parabolen 3_05.indd - S3 Kamratförening

Talen, i korthet, under ceremonin
Med dagens ceremoni avslutas ett snart
sekels framgångsrik signalistverksamhet i
Boden i form av kompani, bataljon, regemente,
kår och slutligen bataljon igen. Det
är självklart att vi med blandade känslor
har samlats här idag. Vi har utbildad de
bästa lednings- och sambandsförbanden
i landet, det vet vi efter det beröm och
erkänsla som vi och våra företrädare har
fått efter varje utbildningsår. Vi kan därför
vara stolta och med tillförsikt se tillbaka
på vad vi tillsammans åstadkommit under
den tid vi tjänstgjort vid de olika signalförbanden
och nu närmast utbildningsåret
04/05.
Fanan ingår i det som är ett förbands
traditioner. Överlämnande av traditionerna
till Upplands regemente är för mig
naturligt då traditionerna kommer att föras
inom truppslaget. Med mottagandet av
traditionerna följer ett stort ansvar på mottagande
chef att aktivt bevara och vid olika
högtider tydligt synliggöra de traditioner
som vi idag överlämnar. Jag vill också
ta tillfället i akt att uppmana mottagande
chef att aktivt försöka överföra S2:s traditioner
till Upplands regemente för att på så
sätt samla truppslagets traditioner.
Utöver traditionerna vid Upplands regemente
kommer minnet att bevaras i Bodens
garnison. Detta kommer bland annat
att ske i form av det nya garnisonsmuseet
och i form av utvalda föremål i några av de
garnisonsgemensamma lokalerna.
Avslutningsvis vill jag rikta mitt tack
till er som jag har tjänstgjort tillsammans
med under året som bataljonschef
för Norrlands signalbataljon, tack – jag
har lärt mig mycket av er. Ett tack till er
övriga som samlats här idag och slutligen
ett tack till dem som för ett drygt sekels
sedan - långt före vår tid – påbörjade och
utvecklade signalistverksamhet i Boden
vilken vi idag 95 år senare avslutar.
Låt Ceremonin Börja!
Övlt Dan
Hagman, C
Norrlands
signalbataljon
Signalister! Mina damer och herrar!
Kamrater!
Den här gången tycker jag att det var svårt.
Jag har tagit emot fanan och hållit det
här talet en gång förut, sommaren 2000.
Men det var en annan situation. Det här
är svårare.
Det fi nns inga segernamn i våra fanor,
eftersom vi haft förmånen att leva under
en lyckligare tid, då vi inte behövt freda
oss med väpnad kamp. Istället har truppslaget,
i Stockholm och Uppland, i Karlsborg
och i Boden hela tiden representerat
det moderna samhället, de tekniska landvinningarna,
framtiden.
Desto viktigare att säkerställa att traditionerna
från Norrlands signalbataljon
förs vidare och hålls levande. När jag på
signalregementets, Upplands regementes,
vägnar tar emot Norrlands signalbataljons
fana gör jag det med sorg i hjärtat över
att en epok nu är över och att duktiga
kollegor i norr nu byter truppslag, men
kanske främst känner jag stolthet, för
fanan representerar för mig all den professionalism,
den djupa yrkeskunskap
som bodensignalisterna så länge jag kan
minnas alltid har varit kända för.
Det blir nu min och signalregementets
uppgift att se till att Norrlands signalbataljons
fana förs och syns tillsammans med
signalregementets fana, där människor
samlas och kan se den – vid kungliga
slottet, vid ceremonier och högtider på
regementet, och överallt där vi finner
anledning att fästa uppmärksamheten vid
signaltrupperna och hedra minnet av ett av
Sveriges fi naste, mest professionella och
absolut mest gemytliga och omtänksamma
förband. Och vid de tillfällen och platser
där bröderna och systrarna i här i norr vill
samlas och minnas.
Lika naturligt som det skall vara att
man på mässen i Enköping skall hitta ett
föremål som minner om Norrlands signalbataljon
att fästa ögonen på och börja
tala om, lika naturligt måste det vara att
här i Boden ständigt påminnas om Bodensignalistens
gärning, att bevara minnet av
funktionen och människornas betydelse
för försvaret av Övre Norrland.
Forts på sid 30
Öv Mats Blom,
C Upplands
Regemente, S1
Kamrater!
Detta är en sorgens dag. En epok av
nästan 100-årig signalistutbildning i Boden
är slut. En utbildning i vilket vi alla
engagerat oss, på såväl arbetstid som
fritid. Detta gäller er alla såväl anställda,
reservoffi cerare som värnpliktiga.
Idag får vi tycka att det var bättre förr om
vi vill. Idag får vi vara besvikna och ledsna
över avvecklingen av S3 och Norrlands
signalbataljon.
Idag får vi till och med känna vreda över
FM förslag och politikernas beslut om
nedläggning av ”vår”signalbataljon. En
arbetsplats vi tjänat i så många år.
I det sorgearbete som dom fl esta av oss är
inne i är det fullt förlåtligt att inte tänka
positivt just nu.
Idag är det också dagen då det är dags
att sätta PUNKT för något som varit och
som troligen aldrig kommer igen.
PUNKTEN innebär också att vi på olika
sätt skall göra en om- eller nystart här i
livet. Det gäller speciellt ni som in i det
sista varit aktiva på Signalbataljonen. Ni
går till andra arbeten inom FM här i Boden
eller på annan ort, ni går ut i samhället på
civila jobb eller ni väljer att gå hem som
pensionärer. Oavsett vad vi väljer så kommer
INGEN att kunna ta ifrån oss de fi na
minnen, den glädje och den kamratskap
som vi har med oss från tiden på S3.
Den sammanhållning som det lilla förbandet
med de stora uppgifterna kunde
uppvisa var något unikt. Det skall vi alla
vara stolta över. När jag nu hör att C
S1 mottagit uppgiften, förstått den och
börjar skissa på hur den skall lösas är jag
övertygad om att det är rätt att samla traditionerna
inom truppslaget vid S1. Detta
även om vår verksamhet har bedrivits här
i Boden.
Slutligen vill jag tacka S3 och Norrlands
signalbataljon för det stöd vi i
Kamratföreningen erhållit under de nära
20 åren vi levt och verkat parallellt med
varandra och i nära samverkan. Det är
min förvissning och förhoppning att vi
kan känna motsvarande stöd från S1 och
I19 i vår fortsatta verksamhet.
Tack!
Öv Ulf
Nordlander,
Ordföranden i S3
kamratförening
13