Herr Cannellonis cirkus

SWEDISH EDITION 

Herr Cannellonis 

cirkus 

Tuula Pere 

W 

ickWick

Herr Cannellonis cirkus 

Text Tuula Pere 

Illustrationer Tuula Pere 

Layout Peter Stone 

Översättning till svenska Mai-Le Wahlström 

ISBN 978-952-325-886-0 (ePub) 

ISBN 978-952-325-386-5 (Print) 

Första utgåvan 

Copyright © 2018 Wickwick Ltd 

Förlag Wickwick Ab 

2018, Helsingfors, Finland 

Tryckt inom EU 

Mr. Cannelloni's Circus, Swedish translation 

Story by Tuula Pere 

Illustrations by Tuula Pere 

Layout by Peter Stone 

Swedish translation by Mai-Le Wahlström 

ISBN 978-952-325-886-0 (ePub) 

ISBN 978-952-325-386-5 (Print) 

First edition 

Copyright © 2018 Wickwick Ltd 

Published by Wickwick Ltd 

2018, Helsinki, Finland 

Printed in EU 

Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2010 

Finnish “Herra Cannellonin sirkus”, ISBN 978-952-5878-04-2 (Print), ISBN 978-952-5878-35-6 (ePub) 

English (UK) “The Circus of Mr Cannelloni”, ISBN 978-952-5878-05-9 (Print), ISBN 978-952-5878-37-0 (ePub) 

All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted 

in any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior 

written permission of the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles and 

reviews. For details and written permissions, contact rights@wickwick.fi. 

Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions as 

well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details, contact 

specialsales@wickwick.fi.

SWEDISH EDITION 

Herr Cannellonis 

cirkus 

Tuula Pere 

W 

ickWick 

Children’s Books from the Heart 

1

2

Personer 

Cirkusdirektör Ernesto Cannelloni 

Fru Rosita Cannelloni 

Kraftkarl Budo von Bismarck 

Kocken Andrei och Nano-markattan 

Kasimir och Pommers pojkar 

Ormkvinnan Kleopatra och Luxor-katten 

De flygande kosmonauterna 

Elvira-elefant och hennes kalv 

Leopold-lejon 

Clownerna Victor och Hugo 

Specialinspektör Maximilian Knapp 

Före detta levande kanonkulan, dvärgen Valery 

Operasångaren Boris Bubka 

Assistent Emilio 

3

4

Innehåll 

Herr Cannelloni vaknar till en ny morgon 

Frukost i Andreis fältkök 

Fru Rosita reder ut situationen 

Sanningen uppenbarar sig 

Framtiden skrämmer 

Operation Hannibal drar igång 

Maximilian Knapp anländer 

Under Kleopatras förtrollning 

Elvira kommer till räddning 

Från inspektör till tillfällig clown 

Karavanen ger sig iväg 

Gryning i Alperna 

Boris gäster 

Showtime för En och en halv bas 

Jakt igenom natten 

Full fart framåt 

5

6

Herr Cannelloni vaknar 

till en ny morgon 

Herr Cannellonis cirkus stod vid ruinens 

brant. Cirkustältets färger hade bleknat 

efter otaliga regnväder och solgassande 

dagar. Tältet var lika hårt prövat som 

cirkusdirektör Cannelloni själv. Även om 

han aldrig klagade. Han hade alltid drömt 

om detta yrke, precis som hans far, farfar 

och farfarsfar en gång i tiden hade haft. Det var 

ärorikt att få föra vidare den tradition, som hans släkt hade 

startat för över hundra år sedan. 

Cannelloni tittade stolt på fotografierna, som hängde i 

vackra ramar på väggarna i hans vagn. På bilderna tittade 

mustaschprydda män framåt med bestämda blickar. Det 

verkade som om deras mörka ögon följde Cannelloni, som 

rakade sig framför den ovala spegeln. 

Cirkusdirektören borstade på raklödder på hakan 

och använde sin rakkniv med stor skicklighet. 

Emellanåt torkade han bort överflödigt 

raklödder med handduken som hängde i 

skärpet. Vid mustascherna var det viktigt 

att vara noggrann. 

7

Cannelloni hade redan som ung man odlat en 

imponerande mustasch. När han nu närmade sig 

pensionsåldern, hade mustaschen grånat, vilket han 

noggrant dolde med mörkt mustaschvax. Han snurrade 

mustaschändarna uppåt till en förtjusande kringla, klappade 

in rejält med rakvatten på kinderna och var redo att 

möta den nya dagen. 

Cannelloni öppnade sovvagnens dörr och steg ut i solskenet. 

Om det bara hade funnits mer pengar i cirkuskassan hade 

dagen varit magnifik. Men sanningen var, att denna sommar 

kunde bli cirkusens sista. Om man klarade av att fullfölja 

hela Europa-turnén detta år vore det en bedrift. Fram till 

nu hade man klarat sig genom att vända och vrida på varje 

slant. Överallt hade man sparat in, men att driva en cirkus 

var en dyr affär. 

8

Djuren åt mycket. Elvira-elefant var en storfrossare, 

som krävde att man skaffade lådvis med grönsaker 

och balvis med hö. Leopold-lejon hade blivit gammal och 

tappat nästan alla sina tänder. Till honom var man nuförtiden 

tvungen att köpa de möraste och mjukaste biffarna, 

som man kunde hitta i butikerna. Och de betalade. 

Cannellonis fru, Madame Rositas pudlar behövde ständigt 

nya hårrosetter, tofsar och borstar, och de köptes inte från 

vilken affär som helst, utan från exklusiva boutiquer på de 

finaste affärsgatorna. 

Pudlarna var känsliga varelser och skulle hanteras med 

största varsamhet. Man var tvingad till att hålla en viss nivå 

på grund av föreställningarna, sa frun med eftertryck varje 

gång som herr Cannelloni ville diskutera hur man skulle 

spara pengar. 

Fru Rosita hade självklart rätt precis som alltid. Herr 

Cannelloni tyckte att det var stört omöjligt att säga emot sin 

fru när hon såg på honom med de rosenröda läpparna hårt 

sammanpressade. De hade varit gifta i över trettio år, och 

Cannelloni visste, att i en del frågor gick det inte att få frun 

att ändra sin mening. Redan som ung kvinna hade Rosita 

haft en exceptionell skönhetslängtan och konstnärlig talang. 

Det var precis det som hade fångat unge herr Cannellonis 

uppmärksamhet, när han beundrande hade betraktat den 

smala söta lindansaren Rositas konster i högt uppe i luften. 

9

Efter barnen hade fötts hade frun börjat undervisa 

akrobatik till cirkusens nya medlemmar samt de fem 

vackra pudlarna. Rositas pudlar var kända, särskilt Fifi, hela 

gruppens stolthet, med svart päls som böljade och glänste. 

Men frun själv var också hon fortfarande en charmerande 

uppenbarelse. Trots att den bakelseälskande Rosita hade 

blivit lite korpulent, var hennes hållning och flexibilitet 

oförändrad. Hela skönheten kröntes av en hög håruppsättning, 

som lite grann påminde om pudeln Fifis frisyr. Ibland 

klädde Rosita sina hundar i glittrande paljettkavajer och 

krängde på sig en helkroppsdräkt av samma tyg. Då såg 

frun ut som en välmående sjöjungfru utan stjärt. 

Frun var väl medveten om sin betydelse och ställning som 

cirkusdirektörens maka och lät sig inte påverkas av småsaker. 

Hon var van vid att herr Cannelloni skötte allt som rörde 

cirkusen tillsammans med hans trogna assistenter. 

Rosita fokuserade snarare på sina barnbarn och pudlar. 

Dessutom fick hon väldigt enkelt en hemsk huvudvärk, som 

endast kunde avhjälpas genom att vila i husvagnens dunkel 

med en liten TV och en chokladask som sällskap. Även nu 

låg frun och vilade i vagnen och skulle säkert så göra halva 

dagen. 

10

11

12

Frukost i Andreis fältkök 

Herr Cannelloni promenerade genom cirkuslägret. Han 

följde den härliga doften av bacon. I ytterkanten av 

cirkuslägret bjöd kocken Andrei på frukost till cirkusfolket. 

Han hette egentligen Andrzej men ingen kunde uttala eller 

stava det rätt förutom hans tvillingbror Kazimierz, som för 

enkelhetens skull kallades Kasimir. 

Bröderna var fantastiska ryttare. Andrei hjälpte mer än 

gärna till med hästskötsel, så fort köksarbetet tillät det, och 

Kasimir var stjärnan i cirkusens svindlande höstnummer. 

Där fyra svarta och två vita hästar med ryttare visade sina 

konster. De svåraste konsterna utfördes just av Kasimir, och 

hans bror kocken lagade stolt rejäl mat till honom. Andrei 

sparade alla torra brödkanter och tog dem ofta med till 

hästarna, som strövade bakom lägret. 

Bredvid Andreis fältkök hade man ställt upp lätta bord 

och stolar. Ett gäng cirkustyper hade redan samlats för att 

äta frukost. Sorlet var muntert och mångspråkigt. Många 

artister hade varit med lika länge som herr Cannelloni. Även 

på vintern bodde de tillsammans för att sköta cirkusutrustningen 

och djuren. 

13

En del av cirkusartisterna anslöt till cirkusen innan 

sommarturnén precis som flyttfåglar. Det mångspråkiga 

cirkusgänget påminde om en stor vibrerande fågelflock, 

som i början av sommarmånaderna tog över Cannellonis 

sjaskiga cirkus. 

Förutom herr Cannellonis egen familj bestod cirkusen av de 

polska hästartisterna Pommers pojkar, den ruska trapetsgruppen 

De flygande kosmonauterna, de franska clownerna 

Victor och Hugo, den egyptiska ormkvinnan Kleopatra samt 

den tyska kraftkarlen Budo von Bismarck. Dessutom fanns 

ett gäng yngre gymnaster och dansare. De hade anslutit för 

att lära sig cirkuskonster bland gruppen av veteraner och på 

samma gång färdas genom ett somrigt Europa. 

De feta frukostkorvarna tände ibland eld på grillen. Kocken 

Andrei skopade vant upp vatten ur hinken och skvätte över 

lågorna, som slocknade med ett fräsande. Pommers 

pojkar behövde en rejäl frukost, eftersom att kasta sig 

upp på hästryggar i full fart krävde energi. Andreis 

bror Kasimir sa ofta, att han inte skulle klara av 

de djärva konsterna, om hans bror inte hade gett 

honom så bra mat. Då log Andrei belåtet och 

rättade till den höga kockmössan. 

14

Naturligtvis fick även alla andra frukost. Clownerna 

Victor och Hugo satt tillsammans vid de yttersta 

bänkarna, åt fyllda baguetter och drack kaffe med mjölk 

djupt försjunkna i sina egna tankar. Utan smink och roliga 

dräkter såg de smala och ledsna ut, men under föreställningen 

var de fulla av upptåg och fick hela publiken att vrida 

sig av skratt. Speciellt barnen var förtjusta då clownerna 

snubblade i sina långa skor och misslyckades med nästan 

allt de gjorde. Trots att solen sken starkt över lägret, kunde 

den inte värma clownerna lika mycket som cirkustältets 

strålkastarljus. 

15

Ormkvinnan Kleopatra hade dragit sig undan till en filt 

en bit bort. Hon hade redan avnjutit en lätt yoghurtfrukost 

och stretchade nu sina muskler i värmen från solen. 

Lite i taget böjde hon sig i de konstigaste ställningar och satte 

sig till slut med fötterna bakom nacken för att läsa dagens 

tidning. I Kleopatras sällskap fanns alltid den svarta katten 

Luxor, som bekvämt lade sig till rätta precis intill sin mattes 

sida. 

Luxor var trots sitt förfinade yttre en alldeles utomordentlig 

råttjägare, och behövde inte skämmas bort på något sätt. 

Han hade hittats i en lerig åker under ett ösregn för ett par 

år sedan, då cirkuskaravanen hade stannat för en vilopaus 

under en lång dagsfärd. Kleopatra hade fått syn på katten 

genom vagnsfönstret och hämtat in honom. Direkt efter att 

han hade torkat, hade Luxor tackat genom att fånga en mus, 

som under många nätter hade stört ormkvinnans sömn 

genom att skrapa under hennes säng. Det var självklart att 

Luxor skulle stanna på cirkusen. 

16

Herr Cannelloni satt i tankar vid samma bord som Budo 

von Bismarck. De två männen hade känt varandra i 

över tjugo år. Buda var en vänlig jätte, som alltid räckte ut en 

hjälpande hand, när man behövde styrka. Han var bokstavligt 

talat cirkusens lyftkraft. Med stor enkelhet kastade han 

höbalar till elefanter och hästar. Inför sådan styrka kände 

herr Cannelloni vördnad. Han var ingen muskulös man 

själv, snarare lite korpulent. 

