Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Jag jagar mot målet<br />
Aposteln Paulus fick möta Jesus Kristus och det förändrade honom helt.<br />
Han fick ett nytt liv, och ett mål att se fram emot. Så kan det vara även för oss.<br />
PAULUS SKREV TROLIGEN BREVET till filipperna efter att i 30 år ha<br />
tjänat Herren och under den tiden gått igenom många prövningar,<br />
svårigheter och försakelser. Därför är det förvånande att<br />
finna att han fortfarande talar om en hunger och törst efter att<br />
nå målet för det kristna livet. Paulus var en man med ett enda<br />
fokus – han hade ett mål och en ambition: han jagade framåt för<br />
att fullborda det uppdrag Herren hade frälst honom till. Han<br />
berättar för oss hur han levde. Så här var det:<br />
Jag glömmer det som ligger bakom<br />
Vi kan på många sätt komma ihåg <strong>Gud</strong>s nåderika handlingar<br />
mot oss i det förgångna. Gång på gång bör <strong>vi</strong> påminna oss själva<br />
om dem (Ps. 103:2). Men <strong>vi</strong> kan inte leva i det förgångna och<br />
<strong>vi</strong> måste lära oss konsten att glömma det som inte är värt att<br />
komma ihåg.<br />
Misslyckanden och synder i det förgångna är förlåtna. Det<br />
var <strong>Gud</strong>s initiativ att lösa vårt största problem, synden, genom<br />
sin Sons försoningsdöd på korset. Sörj därför inte över missade<br />
möjligheter och stanna inte kvar i dina bekymmer, för detta leder<br />
bara till depression och missmod. Men även den mest utåtriktade<br />
känner <strong>vi</strong>ssa stunder av sin skuld – men <strong>vi</strong> ska aldrig låta<br />
det som varit hålla oss fångna. Jag har läst om en gravsten på<br />
<strong>vi</strong>lken det var skrivet ett enda ord. Inget namn på personen. Inget<br />
födelsedatum. Inget dödsdatum, utan bara ett ord: förlåten.<br />
Det är vad jag är i Kristus. Lämna inte den trygga plats <strong>Gud</strong><br />
genom sin nåd har berett för dig. Vi förnekar inte att <strong>vi</strong> har syndat,<br />
men <strong>vi</strong> är förlåtna – håll fast <strong>vi</strong>d denna <strong>Gud</strong>s Ords sanning<br />
(1 Joh. 1:7–9).<br />
Vi måste också på något sätt glömma våra ’andliga förtjänster’,<br />
gamla prestationer, segrar eller framgångar. Problemet för<br />
några av oss är inte självömkan eller skuld utan högmod, men<br />
<strong>vi</strong> kallar det inte så. Men det är vad det är frågan om, om än fördolt.<br />
Visst bör <strong>vi</strong> vara tacksamma mot <strong>Gud</strong> för hans nåd i våra<br />
liv. Men <strong>vi</strong> kan inte leva våra liv på gamla tillgångar och inte<br />
heller kan <strong>vi</strong> glädja oss rätt i dag om <strong>vi</strong> stannar kvar i det för-<br />
gångna. Någon har sagt: ”mättnad tar död på framstegen”. Det<br />
finns utrymme, ja, gott om utrymme för växt och förbättring,<br />
även där <strong>vi</strong> är som bäst. Sanningen är att synden finns med också<br />
i det bästa <strong>vi</strong> gör, och det finns inte något i vårt förflutna att<br />
skryta över.<br />
Jag sträcker mig mot det som ligger framför<br />
Det kristna livet liknas ibland <strong>vi</strong>d ett långdistanslopp (1 Kor.<br />
9:24–27) och den kristne är som en löpare som inte nått fram<br />
till målet. Loppet är inte över ännu. Därför skulle <strong>vi</strong> jaga framåt<br />
i förväntan om att nå fram och passera mållinjen. Låt oss fullborda<br />
loppet som ligger framför oss (Hebr. 12:1).<br />
Detta är inte ”frälsning genom gärningar” – det är <strong>Gud</strong>s inbjudan<br />
till oss att få erfara djupet och rikedomen i hans nåd.<br />
Det är hans kallelse till att vandra framåt, och han går framför<br />
oss. Liksom för Abraham, trons fader, blir varje dag ett äventyr<br />
med <strong>Gud</strong> då <strong>vi</strong> får bestiga nya höjder, ta i anspråk vårt arv, erövra<br />
nytt land. Vi får lita på att Herren bär oss framåt och att<br />
hans nåd är ny varje morgon (Klag. 3:23). Framtiden är lika ljus<br />
som <strong>Gud</strong>s löften. Detta skulle göra oss ivriga att välkomna varje<br />
dag, fyllda av förväntan om att få upptäcka <strong>Gud</strong>s nåd och<br />
välgärningar hela dagen.<br />
<strong>Gud</strong> har också sett ut något bättre åt oss: Vi är ar<strong>vi</strong>ngar tillsammans<br />
med Kristus och det himmelska hemmet väntar oss.<br />
Vi är ett folk med ett levande hopp och en framtid (Jer. 29:11).<br />
Därför ser <strong>vi</strong> framåt med förtröstan: det är faktiskt <strong>Gud</strong> själv<br />
som kallar oss att våga gå mot framtiden genom att ödmjukt<br />
förtrösta på honom. Det är en kallelse att lita på hans nåd varje<br />
dag i våra liv (Hebr. 4:16). Låt oss därför jaga framåt och sätta<br />
vårt hopp endast till den nåd som ska komma oss till del när Jesus<br />
Kristus uppenbaras (1 Petr. 1:13). Nåden väntar dig i framtiden.<br />
Nåden finns där innan du når dit.<br />
ATO ENDALE AWGICHEW<br />
Generalsekreterare i EELC<br />
Addis Abeba, Etiopien<br />
TILL LIV 12#2007 39<br />
foto: christophe libert
Change language