Club One-tidningen 3/2016

”När jag går till spelningen i
arbetskläder, löser jag från första
stunden ut det priset på inträdesbiljetten
som kunderna betalar.
Då är jag tillgänglig för alla.”
trogna fans följer honom från den ena
spelningen till den andra, och Facebooks
drygt 20 800 gillare visar sitt beröm öppet.
”Nu känner jag mig tom på ett bra sätt och
på riktigt, jag mår bra. Man märker att du
gör detta från hjärtat” och ”Tack Kyösti för
att du räddar en gråtrist dag”.
Det gäller att vänja sig framför allt vid
sociala medier. Det är en okontrollerbar
värld där idolen lätt förväntas vara tillgänglig
oavbrutet.
– Jag är kanske till och med för tillgänglig.
Det finns alltid någon som vill ha mer.
Det finns inte stunder där jag inte skulle ha
gett tillräckligt. Varje människa jag möter
vill ha något personligt av mig, det hör till
i denna business. Man kan inte bli snorkig,
för publiken ger dig bara en chans. Fans
kan man vinna bara en själ i taget. Det ger
mycket, men tar också mycket.
Just denna dag är ett praktexempel på en arbetsdag
i turnélivet. På morgonen har Mäkimattila
först kört från Åbo till fotograferingen
och intervjun i Helsingfors, och efter en
närmare fem timmar lång session hoppat
in igen i bilen och kört till Birkaland för en
spelning. Dagen är inte slut förrän mot småtimmarna.
Det blir långt över hundra spelningar
på ett år för Varjokuva, och samtidigt har
Mäkimattila flera andra sidoprojekt. I höstens
höjdpunkter ingår till exempel att
repa inför julturnén. Mäkimattila kommer
att ses som solist framför Riku Niemi
Orchestra som han beundrar mycket.
– Det är verkligen häftigt! Att en sådan
här lantis från Yläne ska vara solist för ett
25-mannaband är helt ofattbart enligt mig!
Ibland funderar jag om allt detta verkligen
händer mig?
Förutom spelningar kommer Mäkimattila
att ge ut en tredje diktbok till hösten.
Det är svårt att förstå hur han kan få tid
över att skriva också!
– Dikterna kommer till hela tiden, var
som helst. Alldeles nyss under pausen mellan
fotograferingarna kom jag på en, skrattar
han, och visar en vers skriven på en papperslapp
med en vacker, slingrig handstil:
Valokuvassa varjojen hiljaisten
aatosten sanaton viisaus,
Joita valot ilkkuen urkkivat
Joista mitään arvaavat
Rahtusta aavistavat
Dikter har alltid varit ett sätt för Mäkimattila
att bearbeta sina tankar mitt i det hektiska
livet. Han skrev sina första verser redan i
högstadieåldern. Dessutom läser han mycket
dikter. Sångarens favoritpoeter är bland annat
Aleksis Kivi, Eino Leino, J.H. Erkko och
V.A. Koskenniemi.
Genom dikterna får Mäkimattila avstånd
till sin turnéroll. Att göra skillnad
mellan privatpersonen och den offentliga
personen är viktigt för honom och ett resultat
av medveten övning. Det håller huvudet
i schack. Vid intervjun är båda jagen
med på ett roligt sätt när privatpersonen
berättar om scenpersonen. Ibland blir även
blicken annorlunda, lite som om någon
tände ljuset. Han blir på något sätt alert
och energisk. Sedan kommer privatpersonen
Kyösti tillbaka och samtalet fortsätter i
lugnare tempo, mer reflekterande.
– Förr jobbade jag på en artistförmedling.
Där träffade jag artister som inte kunde
koppla bort sitt konstnärskap alls. De
kanske tyckte att det var bra men jag tycker
att det blev negativt för dem. Det är lätt
att bränna ut sig.
Stenar
– Min åttioåriga
morbror
besökte
mammas föräldrahem
och
plockade med
sig en sten åt
mig från den
gården. En sådan
där som
slipats genom
tiderna till en
otroligt symmetrisk
sten!
Den gamla
mannen var så
klok att han
förstod vad
som var värdefullt
för mig på
riktigt. Ända
sedan jag var
en liten pojke
har jag knogat
på och hållit
i någon sten
hela tiden.
Amulett
– Lyckoamuletten
runt
halsen är en
40-årspresent
från barnen
och frun.
Jag ser symboler
för alla
världsreligioner
i den. Den
påminner mig
om att vi alla
är ett och samma
väsen.
•
{ 40 – club one – 3/16 }