Vilken mäktig Gud vi har… - Till Liv

I fokus
Undergång, flykt och hopp
DET HAR VARIT ETT ÅR AV DOMEDAGSPROFETIOR. I media har
framtidsbilderna duggat tätt av en värld med svåra oväder,
missväxt, flyktingströmmar och krig som följd av omfattande
klimatförändringar. Den värld vi lever i kommer inte att bestå.
Undergångstemat har analyserats från olika vinklar, och i en
serie kallad ”Apokalyps nu” i Dagens Nyheter skriver Aase
Berg (15/7): ”Apokalypsen är det bortträngdas återkomst. Det
finns bara en utväg, och det är att dra fram fasan i ljuset innan
den anfaller på eget bevåg. Som Houellebecq skriver: ’Sök dig
ända ner till botten av bristen på kärlek’, det vill säga till den
ensamhet som varken ger kickar, bekräftelse eller vinning. Där
finns utvägen ur vårt överhängande inferno.”
Sanningen framhålls som strategi: vi måste se med öppna
ögon hur världen och vi själva är beskaffade. Aase Berg lyfter
fram denna utväg i kontrast till allt det som vi så ofta använder
för att döva oss och för att fly bort – hysterisk konsumtion,
ständigt behov av action, dyra prylar och exotiska resor. Det är
bara symptom, skriver hon: ”Själva sjukdomen är ett djupare
helvete: skräcken för tomhet och tristess, det vill säga skräcken
för den existentiella ensamheten.”
I jultider är det lätt att ge Aase Berg rätt. Konsumtionshysterin
slår ständigt nya rekord. Vad är det som vi så krampaktigt
försöker dölja? Ensamheten, ledan, tristessen. Men vem kan å
andra sidan orka leva med det som hon ger som alternativ? Att
se misären med öppna ögon, att orka inse tomheten och övergivenheten,
att vi var och en står oss själva närmast, att kärlek
och omtanke är undantag. Nog har hon rätt i många stycken,
och inget av det blir mindre sant för att vi försöker förneka det.
Men kan vi något annat?
Till denna förtvivlade värld låter Gud sig födas som ett barn.
Han visar oss en annan utväg. Vi är inte ensamma, inte övergivna.
Vi är så högt älskade att den helige Guden tar gestalt som
ett svagt, utsatt, sårbart litet människobarn för att kunna rädda
oss. Förföljd och med Herodes dödsdom hängande över sig redan
kort efter födseln. Han ger oss hopp, en möjlighet som låter
oss se sanningen om världen och oss själva, men som inte
stannar där i det fasansfulla, utan visar på en utväg av nåd, kärlek,
förlåtelse – och en evighet tillsammans med honom.
Han visar oss också på en väg för att sprida hoppet vidare,
att våga vittna genom kärlek. Att våga vara sårbar, våga överbrygga
klyftor, våga svälja förtret, trakasserier och svek. Att
våga älska ändå, trots allt, därför att han har älskat oss först.
Och därför att det finns förlåtelse. Han har gått före och visat
vägen, och i den trygghet som Guds kärlek ger får vi också
våga. Det hoppet behövs i världen. Gå ut och sprid det!
REBECKA ENGSTRÖM
Redaktionsledamot, Stockholm
Dock, natt skall inte förbli där nu ångest råder. Ty ett barn blir oss fött, en son blir
oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara:
Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. JES. 9:1, 6
4 TILL LIV 12#2007