Kaj Krabba blir förälskad
Kaj Krabba jobbar alltid hårt men tycker om att tillbringa sin lediga tid med sina vänner. Han har ett trivsamt hus, men på sista tiden har det börjat kännas tomt och ensamt. Är det dags att Kaj finner sig en flickvän? Kaj är förvirrad och ingen av hans vänner vet hur de ska hjälpa honom. En dag ringer Gustav Groda, flodmuseets direktör, och ber Kaj om hjälp, när en olycka håller på att äventyra en viktig utställning om snäckor och koraller. Mitt ibland de krossade skalen finner Kaj en underbar upptäckt; en flickkrabba med de vackraste ögonen han någonsin sett längs med hela flodbanken.
Kaj Krabba jobbar alltid hårt men tycker om att tillbringa sin lediga tid med sina vänner. Han har ett trivsamt hus, men på sista tiden har det börjat kännas tomt och ensamt. Är det dags att Kaj finner sig en flickvän? Kaj är förvirrad och ingen av hans vänner vet hur de ska hjälpa honom.
En dag ringer Gustav Groda, flodmuseets direktör, och ber Kaj om hjälp, när en olycka håller på att äventyra en viktig utställning om snäckor och koraller. Mitt ibland de krossade skalen finner Kaj en underbar upptäckt; en flickkrabba med de vackraste ögonen han någonsin sett längs med hela flodbanken.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Klara och <strong>Kaj</strong> hade en mycket trevlig stund<br />
tillsammans. De två krabborna hade lätt att<br />
prata med varandra, samtalsämnena tog aldrig<br />
slut. Och efter fikarasten gick jobbet som en dans.<br />
Utställningsområdet var återställt redan samma<br />
eftermiddag.<br />
Gustav Groda såg nöjd ut. ”<strong>Kaj</strong>, din hjälp var<br />
oumbärlig!” deklarerade han. ”Vi hade inte kunnat<br />
återställa utställningen utan dig.”<br />
<strong>Kaj</strong> tittade mot Klara. ”Det skulle aldrig ha gått<br />
så här bra utan Klaras hjälp. Allt jag gjorde var att<br />
reparera hyllorna och ta bort de trasiga bitarna.”<br />
”Vi jobbade bra ihop, eller hur?” sa krabbflickan<br />
med ett leende. ”Och jag skulle gärna vilja komma<br />
och hälsa på dig och se din blåa paviljong. Jag är<br />
övertygad om att den är väldigt fin!”<br />
På väg hem, visslade <strong>Kaj</strong> <strong>Krabba</strong> lyckligt. Hans<br />
kärra kändes lätt och han studsade upp och ner<br />
på stenarna längs med flodbädden. Vilken bra dag<br />
det hade varit. En sån underbar dag!<br />
29
Change language