QX Augusti 2019

-57-
William Seth-Wenzel är världsmästare i ju-jutsu. Den 22-årige Nackakillen
tog VM-guld i 85-kilosklassen under hösten 2018 och i våras knep han segern
i 94-kilosklassen i Paris Open. Just nu går det väldigt bra för svensk
ju-jutsus posterboy. QX träffade honom för att snacka om rekordcomebacken,
att våga komma ut och hur han vann över bosniska homofober.
TEXT ronny larsson FOTO peter knutson
william
världsmästaren
När en sexårig William Seth-Wenzel
såg bästa kompisens storebröder
utöva kampsport fastnade han direkt.
Tillsammans med bästisen testade de
och fastnade för ju-jutsu, främst för
den mångsidiga sporten men också
den tuffa kampsportens disciplin.
Kompisen slutade i högstadiet, men
William fortsatte. Medan kompisarna
spelade mästerskap i fotboll
på grusplaner i Stockholmsförorter
åkte William ut i Europa för att tävla
i ju-jutsu. Som 15-åring blev han
uttagen i juniorlandslaget och blev
seniorutövare när han var 17. Men
hängivenheten hade ett pris.
– Jag offrade mycket socialt.
Under gymnasiet när kompisarna
festade på helgerna åkte jag på tävlingar.
Till slut tog de för givet att
jag aldrig kunde vara med eftersom
jag aldrig var hemma.
Efter gymnasiet jobbade William
och fortsatte med träningen
vid sidan om. Men snart ville han
som många andra kompisar ut och
resa. Så tog han en totalpaus från jujutsun.
Men med en EM-seger och
ett World Games-brons i bagaget
var det allt annat än vad landslagsledningen
ville höra från en av sina
mest lovande atleter.
– De sa att om jag pausade så
fick jag börja från noll när jag kom
tillbaka. Jag skulle bli tvungen att
kämpa mig in i landslaget på nytt.
Det tände något inom William.
Han tog sin ju-jutsu-paus i nio månader,
reste i Asien, kom hem i april
i fjol, och började träna direkt. Redan
i början av juni 2018 vann han
EM och därefter VM i november.
– Jag var förvånad, för jag trodde
jag tappat mer. Men det tog bara
två månader att komma tillbaka, 14
års erfarenhet försvinner inte så lätt
(skrattar). Och jag behövde pausen,
för när jag kom tillbaka gjorde jag
det för att jag verkligen ville och
inte för att jag behövde.
Hans VM-guld gav dock inget
extra klirr i kassan. Den enda inkomst
William har av sitt sportande
är två privata sponsorer som ser till
att han får omkring en månadslön
varje år.
– Det är lite trist att vara bra på
en sport som inte är ekonomiskt
givande, men det har jag vetat hela
livet.
Känner du att du får cred för
det du gjort inom ju-jutsun i
Sverige?
– Jag utövar en sport som inte alls
är exponerad i Sverige, och att då
trots allt få artiklar i Sportbladet och
DN , och nån minut i Sportnytt ser
jag som stort.
Jag läste nånstans att du är
svensk ju-jutsus största stjärna…
– Haha, det är smickrande att
höra. Men det har gått bra för mig,
och Fredrik Widgren. Han och jag
har presterat parallellt genom hela
karriären.
Okej, vad är då ju-jutsu? Från
början är det en stridskonst inom
kampsporten budo och som idag har
flera stilar. William utövar sportju-jutsu
som har ledorden sport och
motion. Den är en blandning av
karate, judo och brottning, vilket
gör att William kan träna karate och
judo också.
– Det är lite som sjukamp, man
lär sig många olika saker och ska vara
bra på allt.
”Så jag presenterade
Pontus som min kille.
I Sverige var det inte
alls konstigt att
berätta, även de mest
machodrivna killarna
var positiva”
Men trots att han just är på topp
är William kluven till framtiden
inom sporten.
– VM är det största du kan vinna,
eftersom ju-jutsu inte är en OS-gren
än. Så vad ska jag göra nu? Inom till
exempel simning och fotboll finns
det pengar att tjäna, det gör det inte
här. Den är ingen stor publiksport,
och vi får inte betalt av landslaget. Så
ska jag kämpa för ännu ett VM-guld
och offra studier och det sociala? Det
är mycket man ger upp.
I sommar har William jobbat
på Sturehof i Stockholm, och i höst
fortsätter studierna på KTH.
– Jag vill inte planera mitt liv
kring sporten. Då får man inte äta
som man vill, eller festa och så, och
jag vill njuta av livet. Jag måste fatta
ett beslut i sommar.
För två år sedan kom William
Seth Wenzel ut. Men det dröjde
drygt ett år innan han berättade om
det i sportsammanhang.
– Det är en viss jargong i omklädningsrummen.
Killar pratar om
vilken tjej de låg med i helgen,
och då säger man inte ”nej, men
jag gillar killar”. Så jag höll mig
borta från det sociala. Jag klarade
inte av att ljuga.
Men när William träffade och
blev ihop med sin sambo Pontus
bestämde han sig för att komma ut
genom att ta med honom när han
tävlade.
– Skulle jag ha ett seriöst
förhållande kunde jag inte gömma
det. Så jag presenterade Pontus som
min kille. I Sverige var det inte alls
konstigt att berätta, även de mest
machodrivna killarna var positiva.
En av mina sponsorer, som driver ett
ställningmontagesföretag, skickade
till och med mess och tackade för att
jag vågar vara öppen och inspirera
andra. Det gav mig självförtroende.
På de internationella tävlingarna
har det varit lite annorlunda. Andra
atleter har kommit fram och frågat
om det stämmer att William är gay.
De har sett Instagram-bilder på
William och Pontus, och vill få det
bekräftat.
– Så skulle svenskar aldrig göra,
gå fram och fråga om något som är