Cannelloni hade andra dygder. Det hade hans mamma 

alltid sagt. Ibland funderade Cannelloni, vilka hans styrkor 

var, men listan blev inte lång. Enligt honom själv hade han 

lyckats skapligt med att driva cirkusen han ärvt av sin far i 

tiotals år. Men nu var han inte ens säker på det. 

Under de senaste åren hade cirkusen hamnat i ekonomiska 

svårigheter. Under vintern hade man varit tvungen att laga 

både det ena och det andra. Renoveringarna var aldrig 

billiga, det hade Cannelloni lärt sig av erfarenhet. Då de 

nödvändiga förbättringarna var klara och turnén drog i 

gång på våren, var reskassan mer eller mindre tom. 

17

Cirkusdirektören önskade, att föreställningen skulle 

tillfredsställa publiken och att biljettintäkterna skulle 

hjälpa dem att gå vidare. Nu var han dock riktigt orolig. 

Till den första föreställningen under gårdagskvällen kom 

det så lite folk, att de flesta bänkar gapade tomma. Det 

såg till och med ut som om clownerna 

inte riktigt orkade inspireras av sin 

föreställning, eftersom applåderna 

var så dämpade. 

Cannelloni suckade djupt. Budo 

von Bismarck märkte direkt, att 

hans gamla vän var bekymrad. 

”Vi borde gå och fiska i ån. 

Där kunde vi lätt dra upp lite 

småfisk”, sa Budo. 

Cannelloni lyfte glatt blicken. Männen 

tog med sig sina fiskespön och 

metmask och satte på sig 

sina slitna panamahattar. 

Fru Rosita stod bakom 

gardinerna i sin vagn och 

betraktade hur kamraterna 

marscherade i gåsmarsch 

mot åkanten. 

18

19

20

Fru Rosita reder ut situationen 

Fru Rosita tittade på sitt guldur. Snart elva. Egentligen 

skulle hon kunna gå upp. Det verkade vara en vacker 

dag, och hon skulle hinna gå en liten runda i centrum innan 

kvällens föreställning. Hon tyckte alltid det var lika kul att 

gå i gallerier och ibland slinka in i butiker och caféer. Nu 

när Cannelloni verkade gå och fiska med Budo, skulle ingen 

sakna henne på ett tag. 

Rosita plockade ner sitt halsband av halvädelstenar från 

kroken ovanför sminkbordet och satte det på sig. Med 

huvudet på sned granskade hon sin spegelbild och nickade 

belåtet. Med väska och handskar i samma färg var hon 

mycket elegant. Hon öppnade plånboken och konstaterade 

missnöjt, att den var nästan tom. Som tur var kunde hon 

från den gemensamma biljettkassan ta lite extra. 

Frun lyfte sina kjolar och satte sig på huk bredvid sängen. 

Allra längst bak, bakom hattaskarna hittade hon och lyfte 

upp den gamla metallådan på sängöverkastet och öppnade 

den med minsta nyckeln. Låset öppnades med ett klick. 

Rosita tittade förvånat i den nästan helt tomma lådan. 

21

Var i hela friden fanns alla pengar, eller hade de verkligen 

inte mer än ett par småsedlar, en hög med mynt 

och rabattkuponger från livsmedelsbutiken? Situationen 

måste vara väldigt illa, och herr Cannelloni hade inte sagt 

ett ord om saken till sin fru. 

Rosita började nästan gråta, men svepte bestämt bort en 

lock från pannan och ställde tillbaka lådan. Hon skulle inte 

prata om detta med någon. 

Rosita var förbryllad. Hade hon 

blivit fattig? Han var fortfarande, 

som tur var, cirkusdirektörens 

fru, och det var 

i sig ganska fint. Men vad 

skulle hända sedan, när hon 

ville köpa nya kläder och om 

pudlarna behövde nya strassband? 

Var skulle de ta pengarna 

ifrån? Och den belgiska 

chokladen, som hon älskade? 

Utan det skulle hon med 

största säkerhet få migrän. 

Redan nu började hennes 

huvud att snurra av alla 

mörka tankar. 

22

Luften i sovvagnen började snart att kännas kvalmig. 

Rosita började andas tungt, och hon var tvungen att 

snabbt komma ut i solen. En vanlig morgon hade hon storslaget 

stått i dörröppningen och låtit blicken glida över fältet. 

Idag brydde hon sig inte om de andras uppmärksamhet, 

utan steg tyst ned för trappan och satte sig i rottingstolen 

som stod vid väggen. Därifrån såg hon resten av cirkusfolket 

i full färd med sina sysslor. 

Andrei pysslade i köket och städade undan efter frukosten 

med hjälp av favoritmarkattan Nano, som kunde stapla 

smutsiga tallrikar. Då och då snappade den smidiga skurken 

åt sig kvarlämnade godbitar från tallrikarna, lite bröd, 

salladsstrimlor, ett kärnhus från ett äpple. 

Från gårdens ytterkant hördes pysandet från en vattenstråle 

och elefanternas förtjusta tutande. Elvira-elefanten med sin 

kalv fick ta en dusch innan kvällens föreställning. Kalven 

blev alldeles vild av det svalkande vattnet och studsade runt, 

ända tills Elvira svepte tag om honom med sin långa snabel 

och förde honom stadigt men kärleksfullt under sig. 

23

24

Fru Rosita hade ingen matlust. Hon satt på sin stol med 

en mjuk filt under sig och kramade väskan i famnen. 

Lindanserskan tränade på en vajer uppspänd mellan tälten. 

Det var en väldigt graciös flicka, nästan lika attraktiv som 

Rosita när hon var ung. Hästsvansen svängde glatt från 

sida till sida, när flickan promenerade från ena änden till 

den andra på vajern med en käpp. Rosita sög in magen och 

öppnade handväskan. Hon tog fram två svartvita fotografier. 

På det ena fotografiet stod en vacker akrobatflicka i en elegant 

kostym med en glittrande boll i handen. Rosita kunde fortfarande 

komma ihåg hur det var att balansera högt upp i 

luften och virtuost kasta upp bollen, med publiken som 

tittade nedanför och höll andan. Hon hade varit 

beundrad av alla och cirkusens favorit. Kväll 

efter kväll hade hon fått stående ovationer, och 

hon hade ofta fått ta emot fång av rosor. 

Men dessa glansdagar var nu förbi. Visst 

var Rosita och hennes 

pudlar omtyckta, och 

visst fick de stora 

applåder efter föreställningen, 

men några 

rosor fick hon inte 

längre. De största 

applåderna och visslingar 

var antagligen 

riktade mot pudeldrottningen Fifi. 

Rositas uppgift var att buga och slå ut 

händerna åt sidorna förtjust bredvid 

pudeln. 

25

Rosita suckade djupt, när hon vände upp för att titta på 

den andra bilden. Där stod hon framför sin mammas 

symaskin, fortfarande en liten flicka. Denna bild visade hon 

aldrig för någon, för den avslöjade Rositas hemlighet, som 

bara de äldsta medlemmarna av cirkusen kände till. För alla 

andra hade Rosita gett sken av att vara av kunglig börd – eller 

åtminstone av fin härkomst, fast ruinerad släkt. I verklighet 

hade hennes mor varit cirkusens sömmerska under herr 

Cannellonis fars tid och hennes far hade varit djurskötare. 

Rositas mor hade varit en flitig och mycket duktig 

sömmerska. Med den tunga symaskinen hade hon skapat 

glamorösa dräkter till artisterna och fantastiska huvudbonader 

till hästarna. Även trasiga sömmar in tältet och slitna 

overaller hade blivit som nya i hennes händer. Lilla Rosita 

hade ofta suttit på golvet bredvid symaskinen och samlat de 

finaste tygbitarna och bandstumpar till hennes lilla låda. 

Fru Rosita lade tillbaka fotografierna i sin handväska och 

placerade fotot på sin mor vid symaskinen överst. Rosita 

kände att det var dags att hon gjorde något. 

26

27

28

Sanningen uppenbarar sig 

Fru Rosita marscherade mot ån, dit hon hade sett sin 

make gå tillsammans med kraftkarlen Budo för att fiska. 

Hennes steg var lika beslutsamma som när hon som ung 

hade tränat sina krävande lindansarnummer. 

Kock Andrei ropade efter något om kalla frukostvåfflor efter 

henne, men Rosita hade tankarna på något annat. Hon gick 

längs den smala stigen, som slingrade sig bredvid ån. Stigen 

kantades av brännässlor, men frun brydde sig inte om dem 

alls. Inte ens den leriga marken saktade ner hennes steg. Med 

de nätta vackra pumpsen i ena handen och handväskan i 

den andra stegade den barfota Rosita upp på bryggan och 

fram till de fiskande männen. 

Herr Cannelloni blinkade förvånat i solskenet. Så förvånande 

var fru Rositas uppenbarelse nere vid ån. Budo reste 

sig och mumlade något om arbete som väntade i lägret. 

Kraftkarlen började gå uppför backen med sina fiskedon och 

lämnade det gifta paret ensamma på bryggan. Halvvägs tillbaka 

vände sig Budo om och såg, hur frun pratade upprört 

och förstärkte sina ord med stora gester. 

29

Så småningom lugnade frun ner sig, lade armarna runt 

sin makes hals och satte sig bredvid honom. Budo 

nickade belåtet när han såg det och lämnade stranden. På 

något sätt skulle Cannellonis cirkus klara sig ur denna svåra 

belägenhet. De hade klarat sig förut. Så hade det gått för 

Cannellonis far och farfar. 

”Du skulle ha berättat för mig tidigare,” sa fru Rosita, när 

herr Cannelloni hade förklarat alla detaljer om cirkusens 

bekymmer. 

”Först ville jag inte oroa dig i onödan 

och sedan, när allt helt hade barkat åt 

skogen, vågade jag inte,” sa Cannelloni 

till sitt försvar. 

”Men kära Ernesto, du är som en 

rädd hare, som sticker huvudet i 

busken och hoppas att allt ska 

ordna sig. Du vet mycket väl, 

att det inte är så man sköter 

sina affärer”, sa fru Rosita 

bestämt. ”Situationen kräver 

nu klartänkthet. Vi måste 

omedelbart göra upp en plan 

för att rädda cirkusen.” 

30

Tillbaka på cirkusen hämtade Rosita ett block med rutade 

papper, där hon skrev med stora vackra bokstäver: 

Räddningsplan för cirkusen. På det första uppslaget skrev 

hon titeln: Inventering av situationen. 

Rosita beslutade att som första steg intervjua cirkusens 

nyckelpersoner. Hon hade redan fått mycket information 

från sin man, men det fanns fortfarande ett behov för 

flera svar. Budo visste allt om cirkusens utrustning, ner 

till minsta mutter, kock Andrei kunde berätta vad som 

bekymrade personalen och ormkvinnan Kleopatra hade en 

mystisk förbindelse med cirkusens djur. De skulle definitivt 

utfrågas. Istället skulle man strunta i clownerna Victor och 

Hugo. De sa inte mycket ändå, suckade bara märkvärdigt 

och tittade på varandra. Även Pommers pojkar och De 

flygande kosmonauterna var omöjliga att intervjua, eftersom 

fru Rosita varken talade polska eller ryska. 

31

Runt det ovala bordet i Andreis kök samlades en allvarlig 

skara. På en sida av bordet tvinnade herr Cannelloni 

nervöst sina mustascher mellan sina fingrar. På motsatta 

sidan väntade fru Rosita, redo för strid med räknehäftet 

framför sig och en bläckpenna i sina nätta händer. Med 

bekymrad min berättade Cannelloni om den desperata situationen 

och satt till slut med huvudet djupt nedböjt. 

Fru Rosita hostade till. Budo, Andrei och Kleopatra vände 

sig om för att titta på cirkusdirektörens fru. Ingen hade 

sett Rosita så här på väldigt länge. Fruns kinder glödde av 

förtjusning, och blicken var hård som stål. Rosita berättade 

vad hon hade tänkt att de skulle göra. Hon skulle intervjua 

alla enskilt. När hon hade samlat all viktig information, 

skulle en räddningsplan utformas. 

De närvarande nickade medan frun talade. Alla förstod att 

ingen tid fick gå förlorad. Om operationen misslyckades, 

hotades cirkusen med nedläggning. 

32

33

34

Framtiden skrämmer 

Budo tänkte bekymrat på sina framtidsplaner. 

Även om han började bli till åren, hade han 

som tur var sina krafter kvar. Han kanske 

skulle hitta ett jobb som byggnadsarbetare 

eller som chaufför. På något sätt skulle han 

tjäna sitt levebröd, men ingen arbetsplats 

skulle kunna jämföras med cirkusen. 

Allt sedan han var en liten pojke hade Budo 

rest Europa runt med cirkusen, från stad till 

stad, från en by till en annan. Lastbilarna och 

vagnarna hade kört i långa karavaner på breda asfaltsvägar, 

slingrande bergsvägar och små gropiga byvägar. 

