Isbjörnarnas reas

SWEDISH
EDITION
Isbjörnarnas resa
Tuula Pere • Roksolana Panchyshyn
W
ickWick

Isbjörnarnas resa
Text Tuula Pere
Illustrationer Roksolana Panchyshyn
Layout Peter Stone
Översättning till svenska Angelika Nikolowski-Bogomoloff
ISBN 978-952-325-814-3 (ePub)
ISBN 978-952-325-314-8 (Print)
Första utgåvan
Copyright © 2017 Wickwick Ltd
Förlag Wickwick Ab
2017, Helsingfors, Finland
Tryckt inom EU
The Polar Bears’ Journey, Swedish translation
Story by Tuula Pere
Illustrations by Roksolana Panchyshyn
Layout by Peter Stone
Swedish translation by Angelika Nikolowski-Bogomoloff
ISBN 978-952-325-814-3 (ePub)
ISBN 978-952-325-314-8 (Print)
First edition
Copyright © 2017 Wickwick Ltd
Published by Wickwick Ltd
2017, Helsinki, Finland
Printed in EU
Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2017
Finnish “Jääkarhujen matka”, ISBN 978-952-325-312-4 (Print), ISBN 978-952-325-812-9 (ePub)
US English “The Polar Bears’ Journey”, ISBN 978-952-325-313-1 (Print), ISBN 978-952-325-813-6 (ePub)
All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted
in any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior
written permission of the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles and
reviews. For details and written permissions, contact rights@wickwick.fi.
Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions as
well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details, contact
specialsales@wickwick.fi.

SWEDISH
EDITION
Isbjörnarnas resa
Tuula Pere • Roksolana Panchyshyn
W
ickWick
Children’s Books from the Heart
1

2

Nanu var en lekfull liten björnunge. Dagarna långa
väntade han i närheten av boet medan hans föräldrar
var ute på sina fångstfärder vid havet.
Tidigare hade Nanu haft många lekkamrater men nu var
rutschbacken ofta tom. Många björnfamiljer hade flyttat
längre norrut.
– Var är alla de andra, frågade Nanu sin famo, som följde
med sin sonsons lekar.
– Isbjörnarna måste bo där var det finns tillräckligt med
mat, förklarade famo.
– Men vi har ju mat, protesterade Nanu.
– Men maten blir hela tiden svårare att fånga om det inte
finns isflak att vila sig på emellanåt.
3

Mot kvällen återvände björnmamman, trött av sin
fångstfärd. Hennes ledsna ansikte lyste upp då
den lilla isbjörnen Nanu rusade för att möta henne på
stranden.
– Mamma, mamma! Jag har väntat hela dagen, och jag är
vrålhungrig!
– Se här vad jag hittade! Mamman lade en stor blank fisk
på isen.
– Oj, vad den är fin, men har du bara en fisk, undrade
Nanu. – Pappa fångar säkert fler.
4

5

Pappa isbjörn syntes inte till. Han hade varit borta
redan i många dagar.
– Var håller pappa riktigt hus, undrade Nanu.
– Kanske han kommer imorgon, svarade björnfarmor.
– Vi får vänta i lugn och ro. Din pappa har också tidigare
gjort långa fångstfärder.
Tigande delade trion på fångsten som mamman hade
hämtat. När Nanu hade ätit sig mätt, slukade de vuxna
resten av fisken. Det var dags att gå till vila. Nanu lade sig
tillrätta mellan mamma och famo inne i boets bortersta
grop.
6

7

Nanu snusade förnöjt mellan mammas och famos
varma päls. Bara pappa snart var hemma igen. Då
skulle allt vara bra.
Men de vuxna hade fler bekymmer. Nanu lyssnade på
mammas och famos lågmälda diskussion.
8

– Glaciärens kanter blir skörare för var dag, suckade famo.
– Också på havet minskar isflaken hela tiden, svarade
björnmamman. – Fångstfärderna börjar bli väldigt tunga
då det är svårt att hitta viloplatser.
Halvt dåsande lyssnade Nanu till ljudet av isen omkring
sig. Snart sov han gott.
9

Tidigt följande morgon var mamman igen tvungen att
ge sig ut för att söka mat. Nanu vinkade farväl vid
stranden med sin lilla tass och undrade hur han skulle
tillbringa sin dag. Solen gassade redan och landskapet
lyste i renaste vitt.
Nanu traskade mot isrutschbacken. Den var hans favoritplats.
Famo följde med ungens förehavanden på avstånd.
Nanu såg hur isbjörnsgamlingen uppåtvända nos vädrade
intensivt.
10

– Känner du redan pappas doft, frågade
Nanu.
– Inte ännu, svarade famo tyst.
Nanu klättrade upp på toppen av sin
isrutschkana. Glidet var bra för isens yta
var fuktig. Björnungen var ändå missnöjd
för backen krympte för var dag som gick.
Snart skulle man inte längre kunna åka i
den.
11

På kvällen diskuterade mamman, farmodern och familjens
vän, tärnan den allvarliga situationen. Fågeln
instämde att det var dags att lämna glaciären.
Också Nanu hade lagt märke till att glaciären hade förändrats.
Stora isblock lossnade varje dag från backarna där
solen gassade. Med ett skrämmande brak dök de i havet
och började flyta iväg med strömmen.
12

– Ni har inga alternativ, försäkrade tärnan. – Men jag kan
hjälpa er med att hitta rätt väg. Jag känner till en rutt till
en isig ö som är ett bättre ställe för er att bo på.
När det svåra beslutet hade fattats gick alla och lade sig.
Mamma björn smekte ömt sin unge tills hon själv somnade.
13

