Herr Cannellonis cirkus

Plötsligt hördes en högljudd pisksnärt. Alla tystnade
omedelbart. Rosita fick stöd från oväntat håll. Den vilda
ryttaren Kasimir hade ställt sig på det stora bordet och slagit
med piskan mot stövelskaften.
”Jag tycker att fruns förslag är bra och för den delen det enda
förslag, som vi har”, sa Kasimir med en barsk min. ”Vad vill
frun att vi gör? Pommers pojkar är redo.”
”Redo att försvara cirkusens härd”, kock Andrei följde sin
bror och underströk sina ord genom att vifta med en stor
stekspade.
Genomgången tog inte lång tid. Fru Rosita var van vid
att ge instruktioner och att bestämma. Genom åren hade
hon undervisat ett hundratals akrobater från nybörjare till
stora artister, och hon var inte främmande för disciplin.
Alla på cirkusen, liten som stor, gjorde sig nu redo för en
storstädning.
Budo delade ut städredskap och skyddshandskar. Djurskötarna
tog elefanten Elvira och hennes kalv till hjälp för
att städa vagnarna. Allt skulle vara skinande rent. Andrei
putsade ugnsluckan så blank att man kunde spegla sig i den
för första gången på flera år. Markattan Nano fick i uppgift
att plocka upp det minsta skräp och godispapper från lägret
och dess omgivning. Nano vägrade först, men när Andrei
kom på att han kunde få en nöt för varje skräphög, gick
arbetet som en dans. Tillsammans med ormkvinnan putsade
Rosita vagnarnas fönster, och herr Cannelloni svettades vid
52