hyra rum på de flesta av gårdarna. Besök dem, 

de ligger naturskönt, flera av dem vid sjö eller hav! 

Droppen 

En kristen barntidning! 

36 nr/år 

www.elmbv.se/droppen 

Helår: 240 kr, 

termin: 130 kr 

Gratis provex. 

Pg 194079-0 

a.i.einarsson@hem.utfors.se 

Missionsgården 

Strandhem 

Örkelljunga i norra Skåne 

Kerstin Bengtsson 

tel. 0435-500 77, 514 77 

info@strandhem.nu 

www.strandhem.nu 

Åhus 

Missionsgård 

Kristianstad i östra Skåne 

Per-Anders Einarsson 

tel. 044-24 75 55 

info@ahusmissionsgard.se 

www.ahusmissionsgard.se 

Till Livs fridsbudskap 

PRIS 40 KR + PORTO 

Läs våra tidningar! 

Insidan 

En tidning för ungdomar! 

8 nr/år 

www.insidan.net 

Helår, stud: 195 kr 

Helår, övriga: 295 kr 

Pg 494268-6 

Missions- och ungdomshemmet 

Fridhem 

Vännäs i södra Västerbotten 

Jan-Ulrik Smetana 

tel. 0935-103 01 

info@fridhem.info 

www.fridhem.info 

GUDS NÄRVARO I VARDAGEN 

Almanacka 

Till Liv 

För dig som vill veta mer 

om kristen tro! 

11 nr/år 

www.tillliv.se 

Prova på 4 nr för 100 kr 

Helår: 430 kr, stud 230 kr 

Pg 607 98 94-9 

Falketorp 

Missionsgård 

Vikbolandet i Östergötland 

Anders Andersson 

tel. 0125-320 72, 0125-320 51 

anders.i.falketorp@telia.com 

www.falketorp.se 

TILL LIV GER UT EN ALMANACKA för 2008 med fina fotografier 

och gott om plats att skriva på. Kyrkoårets texter och 

teman finns med för varje söndag. 

BESTÄLL FÖR ENDAST 85 KR + PORTO PÅ BV-FÖRLAG, Smålandsv. 

48, 286 35 Örkelljunga, tel. 0435-521 77, info@bvforlag.se 

FÖR BARN 

PRIS 25 KR + PORTO 

MÄNGDRABATT 

Julens gåva 

Beställ fler ex från BV-förlag, 0435-521 77, 042-14 57 22, info@bv-forlag.se 

Begrunda 

2008 

För dig som önskar 

fördjupning! 

2 nr/år 

www.tillliv.se 

Som bilaga till Till Liv-prenumerant: 

70 kr/år 

Endast Begrunda: 90 kr 

Pg 607 98 94-9 

Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

Tel 08-559 23 104, fax 08-22 59 22 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Ordförande Per Henriksson 

08-750 53 60 

E-post ordf@elmbv.se 

Missionsföreståndare Roland Gustafsson 

Tel 08-559 23 142, 070-657 55 32 

Fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Administrativ chef Jakob Birgersson 

Tel 08-559 23 164, 0735-33 95 88 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör Ingegerd Johansson 

Tel 08-559 23 109 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Carlåke Söderlind (Etiopien) 

Tel 08-559 23 156, 070-658 30 33 

E-post carlake.soderlind@elmbv.se 

Karin G. Ekström (Kenya) 

Tel 08-559 23 157, 070-241 82 30 

E-post karing.ekstrom@elmbv.se 

Henrik Birgersson (Peru) 

Tel 0241-79 40 79 

E-post henrik.birgersson@elmbv.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Syd ELM Syd 

www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande Anders Månsson Tel 0431-290 56 

E-post bodil.mansson@mbox301.swipnet.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Gärdsgatan 12, 29159 Kristianstad 

Tel 044-21 37 57 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Ungdom ELU 

www.elmbv.se/elu pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Simon Nilsson. Tel 042-12 90 22 

E-post simonnilsson@hotmail.com 

Kassör Jakob Birgersson, ELM-BV (se ovan) 

BV-Förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8 

TILL LIV 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5316-4000 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva Andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post till.liv.red@telia.com 

Redaktionsråd för Till Liv 

Lars Göran Brandt, Rebecka Engström, 

Roland Gustafsson, Lars-Åke Nilsson 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post begrunda.red@telia.com 

Grafisk form Cia Björk 

Expedition & annonser 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post till.liv.design@telia.com 

Annonser insändes senast: 10:e jan, mars, maj, 

aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

10:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5:50 kr/mm) 

Till Liv, 11 nr/år 

Ordinarie 430 kr; stud. m. eget boende 230 kr 

Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 80 kr/år för Till Liv-prenumeranter 

Endast Begrunda 90 kr, lösnummer 45 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

E-post prenumeration.tillliv@hotmail.com 

Taltidning Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm 

11:e årgången ISSN 1402-1838 

WWW.DESIGNFORLIVET.SE 

TILL LIV 12#2007 47

POSTTIDNING 

B 

Vid obeställbarhet återsänds tidningen till: 

Ingrid Holmqvist, Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

.. 

Tiden ar inne 

Tack för att tiden inte är ute, 

inte än. 

Min omvändelses tid 

kan vara nu. 

Bara jag vågar. 

En ny färdriktning, 

ett nytt livsinnehåll, 

ett nytt livsmål. 

Mitt i all bråte av girlander, 

jute och granris finns du. 

Jag vet det. 

Nu vill jag komma dig nära. 

Tiden är inte ute, inte än. 

UR BÖNBOKENTRADITION OCH LIV 

BILAGA MEDFÖLJER 

NÄSTA NUMMER AV TILL LIV UTKOMMER CA 10 JANUARI 

foto: davy kestens

Vilken mäktig Gud vi har… - Till Liv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?