Vilken mäktig Gud vi har… - Till Liv

samtidigt och sen få fingrarna på rätt toner. Det gick bara inte!
När hon kom hem var hon på dåligt humör. Hon var inte alls
sugen på att spela. Veckan gick, och hon kände flera gånger att
hon borde sätta sig vid pianot och öva. Men hon orkade bara
inte ta itu med det. Tisdagens pianolektion närmade sig. På
måndagskvällen satte hon sig vid pianot för första gången sedan
förra veckans lektion. Hon tänkte att hon i alla fall kunde
ta och repetera de styckena som hon hade kunnat tidigare. Hon
klinkade lite håglöst på pianot. Det ville sig inte alls, och efter
en stund gav hon upp.
På natten sov hon dåligt. Hon ville inte alls gå till pianolektionen
nästa dag. Efter skolan dröjde hon sig kvar – övervägde
möjligheten att ringa musikskolan och säga att hon var sjuk.
Men nej, det kunde hon ju inte. Så hon gick dit, några minuter
försenad.
Dörren in till övningsrummet stod redan öppen, och Lars
väntade på henne.
”Hej, Maria, kul att se dig igen. Jag är ledsen att jag inte kunde
komma förra veckan, men jag låg hemma i influensa i flera
dagar. Hoppas att det gick bra att spela för Kristina istället. Nu
sätter vi igång, tycker jag, så att vi hinner spela mycket i dag.
Välj själv vad du vill börja med!”
Maria satte sig och började på ett av styckena. Hon kom
snart av sig. Provade med ett av de andra istället, men det gick
inte mycket bättre.
”Men hur är det, Maria, det verkar inte gå så bra i dag?”
Nu fick hon ju erkänna att hon inte hade övat alls i veckan.
Kraven kändes så stora! Det hade ju varit roligt att öva och förbättra
sin spelning så länge det kändes som att målet var inom
räckhåll. Men sen hade den ena läxan lagts på den andra tills
det kändes som ett berg som hon inte kunde komma över.
”Jag klarar inte det här”, sa hon till Lars.
Lars satt tyst och tittade på henne en stund. Sen sa han:
”Vet du vad, Maria? Jag tycker att vi stryker ett streck över
alla de gamla läxorna och börjar på nytt istället.”
Stryka ett streck över det gamla? Det var som en sten som föll
från Marias rygg. Plötsligt var det roligt att spela igen, befriad
från det som hade tyngt henne. Tänk vilken skillnad det blev!
Hon och Lars började spela på något nytt, och det var längesedan
hon hade haft så kul.
IBLAND TRASSLAR LIVET TILL SIG, och vi beter oss inte som vi
skulle önska. Vi vet att vi borde ta tag i trasslet och ordna upp
det, för ofta drabbar vårt beteende även andra än oss själva.
Men många gånger räcker krafterna inte till, och våra halvhjärtade
försök leder bara till ännu värre trassel.
Att inte kunna sin spelläxa är ingen synd, men vi kan få använda
berättelsen om Maria och pianospelningen som en bild
för den förlåtelse Gud ger oss för det som går snett i våra liv. Det
är Guds stora gåva till oss att han, för Jesus skull, kan stryka ett
streck över det som varit och befria oss från vår synd och skuld.
Så får vi gå vidare i kampen för Guds rike utan att behöva släpa
med oss det gamla.
Tänk inte på vad som förr har varit, bry er inte om vad fordom
har skett. Se, jag vill göra något nytt … Jag utplånar dina överträdelser
såsom ett moln och dina synder såsom en sky.
jes. 43:18–19, 44:22.
REBECKA ENGSTRÖM
Amatörmusiker, Stockholm
TILL LIV 12#2007 7
foton: isak engström
Tänk inte på
vad som förr har
varit, bry er inte
om vad fordom
har skett.
Se, jag vill göra
något nytt …
jes. 43:18–19