Kartrutterna hade etsat sig fast i Budos minne, och 

bilarnas alla konstigheter hade under åren 

blivit honom väl kända. Han hade när det 

behövts kommit på knep för hur man 

skulle laga en trasig kamaxel eller ett 

trasigt däck, och hur man svalkade av 

en rykande överhettad motor. 

35

Andrei gissade att han skulle kunna starta en egen liten 

restaurang, om arbetet på cirkusen skulle försvinna. 

Visst skulle han klara sig, för god mat fanns det alltid en 

efterfrågan. Men att laga mat i samma kök, på samma gata 

år ut och år in var ju inte på när lika mångsidigt som arbetet 

i cirkusens kök. 

I cirkusen fick Andrei ta hand om människor som han kände, 

precis som en stor familj. Det tog honom en kort stund att 

ställa upp köket om man behövde stanna vid vägkanten 

för att vila och se till att alla på cirkusen fick något att äta. 

När han kom till en ny plats letade han alltid upp torget 

och hamnen och köpte lokala delikatesser till middagen på 

cirkusen. Det bästa av allt var ändå alla diskussioner runt 

matbordet. Det skulle han sakna mest av allt. 

36

Men han var än mer orolig för sin bror Kasimir och 

Pommers pojkar. De vilda ryttarna skulle inte ha lätt 

att hitta nytt arbete, där deras talanger skulle komma till sin 

rätt. Det var svårt att tänka sig Kasimir som ridlärare för en 

grupp barn. 

37

Kleopatra klappade Luxor som satt i hennes knä. Katten 

jamade långsamt, kröp ihop och lade sig tätt mot 

mattes kjol. Ormkvinnan var fortfarande ung och smidig. 

Hon skulle kanske kunna studera till gymnastiklärare. Men 

ärligt talat var hon inte alls intresserad av att leda en stor 

grupp skrikande barn, där många varken kunde eller ville 

göra en kullerbytta ens. 

Och hur skulle det gå för cirkusens djur? Tillsammans med 

djurskötarna såg Kleopatra till att cirkusens alla djur, stora 

som små, mådde bra. Hon skötte alla djurens 

små blessyrer, rengjorde såren och 

bytte bandage, klippte pudlarnas 

klor, lugnade ner hästarna när det 

åskade ute och gav maskmedel 

till den motsträviga markattan. 

Elefanten Elvira litade på 

Kleopatra. Ingen annan 

fick sköta kalvens betar. 

Kort sagt, Kleopatra och 

djuren var oskiljaktiga. 

38

Budo, Andrei och Kleopatra väntade på sin tur utanför 

Rositas vagn. Frun hade tömt sitt sminkbord från alla 

krämer och burkar, och gjort om det till ett arbetsbord som 

stod nära dörren. Rosita satt vid bordet med sitt häfte och de 

som skulle intervjuas anlände en efter en till och satte sig i 

fåtöljen på andra sidan bordet. 

Budo kom in först. Kraftkarlen pratade lugnt, men varje 

mening var fylld med detaljer. Rosita fick en bra uppfattning 

om hur man skötte både fordon, utrustningen och reservdelarna. 

Det var klart att en del av fordonen inte skulle klara 

en besiktning, om inte man gjorde nödvändiga reparationer 

snart. Poliserna skulle kunna stoppa dem under färden och 

de dem dryga böter. 

Även cirkusens huvudtält orsakade bekymmer. Repen 

hade slitits av väder och vind. Om det inte ramlade ner på 

publiken, var Budo rädd att nästa stormvind skulle trasa 

sönder väggarna eller ta med sig hela tältet. 

39

Och hur skulle det bli med säkerheten? Visst förstod 

Budo, att det var viktigt, men de nya reglerna, som 

införts under de senaste åren hade börjat komma allt oftare. 

Budo hade officiellt valts till cirkusens säkerhetsansvarig. 

Han förstod inte riktigt vilken nytta alla regler hade, när 

han under de långa kvällarna satt i sin 

fåtölj och läste de nya säkerhetsbestämmelserna, 

som skickades från 

olika länder. Helst ville han dra 

på sig sina arbetskläder, ta med 

sig sina verktyg och undersöka 

utrustningens skick och göra 

nödvändiga reparationer. 

40

Men tiderna hade förändrats. Budo berättade för Rosita 

om de nya reglerna, som gav dem gråa hår – inte till 

Budo för han var flintskallig. Enligt bestämmelserna var 

lindanserskan tvungen att ha på sig en hjälm. Clownerna 

skulle ha på sig hockeyskydd för att inte få krosskador, och 

de fick inte ha på sig de långa clownskorna eftersom de 

skulle kunna snubbla. Budo förstod inte, varför man skulle 

oroa sig över det, för clownerna ramlade med flit hela tiden 

ändå. Och man fick inte längre göra flätade frisyrer eller 

fästa hårdekorationer på pudlarna. 

Vid detta tillfälle slog fru Rosita upprört näven i bordet, 

men fortsatte att anteckna i tystnad. Ibland verkade det som 

om de gjorde allting fel på cirkusen. 

Om några dagar skulle de stå inför sanningens 

ögonblick, då myndigheterna hade 

beslutat att en särskild inspektör skulle 

besöka cirkusen. Hans uppgift var att 

grundligt undersöka hela verksamheten. 

Om inte allt var i ordning skulle cirkusen 

få verksamhetsförbud. 

41

Nästa som Rosita öppnade vagnsdörren till var 

Kleopatra. Ormkvinnan sparkade av sig tofflorna och 

satte sig med fötterna i kors i fåtöljen. Hennes ständiga följeslagare, 

Luxor, lade sig till rätta över hennes långa ben och 

började spinna. Rosita visste, hur viktiga djuren och deras 

välmående var för Kleopatra. Därför var hon försiktig när 

hon ställde frågorna till Kleopatra. 

Fick djuren tillräckligt med mat? Tränade man dem kärleksfullt, 

transporterades de på ett bra sätt och fick de vistas 

utomhus och vila tillräckligt? 

Enligt Kleopatra var allt i sin ordning. Det fanns tillräckligt 

med mat och rent vatten till alla. Transportvagnarna var 

gamla men i ordning. Budo hade sett till att de hade bra 

gummidäck och bra fjädring. Elefanten Elviras vagn hade 

precis fått nya stötdämpare. 

Visst gjorde hästarna en hel del vilda konster under sitt 

framträdande, men Kleopatra trodde att de njöt av den 

vilda framfarten lika mycket som Pommers 

pojkar som höll i tyglarna. Andreis 

markatta Nano åt för 

mycket godsaker och fick 

ibland ont i magen, men 

förutom det var även 

han en nöjd liten filur. 

42

Sist in att sätta sin framför Rosita var Andrei, som inte 

kunde dölja sina känslor. Den höga kockmössan darrade, 

när Andrei lät tårarna flöda fritt. Hans stora hjärta oroade 

sig för hela cirkusen. Rosita reste sig ur stolen och lade 

händerna på Andreis axlar. 

”Kära vän, än är denna strid inte över”, tröstade Rosita. 

”Jag tror att vi tillsammans kommer på ett sätt att rädda 

cirkusen.” 

Andrei snöt sig i en stor vit näsduk. När han hade lugnat ner 

sig, berättade han om människorna på cirkusen. Självklart 

visste Rosita åtminstone vad alla hette, men kocken kände 

verkligen alla. Andrei kände till allas vanor, drömmar 

och rädslor. Runt hans kastruller hade de tillbringat goda 

stunder, gråtit tillsammans över misslyckande och gjort nya 

planer. 

Kocken visste, att när människorna 

trötta av resandet började gräla 

sinsemellan, var det klokast 

att koka en stor kastrull med 

närande soppa och baka 

bullar. I slamret från besticken 

och tömmandet av tallrikar 

försvann små problem i takt med 

maten och även stora bekymmer 

glömdes bort, när det endast fanns 

smulor och socker kvar på bullfatet. 

43

Intervjuerna i vagnen tog flera timmar, och när alla 

intervjuer var klara hade sidorna i häftet fyllts med fruns 

vackra handstil. Under tiden Rosita intervjuade alla, fick 

herr Cannelloni tid till att gå igenom löneböckerna och 

obetalda räkningar. 

Nu hade de tillräckligt med information, nu behövdes bara 

en plan. Rosita hittade sin man sörplandes på hett kaffe i 

Andreis kök. 

”Vad i hela friden ska vi ta oss till?” undrade Cannelloni och 

pillade nervöst med mustaschen. ”Pengarna är snart slut, vi 

har en hög med obetalda räkningar, tältet håller på att rasa 

samman och inspektören kommer snart.” 

”Det sista kortet är ännu inte lagt”, viskade Rosita och la ut 

en patiens på kaffebordet. 

44

45

46

Operation Hannibal drar igång 

Den natten blev orolig. Till och med djuren var vakna 

länge, precis som om de kunde känna på sig att något 

spännande var i görningen. Hästarna gnäggade i hagen, 

och elefanten Elvira tutade då och då med snabeln. Katten 

Luxor gick fram och tillbaka på vagnstaken, och markattan 

Nano hängde i tältrepen och tjöt upphetsat. I vagnsfönstren 

lyste ljudet till långt inpå natten. Till slut lade sig lugnet över 

lägret, och det sista ljuset som slocknade var i Rositas fönster. 

På morgonen anlände alla i Andreis kök ovanligt tidigt. 

Cirkusfolket hade samlats för att höra hur de skulle dra 

igång räddningsplanen. Herr Cannelloni satt tillsammans 

med Budo vid ett litet bord vid sidan av och såg bekymrad 

ut. De andra sneglade emellanåt på cirkusdirektören och 

väntade på att han snart skulle berätta om sina planer. ”Men 

vad är planen?” tänkte Cannelloni plågat. Han hade ju ingen 

plan än. Och varför dröjde Rosita? Skulle hon sova halva 

dagen i sin mjuka säng i dag också, fast hela cirkusen var 

upp och ner? Cannelloni trodde att han skulle svimma. 

47

Rosita hade under en stund betraktat sin reflektion i 

spegeln och konstaterat att en prydlig frisyr och ett hårt 

åtdraget skärp var tillräckligt för att förbättra sitt yttre. Till 

slut var hon ändå klar för att möta den nya dagen och de nya 

utmaningarna. Planen hade vuxit fram under natten. Hon 

hade skrivit ner fem huvudpunkter i det rutade häftet på 

nästa uppslag. Det var dags att sätta hjulen i rullning. 

Rosita klev med bestämda steg fram till alla andra som satt 

och åt frukost. Hon nickade mot sin man och satte sig vid 

samma bord. Cannelloni torkade svetten ur sin panna. 

48

”En liten stund till, älskling, jag ska bara äta den här våfflan 

och dricka en kopp kaffe”, lugnade Rosita. ”Snart får ni höra, 

hur vi får cirkusen på fötter igen.” 

”Men är du säker på att det kommer att lyckas?” frågade 

Cannelloni. 

”Vad har vi att förlora?” utbrast frun. ”Nu ska vi inte gnälla, 

nu måste vi agera!” 

De andra hade tystnat för att lyssna på vad som sades. Som 

på en given signal började de att applådera Rositas tal. Glad 

över applåderna stjälpte frun i sig allt kaffe, reste sig och 

började gå igenom femstegsplanen. 

49

Frun hade med stora bokstäver skrivit rubrikerna på 

ett vitt lakan, som hon hängde på tvättlinan så att alla 

kunde se. 

OPERATION HANNIBAL 

1. Specialinspektörens besök innan kvällsföreställningen. 

Storstädning och Potemkinkulisserna. 

2. En kvällsföreställning utan dess motstycke. Inspektörens 

tillåtelse att fortsätta med verksamheten. 

3. Cirkusen över Alperna på en dag och rigga upp lägret 

på BB:s mark. 

4. Festföreställning i en fullsatt cirkus (med hjälp av BB). 

Biljettkassan full. 

5. Reparera cirkusen och betala räkningarna. 

SUCCÉ 

I publiken började det pratas livligt. En del 

verkade besvikna, och en del förstod inte, vad 

som egentligen var i görningen. Inspektörens 

besök kom alltför snart. Det var omöjligt att 

få ordning på allt som dinglade och hängde 

till dess. 

50

Vem är Potemkin och vad i all världen skulle vi göra 

med hans kulisser? Över Alperna hade de rest förut, 

men inte på så kort tid. Det var också svårt att tro på att den 

rangliga cirkusen skulle bli fullsatt genom en överraskande 

festföreställning. Och vem var den här BB, som ägde mark 

på andra sidan Alperna, och hur skulle han kunna hjälpa 

dem med föreställningen? 

För många frågor och för få svar. Även herr Cannelloni 

skakade sitt huvud i misstro. Men Rosita var orubblig. 

51

Plötsligt hördes en högljudd pisksnärt. Alla tystnade 

omedelbart. Rosita fick stöd från oväntat håll. Den vilda 

ryttaren Kasimir hade ställt sig på det stora bordet och slagit 

med piskan mot stövelskaften. 

