Untitled - Unni Drougge

ut sin rätt. Hon kunde redan se en rynkig gumma kika fram
bakom sin fräkniga fasad. Hon hoppades i varje fall dö med
en nöjd förvissning om att ha gett sina barn en god start, en
gedigen basuppsättning solida verktyg att bygga sina liv av.
Det var den viktigaste uppgiften för en kvinna, tyckte Kristin
och det var gott nog. De flesta lät sig inte nöja med det men
de tycktes sällan någonsin nöja sig, lärde sig aldrig njuta av
livets enkla glädjeämnen som fanns i ett överflöd bara man
stannade upp en stund och tog en paus. Vilade i nuet. Som
Jesus sagt: ”Himmelriket är nära”. Thea hade inga barn.
Kristin beklagade henne för det. Fast hennes böcker hade
kanske blivit en ersättning för alla hennes ofödda barn. För
hon verkade inte lida av sin barnlöshet, åtminstone tycktes
hon ha försonats med sitt öde och Kristin unnade henne att få
åldras som en färgstark eternell. Hon hade haft sina hundår
och slutligen hittat sin hamn även om hon levde ensam.
Thea drog sig bortåt broarna och Kristin blev sittande på
en av trädgårdsstolarna vid Sannes örtagård som börjat dofta
gudomligt nu. Hon hörde motorljud närma sig för att strax
avta igen, antagligen ungdomar som tänkt slå sig ner vid vattnet
och dricka vin. De körde ofta fel och fick vända om. Leo
väntades hem först senare. Han medverkade i något ståhej i
samband med uttagningen av Sveriges representant för Miss
Europa-tävlingen som skulle gå av stapeln i Bryssel i augusti.
Leo hade blivit ombedd att göra ett lättsamt psykologiskt utlåtande
över var och en av de tre finalisterna innan vinnaren
tillkännagavs. Där tyckte Kristin att Leo gick över gränsen.
Hade han rentav blivit gubbsjuk? Han påstod att det gav
honom goodwill, men Kristin behövde då inte glo på TV och
läsa vulgärpressen varje dag för att vara i stånd att avgöra att
Leo pratade smörja. Att delta i spektakulära skönhetsjippon
kunde skada hans seriösa profil. Nå, det var hans sak, hon
lät det vara som så mycket annat. Det mesta redde sig själv
så länge man höll tassarna borta. Ett högt läte rev hastigt itu
friden och Kristin rynkade pannan. Det skulle väl vara typiskt
om någon unge vaknade nu men ljudet dog tvärt, det måste
37