parabolen 3_05.indd - S3 Kamratförening

Brigadledningskompaniet i Vassi v 15
Text: Arne Kokhoinen Bild: I Eriksson
Jag hade lämnat 3 komp, 1:a ledningspluton bakom mig.
Trodde jag, ända fram till att telefonen ringde på onsdag
eftermiddag vecka 535.
- Tjena! Det är Janne Lundberg, vet du vad? Hördes det i
andra ändan.
Jaha vad har jag nu gjort, alternativt vad ska jag göra nu var
min spontana reaktion.
- I egenskap av före detta plutonchef på 3 komp har du en sak
kvar att göra sa Janne
Det ante mig tänkte jag tyst för mig själv.
- Vad ska jag göra då? Undrade jag.
- Du ska skriva ett reportage som ska publiceras i Parabolen.
Det ska handla om våran vecka i Vassijaure. Men det går ju
snabbt, du tog ju en massa bilder.
- Min kamera gick ju sönder, innan vi var framme i Vassijaure
försökte jag.
- Jaha! Och? Hördes det i andra änden.
- När ska Maria ha underlaget? Frågade jag
- På måndag så det är gott om tid.
Allting är ju som sagt relativt, det är förmodligen gott om tid
för merparten av alla människor. Men för en som mig som har
synnerliga problem att uttrycka mig i skrift framstår fyra dagar
inte som gott om tid. Om det sedan skall läsas av ett fl ertal
människor, så man måste tänka på vad, och hur man skriver, då
är det panik.
Nåväl! Framryckningen mot Vassijaure genomfördes i två
stycken omgångar. En förpatrull som framryckte på söndag em,
och en huvudstyrka som frr på måndag. Skälet till att ett gäng
åkte redan på söndag kväll var ganska enkelt, om det skulle visa
sig vara fi nt väder på måndag så är det betydligt trevligare att
sitta på fjället och lapa sol än att sitta i en fordonskolonn som
kör 50 mil i nordlig riktning.
Det visade sig vara en vinstlott att åka upp redan på söndag, vi
fi ck en trevlig måndag i Vassijaure.
Vad gjorde vi i Vassijaure under veckan då?
Måndag var en ren transport och komma i ordning dag.
På tisdagen så var det några tappra själar som skulle köra skoter
till Kebnekaise för att övernatta där och sedan köra tillbaka
på onsdagen. Övriga som inte körde skoter, fi skade och åkte
skidor.
Skoterfärden var bitvis riktigt intressant, skotrar som knappt
orkade köra upp för små backar till friorientering på kalfjället med
en sikt på 5m. Det är vid sådana tillfällen som man är tacksam
över att det fi nns sådana människor som Mats Olander. Som
fi nner det intressant och roligt att springa runt i skogarna på sin
Funktionsavdelningen v 20
Text och bild: Jan Gustafsson
Kl 23.30 vid foten av Vassitjåkka
Nästan framme efter en lång skotertur
fritid och jaga vit/orange tygbitar och stämpla hål i en pappersbit.
Det var en mycket imponerande orientering, (förutom en liten
smärre incident, vi som var med vi vet) som Mats genomförde
under den resan.
På onsdag serverades middag på hotellet i gränsen. En del
deltagare var törstiga efter dagens verksamhet och gjorde tappra
försök att återställa vätskebalansen, i baren. Som kuriosa kan jag
nämna att en av dom som lyckades återställa vätskebalansen var
på god väg att göra en riktig klassiker. Det består i att promenera
från gränsen tillbaka till Vassijaure. Av hänsyn till personen
i fråga, ska jag inte säga vem det är, men han kommer från
Nynäshamn.
På torsdag var det inte så mycket aktivitet. Några låg bara och
vilade, undra varför?
Första dagen valde många att njuta av
vårsolen vid huset i Vassi.
Mårten Öyen
berättar om
striderna i
Narvik
Men en grupp åkte under Gustaf Lundquist och Mårten Öyens
ledning till Narvik. Där tittade vi på den tyska jagaren Georg
Thiele som kördes på grund under striderna i Rommbakksfjorden.
Vi besökte även olika minnesplatser runt om i Narvik. Besöket
i Norge avslutades med ett besök på ett krigsmuseum. Besöket i
Norge var mycket givande, både Mårten och Gustaf var mycket
pålästa om striderna i Narviksområdet och kunde på ett mycket
informativt sätt berätta om det.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det var en mycket
innehållsrik och trevlig resa och en värdig avslutning på ett tungt
utbildningsår. / Arne K.
Första fi sken bärgas ur
havet av Erik Jonsson
29