”Jag tycker att fruns förslag är bra och för den delen det enda 

förslag, som vi har”, sa Kasimir med en barsk min. ”Vad vill 

frun att vi gör? Pommers pojkar är redo.” 

”Redo att försvara cirkusens härd”, kock Andrei följde sin 

bror och underströk sina ord genom att vifta med en stor 

stekspade. 

Genomgången tog inte lång tid. Fru Rosita var van vid 

att ge instruktioner och att bestämma. Genom åren hade 

hon undervisat ett hundratals akrobater från nybörjare till 

stora artister, och hon var inte främmande för disciplin. 

Alla på cirkusen, liten som stor, gjorde sig nu redo för en 

storstädning. 

Budo delade ut städredskap och skyddshandskar. Djurskötarna 

tog elefanten Elvira och hennes kalv till hjälp för 

att städa vagnarna. Allt skulle vara skinande rent. Andrei 

putsade ugnsluckan så blank att man kunde spegla sig i den 

för första gången på flera år. Markattan Nano fick i uppgift 

att plocka upp det minsta skräp och godispapper från lägret 

och dess omgivning. Nano vägrade först, men när Andrei 

kom på att han kunde få en nöt för varje skräphög, gick 

arbetet som en dans. Tillsammans med ormkvinnan putsade 

Rosita vagnarnas fönster, och herr Cannelloni svettades vid 

52

krattan så att även hans mustascher blev blöta och slokade 

sorgset. 

En timma innan specialinspektören skulle anlända var allt 

något så när i ordning. Folket samlades vid sommarsoppan, 

som Andrei, mitt i allt stök, hunnit tillaga. Rosita torkade 

belåtet händerna i overallens sidor och lättade sitt skärp. 

Hon tittade på människorna som satt och åt runt henne. 

”Vi har drygt en timma innan det Statliga Arbetsoch 

Miljöverkets officiella specialinspektör 

Maximilian Knapp förärar oss med sitt 

besök”, sa Rosita skämtsamt. ”Även 

om han har en så galen titel, måste vi 

ta honom på allra största allvar och vi 

måste vara väldigt artiga mot honom. 

Vi ska göra allt, för att han ska få en 

positiv bild av cirkusen och få honom 

att trivas i vårt sällskap”. 

53

”Kommer han tillsammans med Potemkin?” frågade 

Kleopatra. 

”Inte alls. Herr Knapp kommer ensam, men för hans skull 

behöver vi lite av Potemkins kulisser”, log Rosita hemlighetsfullt. 

”Om alla ställen inte tål dagsljus, skyddar vi dem 

med lämpliga kulisser. Så gjorde en vis man, som hette 

Potemkin, för länge sedan, när han ville göra kejsarinnans 

besök till en succé.” 

Fru Rosita om någon, hade en talang för att få saker att 

framstå som bättre än vad de var. På ett ögonblick hade 

hon fått Andreis fältkök att se ut som ett litet trevligt café 

genom att sätta ut dukar, sjalar och blommor på borden. 

För hedersgästens skull byggde de av en tvättställning och 

Rositas silkiga överkast en underbar markis. Det lilla hålet 

vid cirkusens öppning hann de inte laga, så framför det 

ställde de en förstorad bild på ormkvinnan Kleopatra. 

På båda sidor av cirkusens huvudingång ställde de 

Kleopatras största växter i underbara lerkrukor. 

Över ingången hängde de Rositas samling av 

silkessjalar på tvättlinan, där de fladdrade glatt i 

vinden. De välkomnade inspektören, då denna 

puttrande på sin scooter anlände till cirkusen, 

precis på det klockslag som angetts. 

54

55

56

Maximilian Knapp anländer 

Maximilian Knapps scooter vände in på cirkusens 

gårdsplan. När det värsta dammet hade lagt sig, 

tog specialinspektören av sig sin hjälm och petade upp 

glasögonen på näsan. I tystnad avlägsnade han klädnyporna 

från byxfållen och lade dem i kavajfickan. Någon av 

Pommers pojkar fnittrade till, men tystnade omedelbart, 

när herr Knapp vände sig mot gruppen sur som ättika. 

Fru Rosita närmade sig gästen med ett leende. Knapp hade 

först sett ut som en äldre tjänsteman i sin dammiga kostym, 

men Rosita förstod snart att framför henne stod en mycket 

ung och mager man. Han måste vara ganska ny i sitt ansvarsfulla 

arbete. Med huvudet charmigt på sned räckte Rosita 

fram sin hand för att hälsa. Knapp tog den framsträckta 

handen och presenterade sig ordentligt. 

”Det Statliga Arbets- och Miljöverkets officiella specialinspektör 

Maximilian Knapp, god dag. Jag har kommit 

för att, enligt tillkännagivande om särskilda inspektioner, 

inspektera er cirkus arbetsmiljö och miljöarbete samt era 

utvecklingsplaner.” 

57

Rosita lät inte den reserverade hälsningen och det svala 

handslaget störa henne. Hon var fast beslutad att 

charma denna tjänsteman. 

Precis som om han kunde läsa hennes tankar bröt 

Maximilian Knapp ut i en lång utläggning om 

detaljerna i den kommande granskningen. Han 

tog fram ett formulär från portföljen som 

han hade spänt fast på scooterns pakethållare. 

Han började visa det för 

herr Cannelloni. Situationen såg 

dyster ut. 

58

Andrei kom med en kaffebricka i händerna, och gästen 

bjöds in att sitta under markisen. Knapp avböjde den 

vänliga gesten, med motivationen att som tjänsteman fick 

han inte ta emot sådant. Inspektionens opartiskhet skulle 

kunna ifrågasättas. Specialinspektör Maximilian Knapp var 

inte korrupt. Situationen för cirkusen såg ännu dystrare ut. 

Från avstånd följde Rosita hur inspektören och herr Cannelloni 

gick runt på cirkusområdet. Emellanåt fyllde Knapp 

allvarligt i formuläret, knackade på vagnarnas väggar med 

sina beniga knogar och drog i repens förankringar. Herr 

Cannelloni förklarade hur cirkusen sköttes för gästen, och 

Budo gick allvarlig bakom dem. 

Inspektören ville därefter se cirkusens huvudtält. Rosita 

önskade att bilden på Kleopatra framför hålen i tältduken 

skulle stå kvar, så att inspektören inte märkte i vilket dåligt 

skick tältduken var. 

Budo lyfte upp skynket framför cirkusöppningen, och 

då hände det. Bilden som hade täckt hålen fäll rakt på 

inspektörens fötter. Rosita skyndade till platsen. 

59

Maximilian Knapp böjde sig fram för att lyfta upp 

bilden. Han sträckte långsamt ryggen och stirrade på 

bilden utan att säga ett ord. För ett kort ögonblick slutade 

han att andas. Rosita var rädd att han skulle bli arg, men 

överraskningen var stor, när inspektören vände sig mot frun 

med ett förvånat leende. 

”Synd på ett vackert fotografi. Som tur var klarade sig fotografiet 

och ramen, även om glaset sprack”, sa herr Knapp 

tyst. ”När vi har inspekterat tältet, kan jag intervjua några 

ur personalen”, lade han till, innan de steg in i cirkustältets 

dunkel. 

Fru Rosita blev stående på utsidan med bilden på 

ormkvinnan i händerna. Hon hade just hittat den gästande 

inspektörens svaga punkt. Medan hon funderade, gick hon 

mot ormkvinnans vagn. Bilden skulle tillbaka till ägaren. 

En varm vindpust svepte över cirkusområdet. 

60

61

62

Under Kleopatras förtrollning 

Rosita steg in i ormkvinnans vagn och satte sig i andra 

ändan av soffan, så att fjädringarna gungade. Luxor 

hoppade längre bort och stannade på armstödet för att 

betrakta situationen. Ormkvinnan tittade förvånat på den 

trasiga bilden i Rositas händer. 

”Vi hade lite tur i oturen”, sa Rosita kryptiskt. ”Bilden 

räddade oss i alla fall ifrån en allvarlig anmärkning i herr 

Knapps inspektion.” 

Kleopatra förstod inte riktigt vad det var frågan om, men 

lovade att bli intervjuad av specialinspektör Knapp i det 

temporära caféet bredvid Andreis kök. Noggrant borstade 

hon igenom sitt långa hår och satte upp det prydligt i nacken. 

En liten gnutta egyptiskdoftande kräm på handleden och 

hon var redo att träffa inspektören. 

Doften fick Luxor att nysa, och han vände bort huvudet i 

avsmak. Han verkade tveka en kort stund, men till slut 

bestämde han sig för att följa efter sin värdinna. 

63

Ormkvinnan flöt fram över gårdsplanen och satte sig 

vid bordet under skärmtaket. Efter en stund anslöt 

inspektör Knapp och glömde bort att förfasa sig över att 

Andrei serverade dem kaffe och kryddig kaka. 

”Det är väldigt varmt idag”, sa inspektör Knapp samtidigt 

som han tog av sig glasögonen. Desperat letade han efter en 

ren näsduk i sin ficka, men han kunde inte ens hitta fickan. 

Bredvid honom satt just den ormkvinna vars fotografi hade 

ramlat över hans fötter bara en kort stund tidigare. 

”Tillåt mig”, sa Kleopatra vänligt och torkade inspektör 

Knapps glasögon med en pappersservett. 

Ormkvinnan lade märke till att, utan de omoderna glasögonen, 

såg Knapp ut som en helt normal ung man, som, 

faktiskt, hade ganska vackra ögon. 

Inspektören tog fram en ändlös lång lista över vilken han tillbringade 

nästa timma med ormkvinnan, 

drack tre koppar kaffe och åt nästan en 

hel kryddig kaka. 

Paret Cannelloni betraktade intervjun 

från grannbordet. Då och då nickade 

Madam Rosita menande mot sin 

make, som nöjt snurrade mustaschtipparna 

mellan fingrarna. 

64

65

66

Elvira kommer till räddning 

Den brännande heta dagen blev till en varm kväll. 

Inspektör Knapp satt fortfarande och intervjuade 

Kleopatra. Den stora mängden kaffe han hade bälgat i sig 

hade piggat upp den hängivne tedrickaren. Men som det 

hände, innan solen gick ner, sken solen direkt på Maximilian 

Knapps mörka kostym, och gjorde honom väldigt varm och 

obekväm. Även han själv var inte säker på varför. Hans syn 

blev suddig och hans slips kändes trång runt halsen. 

Luften var tjock av Kleopatras parfymerade kräm och kaffedoft. 

Genom de halvstängda ögonlocken såg inspektören 

cirkuskaravanen resa genom en öken. Kleopatra satt på en 

kamel med sin silkesscarf vajande bakom sig. Maximilian 

Knapp hade fått solsting. 

Madam Rosita rusade fram för att hjälpa Kleopatra, som 

höll inspektör Knapps huvud i knäet. Den unge mannen var 

extremt varm. Gyllene hårslingor klistrade fast i pannan. 

Plötsligt började caféinteriören att röra sig. Skärmtyget och 

väggarna var fjäderlätta när elefanten Elvira flyttade dem 

ur sin väg. Elefantmodern visste hur man skulle ta hand 

om sina kalvar i tryckande hetta. Försiktigt virade Elvira 

sin snabel runt Maximilian Knapp och lyfte upp honom i 

luften. Hon gick fram till vattenhon och satte ner mannen 

däri. 

67

Elvira fyllde snabeln med svalt vatten och sköljde 

specialinspektören från topp till tå, tills han var 

genomblöt. Och så även frågeformulären som inspektören 

krampaktigt hållit i sina händer, medan han svimmade. 

Maximilian Knapp vaknade till sans, frustade och stirrade 

med fasa på sin rufsiga kostym och de genomdränkta 

papperen. Det traumatiska ögonblicket väckte honom också 

från Kleopatras förtrollning. Nu var han riktigt arg. Cirkusfolket 

skulle få betala för detta. Han kunde inte blidkas, inte 

ens när Kleopatra förklarade att han hade fått solsting och 

hur Elvira faktiskt hade räddat honom från att få värmeslag. 

”Saker har tagit en oväntad vändning”, tänkte Cannelloni 

i sin vagn. Han ryckte i sina tajta vita byxor som var en del 

av hans cirkusdirektörskostym. Cannelloni satte på sig den 

röda frackjackan och satte en hög hatt på huvudet. 

Kvällsföreställningen skulle snart börja. Huvudgrinden 

hade redan öppnats, och barnfamiljerna hade börjat anlända 

– men få och med lång tid emellan. Men en hel buss med 

skolbarn på skolutflykt fanns i publiken, och en grupp med 

cyklister långt norrifrån med blåvita kepsar på huvudet. 

Detta skulle bli en intressant kväll. 

68

Bakom tältet klädde inspektör Knapp av sig sina genomsura 

kläder under skydd av ett parasoll. Han kunde 

absolut inte återvända till kontoret så här, och dessutom 

hade han inte slutfört inspektionen ännu. 