14

Följande morgon vaknade isbjörnarna tidigt. Spanarfågeln
hoppade redan otåligt omkring på ett isflak.
– Iväg med er nu, manade tärnan. – Vi har ingen tid att
förlora.
– Men först måste vi övertala famo att komma med oss,
tjatade Nanu.
– Jag stannar kvar, svarade famo. – Jag har bott här hela
mitt liv, och jag klarar inte längre av att bo någon annanstans.
Dessutom måste någon stanna kvar för att vänta
på din pappa då han återvänder. Jag talar sedan om för
honom var ni är.
Med tungt sinne lämnade mamman och Nanu famo på
stranden och började simma mot okända vatten. Lyckligtvis
cirklade tärnan ovanför dem som vägledare.
15

Nanu var inte ännu någon god
simmare, men gjorde sitt bästa
för att hållas vid mammans sida.
– Mamma, när ska vi vila, undrade
Nanu med jämna mellanrum.
– Du kan klättra upp på min rygg
om du inte orkar längre, uppmanade
mamman sin unge.
Hon plöjde genom vattnet med
sina stora ramar. Bekymrat såg
hon sig omkring. Inga isflak syntes
till. Spanarfågeln cirklade ovanför
simmarna och sporrade dem med sitt
gälla skränande.
– Nu är vi halvvägs. Snart kommer vi
fram till ett isflak vi kan övernatta på,
sade tärnan uppmuntrande.
16

17

18
Solen höll precis på att gå ner, då alla tre nådde det
ensamma isflaket. De lät sig väl smaka av den goda
fisken som mamman hade hunnit fånga till kvällsmat
innan mörkret föll på.

19

Mamman väckte Nanu tidigt, för de hade en lång resa
framför sig.
– Var är spanarfågeln? undrade Nanu.
– Han flög för att se vilken rutt vi ska välja. Han återvänder
nog för att vägleda oss, försäkrade mamman.
20

Men spanarfågeln hördes inte av och syntes inte till.
Fastän färden i solskenet emellanåt kändes rentav
rolig började Nanu småningom känna sig bekymrad.
Solen började gå ner, och simmarna var omgivna av djupt
vatten.
– Mamma, när ska vi vila, undrade Nanu ängsligt. – Jag
tror jag är för tung för din rygg.
– Håll i dig ordentligt bara, uppmanade mamman.
21

Det blev mörkt, men inget land var i sikte. Inte heller
tärnan syntes till.
Nanu orkade inte alls simma längre, och han var hungrig.
Han började snyfta. Färden var jobbig också för mamman,
och hennes andhämtning var tung.
– Klättra upp på min mage, sade mamman med mjuk röst.
– Nu är det dags för oss att vila. Vi kan flyta här tillsammans
och titta på stjärnhimlen.
Mamman flöt på rygg i vattnet, med nosen mot den
mörka himlen, och Nanu intog en bekväm ställning på
sin mammas mage. Natthimlen var stjärnbeströdd.
– Mamma, när kommer vi fram, frågade Nanu försiktigt.
– Kommer pappa och famo också fram?
– Förr eller senare kommer alla fram, svarade mamman.
22

23

Plötsligt susade en mörk pil i
månskenet över isbjörnarna.
Spanarfågeln hade återvänt.
– Lite till bara, följ mig, ropade
tärnan i mörkret. – Lyssna till min
röst, så vet ni riktningen.
Också Nanu fick nya krafter och
plaskade bredvid sin mamma samtidigt
som han modigt höll upp
huvudet över vattenytan.
24

Spanarfågeln höll modet uppe på
de utmattade simmarna genom
att berätta om deras nya hem som
väntade i närheten. Ön skulle
vara omgiven av isflak från vilka
mamman skulle hitta mycket mat
till sin familj.
– Också du, Nanu, får snart följa
med din mamma på fiskefärder.
Du är ju en redan en baddare på att
simma.
25

Då dagen grydde kom de äntligen fram till isens kant.
Nanu var så utmattad att han inte längre orkade
komma upp ur vattnet på egen hand. Mamman skuffade
upp sin unge med nosen på iskanten. Spanarfågeln
hoppade ivrigt omkring på glaciären.
– Vad var det jag sa, vad var det jag sa! skränade tärnan
förtjust.
– Tack, spanaren! Utan dig hade Nanu och jag inte kommit
tryggt fram, tackade mamma björn.
Nanu kravlade sig med halvslutna ögon fram till en
upptorning av packis, och lade sig tillrätta i sin mammas
famn. Mamman lade sina trötta men beskyddande tassar
på ungen.
26

27

28

Solen steg på himlen och lyste upp hela det
isiga landskapet.
Men Nanu orkade inte hålla ögonen öppna. Han var
inte säker på om han drömde, eller om han verkligen
såg den bekanta silhuetten av pappa isbjörn närma sig
från havet.
– Pappa, pappa, vi kom fram, suckade Nanu förrän han
sjönk i djup sömn mitt på ljusa dagen.
Den trötta björnmamman lyfte blicken och vände sitt
leende ansikte mot nykomlingen.
29

Isbjörnsungen Nanu förundrar sig över varför hans
rutschkana krymper för var dag som går. Mamma och
famo oroar sig över glaciärens allt skörare kanter och det
att pappa björn dröjer många dagar på sin jaktfärd.
Isflaken minskar, och mamman och Nanu ger sig av för att
söka ett nytt hem. Den vänliga tärnan är deras vägvisare.
Fågelns råd och uppmuntran behövs då natten överraskar
de trötta simmarna.
wickwick.fi