Untitled - Unni Drougge

Den 13 juni, afton
EMELIE
NU VAR DET BARA FINALEN KVAR. Emelie stod bakom scenen där
den pinsamma skönhetstävlingen pågick. Det hjälpte inte
att Miss Europa skulle vara en lite förnämare tillställning än
de vanliga lolliga skönhetsjippona, Emelie skämdes ändå.
Den som vann titeln skulle visa omvärlden den europeiska
kvinnans goda självförtroende. Och om Miss Europa skulle
motsvara löftena om att intelligens och skarpsinne var lika
betydande faktorer som utseendet, så var nog Emelie en vinnare.
Hennes medtävlare måste effektivt ha förträngt allt som
hade med intelligens att göra. Kanske hade blonderingsmedlet
och allt smink och puder, som var det enda de brydde sina
flamsiga bimbohjärnor med, trängt in genom deras huvuden
och frätt bort alla grå celler.
Uttagningen direktsändes i TV4 och Timo Martino, den
jönsige konferencieren, påannonserade nu de tre finalmissernas
intåg, kunde Emelie höra från backstagemonitorn. En
funktionär gav klartecken och det var dags att gå upp igen
i festkreationerna som eliten av landets stylister och hippa
skräddare hade snott ihop. Hårfixaren sprejade Emelies
blonda svall en allra sista gång och viskade lycka till. Emelie
gick väldresserat som hon lärt sig på kursen i ”personlig stil”.
Men den lilla skinnpåsen med talismanen som hon stulit ur
Sannes butik gick inte att bära runt halsen ihop med vare sig
baddräkten eller den pråliga glitterskruden, så därför hade
hon stoppat den i skon under hålfoten. Påsen fick henne att
bara lyfta en aning på fötterna. Hennes mamma satt hemma
och såg på, hon hade velat vara där men då hade Emelie hotat
med att strejka så modern fick för en gångs skull ge vika.
Emelie hade faktiskt tränat framför spegeln med att le raf-
7