Madam Rosita försökte lugna ner mannen som var ganska 

upprörd. Hon lovade att hon skulle torka hans dränkta 

papper och hans kläder, men först efter kvällens föreställning. 

Fram tills dess var herr Knapp tvungen att ha på sig 

clownen Hugos reservdräkt, då det var de enda kläderna i 

rätt storlek hon kunde hitta för tillfället. 

Rosita beklagade att ingen hade tid att hjälpa inspektören 

längre. Föreställningen gick först. Medan Maximilian 

väntade, kunde han ju titta på föreställningen 

genom ridån. 

Maximilian Knapp fräste av ilska, men 

kunde inte motstå frestelsen att 

smygtitta när Budo blåste inledningsfanfaren 

i sin trumpet. 

69

70

Från inspektör till tillfällig clown 

Specialinspektör Knapp hade bara varit på cirkus en gång 

förut. Den gången hade den lille Maximilian suttit i sin 

mammas knä längst fram och varit livrädd för hästarna 

som travade runt i manegen. Det var ungefär allt han kunde 

minnas från sitt första besök på en cirkus. Vid ett tillfälle 

hade en rolig clown tröstat den gråtande Maximilian med 

en godisklubba som, till den lille parvelns stora förtjusning, 

han hade tagit fram från bakom hans öra. Mer än två årtionden 

hade passerat sedan det cirkusbesöket. 

Denna gång stod Maximilian Knapp och smög bakom 

Cirkus Cannellonis ridå iklädd en clowndräkt, och försökte 

förstå hur i all världen han hade hamnat där. Dagens 

inspektionsrunda skulle ha varit en vanlig dag på jobbet, 

och som han hade förberett noggrant genom att läsa igenom 

förordningarna. Men efter att han hade anlänt till cirkusen 

hade allt gått överstyr. 

Maximilian kände den löjliga hatten och lyfte försiktigt 

fötterna. Han hade på sig randiga strumpor och de längsta 

skor han någonsin hade sett i hela sitt liv. Han kände en 

gnutta skam över denna löjeväckande utstyrsel. Han var 

glad att ingen han kände var på plats och kunde se honom. 

71

Så småningom slappnade inspektör Knapp av och blev mer 

och mer intresserad av att se vad som hände i manegen. 

Madam Rosita och hennes pudlar framförde ett klassiskt 

nummer som uppenbarligen tilltalade de yngsta barnen. Fifi 

balanserade med en boll och en tallrik och hoppade genom 

en ring från en hög ställning till en annan. Skolbarnen 

var fascinerade av de farliga hästkonsterna som Pommers 

pojkar utförde, och de trollbundna flickorna besvarade 

slängkyssarna från Kasimir som red stående i sadeln. 

72

Ibland blev inspektören så uppslukad av numren att han 

applåderade entusiastiskt tillsammans med den övriga 

publiken, och glömde helt bort alla regler och förordningar. 

När De flygande kosmonauterna uppträdde, satt publiken 

och höll andan, så spännande var de konster dessa rymdfarare 

i deras skinande dräkter högt upp i cirkuskupolen. 

Kosmonauter och rymdfarkoster flög genom luften. I 

bakgrunden hördes en elektrisk orgel som spelade suggestiv 

musik som påminde om musik i spionfilmer från årtionden 

tillbaka. 

Plötsligt lossnade en av rymdfarkosterna från sitt fäste och 

kastades genom luften tillsammans med en kosmonaut. 

Maximilian slöt ögonen förfärat samtidigt som publiken 

drog efter andan. Först när han hörde applåderna vågade 

han kika fram bakom sina fingrar och såg en man som glatt 

hoppade upp 

och ned i ett 

säkerhetsnät. 

Ljuset tonades 

bort. 

73

Som om det rörde sig av egen kraft, gled en liten låda uppe 

på en hög ställning fram till mitten av manegen. Silkesduken 

rycktes åt sidan, och lådan öppnades. En hand syntes 

och snart en till. Händerna svajade i luften en kort stund 

för att försvinna igen. Snart syntes ett skenbart oändligt 

långt ben i glittrande tights sträckas ut ur lådan. En liten 

bit i taget steg en kvinna ut i en glittrande ormdräkt. Det 

var helt oförståeligt hur någon kunde få plats i ett så litet 

utrymme. Men det var precis därför Kleopatra kallades för 

ormkvinna. 

Maximilian var helt enkelt förtrollad, när han såg Kleopatras 

nummer. Till slut avslutade hon sitt sista skickliga trick 

högst upp på en hög ställning genom att använda ett rep 

som hängde från taket. Kleopatra stod stadigt på marken 

och tog emot publikens jubel. Inspektören som fortfarande 

gömde sig i kulisserna började applådera så vilt att han 

glömde bort att vara försiktig. Han snubblade över de långa, 

lånade skorna och i panik greppade han ridån framför sig. 

Med förödande konsekvens. 

74

75

En enorm boll av en lösgjord sidgardin från tältet och ett 

par slingrande fötter dekorerade med randiga strumpor 

och långa clownskor rullade ut till manegens mitt. Specialinspektör 

Knapp var fullständigt panikslagen. Han försökte 

komma loss ur sin fälla, men trasslade in sig ännu mer i 

tvångströjan av gardin och rep. 

Publiken vred sig ylande av skratt. Victor och Hugo, cirkusens 

riktiga clowner, rusade fram för att hjälpa Maximilian 

ur den svåra situationen. Men just som han tänkte att han 

skulle rusa av scenen, satte clownerna en röd näsa och 

en orange krullig peruk på honom. 

Maximilian försökte slingra sig fri. Till slut gav 

han upp och slappnade av i benen, 

och hängde som en sandsäck 

i clownernas grepp. Utan 

pardon drog de honom fram 

till arenans centrum och satte 

honom i en tron. 

Innan han ens hann dra andan, 

placerades en krona på hans huvud och 

en spira i hans hand. Och som om det inte 

räckte med det började tronen att stiga 

höger och högre. 

76

77

Den tillfälliga clownen, Maximilian, var förfärad. Han 

försökte ropa till Victor och Hugo att han var rädd 

för höjder, men helt förgäves. Den roade publiken såg 

kungen våndas på sin tron, och försöka klättra ner från den 

studsande från ett armstöd till det andra. 

Helt plötsligt började stolen att svaja fram och tillbaka. 

Stången som stöttade den var som en enorm pendel. Rörelsen 

blev allt större och Maximilian klarade inte längre att hålla 

kvar i armstöden. ”Hjälp, hjälp!” Han tappade taget, men 

med hjälp av det osynliga säkerhetsbältet i midjan blev han 

hängande i luften. Maximilian flög ovanför arenan och 

publiken. Det var förresten ganska trevligt när han hade 

vant sig. 

Den tillfällige clownen började trivas med sin roll. Han 

sprang i luften och lät de långa clownskorna svischa genom 

luften. Då och då låtsades han simma och vinkade till de 

skrattande åskådarna under honom. I slutet av numret 

ställde sig Maximilian bredvid Victor och Hugo och bugade 

hövligt mot publiken. Lyckligt sprang han bort från arenan, 

samtidigt som han låtsades skaka vatten ur öronen. Så roligt 

hade han inte haft sedan han slutade skolan. 

78

79

80

Karavanen ger sig iväg 

Specialinspektören öppnade försiktigt ett öga. Han låg på 

en säng som rörde sig. Sängen låg i ett rum som rörde 

sig. I bakgrunden kunde han höra brummet från en dieselmotor. 

Maximilian Knapp öppnade det andra ögat. I det 

dunkla rummet kunde han urskilja ett litet fönster, och 

bakom det en skymt av natten flimrande i ett svagt sken. 

Han fylldes av en dyster misstanke. 

Maximilians uppträdande föregående kväll hade varit en 

riktig succé. De andra artisterna hade samlats runt honom 

för att klappa honom i ryggen. Han hade känt sig stolt och 

lite vild, vilket var en helt ny känsla för honom. Budo hade 

burit honom på sina axlar till Andreis kök där han hade ätit 

en kvällsmacka tillsammans med hela cirkusgänget. 

När de väl hade kommit fram till efterrätten, hade de 

övergett alla formaliteter och specialinspektör Maximilian 

Knapp hade blivit Maximilian. Efter efterrätten var han bara 

Max bland vänner. Rodnande mindes han hur ormkvinnan 

Kleopatra lekfullt hade rufsat hans hår och kallat honom 

för: ”Min egen lilla Max.” 

81

Uppenbarligen hade något hänt under natten som Max 

var helt omedveten om. Han steg upp ur sängen, 

öppnade fönstret och stack försiktigt ut huvudet. Han insåg 

att han befann sig i en cirkusvagn som drogs av, vad som 

förmodligen var, den mest högljudda lastbilen i Europa. 

När vägen svängde, kunde han se en lång rad av allehanda 

fordon både framför och bakom sin vagn. De olikstora 

vagnarna klättrade långsamt uppför den allt brantare 

bergssluttningen. 

Max hölls fången av en cirkus. Det fanns inget hopp om att 

någon skulle höra hans rop. Vinden var kylig. Det var bäst 

att stänga fönstret och gå tillbaka till sängs. Under de tjocka 

täckena drömde Max underliga drömmar om kosmos, en 

kamelkaravan och en vilt vrålskrattande publik. Medan han 

sov, fortsatte den excentriska konvojen sin resa upp och ner 

för bergsvägarna och över de väldiga broarna som välvde sig 

över dalarna. 

Cirkuskonvojen leddes av makarna Cannellonis gamla 

jeep, som för länge sedan hade sett sina bästa dagar. 

Originallacken på dess buckliga sidor var helt bortnött. 

Inuti slumrade Madam Rosita med en yllefilt över axlarna. 

Herr Cannelloni kramade ratten hårt. Han hade ingen filt 

runt sina axlar, utan de tyngdes av allt ansvar. 

82

83

”Jag är övertygad om att du kommer att klara det här, 

Ernesto”, hade Rosita sagt med eftertryck samtidigt som 

karavanen var på väg att lämna och de satt i deras bil – längst 

fram. ”Budo har visat oss den rakaste vägen över Alperna. 

Bara vänta får du se, vid gryningen kommer vi att vara på 

andra sidan.” 

Herr Cannelloni hade tryckt ner gaspedalen och vinkat till 

Budo, som hade följt direktören i cirkusens längsta lastbil. 

Elefanten Elvira, hästarna och alla andra djur i cirkusen 

färdades i dess skydd. 

Då och då sneglade Cannelloni på den slumrande frun 

bredvid honom. I själva verket kände han sig ganska nöjd. 

Här var han, först i en cirkuskonvoj som litade på och följde 

hans jeep längs dessa mörka bergsvägar. De första faserna i 

Madam Rositas räddningsplan hade inte riktigt gått som de 

hade tänkt, men det hade gått ganska bra, ändå. 

84

Specialinspektör Maximilian Knapps inspektion hade 

lidit av några oväntade händelser men cirkusen hade 

fortfarande kvar sin licens, tills vidare åtminstone. Även 

inspektören hade förändrats till en ganska hygglig kille som 

efter det spännande numret och den långa middagen hade 

tuppat av lycklig i en av cirkusens fraktvagnar. 

Cannelloni var inte säker på om det var lämpligt att plocka 

ihop cirkusen och ge sig iväg utan att väcka Max, men Rosita 

hade övertygat honom om att det var det enda sättet. Så, Max 

moped, portfölj och uniform hade packats ihop prydligt 

och lagts uppe på vagnstaket, och den utmattade tillfällige 

clownen hade lagts i gästsängen för att sova. Kleopatra hade 

tagit av honom de långa skorna och stoppat om honom 

ordentligt under duntäckena. 

Budo satt bakom den gamla dumperns ratt och blickade 

nervöst i backspegeln. Några mörka moln hade börjat 

samlas i skyn, vilket aldrig var ett bra tecken. Efter några 

svängar skulle de komma fram till ett bergspass. En enorm 

bro sträckte sig över klyftan. 

85

Precis när karavanen hade kommit på bron öppnade sig 

himlen. Stora blixtar skar genom det mörka landskapet, 

och regnet öste ner, rytande över konvojen. Alla lastbilar var 

tvungna att stanna, eftersom vindrutetorkarna inte kunde 

hålla undan allt vatten och förarna kunde inte se vägen 

framför sig. 

Herr Cannelloni stannade sin jeep och lugnade ner sin fru 

som hade vaknat, skrämd av det första åskmullret. Madam 

hade hela sitt liv varit rädd för åskan och var nu utom sig av 

rädsla. 

86

Djurbilen stannade bakom Cannellonis bil. Budo tittade 

till djuren genom fönstret och bestämde sig för att 

hämta Kasimir som kunde hjälpa honom att lugna ner de 

uppskrämda hästarna. När de nerdränkta männen kom tillbaka, 

smällde bakdörrarna upp. De rostiga låsen hade gett 

efter för hästarnas hårda sparkar. Två av dem hoppade ut ur 

vagnen innan männen lyckades stänga dörrarna igen, och 

kraftkarlen Budo knöt en tjock stålkedja runt tapparna, som 

ett temporärt lås. 

