En Sueco Maj 2020

”
Han bad om ursäkt, vilket
är det svåraste att göra om man
gjort någonting fel. Han hade
inga problem med att erkänna
sina fel, trots sin stjärnstatus.
sig kvar flera år efter att Juanito ställde skorna på hyllan och avslutade
sin karriär. Han hade säkrat sin älskade hemstad en bra plats i
den spanska fotbollsvärlden. ”Han är mycket omtyckt här i Fuengirola
och även i Málaga. Han var mycket stolt över att alla visste varifrån han
kom. Han nämnde och upprepade det vid varje tillfälle han fick”, berättar
sonen Roberto och fortsätter: ”När min pappa bodde här och
därefter tillbringade sommarsemestrarna här, kände alla varandra.
Han var en närvarande person, han spelade fotboll och lekte med
barnen på stranden och stanna för att prata med folk som ville hälsa
på honom. På den tiden kände alla honom här. När han spelade för
Málaga satt han också på barerna, som alla andra. Han gick inte
runt med näsan i vädret, kände sig inte speciell och han hade heller
inte behov av att leva i exklusivitet.”
Den ömsesidiga kärleken mellan Juanito och kustens invånare
samt hans relation till Costa del Sol är någonting som familjen
märker av fortfarande i dag. ”För en stund sedan, när jag gick i Fuengirola,
var det en kille som stannade, sträckte ut handen till mig
och sa ’Bravo – din pappa’. Det berörde mig verkligen”, säger Roberto.
Vid bordet där vi sitter under intervjun märker jag tydligt
värmen i hans svar på mina frågor. Han berättar att han fylls av
känslor, kärlek och minnen när han promenerar runt i Fuengirola
med sina barn och han påminner dem om att ”detta är
er farfars gata, den här statyn är av er farfar. Han är en älskad
person här och det både ses och märks att han inte är bortglömd”,
säger Roberto stolt.
Även om barnbarnen aldrig träffade sin farfar märker de ofta
vilken plats han har i folks hjärtan i Spanien.
”Människor skickar bilder av sina tatueringar föreställande
min pappa och så frågar min dotter: ’Men pappa, varför
har de tatueringar av farfar när du inte har det?” Roberto
och jag skrattar och han slår ut med armarna och säger:
”Vad ska jag svara på det? Det är en hyllning som gör
mig lycklig, för det är faktiskt 25 år sedan som min far
lämnade oss. På så sätt ser vi hur människor fortfarande
älskar honom och kommer ihåg honom.”
Spanjor på det goda sättet
Som beskrivs hyste Juanito kärlek till Real Madrid,
men han glömde aldrig bort att han var barn av
Costa del Sol. Tittar man på det med lite perspektiv
var han framför allt spanjor. Han var en bra person
och när han, sent om eftermiddagen, gick förbi en
lottförsäljare på gatan köpte han de sista lotterna,
för Juanito tänkte ”han förtjänar ju också att
få ledigt”. Juanito älskade tjurfäktning och när
han, av Real Madrid, nekades att delta i en tjur-
28 EN SUECO - MAJ 2020