parabolen 3_05.indd - S3 Kamratförening

Motorutbildning. tv: Lennart Egman, Dals Långed,
th: Gideon Lundqvist, Byske
I omgivningarna bortom Hedenbron fanns skjutfält
för olika ändamål. Där fi ck vi lära oss att kasta handgranat
och skjuta skarpt med kpist. Det var faktiskt
ganska pirrigt att handskas med skarpa handgranater.
Vi fi ck ju även aptera ihop granaten. Pistolövningarna
klarade vi av hemmavid.
En annan mäktig grej var en samling någon gång
i början av tjänstgöringen. Hela signalbataljonen
skulle marschera till I 19:s exercisfält . Har aldrig
var sig förr eller senare sett så många soldater med
befäl samlade på ett ställe. Hela garnisonen såg ut
att vara samlad.
Så här i början av vistelsen på regementet såg man
tydliga tendenser hos någon enstaka person att han
inte trivdes med soldatlivet. Detta kunde sedan resultera
i att personen måste avskiljas från utbildningen
och efter diverse utredningar hemförlovas. Har ibland
tänkt på vad sådant kan bero på. En orsak, som kom
fram när detta diskuterades rekryter emellan, var
det alltför långa avståndet till hemorten. Det blev
för långt från familj och eventuella arbetskamrater
som militärlivet inte kunde kompensera. Upplevelsen
att på nära håll se denna nedåtgående spiral hos en
lumparkompis var frustrerande enär vi inte visste hur
vi skulle stötta personen.
Så var det dags för inspektion. Signalinspektören,
översten i Mo 15 Fale Burman var förrättare. Det
rådde en viss nervositet på S 3 inför detta besök. Men
det hela avlöpte väl och jag erinrar mig att översten
var nöjd.
Sakta började hösten på att göra sig påmind. Allt
gick sin gilla gång. Telegrafi delen både vad gäller
sändning som mottagning började få hastighet. Snart
kanske det var dags för prov.
I slutet av september avgick överstelöjtnant
Friberg som chef för S 3. För
hans del väntade ett liv som pensionär..
Avtackningen ägde rum i trådhallen.
Samtlig personal och samtliga rekryter
var närvarande vid ceremonin. Det
hela var mycket strikt och militäriskt
får man väl säga. Militärbefälhavaren
generalmajor Nils Björk var den som
höll tacktalet. Tydligen var det mycket
känslor i tacktalet för övl Friberg blev
mycket rörd. Till ny chef för S 3 utsågs övl Bratt
från Kristianstad.
I början av oktober hade vi en övning i skydd mot
atom- och brandstridsmedel som det hette på den här
tiden. Övningen avslutades med att vi fi ck tvätta oss
i Lule älv vars vatten var iskallt. Sådär en 12 grader
uppskattningsvis.
Olika kvällskurser kunde man anmäla sig till. Exempelvis
foto, engelska, matematik, maskinskrivning,
traktor, svetskurs, motorlära, räknesticka samt många
fl er. Kurserna skulle starta under oktober månad.
Snön hade kommit och det blev mycket skidåkning.
Tävlingsmomentet fanns med hela utbildningstiden
såväl på skjutbanan som på idrottsplatsen och i skidspåret.
Vi övade i att resa tält och få eld i kaminen.
Tävla gjorde grupperna mot varandra vilken som var
snabbast att resa tältet. När vi var klara revs tältet så
klart och hemfärd till kasern. Även detta moment
upprepades tills det var nöjaktigt från befälets sida.
Viss nytta hade man väl av övningarna när det blev
dags för övernattning i tält. Värst var nog att hålla
sig vaken som eldvaktspost när alla andra sov. Vid ett
tillfälle hade en av rekryterna haft fötterna för nära
den eldröda kaminen. Utan att ta av sig pjäxorna. Det
blev transport till sjukan med brännsår på fotsulorna
som tog lång tid att läka.
Vid vistelse utanför kasern särskilt vintertid gällde
det att hålla rätt på persedlarna. Framförallt när vi
låg i tält. Kan nämna att fårskinnspälsen kostade 60
kronor vid förlust.
Någon tyckte att det var det värt.
Fortsättning följer...
23