Kaoset på bron eskalerade. Kasimir försökte att fånga 

hästarna. En efter en, öppnades bildörrarna och snart 

var bron full av människor som sprang runt i panik. Fru 

Cannelloni grät och kramade sin mans arm hårt. 

”Snälla, Ernesto! Gå inte ut. Du vet att jag inte kan vara 

ensam när det åskar,” vädjade Madam Rosita sin man mellan 

hulkningarna. 

”Just nu är min plats där ute”, sa cirkusdirektören modigt 

och drog fram en stor megafon, som normalt användes för 

att göra reklam för föreställningen när de anlände till en ny 

stad. ”Rosita, älskling, du behöver inte vara ensam länge. Jag 

skickar någon som kan hålla dig sällskap.” 

87

Herr Cannelloni sprang ut i regnet med sin högtalare 

innan Rosita hann hejda honom. Madam svepte yllefilten 

tätare runt sig och väntade. Blixt efter blixt lyste upp 

himlen. I deras sken insåg hon att de hade stannat på den 

högsta platsen på bron mellan bergen. En flod slingrade sig 

långt nedanför. Snart öppnades framdörren och kocken 

Andrei klev in, genomblöt. 

”Madam är säker nu. Direktör Cannelloni kommer att ta 

hand om situationen,” tröstade Andrei Rosita, som skakade 

av skräck. Han tog fram ett paket våfflor och en flaska juice 

från jackans innerficka. ”Vi kan ta de lugnt bara och vänta 

på honom”, sa kocken och log mot henne stöttande. 

Cirkusdirektörens knubbiga gestalt hade en helt ny hållning. 

Ståndaktigt tog han kontroll över situationen. Med 

sin raspande megafon ropade han ut order till alla som 

var närvarande. De som bara sprang omkring utan någon 

anledning beordrades tillbaka till sina bilar. Det fanns inte 

tid för panik nu. De förrymda hästarna skulle inte lugna 

ner sig om bron var full av människor som sprang runt och 

skrek. 

Kasimir skickades till Kleopatras vagn för att få såret i 

pannan omskött. Dörren, som öppnats helt plötsligt, hade 

slagit till honom över ögonbrynet. 

88

Till slut var det bara Budo och Cannelloni kvar på bron. 

De två männen såg hästarna stå sida vid sida en bit bort, 

men de lät sig inte tillfångatas. Plötsligt fick Budo en idé om 

hur de kunde göra det. Under sitt långa liv hade elefanten 

Elvira upplevt så många åskväder att hon inte skrämdes lätt. 

Budo öppnade dörren och släppte ut Elvira i regnet. 

Först tittade elefanten förvånat runt sig, men märkte snart 

hästarna längre bort, där de stod och trampade nervöst. Med 

långsamma steg gick hon fram till hästarna och trumpetade 

lugnande. Hästarna började följa Elvira, som ledde hela 

flocken tillbaka till vagnen. Med en suck av lättnad och 

utmattning stängde de två männen dörrarna och skakade 

hand. Regnet avtog långsamt och de kunde fortsätta sin resa. 

89

90

Gryning i Alperna 

Ett landskap sköljt rent av skyfallet gnistrade i gryningsljuset. 

Sväng efter sväng, körde cirkuskonvojen neråt 

mot dalen som öppnade sig framför dem på andra sidan 

Alperna. Fälten, skogsdungarna och de små byarna såg ut 

som ett skönt lapptäcke. Rosita kände sig sentimental när 

hon betraktade utsikten. BB, en ungdomsvän, väntade på 

henne någonstans. Han hade blivit positivt överraskad över 

att Rosita hade haft modet att ringa honom igen efter så 

många år. Rositas kinder glödde när hon tänkte på det. 

”Du skulle äntligen kunna tala om för mig detaljerna för 

nästa fas av räddningsplanen,” sa herr Cannelloni, och lade 

märke till sin frus ansiktsuttryck. ”Vem är den här BB, 

förresten?” 

”Du förstår, Ernesto,” började Rosita försiktigt. ”Jag var 

ganska vacker när jag var ung och hade många friare. Den 

här BB, även känd som Boris Bubka, var en av de mest 

efterhängsna.” 

”Menar du att Boris Bubka, den världskände ryska basen 

är en gammal bekant till dig?” frågade Cannelloni förvånat 

och kände ett litet styng av avundsjuka hugga till. ”Varför 

har du inte berättat om honom förut?” 

91

Rosita tittade bekymrat 

på sin make. Vad skulle 

hända när de två männen träffade 

varandra? Rosita började förklara hur 

Boris hade börjat uppvakta Rosita för 

länge sedan och översköljt henne med 

rosor efter hennes lindansnummer. 

Till slut hade Rosita känt sig tvingad 

att be Boris att sluta skicka blommor, eftersom 

hennes hjärta tillhörde någon annan. 

”Och vem kan det tänkas ha varit, då?” frågade Cannelloni 

grälsjukt. 

”Du, min käre,” svarade Rosita, och avfyrade det mest 

oemotståndliga leende hon kunde. ”Jag tänkte bara att det 

kunde vara tid att ringa Boris och be om hjälp för gammal 

vänskaps skull. Han om någon kan hjälpa oss att fylla våra 

läktare med betalande publik.” 

92

Rosita tänkte tillbaka på samtalet till Boris. Först hade 

hon varit tvungen att prata med en irriterad assistent 

som inte ville låta henne prata med stjärnan själv. Enligt 

assistenten hade samtal från fans blivit ett problem. Det 

hade krävts mycket övertalning, men till slut hade han gått 

med på att fråga sångaren om han ville prata med kvinnan 

som kallade sig själv för Fågelsmulan. 

”Vad menar du med om jag går med på att prata med henne?” 

hade hans basröst mullrat. ”Självklart vill jag det. Faktiskt 

så vill jag det,” skällde Boris på Emilio, hans motsträviga 

assistent. 

Fågelsmulan hade varit det smeknamn Boris hade gett 

lindanserskan som han beundrade så mycket. Gamla 

minnen översköljde den kraftige basen. Rosita, den älskliga 

Rosita, hade ringt honom. 

De hade pratat i en hel timma. Rosita hade förklarat den 

desperata situation cirkusen befann sig i detaljerat. Utan att 

tveka, hade han varit beredd att hjälpa dem. Att den älskade 

basen skulle delta i deras föreställning skulle bidra till ett 

mycket välkommet pengaflöde till cirkusen. Föreställningen 

skulle äga rum på ägorna till Boris hem i bergen. Boris såg 

fram emot att härbärgera Rosita i sin lyxiga villa, och herr 

Cannelloni också, självklart. 

93

94

Karavanen körde ner mot dalen. Alla fordon 

stannade på en rastplats längs vägen. Följet, 

utmattade efter åskvädret, fräschade upp sig och 

åt frukost. Det hade varit opassande att dyka 

upp hos den världskända stjärnan utsvultna i 

smutsiga kläder. Var och en ville visa fram sin 

bästa sida för att förära alla artister. 

Paret Cannellonis buckliga jeep anlände först 

genom grindarna till Boris bergsvilla, tunga 

järngrindar som öppnades åt sidan. 

En kamera övervakade när den brokiga skaran 

anlände längs parkvägen. I villans kontrollrum 

stirrade sångarens personliga assistent, Emilio, 

på de tio svartvita monitorerna i misstro. Han 

skakade på huvudet och undrade hur i all 

världen det kom sig att stjärnan kände dessa 

människor. 

Dumprarna, lastbilarna och vagnarna som 

verkade sjunga på sista versen fyllde hela gårdsplanen. 

En elefantsnabel sträckte sig ut genom 

ett fönster på en av djurvagnarna. 

95

Operasångaren, Boris Bubka, hade väntat på dem i flera 

timmar på en soffa vid fönstret i musikrummet. Det 

var meningen att han skulle förbereda sig för sin kommande 

roll i det berömda operahuset i den närliggande staden. Hur 

som helst, förberedelserna hade inte gått så bra, och till slut 

hade basen skickat hem sin repetitionspianist. 

En behaglig känsla av förväntan steg i Boris. Han avnjöt lite 

grönt te och muffins med honung. Till slut fick han belöning 

för sitt tålamod. Cirkusfordonen hade anlänt vid villans 

ytterdörr. Ur den tillknycklade bilen klev Rosita, hans egen 

Fågelsmula, som hade mognat till en vacker mammafågel. 

Under normala omständigheter skulle Boris ha väntat på att 

hans assistent Emilio skulle föra gästerna till hans kontor 

bredvid hallen och meddela honom om att de hade anlänt. 

Men nu skyndade Boris för att själv välkomna gästerna 

vid dörren. Musikrummets dörrar öppnades direkt ut mot 

gårdsplanen. Det tog bara en sekund for den kraftige sångaren 

att komma ut till folksamlingen. 

Rosita och ormkvinnan Kleopatra fick ta emot sofistikerade 

handpussar och de övriga fick i sin tur en väldig björnkram 

av operasångaren. Herr Cannelloni vred rastlöst sina 

mustaschtoppar. 

96

97

98

Boris gäster 

Assistent Emilio var nervös. Det verkade som om Cirkus 

Cannelloni hade invaderat operasångarens villa och 

flyglar. I de tomma båsen i stallet fanns det ovanliga djur 

som luktade konstigt. Olika typer av fästen och ställningar 

hade monterats mellan byggnaderna där artisterna övade på 

sina nummer. 

Enligt Emilio hade denna tillflyktsort i bergen mer börjat 

likna en svärmande myrstack. Och än värre, denna högljudda 

artistgrupp skulle samlas i den stora matsalen för att äta, 

och det var omöjligt att hindra markattan Nano att klättra i 

sammetsgardinerna. Den glada lilla skojaren hoppade runt 

på gardinstängerna och använde tofstrådarna för att svinga 

sig från fönster till fönster. 

99

Andreis, cirkusens kock, hade tagit över i villans kök, 

vilket husets kock harmades över djupt. Vad skulle nu 

hända med operasångarens välplanerade vegetariska diet? 

Andreis recept var verkligen inte snåla med kött eller fisk. 

Han använde mängder med smör och hällde i grädde i såser 

såväl som efterrätter. 

100

Värden, operasångaren Boris Bubka, var på strålande 

humör. Samarbetet med cirkusen flöt på smidigt, och 

han serverades fantastisk mat för en gång skull. Men hans 

deltagande på cirkusen hade först varit i fara. Assistenten 

hade hittat en klausul i kontraktet mellan sångaren och 

operahuset vilken förbjöd honom från att framföra några 

solonummer någon annan stans under hela sommaren. 

Stjärnan hade ringt sin advokat på andra sidan havet och 

fått ett gott råd. Om han framträdde med någon annan 

skulle han inte bryta mot något kontrakt. Direkt hade de 

börjat leta efter en lämplig sångpartner bland cirkusfolket. 

De hade inte mycket tid för att sätta samman en sångduo, 

eftersom föreställningen skulle hållas om två dagar. 

101

102

En reklamkampanj var i full gång. Boris hade satt igång 

hjulen. Först hade de kontaktat pressen om ett unikt 

samarbetsprojekt mellan den världskända operasångaren 

och den berömda Cirkus Cannelloni. Snart hade färgglada 

affischer med Boris Bubka, som log från öra till öra, satts upp 

längs vägarna. I bakgrunden syntes det slitna cirkustältet 

som såg ut som nytt efter att reklambyrån hade airbrushat 

bilden lite. 

Men vem i all världen skulle kunna sjunga tillsammans 

med Boris? De beslutade sig för att hålla en audition. Rosita 

vädjade till hela gruppen. En efter en steg de in i Boris 

musikrum där repetitionspianisten satt bakom en vit flygel 

med högar av noter bredvid sig. Boris välkomnade varje 

kandidat personligen och frågade vad de ville sjunga. 

Clownerna Victor och Hugo insisterade på att få uppträda 

tillsammans. De hade valt att sjunga en så sorglig vaggvisa att 

båda två började gråta medan de sjöng. Boris klappade dem 

tröstande på axeln och räckte över näsdukar. Det var tydligt 

att det bästa var om de fokuserade på sitt clownnummer. 

103

Ormkvinnan Kleopatra hade en vacker men svag röst. 

Den hade försvunnit tillsammans med Boris magnifika 

bas. Kocken Andrei var väldigt angelägen om att uppträda, 

men tyvärr hade han samma musiköra som hans stekpannor. 

Hans tvillingbror, Kasimir, var bara omusikalisk, 

och hans repertoar var begränsad till ett par polska snapsvisor. 

Situationen var alarmerande. De tog en paus. 

Boris frågade makarna Cannelloni om de ville göra honom 

sällskap i en promenad i trädgården. Han ville visa dem orkidéhuset, 

hans stora ögonsten. Trädgårdsgången slingrade 

mellan cirkusvagnarna. Boris gestikulerade åt alla håll med 

armarna. 

Där borta fanns den största eken i trädgården, där borta 

fanns de prisvinnande rosorna. Rakt framför dem tornade 

det fantastiska växthuset fyllt av exotiska orkidéer, och Boris 

kunde namnge alla, även på latin. 

Mitt under hans fascinerande presentation stannade Boris 

till. Med armarna i luften och blicken fastnaglad på ett 

öppet vagnsfönster. En sång, sjungen med en låg sångröst, 

ackompanjerat med plaskande vatten flöt genom det. En 

okänd bas bodde i den vagnen. 

104

105

”Till vem tillhör den 

där änglalika basrösten?” 

frågade Boris vördnadsfullt. 

”Naturligtvis är rösten 

oskolad, men tolkningen är 

mycket övertygande.” 

”Det är Valeri, cirkusens dvärg, 

som har varit lite deprimerad efter att vi 

tvingades stryka hans nummer”, förklarade herr Cannelloni. 

”De nya reglerna förbjuder att man använder mänskliga 

kanonkulor.” 

”Magnifikt. Så fantastiskt. En dvärg som bas. Jag kommer 

att bilda en ny duo med honom och vi ska kalla oss ’En och 

en halv bas’”, sa Boris ivrigt. 

Rosita var tvungen att ta till all sin övertalningsförmåga 

för att få Valeri att gå till operasångarens musikrum. De 

lovade också den före detta mänskliga kanonkulan något 

som påminde honom om de gamla goda tiderna. Resten av 

cirkusfolket fick bara vänta och se. 

Dagen före föreställningen visade sig bli väldigt brådskande. 

Rosita satt i trädgården och lyssnade på basarnas 

sångövningar som strömmade ut genom fönstret. Som tur 

var, verkade det som om de finslipade deras uppträdande 

med gott humör. 

106

På grund av Boris expertis och med hjälp av repetitionspianisten 

hittade de snart en samling arior och sånger 

som tog fram det bästa hos båda sångarna. Det verkade bli 

deras livs föreställning. 

Vid skymningen anlände en husbil till Boris hus och ur 

den, klev en kammarorkester ut med sina instrument. 

På en sekund fylldes hallen med violinlådor, skinande 

mässingsinstrument, träblåsinstrument och väskor. 

Emilio slet sitt hår i frustration. Nu var de tvungna att hitta 

sovplatser till ännu fler i husets gästrum och gå till byn 

för att be om hjälp med strykning och uppfräschning av 

artisternas frackar och aftonklänningar inför morgondagens 

föreställning. 

107

Emilio satt vid fönstret i sitt mörka rum och betraktade 

en stjärnbeströdd himmel. Han var trött på allting 

och redo att fatta ett beslut. Åren med Boris hade varit 

fascinerande men fyllda av arbete som ingen verkade lägga 

märke till eller uppskatta. 

Att leva med alla nycker och att uppfylla alla önskningar 

som en internationell stjärna kan ha, var inte lätt. En gång 

hade han varit tvungen att trolla fram färska mangos under 

en paus mitt i den smällkalla nordiska vintern, och kaviar 

från Svarta havet serverat på krossad is mitt under en värmebölja 

i Australiens huvudstad. 

En annan gång hade Emilio tvingats att under ett interkontinentalt 

flyg hålla ett par fina glasljusstakar, som Boris 

absolut måste ha på spiselkransen i sin villa. När de väl var 

på plats, hade operasångaren helt sonika sagt att det var fel 

gröna nyans och slängt dem. 

Emilio bestämde att stanna tills cirkusföreställningen var 

över. Sedan skulle han packa sina saker och ett par saker till, 

och försvinna från dessa alpina skogstrakter. 

108

109

110

Showtime för En och en halv bas 

Föreställningsdagen grydde med morgondimma, men 

snart hade solen lyst upp hela landskapet. Cirkusens 

räddningsplan framskred med god vind i ryggen. Madam 

Rosita vaknade i villans vackraste gästrum och kände sig 

lycklig. I den enorma himmelssängen låg fortfarande herr 

Cannelloni och sov bredvid henne. De långa mustascherna 

svajade i takt med hans andetag. 

Tyst steg Rosita ur sängen, tog på sig en sidenmorgonrock 

och öppnade balkongdörren. Där, i morgonsolens värme 

lät hon tankarna fara och föreställde sig hur det skulle 

vara att vara operasångarens fru. Världens bästa shoppinggator 

och caféer skulle vara en del av hennes vardag. Bästa 

bordet i alla restauranger skulle vara reserverade för henne. 

Hon skulle ha en gigantisk walk-in-closet med glamorösa 

klänningar, broderade handväskor, mjuka skinnskor och 

kashmirscarfar. 

Rosita återvände till verkligheten. Hon hörde familjära 

snarkningar bakom sig. Rosita gick in och väckte sin make 

försiktigt till en ny dag. 

111

Efter en dag med frenetiska förberedelser, var allt 

nästan klart för cirkusföreställningen och debuten för 

basarna. En scen hade byggts upp i närheten av cirkustältet 

och dess tak kunde skydda både En och en halv bas 

och kammarorkestern. De sammetsmjuka gräsfälten i Boris 

park sträckte sig vidöppna framför. 

En tillfällig parkeringsplats hade iordningsställts utanför 

grindarna. Bredvid den stod ett färggrant tält där de sålde 

biljetter till kvällens föreställning. Försäljningen av biljetter 

var redan från början en succé men ingen kunde förutsäga 

vad som skulle komma sedan. 

112

När kvällen kom, strömmade en oändlig ström av bilar ner 

mot dalen och Boris villa. Lyktorna längs parkstigarna 

lyste upp vägen till cirkustältet för galapubliken, som snart 

fyllde cirkustältet till bristningsgränsen. 

Några av åskådarna fick inte plats och tvingades sitta utanför 

på filtar som bretts ut åt dem. Där kunde de njuta av föreställningen 

på en enorm skärm som satts upp på villans 

vägg. Stämningen var lika hög som bergstopparna runt 

omkring. Andrei sålde snacks från sitt lägerkök, och villans 

kock serverade juice ur en metallbehållare. Markattan 

Nano hoppade runt, delade ut servetter och plockade undan 

smutsig disk. 

Bakom cirkusens scen väntade artisterna nervöst på 

öppningsfanfaren som Budo skulle blåsa i sin trumpet. 

Herr Cannelloni rättade till skörten på fracken och kollade i 

spegeln att mustaschändarna var i ordning. 

Innan han klev in i manegen, vände han 

sig om och tittade bakom sig. 

Hans lojala vänner var ännu en gång 

redo att möta en utmaning. Det mörka 

håret på Pommers pojkar glänste, De 

flygande kosmonauterna glittrade i 

sina silverdräkter och Rositas 

pudlar satt lydigt runt sin 

matte. 

113

Kleopatra klappade Luxor som satt i hennes knä. Bredvid 

henne satt cirkusens nya clown, Max, den före detta 

specialinspektören Maximilian Knapp, som verkade känna 

sig bekväm i sin clowndräkt och clownperuk. 

Först, när han förstod att han hade blivit kidnappad av 

cirkusen, hade Max blivit arg. Men snart hade han tvingats 

erkänna för sig själv att detta var den största lyckoträffen 

han någonsin kunde få. I ett slag hade hans liv blivit så 

mycket roligare. Där satt han nu och väntade med de andra 

på att föreställningen skulle starta. Hans långa clownskor 

klapprade nervöst mot marken. Clownerna Victor och Hugo 

nickade uppmuntrande mot deras nya kollega. 

Cirkusdirektör Cannelloni log mot sin fru och gav 

tummen-upp till alla artister, innan han klev in i manegen 

genom ridån och deklarerade att föreställningen hade 

börjat. 

Kvällens publik liknade inte deras vanliga 

publik. Visst fanns det barnfamiljer och 

skolbarn, far- och morföräldrar med sina 

barnbarn såväl som mostrar, fastrar, 

farbröder och morbröder med 

sina gudbarn, men bland 

dem fanns även många 

av Boris bekanta och 

andra operaälskare. 

114

Emilio hade ordnat en parkeringsplats för extralånga 

limousiner och extrablanka bilar bakom villan. Därifrån 

eskorterades damer i långa aftonklänningar och gentlemän 

klädda i frack längs en röd matta till deras loger. Hade man 

tur kunde man se några filmstjärnor och en berömd tennisspelare 

bland dem. Även ett par statsministrar var närvarande 

med sina fruar. 

Teaterkikare och programblad dekorerade med tofssnören 

delades ut till dem som satt i loge. Att få denna specialbehandling 

hade kostat dem det tredubbla priset, vilket var ett 

trevligt tillskott till cirkusens tomma biljettkassa. 

115

Artisterna satte allt på spel den kvällen. Publiken bröt ut 

i vilda applåder gång på gång. Även gästerna i logerna 

var förtjusta. De hade aldrig sett något liknande. 

De flygande kosmonauterna hade ändrat sin föreställning 

lite, och kastade ner små miniatyrflaggor för att ära de 

officiella besökarna. Statsministern och hans fru blev särskilt 

glada av att se vackra blå-röd-vita flaggor bland dem. 

En känd skådespelerska blev så charmad av Fifi, Rositas 

pudel, att hon ville adoptera henne efter föreställningen som 

sällskap till hennes övriga sex hundar. Rosita 

avböjde artigt. I själva verket 

var hon arg över att någon 

överhuvudtaget vågade fråga 

om en sådan sak. 

Skådespelerskan 

hade säkert fullt 

upp med de andra 

hundarna, och dessutom, 

var Fifi ingen 

vanlig pudel. 

116

Den berömda skådespelerskan märkte sitt misstag och 

för att kompensera för det tog hon en hårnål beströdd 

med juveler ur sitt hår och gav det till Fifi som minne. Rosita 

mjuknade lite av gesten och tänkte att hon kunde låna 

smycket vid tillfälle. Innan hon fick, tryckte skådespelerskan 

en puss på Fifis päls med sina röda läppar. Läppavtrycket 

torkade Rosita försiktigt bort med en våtservett. 

Den kvällen visade Pommers pojkar verkligen vad de gick 

för. Hästarna travade runt i manegen medan ryttarna stod 

på deras ryggar, trotsade faran. Marken mullrade under 

deras hovar och luften var tjock av det 

flygande sågspånet. 

Tennisstjärnan, 

som hade ridit 

som barn, ville 

personligen skaka 

Kasimirs hand. 

Han bjöd in 

Pommers pojkar 

som åskådare 

till hans nästa 

turnering, som 

han tänkte vinna, 

som vanligt. 

117

Max klev ut i manegen tillsammans med Victor och 

Hugo. Till sin fasa märkte han, att längst fram såg 

han många välbekanta ansikten från Statliga Arbets- och 

Miljöverket. Som tur var kände ingen igen Max bakom den 

röda runda näsan, peruken och clowndräkten. Clownerna 

började skutta omkring i manegen. 

Hugo stekte enorma pannkakor och, som av en händelse, 

satte han fyr på sitt förkläde med flit. Victor och Max gestikulerade 

vilt, och sprang fram för att hjälpa honom. Victor 

fokuserade på att rädda pannkakorna och syltburken och 

satte sig bredvid läktarna för att festa på dem. 

Max sprang fram och tillbaka med en hink och en 

brandslang, och snubblade så småningom på sina långa 

skor. Brandslangen virvlade runt i hans händer, och som 

genom ett mirakel, träffade rätt i ansiktet på besökarna från 

Statliga Arbets- och Miljöverket. Madam Rosita rusade fram 

med en hög handdukar i 

armarna. 

118

Efter ormkvinnans förtrollande akrobatiska föreställning 

var stämningen rätt för kvällens höjdpunkt. Kammarorkestern 

satt redan på plats och stämde sina instrument, 

medan publiken strömmade från cirkustältet till gräsmattan. 

Duon, En och en halv bas, lät sig väntas på en liten 

stund till. 

Fler facklor tändes i parken, och strålkastarna hade riktats 

mot den excentriskt dekorerade scenen. På andra sidan stod 

en gammal kanon, och ett stort nät hade hängts upp bakom 

orkestern. Även bergen verkade vänta på kvällens klimax. 

119

Upp på scen klev Boris Bubka, kungen av operascener 

och konsertsalar, som välkomnade publiken på sex 

språk. Vad som följde var vad som verkade vara ändlösa 

applåder. Till slut sträckte Boris upp sina långa armar. Alla 

tystnade för att lyssna. Operasångaren tackade alla för att ha 

kommit och berättade för dom vilken stor roll de hade i att 

rädda den långlivade Cirkus Cannelloni. 

Boris berättade också om hur han hade hittat dvärgen Valeri, 

en sällsynt naturbegåvning, att uppträda med. Det var bara 

på ett sätt han vågade kliva upp på scenen. På det sätt han 

hade gjort för femton år sedan. Ljuset tonades ner och ett 

muller hördes från scenen. 

Ackompanjerad av ljussken, slungades den mänskliga 

kanonkulan Valeri ut ur djupet av en gammal kanon och 

landade i säkerhetsnätet i bakgrunden. Efter att ha återhämtat 

sig från chocken belönade publiken tricket med 

en entusiastisk applåd, och Valeri gick fram till Boris och 

ställde sig blygt bredvid honom. 

Det kunde inte ha varit större skillnad mellan dem. Operasångaren, 

Boris, var en stor världsstjärna, bokstavligt talat. 

För honom var detta ett uppträdande bland alla andra, och 

han behövde inte känna sig nervös för något som detta 

längre. 

120

121

Bredvid Boris stod Valeri, hälften så stor och för första 

gången uppklädd i en frack – skräddarsydd speciellt för 

honom. Han kände sig knäsvag. Han hade aldrig uppträtt 

offentligt trots sin ymniga röst och perfekta tonsäkerhet. 

Valeri hade alltid älskat att sjunga men, eftersom han var 

en dvärg, hade han hittat ett bättre jobb på cirkusen. När 

hans kanonbollsnummer hade strukits från programmet, 

hade Valeri sjunkit ner i djup förtvivlan och stängt in sig i 

sin vagn. 

Nu när han gett efter för Madam Rositas övertalningsförmåga, 

stod han på scenen bredvid bassångaren han 

beundrade så mycket. Plötsligt gick det upp för Valeri att det 

var det här som han hade längtat efter hela sitt liv. Dvärgen 

sträckte på ryggen och bugade till publiken. Han sneglade 

upp på Boris och nickade. Han var redo. 

122

En vacker melodi spelades av orkestern och fyllde den 

mörknande natten. Musiken förde publiken på en reda 

till Rysslands stäpper och flodstränder, skar genom slätter. 

Boris började sjunga sången om Volgas båtmän. Gradvis 

stämde Valeri in, och sången växte i styrka. Den magnifika 

musiken flödade över publiken. 

Basvirtuoserna framförde en aria och sjöng den ena sången 

efter den andra, en del som duetter, andra som solo. Som 

finalsång hade de valt en sentimental melodi där en gammal 

prins bekänner sin kärlek till en ung flicka. 

Ingen hade definitivt sett en så liten prins på scenen. Dvärgens 

sång flödade så känsligt och djupt att kvinnorna i publiken 

fick tårar i ögonen. Alla 

kunde se att hans röst 

vällde fram direkt ur 

hans stora hjärta och 

kärleken till musiken. 

I slutet av konserten, 

stod duon längst fram 

på scenen för att ta emot 

blommor och applåder. 

Den gamla kanonen mullrade 

en sista gång och slungade ut ett 

färgglatt moln av sidenblommor över 

publiken. Den lyckade kvällen började 

lida mot sitt slut. Den hade överträffat 

alla förväntningar. 

123

124

Allteftersom försvann publiken och parken tömdes. 

Endast parkeringsplatsen för de extra långa 

limousinerna var full av folk, och Boris villa sken som en 

gigantisk fackla i kvällsbelysningen. Värden hade bjudit in 

artisterna och sina bekanta för att avnjuta de delikatesser 

som Andrei och villans kock tillredde. Vid festens höjdpunkt, 

öppnades plötsligt de franska dörrarna till hallen 

och in rusade Boris chaufför och en panikslagen Max. 

”Någon har stulit cirkusens kassa”, sa Max dystert. 

”Herr Bubkas extralånga limousin har också försvunnit. 

Nycklarna hänger inte längre på väggen i kontrollrummet”, 

följde chauffören desperat efter med, och fingrade nervöst 

med kepsen. 

Madam Rosita svimmade omedelbart, men som tur var, 

lyckades Boris att ta tag i hennes armar. Gästerna rusade 

fram till matsalens fönster och såg den ljusa lyxbilen köra 

igenom grindarna. Det fanns ingen tid att förlora. 

125

126

Jakt igenom natten 

Förrädarens namn ljöd snart från allas läppar. Den enda 

person som kunde komma in i kontrollrummet och ta 

Boris bilnycklar var hans assistent, Emilio. Precis innan parken 

stängde, hade samme man gått fram till biljettförsäljarna och 

sagt att han skulle ta cirkusens kassaskrin till det stöldsäkra 

kassaskåpet i villan. Det var ren och skör lögn. Emilio hade 

bara satt sin snillrika plan i verket. 

Med hoppressade läppar körde assistenten så fort den stulna 

bilen mäktade med längs den slingrande bergsvägen med 

Cirkus Cannellonis kassaskrin studsande i sätet bredvid 

honom. Emilio tystade sitt samvete, som försökte skälla ut 

honom för att ha stulit cirkusens kassa. Det var hans tur att 

njuta av livet nu. 

I Emilios tankar var planen kristallklar. Först skulle han 

köra limon över bergen till närmsta tågstation och där ta 

snabbtåget till kusten. Han skulle enkelt smälta in bland 

turisterna. När han kom fram skulle han, under ett falskt 

namn, checka in i det finaste rummet på det finaste hotellet 

och beställa frukost i sängen varje dag. 

127

Emilio var mycket förtrogen med vägarna i området. 

Resan till tågstationen i grannstaden skulle inte ta lång 

tid. Dessvärre fanns det, efter några kilometer, och till hans 

stora besvikelse, vägspärrar tvärs över vägen, vilket tvingade 

honom att svänga in på en biväg. Han hade inte hört talas 

om detta vägarbete. När han kom till nästa vägspärr började 

han bli orolig. Vägen han hade omdirigerats till var alltför 

smal för den extralånga limousinen. 

Rymlingen var helt omedveten om att han blev förföljd av 

cirkusjeepen. Kraftkarlen Budo hade satt efter, spårat upp 

tjuven. Dessa vägar var som ett andra hem för honom efter 

att ha rest längs vägarna med cirkusen i alla dessa år. Budo 

var också kompis med alla vägarbetare i området. Allt han 

behövde göra var att ringa några samtal för att få vägspärrar 

vid alla stora korsningar för att hindra busens framfart. 

Det besökande skådespelarparet hade också blivit exalterade 

av jakten. För en gångs skull hade filmstjärnorna 

möjligheten att uppleva något, som var lika spännande som 

i filmerna de medverkade i, i verklighet. Tillsammans med 

en pressfotograf, hoppade paret in i en privathelikopter som 

kördes av deras livvakt. Efter att ha applicerat mer läppstift 

tillät skådespelerskan att de första bilderna fick tas. Helikoptern 

steg upp i trädgårdens utkant. Förbluffade, stod 

gästerna gapande medan helikopterljusen steg mot bergstopparna 

och till slut försvann ur synhåll helt och hållet. 

128

129

Från helikoptern observerade skådespelarna, livvakten 

och fotografen hur bilens strålkastare rusade framåt 

nedan dem. Sväng efter sväng, närmade sig Budo Emilio, 

eftersom lyxbilen inte kunde hantera den smala och gropiga 

vägen lika bra som jeepen. Plötsligt försvann strålkastarna 

från den första bilen och de bakom försvann också. Något 

oväntat hade skett. 

Emilio satt dystert bakom ratten. Han var fångad. Han 

kunde på något sätt ha klarat av den usla vägen men den 

trånga tunneln framför honom var helt omöjlig. Lyxbilen 

hade fastnat mellan dess väggar och rörde sig varken framåt 

eller bakåt. Hans flykt verkade ha slutat innan den knappt 

hade börjat. 

Men han kanske fortfarande hade en chans. Emilio greppade 

kassaskrinet, klättrade över sätena bakom sig och lyckades 

öppna skuffluckan. Precis när han klev ut med skatten i sina 

armar, bländades han av jeepens strålkastare som närmade 

sig bakom honom. Budo rusade fram för att fånga tjuven 

men han lyckades smita undan in i de mörka buskarna. 

Ett högt ljud från helikopterrotorn hördes ovan. Ett starkt 

sken riktades mot Emilio som hukade under grenarna från 

en bergsgran. För rymlingen var spelet över. 

130

Budo tog ett stadigt grepp om Emilio och släppte inte 

förrän helikoptern hade landat och livvakten hade 

försett assistenten med handfängsel. Filmstjärnorna stod på 

båda sidor om tjuven medan fotografen tog bilder. Nästa dag 

skulle hela världen veta hur deras favoritskådespelare hade 

tillsammans fångat en farlig kriminell och lyckats rädda en 

hel cirkus. Bilderna skulle visa två leende stjärnor, en bister 

tjuv och Budos skalliga huvud i bakgrunden. 

Helikoptern lyfte med den desperate Emilio. Fängelset i 

grannstadens polishus väntade honom. För skådespelarparet, 

å andra sidan, väntade deras yacht i Medelhavet. 

Men det var Budo som var allra gladast av dem. Han vände 

jeepen mot Boris villa där cirkusfolket och Boris med gäster 

väntade förväntansfullt. Limousinen, nu med bucklor längs 

sidorna, lämnades kvar i tunnelöppningen. 

131

Budo fick en hjältes mottagning när han kom tillbaka till 

villan. Cirkusens kassaskrin lades tillbaka på sin plats 

under paret Cannellonis säng. Festen pågick ända fram till 

småtimmarna och inte förrän framåt gryningen lämnade 

de sista extralånga limousinerna Boris gårdsplan. 

Herr och fru Cannelloni satt och höll varandra i händerna 

på trappan utanför villan. Cirkusens framtid var räddad. 

”Ernesto, älskling, jag är så stolt över dig”, sa Rosita varsamt 

till sin make. 

”Och jag är så stolt över dig”, svarade cirkusdirektören nöjt. 

”Det var trots allt du som kom på den här planen. Jag har 

faktiskt funderat på en sak, från och med nu ska cirkusen 

heta ’Herr och Fru Cannellonis Cirkus’.” 

”Det spelar ingen roll. Det gamla namnet är bra. Men vi 

ska köpa en ny mahognygarderob till min loge”, sa Rosita 

bestämt. 

Operasångaren Boris betraktade paret på avstånd och 

suckade djupt. Han skulle vara tvungen att hitta en ny 

assistent och ta sin extralånga limousin till mekanikern. 

Men han var glad över att ha kunnat hjälpa sin kära vän. 

132

133

134

Full fart framåt 

Nästa dag förberedde cirkusen sig för att återvända till 

vägarna. Tälten monterades ned och all utrustning 

packades och området städades. Kassaskrinets lock lossnade 

nästan från gångjärnen eftersom det var så fullt med pengar. 

Nya planer rusade redan i direktörens huvud. I nästa stad 

skulle han få möjlighet att betala alla obetalda räkningar 

och planera reparationsarbetet på utrustningen tillsammans 

med Budo. Äntligen såg framtiden ljus ut för cirkusen. 

De sade farväl till Boris och dvärgen Valeri som efter 

mycket eftertanke hade bestämt sig för att gå med på 

operasångarens förslag och spela in ett album och göra en 

konsert tillsammans. 

Rositas ögon fylldes av tårar då hon vinkade till En 

och en halv bas, kocken och chauffören, som alla 

vinkade tillbaka från verandan. 

135

Med stil och flärd körde karavanen nerför parkvägen 

och svängde efter grinden ut på vägen, som skulle bli 

lång och vindlande. Som vanligt leddes karavanen av paret 

Cannellonis jeep, följt av Budo i hans robusta dumper med 

hästarna som otåligt trampade hovarna. Kasimir körde 

Pommers pojkars husbil med brodern Andrei som grävde i 

sin nedpackade lunch. Nano hängde från backspegeln, och 

knaprade på nötter. 

Med jämnt mellanrum mellan dem, reste den disparata 

samlingen av fordon framåt. Längst bak i kön var mopeden 

av den före detta specialinspektören Maximilian Knapp. 

Den kördes nu av en man känd som cirkusclownen 

Max, och bakom honom satt 

ormkvinnan Kleopatra med sina långa 

armar runt honom. 

Elefanten Elvira sa adjö med ett glatt tut. 

Hennes kalv försökte härma sin mamma, men 

kunde endast åstadkomma några knarrande ljud. 

Men det var som det skulle. En dag skulle även hon 

lära sig. 

136

137

Herr Cannellonis tillstånd för den slitna cirkusen hotas 

av den omutliga tjänstemannen Maximilian Knapps 

särskilda inspektion. 

Cirkusdirektörens fru Rosita hittar nya förmågor och drar 

igång den äventyrliga Operation Hannibal. Karavanen 

måste ta sig över Alperna under en natt, för på andra sidan 

väntar lösningen på problemet med den tomma biljettkassan. 

Till den kära cirkusens räddning ansluter och hjälper till 

efter sina färdigheter den trofaste kraftkarlen Budo von 

Bismarck och ormkvinnan Kleopatra. 

wickwick.fi

Herr Cannellonis cirkus

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?